Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-67

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
तिलानां कीदृशं दानमथ दीपस्य चैव ह ।
अन्नानां वाससां चैव भूय एव ब्रवीहि मे ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
tilānāṁ kīdṛśaṁ dānamatha dīpasya caiva ha ,
annānāṁ vāsasāṁ caiva bhūya eva bravīhi me.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca tilānām kīdṛśam dānam atha dīpasya
ca eva ha annānām vāsasām ca eva bhūyaḥ eva bravīhi me
1. Yudhishthira said: "What kind of donation is associated with sesamum seeds and with a lamp? And concerning food and garments, please tell me more about their merits."
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
ब्राह्मणस्य च संवादं यमस्य च युधिष्ठिर ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
brāhmaṇasya ca saṁvādaṁ yamasya ca yudhiṣṭhira.
2. bhīṣmaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam brāhmaṇasya ca saṃvādam yamasya ca yudhiṣṭhira
2. Bhishma said: "In this regard, they relate this ancient narrative, the dialogue between a brahmin and Yama, O Yudhishthira."
मध्यदेशे महान्ग्रामो ब्राह्मणानां बभूव ह ।
गङ्गायमुनयोर्मध्ये यामुनस्य गिरेरधः ॥३॥
3. madhyadeśe mahāngrāmo brāhmaṇānāṁ babhūva ha ,
gaṅgāyamunayormadhye yāmunasya gireradhaḥ.
3. madhyadeśe mahān grāmaḥ brāhmaṇānām babhūva ha
gaṅgā-yamunayoḥ madhye yāmunasya gireḥ adhaḥ
3. In the Madhyadeśa (middle country), there was a large village of brahmins. It was situated between the Ganga and Yamuna rivers, at the foot of the Yamuna mountain.
पर्णशालेति विख्यातो रमणीयो नराधिप ।
विद्वांसस्तत्र भूयिष्ठा ब्राह्मणाश्चावसंस्तदा ॥४॥
4. parṇaśāleti vikhyāto ramaṇīyo narādhipa ,
vidvāṁsastatra bhūyiṣṭhā brāhmaṇāścāvasaṁstadā.
4. parṇaśālā iti vikhyātaḥ ramaṇīyaḥ narādhipa
vidvāṃsaḥ tatra bhūyiṣṭhāḥ brāhmaṇāḥ ca āvasan tadā
4. O King (narādhipa), that village, renowned as Parnashala, was charming. There, at that time, a great many learned brahmins resided.
अथ प्राह यमः कंचित्पुरुषं कृष्णवाससम् ।
रक्ताक्षमूर्ध्वरोमाणं काकजङ्घाक्षिनासिकम् ॥५॥
5. atha prāha yamaḥ kaṁcitpuruṣaṁ kṛṣṇavāsasam ,
raktākṣamūrdhvaromāṇaṁ kākajaṅghākṣināsikam.
5. atha prāha yamaḥ kañcit puruṣam kṛṣṇavāsasam
raktākṣamūrdhvaromāṇam kākajaṅghākṣināsikam
5. atha yamaḥ kṛṣṇavāsasam raktākṣamūrdhvaromāṇam
kākajaṅghākṣināsikam kañcit puruṣam prāha
5. Then Yama addressed a certain man who was dressed in black. He had red eyes, his hair stood on end, and his shanks, eyes, and nose were like those of a crow.
गच्छ त्वं ब्राह्मणग्रामं ततो गत्वा तमानय ।
अगस्त्यं गोत्रतश्चापि नामतश्चापि शर्मिणम् ॥६॥
6. gaccha tvaṁ brāhmaṇagrāmaṁ tato gatvā tamānaya ,
agastyaṁ gotrataścāpi nāmataścāpi śarmiṇam.
6. gaccha tvam brāhmaṇagrāmam tataḥ gatvā tam ānaya
agastyam gotrataḥ ca api nāmataḥ ca api śarmiṇam
6. tvam brāhmaṇagrāmam gaccha tataḥ gatvā gotrataḥ
ca api nāmataḥ ca api śarmiṇam agastyam tam ānaya
6. You go to the village of Brahmins. Having arrived there, bring him - Agastya by (gotra) lineage and Śarmin by name.
शमे निविष्टं विद्वांसमध्यापकमनादृतम् ।
मा चान्यमानयेथास्त्वं सगोत्रं तस्य पार्श्वतः ॥७॥
7. śame niviṣṭaṁ vidvāṁsamadhyāpakamanādṛtam ,
mā cānyamānayethāstvaṁ sagotraṁ tasya pārśvataḥ.
7. śame niviṣṭam vidvāṃsam adhyāpakam anādṛtam mā
ca anyam ānayethāḥ tvam sagotram tasya pārśvataḥ
7. śame niviṣṭam vidvāṃsam adhyāpakam anādṛtam tvam
tasya sagotram pārśvataḥ ca anyam mā ānayethāḥ
7. [Bring him who is] absorbed in tranquility, learned, a teacher, and unhonored. And do not bring another person of his same (gotra) lineage, nor one from his vicinity.
स हि तादृग्गुणस्तेन तुल्योऽध्ययनजन्मना ।
अपत्येषु तथा वृत्ते समस्तेनैव धीमता ।
तमानय यथोद्दिष्टं पूजा कार्या हि तस्य मे ॥८॥
8. sa hi tādṛgguṇastena tulyo'dhyayanajanmanā ,
apatyeṣu tathā vṛtte samastenaiva dhīmatā ,
tamānaya yathoddiṣṭaṁ pūjā kāryā hi tasya me.
8. saḥ hi tādṛk guṇaḥ tena tulyaḥ
adhyayanajanmanā apatyeṣu tathā vṛtte
samastena eva dhīmatā tam ānaya
yathā uddiṣṭam pūjā kāryā hi tasya me
8. saḥ hi tādṛk guṇaḥ tena tulyaḥ
adhyayanajanmanā apatyeṣu tathā vṛtte
samastena eva dhīmatā tam ānaya
yathā uddiṣṭam tasya me pūjā hi kāryā
8. Indeed, he (Agastya) possesses such qualities, being equal in learning and in birth, and likewise in his conduct towards offspring, being entirely wise. Bring him as instructed, for honor is indeed to be performed by me for him.
स गत्वा प्रतिकूलं तच्चकार यमशासनम् ।
तमाक्रम्यानयामास प्रतिषिद्धो यमेन यः ॥९॥
9. sa gatvā pratikūlaṁ taccakāra yamaśāsanam ,
tamākramyānayāmāsa pratiṣiddho yamena yaḥ.
9. saḥ gatvā pratikūlam tat cakāra yamaśāsanam
tam ākramya ānayāmāsa pratiṣiddhaḥ yamena yaḥ
9. He went and acted contrary to that command of Yama; he forcibly brought back the one who had been forbidden by Yama.
तस्मै यमः समुत्थाय पूजां कृत्वा च वीर्यवान् ।
प्रोवाच नीयतामेष सोऽन्य आनीयतामिति ॥१०॥
10. tasmai yamaḥ samutthāya pūjāṁ kṛtvā ca vīryavān ,
provāca nīyatāmeṣa so'nya ānīyatāmiti.
10. tasmai yamaḥ samutthāya pūjām kṛtvā ca vīryavān
provāca nīyatām eṣaḥ saḥ anyaḥ ānīyatām iti
10. To him, the powerful Yama, having risen and performed reverence, said: 'Let this one be taken away, and let another be brought (instead).'
एवमुक्ते तु वचने धर्मराजेन स द्विजः ।
उवाच धर्मराजानं निर्विण्णोऽध्ययनेन वै ।
यो मे कालो भवेच्छेषस्तं वसेयमिहाच्युत ॥११॥
11. evamukte tu vacane dharmarājena sa dvijaḥ ,
uvāca dharmarājānaṁ nirviṇṇo'dhyayanena vai ,
yo me kālo bhaveccheṣastaṁ vaseyamihācyuta.
11. evam ukte tu vacane dharmarājena
saḥ dvijaḥ uvāca dharmarājānam
nirviṇṇaḥ adhyayanena vai yaḥ me kālaḥ
bhavet śeṣaḥ tam vaseyam iha acyuta
11. When such words were spoken by the King of (dharma) (dharmarāja), that brahmin (dvija), being weary of study, said to the King of (dharma) (dharmarāja): 'Whatever time remains for me, O unswerving one, may I stay here during that time.'
यम उवाच ।
नाहं कालस्य विहितं प्राप्नोमीह कथंचन ।
यो हि धर्मं चरति वै तं तु जानामि केवलम् ॥१२॥
12. yama uvāca ,
nāhaṁ kālasya vihitaṁ prāpnomīha kathaṁcana ,
yo hi dharmaṁ carati vai taṁ tu jānāmi kevalam.
12. yamaḥ uvāca na aham kālasya vihitam prāpnomi iha
kathaṃcana yaḥ hi dharmam carati vai tam tu jānāmi kevalam
12. Yama said: 'By no means do I control what is allotted by time in this realm. Indeed, I know only him who truly practices righteousness (dharma).'
गच्छ विप्र त्वमद्यैव आलयं स्वं महाद्युते ।
ब्रूहि वा त्वं यथा स्वैरं करवाणि किमित्युत ॥१३॥
13. gaccha vipra tvamadyaiva ālayaṁ svaṁ mahādyute ,
brūhi vā tvaṁ yathā svairaṁ karavāṇi kimityuta.
13. gaccha vipra tvam adya eva ālayam svam mahādyute
brūhi vā tvam yathā svairam karavāṇi kim iti uta
13. mahādyute vipra,
tvam adya eva svam ālayam gaccha.
vā tvam yathā svairam kim karavāṇi iti uta brūhi.
13. O greatly resplendent brahmin, you should go to your dwelling right now. Or, tell me freely what I should do.
ब्राह्मण उवाच ।
यत्तत्र कृत्वा सुमहत्पुण्यं स्यात्तद्ब्रवीहि मे ।
सर्वस्य हि प्रमाणं त्वं त्रैलोक्यस्यापि सत्तम ॥१४॥
14. brāhmaṇa uvāca ,
yattatra kṛtvā sumahatpuṇyaṁ syāttadbravīhi me ,
sarvasya hi pramāṇaṁ tvaṁ trailokyasyāpi sattama.
14. brāhmaṇaḥ uvāca yat tatra kṛtvā sumahat puṇyam syāt tat
brūhi me sarvasya hi pramāṇam tvam trailokyasya api sattama
14. brāhmaṇaḥ uvāca.
sattama,
yat sumahat puṇyam kṛtvā tatra syāt,
tat me brūhi.
hi tvam sarvasya trailokyasya api pramāṇam.
14. The brahmin said: 'Tell me, what great merit (puṇya) would be attained by doing that there. For you are indeed the authority on all things, even for the three worlds, O best among the virtuous!'
यम उवाच ।
शृणु तत्त्वेन विप्रर्षे प्रदानविधिमुत्तमम् ।
तिलाः परमकं दानं पुण्यं चैवेह शाश्वतम् ॥१५॥
15. yama uvāca ,
śṛṇu tattvena viprarṣe pradānavidhimuttamam ,
tilāḥ paramakaṁ dānaṁ puṇyaṁ caiveha śāśvatam.
15. yamaḥ uvāca śṛṇu tattvena viprarṣe pradānavidhim
uttamam tilāḥ paramakam dānam puṇyam ca eva iha śāśvatam
15. yamaḥ uvāca.
viprarṣe,
tattvena uttamam pradānavidhim śṛṇu.
tilāḥ paramakam dānam,
ca iha eva śāśvatam पुण्यम्.
15. Yama said: 'Listen, O brahmin sage, to the truth regarding the excellent procedure for giving gifts. Sesame seeds are the supreme gift (dāna), and in this world, they bestow eternal merit (puṇya).'
तिलाश्च संप्रदातव्या यथाशक्ति द्विजर्षभ ।
नित्यदानात्सर्वकामांस्तिला निर्वर्तयन्त्युत ॥१६॥
16. tilāśca saṁpradātavyā yathāśakti dvijarṣabha ,
nityadānātsarvakāmāṁstilā nirvartayantyuta.
16. tilāḥ ca sampradātavyāḥ yathāśakti dvijarṣabha
nityadānāt sarvakāmān tilāḥ nirvartayanti uta
16. dvijarṣabha,
tilāḥ ca yathāśakti sampradātavyāḥ.
uta tilāḥ nityadānāt sarvakāmān nirvartayanti.
16. And sesame seeds should be given according to one's ability, O best of brahmins. Indeed, by the regular giving (dāna) of sesame seeds, all desires are fulfilled.
तिलाञ्श्राद्धे प्रशंसन्ति दानमेतद्ध्यनुत्तमम् ।
तान्प्रयच्छस्व विप्रेभ्यो विधिदृष्टेन कर्मणा ॥१७॥
17. tilāñśrāddhe praśaṁsanti dānametaddhyanuttamam ,
tānprayacchasva viprebhyo vidhidṛṣṭena karmaṇā.
17. tilān śrāddhe praśaṃsanti dānam etat hi anuttamam
tān prayacchasva viprebhyaḥ vidhidṛṣṭena karmaṇā
17. śrāddhe tilān praśaṃsanti etat dānam hi anuttamam
tān viprebhyaḥ vidhidṛṣṭena karmaṇā prayacchasva
17. Sesame seeds are highly praised in the ancestral offering (śrāddha) ritual; indeed, this gift (dāna) is unsurpassed. Therefore, offer them to qualified Brahmins (vipra) through actions performed according to the prescribed rules (karma).
तिला भक्षयितव्याश्च सदा त्वालभनं च तैः ।
कार्यं सततमिच्छद्भिः श्रेयः सर्वात्मना गृहे ॥१८॥
18. tilā bhakṣayitavyāśca sadā tvālabhanaṁ ca taiḥ ,
kāryaṁ satatamicchadbhiḥ śreyaḥ sarvātmanā gṛhe.
18. tilāḥ bhakṣayitavyāḥ ca sadā tu ālabhanam ca taiḥ
kāryam satatam icchadbhiḥ śreyaḥ sarvātmanā gṛhe
18. tilāḥ ca sadā bhakṣayitavyāḥ ca taiḥ ālabhanam
kāryam śreyaḥ satatam icchadbhiḥ sarvātmanā gṛhe
18. Sesame seeds should always be consumed, and anointing the body with them should be performed by those who constantly desire well-being (śreyas) in their home, with their whole being (sarvātmanā).
तथापः सर्वदा देयाः पेयाश्चैव न संशयः ।
पुष्करिण्यस्तडागानि कूपांश्चैवात्र खानयेत् ॥१९॥
19. tathāpaḥ sarvadā deyāḥ peyāścaiva na saṁśayaḥ ,
puṣkariṇyastaḍāgāni kūpāṁścaivātra khānayet.
19. tathā āpaḥ sarvadā deyāḥ peyāḥ ca eva na saṃśayaḥ
puṣkariṇyaḥ taḍāgāni kūpān ca eva atra khānayet
19. tathā āpaḥ sarvadā deyāḥ ca eva peyāḥ na saṃśayaḥ
ca eva atra puṣkariṇyaḥ taḍāgāni kūpān khānayet
19. Likewise, water should always be offered, and it should certainly be drunk; there is no doubt about this. One should also dig (khānayet) ponds (puṣkariṇyaḥ), tanks (taḍāgāni), and wells (kūpān) in this place (atra).
एतत्सुदुर्लभतरमिह लोके द्विजोत्तम ।
आपो नित्यं प्रदेयास्ते पुण्यं ह्येतदनुत्तमम् ॥२०॥
20. etatsudurlabhataramiha loke dvijottama ,
āpo nityaṁ pradeyāste puṇyaṁ hyetadanuttamam.
20. etat sudurlabhataram iha loke dvijottama āpaḥ
nityam pradeyāḥ te puṇyam hi etat anuttamam
20. dvijottama iha loke etat sudurlabhataram āpaḥ
nityam te pradeyāḥ hi etat puṇyam anuttamam
20. O best of the twice-born (dvijottama), this (act of giving water) is exceedingly rare in this world. Water should always be given by you; for indeed, this merit (puṇya) is unsurpassed.
प्रपाश्च कार्याः पानार्थं नित्यं ते द्विजसत्तम ।
भुक्तेऽप्यथ प्रदेयं ते पानीयं वै विशेषतः ॥२१॥
21. prapāśca kāryāḥ pānārthaṁ nityaṁ te dvijasattama ,
bhukte'pyatha pradeyaṁ te pānīyaṁ vai viśeṣataḥ.
21. prapāḥ ca kāryāḥ pānārtham nityam te dvijasattama
| bhukte api atha pradeyam te pānīyam vai viśeṣataḥ
21. dvijasattama te nityam prapāḥ ca pānārtham kāryāḥ
atha bhukte api te pānīyam vai viśeṣataḥ pradeyam
21. O best among brahmins, you should always establish water-stalls for drinking. Furthermore, after meals, drinking water should certainly be offered by you, especially.
इत्युक्ते स तदा तेन यमदूतेन वै गृहान् ।
नीतश्चकार च तथा सर्वं तद्यमशासनम् ॥२२॥
22. ityukte sa tadā tena yamadūtena vai gṛhān ,
nītaścakāra ca tathā sarvaṁ tadyamaśāsanam.
22. iti ukte saḥ tadā tena yamadūtena vai gṛhān |
nītaḥ cakāra ca tathā sarvam tat yamaśāsanam
22. iti ukte tadā tena yamadūtena vai saḥ gṛhān
nītaḥ ca tathā tat sarvam yamaśāsanam cakāra
22. When this was stated, he was then led to his home by that messenger of (Yama), and he accordingly executed all those commands of (Yama).
नीत्वा तं यमदूतोऽपि गृहीत्वा शर्मिणं तदा ।
ययौ स धर्मराजाय न्यवेदयत चापि तम् ॥२३॥
23. nītvā taṁ yamadūto'pi gṛhītvā śarmiṇaṁ tadā ,
yayau sa dharmarājāya nyavedayata cāpi tam.
23. nītvā tam yamadūtaḥ api gṛhītvā śarmiṇam tadā
| yayau saḥ dharmarājāya nyavedayat ca api tam
23. tadā yamadūtaḥ api tam śarmiṇam gṛhītvā nītvā
saḥ dharmarājāya yayau ca tam api nyavedayat
23. Then, the messenger of (Yama), having taken and brought that Śarmiṇ, went to (Yama), the king of natural law (dharma), and presented him.
तं धर्मराजो धर्मज्ञं पूजयित्वा प्रतापवान् ।
कृत्वा च संविदं तेन विससर्ज यथागतम् ॥२४॥
24. taṁ dharmarājo dharmajñaṁ pūjayitvā pratāpavān ,
kṛtvā ca saṁvidaṁ tena visasarja yathāgatam.
24. tam dharmarājaḥ dharmajñam pūjayitvā pratāpavān
| kṛtvā ca saṃvidam tena visasarja yathāgatam
24. pratāpavān dharmarājaḥ tam dharmajñam pūjayitvā
ca tena saṃvidam kṛtvā yathāgatam visasarja
24. The powerful king of natural law (dharma), having honored that knower of natural law (dharma) and concluded an agreement with him, dismissed him just as he had arrived.
तस्यापि च यमः सर्वमुपदेशं चकार ह ।
प्रत्येत्य च स तत्सर्वं चकारोक्तं यमेन तत् ॥२५॥
25. tasyāpi ca yamaḥ sarvamupadeśaṁ cakāra ha ,
pratyetya ca sa tatsarvaṁ cakāroktaṁ yamena tat.
25. tasya api ca yamaḥ sarvam upadeśam cakāra ha |
pratyetya ca saḥ tat sarvam cakāra uktam yamena tat
25. yamaḥ tasya api ca sarvam upadeśam ha cakāra ca
saḥ pratyetya tat sarvam yamena uktam tat cakāra
25. Yama also gave him all the instruction. And he, having returned, carried out everything that was spoken by Yama.
तथा प्रशंसते दीपान्यमः पितृहितेप्सया ।
तस्माद्दीपप्रदो नित्यं संतारयति वै पितॄन् ॥२६॥
26. tathā praśaṁsate dīpānyamaḥ pitṛhitepsayā ,
tasmāddīpaprado nityaṁ saṁtārayati vai pitṝn.
26. tathā praśaṃsate dīpān yamaḥ pitṛhita-īpsayā |
tasmāt dīpa-pradaḥ nityam saṃtārayati vai pitṝn
26. tathā yamaḥ pitṛhita-īpsayā dīpān praśaṃsate
tasmāt dīpa-pradaḥ nityam vai pitṝn saṃtārayati
26. Thus, Yama praises lamps out of a desire for the welfare of the ancestors. Therefore, one who always offers lamps (dāna) undoubtedly causes his ancestors to cross over (from suffering).
दातव्याः सततं दीपास्तस्माद्भरतसत्तम ।
देवानां च पितॄणां च चक्षुष्यास्ते मताः प्रभो ॥२७॥
27. dātavyāḥ satataṁ dīpāstasmādbharatasattama ,
devānāṁ ca pitṝṇāṁ ca cakṣuṣyāste matāḥ prabho.
27. dātavyāḥ satatam dīpāḥ tasmāt bharata-sattama |
devānām ca pitṝṇām ca cakṣuṣyāḥ te matāḥ prabho
27. tasmāt bharata-sattama,
dīpāḥ satatam dātavyāḥ prabho,
ca devānām ca pitṝṇām te cakṣuṣyāḥ matāḥ
27. Therefore, O best among the Bhāratas, lamps should always be given (dāna). O lord, they are considered beneficial to the eyes of both the gods and the ancestors.
रत्नदानं च सुमहत्पुण्यमुक्तं जनाधिप ।
तानि विक्रीय यजते ब्राह्मणो ह्यभयंकरः ॥२८॥
28. ratnadānaṁ ca sumahatpuṇyamuktaṁ janādhipa ,
tāni vikrīya yajate brāhmaṇo hyabhayaṁkaraḥ.
28. ratna-dānam ca su-mahat puṇyam uktam jana-adhipa
| tāni vikrīya yajate brāhmaṇaḥ hi abhayaṃ-karaḥ
28. jana-adhipa,
ratna-dānam ca su-mahat puṇyam uktam hi abhayaṃ-karaḥ brāhmaṇaḥ tāni vikrīya yajate
28. And the offering (dāna) of jewels is declared to be greatly meritorious, O ruler of people. Indeed, a Brahmin who bestows fearlessness performs a Vedic ritual (yajña) by selling those (jewels).
यद्वै ददाति विप्रेभ्यो ब्राह्मणः प्रतिगृह्य वै ।
उभयोः स्यात्तदक्षय्यं दातुरादातुरेव च ॥२९॥
29. yadvai dadāti viprebhyo brāhmaṇaḥ pratigṛhya vai ,
ubhayoḥ syāttadakṣayyaṁ dāturādātureva ca.
29. yat vai dadāti viprebhyaḥ brāhmaṇaḥ pratigṛhya
vai ubhayoḥ syāt tat akṣayyam dātuḥ ādātuḥ eva ca
29. yat vai brāhmaṇaḥ pratigṛhya viprebhyaḥ dadāti,
tat ubhayoḥ dātuḥ ādātuḥ ca eva akṣayyam syāt
29. Whatever a brahmin indeed gives to other brahmins, after having himself received it, that becomes an imperishable benefit for both the giver and the recipient.
यो ददाति स्थितः स्थित्यां तादृशाय प्रतिग्रहम् ।
उभयोरक्षयं धर्मं तं मनुः प्राह धर्मवित् ॥३०॥
30. yo dadāti sthitaḥ sthityāṁ tādṛśāya pratigraham ,
ubhayorakṣayaṁ dharmaṁ taṁ manuḥ prāha dharmavit.
30. yaḥ dadāti sthitaḥ sthityām tādṛśāya pratigraham
ubhayoḥ akṣayyam dharmam tam manuḥ prāha dharmavit
30. yaḥ sthityām sthitaḥ tādṛśāya pratigraham dadāti,
dharmavit manuḥ tam ubhayoḥ akṣayyam dharmam prāha
30. Manu, the knower of natural law (dharma), declared that a gift given by one steadfast in their proper duty to such a deserving person brings an imperishable merit for both the giver and the recipient.
वाससां तु प्रदानेन स्वदारनिरतो नरः ।
सुवस्त्रश्च सुवेषश्च भवतीत्यनुशुश्रुम ॥३१॥
31. vāsasāṁ tu pradānena svadāranirato naraḥ ,
suvastraśca suveṣaśca bhavatītyanuśuśruma.
31. vāsasām tu pradānena svadāranirataḥ naraḥ
suvastraḥ ca suveṣaḥ ca bhavati iti anuśuśruma
31. tu vāsasām pradānena svadāranirataḥ naraḥ
suvastraḥ ca suveṣaḥ ca bhavati iti anuśuśruma
31. We have heard that a man devoted to his own wife, by giving clothes, becomes well-clothed and well-attired.
गावः सुवर्णं च तथा तिलाश्चैवानुवर्णिताः ।
बहुशः पुरुषव्याघ्र वेदप्रामाण्यदर्शनात् ॥३२॥
32. gāvaḥ suvarṇaṁ ca tathā tilāścaivānuvarṇitāḥ ,
bahuśaḥ puruṣavyāghra vedaprāmāṇyadarśanāt.
32. gāvaḥ suvarṇam ca tathā tilāḥ ca eva anuvarṇitāḥ
bahuśaḥ puruṣavyāghra vedaprāmāṇyadarśanāt
32. puruṣavyāghra,
gāvaḥ ca suvarṇam ca tathā tilāḥ ca eva vedaprāmāṇyadarśanāt bahuśaḥ anuvarṇitāḥ
32. O tiger among men, cows, gold, and also sesame seeds have been described repeatedly [as meritorious], based on the authority of the Vedas.
विवाहांश्चैव कुर्वीत पुत्रानुत्पादयेत च ।
पुत्रलाभो हि कौरव्य सर्वलाभाद्विशिष्यते ॥३३॥
33. vivāhāṁścaiva kurvīta putrānutpādayeta ca ,
putralābho hi kauravya sarvalābhādviśiṣyate.
33. vivāhān ca eva kurvīta putrān utpādayeta ca
putralābhaḥ hi kauravya sarvalābhāt viśiṣyate
33. vivāhān eva ca kurvīta putrān ca utpādayeta kauravya,
hi putralābhaḥ sarvalābhāt viśiṣyate
33. One should indeed perform marriages and beget sons, for, O scion of Kuru, the acquisition of sons truly surpasses all other forms of gain.