Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-72

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
दीक्षाकाले तु संप्राप्ते ततस्ते सुमहर्त्विजः ।
विधिवद्दीक्षयामासुरश्वमेधाय पार्थिवम् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
dīkṣākāle tu saṁprāpte tataste sumahartvijaḥ ,
vidhivaddīkṣayāmāsuraśvamedhāya pārthivam.
1. vaiśampāyanaḥ uvāca | dīkṣākāle tu samprāpte tataḥ te
sumahartvijaḥ | vidhivat dīkṣayāmāsuḥ aśvamedhāya pārthivam
1. Vaiśampāyana said: When the time for the initiation ceremony arrived, those eminent priests duly initiated the king for the Aśvamedha (Vedic ritual).
कृत्वा स पशुबन्धांश्च दीक्षितः पाण्डुनन्दनः ।
धर्मराजो महातेजाः सहर्त्विग्भिर्व्यरोचत ॥२॥
2. kṛtvā sa paśubandhāṁśca dīkṣitaḥ pāṇḍunandanaḥ ,
dharmarājo mahātejāḥ sahartvigbhirvyarocata.
2. kṛtvā saḥ paśubandhān ca dīkṣitaḥ pāṇḍunandanaḥ
| dharmarājaḥ mahātejāḥ sahārtvigbhiḥ vyarocata
2. Having performed the animal offerings (paśubandha), that initiated son of Pāṇḍu, Yudhiṣṭhira, the greatly radiant king of (dharma), shone brightly along with the priests.
हयश्च हयमेधार्थं स्वयं स ब्रह्मवादिना ।
उत्सृष्टः शास्त्रविधिना व्यासेनामिततेजसा ॥३॥
3. hayaśca hayamedhārthaṁ svayaṁ sa brahmavādinā ,
utsṛṣṭaḥ śāstravidhinā vyāsenāmitatejasā.
3. hayaḥ ca hayamedhārtham svayam saḥ brahmavādinā
| utsṛṣṭaḥ śāstravidhinā vyāsena amitatejasā
3. And the horse for the Aśvamedha (Vedic ritual) was himself released according to scriptural injunctions by Vyāsa, that speaker of (brahman) and one of immeasurable splendor.
स राजा धर्मजो राजन्दीक्षितो विबभौ तदा ।
हेममाली रुक्मकण्ठः प्रदीप्त इव पावकः ॥४॥
4. sa rājā dharmajo rājandīkṣito vibabhau tadā ,
hemamālī rukmakaṇṭhaḥ pradīpta iva pāvakaḥ.
4. saḥ rājā dharmajaḥ rājan dīkṣitaḥ vibabhau tadā
hemamālī rukmakaṇṭhaḥ pradīptaḥ iva pāvakaḥ
4. rājan,
tadā saḥ dharmajaḥ rājā dīkṣitaḥ hemamālī rukmakaṇṭhaḥ pradīptaḥ pāvakaḥ iva vibabhau.
4. O King, that king, the son of dharma (Yudhiṣṭhira), having been consecrated for the ritual, shone brightly then. Adorned with a golden garland and a golden necklace, he resembled a blazing fire.
कृष्णाजिनी दण्डपाणिः क्षौमवासाः स धर्मजः ।
विबभौ द्युतिमान्भूयः प्रजापतिरिवाध्वरे ॥५॥
5. kṛṣṇājinī daṇḍapāṇiḥ kṣaumavāsāḥ sa dharmajaḥ ,
vibabhau dyutimānbhūyaḥ prajāpatirivādhvare.
5. kṛṣṇājinī daṇḍapāṇiḥ kṣaumavāsāḥ saḥ dharmajaḥ
vibabhau dyutimān bhūyaḥ prajāpatiḥ iva adhvare
5. saḥ dharmajaḥ kṛṣṇājinī daṇḍapāṇiḥ kṣaumavāsāḥ dyutimān prajāpatiḥ iva adhvare bhūyaḥ vibabhau.
5. That son of dharma (Yudhiṣṭhira), wearing a black antelope skin, holding a staff, and dressed in silk, shone even more radiantly, like Prajāpati in a Vedic ritual (adhvara).
तथैवास्यर्त्विजः सर्वे तुल्यवेषा विशां पते ।
बभूवुरर्जुनश्चैव प्रदीप्त इव पावकः ॥६॥
6. tathaivāsyartvijaḥ sarve tulyaveṣā viśāṁ pate ,
babhūvurarjunaścaiva pradīpta iva pāvakaḥ.
6. tathā eva asya ṛtvijaḥ sarve tulyaveṣāḥ viśām pate
babhūvuḥ arjunaḥ ca eva pradīptaḥ iva pāvakaḥ
6. viśām pate,
tathā eva asya sarve ṛtvijaḥ tulyaveṣāḥ babhūvuḥ.
ca eva arjunaḥ pradīptaḥ pāvakaḥ iva (babhūva).
6. O Lord of the people, similarly, all his priests were dressed alike. And Arjuna, too, resembled a blazing fire.
श्वेताश्वः कृष्णसारं तं ससाराश्वं धनंजयः ।
विधिवत्पृथिवीपाल धर्मराजस्य शासनात् ॥७॥
7. śvetāśvaḥ kṛṣṇasāraṁ taṁ sasārāśvaṁ dhanaṁjayaḥ ,
vidhivatpṛthivīpāla dharmarājasya śāsanāt.
7. śvetāśvaḥ kṛṣṇasāram tam sasāra aśvam dhanañjayaḥ
vidhivat pṛthivīpāla dharmarājasya śāsanāt
7. pṛthivīpāla,
śvetāśvaḥ dhanañjayaḥ dharmarājasya śāsanāt vidhivat tam kṛṣṇasāram aśvam sasāra.
7. O protector of the earth, Dhanañjaya (Arjuna), with his white horses, chased that black antelope-like horse according to the rules, by the command of the king of dharma (Yudhiṣṭhira).
विक्षिपन्गाण्डिवं राजन्बद्धगोधाङ्गुलित्रवान् ।
तमश्वं पृथिवीपाल मुदा युक्तः ससार ह ॥८॥
8. vikṣipangāṇḍivaṁ rājanbaddhagodhāṅgulitravān ,
tamaśvaṁ pṛthivīpāla mudā yuktaḥ sasāra ha.
8. vikṣipan gāṇḍivam rājan baddhagodhāṅgulitravān
tam aśvam pṛthivīpāla mudā yuktaḥ sasāra ha
8. rājan pṛthivīpāla baddhagodhāṅgulitravān gāṇḍivam
vikṣipan mudā yuktaḥ tam aśvam sasāra ha
8. O King, O protector of the earth, he, having fastened his leather finger-guards and brandishing his Gāṇḍīva bow, indeed followed that horse with great joy.
आकुमारं तदा राजन्नागमत्तत्पुरं विभो ।
द्रष्टुकामं कुरुश्रेष्ठं प्रयास्यन्तं धनंजयम् ॥९॥
9. ākumāraṁ tadā rājannāgamattatpuraṁ vibho ,
draṣṭukāmaṁ kuruśreṣṭhaṁ prayāsyantaṁ dhanaṁjayam.
9. ākumāram tadā rājan āgamat tatpuram vibho
draṣṭukāmam kuruśreṣṭham prayāsyantam dhanaṃjayam
9. tadā rājan vibho ākumāram tatpuram draṣṭukāmam
kuruśreṣṭham dhanaṃjayam prayāsyantam āgamat
9. Then, O King, O mighty one, the entire city, down to its children, came forth, desirous of seeing Dhanañjaya, the best of the Kurus, who was about to set out.
तेषामन्योन्यसंमर्दादूष्मेव समजायत ।
दिदृक्षूणां हयं तं च तं चैव हयसारिणम् ॥१०॥
10. teṣāmanyonyasaṁmardādūṣmeva samajāyata ,
didṛkṣūṇāṁ hayaṁ taṁ ca taṁ caiva hayasāriṇam.
10. teṣām anyonyasaṃmardāt ūṣmā iva samajāyata
didṛkṣūṇām hayam tam ca tam ca eva hayasāriṇam
10. teṣām didṛkṣūṇām tam hayam ca tam eva
hayasāriṇam anyonyasaṃmardāt ūṣmā iva samajāyata
10. From the mutual jostling of those who wished to see that horse and the one guiding it, a heat, as it were, arose.
ततः शब्दो महाराज दशाशाः प्रतिपूरयन् ।
बभूव प्रेक्षतां नॄणां कुन्तीपुत्रं धनंजयम् ॥११॥
11. tataḥ śabdo mahārāja daśāśāḥ pratipūrayan ,
babhūva prekṣatāṁ nṝṇāṁ kuntīputraṁ dhanaṁjayam.
11. tataḥ śabdaḥ mahārāja daśāśāḥ pratipūrayan
babhūva prekṣatām nṝṇām kuntīputram dhanaṃjayam
11. tataḥ mahārāja prekṣatām nṝṇām kuntīputram
dhanaṃjayam daśāśāḥ pratipūrayan śabdaḥ babhūva
11. Then, O great king, a great sound arose, filling all ten directions, from the people who were gazing upon Kuntī's son, Dhanañjaya.
एष गच्छति कौन्तेयस्तुरगश्चैव दीप्तिमान् ।
यमन्वेति महाबाहुः संस्पृशन्धनुरुत्तमम् ॥१२॥
12. eṣa gacchati kaunteyasturagaścaiva dīptimān ,
yamanveti mahābāhuḥ saṁspṛśandhanuruttamam.
12. eṣaḥ gacchati kaunteyaḥ turagaḥ ca eva dīptimān
yam anveti mahābāhuḥ saṃspṛśan dhanuḥ uttamam
12. eṣaḥ kaunteyaḥ gacchati dīptimān turagaḥ ca eva
mahābāhuḥ uttamam dhanuḥ saṃspṛśan yam anveti
12. Here goes Arjuna, the son of Kunti, along with the radiant horse. The mighty-armed one (Arjuna) moves with it, touching his excellent bow.
एवं शुश्राव वदतां गिरो जिष्णुरुदारधीः ।
स्वस्ति तेऽस्तु व्रजारिष्टं पुनश्चैहीति भारत ॥१३॥
13. evaṁ śuśrāva vadatāṁ giro jiṣṇurudāradhīḥ ,
svasti te'stu vrajāriṣṭaṁ punaścaihīti bhārata.
13. evam śuśrāva vadatām giraḥ jiṣṇuḥ udāradhīḥ svasti
te astu vraja ariṣṭam punaḥ ca ehi iti bhārata
13. udāradhīḥ jiṣṇuḥ vadatām giraḥ evam śuśrāva bhārata!
te svasti astu ariṣṭam vraja ca punaḥ ehi iti
13. Thus, Arjuna (Jiṣṇu), the noble-minded and victorious one, heard the words of those speaking: 'May well-being be yours. Go safely, and come back again, O Bhārata (Arjuna).'
अथापरे मनुष्येन्द्र पुरुषा वाक्यमब्रुवन् ।
नैनं पश्याम संमर्दे धनुरेतत्प्रदृश्यते ॥१४॥
14. athāpare manuṣyendra puruṣā vākyamabruvan ,
nainaṁ paśyāma saṁmarde dhanuretatpradṛśyate.
14. atha apare manuṣyendra puruṣāḥ vākyam abruvan
na enam paśyāma saṃmarde dhanuḥ etat pradṛśyate
14. atha manuṣyendra apare puruṣāḥ vākyam abruvan enam
saṃmarde na paśyāma etat dhanuḥ pradṛśyate (iti)
14. Then, O king among men, other people said: 'We do not see him in the throng, but this bow is visible.'
एतद्धि भीमनिर्ह्रादं विश्रुतं गाण्डिवं धनुः ।
स्वस्ति गच्छत्वरिष्टं वै पन्थानमकुतोभयम् ।
निवृत्तमेनं द्रक्ष्यामः पुनरेवं च तेऽब्रुवन् ॥१५॥
15. etaddhi bhīmanirhrādaṁ viśrutaṁ gāṇḍivaṁ dhanuḥ ,
svasti gacchatvariṣṭaṁ vai panthānamakutobhayam ,
nivṛttamenaṁ drakṣyāmaḥ punarevaṁ ca te'bruvan.
15. etat hi bhīmanirhrādam viśrutam gāṇḍivam
dhanuḥ svasti gacchatu ariṣṭam
vai panthānam akutobhayam nivṛttam
enam drakṣyāmaḥ punaḥ evam ca te abruvan
15. etat hi bhīmanirhrādam viśrutam gāṇḍivam
dhanuḥ [saḥ] svasti ariṣṭam vai
akutobhayam panthānam gacchatu nivṛttam
enam punaḥ drakṣyāmaḥ ca evam te abruvan
15. Indeed, this is the renowned Gāṇḍīva bow with its formidable roar. (They continued:) 'May he travel safely along a path free from all danger. We shall see him again upon his return.' Thus, they spoke.
एवमाद्या मनुष्याणां स्त्रीणां च भरतर्षभ ।
शुश्राव मधुरा वाचः पुनः पुनरुदीरिताः ॥१६॥
16. evamādyā manuṣyāṇāṁ strīṇāṁ ca bharatarṣabha ,
śuśrāva madhurā vācaḥ punaḥ punarudīritāḥ.
16. evamādyā manuṣyāṇām strīṇām ca bharatarṣabha
śuśrāva madhurāḥ vācaḥ punaḥ punaḥ udīritāḥ
16. bharatarṣabha manuṣyāṇām ca strīṇām ca evamādyāḥ
madhurāḥ punaḥ punaḥ udīritāḥ vācaḥ śuśrāva
16. O best among Bharatas, he heard such sweet words, spoken repeatedly by both men and women.
याज्ञवल्क्यस्य शिष्यश्च कुशलो यज्ञकर्मणि ।
प्रायात्पार्थेन सहितः शान्त्यर्थं वेदपारगः ॥१७॥
17. yājñavalkyasya śiṣyaśca kuśalo yajñakarmaṇi ,
prāyātpārthena sahitaḥ śāntyarthaṁ vedapāragaḥ.
17. yājñavalkyasya śiṣyaḥ ca kuśalaḥ yajñakarmaṇi
prāyāt pārthena sahitaḥ śāntyartham vedapāragaḥ
17. yājñavalkyasya śiṣyaḥ ca kuśalaḥ yajñakarmaṇi
vedapāragaḥ pārthena sahitaḥ śāntyartham prāyāt
17. And the disciple of Yājñavalkya, who was skilled in Vedic rituals (yajña) and thoroughly versed in the Vedas, went with Pārtha (Arjuna) for the purpose of propitiation.
ब्राह्मणाश्च महीपाल बहवो वेदपारगाः ।
अनुजग्मुर्महात्मानं क्षत्रियाश्च विशोऽपि च ॥१८॥
18. brāhmaṇāśca mahīpāla bahavo vedapāragāḥ ,
anujagmurmahātmānaṁ kṣatriyāśca viśo'pi ca.
18. brāhmaṇāḥ ca mahīpāla bahavaḥ vedapāragaḥ
anujagmuḥ mahātmānam kṣatriyāḥ ca viśaḥ api ca
18. mahīpāla bahavaḥ vedapāragaḥ brāhmaṇāḥ ca
kṣatriyāḥ ca viśaḥ api ca mahātmānam anujagmuḥ
18. O king (mahīpāla), many Brahmins, who were proficient in the Vedas, followed the great-souled one, and so did Kshatriyas and Vaishyas.
पाण्डवैः पृथिवीमश्वो निर्जितामस्त्रतेजसा ।
चचार स महाराज यथादेशं स सत्तम ॥१९॥
19. pāṇḍavaiḥ pṛthivīmaśvo nirjitāmastratejasā ,
cacāra sa mahārāja yathādeśaṁ sa sattama.
19. pāṇḍavaiḥ pṛthivīm aśvaḥ nirjitām astratejasā
cacāra saḥ mahārāja yathādeśam saḥ sattama
19. mahārāja sattama saḥ aśvaḥ pāṇḍavaiḥ
astratejasā nirjitām pṛthivīm yathādeśam cacāra
19. O great king (mahārāja), O best among men (sattama), that horse wandered the earth, which had been conquered by the Pāṇḍavas through the might of their weapons (astra), moving according to each region.
तत्र युद्धानि वृत्तानि यान्यासन्पाण्डवस्य ह ।
तानि वक्ष्यामि ते वीर विचित्राणि महान्ति च ॥२०॥
20. tatra yuddhāni vṛttāni yānyāsanpāṇḍavasya ha ,
tāni vakṣyāmi te vīra vicitrāṇi mahānti ca.
20. tatra yuddhāni vṛttāni yāni āsan pāṇḍavasya
ha tāni vakṣyāmi te vīra vicitrāṇi mahānti ca
20. vīra te tāni vicitrāṇi ca mahānti yuddhāni
yāni ha tatra pāṇḍavasya vṛttāni āsan vakṣyāmi
20. O hero, I will recount to you those diverse and great battles which indeed occurred there for the Pāṇḍava.
स हयः पृथिवीं राजन्प्रदक्षिणमरिंदम ।
ससारोत्तरतः पूर्वं तन्निबोध महीपते ॥२१॥
21. sa hayaḥ pṛthivīṁ rājanpradakṣiṇamariṁdama ,
sasārottarataḥ pūrvaṁ tannibodha mahīpate.
21. saḥ hayaḥ pṛthivīṃ rājan pradakṣiṇam ariṃdama
sasāra uttarataḥ pūrvam tat nibodha mahīpate
21. rājan ariṃdama saḥ hayaḥ pṛthivīṃ pradakṣiṇam
pūrvam uttarataḥ sasāra mahīpate tat nibodha
21. O King, subduer of enemies, that horse travelled around the earth clockwise, going first to the north, then to the east. O lord of the earth, understand this.
अवमृद्नन्स राष्ट्राणि पार्थिवानां हयोत्तमः ।
शनैस्तदा परिययौ श्वेताश्वश्च महारथः ॥२२॥
22. avamṛdnansa rāṣṭrāṇi pārthivānāṁ hayottamaḥ ,
śanaistadā pariyayau śvetāśvaśca mahārathaḥ.
22. avamṛdnan saḥ rāṣṭrāṇi pārthivānām haya uttamaḥ
śanaiḥ tadā pariyayau śveta aśvaḥ ca mahārathaḥ
22. pārthivānām rāṣṭrāṇi avamṛdnan saḥ haya uttamaḥ
ca śveta aśvaḥ mahārathaḥ tadā śanaiḥ pariyayau
22. Trampling down the kingdoms of kings, that excellent horse, and the great charioteer, Arjuna, the one with the white horse (śvetāśva), then slowly travelled around.
तत्र संकलना नास्ति राज्ञामयुतशस्तदा ।
येऽयुध्यन्त महाराज क्षत्रिया हतबान्धवाः ॥२३॥
23. tatra saṁkalanā nāsti rājñāmayutaśastadā ,
ye'yudhyanta mahārāja kṣatriyā hatabāndhavāḥ.
23. tatra saṃkalanā na asti rājñām ayutaśaḥ tadā
ye ayudhyanta mahārāja kṣatriyāḥ hatabāndhavāḥ
23. mahārāja tadā tatra rājñām kṣatriyāḥ hatabāndhavāḥ
ye ayutaśaḥ ayudhyanta saṃkalanā na asti
23. O great king, at that time, there was no counting (saṃkalanā) of the kings and warriors (kṣatriyāḥ) who fought there in tens of thousands, those whose kinsmen had been slain.
किराता विकृता राजन्बहवोऽसिधनुर्धराः ।
म्लेच्छाश्चान्ये बहुविधाः पूर्वं विनिकृता रणे ॥२४॥
24. kirātā vikṛtā rājanbahavo'sidhanurdharāḥ ,
mlecchāścānye bahuvidhāḥ pūrvaṁ vinikṛtā raṇe.
24. kirātāḥ vikṛtāḥ rājan bahavaḥ asidhanurdharāḥ
mlecchāḥ ca anye bahuvidhāḥ pūrvam vinikṛtāḥ raṇe
24. rājan,
bahavaḥ vikṛtāḥ asidhanurdharāḥ kirātāḥ ca anye bahuvidhāḥ mlecchāḥ pūrvam raṇe vinikṛtāḥ
24. O king, many fierce Kiratas who bore swords and bows, and various other Mlecchas, had previously been vanquished in battle.
आर्याश्च पृथिवीपालाः प्रहृष्टनरवाहनाः ।
समीयुः पाण्डुपुत्रेण बहवो युद्धदुर्मदाः ॥२५॥
25. āryāśca pṛthivīpālāḥ prahṛṣṭanaravāhanāḥ ,
samīyuḥ pāṇḍuputreṇa bahavo yuddhadurmadāḥ.
25. āryāḥ ca pṛthivīpālāḥ prahṛṣṭanaravāhanāḥ
samīyuḥ pāṇḍuputreṇa bahavaḥ yuddhadurmadāḥ
25. ca bahavaḥ yuddhadurmadāḥ āryāḥ pṛthivīpālāḥ
prahṛṣṭanaravāhanāḥ pāṇḍuputreṇa samīyuḥ
25. And many Aryan kings, with their men and vehicles exhilarated, fiercely eager for war, came together with the son of Pandu (Arjuna).
एवं युद्धानि वृत्तानि तत्र तत्र महीपते ।
अर्जुनस्य महीपालैर्नानादेशनिवासिभिः ॥२६॥
26. evaṁ yuddhāni vṛttāni tatra tatra mahīpate ,
arjunasya mahīpālairnānādeśanivāsibhiḥ.
26. evam yuddhāni vṛttāni tatra tatra mahīpate
arjunasya mahīpālaiḥ nānādeśanivāsibhiḥ
26. mahīpate,
evam tatra tatra arjunasya nānādeśanivāsibhiḥ mahīpālaiḥ yuddhāni vṛttāni
26. O king, in this manner, battles took place here and there (in various regions) between Arjuna and kings residing in different countries.
यानि तूभयतो राजन्प्रतप्तानि महान्ति च ।
तानि युद्धानि वक्ष्यामि कौन्तेयस्य तवानघ ॥२७॥
27. yāni tūbhayato rājanprataptāni mahānti ca ,
tāni yuddhāni vakṣyāmi kaunteyasya tavānagha.
27. yāni tu ubhayataḥ rājan prataptāni mahānti ca
tāni yuddhāni vakṣyāmi kaunteyasya tava anagha
27. rājan,
anagha,
tava kaunteyasya yāni tu ubhayataḥ prataptāni mahānti ca tāni yuddhāni vakṣyāmi
27. O blameless king, I will indeed describe to you those great and fierce battles of the son of Kunti (Arjuna) which took place on both sides.