Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-13

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
अर्जुनो द्रौणिना विद्धो युद्धे बहुभिरायसैः ।
तस्य चानुचरैः शूरैस्त्रिगर्तानां महारथैः ।
द्रौणिं विव्याध समरे त्रिभिरेव शिलीमुखैः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
arjuno drauṇinā viddho yuddhe bahubhirāyasaiḥ ,
tasya cānucaraiḥ śūraistrigartānāṁ mahārathaiḥ ,
drauṇiṁ vivyādha samare tribhireva śilīmukhaiḥ.
1. sanjayaḥ uvāca | arjunaḥ drauṇinā viddhaḥ
yuddhe bahubhiḥ āyasaiḥ | tasya ca anucaraiḥ
śūraiḥ trigartānām mahārathaiḥ |
drauṇim vivyādha samare tribhiḥ eva śilīmukhaiḥ
1. sanjayaḥ uvāca yuddhe drauṇinā bahubhiḥ
āyasaiḥ tasya ca trigartānām śūraiḥ
mahārathaiḥ anucaraiḥ viddhaḥ arjunaḥ samare
tribhiḥ eva śilīmukhaiḥ drauṇim vivyādha
1. Sanjaya said: Arjuna, though struck in battle by Droṇi with many iron arrows, and also by his brave followers, the great charioteers of the Trigartas, wounded Droṇi in that battle with just three arrows.
तथेतरान्महेष्वासान्द्वाभ्यां द्वाभ्यां धनंजयः ।
भूयश्चैव महाबाहुः शरवर्षैरवाकिरत् ॥२॥
2. tathetarānmaheṣvāsāndvābhyāṁ dvābhyāṁ dhanaṁjayaḥ ,
bhūyaścaiva mahābāhuḥ śaravarṣairavākirat.
2. tathā itarān mahāiṣvāsān dvābhyām dvābhyām dhanañjayaḥ
| bhūyaḥ ca eva mahābāhuḥ śaravarṣaiḥ avākirat
2. tathā ca eva mahābāhuḥ dhanañjayaḥ itarān mahāiṣvāsān
dvābhyām dvābhyām (śaraiḥ) bhūyaḥ śaravarṣaiḥ avākirat
2. And similarly, Dhanañjaya (Arjuna), the mighty-armed, showered other great bowmen with two arrows each, and then again rained down torrents of arrows upon them.
शरकण्टकितास्ते तु तावका भरतर्षभ ।
न जहुः समरे पार्थं वध्यमानाः शितैः शरैः ॥३॥
3. śarakaṇṭakitāste tu tāvakā bharatarṣabha ,
na jahuḥ samare pārthaṁ vadhyamānāḥ śitaiḥ śaraiḥ.
3. śarakaṇṭakitāḥ te tu tāvakā bharatarṣabha | na
jahuḥ samare pārtham vadhyamānāḥ śitaiḥ śaraiḥ
3. bharatarṣabha tu te tāvakā śarakaṇṭakitāḥ (api) śitaiḥ
śaraiḥ vadhyamānāḥ (api) samare pārtham na jahuḥ
3. But those warriors of your side (tāvaka), O best among the Bhāratas, though bristling with arrows like thorns, did not abandon Pārtha (Arjuna) in battle, even as they were being struck by sharp arrows.
तेऽर्जुनं रथवंशेन द्रोणपुत्रपुरोगमाः ।
अयोधयन्त समरे परिवार्य महारथाः ॥४॥
4. te'rjunaṁ rathavaṁśena droṇaputrapurogamāḥ ,
ayodhayanta samare parivārya mahārathāḥ.
4. te arjunam rathavaṃśena droṇaputra-purōgamāḥ
| ayodhayanta samare parivārya mahārathāḥ
4. droṇaputra-purōgamāḥ te mahārathāḥ rathavaṃśena
arjunam samare parivārya ayodhayanta
4. Those great charioteers, led by Droṇa's son (Drauṇi), surrounded Arjuna in battle with their chariot divisions and engaged him in combat.
तैस्तु क्षिप्ताः शरा राजन्कार्तस्वरविभूषिताः ।
अर्जुनस्य रथोपस्थं पूरयामासुरञ्जसा ॥५॥
5. taistu kṣiptāḥ śarā rājankārtasvaravibhūṣitāḥ ,
arjunasya rathopasthaṁ pūrayāmāsurañjasā.
5. taiḥ tu kṣiptāḥ śarāḥ rājan kārtasvaravibhūṣitāḥ
arjunasya rathopasthaṃ pūrayāmāsuḥ añjasā
5. rājan taiḥ tu kārtasvaravibhūṣitāḥ kṣiptāḥ
śarāḥ arjunasya rathopasthaṃ añjasā pūrayāmāsuḥ
5. O King, the gold-adorned arrows that were indeed hurled by them quickly filled Arjuna's chariot-seat.
तथा कृष्णौ महेष्वासौ वृषभौ सर्वधन्विनाम् ।
शरैर्वीक्ष्य वितुन्नाङ्गौ प्रहृष्टौ युद्धदुर्मदौ ॥६॥
6. tathā kṛṣṇau maheṣvāsau vṛṣabhau sarvadhanvinām ,
śarairvīkṣya vitunnāṅgau prahṛṣṭau yuddhadurmadau.
6. tathā kṛṣṇau maheṣvāsau vṛṣabhau sarvadhanvinām
śaraiḥ vīkṣya vitunnāṅgau prahṛṣṭau yuddhadurmadau
6. tathā sarvadhanvinām vṛṣabhau maheṣvāsau kṛṣṇau
śaraiḥ vitunnāṅgau vīkṣya yuddhadurmadau prahṛṣṭau
6. Similarly, the two great bowmen, Kṛṣṇa and Arjuna - who were like bulls among all archers - upon seeing their limbs pierced by the arrows, became greatly delighted, being maddened by battle.
कूबरं रथचक्राणि ईषा योक्त्राणि चाभिभो ।
युगं चैवानुकर्षं च शरभूतमभूत्तदा ॥७॥
7. kūbaraṁ rathacakrāṇi īṣā yoktrāṇi cābhibho ,
yugaṁ caivānukarṣaṁ ca śarabhūtamabhūttadā.
7. kūbaraṃ rathacakrāṇi īṣā yoktrāṇi ca abhibho
yugaṃ ca eva anukarṣaṃ ca śarabhūtam abhūt tadā
7. abhibho tadā kūbaraṃ rathacakrāṇi īṣā ca yoktrāṇi
ca yugaṃ eva ca anukarṣaṃ ca śarabhūtam abhūt
7. And at that time, O Chief, the chariot's pole, wheels, shafts, yokes, as well as the yoke-pin and the drag-pole, all became a mass of arrows.
नैतादृशं दृष्टपूर्वं राजन्नैव च नः श्रुतम् ।
यादृशं तत्र पार्थस्य तावकाः संप्रचक्रिरे ॥८॥
8. naitādṛśaṁ dṛṣṭapūrvaṁ rājannaiva ca naḥ śrutam ,
yādṛśaṁ tatra pārthasya tāvakāḥ saṁpracakrire.
8. na etādṛśaṃ dṛṣṭapūrvaṃ rājan na eva ca naḥ śrutam
yādṛśaṃ tatra pārthasya tāvakāḥ saṃpracakkrire
8. rājan na etādṛśaṃ dṛṣṭapūrvaṃ na ca naḥ eva śrutam
yādṛśaṃ tāvakāḥ tatra pārthasya saṃpracakkrire
8. O King, such a sight was never seen before by us, nor was it ever heard of, as what your warriors (tāvakāḥ) accomplished there concerning Arjuna.
स रथः सर्वतो भाति चित्रपुङ्खैः शितैः शरैः ।
उल्काशतैः संप्रदीप्तं विमानमिव भूतले ॥९॥
9. sa rathaḥ sarvato bhāti citrapuṅkhaiḥ śitaiḥ śaraiḥ ,
ulkāśataiḥ saṁpradīptaṁ vimānamiva bhūtale.
9. sa rathaḥ sarvataḥ bhāti citrapuṅkhaiḥ śitaiḥ
śaraiḥ ulkāśataiḥ sampradīptaṃ vimānam iva bhūtale
9. sa rathaḥ citrapuṅkhaiḥ śitaiḥ śaraiḥ sarvataḥ
bhāti ulkāśataiḥ sampradīptaṃ vimānam iva bhūtale
9. That chariot shines everywhere with its sharp arrows, adorned with colorful fletchings, like an aerial car intensely illumined by hundreds of meteors on the ground.
ततोऽर्जुनो महाराज शरैः संनतपर्वभिः ।
अवाकिरत्तां पृतनां मेघो वृष्ट्या यथाचलम् ॥१०॥
10. tato'rjuno mahārāja śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
avākirattāṁ pṛtanāṁ megho vṛṣṭyā yathācalam.
10. tataḥ arjunaḥ mahārāja śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
avākirat tām pṛtanām meghaḥ vṛṣṭyā yathācalam
10. mahārāja tataḥ arjunaḥ saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ
tām pṛtanām avākirat meghaḥ vṛṣṭyā yathācalam
10. Then, O great king, Arjuna showered that army with arrows having well-jointed shafts, just as a cloud showers a mountain with rain.
ते वध्यमानाः समरे पार्थनामाङ्कितैः शरैः ।
पार्थभूतममन्यन्त प्रेक्षमाणास्तथाविधम् ॥११॥
11. te vadhyamānāḥ samare pārthanāmāṅkitaiḥ śaraiḥ ,
pārthabhūtamamanyanta prekṣamāṇāstathāvidham.
11. te vadhyamānāḥ samare pārthanāmāṅkitaiḥ śaraiḥ
pārthabhūtam amanyanta prekṣamāṇāḥ tathāvidham
11. samare pārthanāmāṅkitaiḥ śaraiḥ vadhyamānāḥ te
tathāvidham prekṣamāṇāḥ pārthabhūtam amanyanta
11. As they were being struck down in battle by arrows marked with Pārtha's name, and witnessing him in such a form, they believed him to be Pārtha (Arjuna) himself.
ततोऽद्भुतशरज्वालो धनुःशब्दानिलो महान् ।
सेनेन्धनं ददाहाशु तावकं पार्थपावकः ॥१२॥
12. tato'dbhutaśarajvālo dhanuḥśabdānilo mahān ,
senendhanaṁ dadāhāśu tāvakaṁ pārthapāvakaḥ.
12. tataḥ adbhutaśarajvālaḥ dhanuḥśabdānilaḥ mahān
senendhanam dadāha āśu tāvakam pārthapāvakaḥ
12. tataḥ adbhutaśarajvālaḥ dhanuḥśabdānilaḥ mahān
pārthapāvakaḥ āśu tāvakam senendhanam dadāha
12. Then, that great fire which was Pārtha (Arjuna), with wonderful arrows as its flames and the sounds of his bow as its wind, quickly consumed your army, treating it as fuel.
चक्राणां पततां चैव युगानां च धरातले ।
तूणीराणां पताकानां ध्वजानां च रथैः सह ॥१३॥
13. cakrāṇāṁ patatāṁ caiva yugānāṁ ca dharātale ,
tūṇīrāṇāṁ patākānāṁ dhvajānāṁ ca rathaiḥ saha.
13. cakrāṇām patatām ca eva yugānām ca dharātale
tūṇīrāṇām patākānām dhvajānām ca rathaiḥ saha
13. cakrāṇām patatām ca eva yugānām ca dharātale
tūṇīrāṇām patākānām dhvajānām ca rathaiḥ saha
13. One could see falling wheels and yokes scattered on the ground, as well as quivers, banners, standards, and chariots.
ईषाणामनुकर्षाणां त्रिवेणूनां च भारत ।
अक्षाणामथ योक्त्राणां प्रतोदानां च सर्वशः ॥१४॥
14. īṣāṇāmanukarṣāṇāṁ triveṇūnāṁ ca bhārata ,
akṣāṇāmatha yoktrāṇāṁ pratodānāṁ ca sarvaśaḥ.
14. īṣāṇām anukarṣāṇām triveṇūnām ca bhārata |
akṣāṇām atha yoktrāṇām pratodānām ca sarvaśaḥ
14. īṣāṇām anukarṣāṇām triveṇūnām ca bhārata
akṣāṇām atha yoktrāṇām pratodānām ca sarvaśaḥ
14. O Bhārata, one could also see chariot poles, secondary poles, triple shafts, axles, harnesses, and goads everywhere.
शिरसां पततां चैव कुण्डलोष्णीषधारिणाम् ।
भुजानां च महाराज स्कन्धानां च समन्ततः ॥१५॥
15. śirasāṁ patatāṁ caiva kuṇḍaloṣṇīṣadhāriṇām ,
bhujānāṁ ca mahārāja skandhānāṁ ca samantataḥ.
15. śirasām patatām ca eva kuṇḍaloṣṇīṣadhāriṇām |
bhujānām ca mahārāja skandhānām ca samantataḥ
15. śirasām patatām ca eva kuṇḍaloṣṇīṣadhāriṇām
bhujānām ca mahārāja skandhānām ca samantataḥ
15. O great king, one could also see falling heads of warriors wearing earrings and turbans, and arms and shoulders all around.
छत्राणां व्यजनैः सार्धं मुकुटानां च राशयः ।
समदृश्यन्त पार्थस्य रथमार्गेषु भारत ॥१६॥
16. chatrāṇāṁ vyajanaiḥ sārdhaṁ mukuṭānāṁ ca rāśayaḥ ,
samadṛśyanta pārthasya rathamārgeṣu bhārata.
16. chatrāṇām vyajanaiḥ sārdham mukuṭānām ca rāśayaḥ
| samadṛśyanta pārthasya rathamārgeṣu bhārata
16. chatrāṇām vyajanaiḥ sārdham ca mukuṭānām ca
rāśayaḥ bhārata pārthasya rathamārgeṣu samadṛśyanta
16. Heaps of umbrellas, along with fans and crowns, O Bhārata, were seen on Arjuna's chariot paths.
अगम्यरूपा पृथिवी मांसशोणितकर्दमा ।
बभूव भरतश्रेष्ठ रुद्रस्याक्रीडनं यथा ।
भीरूणां त्रासजननी शूराणां हर्षवर्धनी ॥१७॥
17. agamyarūpā pṛthivī māṁsaśoṇitakardamā ,
babhūva bharataśreṣṭha rudrasyākrīḍanaṁ yathā ,
bhīrūṇāṁ trāsajananī śūrāṇāṁ harṣavardhanī.
17. agamyarūpā pṛthivī māṃsaśoṇitakardamā
babhūva bharataśreṣṭha
rudrasya ākrīḍanam yathā bhīrūṇām
trāsajananī śūrāṇām harṣavardhanī
17. bharataśreṣṭha pṛthivī agamyarūpā
māṃsaśoṇitakardamā rudrasya
ākrīḍanam yathā babhūva bhīrūṇām
trāsajananī śūrāṇām harṣavardhanī
17. O best among the Bharatas, the earth became a formidable sight, a mire of flesh and blood, as if it were the playground of Rudra. It caused terror for the fearful, and increased the joy of the brave.
हत्वा तु समरे पार्थः सहस्रे द्वे परंतप ।
रथानां सवरूथानां विधूमोऽग्निरिव ज्वलन् ॥१८॥
18. hatvā tu samare pārthaḥ sahasre dve paraṁtapa ,
rathānāṁ savarūthānāṁ vidhūmo'gniriva jvalan.
18. hatvā tu samare pārthaḥ sahasre dve paraṃtapa
rathānām savarūthānām vidhūmaḥ agniḥ iva jvalan
18. paraṃtapa pārthaḥ samare savarūthānām rathānām
dve sahasre hatvā tu vidhūmaḥ agniḥ iva jvalan
18. Indeed, O scorcher of foes, in that battle, Partha, having destroyed two thousand chariots along with their retinues, shone blazing like a smokeless fire.
यथा हि भगवानग्निर्जगद्दग्ध्वा चराचरम् ।
विधूमो दृश्यते राजंस्तथा पार्थो महारथः ॥१९॥
19. yathā hi bhagavānagnirjagaddagdhvā carācaram ,
vidhūmo dṛśyate rājaṁstathā pārtho mahārathaḥ.
19. yathā hi bhagavān agniḥ jagat dagdhvā carācaram
vidhūmaḥ dṛśyate rājan tathā pārthaḥ mahārathaḥ
19. rājan hi yathā bhagavān agniḥ carācaram jagat
dagdhvā vidhūmaḥ dṛśyate tathā pārthaḥ mahārathaḥ
19. Indeed, O king, just as the glorious fire, having consumed the entire world, both moving and unmoving, is seen without smoke, so too was Partha, the great charioteer.
द्रौणिस्तु समरे दृष्ट्वा पाण्डवस्य पराक्रमम् ।
रथेनातिपताकेन पाण्डवं प्रत्यवारयत् ॥२०॥
20. drauṇistu samare dṛṣṭvā pāṇḍavasya parākramam ,
rathenātipatākena pāṇḍavaṁ pratyavārayat.
20. drauṇiḥ tu samare dṛṣṭvā pāṇḍavasya parākramam
rathena atipatākena pāṇḍavam pratyavārayat
20. tu drauṇiḥ samare pāṇḍavasya parākramam dṛṣṭvā
atipatākena rathena pāṇḍavam pratyavārayat
20. But Droṇi's son (Aśvatthāmā), having witnessed the Pandava's (Arjuna's) valor in battle, then intercepted the Pandava with his conspicuously bannered chariot.
तावुभौ पुरुषव्याघ्रौ श्वेताश्वौ धन्विनां वरौ ।
समीयतुस्तदा तूर्णं परस्परवधैषिणौ ॥२१॥
21. tāvubhau puruṣavyāghrau śvetāśvau dhanvināṁ varau ,
samīyatustadā tūrṇaṁ parasparavadhaiṣiṇau.
21. tau ubhau puruṣavyāghrau śvetāśvau dhanvinām
varau samīyatuḥ tadā tūrṇam paraspara-vadhaiṣiṇau
21. tau ubhau puruṣavyāghrau śvetāśvau dhanvinām
varau paraspara-vadhaiṣiṇau tadā tūrṇam samīyatuḥ
21. Those two, tigers among men (puruṣavyāghrau), riding white horses, and foremost among archers, then quickly advanced towards each other, intent on killing one another.
तयोरासीन्महाराज बाणवर्षं सुदारुणम् ।
जीमूतानां यथा वृष्टिस्तपान्ते भरतर्षभ ॥२२॥
22. tayorāsīnmahārāja bāṇavarṣaṁ sudāruṇam ,
jīmūtānāṁ yathā vṛṣṭistapānte bharatarṣabha.
22. tayoḥ āsīt mahārāja bāṇavarṣam su-dāruṇam
jīmūtānām yathā vṛṣṭiḥ tapānte bharatarṣabha
22. mahārāja bharatarṣabha tayoḥ su-dāruṇam
bāṇavarṣam āsīt yathā jīmūtānām tapānte vṛṣṭiḥ
22. O great king (mahārāja), O bull among the Bharatas (bharatarṣabha), there was a very dreadful rain of arrows from them both, just like the rainfall from clouds at the end of summer.
अन्योन्यस्पर्धिनौ तौ तु शरैः संनतपर्वभिः ।
ततक्षतुर्मृधेऽन्योन्यं शृङ्गाभ्यां वृषभाविव ॥२३॥
23. anyonyaspardhinau tau tu śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
tatakṣaturmṛdhe'nyonyaṁ śṛṅgābhyāṁ vṛṣabhāviva.
23. anyonya-spardhinau tau tu śaraiḥ sannata-parvabhiḥ
tatakṣatuḥ mṛdhe anyonyam śṛṅgābhyām vṛṣabhau iva
23. tu tau anyonya-spardhinau sannata-parvabhiḥ śaraiḥ
vṛṣabhau śṛṅgābhyām iva mṛdhe anyonyam tatakṣatuḥ
23. Those two rivals, using arrows with well-made (bent) shafts, wounded each other in battle, just as two bulls gore each other with their horns.
तयोर्युद्धं महाराज चिरं सममिवाभवत् ।
अस्त्राणां संगमश्चैव घोरस्तत्राभवन्महान् ॥२४॥
24. tayoryuddhaṁ mahārāja ciraṁ samamivābhavat ,
astrāṇāṁ saṁgamaścaiva ghorastatrābhavanmahān.
24. tayoḥ yuddham mahārāja ciram samam iva abhavat
astrāṇām saṅgamaḥ ca eva ghoraḥ tatra abhavat mahān
24. mahārāja tayoḥ yuddham ciram samam iva abhavat ca
eva astrāṇām ghoraḥ mahān saṅgamaḥ tatra abhavat
24. O great king (mahārāja), their battle remained evenly matched for a long time, and a great and terrible encounter of mystic weapons (astras) took place there.
ततोऽर्जुनं द्वादशभी रुक्मपुङ्खैः सुतेजनैः ।
वासुदेवं च दशभिर्द्रौणिर्विव्याध भारत ॥२५॥
25. tato'rjunaṁ dvādaśabhī rukmapuṅkhaiḥ sutejanaiḥ ,
vāsudevaṁ ca daśabhirdrauṇirvivyādha bhārata.
25. tataḥ arjunam dvādaśabhiḥ rukmapuṅkhaiḥ sutejanaiḥ
vāsudevam ca daśabhiḥ drauṇiḥ vivyādha bhārata
25. bhārata tataḥ drauṇiḥ arjunam dvādaśabhiḥ
rukmapuṅkhaiḥ sutejanaiḥ vāsudevam ca daśabhiḥ vivyādha
25. Then, O descendant of Bhārata, Droṇi (Ashvatthaman) pierced Arjuna with twelve well-sharpened, gold-tipped arrows, and Kṛṣṇa (Vāsudeva) with ten.
ततः प्रहस्य बीभत्सुर्व्याक्षिपद्गाण्डिवं धनुः ।
मानयित्वा मुहूर्तं च गुरुपुत्रं महाहवे ॥२६॥
26. tataḥ prahasya bībhatsurvyākṣipadgāṇḍivaṁ dhanuḥ ,
mānayitvā muhūrtaṁ ca guruputraṁ mahāhave.
26. tataḥ prahasya bībhatsuḥ vyākṣipat gāṇḍivam
dhanuḥ mānayitvā muhūrtam ca guruputram mahāhave
26. tataḥ bībhatsuḥ mahāhave guruputram muhūrtam
mānayitvā ca prahasya gāṇḍivam dhanuḥ vyākṣipat
26. Then, smiling, and having respectfully acknowledged the guru's son (Ashvatthaman) for a moment in that great battle, Bibhatsu (Arjuna) drew back his Gaṇḍīva bow.
व्यश्वसूतरथं चक्रे सव्यसाची महारथः ।
मृदुपूर्वं ततश्चैनं त्रिभिर्विव्याध सायकैः ॥२७॥
27. vyaśvasūtarathaṁ cakre savyasācī mahārathaḥ ,
mṛdupūrvaṁ tataścainaṁ tribhirvivyādha sāyakaiḥ.
27. vyaśvasūtaratham cakre savyasācī mahārathaḥ
mṛdupūrvam tataḥ ca enam tribhiḥ vivyādha sāyakaiḥ
27. mahārathaḥ savyasācī [tasya ratham] vyaśvasūtaratham
cakre tataḥ ca enam mṛdupūrvam tribhiḥ sāyakaiḥ vivyādha
27. The great charioteer Savyasācin (Arjuna) made (Ashvatthaman's) chariot devoid of horses and charioteer. Then, at first gently, he pierced him with three arrows.
हताश्वे तु रथे तिष्ठन्द्रोणपुत्रस्त्वयस्मयम् ।
मुसलं पाण्डुपुत्राय चिक्षेप परिघोपमम् ॥२८॥
28. hatāśve tu rathe tiṣṭhandroṇaputrastvayasmayam ,
musalaṁ pāṇḍuputrāya cikṣepa parighopamam.
28. hatāśve tu rathe tiṣṭhan droṇaputraḥ tu ayasmayam
musalam pāṇḍuputrāya cikṣepa parighopamam
28. tu hatāśve rathe tiṣṭhan droṇaputraḥ tu ayasmayam
parighopamam musalam pāṇḍuputrāya cikṣepa
28. However, Droṇa's son (Ashvatthaman), standing in his chariot whose horses had been killed, hurled an iron mace, comparable to a heavy iron club, at the son of Pāṇḍu (Arjuna).
तमापतन्तं सहसा हेमपट्टविभूषितम् ।
चिच्छेद सप्तधा वीरः पार्थः शत्रुनिबर्हणः ॥२९॥
29. tamāpatantaṁ sahasā hemapaṭṭavibhūṣitam ,
ciccheda saptadhā vīraḥ pārthaḥ śatrunibarhaṇaḥ.
29. tam āpatantam sahasā hemapaṭṭavibhūṣitam
ciccheda saptadhā vīraḥ pārthaḥ śatrunibarhaṇaḥ
29. vīraḥ śatrunibarhaṇaḥ pārthaḥ sahasā
hemapaṭṭavibhūṣitam āpatantam tam saptadhā ciccheda
29. The brave Arjuna, the destroyer of enemies, swiftly cut that mace, which was adorned with golden plates and descending rapidly, into seven pieces.
स च्छिन्नं मुसलं दृष्ट्वा द्रौणिः परमकोपनः ।
आददे परिघं घोरं नगेन्द्रशिखरोपमम् ।
चिक्षेप चैव पार्थाय द्रौणिर्युद्धविशारदः ॥३०॥
30. sa cchinnaṁ musalaṁ dṛṣṭvā drauṇiḥ paramakopanaḥ ,
ādade parighaṁ ghoraṁ nagendraśikharopamam ,
cikṣepa caiva pārthāya drauṇiryuddhaviśāradaḥ.
30. saḥ chinnam musalam dṛṣṭvā drauṇiḥ
paramakopanaḥ ādade parigham ghoram
nagendraśikharopamam cikṣepa ca
eva pārthāya drauṇiḥ yuddhaviśāradaḥ
30. saḥ paramakopanaḥ drauṇiḥ chinnam
musalam dṛṣṭvā ghoram nagendraśikharopamam
parigham ādade ca eva
yuddhaviśāradaḥ drauṇiḥ pārthāya cikṣepa
30. Seeing his mace severed, Drauṇi, who was exceedingly wrathful, picked up a dreadful iron club that resembled a mountain peak. Indeed, that Drauṇi, skilled in battle, then hurled it at Arjuna.
तमन्तकमिव क्रुद्धं परिघं प्रेक्ष्य पाण्डवः ।
अर्जुनस्त्वरितो जघ्ने पञ्चभिः सायकोत्तमैः ॥३१॥
31. tamantakamiva kruddhaṁ parighaṁ prekṣya pāṇḍavaḥ ,
arjunastvarito jaghne pañcabhiḥ sāyakottamaiḥ.
31. tam antakam iva kruddham parigham prekṣya pāṇḍavaḥ
arjunaḥ tvaritaḥ jaghne pañcabhiḥ sāyakottamaiḥ
31. pāṇḍavaḥ arjunaḥ tam antakam iva kruddham parigham
prekṣya tvaritaḥ pañcabhiḥ sāyakottamaiḥ jaghne
31. Having seen that iron club, enraged and resembling Death (Antaka) itself, Arjuna, the son of Pāṇḍu, swiftly struck it with five excellent arrows.
स च्छिन्नः पतितो भूमौ पार्थबाणैर्महाहवे ।
दारयन्पृथिवीन्द्राणां मनः शब्देन भारत ॥३२॥
32. sa cchinnaḥ patito bhūmau pārthabāṇairmahāhave ,
dārayanpṛthivīndrāṇāṁ manaḥ śabdena bhārata.
32. saḥ chinnaḥ patitaḥ bhūmau pārthabāṇaiḥ mahāhave
dārayan pṛthivīndrāṇām manaḥ śabdena bhārata
32. bhārata saḥ chinnaḥ pārthabāṇaiḥ mahāhave bhūmau patitaḥ,
śabdena pṛthivīndrāṇām manaḥ dārayan
32. O Bhārata, that (club), severed by Arjuna's arrows in the great battle, fell to the ground, tearing apart the hearts of kings with its tremendous sound.
ततोऽपरैस्त्रिभिर्बाणैर्द्रौणिं विव्याध पाण्डवः ।
सोऽतिविद्धो बलवता पार्थेन सुमहाबलः ।
न संभ्रान्तस्तदा द्रौणिः पौरुषे स्वे व्यवस्थितः ॥३३॥
33. tato'paraistribhirbāṇairdrauṇiṁ vivyādha pāṇḍavaḥ ,
so'tividdho balavatā pārthena sumahābalaḥ ,
na saṁbhrāntastadā drauṇiḥ pauruṣe sve vyavasthitaḥ.
33. tatas aparaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ Drauṇim
vivyādha Pāṇḍavaḥ saḥ atividdhaḥ balavatā
Pārthena sumahābalaḥ na sambhrāntaḥ
tadā Drauṇiḥ pauruṣe sve vyavasthitaḥ
33. tatas Pāṇḍavaḥ aparaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ Drauṇim vivyādha.
balavatā Pārthena atividdhaḥ saḥ sumahābalaḥ Drauṇiḥ tadā na sambhrāntaḥ,
sve pauruṣe vyavasthitaḥ
33. Then, the son of Pāṇḍu (Arjuna) pierced Drauṇi with three more arrows. Although greatly wounded by the mighty Pārtha (Arjuna), that extremely powerful Drauṇi was not bewildered then; he remained firm in his own manly valor.
सुधर्मा तु ततो राजन्भारद्वाजं महारथम् ।
अवाकिरच्छरव्रातैः सर्वक्षत्रस्य पश्यतः ॥३४॥
34. sudharmā tu tato rājanbhāradvājaṁ mahāratham ,
avākiraccharavrātaiḥ sarvakṣatrasya paśyataḥ.
34. Sudharmā tu tatas rājan Bhāradvājam mahāratham
avākirat śaravrātaiḥ sarvakṣatrasya paśyataḥ
34. rājan tu tatas Sudharmā sarvakṣatrasya paśyataḥ
mahāratham Bhāradvājam śaravrātaiḥ avākirat
34. But then, O King, Sudharmā showered the great warrior Bhāradvāja (Droṇa) with a multitude of arrows, while all the Kṣatriyas watched.
ततस्तु सुरथोऽप्याजौ पाञ्चालानां महारथः ।
रथेन मेघघोषेण द्रौणिमेवाभ्यधावत ॥३५॥
35. tatastu suratho'pyājau pāñcālānāṁ mahārathaḥ ,
rathena meghaghoṣeṇa drauṇimevābhyadhāvata.
35. tatas tu Surathaḥ api ājau Pāñcālānām mahārathaḥ
rathena meghaghoṣeṇa Drauṇim eva abhyadhāvata
35. tatas tu Pāñcālānām mahārathaḥ Surathaḥ api ājau
meghaghoṣeṇa rathena Drauṇim eva abhyadhāvata
35. But then, Suratha, a great warrior of the Pāñcālas, also rushed towards Drauṇi in battle with his chariot, which had a roar like thunder.
विकर्षन्वै धनुः श्रेष्ठं सर्वभारसहं दृढम् ।
ज्वलनाशीविषनिभैः शरैश्चैनमवाकिरत् ॥३६॥
36. vikarṣanvai dhanuḥ śreṣṭhaṁ sarvabhārasahaṁ dṛḍham ,
jvalanāśīviṣanibhaiḥ śaraiścainamavākirat.
36. vikarṣan vai dhanuḥ śreṣṭham sarvabhārasaham dṛḍham
jvalanāśīviṣanibhaiḥ śaraiḥ ca enam avākirat
36. vai śreṣṭham sarvabhārasaham dṛḍham dhanuḥ vikarṣan,
ca jvalanāśīviṣanibhaiḥ śaraiḥ enam avākirat
36. Indeed, drawing his excellent bow, which was firm and capable of bearing all strain, he showered him with arrows resembling fiery, venomous snakes.
सुरथं तु ततः क्रुद्धमापतन्तं महारथम् ।
चुकोप समरे द्रौणिर्दण्डाहत इवोरगः ॥३७॥
37. surathaṁ tu tataḥ kruddhamāpatantaṁ mahāratham ,
cukopa samare drauṇirdaṇḍāhata ivoragaḥ.
37. suratham tu tataḥ kruddham āpatantam mahāratham
cukopa samare drauṇiḥ daṇḍāhataḥ iva uragaḥ
37. tataḥ samare drauṇiḥ daṇḍāhataḥ uragaḥ iva
kruddham āpatantam mahāratham suratham tu cukopa
37. Then, Droni's son (Drauni) became enraged in battle, like a snake struck by a stick, when the great charioteer Suratha, enraged, came rushing towards him.
त्रिशिखां भ्रुकुटीं कृत्वा सृक्किणी परिलेलिहन् ।
उद्वीक्ष्य सुरथं रोषाद्धनुर्ज्यामवमृज्य च ।
मुमोच तीक्ष्णं नाराचं यमदण्डसमद्युतिम् ॥३८॥
38. triśikhāṁ bhrukuṭīṁ kṛtvā sṛkkiṇī parilelihan ,
udvīkṣya surathaṁ roṣāddhanurjyāmavamṛjya ca ,
mumoca tīkṣṇaṁ nārācaṁ yamadaṇḍasamadyutim.
38. triśikhām bhrukuṭīm kṛtvā sṛkkiṇī
parilelihan udvīkṣya suratham
roṣāt dhanurjyām avamṛjya ca mumoca
tīkṣṇam nārācam yamadaṇḍasamadyutim
38. triśikhām bhrukuṭīm kṛtvā sṛkkiṇī
parilelihan roṣāt suratham udvīkṣya
dhanurjyām avamṛjya ca
yamadaṇḍasamadyutim tīkṣṇam nārācam mumoca
38. Forming a three-pointed frown, licking the corners of his mouth, and angrily looking up at Suratha, Droni's son tightened his bowstring. He then released a sharp arrow, its radiance resembling the staff of Yama (Yama).
स तस्य हृदयं भित्त्वा प्रविवेशातिवेगतः ।
शक्राशनिरिवोत्सृष्टा विदार्य धरणीतलम् ॥३९॥
39. sa tasya hṛdayaṁ bhittvā praviveśātivegataḥ ,
śakrāśanirivotsṛṣṭā vidārya dharaṇītalam.
39. saḥ tasya hṛdayam bhittvā praviveśa ativegataḥ
śakrāśaniḥ iva utsṛṣṭā vidārya dharaṇītalam
39. saḥ tasya hṛdayam bhittvā ativegataḥ praviveśa,
utsṛṣṭā śakrāśaniḥ dharaṇītalam vidārya iva
39. Having pierced his heart, the arrow entered with extreme speed, just as Indra's (Śakra) thunderbolt (aśani), once released, tears apart the surface of the earth.
ततस्तं पतितं भूमौ नाराचेन समाहतम् ।
वज्रेणेव यथा शृङ्गं पर्वतस्य महाधनम् ॥४०॥
40. tatastaṁ patitaṁ bhūmau nārācena samāhatam ,
vajreṇeva yathā śṛṅgaṁ parvatasya mahādhanam.
40. tataḥ tam patitam bhūmau nārācena samāhatam
vajreṇa iva yathā śṛṅgam parvatasya mahādhanam
40. tataḥ tam nārācena samāhatam bhūmau patitam,
yathā vajreṇa iva parvatasya mahādhanam śṛṅgam
40. Then he (Suratha) lay fallen on the ground, struck by the arrow, just as a magnificent peak of a mountain (parvata), rich in treasures, is struck down by a thunderbolt (vajra).
तस्मिंस्तु निहते वीरे द्रोणपुत्रः प्रतापवान् ।
आरुरोह रथं तूर्णं तमेव रथिनां वरः ॥४१॥
41. tasmiṁstu nihate vīre droṇaputraḥ pratāpavān ,
āruroha rathaṁ tūrṇaṁ tameva rathināṁ varaḥ.
41. tasmin tu nihate vīre droṇaputraḥ pratāpavān
āruroha rathaṃ tūrṇaṃ tam eva rathināṃ varaḥ
41. droṇaputraḥ pratāpavān rathināṃ varaḥ tu tasmin
vīre nihate tam eva rathaṃ tūrṇaṃ āruroha
41. But when that hero was slain, Drona's powerful son, the best among charioteers, quickly mounted that very chariot.
ततः सज्जो महाराज द्रौणिराहवदुर्मदः ।
अर्जुनं योधयामास संशप्तकवृतो रणे ॥४२॥
42. tataḥ sajjo mahārāja drauṇirāhavadurmadaḥ ,
arjunaṁ yodhayāmāsa saṁśaptakavṛto raṇe.
42. tataḥ sajjaḥ mahārāja drauṇiḥ āhavadurmadaḥ
arjunaṃ yodhayāmāsa saṃśaptakavṛtaḥ raṇe
42. mahārāja tataḥ sajjaḥ āhavadurmadaḥ
saṃśaptakavṛtaḥ drauṇiḥ raṇe arjunaṃ yodhayāmāsa
42. Then, O great king, Droni, ready and intoxicated with battle, surrounded by the Saṃśaptakas, engaged Arjuna in combat on the battlefield.
तत्र युद्धं महच्चासीदर्जुनस्य परैः सह ।
मध्यंदिनगते सूर्ये यमराष्ट्रविवर्धनम् ॥४३॥
43. tatra yuddhaṁ mahaccāsīdarjunasya paraiḥ saha ,
madhyaṁdinagate sūrye yamarāṣṭravivardhanam.
43. tatra yuddhaṃ mahat ca āsīt arjunasya paraiḥ
saha madhyandinagate sūrye yamarāṣṭravivardhanam
43. tatra arjunasya paraiḥ saha mahat yuddhaṃ ca
āsīt madhyandinagate sūrye yamarāṣṭravivardhanam
43. There, a great battle took place between Arjuna and his enemies at midday, which greatly expanded the realm of Yama.
तत्राश्चर्यमपश्याम दृष्ट्वा तेषां पराक्रमम् ।
यदेको युगपद्वीरान्समयोधयदर्जुनः ॥४४॥
44. tatrāścaryamapaśyāma dṛṣṭvā teṣāṁ parākramam ,
yadeko yugapadvīrānsamayodhayadarjunaḥ.
44. tatra āścaryam apaśyāma dṛṣṭvā teṣāṃ parākramam
yat ekaḥ yugapat vīrān samayodhayat arjunaḥ
44. tatra teṣāṃ parākramam dṛṣṭvā āścaryam apaśyāma
yat ekaḥ arjunaḥ yugapat vīrān samayodhayat
44. There we saw an astonishing sight, observing the valor of those many heroes, as Arjuna, alone, fought them simultaneously.
विमर्दस्तु महानासीदर्जुनस्य परैः सह ।
शतक्रतोर्यथा पूर्वं महत्या दैत्यसेनया ॥४५॥
45. vimardastu mahānāsīdarjunasya paraiḥ saha ,
śatakratoryathā pūrvaṁ mahatyā daityasenayā.
45. vimardaḥ tu mahān āsīt arjunasya paraiḥ saha
śatakratoḥ yathā pūrvam mahatyā daityasenayā
45. tu arjunasya paraiḥ saha mahān vimardaḥ āsīt
yathā pūrvam śatakratoḥ mahatyā daityasenayā
45. Indeed, a great conflict occurred for Arjuna with his enemies, just as it formerly did for Indra (śatakratu) with the mighty army of demons.