Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-46

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
अत्यद्भुतमिदं कर्म पार्थस्यामिततेजसः ।
धृतराष्ट्रो महातेजाः श्रुत्वा विप्र किमब्रवीत् ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
atyadbhutamidaṁ karma pārthasyāmitatejasaḥ ,
dhṛtarāṣṭro mahātejāḥ śrutvā vipra kimabravīt.
1. janamejayaḥ uvāca atyadbhutam idam karma pārthasya
amitatejasaḥ dhṛtarāṣṭraḥ mahātejāḥ śrutvā vipra kim abravīt
1. Janamejaya said: "O Brahmin, this deed (karma) of Partha, who possesses immeasurable might, is exceedingly wondrous. What did Dhritarashtra, the greatly mighty one, say after hearing about it?"
वैशंपायन उवाच ।
शक्रलोकगतं पार्थं श्रुत्वा राजाम्बिकासुतः ।
द्वैपायनादृषिश्रेष्ठात्संजयं वाक्यमब्रवीत् ॥२॥
2. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śakralokagataṁ pārthaṁ śrutvā rājāmbikāsutaḥ ,
dvaipāyanādṛṣiśreṣṭhātsaṁjayaṁ vākyamabravīt.
2. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śakralokagatam pārtham śrutvā rājā
ambikāsutaḥ dvaipāyanāt ṛṣiśreṣṭhāt saṃjayam vākyam abravīt
2. Vaishampayana said: "Having heard from Dvaipayana, the chief of sages, that Partha had gone to Indra's world, King Dhritarashtra, Ambika's son, spoke these words to Sanjaya."
श्रुतं मे सूत कार्त्स्न्येन कर्म पार्थस्य धीमतः ।
कच्चित्तवापि विदितं यथातथ्येन सारथे ॥३॥
3. śrutaṁ me sūta kārtsnyena karma pārthasya dhīmataḥ ,
kaccittavāpi viditaṁ yathātathyena sārathe.
3. śrutam me sūta kārtsnyena karma pārthasya dhīmataḥ
kaccit tava api viditam yathātathyena sārathe
3. O Sanjaya (Sūta), I have heard the deeds (karma) of the intelligent Partha in their entirety. Is it also known to you, O charioteer (Sārathi), exactly as it happened?
प्रमत्तो ग्राम्यधर्मेषु मन्दात्मा पापनिश्चयः ।
मम पुत्रः सुदुर्बुद्धिः पृथिवीं घातयिष्यति ॥४॥
4. pramatto grāmyadharmeṣu mandātmā pāpaniścayaḥ ,
mama putraḥ sudurbuddhiḥ pṛthivīṁ ghātayiṣyati.
4. pramattaḥ grāmyadharmeṣu mandātmā pāpaniścayaḥ
mama putraḥ sudurbuddhiḥ pṛthivīm ghātayiṣyati
4. My son, negligent concerning sensuous acts, dull-witted, resolved on committing sin, and extremely evil-minded, will cause the earth to be destroyed.
यस्य नित्यमृता वाचः स्वैरेष्वपि महात्मनः ।
त्रैलोक्यमपि तस्य स्याद्योद्धा यस्य धनंजयः ॥५॥
5. yasya nityamṛtā vācaḥ svaireṣvapi mahātmanaḥ ,
trailokyamapi tasya syādyoddhā yasya dhanaṁjayaḥ.
5. yasya nityāmṛtāḥ vācaḥ svaireṣu api mahātmanaḥ
trailokyam api tasya syāt yoddhā yasya dhanañjayaḥ
5. Even in jest, the words of that great-souled one (mahātman) are eternally true. The three worlds would belong to him, whose warrior is Dhananjaya (Arjuna).
अस्यतः कर्णिनाराचांस्तीक्ष्णाग्रांश्च शिलाशितान् ।
कोऽर्जुनस्याग्रतस्तिष्ठेदपि मृत्युर्जरातिगः ॥६॥
6. asyataḥ karṇinārācāṁstīkṣṇāgrāṁśca śilāśitān ,
ko'rjunasyāgratastiṣṭhedapi mṛtyurjarātigaḥ.
6. asyataḥ karṇinārācān tīkṣṇāgrān ca śilāśitān kaḥ
arjunasya agrataḥ tiṣṭhet api mṛtyuḥ jarātigaḥ
6. Who could stand before Arjuna while he shoots his barbed iron arrows, sharp-pointed and sharpened on stone? Not even Death, who transcends old age.
मम पुत्रा दुरात्मानः सर्वे मृत्युवशं गताः ।
येषां युद्धं दुराधर्षैः पाण्डवैः प्रत्युपस्थितम् ॥७॥
7. mama putrā durātmānaḥ sarve mṛtyuvaśaṁ gatāḥ ,
yeṣāṁ yuddhaṁ durādharṣaiḥ pāṇḍavaiḥ pratyupasthitam.
7. mama putrāḥ durātmanaḥ sarve mṛtyuvaśam gatāḥ yeṣām
yuddham durādharṣaiḥ pāṇḍavaiḥ pratyupasthitam
7. All my wicked sons (durātman) have come under the sway of death, for whom a battle with the formidable Pandavas is imminent.
तस्यैव च न पश्यामि युधि गाण्डीवधन्वनः ।
अनिशं चिन्तयानोऽपि य एनमुदियाद्रथी ॥८॥
8. tasyaiva ca na paśyāmi yudhi gāṇḍīvadhanvanaḥ ,
aniśaṁ cintayāno'pi ya enamudiyādrathī.
8. tasya eva ca na paśyāmi yudhi gāṇḍīvadhanvanaḥ
aniśam cintayānaḥ api yaḥ enam udiyāt rathī
8. Even though I constantly ponder, I do not see any chariot-warrior in battle who could confront that Arjuna, the wielder of the Gaṇḍīva bow.
द्रोणकर्णौ प्रतीयातां यदि भीष्मोऽपि वा रणे ।
महान्स्यात्संशयो लोके न तु पश्यामि नो जयम् ॥९॥
9. droṇakarṇau pratīyātāṁ yadi bhīṣmo'pi vā raṇe ,
mahānsyātsaṁśayo loke na tu paśyāmi no jayam.
9. droṇakarṇau pratīyātām yadi bhīṣmaḥ api vā raṇe
mahān syāt saṃśayaḥ loke na tu paśyāmi naḥ jayam
9. If Droṇa and Karṇa were to confront him, or even Bhīṣma in battle, there would be great doubt in the world, but I do not see our victory.
घृणी कर्णः प्रमादी च आचार्यः स्थविरो गुरुः ।
अमर्षी बलवान्पार्थः संरम्भी दृढविक्रमः ॥१०॥
10. ghṛṇī karṇaḥ pramādī ca ācāryaḥ sthaviro guruḥ ,
amarṣī balavānpārthaḥ saṁrambhī dṛḍhavikramaḥ.
10. ghṛṇī karṇaḥ pramādī ca ācāryaḥ sthaviraḥ guruḥ
amarṣī balavān pārthaḥ saṃrambhī dṛḍhavikramaḥ
10. Karṇa is compassionate and negligent, and the preceptor (Droṇa) is old and revered. Pārtha (Arjuna) is intolerant (of insult) and powerful, impetuous and of firm prowess.
भवेत्सुतुमुलं युद्धं सर्वशोऽप्यपराजितम् ।
सर्वे ह्यस्त्रविदः शूराः सर्वे प्राप्ता महद्यशः ॥११॥
11. bhavetsutumulaṁ yuddhaṁ sarvaśo'pyaparājitam ,
sarve hyastravidaḥ śūrāḥ sarve prāptā mahadyaśaḥ.
11. bhavet sutumulam yuddham sarvaśaḥ api aparājitam
sarve hi astravidaḥ śūrāḥ sarve prāptāḥ mahat yaśaḥ
11. The battle would be exceedingly fierce and unconquerable (for either side). Indeed, all are experts in weaponry, all are heroes, and all have attained great renown.
अपि सर्वेश्वरत्वं हि न वाञ्छेरन्पराजिताः ।
वधे नूनं भवेच्छान्तिस्तेषां वा फल्गुनस्य वा ॥१२॥
12. api sarveśvaratvaṁ hi na vāñcheranparājitāḥ ,
vadhe nūnaṁ bhavecchāntisteṣāṁ vā phalgunasya vā.
12. api sarveśvaratvam hi na vāñcheran parājitāḥ
vadhe nūnaṃ bhavet śāntiḥ teṣām vā phālgunasya vā
12. Indeed, even the defeated would not desire universal sovereignty (sarveśvaratvam). Certainly, peace would come from the slaying of either them or Arjuna.
न तु हन्तार्जुनस्यास्ति जेता वास्य न विद्यते ।
मन्युस्तस्य कथं शाम्येन्मन्दान्प्रति समुत्थितः ॥१३॥
13. na tu hantārjunasyāsti jetā vāsya na vidyate ,
manyustasya kathaṁ śāmyenmandānprati samutthitaḥ.
13. na tu hanta arjunasya asti jetā vā asya na vidyate
manyuḥ tasya kathaṃ śāmyet mandān prati samutthitaḥ
13. But alas, there is no conqueror of Arjuna, nor is one found for him. How, then, would his anger (manyu), which has arisen towards the foolish, be pacified?
त्रिदशेशसमो वीरः खाण्डवेऽग्निमतर्पयत् ।
जिगाय पार्थिवान्सर्वान्राजसूये महाक्रतौ ॥१४॥
14. tridaśeśasamo vīraḥ khāṇḍave'gnimatarpayat ,
jigāya pārthivānsarvānrājasūye mahākratau.
14. tridaśeśasamaḥ vīraḥ khāṇḍave agnim atarpayat
jigāya pārthivān sarvān rājasūye mahākratou
14. The hero, equal to the lord of the gods, satisfied the fire (Agni) in the Khāṇḍava forest. He conquered all the kings in the Rājasūya, the great Vedic ritual (yajña).
शेषं कुर्याद्गिरेर्वज्रं निपतन्मूर्ध्नि संजय ।
न तु कुर्युः शराः शेषमस्तास्तात किरीटिना ॥१५॥
15. śeṣaṁ kuryādgirervajraṁ nipatanmūrdhni saṁjaya ,
na tu kuryuḥ śarāḥ śeṣamastāstāta kirīṭinā.
15. śeṣam kuryāt gireḥ vajram nipatat mūrdhni saṃjaya
na tu kuryuḥ śarāḥ śeṣam astāḥ tāta kirīṭinā
15. O Saṃjaya, a thunderbolt falling upon a mountain's summit might leave a remainder. But, O dear one, arrows shot by Kirīṭin (Arjuna) would certainly not leave anything remaining.
यथा हि किरणा भानोस्तपन्तीह चराचरम् ।
तथा पार्थभुजोत्सृष्टाः शरास्तप्स्यन्ति मे सुतान् ॥१६॥
16. yathā hi kiraṇā bhānostapantīha carācaram ,
tathā pārthabhujotsṛṣṭāḥ śarāstapsyanti me sutān.
16. yathā hi kiraṇāḥ bhānoḥ tapanti iha carācaram
tathā pārthabhujā utsṛṣṭāḥ śarāḥ tapsyanti me sutān
16. Indeed, just as the sun's rays scorch all creation, both moving and non-moving, similarly, the arrows released from Arjuna's arm will scorch my sons.
अपि वा रथघोषेण भयार्ता सव्यसाचिनः ।
प्रतिभाति विदीर्णेव सर्वतो भारती चमूः ॥१७॥
17. api vā rathaghoṣeṇa bhayārtā savyasācinaḥ ,
pratibhāti vidīrṇeva sarvato bhāratī camūḥ.
17. api vā rathaghoṣeṇa bhayārtā savyasācinaḥ
pratibhāti vidīrṇā iva sarvataḥ bhāratī camūḥ
17. Or perhaps, by the roar of Savyasācin's (Arjuna's) chariots, the Bhārata army, distressed by fear, appears as if shattered on all sides.
यदुद्वपन्प्रवपंश्चैव बाणान्स्थाताततायी समरे किरीटी ।
सृष्टोऽन्तकः सर्वहरो विधात्रा भवेद्यथा तद्वदपारणीयः ॥१८॥
18. yadudvapanpravapaṁścaiva bāṇā;nsthātātatāyī samare kirīṭī ,
sṛṣṭo'ntakaḥ sarvaharo vidhātrā; bhavedyathā tadvadapāraṇīyaḥ.
18. yat udvapan pravapan ca eva bāṇān
sthātā ātatāyī samare kirīṭī
sṛṣṭaḥ antakaḥ sarvaharaḥ vidhātrā
bhavet yathā tat vat apāraṇīyaḥ
18. Indeed, as the crowned Arjuna (Kirīṭī) stands in battle, showering and scattering arrows like an aggressor, he is as irresistible as Death (Antaka), the destroyer of all, created by the creator (Vidhātā).
संजय उवाच ।
यदेतत्कथितं राजंस्त्वया दुर्योधनं प्रति ।
सर्वमेतद्यथात्थ त्वं नैतन्मिथ्या महीपते ॥१९॥
19. saṁjaya uvāca ,
yadetatkathitaṁ rājaṁstvayā duryodhanaṁ prati ,
sarvametadyathāttha tvaṁ naitanmithyā mahīpate.
19. sañjaya uvāca yat etat kathitam rājan tvayā duryodhanam
prati sarvam etat yathā āttha tvam na etat mithyā mahīpate
19. Sañjaya said: "O King, what you have spoken concerning Duryodhana - all of this is exactly as you have stated. This is not false, O lord of the earth."
मन्युना हि समाविष्टाः पाण्डवास्तेऽमितौजसः ।
दृष्ट्वा कृष्णां सभां नीतां धर्मपत्नीं यशस्विनीम् ॥२०॥
20. manyunā hi samāviṣṭāḥ pāṇḍavāste'mitaujasaḥ ,
dṛṣṭvā kṛṣṇāṁ sabhāṁ nītāṁ dharmapatnīṁ yaśasvinīm.
20. manyunā hi samāviṣṭāḥ pāṇḍavāḥ te amitojasaḥ
dṛṣṭvā kṛṣṇām sabhām nītām dharmapatnīm yaśasvinīm
20. Indeed, those Pandavas of immeasurable prowess were overcome by rage (manyu) when they saw their glorious, lawful wife (dharma-patnī), Krishna, dragged into the assembly hall.
दुःशासनस्य ता वाचः श्रुत्वा ते दारुणोदयाः ।
कर्णस्य च महाराज न स्वप्स्यन्तीति मे मतिः ॥२१॥
21. duḥśāsanasya tā vācaḥ śrutvā te dāruṇodayāḥ ,
karṇasya ca mahārāja na svapsyantīti me matiḥ.
21. duḥśāsanasyā tāḥ vācaḥ śrutvā te dāruṇodayāḥ
karṇasya ca mahārāja na svapsyanti iti me matiḥ
21. O great king, having heard those words of Duḥśāsana and Karṇa, which heralded cruel consequences, I believe they will not sleep.
श्रुतं हि ते महाराज यथा पार्थेन संयुगे ।
एकादशतनुः स्थाणुर्धनुषा परितोषितः ॥२२॥
22. śrutaṁ hi te mahārāja yathā pārthena saṁyuge ,
ekādaśatanuḥ sthāṇurdhanuṣā paritoṣitaḥ.
22. śrutam hi te mahārāja yathā pār­thena saṃyuge
ekādaśatanuḥ sthāṇuḥ dhanuṣā paritoṣitaḥ
22. Indeed, O great king, you have heard how Sthāṇu (Śiva), who possesses eleven forms, was satisfied by Pārtha (Arjuna) with his bow in battle.
कैरातं वेषमास्थाय योधयामास फल्गुनम् ।
जिज्ञासुः सर्वदेवेशः कपर्दी भगवान्स्वयम् ॥२३॥
23. kairātaṁ veṣamāsthāya yodhayāmāsa phalgunam ,
jijñāsuḥ sarvadeveśaḥ kapardī bhagavānsvayam.
23. kairātam veṣam āsthāya yodhayāmāsa phālgunam
jijñāsuḥ sarvadeveśaḥ kapardī bhagavān svayam
23. Assuming the disguise of a hunter (kirāta), Bhagavān Kapardī (Śiva) himself, the lord of all gods, desiring to test Phalguna (Arjuna), fought with him.
तत्रैनं लोकपालास्ते दर्शयामासुरर्जुनम् ।
अस्त्रहेतोः पराक्रान्तं तपसा कौरवर्षभम् ॥२४॥
24. tatrainaṁ lokapālāste darśayāmāsurarjunam ,
astrahetoḥ parākrāntaṁ tapasā kauravarṣabham.
24. tatra enam lokapālāḥ te darśayāmāsuḥ arjunam
astrahetoḥ parākrāntam tapasā kauravarṣabham
24. There, those world-guardians (lokapāla) showed Arjuna, the foremost of the Kurus, who was valiant through his austerity (tapas) for the sake of obtaining divine weapons.
नैतदुत्सहतेऽन्यो हि लब्धुमन्यत्र फल्गुनात् ।
साक्षाद्दर्शनमेतेषामीश्वराणां नरो भुवि ॥२५॥
25. naitadutsahate'nyo hi labdhumanyatra phalgunāt ,
sākṣāddarśanameteṣāmīśvarāṇāṁ naro bhuvi.
25. na etat utsahate anyaḥ hi labdhum anyatra phalgunāt
sākṣāt darśanam eteṣām īśvarāṇām naraḥ bhuvi
25. No other man on earth, except Phalguna (Arjuna), is capable of obtaining this - the direct vision of these lords.
महेश्वरेण यो राजन्न जीर्णो ग्रस्तमूर्तिमान् ।
कस्तमुत्सहते वीरं युद्धे जरयितुं पुमान् ॥२६॥
26. maheśvareṇa yo rājanna jīrṇo grastamūrtimān ,
kastamutsahate vīraṁ yuddhe jarayituṁ pumān.
26. maheśvareṇa yaḥ rājan na jīrṇaḥ grastamūrtimān
kaḥ tam utsahate vīram yuddhe jarayitum pumān
26. O King, what man would be capable of weakening that hero in battle, that hero whose very form was not consumed or diminished by Maheśvara (Śiva) himself, even when Śiva appeared in a terrifying form to attack him?
आसादितमिदं घोरं तुमुलं लोमहर्षणम् ।
द्रौपदीं परिकर्षद्भिः कोपयद्भिश्च पाण्डवान् ॥२७॥
27. āsāditamidaṁ ghoraṁ tumulaṁ lomaharṣaṇam ,
draupadīṁ parikarṣadbhiḥ kopayadbhiśca pāṇḍavān.
27. āsāditam idam ghoram tumulam lomaharṣaṇam
draupadīm parikarṣadbhiḥ kopayadbhiḥ ca pāṇḍavān
27. This dreadful, tumultuous, and hair-raising (situation, i.e., the war) was caused by those who dragged Draupadi and enraged the Pandavas.
यत्र विस्फुरमाणोष्ठो भीमः प्राह वचो महत् ।
दृष्ट्वा दुर्योधनेनोरू द्रौपद्या दर्शितावुभौ ॥२८॥
28. yatra visphuramāṇoṣṭho bhīmaḥ prāha vaco mahat ,
dṛṣṭvā duryodhanenorū draupadyā darśitāvubhau.
28. yatra visphuramāṇoṣṭhaḥ bhīmaḥ prāha vacaḥ mahat
dṛṣṭvā duryodhanena ūrū draupadyā darśitau ubhau
28. Upon seeing Duryodhana display both his thighs to Draupadi, Bhima, with trembling lips, spoke mighty words.
ऊरू भेत्स्यामि ते पाप गदया वज्रकल्पया ।
त्रयोदशानां वर्षाणामन्ते दुर्द्यूतदेविनः ॥२९॥
29. ūrū bhetsyāmi te pāpa gadayā vajrakalpayā ,
trayodaśānāṁ varṣāṇāmante durdyūtadevinaḥ.
29. ūrū bhetsyāmi te pāpa gadayā vajrakalpayā
trayodaśānām varṣāṇām ante durdyūtadevinaḥ
29. O wicked one, O gambler of the evil dice game, at the end of thirteen years, I will break both your thighs with a mace resembling a thunderbolt.
सर्वे प्रहरतां श्रेष्ठाः सर्वे चामिततेजसः ।
सर्वे सर्वास्त्रविद्वांसो देवैरपि सुदुर्जयाः ॥३०॥
30. sarve praharatāṁ śreṣṭhāḥ sarve cāmitatejasaḥ ,
sarve sarvāstravidvāṁso devairapi sudurjayāḥ.
30. sarve praharatām śreṣṭhāḥ sarve ca amitatejasaḥ
sarve sarvāstravidvāṃsaḥ devaiḥ api sudurjayāḥ
30. All of them are the best among warriors, and all possess immeasurable valor. All are experts in all weapons, and they are unconquerable even by the gods.
मन्ये मन्युसमुद्धूताः पुत्राणां तव संयुगे ।
अन्तं पार्थाः करिष्यन्ति वीर्यामर्षसमन्विताः ॥३१॥
31. manye manyusamuddhūtāḥ putrāṇāṁ tava saṁyuge ,
antaṁ pārthāḥ kariṣyanti vīryāmarṣasamanvitāḥ.
31. manye manyusamuddhūtāḥ putrāṇām tava saṃyuge
antam pārthāḥ kariṣyanti vīryāmarṣasamanvitāḥ
31. I believe that the sons of Pritha (Pārthāḥ), endowed with valor and indignation, will bring about the end of your sons, who are agitated by wrath, in battle.
धृतराष्ट्र उवाच ।
किं कृतं सूत कर्णेन वदता परुषं वचः ।
पर्याप्तं वैरमेतावद्यत्कृष्णा सा सभां गता ॥३२॥
32. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
kiṁ kṛtaṁ sūta karṇena vadatā paruṣaṁ vacaḥ ,
paryāptaṁ vairametāvadyatkṛṣṇā sā sabhāṁ gatā.
32. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca kim kṛtam sūta karṇena vadatā paruṣam
vacaḥ paryāptam vairam etāvat yat kṛṣṇā sā sabhām gatā
32. Dhṛtarāṣṭra said: "O charioteer (sūta), what was done by Karṇa, speaking such harsh words? Is this much animosity (vaira) considered sufficient, seeing that Kṛṣṇā (Draupadī) herself was taken to the assembly?"
अपीदानीं मम सुतास्तिष्ठेरन्मन्दचेतसः ।
येषां भ्राता गुरुर्ज्येष्ठो विनये नावतिष्ठते ॥३३॥
33. apīdānīṁ mama sutāstiṣṭheranmandacetasaḥ ,
yeṣāṁ bhrātā gururjyeṣṭho vinaye nāvatiṣṭhate.
33. api idānīm mama sutāḥ tiṣṭheran manda-cetasaḥ
yeṣām bhrātā guruḥ jyeṣṭhaḥ vinaye na avatiṣṭhate
33. Will my dull-witted sons now behave properly, when their eldest brother and preceptor (guru) does not abide by appropriate conduct?
ममापि वचनं सूत न शुश्रूषति मन्दभाक् ।
दृष्ट्वा मां चक्षुषा हीनं निर्विचेष्टमचेतनम् ॥३४॥
34. mamāpi vacanaṁ sūta na śuśrūṣati mandabhāk ,
dṛṣṭvā māṁ cakṣuṣā hīnaṁ nirviceṣṭamacetanam.
34. mama api vacanam sūta na śuśrūṣati manda-bhāk
dṛṣṭvā mām cakṣuṣā hīnam nirviceṣṭam acetanam
34. O charioteer (sūta), that unfortunate (mandabhāk) person does not listen even to my words, even though he sees me blind, inactive, and unconscious.
ये चास्य सचिवा मन्दाः कर्णसौबलकादयः ।
तेऽप्यस्य भूयसो दोषान्वर्धयन्ति विचेतसः ॥३५॥
35. ye cāsya sacivā mandāḥ karṇasaubalakādayaḥ ,
te'pyasya bhūyaso doṣānvardhayanti vicetasaḥ.
35. ye ca asya sacivāḥ mandāḥ karṇa-saubalakā-ādayaḥ
te api asya bhūyasaḥ doṣān vardhayanti vicetasaḥ
35. And his dull-witted ministers, such as Karṇa, Śakuni (Saubalaka), and others - they, being senseless, also increase his many faults.
स्वैरमुक्ता अपि शराः पार्थेनामिततेजसा ।
निर्दहेयुर्मम सुतान्किं पुनर्मन्युनेरिताः ॥३६॥
36. svairamuktā api śarāḥ pārthenāmitatejasā ,
nirdaheyurmama sutānkiṁ punarmanyuneritāḥ.
36. svairamuktāḥ api śarāḥ pārțhena amitatejasā
nirdoheyuḥ mama sutān kim punaḥ manyunā īritāḥ
36. Even arrows casually released by Arjuna (Pārtha), who possesses immeasurable prowess, would incinerate my sons. How much more so those impelled by his rage?
पार्थबाहुबलोत्सृष्टा महाचापविनिःसृताः ।
दिव्यास्त्रमन्त्रमुदिताः सादयेयुः सुरानपि ॥३७॥
37. pārthabāhubalotsṛṣṭā mahācāpaviniḥsṛtāḥ ,
divyāstramantramuditāḥ sādayeyuḥ surānapi.
37. pārthabāhubalotsṛṣṭāḥ mahācāpavinissṛtāḥ
divyāstramantramuditāḥ sādayeyuḥ surān api
37. Arrows discharged by Arjuna's (Pārtha) powerful arms, released from his great bow, and activated by the incantations (mantra) for divine weapons (divyāstra), would subdue even the gods.
यस्य मन्त्री च गोप्ता च सुहृच्चैव जनार्दनः ।
हरिस्त्रैलोक्यनाथः स किं नु तस्य न निर्जितम् ॥३८॥
38. yasya mantrī ca goptā ca suhṛccaiva janārdanaḥ ,
haristrailokyanāthaḥ sa kiṁ nu tasya na nirjitam.
38. yasya mantrī ca goptā ca suhṛt ca eva janārdanaḥ
hariḥ trailokyanāthaḥ saḥ kim nu tasya na nirjitam
38. For one whose counselor, protector, and indeed a close friend is Janārdana – Hari, the lord of the three worlds – what is there that has not been conquered by him?
इदं च सुमहच्चित्रमर्जुनस्येह संजय ।
महादेवेन बाहुभ्यां यत्समेत इति श्रुतिः ॥३९॥
39. idaṁ ca sumahaccitramarjunasyeha saṁjaya ,
mahādevena bāhubhyāṁ yatsameta iti śrutiḥ.
39. idam ca sumahat citram arjunasya iha sañjaya
mahādevena bāhubhyām yat sametaḥ iti śrutiḥ
39. And this, O Sañjaya, is indeed a very great and astonishing thing concerning Arjuna (Arjuna) here: the tradition (śruti) says that he fought with Mahādeva, arm to arm.
प्रत्यक्षं सर्वलोकस्य खाण्डवे यत्कृतं पुरा ।
फल्गुनेन सहायार्थे वह्नेर्दामोदरेण च ॥४०॥
40. pratyakṣaṁ sarvalokasya khāṇḍave yatkṛtaṁ purā ,
phalgunena sahāyārthe vahnerdāmodareṇa ca.
40. pratyakṣam sarvalokasya khāṇḍave yat kṛtam purā
phalgunena sahāyārthe vahneḥ dāmodareṇa ca
40. This was evident to all people: what was done in the past in the Khaṇḍava forest by Arjuna and Dāmodara (Krishna) to assist Agni, the fire god.
सर्वथा नास्ति मे पुत्रः सामात्यः सहबान्धवः ।
क्रुद्धे पार्थे च भीमे च वासुदेवे च सात्वते ॥४१॥
41. sarvathā nāsti me putraḥ sāmātyaḥ sahabāndhavaḥ ,
kruddhe pārthe ca bhīme ca vāsudeve ca sātvate.
41. sarvathā na asti me putraḥ sāmātyaḥ sahabāndhavaḥ
kruddhe pārthe ca bhīme ca vāsudeve ca sātvate
41. Certainly, my son, along with his ministers and kinsmen, will not survive if Pārtha (Arjuna), Bhīma, Vāsudeva (Krishna), and Sātvata (Krishna) become angry.