Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-18

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
पातिते युधि दुर्धर्षे मद्रराजे महारथे ।
तावकास्तव पुत्राश्च प्रायशो विमुखाभवन् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
pātite yudhi durdharṣe madrarāje mahārathe ,
tāvakāstava putrāśca prāyaśo vimukhābhavan.
1. sañjaya uvāca pātite yudhi durdharṣe madrarāje mahārathe
tāvakāḥ tava putrāḥ ca prāyaśaḥ vimukhāḥ abhavan
1. sañjaya uvāca: durdharṣe mahārathe madrarāje yudhi pātite (sati),
tava tāvakāḥ putrāḥ ca prāyaśaḥ vimukhāḥ abhavan
1. Sañjaya said: When the unconquerable Madra king, a great charioteer, had fallen in battle, your people and your sons, for the most part, turned away and fled.
वणिजो नावि भिन्नायां यथागाधेऽप्लवेऽर्णवे ।
अपारे पारमिच्छन्तो हते शूरे महात्मनि ॥२॥
2. vaṇijo nāvi bhinnāyāṁ yathāgādhe'plave'rṇave ,
apāre pāramicchanto hate śūre mahātmani.
2. vaṇijaḥ nāvi bhinnāyām yathā agādhe aplave
arṇave apāre pāram icchantaḥ hate śūre mahātmani
2. yathā vaṇijaḥ bhinnāyām nāvi agādhe aplave apāre arṇave pāram icchantaḥ (bhavanti),
(tathā) mahātmani śūre hate (vayam abhavāma)
2. Just as merchants, with their boat shattered in a fathomless, uncrossable ocean, long for the shore in that boundless sea, such was our state when the great-souled hero was slain.
मद्रराजे महाराज वित्रस्ताः शरविक्षताः ।
अनाथा नाथमिच्छन्तो मृगाः सिंहार्दिता इव ॥३॥
3. madrarāje mahārāja vitrastāḥ śaravikṣatāḥ ,
anāthā nāthamicchanto mṛgāḥ siṁhārditā iva.
3. madrarāje mahārāja vitrastāḥ śaravikṣatāḥ
anāthāḥ nātham icchantaḥ mṛgāḥ siṃhārdditāḥ iva
3. mahārāja madrarāje,
vitrastāḥ śaravikṣatāḥ anāthāḥ (vayam) siṃhārdditāḥ mṛgāḥ iva nātham icchantaḥ (smaḥ)
3. O great King, lord of Madra, we are terrified and pierced by arrows, helpless, longing for a protector, just like deer afflicted by a lion.
वृषा यथा भग्नशृङ्गाः शीर्णदन्ता गजा इव ।
मध्याह्ने प्रत्यपायाम निर्जिता धर्मसूनुना ॥४॥
4. vṛṣā yathā bhagnaśṛṅgāḥ śīrṇadantā gajā iva ,
madhyāhne pratyapāyāma nirjitā dharmasūnunā.
4. vṛṣāḥ yathā bhagnaśṛṅgāḥ śīrṇadantāḥ gajāḥ iva
madhyāhne pratyapāyāma nirjitāḥ dharmasūnunā
4. yathā bhagnaśṛṅgāḥ vṛṣāḥ (bhavanti),
(yathā) śīrṇadantāḥ gajāḥ iva (bhavanti),
(tathā vayam) madhyāhne dharmasūnunā nirjitāḥ pratyapāyāma
4. Just like bulls with broken horns or elephants with shattered tusks, we retreated at midday, utterly defeated by the son of righteousness (dharma).
न संधातुमनीकानि न च राजन्पराक्रमे ।
आसीद्बुद्धिर्हते शल्ये तव योधस्य कस्यचित् ॥५॥
5. na saṁdhātumanīkāni na ca rājanparākrame ,
āsīdbuddhirhate śalye tava yodhasya kasyacit.
5. na saṃdhātum anīkāni na ca rājan parākrame
āsīt buddhiḥ hate śalye tava yodhasya kasyacit
5. rājan,
śalye hate (sati),
tava kasyacit yodhasya anīkāni saṃdhātum na buddhiḥ āsīt,
ca parākrame na (buddhiḥ āsīt).
5. O King, once Śalya was slain, no warrior of yours possessed the resolve to rally the armies or to engage in valorous acts.
भीष्मे द्रोणे च निहते सूतपुत्रे च भारत ।
यद्दुःखं तव योधानां भयं चासीद्विशां पते ।
तद्भयं स च नः शोको भूय एवाभ्यवर्तत ॥६॥
6. bhīṣme droṇe ca nihate sūtaputre ca bhārata ,
yadduḥkhaṁ tava yodhānāṁ bhayaṁ cāsīdviśāṁ pate ,
tadbhayaṁ sa ca naḥ śoko bhūya evābhyavartata.
6. bhīṣme droṇe ca nihate sūtaputre ca
bhārata yat duḥkham tava yodhānām
bhayam ca āsīt viśām pate tat bhayam
saḥ ca naḥ śokaḥ bhūyaḥ eva abhyavartata
6. bhārata viśām pate bhīṣme droṇe ca
sūtaputre ca nihate (sati) yat duḥkham
bhayam ca tava yodhānām āsīt tat bhayam
saḥ ca naḥ śokaḥ eva bhūyaḥ abhyavartata
6. O Bhārata, O lord of the people, the fear and grief that your warriors felt when Bhishma, Drona, and also Karna, the son of Sūta, were killed - that very fear and grief has now returned to us again.
निराशाश्च जये तस्मिन्हते शल्ये महारथे ।
हतप्रवीरा विध्वस्ता विकृत्ताश्च शितैः शरैः ।
मद्रराजे हते राजन्योधास्ते प्राद्रवन्भयात् ॥७॥
7. nirāśāśca jaye tasminhate śalye mahārathe ,
hatapravīrā vidhvastā vikṛttāśca śitaiḥ śaraiḥ ,
madrarāje hate rājanyodhāste prādravanbhayāt.
7. nirāśāḥ ca jaye tasmin hate śalye
mahārathe hatapravīrāḥ vidhvastāḥ
vikṛttāḥ ca śitaiḥ śaraiḥ madrarāje
hate rājan yodhāḥ te prādravan bhayāt
7. rājan tasmin jaye nirāśāḥ ca mahārathe
śalye hate madrarāje hate (sati)
hatapravīrāḥ vidhvastāḥ ca śitaiḥ śaraiḥ
vikṛttāḥ te yodhāḥ bhayāt prādravan
7. O King, when the great charioteer Shalya, who was also the King of the Madras, was killed, those warriors - deprived of hope for victory, their chief heroes slain, shattered, and cut to pieces by sharp arrows - fled in fear.
अश्वानन्ये गजानन्ये रथानन्ये महारथाः ।
आरुह्य जवसंपन्नाः पादाताः प्राद्रवन्भयात् ॥८॥
8. aśvānanye gajānanye rathānanye mahārathāḥ ,
āruhya javasaṁpannāḥ pādātāḥ prādravanbhayāt.
8. aśvān anye gajān anye rathān anye mahārathāḥ
āruhya javasampannāḥ pādātāḥ prādravan bhayāt
8. anye aśvān āruhya prādravan,
anye gajān (āruhya prādravan),
anye rathān (āruhya prādravan),
mahārathāḥ (svarathān āruhya prādravan) javasampannāḥ pādātāḥ (ca) bhayāt prādravan
8. Some (warriors), having mounted horses, others elephants, and others chariots (while the great charioteers mounted their own), fled in fear; even the swift foot soldiers fled in fear.
द्विसाहस्राश्च मातङ्गा गिरिरूपाः प्रहारिणः ।
संप्राद्रवन्हते शल्ये अङ्कुशाङ्गुष्ठचोदिताः ॥९॥
9. dvisāhasrāśca mātaṅgā girirūpāḥ prahāriṇaḥ ,
saṁprādravanhate śalye aṅkuśāṅguṣṭhacoditāḥ.
9. dvisāhasrāḥ ca mātaṅgāḥ girirūpāḥ prahāriṇaḥ
samprādravan hate śalye aṅkuśāṅguṣṭhacoditāḥ
9. ca hate śalye dvisāhasrāḥ girirūpāḥ prahāriṇaḥ
mātaṅgāḥ aṅkuśāṅguṣṭhacoditāḥ (api) samprādravan
9. And two thousand elephants, mountain-like in form and capable of striking, even though urged by goads and the big toes of their riders, also fled away when Shalya was killed.
ते रणाद्भरतश्रेष्ठ तावकाः प्राद्रवन्दिशः ।
धावन्तश्चाप्यदृश्यन्त श्वसमानाः शरातुराः ॥१०॥
10. te raṇādbharataśreṣṭha tāvakāḥ prādravandiśaḥ ,
dhāvantaścāpyadṛśyanta śvasamānāḥ śarāturāḥ.
10. te raṇāt bharataśreṣṭha tāvakāḥ prādravan diśaḥ
dhāvantaḥ ca api adṛśyanta śvasamānāḥ śarāturāḥ
10. bharataśreṣṭha te tāvakāḥ raṇāt diśaḥ prādravan
ca api dhāvantaḥ śarāturāḥ śvasamānāḥ adṛśyanta
10. O best of the Bharatas (bharataśreṣṭha), your (warriors) fled from the battle in all directions. And they were seen running, panting heavily, and afflicted by arrows.
तान्प्रभग्नान्द्रुतान्दृष्ट्वा हतोत्साहान्पराजितान् ।
अभ्यद्रवन्त पाञ्चालाः पाण्डवाश्च जयैषिणः ॥११॥
11. tānprabhagnāndrutāndṛṣṭvā hatotsāhānparājitān ,
abhyadravanta pāñcālāḥ pāṇḍavāśca jayaiṣiṇaḥ.
11. tān prabhagnān drutān dṛṣṭvā hatotsāhān parājitān
abhyadravanta pāñcālāḥ pāṇḍavāḥ ca jayaiṣiṇaḥ
11. prabhagnān drutān hatotsāhān parājitān tān dṛṣṭvā
jayaiṣiṇaḥ pāñcālāḥ ca pāṇḍavāḥ abhyadravanta
11. Having seen those (warriors) broken, fled, disheartened, and defeated, the Pañcālas and the Pāṇḍavas, desirous of victory (jayaiṣiṇaḥ), charged towards them.
बाणशब्दरवश्चापि सिंहनादश्च पुष्कलः ।
शङ्खशब्दश्च शूराणां दारुणः समपद्यत ॥१२॥
12. bāṇaśabdaravaścāpi siṁhanādaśca puṣkalaḥ ,
śaṅkhaśabdaśca śūrāṇāṁ dāruṇaḥ samapadyata.
12. bāṇaśabdaravaḥ ca api siṃhanādaḥ ca puṣkalaḥ
śaṅkhaśabdaḥ ca śūrāṇām dāruṇaḥ samapadyata
12. ca api bāṇaśabdaravaḥ ca puṣkalaḥ siṃhanādaḥ
ca śūrāṇām dāruṇaḥ śaṅkhaśabdaḥ samapadyata
12. And an abundant clamor of arrow sounds and lion-roars, along with the dreadful sound of conch shells from the heroes, arose.
दृष्ट्वा तु कौरवं सैन्यं भयत्रस्तं प्रविद्रुतम् ।
अन्योन्यं समभाषन्त पाञ्चालाः पाण्डवैः सह ॥१३॥
13. dṛṣṭvā tu kauravaṁ sainyaṁ bhayatrastaṁ pravidrutam ,
anyonyaṁ samabhāṣanta pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ saha.
13. dṛṣṭvā tu kauravam sainyam bhayatrastam pravidrutam
anyonyam samabhāṣanta pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ saha
13. tu bhayatrastam pravidrutam kauravam sainyam dṛṣṭvā
pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ saha anyonyam samabhāṣanta
13. But having seen the Kaurava army, terrified by fear (bhayatrasta) and thoroughly routed, the Pañcālas conversed with each other along with the Pāṇḍavas.
अद्य राजा सत्यधृतिर्जितामित्रो युधिष्ठिरः ।
अद्य दुर्योधनो हीनो दीप्तया नृपतिश्रिया ॥१४॥
14. adya rājā satyadhṛtirjitāmitro yudhiṣṭhiraḥ ,
adya duryodhano hīno dīptayā nṛpatiśriyā.
14. adya rājā satyadhṛtiḥ jitāmitraḥ yudhiṣṭhiraḥ
adya duryodhanaḥ hīnaḥ dīptayā nṛpatiśriyā
14. adya satyadhṛtiḥ jitāmitraḥ rājā yudhiṣṭhiraḥ
adya duryodhanaḥ dīptayā nṛpatiśriyā hīnaḥ
14. Today, King Yudhishthira, firm in truth and conqueror of his enemies, reigns. Today, Duryodhana is bereft of his shining royal glory.
अद्य श्रुत्वा हतं पुत्रं धृतराष्ट्रो जनेश्वरः ।
निःसंज्ञः पतितो भूमौ किल्बिषं प्रतिपद्यताम् ॥१५॥
15. adya śrutvā hataṁ putraṁ dhṛtarāṣṭro janeśvaraḥ ,
niḥsaṁjñaḥ patito bhūmau kilbiṣaṁ pratipadyatām.
15. adya śrutvā hatam putram dhṛtarāṣṭraḥ janeśvaraḥ
niḥsaṃjñaḥ patitaḥ bhūmau kilbiṣam pratipadyatām
15. adya hatam putram śrutvā janeśvaraḥ dhṛtarāṣṭraḥ
niḥsaṃjñaḥ bhūmau patitaḥ kilbiṣam pratipadyatām
15. Today, upon hearing that his son has been slain, King Dhritarashtra, senseless and fallen to the ground, may he experience his transgression (kilbiṣa).
अद्य जानातु कौन्तेयं समर्थं सर्वधन्विनाम् ।
अद्यात्मानं च दुर्मेधा गर्हयिष्यति पापकृत् ।
अद्य क्षत्तुर्वचः सत्यं स्मरतां ब्रुवतो हितम् ॥१६॥
16. adya jānātu kaunteyaṁ samarthaṁ sarvadhanvinām ,
adyātmānaṁ ca durmedhā garhayiṣyati pāpakṛt ,
adya kṣatturvacaḥ satyaṁ smaratāṁ bruvato hitam.
16. adya jānātu kaunteyam samartham
sarvadhanvinām adya ātmānam ca durmedhā
garhayiṣyati pāpakṛt adya kṣattuḥ
vacaḥ satyam smaratām bruvataḥ hitam
16. adya sarvadhanvinām samartham kaunteyam
jānātu ca adya durmedhā pāpakṛt
ātmānam garhayiṣyati adya kṣattuḥ
bruvataḥ satyam hitam vacaḥ smaratām
16. Today, let him know Kunti's son (Arjuna) to be capable among all archers. And today, that evil-minded sinner will condemn himself. Today, let him remember the true and beneficial words spoken by Vidura.
अद्यप्रभृति पार्थांश्च प्रेष्यभूत उपाचरन् ।
विजानातु नृपो दुःखं यत्प्राप्तं पाण्डुनन्दनैः ॥१७॥
17. adyaprabhṛti pārthāṁśca preṣyabhūta upācaran ,
vijānātu nṛpo duḥkhaṁ yatprāptaṁ pāṇḍunandanaiḥ.
17. adyaprabhṛti pārthān ca preṣyabhūtaḥ upācaran
vijānātu nṛpaḥ duḥkham yat prāptam pāṇḍunandanaiḥ
17. adyaprabhṛti ca nṛpaḥ preṣyabhūtaḥ pārthān upācaran
yat pāṇḍunandanaiḥ prāptam duḥkham vijānātu
17. From today onwards, let the king, having become a servant and attending to the sons of Pṛthā (Pārthas), truly comprehend the suffering that was experienced by the sons of Pāṇḍu.
अद्य कृष्णस्य माहात्म्यं जानातु स महीपतिः ।
अद्यार्जुनधनुर्घोषं घोरं जानातु संयुगे ॥१८॥
18. adya kṛṣṇasya māhātmyaṁ jānātu sa mahīpatiḥ ,
adyārjunadhanurghoṣaṁ ghoraṁ jānātu saṁyuge.
18. adya kṛṣṇasya māhātmyaṃ jānātu saḥ mahīpatiḥ
adya arjunadhanurghoṣaṃ ghoraṃ jānātu saṃyuge
18. adya saḥ mahīpatiḥ kṛṣṇasya māhātmyaṃ jānātu
adya saṃyuge ghoraṃ arjunadhanurghoṣaṃ jānātu
18. Today, let that king understand the greatness of Krishna. Today, in battle, let him recognize the dreadful sound of Arjuna's bow.
अस्त्राणां च बलं सर्वं बाह्वोश्च बलमाहवे ।
अद्य ज्ञास्यति भीमस्य बलं घोरं महात्मनः ॥१९॥
19. astrāṇāṁ ca balaṁ sarvaṁ bāhvośca balamāhave ,
adya jñāsyati bhīmasya balaṁ ghoraṁ mahātmanaḥ.
19. astrāṇāṃ ca balaṃ sarvaṃ bāhvoḥ ca balaṃ āhave
adya jñāsyati bhīmasya balaṃ ghoraṃ mahātmanaḥ
19. adya āhave astrāṇāṃ ca sarvaṃ balaṃ bāhvoḥ ca balaṃ
jñāsyati adya mahātmanaḥ bhīmasya ghoraṃ balaṃ jñāsyati
19. And today, in battle, he will understand the full power of (Bhima's) weapons and the might of (Bhima's) arms. Today, he will come to know the terrible strength of the great-souled (mahātman) Bhima.
हते दुर्योधने युद्धे शक्रेणेवासुरे मये ।
यत्कृतं भीमसेनेन दुःशासनवधे तदा ।
नान्यः कर्तास्ति लोके तदृते भीमं महाबलम् ॥२०॥
20. hate duryodhane yuddhe śakreṇevāsure maye ,
yatkṛtaṁ bhīmasenena duḥśāsanavadhe tadā ,
nānyaḥ kartāsti loke tadṛte bhīmaṁ mahābalam.
20. hate duryodhane yuddhe śakreṇa iva
asure maye yat kṛtaṃ bhīmasenena
duḥśāsanavadhe tadā na anyaḥ kartā
asti loke tat ṛte bhīmaṃ mahābalam
20. yuddhe duryodhane hate śakreṇa
asure maye iva tadā duḥśāsanavadhe
bhīmasenena yat kṛtaṃ loke mahābalam
bhīmaṃ ṛte anyaḥ kartā na asti
20. When Duryodhana is slain in battle, just as the demon Maya was killed by Indra, (it will be like) what Bhimasena accomplished then in the killing of Duḥśāsana. No other doer of such a deed exists in the world except the exceedingly powerful Bhima.
जानीतामद्य ज्येष्ठस्य पाण्डवस्य पराक्रमम् ।
मद्रराजं हतं श्रुत्वा देवैरपि सुदुःसहम् ॥२१॥
21. jānītāmadya jyeṣṭhasya pāṇḍavasya parākramam ,
madrarājaṁ hataṁ śrutvā devairapi suduḥsaham.
21. jānītām adya jyeṣṭhasya pāṇḍavasya parākramam
madrarājaṃ hataṃ śrutvā devaiḥ api sudussaham
21. adya devaiḥ api sudussaham madrarājaṃ hataṃ
śrutvā jyeṣṭhasya pāṇḍavasya parākramam jānītām
21. Today, let them learn of the prowess of the eldest Pāṇḍava (Yudhiṣṭhira), upon hearing that the King of Madras, who was difficult for even the gods to withstand, has been slain.
अद्य ज्ञास्यति संग्रामे माद्रीपुत्रौ महाबलौ ।
निहते सौबले शूरे गान्धारेषु च सर्वशः ॥२२॥
22. adya jñāsyati saṁgrāme mādrīputrau mahābalau ,
nihate saubale śūre gāndhāreṣu ca sarvaśaḥ.
22. adya jñāsyati saṃgrāme mādrīputrau mahābalau
nihate saubale śūre gāndhāreṣu ca sarvaśaḥ
22. adya saṃgrāme mādrīputrau mahābalau śūre
saubale ca sarvaśaḥ gāndhāreṣu nihate jñāsyati
22. Today, in battle, the two mighty sons of Madri (Nakula and Sahadeva) will realize [the truth] once the brave son of Subala (Shakuni) and all the Gandharas are utterly destroyed.
कथं तेषां जयो न स्याद्येषां योद्धा धनंजयः ।
सात्यकिर्भीमसेनश्च धृष्टद्युम्नश्च पार्षतः ॥२३॥
23. kathaṁ teṣāṁ jayo na syādyeṣāṁ yoddhā dhanaṁjayaḥ ,
sātyakirbhīmasenaśca dhṛṣṭadyumnaśca pārṣataḥ.
23. katham teṣām jayaḥ na syāt yeṣām yoddhā dhanaṃjayaḥ
sātyakiḥ bhīmasenaḥ ca dhṛṣṭadyumnaḥ ca pārṣataḥ
23. katham teṣām jayaḥ na syāt yeṣām yoddhā dhanaṃjayaḥ
sātyakiḥ bhīmasenaḥ ca dhṛṣṭadyumnaḥ ca pārṣataḥ
23. How can there not be victory for them, whose warriors are Dhananjaya (Arjuna), Satyaki, Bhimasena (Bhima), and Dhṛṣṭadyumna, the son of Pṛṣata?
द्रौपद्यास्तनयाः पञ्च माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
शिखण्डी च महेष्वासो राजा चैव युधिष्ठिरः ॥२४॥
24. draupadyāstanayāḥ pañca mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
śikhaṇḍī ca maheṣvāso rājā caiva yudhiṣṭhiraḥ.
24. draupadyāḥ tanayāḥ pañca mādrīputrau ca pāṇḍavau
śikhaṇḍī ca maheṣvāsaḥ rājā ca eva yudhiṣṭhiraḥ
24. pañca draupadyāḥ tanayāḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau
ca śikhaṇḍī maheṣvāsaḥ ca eva rājā yudhiṣṭhiraḥ
24. Draupadi's five sons, and the two Pandavas who are sons of Madri (Nakula and Sahadeva); also Shikhandi, the great archer; and indeed King Yudhiṣṭhira.
येषां च जगतां नाथो नाथः कृष्णो जनार्दनः ।
कथं तेषां जयो न स्याद्येषां धर्मो व्यपाश्रयः ॥२५॥
25. yeṣāṁ ca jagatāṁ nātho nāthaḥ kṛṣṇo janārdanaḥ ,
kathaṁ teṣāṁ jayo na syādyeṣāṁ dharmo vyapāśrayaḥ.
25. yeṣām ca jagatām nāthaḥ nāthaḥ kṛṣṇaḥ janārdanaḥ
katham teṣām jayaḥ na syāt yeṣām dharmaḥ vyapāśrayaḥ
25. ca yeṣām jagatām nāthaḥ nāthaḥ kṛṣṇaḥ janārdanaḥ,
katham teṣām jayaḥ na syāt yeṣām dharmaḥ vyapāśrayaḥ
25. And how could there be no victory for them, whose lord and protector of the worlds is Krishna (Janardana), and whose support is natural law (dharma)?
भीष्मं द्रोणं च कर्णं च मद्रराजानमेव च ।
तथान्यान्नृपतीन्वीराञ्शतशोऽथ सहस्रशः ॥२६॥
26. bhīṣmaṁ droṇaṁ ca karṇaṁ ca madrarājānameva ca ,
tathānyānnṛpatīnvīrāñśataśo'tha sahasraśaḥ.
26. bhīṣmam droṇam ca karṇam ca madrarājānam eva ca
tathā anyān nṛpatīn vīrān śataśaḥ atha sahasraśaḥ
26. bhīṣmam ca droṇam ca karṇam ca madrarājānam eva ca
tathā anyān vīrān nṛpatīn śataśaḥ atha sahasraśaḥ
26. Bhishma, Drona, Karna, and also the king of Madra; and similarly, hundreds and thousands of other heroic kings (were there).
कोऽन्यः शक्तो रणे जेतुमृते पार्थं युधिष्ठिरम् ।
यस्य नाथो हृषीकेशः सदा धर्मयशोनिधिः ॥२७॥
27. ko'nyaḥ śakto raṇe jetumṛte pārthaṁ yudhiṣṭhiram ,
yasya nātho hṛṣīkeśaḥ sadā dharmayaśonidhiḥ.
27. kaḥ anyaḥ śaktaḥ raṇe jetum ṛte pārtham yudhiṣṭhiram
yasya nāthaḥ hṛṣīkeśaḥ sadā dharmayaśonidhiḥ
27. kaḥ anyaḥ raṇe jetum śaktaḥ ṛte pārtham yudhiṣṭhiram
yasya hṛṣīkeśaḥ nāthaḥ sadā dharmayaśonidhiḥ
27. Who else is capable of conquering in battle, except Partha (Arjuna) and Yudhishthira, whose lord is Hrishikesha (Krishna), who is always a treasure of righteousness (dharma) and fame?
इत्येवं वदमानास्ते हर्षेण महता युताः ।
प्रभग्नांस्तावकान्राजन्सृञ्जयाः पृष्ठतोऽन्वयुः ॥२८॥
28. ityevaṁ vadamānāste harṣeṇa mahatā yutāḥ ,
prabhagnāṁstāvakānrājansṛñjayāḥ pṛṣṭhato'nvayuḥ.
28. iti evam vadamānāḥ te harṣeṇa mahatā yutāḥ
prabhagnān tāvakān rājan sṛñjayāḥ pṛṣṭhataḥ anvayuḥ
28. rājan iti evam vadamānāḥ mahatā harṣeṇa yutāḥ te
sṛñjayāḥ prabhagnān tāvakān pṛṣṭhataḥ anvayuḥ
28. O King, thus speaking and filled with great joy, the Sanjayas pursued your shattered troops from behind.
धनंजयो रथानीकमभ्यवर्तत वीर्यवान् ।
माद्रीपुत्रौ च शकुनिं सात्यकिश्च महारथः ॥२९॥
29. dhanaṁjayo rathānīkamabhyavartata vīryavān ,
mādrīputrau ca śakuniṁ sātyakiśca mahārathaḥ.
29. dhanañjayaḥ rathānīkam abhi-avartata vīryavān
mādrīputrau ca śakunim sātyakiḥ ca mahārathaḥ
29. vīryavān dhanañjayaḥ rathānīkam abhi-avartata
mādrīputrau ca śakunim sātyakiḥ mahārathaḥ ca
29. The valorous Dhananjaya (Arjuna) attacked the host of chariots; and the two sons of Madri (Nakula and Sahadeva attacked) Shakuni; and Satyaki, the great chariot-warrior (also attacked).
तान्प्रेक्ष्य द्रवतः सर्वान्भीमसेनभयार्दितान् ।
दुर्योधनस्तदा सूतमब्रवीदुत्स्मयन्निव ॥३०॥
30. tānprekṣya dravataḥ sarvānbhīmasenabhayārditān ,
duryodhanastadā sūtamabravīdutsmayanniva.
30. tān prekṣya dravataḥ sarvān bhīmasenabhayārditān
duryodhanaḥ tadā sūtam abravīt utsmayan iva
30. duryodhanaḥ tadā bhīmasenabhayārditān dravataḥ sarvān tān prekṣya,
utsmayan iva sūtam abravīt
30. Seeing all of them fleeing, terrified by Bhimasena, Duryodhana then spoke to his charioteer, as if with a smile.
न मातिक्रमते पार्थो धनुष्पाणिमवस्थितम् ।
जघने सर्वसैन्यानां ममाश्वान्प्रतिपादय ॥३१॥
31. na mātikramate pārtho dhanuṣpāṇimavasthitam ,
jaghane sarvasainyānāṁ mamāśvānpratipādaya.
31. na mā atikramate pārthaḥ dhanuṣpāṇim avasthitam
jaghane sarvasainyānām mama aśvān pratipādaya
31. pārthaḥ dhanuṣpāṇim avasthitam mā na atikramate.
mama aśvān sarvasainyānām jaghane pratipādaya
31. Arjuna (Pārtha) cannot bypass me while I stand here, bow in hand. Drive my horses to the rear of all the armies.
जघने युध्यमानं हि कौन्तेयो मां धनंजयः ।
नोत्सहेताभ्यतिक्रान्तुं वेलामिव महोदधिः ॥३२॥
32. jaghane yudhyamānaṁ hi kaunteyo māṁ dhanaṁjayaḥ ,
notsahetābhyatikrāntuṁ velāmiva mahodadhiḥ.
32. jaghane yudhyamānam hi kaunteyaḥ mām dhanañjayaḥ
na utsaheta abhyatikrāntum velām iva mahodadhiḥ
32. hi kaunteyaḥ dhanañjayaḥ mām jaghane yudhyamānam abhyatikrāntum na utsaheta,
mahodadhiḥ velām iva
32. Indeed, Arjuna (Kaunteya Dhanañjaya) would not dare to bypass me while I am fighting in the rear, just as a great ocean cannot transgress its boundary (velā).
पश्य सैन्यं महत्सूत पाण्डवैः समभिद्रुतम् ।
सैन्यरेणुं समुद्धूतं पश्यस्वैनं समन्ततः ॥३३॥
33. paśya sainyaṁ mahatsūta pāṇḍavaiḥ samabhidrutam ,
sainyareṇuṁ samuddhūtaṁ paśyasvainaṁ samantataḥ.
33. paśya sainyam mahat sūta pāṇḍavaiḥ samabhidrutam
sainyareṇum samuddhūtam paśyasva enam samantataḥ
33. sūta,
pāṇḍavaiḥ samabhidrutam mahat sainyam paśya.
samantataḥ samuddhūtam enam sainyareṇum paśyasva
33. O charioteer, behold the great army being assailed by the Pandavas. Observe this army dust, stirred up everywhere.
सिंहनादांश्च बहुशः शृणु घोरान्भयानकान् ।
तस्माद्याहि शनैः सूत जघनं परिपालय ॥३४॥
34. siṁhanādāṁśca bahuśaḥ śṛṇu ghorānbhayānakān ,
tasmādyāhi śanaiḥ sūta jaghanaṁ paripālaya.
34. siṃhanādān ca bahuśaḥ śṛṇu ghorān bhayānakān
tasmāt yāhi śanaiḥ sūta jaghanam paripālaya
34. sūta bahuśaḥ ghorān bhayānakān siṃhanādān ca
śṛṇu tasmāt śanaiḥ yāhi jaghanam paripālaya
34. O charioteer, listen repeatedly to the many terrible and frightening roars, like those of lions! Therefore, proceed slowly and protect the rear of the army.
मयि स्थिते च समरे निरुद्धेषु च पाण्डुषु ।
पुनरावर्तते तूर्णं मामकं बलमोजसा ॥३५॥
35. mayi sthite ca samare niruddheṣu ca pāṇḍuṣu ,
punarāvartate tūrṇaṁ māmakaṁ balamojasā.
35. mayi sthite ca samare niruddheṣu ca pāṇḍuṣu
punaḥ āvartate tūrṇam māmakam balam ojasā
35. mayi ca samare sthite pāṇḍuṣu ca niruddheṣu
māmakam balam ojasā tūrṇam punaḥ āvartate
35. As long as I remain in battle and the Pāṇḍavas are held back, my army will swiftly return with full strength.
तच्छ्रुत्वा तव पुत्रस्य शूराग्र्यसदृशं वचः ।
सारथिर्हेमसंछन्नाञ्शनैरश्वानचोदयत् ॥३६॥
36. tacchrutvā tava putrasya śūrāgryasadṛśaṁ vacaḥ ,
sārathirhemasaṁchannāñśanairaśvānacodayat.
36. tat śrutvā tava putrasya śūrāgryasadṛśam vacaḥ
sārathiḥ hemasaṃchannān śanaiḥ aśvān acodayat
36. tava putrasya śūrāgryasadṛśam tat vacaḥ śrutvā
sārathiḥ hemasaṃchannān aśvān śanaiḥ acodayat
36. Having heard those words of your son, which were befitting the foremost of warriors, the charioteer slowly urged on the horses adorned with gold.
गजाश्वरथिभिर्हीनास्त्यक्तात्मानः पदातयः ।
एकविंशतिसाहस्राः संयुगायावतस्थिरे ॥३७॥
37. gajāśvarathibhirhīnāstyaktātmānaḥ padātayaḥ ,
ekaviṁśatisāhasrāḥ saṁyugāyāvatasthire.
37. gajāśvarathibhiḥ hīnāḥ tyaktātmānaḥ padātayaḥ
ekaviṃśatisāhasrāḥ saṃyugāya avatasthire
37. gajāśvarathibhiḥ hīnāḥ tyaktātmānaḥ
ekaviṃśatisāhasrāḥ padātayaḥ saṃyugāya avatasthire
37. Twenty-one thousand foot-soldiers, devoid of elephants, horses, and chariots, and having abandoned all hope for their own lives, stood firm for battle.
नानादेशसमुद्भूता नानारञ्जितवाससः ।
अवस्थितास्तदा योधाः प्रार्थयन्तो महद्यशः ॥३८॥
38. nānādeśasamudbhūtā nānārañjitavāsasaḥ ,
avasthitāstadā yodhāḥ prārthayanto mahadyaśaḥ.
38. nānādeśasamudbhūtāḥ nānārañjitavāsasaḥ
avasthitāḥ tadā yodhāḥ prārthayantaḥ mahat yaśaḥ
38. tadā nānādeśasamudbhūtāḥ nānārañjitavāsasaḥ
yodhāḥ mahat yaśaḥ prārthayantaḥ avasthitāḥ
38. Then, warriors who had come from many different lands and were wearing diverse colored garments stood there, eager to gain great fame.
तेषामापततां तत्र संहृष्टानां परस्परम् ।
संमर्दः सुमहाञ्जज्ञे घोररूपो भयानकः ॥३९॥
39. teṣāmāpatatāṁ tatra saṁhṛṣṭānāṁ parasparam ,
saṁmardaḥ sumahāñjajñe ghorarūpo bhayānakaḥ.
39. teṣām āpatatām tatra saṃhṛṣṭānām parasparam
saṃmardaḥ sumahān jajñe ghorarūpaḥ bhayānakaḥ
39. tatra parasparam āpatatām saṃhṛṣṭānām teṣām
sumahān ghorarūpaḥ bhayānakaḥ saṃmardaḥ jajñe
39. As they rushed forth, joyful and clashing against each other, a truly immense, dreadful, and terrifying conflict erupted there.
भीमसेनं तदा राजन्धृष्टद्युम्नं च पार्षतम् ।
बलेन चतुरङ्गेण नानादेश्या न्यवारयन् ॥४०॥
40. bhīmasenaṁ tadā rājandhṛṣṭadyumnaṁ ca pārṣatam ,
balena caturaṅgeṇa nānādeśyā nyavārayan.
40. bhīmasenam tadā rājan dhṛṣṭadyumnam ca pārṣatam
balena caturaṅgeṇa nānādeśyāḥ nyavārayan
40. rājan,
tadā nānādeśyāḥ caturaṅgeṇa balena bhīmasenam ca pārṣatam dhṛṣṭadyumnam nyavārayan
40. O king, at that moment, soldiers from diverse regions tried to stop Bhīmasena and Dhṛṣṭadyumna, the son of Pṛṣata, with their four-fold army.
भीममेवाभ्यवर्तन्त रणेऽन्ये तु पदातयः ।
प्रक्ष्वेड्यास्फोट्य संहृष्टा वीरलोकं यियासवः ॥४१॥
41. bhīmamevābhyavartanta raṇe'nye tu padātayaḥ ,
prakṣveḍyāsphoṭya saṁhṛṣṭā vīralokaṁ yiyāsavaḥ.
41. bhīmam eva abhyavartanta raṇe anye tu padātayaḥ
prakṣveḍya āsphoṭya saṃhṛṣṭāḥ vīralokam yiyāsavaḥ
41. tu anye padātayaḥ,
raṇe bhīmam eva abhyavartanta,
prakṣveḍya āsphoṭya saṃhṛṣṭāḥ vīralokam yiyāsavaḥ
41. But other infantrymen, roaring loudly, slapping their arms in delight, and eager to attain the realm of heroes, indeed focused their attack on Bhīma in the battle.
आसाद्य भीमसेनं तु संरब्धा युद्धदुर्मदाः ।
धार्तराष्ट्रा विनेदुर्हि नान्यां चाकथयन्कथाम् ।
परिवार्य रणे भीमं निजघ्नुस्ते समन्ततः ॥४२॥
42. āsādya bhīmasenaṁ tu saṁrabdhā yuddhadurmadāḥ ,
dhārtarāṣṭrā vinedurhi nānyāṁ cākathayankathām ,
parivārya raṇe bhīmaṁ nijaghnuste samantataḥ.
42. āsādya bhīmasenam tu saṃrabdhāḥ
yuddhadurmadāḥ dhārtarāṣṭrāḥ vineduḥ hi
na anyām ca akathayan kathām parivārya
raṇe bhīmam nijaghnuḥ te samantataḥ
42. te saṃrabdhāḥ yuddhadurmadāḥ
dhārtarāṣṭrāḥ bhīmasenam āsādya hi vineduḥ
ca anyām kathām na akathayan raṇe
bhīmam parivārya samantataḥ nijaghnuḥ
42. Upon attacking Bhimasena, the furious and battle-intoxicated sons of Dhritarashtra (Dhārtarāṣṭras) indeed roared, speaking of nothing else. Surrounding Bhima in battle, they struck him from all sides.
स वध्यमानः समरे पदातिगणसंवृतः ।
न चचाल रथोपस्थे मैनाक इव पर्वतः ॥४३॥
43. sa vadhyamānaḥ samare padātigaṇasaṁvṛtaḥ ,
na cacāla rathopasthe maināka iva parvataḥ.
43. saḥ vadhyamānaḥ samare padātigaṇasaṃvṛtaḥ
na cacāla rathopasthe maināka iva parvataḥ
43. saḥ samare vadhyamānaḥ padātigaṇasaṃvṛtaḥ
rathopasthe mainākaḥ parvataḥ iva na cacāla
43. Though being struck in battle and surrounded by hordes of foot-soldiers, he (Bhima) did not stir from his chariot platform (rathopastha), just like Mount Mainaka.
ते तु क्रुद्धा महाराज पाण्डवस्य महारथम् ।
निग्रहीतुं प्रचक्रुर्हि योधांश्चान्यानवारयन् ॥४४॥
44. te tu kruddhā mahārāja pāṇḍavasya mahāratham ,
nigrahītuṁ pracakrurhi yodhāṁścānyānavārayan.
44. te tu kruddhāḥ mahārāja pāṇḍavasya mahāratham
nigrahītum pracakruḥ hi yodhān ca anyān avārayan
44. mahārāja te tu kruddhāḥ pāṇḍavasya mahāratham
nigrahītum hi pracakruḥ ca anyān yodhān avārayan
44. But those warriors, enraged, O great king, indeed began to seize the Pāṇḍava's (Pāṇḍavasya) great chariot-warrior (Bhima), and they prevented other warriors from interfering.
अक्रुध्यत रणे भीमस्तैस्तदा पर्यवस्थितैः ।
सोऽवतीर्य रथात्तूर्णं पदातिः समवस्थितः ॥४५॥
45. akrudhyata raṇe bhīmastaistadā paryavasthitaiḥ ,
so'vatīrya rathāttūrṇaṁ padātiḥ samavasthitaḥ.
45. akrudhyata raṇe bhīmaḥ taiḥ tadā paryavasthitaiḥ
saḥ avatīrya rathāt tūrṇam padātiḥ samavasthitaḥ
45. tadā taiḥ paryavasthitaiḥ raṇe bhīmaḥ na akrudhyata
saḥ tūrṇam rathāt avatīrya padātiḥ samavasthitaḥ
45. Bhima did not become angry in battle when surrounded by them at that time. He quickly descended from his chariot and stood firm as a foot-soldier.
जातरूपपरिच्छन्नां प्रगृह्य महतीं गदाम् ।
अवधीत्तावकान्योधान्दण्डपाणिरिवान्तकः ॥४६॥
46. jātarūpaparicchannāṁ pragṛhya mahatīṁ gadām ,
avadhīttāvakānyodhāndaṇḍapāṇirivāntakaḥ.
46. jātarūpaparicchannām pragṛhya mahatīm gadām
avadhīt tāvakān yodhān daṇḍapāṇiḥ iva antakaḥ
46. jātarūpaparicchannām mahatīm gadām pragṛhya
daṇḍapāṇiḥ antakaḥ iva tāvakān yodhān avadhīt
46. Grasping his mighty mace, adorned with gold, he struck down your warriors, just like Yama, the wielder of the staff, the very embodiment of destruction.
रथाश्वद्विपहीनांस्तु तान्भीमो गदया बली ।
एकविंशतिसाहस्रान्पदातीनवपोथयत् ॥४७॥
47. rathāśvadvipahīnāṁstu tānbhīmo gadayā balī ,
ekaviṁśatisāhasrānpadātīnavapothayat.
47. rathāśvadvipahīnān tu tān bhīmaḥ gadayā
balī ekaviṃśatisāhasrān padātīn avapothayat
47. tu balī bhīmaḥ gadayā rathāśvadvipahīnān
ekaviṃśatisāhasrān tān padātīn avapothayat
47. But the mighty Bhīma, with his mace, crushed those twenty-one thousand foot soldiers who were deprived of their chariots, horses, and elephants.
हत्वा तत्पुरुषानीकं भीमः सत्यपराक्रमः ।
धृष्टद्युम्नं पुरस्कृत्य नचिरात्प्रत्यदृश्यत ॥४८॥
48. hatvā tatpuruṣānīkaṁ bhīmaḥ satyaparākramaḥ ,
dhṛṣṭadyumnaṁ puraskṛtya nacirātpratyadṛśyata.
48. hatvā tatpuruṣānīkam bhīmaḥ satyaparākramaḥ
dhṛṣṭadyumnam puraskṛtya nacirāt pratyadṛśyata
48. satyaparākramaḥ bhīmaḥ tatpuruṣānīkam hatvā
dhṛṣṭadyumnam puraskṛtya nacirāt pratyadṛśyata
48. After destroying that army of men, the truly valorous Bhīma, having Dhṛṣṭadyumna at the forefront, soon reappeared.
पादाता निहता भूमौ शिश्यिरे रुधिरोक्षिताः ।
संभग्ना इव वातेन कर्णिकाराः सुपुष्पिताः ॥४९॥
49. pādātā nihatā bhūmau śiśyire rudhirokṣitāḥ ,
saṁbhagnā iva vātena karṇikārāḥ supuṣpitāḥ.
49. padātāḥ nihatāḥ bhūmau śiśyire rudhirokṣitāḥ
saṃbhagnāḥ iva vātena karṇikārāḥ supuṣpitāḥ
49. nihatāḥ rudhirokṣitāḥ padātāḥ bhūmau śiśyire
vātena saṃbhagnāḥ supuṣpitāḥ karṇikārāḥ iva
49. The slain foot soldiers, smeared with blood, lay on the ground like fully blossomed karṇikāra trees broken by the wind.
नानापुष्पस्रजोपेता नानाकुण्डलधारिणः ।
नानाजात्या हतास्तत्र नानादेशसमागताः ॥५०॥
50. nānāpuṣpasrajopetā nānākuṇḍaladhāriṇaḥ ,
nānājātyā hatāstatra nānādeśasamāgatāḥ.
50. nānāpuṣpasrajoʻpetāḥ nānākuṇḍaladhāriṇaḥ
nānājātyā hatāḥ tatra nānādeśasamāgatāḥ
50. tatra nānādeśasamāgatāḥ nānāpuṣpasrajoʻpetāḥ
nānākuṇḍaladhāriṇaḥ nānājātyā hatāḥ
50. There, those who had gathered from various countries, adorned with garlands of various flowers, wearing various earrings, and belonging to diverse races, were killed.
पताकाध्वजसंछन्नं पदातीनां महद्बलम् ।
निकृत्तं विबभौ तत्र घोररूपं भयानकम् ॥५१॥
51. patākādhvajasaṁchannaṁ padātīnāṁ mahadbalam ,
nikṛttaṁ vibabhau tatra ghorarūpaṁ bhayānakam.
51. patākādhvajasaṃchannam padātīnām mahat balam
nikṛttam vibabhau tatra ghorarūpam bhayānkam
51. tatra patākādhvajasaṃchannam padātīnām mahat
balam nikṛttam ghorarūpam bhayānkam vibabhau
51. There, a great army of foot-soldiers, covered with banners and flags, appeared cut down, terrible-looking, and dreadful.
युधिष्ठिरपुरोगास्तु सर्वसैन्यमहारथाः ।
अभ्यधावन्महात्मानं पुत्रं दुर्योधनं तव ॥५२॥
52. yudhiṣṭhirapurogāstu sarvasainyamahārathāḥ ,
abhyadhāvanmahātmānaṁ putraṁ duryodhanaṁ tava.
52. yudhiṣṭhirapurōgāḥ tu sarvasainyamahārathāḥ
abhyadhāvan mahātmānam putram duryodhanam tava
52. yudhiṣṭhirapurōgāḥ tu sarvasainyamahārathāḥ
tava putram mahātmānam duryodhanam abhyadhāvan
52. And indeed, all the great charioteers of the army, with Yudhishthira at their forefront, rushed towards your great-souled son, Duryodhana.
ते सर्वे तावकान्दृष्ट्वा महेष्वासान्पराङ्मुखान् ।
नाभ्यवर्तन्त ते पुत्रं वेलेव मकरालयम् ॥५३॥
53. te sarve tāvakāndṛṣṭvā maheṣvāsānparāṅmukhān ,
nābhyavartanta te putraṁ veleva makarālayam.
53. te sarve tāvakān dṛṣṭvā maheṣvāsān parāṅmukhān
na abhyavartanta te putram velā iva makarālayam
53. te sarve tāvakān maheṣvāsān parāṅmukhān dṛṣṭvā
te putram na abhyavartanta velā iva makarālayam
53. All of them, having seen your great archers turning away, did not approach your son, just as a shore does not approach the ocean.
तदद्भुतमपश्याम तव पुत्रस्य पौरुषम् ।
यदेकं सहिताः पार्था न शेकुरतिवर्तितुम् ॥५४॥
54. tadadbhutamapaśyāma tava putrasya pauruṣam ,
yadekaṁ sahitāḥ pārthā na śekurativartitum.
54. tat adbhutam apaśyāma tava putrasya pauruṣam
yat ekam sahitāḥ pārthāḥ na śekuḥ ativartitum
54. tava putrasya tat adbhutam pauruṣam apaśyāma,
yat ekam sahitāḥ pārthāḥ ativartitum na śekuḥ
54. We witnessed that extraordinary valor of your son, a single prowess which even the united Pārthas (sons of Pṛthā) were unable to overcome.
नातिदूरापयातं तु कृतबुद्धिं पलायने ।
दुर्योधनः स्वकं सैन्यमब्रवीद्भृशविक्षतम् ॥५५॥
55. nātidūrāpayātaṁ tu kṛtabuddhiṁ palāyane ,
duryodhanaḥ svakaṁ sainyamabravīdbhṛśavikṣatam.
55. na atidūra apayātam tu kṛtabuddhim palāyane
duryodhanaḥ svakam sainyam abravīt bhṛśavikṣatam
55. duryodhanaḥ svakam bhṛśavikṣatam sainyam,
na atidūra apayātam tu palāyane kṛtabuddhim (idam),
abravīt
55. Duryodhana addressed his own severely wounded army, which, though not fled too far, was resolute in its decision to retreat.
न तं देशं प्रपश्यामि पृथिव्यां पर्वतेषु वा ।
यत्र यातान्न वो हन्युः पाण्डवाः किं सृतेन वः ॥५६॥
56. na taṁ deśaṁ prapaśyāmi pṛthivyāṁ parvateṣu vā ,
yatra yātānna vo hanyuḥ pāṇḍavāḥ kiṁ sṛtena vaḥ.
56. na tam deśam prapaśyāmi pṛthivyām parvateṣu vā
yatra yātān na vaḥ hanyuḥ pāṇḍavāḥ kim sṛtena vaḥ
56. (aham) pṛthivyām vā parvateṣu tam deśam na prapaśyāmi,
yatra yātān vaḥ pāṇḍavāḥ na hanyuḥ.
vaḥ sṛtena kim?
56. I do not see any place on earth or in the mountains where, even if you were to go, the Pāṇḍavas (sons of Pāṇḍu) would not kill you. So, what is the use of your retreat?
अल्पं च बलमेतेषां कृष्णौ च भृशविक्षतौ ।
यदि सर्वेऽत्र तिष्ठामो ध्रुवो नो विजयो भवेत् ॥५७॥
57. alpaṁ ca balameteṣāṁ kṛṣṇau ca bhṛśavikṣatau ,
yadi sarve'tra tiṣṭhāmo dhruvo no vijayo bhavet.
57. alpam ca balam eteṣām kṛṣṇau ca bhṛśavikṣatau yadi
sarve atra tiṣṭhāmaḥ dhruvaḥ naḥ vijayaḥ bhavet
57. eteṣām balam alpam ca,
kṛṣṇau ca bhṛśavikṣatau (sthaḥ).
yadi sarve atra tiṣṭhāmaḥ,
(tada) naḥ dhruvaḥ vijayaḥ bhavet
57. Their army is small, and both Kṛṣṇa and Arjuna (the two Kṛṣṇas) are severely wounded. If all of us remain here, our victory will surely be achieved.
विप्रयातांस्तु वो भिन्नान्पाण्डवाः कृतकिल्बिषान् ।
अनुसृत्य हनिष्यन्ति श्रेयो नः समरे स्थितम् ॥५८॥
58. viprayātāṁstu vo bhinnānpāṇḍavāḥ kṛtakilbiṣān ,
anusṛtya haniṣyanti śreyo naḥ samare sthitam.
58. viprayātān tu vaḥ bhinnān pāṇḍavāḥ kṛtakilbiṣān
| anusṛtya haniṣyanti śreyaḥ naḥ samare sthitam
58. pāṇḍavāḥ viprayātān bhinnān kṛtakilbiṣān vaḥ
anusṛtya haniṣyanti naḥ śreyaḥ samare sthitam
58. The Pāṇḍavas will pursue and kill you, who are scattered and have committed offenses. Our ultimate good (śreyaḥ) is to stand firm in battle.
शृणुध्वं क्षत्रियाः सर्वे यावन्तः स्थ समागताः ।
यदा शूरं च भीरुं च मारयत्यन्तकः सदा ।
को नु मूढो न युध्येत पुरुषः क्षत्रियब्रुवः ॥५९॥
59. śṛṇudhvaṁ kṣatriyāḥ sarve yāvantaḥ stha samāgatāḥ ,
yadā śūraṁ ca bhīruṁ ca mārayatyantakaḥ sadā ,
ko nu mūḍho na yudhyeta puruṣaḥ kṣatriyabruvaḥ.
59. śṛṇudhvam kṣatriyāḥ sarve yāvantaḥ stha
samāgatāḥ | yadā śūraṃ ca bhīruṃ ca
mārayati antakaḥ sadā | kaḥ nu mūḍhaḥ
na yudhyeta puruṣaḥ kṣatriyabruvaḥ
59. sarve yāvantaḥ samāgatāḥ kṣatriyāḥ
śṛṇudhvam yadā antakaḥ sadā śūraṃ
ca bhīruṃ ca mārayati kaḥ nu mūḍhaḥ
kṣatriyabruvaḥ puruṣaḥ na yudhyeta
59. O Kṣatriyas, all of you who are assembled, listen! Since Death (antakaḥ) always slays both the brave and the timid, what foolish person (puruṣa), who merely calls himself a Kṣatriya, would not fight?
श्रेयो नो भीमसेनस्य क्रुद्धस्य प्रमुखे स्थितम् ।
सुखः सांग्रामिको मृत्युः क्षत्रधर्मेण युध्यताम् ।
जित्वेह सुखमाप्नोति हतः प्रेत्य महत्फलम् ॥६०॥
60. śreyo no bhīmasenasya kruddhasya pramukhe sthitam ,
sukhaḥ sāṁgrāmiko mṛtyuḥ kṣatradharmeṇa yudhyatām ,
jitveha sukhamāpnoti hataḥ pretya mahatphalam.
60. śreyaḥ naḥ bhīmasenasya kruddhasya pramukhe
sthitam | sukhaḥ sāṃgrāmikaḥ mṛtyuḥ
kṣatradharmeṇa yudhyatām | jitvā iha
sukham āpnoti hataḥ pretya mahat phalam
60. naḥ śreyaḥ kruddhasya bhīmasenasya pramukhe sthitam kṣatradharmeṇa yudhyatām sāṃgrāmikaḥ mṛtyuḥ sukhaḥ iha jitvā sukham āpnoti,
hataḥ pretya mahat phalam
60. Our ultimate good (śreyaḥ) lies in the presence of the enraged Bhīmasena. A warrior's death (sāṃgrāmikaḥ mṛtyuḥ) is pleasant for those who fight according to the natural law (dharma) of a Kṣatriya. Having conquered, one attains happiness here in this world; if slain, one obtains a great reward after death.
न युद्धधर्माच्छ्रेयान्वै पन्थाः स्वर्गस्य कौरवाः ।
अचिरेण जिताँल्लोकान्हतो युद्धे समश्नुते ॥६१॥
61. na yuddhadharmācchreyānvai panthāḥ svargasya kauravāḥ ,
acireṇa jitāँllokānhato yuddhe samaśnute.
61. na yuddhadharmāt śreyān vai panthāḥ svargasya
kauravāḥ | acireṇa jitān lokān hataḥ yuddhe samaśnute
61. kauravāḥ,
vai,
yuddhadharmāt śreyān svargasya panthāḥ na yuddhe hataḥ acireṇa jitān lokān samaśnute
61. O Kauravas! Indeed, there is no path to heaven (svarga) superior to the natural law (dharma) of war. One who is slain in battle swiftly attains the worlds (lokas) that are conquered (through such action).
श्रुत्वा तु वचनं तस्य पूजयित्वा च पार्थिवाः ।
पुनरेवान्ववर्तन्त पाण्डवानाततायिनः ॥६२॥
62. śrutvā tu vacanaṁ tasya pūjayitvā ca pārthivāḥ ,
punarevānvavartanta pāṇḍavānātatāyinaḥ.
62. śrutvā tu vacanam tasya pūjayitvā ca pārthivāḥ
punaḥ eva anvavartanta pāṇḍavān ātatāyinaḥ
62. tasya vacanam śrutvā ca pūjayitvā,
ātatāyinaḥ pārthivāḥ punaḥ eva pāṇḍavān anvavartanta
62. Having heard his words and honored him, the kings, acting as aggressors, again turned their attention towards the Pāṇḍavas.
तानापतत एवाशु व्यूढानीकाः प्रहारिणः ।
प्रत्युद्ययुस्तदा पार्था जयगृध्राः प्रहारिणः ॥६३॥
63. tānāpatata evāśu vyūḍhānīkāḥ prahāriṇaḥ ,
pratyudyayustadā pārthā jayagṛdhrāḥ prahāriṇaḥ.
63. tān āpatataḥ eva āśu vyūḍhānīkāḥ prahāriṇaḥ
pratyudyayuḥ tadā pārthāḥ jayagṛdhrāḥ prahāriṇaḥ
63. tadā,
vyūḍhānīkāḥ jayagṛdhrāḥ prahāriṇaḥ pārthāḥ,
āśu eva āpatataḥ tān prahāriṇaḥ pratyudyayuḥ
63. Then, the Pārthas (Pāṇḍavas) - who had their battalions arrayed, were eager for victory, and were powerful assailants - quickly counter-attacked those very attackers who were advancing upon them.
धनंजयो रथेनाजावभ्यवर्तत वीर्यवान् ।
विश्रुतं त्रिषु लोकेषु गाण्डीवं विक्षिपन्धनुः ॥६४॥
64. dhanaṁjayo rathenājāvabhyavartata vīryavān ,
viśrutaṁ triṣu lokeṣu gāṇḍīvaṁ vikṣipandhanuḥ.
64. dhanaṃjayaḥ rathena ājau abhyavartata vīryavān
viśrutam triṣu lokeṣu gāṇḍīvam vikṣipan dhanuḥ
64. vīryavān dhanaṃjayaḥ,
triṣu lokeṣu viśrutam gāṇḍīvam dhanuḥ vikṣipan,
rathena ājau abhyavartata
64. The valiant Dhanaṃjaya (Arjuna) advanced into battle in his chariot, brandishing his bow, the Gāṇḍīva, which was renowned throughout the three worlds.
माद्रीपुत्रौ च शकुनिं सात्यकिश्च महाबलः ।
जवेनाभ्यपतन्हृष्टा यतो वै तावकं बलम् ॥६५॥
65. mādrīputrau ca śakuniṁ sātyakiśca mahābalaḥ ,
javenābhyapatanhṛṣṭā yato vai tāvakaṁ balam.
65. mādrīputrau ca śakunim sātyakiḥ ca mahābalaḥ
javena abhyapatan hṛṣṭāḥ yataḥ vai tāvakam balam
65. ca mādrīputrau ca mahābalaḥ sātyakiḥ,
hṛṣṭāḥ javena,
śakunim abhyapatan yataḥ vai tāvakam balam
65. And the two sons of Mādrī and the mighty Sātyaki, delighted, swiftly attacked Śakuni, rushing to where your army (bala) was located.