Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-2, chapter-26

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
एतस्मिन्नेव काले तु भीमसेनोऽपि वीर्यवान् ।
धर्मराजमनुज्ञाप्य ययौ प्राचीं दिशं प्रति ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
etasminneva kāle tu bhīmaseno'pi vīryavān ,
dharmarājamanujñāpya yayau prācīṁ diśaṁ prati.
1. vaiśaṃpāyana uvāca etasmin eva kāle tu bhīmasenaḥ api
vīryavān dharmarājam anujñāpya yayau prācīm diśam prati
1. Vaiśampāyana said: At this very time, the mighty Bhīmasena also, having obtained permission from the king of righteousness (dharma-rāja), departed towards the eastern direction.
महता बलचक्रेण परराष्ट्रावमर्दिना ।
वृतो भरतशार्दूलो द्विषच्छोकविवर्धनः ॥२॥
2. mahatā balacakreṇa pararāṣṭrāvamardinā ,
vṛto bharataśārdūlo dviṣacchokavivardhanaḥ.
2. mahatā balacakreṇa pararāṣṭrāvammardinā
vṛtaḥ bharataśārdūlaḥ dviṣacchokavivardhanaḥ
2. The tiger among the Bhāratas, accompanied by a mighty army capable of crushing hostile kingdoms, amplified the grief of his adversaries.
स गत्वा राजशार्दूलः पाञ्चालानां पुरं महत् ।
पाञ्चालान्विविधोपायैः सान्त्वयामास पाण्डवः ॥३॥
3. sa gatvā rājaśārdūlaḥ pāñcālānāṁ puraṁ mahat ,
pāñcālānvividhopāyaiḥ sāntvayāmāsa pāṇḍavaḥ.
3. sa gatvā rājaśārdūlaḥ pāñcālānām puram mahat
pāñcālān vividha-upāyaiḥ sāntvayāmāsa pāṇḍavaḥ
3. The Pāṇḍava (Bhīma), who was a lion among kings, went to the great city of the Pañcālas and pacified them using various strategies.
ततः स गण्डकीं शूरो विदेहांश्च नरर्षभः ।
विजित्याल्पेन कालेन दशार्णानगमत्प्रभुः ॥४॥
4. tataḥ sa gaṇḍakīṁ śūro videhāṁśca nararṣabhaḥ ,
vijityālpena kālena daśārṇānagamatprabhuḥ.
4. tataḥ sa gaṇḍakīm śūraḥ videhān ca nararṣabhaḥ
vijitya alpena kālena daśārṇān agamat prabhuḥ
4. Then, that valiant lord, the best among men, having conquered the Gaṇḍakī region and the Videhas in a short time, proceeded to the Daśārṇas.
तत्र दाशार्णको राजा सुधर्मा लोमहर्षणम् ।
कृतवान्कर्म भीमेन महद्युद्धं निरायुधम् ॥५॥
5. tatra dāśārṇako rājā sudharmā lomaharṣaṇam ,
kṛtavānkarma bhīmena mahadyuddhaṁ nirāyudham.
5. tatra dāśārṇakaḥ rājā sudharmā lomaharṣaṇam
kṛtavān karma bhīmena mahat yuddham nirāyudham
5. There, Sudharman, the king of Daśārṇa, engaged in a great and thrilling unarmed battle (karma) with Bhīma.
भीमसेनस्तु तद्दृष्ट्वा तस्य कर्म परंतपः ।
अधिसेनापतिं चक्रे सुधर्माणं महाबलम् ॥६॥
6. bhīmasenastu taddṛṣṭvā tasya karma paraṁtapaḥ ,
adhisenāpatiṁ cakre sudharmāṇaṁ mahābalam.
6. bhīmasenaḥ tu tat dṛṣṭvā tasya karma paraṃtapaḥ
adhisenāpatim cakre sudharmāṇam mahābalam
6. But Bhīmasena, the tormentor of his foes, upon witnessing that deed (karma) of his, appointed the mighty Sudharman as his chief commander.
ततः प्राचीं दिशं भीमो ययौ भीमपराक्रमः ।
सैन्येन महता राजन्कम्पयन्निव मेदिनीम् ॥७॥
7. tataḥ prācīṁ diśaṁ bhīmo yayau bhīmaparākramaḥ ,
sainyena mahatā rājankampayanniva medinīm.
7. tataḥ prācīm diśam bhīmaḥ yayau bhīmaparākramaḥ
sainyena mahatā rājan kampayan iva medinīm
7. O King, then Bhima, possessing terrible prowess, marched towards the eastern direction with a great army, as if making the earth tremble.
सोऽश्वमेधेश्वरं राजन्रोचमानं सहानुजम् ।
जिगाय समरे वीरो बलेन बलिनां वरः ॥८॥
8. so'śvamedheśvaraṁ rājanrocamānaṁ sahānujam ,
jigāya samare vīro balena balināṁ varaḥ.
8. saḥ aśvamedheśvaram rājan rocamānam sahānujam
jigāya samare vīraḥ balena balinām varaḥ
8. O King, that hero, the foremost among the mighty, conquered in battle the resplendent lord of the (aśvamedha) horse sacrifice, along with his younger brother, by his great strength.
स तं निर्जित्य कौन्तेयो नातितीव्रेण कर्मणा ।
पूर्वदेशं महावीर्यो विजिग्ये कुरुनन्दनः ॥९॥
9. sa taṁ nirjitya kaunteyo nātitīvreṇa karmaṇā ,
pūrvadeśaṁ mahāvīryo vijigye kurunandanaḥ.
9. saḥ tam nirjitya kaunteyaḥ na atitīvreṇa karmaṇā
pūrvadeśam mahāvīryaḥ vijigye kurunandanaḥ
9. Having conquered him, the son of Kunti (kaunteya), the delight of the Kurus (kurunandana), a man of great prowess, conquered the eastern region without excessively fierce action (karma).
ततो दक्षिणमागम्य पुलिन्दनगरं महत् ।
सुकुमारं वशे चक्रे सुमित्रं च नराधिपम् ॥१०॥
10. tato dakṣiṇamāgamya pulindanagaraṁ mahat ,
sukumāraṁ vaśe cakre sumitraṁ ca narādhipam.
10. tataḥ dakṣiṇam āgamya pulindanagaram mahat
sukumāram vaśe cakre sumitram ca narādhipam
10. Then, having proceeded south, he brought the great city of Pulindas, as well as King Sukumara and King Sumitra, under his control.
ततस्तु धर्मराजस्य शासनाद्भरतर्षभः ।
शिशुपालं महावीर्यमभ्ययाज्जनमेजय ॥११॥
11. tatastu dharmarājasya śāsanādbharatarṣabhaḥ ,
śiśupālaṁ mahāvīryamabhyayājjanamejaya.
11. tataḥ tu dharmarājasya śāsanāt bharatarṣabhaḥ
śiśupālaṃ mahāvīryam abhyayāt janamejaya
11. Then, O Janamejaya, the best among Bharatas (Sahadeva), by the command of Dharmarāja (Yudhiṣṭhira), approached the extremely mighty Śiśupāla.
चेदिराजोऽपि तच्छ्रुत्वा पाण्डवस्य चिकीर्षितम् ।
उपनिष्क्रम्य नगरात्प्रत्यगृह्णात्परंतपः ॥१२॥
12. cedirājo'pi tacchrutvā pāṇḍavasya cikīrṣitam ,
upaniṣkramya nagarātpratyagṛhṇātparaṁtapaḥ.
12. cedirājaḥ api tat śrutvā pāṇḍavasya cikīrṣitam
upaniṣkramya nagarāt pratygṛhṇāt parantapaḥ
12. The king of Chedi, that scorcher of foes (Śiśupāla), having heard the Pāṇḍava's (Sahadeva's) intention (for the rājasūya yajña), also came out from his city and received him.
तौ समेत्य महाराज कुरुचेदिवृषौ तदा ।
उभयोरात्मकुलयोः कौशल्यं पर्यपृच्छताम् ॥१३॥
13. tau sametya mahārāja kurucedivṛṣau tadā ,
ubhayorātmakulayoḥ kauśalyaṁ paryapṛcchatām.
13. tau sametya mahārāja kurucedivṛṣau tadā
ubhayoḥ ātmakulayoḥ kauśalyaṃ paryapṛcchatām
13. Then, O great king (Janamejaya), those two, the chiefs of the Kurus (Sahadeva) and the Chedis (Śiśupāla), having met, inquired about the well-being of both their own families.
ततो निवेद्य तद्राष्ट्रं चेदिराजो विशां पते ।
उवाच भीमं प्रहसन्किमिदं कुरुषेऽनघ ॥१४॥
14. tato nivedya tadrāṣṭraṁ cedirājo viśāṁ pate ,
uvāca bhīmaṁ prahasankimidaṁ kuruṣe'nagha.
14. tataḥ nivedya tat rāṣṭram cedirājaḥ viśām pate
uvāca bhīmaṃ prahasan kim idam kuruṣe anagha
14. Then, O lord of the people (Janamejaya), the king of Chedi, having announced his kingdom (or the purpose related to the kingdom), smilingly said to Bhīma, 'O sinless one, what is this you are doing?'
तस्य भीमस्तदाचख्यौ धर्मराजचिकीर्षितम् ।
स च तत्प्रतिगृह्यैव तथा चक्रे नराधिपः ॥१५॥
15. tasya bhīmastadācakhyau dharmarājacikīrṣitam ,
sa ca tatpratigṛhyaiva tathā cakre narādhipaḥ.
15. tasya bhīmaḥ tadā ācakhyau dharmarājacakīrṣitam
saḥ ca tat pratigṛhya eva tathā cakre narādhipaḥ
15. Bhima then told him what Yudhishthira intended to do. And that king, having accepted it, acted accordingly.
ततो भीमस्तत्र राजन्नुषित्वा त्रिदशाः क्षपाः ।
सत्कृतः शिशुपालेन ययौ सबलवाहनः ॥१६॥
16. tato bhīmastatra rājannuṣitvā tridaśāḥ kṣapāḥ ,
satkṛtaḥ śiśupālena yayau sabalavāhanaḥ.
16. tataḥ bhīmaḥ tatra rājan uṣitvā tridaśāḥ
kṣapāḥ satkṛtaḥ śiśupālena yayau sabalavāhanaḥ
16. Then, O king, Bhima, having stayed there for thirty nights, and having been honored by Shishupala, departed with his army and vehicles.