Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-49

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
तस्मिन्नेव तु धर्मात्मा वसति स्म तपोधनः ।
गार्हस्थ्यं धर्ममास्थाय असितो देवलः पुरा ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tasminneva tu dharmātmā vasati sma tapodhanaḥ ,
gārhasthyaṁ dharmamāsthāya asito devalaḥ purā.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tasmin eva tu dharmātmā vasati sma
tapodhanaḥ gārhasthyam dharmam āsthāya asitaḥ devalaḥ purā
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca asitaḥ devalaḥ dharmātmā tapodhanaḥ
purā tasmin eva tu gārhasthyam dharmam āsthāya vasati sma
1. Vaiśampāyana said: However, in that very context, the righteous-souled (dharmātman) Asita Devala, whose wealth was austerity (tapas), formerly resided, having adopted the householder's natural law (dharma).
धर्मनित्यः शुचिर्दान्तो न्यस्तदण्डो महातपाः ।
कर्मणा मनसा वाचा समः सर्वेषु जन्तुषु ॥२॥
2. dharmanityaḥ śucirdānto nyastadaṇḍo mahātapāḥ ,
karmaṇā manasā vācā samaḥ sarveṣu jantuṣu.
2. dharmanityaḥ śuciḥ dāntaḥ nyastadaṇḍaḥ mahātapaḥ
karmaṇā manasā vācā samaḥ sarveṣu jantuṣu
2. dharmanityaḥ śuciḥ dāntaḥ nyastadaṇḍaḥ mahātapaḥ
karmaṇā manasā vācā sarveṣu jantuṣu samaḥ
2. Always devoted to natural law (dharma), pure, self-controlled, and one who has renounced violence, the great ascetic (mahatapas) was impartial towards all living beings in his actions, thoughts, and words.
अक्रोधनो महाराज तुल्यनिन्दाप्रियाप्रियः ।
काञ्चने लोष्टके चैव समदर्शी महातपाः ॥३॥
3. akrodhano mahārāja tulyanindāpriyāpriyaḥ ,
kāñcane loṣṭake caiva samadarśī mahātapāḥ.
3. akrodhanaḥ mahārāja tulyanindāpriyāpriyaḥ
kāñcane loṣṭake ca eva samadarśī mahātapaḥ
3. mahārāja akrodhanaḥ tulyanindāpriyāpriyaḥ
mahātapaḥ kāñcane loṣṭake ca eva samadarśī
3. O great king, he was free from anger, impartial towards criticism and things pleasant or unpleasant. Indeed, the great ascetic (mahatapas) saw gold and a clod of earth with equal vision.
देवताः पूजयन्नित्यमतिथींश्च द्विजैः सह ।
ब्रह्मचर्यरतो नित्यं सदा धर्मपरायणः ॥४॥
4. devatāḥ pūjayannityamatithīṁśca dvijaiḥ saha ,
brahmacaryarato nityaṁ sadā dharmaparāyaṇaḥ.
4. devatāḥ pūjayan nityam atithīn ca dvijaiḥ saha
brahmacaryarataḥ nityam sadā dharmaparāyaṇaḥ
4. devatāḥ pūjayan nityam atithīn ca dvijaiḥ saha
brahmacaryarataḥ nityam sadā dharmaparāyaṇaḥ
4. Constantly worshipping the deities and guests, along with brahmins (dvija), always devoted to celibacy (brahmacarya), he was ever dedicated to his natural law (dharma).
ततोऽभ्येत्य महाराज योगमास्थाय भिक्षुकः ।
जैगीषव्यो मुनिर्धीमांस्तस्मिंस्तीर्थे समाहितः ॥५॥
5. tato'bhyetya mahārāja yogamāsthāya bhikṣukaḥ ,
jaigīṣavyo munirdhīmāṁstasmiṁstīrthe samāhitaḥ.
5. tataḥ abhyetya mahārāja yogam āsthāya bhikṣukaḥ
jaigīṣavyaḥ muniḥ dhīmān tasmin tīrthe samāhitaḥ
5. mahārāja tataḥ dhīmān bhikṣukaḥ muniḥ jaigīṣavyaḥ
tasmin tīrthe abhyetya yogam āsthāya samāhitaḥ
5. Then, O great king, the wise sage (muni) Jaigīṣavya, a mendicant, having approached that holy place (tīrtha) and resorted to yoga (yoga), became deeply concentrated.
देवलस्याश्रमे राजन्न्यवसत्स महाद्युतिः ।
योगनित्यो महाराज सिद्धिं प्राप्तो महातपाः ॥६॥
6. devalasyāśrame rājannyavasatsa mahādyutiḥ ,
yoganityo mahārāja siddhiṁ prāpto mahātapāḥ.
6. devalasya āśrame rājan nyavasat saḥ mahādyutiḥ
yoganityaḥ mahārāja siddhim prāptaḥ mahātapaḥ
6. rājan mahārāja saḥ mahādyutiḥ yoganityaḥ mahātapaḥ
devalasya āśrame nyavasat siddhim prāptaḥ
6. O king, that greatly radiant one, who was constantly devoted to yoga (yoga) and performed great austerity (tapas), dwelt in Devala's hermitage (āśrama) and attained spiritual accomplishment (siddhi).
तं तत्र वसमानं तु जैगीषव्यं महामुनिम् ।
देवलो दर्शयन्नेव नैवायुञ्जत धर्मतः ॥७॥
7. taṁ tatra vasamānaṁ tu jaigīṣavyaṁ mahāmunim ,
devalo darśayanneva naivāyuñjata dharmataḥ.
7. tam tatra vasamānam tu jaigīṣavyam mahāmunim
devalaḥ darśayan eva na eva āyuñjata dharmataḥ
7. tu devalaḥ tatra vasamānam tam jaigīṣavyam
mahāmunim darśayan eva na eva dharmataḥ āyuñjata
7. But Devala, merely pointing out that great sage (muni) Jaigīṣavya who was dwelling there, certainly did not engage (with him) in accordance with natural law (dharma).
एवं तयोर्महाराज दीर्घकालो व्यतिक्रमत् ।
जैगीषव्यं मुनिं चैव न ददर्शाथ देवलः ॥८॥
8. evaṁ tayormahārāja dīrghakālo vyatikramat ,
jaigīṣavyaṁ muniṁ caiva na dadarśātha devalaḥ.
8. evam tayoḥ mahārāja dīrghakālaḥ vyatikramat
jaigīṣavyam munim ca eva na dadarśa atha devalaḥ
8. mahārāja evam tayoḥ dīrghakālaḥ vyatikramat atha
devalaḥ jaigīṣavyam munim ca eva na dadarśa
8. O great king, a long time thus passed for those two. Then, Devala did not see the sage Jaigīṣavya.
आहारकाले मतिमान्परिव्राड्जनमेजय ।
उपातिष्ठत धर्मज्ञो भैक्षकाले स देवलम् ॥९॥
9. āhārakāle matimānparivrāḍjanamejaya ,
upātiṣṭhata dharmajño bhaikṣakāle sa devalam.
9. āhārakāle matimān parivrāṭ janamejaya
upātiṣṭhata dharmajñaḥ bhaikṣakāle sa devalam
9. janamejaya āhārakāle matimān parivrāṭ
dharmajñaḥ sa bhaikṣakāle devalam upātiṣṭhata
9. O Janamejaya, at mealtime, that wise wandering ascetic, the knower of natural law (dharma), approached Devala at the time for alms.
स दृष्ट्वा भिक्षुरूपेण प्राप्तं तत्र महामुनिम् ।
गौरवं परमं चक्रे प्रीतिं च विपुलां तथा ॥१०॥
10. sa dṛṣṭvā bhikṣurūpeṇa prāptaṁ tatra mahāmunim ,
gauravaṁ paramaṁ cakre prītiṁ ca vipulāṁ tathā.
10. sa dṛṣṭvā bhikṣurūpeṇa prāptam tatra mahāmunim
gauravam paramam cakre prītim ca vipulām tathā
10. sa tatra bhikṣurūpeṇa prāptam mahāmunim dṛṣṭvā
paramam gauravam tathā vipulām prītim ca cakre
10. Having seen the great sage arrived there in the form of a mendicant, he (Devala) then showed supreme reverence and also great affection.
देवलस्तु यथाशक्ति पूजयामास भारत ।
ऋषिदृष्टेन विधिना समा बह्व्यः समाहितः ॥११॥
11. devalastu yathāśakti pūjayāmāsa bhārata ,
ṛṣidṛṣṭena vidhinā samā bahvyaḥ samāhitaḥ.
11. devalaḥ tu yathāśakti pūjayāmāsa bhārata
ṛṣidṛṣṭena vidhinā samāḥ bahvyaḥ samāhitaḥ
11. bhārata devalaḥ tu samāhitaḥ yathāśakti
ṛṣidṛṣṭena vidhinā bahvyaḥ samāḥ pūjayāmāsa
11. But Devala, O Bhārata, being concentrated (in his devotion), worshipped (him) for many years with the method prescribed by sages (ṛṣi-dṛṣṭa), according to his ability.
कदाचित्तस्य नृपते देवलस्य महात्मनः ।
चिन्ता सुमहती जाता मुनिं दृष्ट्वा महाद्युतिम् ॥१२॥
12. kadācittasya nṛpate devalasya mahātmanaḥ ,
cintā sumahatī jātā muniṁ dṛṣṭvā mahādyutim.
12. kadācit tasya nṛpateḥ devalasya mahātmanaḥ
cintā sumahatī jātā munim dṛṣṭvā mahādyutim
12. kadācit tasya mahātmanaḥ nṛpateḥ Devalasya
munim mahādyutim dṛṣṭvā sumahatī cintā jātā
12. One day, great anxiety overcame that noble-souled (ātman) king Devala, when he saw the highly radiant sage.
समास्तु समतिक्रान्ता बह्व्यः पूजयतो मम ।
न चायमलसो भिक्षुरभ्यभाषत किंचन ॥१३॥
13. samāstu samatikrāntā bahvyaḥ pūjayato mama ,
na cāyamalaso bhikṣurabhyabhāṣata kiṁcana.
13. samāḥ tu samatikrāntāḥ bahvyaḥ pūjayataḥ mama
na ca ayam alasaḥ bhikṣuḥ abhyabhāṣata kiñcana
13. tu mama pūjayataḥ bahvyaḥ samāḥ samatikrāntāḥ,
ca ayam alasaḥ bhikṣuḥ kiñcana na abhyabhāṣata
13. Many years (samāḥ) have certainly passed during which I have been honoring him, yet this lazy mendicant (bhikṣu) has not spoken a single word.
एवं विगणयन्नेव स जगाम महोदधिम् ।
अन्तरिक्षचरः श्रीमान्कलशं गृह्य देवलः ॥१४॥
14. evaṁ vigaṇayanneva sa jagāma mahodadhim ,
antarikṣacaraḥ śrīmānkalaśaṁ gṛhya devalaḥ.
14. evam vigaṇayan eva saḥ jagāma mahodadhim
antarikṣacaraḥ śrīmān kalaśam gṛhya devalaḥ
14. evam vigaṇayan eva saḥ śrīmān antarikṣacaraḥ
Devalaḥ kalaśam gṛhya mahodadhim jagāma
14. Reflecting in this way, the glorious Devala, who moved through the sky, took a pot and went to the great ocean.
गच्छन्नेव स धर्मात्मा समुद्रं सरितां पतिम् ।
जैगीषव्यं ततोऽपश्यद्गतं प्रागेव भारत ॥१५॥
15. gacchanneva sa dharmātmā samudraṁ saritāṁ patim ,
jaigīṣavyaṁ tato'paśyadgataṁ prāgeva bhārata.
15. gacchan eva saḥ dharmātmā samudram saritām patim
jaigīṣavyam tataḥ apaśyat gatam prāk eva bhārata
15. bhārata,
saḥ dharmātmā gacchan eva tataḥ samudram saritām patim prāk eva gatam Jaigīṣavyam apaśyat
15. As he was going, that virtuous (dharma) soul, O Bhārata, then saw Jaigīṣavya, who had already arrived at the ocean, the lord of rivers.
ततः सविस्मयश्चिन्तां जगामाथासितः प्रभुः ।
कथं भिक्षुरयं प्राप्तः समुद्रे स्नात एव च ॥१६॥
16. tataḥ savismayaścintāṁ jagāmāthāsitaḥ prabhuḥ ,
kathaṁ bhikṣurayaṁ prāptaḥ samudre snāta eva ca.
16. tataḥ sa-vismayaḥ cintām jagāma atha asitaḥ prabhuḥ
katham bhikṣuḥ ayam prāptaḥ samudre snātaḥ eva ca
16. tataḥ atha prabhuḥ asitaḥ sa-vismayaḥ cintām jagāma
katham ayam bhikṣuḥ samudre snātaḥ eva ca prāptaḥ
16. Then, Lord Asita, filled with wonder, began to ponder: "How has this mendicant arrived, seemingly having just bathed in the ocean?"
इत्येवं चिन्तयामास महर्षिरसितस्तदा ।
स्नात्वा समुद्रे विधिवच्छुचिर्जप्यं जजाप ह ॥१७॥
17. ityevaṁ cintayāmāsa maharṣirasitastadā ,
snātvā samudre vidhivacchucirjapyaṁ jajāpa ha.
17. iti evam cintayāmāsa maharṣiḥ asitaḥ tadā |
snātvā samudre vidhi-vat śuciḥ japyam jajāpa ha
17. iti evam maharṣiḥ asitaḥ tadā cintayāmāsa (saḥ)
samudre vidhi-vat snātvā śuciḥ japyam ha jajāpa
17. Thinking thus, the great sage (maharṣi) Asita then pondered. Having bathed ritually in the ocean, he, now pure, indeed chanted his daily prayers (japa).
कृतजप्याह्निकः श्रीमानाश्रमं च जगाम ह ।
कलशं जलपूर्णं वै गृहीत्वा जनमेजय ॥१८॥
18. kṛtajapyāhnikaḥ śrīmānāśramaṁ ca jagāma ha ,
kalaśaṁ jalapūrṇaṁ vai gṛhītvā janamejaya.
18. kṛta-japyāhnikaḥ śrīmān āśramam ca jagāma ha
| kalaśam jala-pūrṇam vai gṛhītvā janamejaya
18. janamejaya kṛta-japyāhnikaḥ śrīmān jala-pūrṇam
kalaśam gṛhītvā ca āśramam ha jagāma vai
18. O Janamejaya, having completed his daily prayers and become glorious, he took a water-filled pot and indeed went to his hermitage (āśrama).
ततः स प्रविशन्नेव स्वमाश्रमपदं मुनिः ।
आसीनमाश्रमे तत्र जैगीषव्यमपश्यत ॥१९॥
19. tataḥ sa praviśanneva svamāśramapadaṁ muniḥ ,
āsīnamāśrame tatra jaigīṣavyamapaśyata.
19. tataḥ sa praviśan eva svam āśramapadam muniḥ
| āsīnam āśrame tatra jaigīṣavyam apaśyat
19. tataḥ saḥ muniḥ svam āśramapadam praviśan
eva tatra āśrame āsīnam jaigīṣavyam apaśyat
19. Then, as that sage (muni) was just entering his own hermitage (āśrama), he saw Jaigishavya seated there within the hermitage (āśrama).
न व्याहरति चैवैनं जैगीषव्यः कथंचन ।
काष्ठभूतोऽऽश्रमपदे वसति स्म महातपाः ॥२०॥
20. na vyāharati caivainaṁ jaigīṣavyaḥ kathaṁcana ,
kāṣṭhabhūto''śramapade vasati sma mahātapāḥ.
20. na vyāharati ca eva enam jaigīṣavyaḥ kathaṃcana
kāṣṭhabhūtaḥ āśramapade vasati sma mahātapāḥ
20. jaigīṣavyaḥ enam na ca eva kathaṃcana vyāharati
mahātapāḥ kāṣṭhabhūtaḥ āśramapade vasati sma
20. Jaigīṣavya did not speak to him (Asita Devala) at all. The great ascetic (mahātapāḥ) dwelled in the hermitage motionless like a log.
तं दृष्ट्वा चाप्लुतं तोये सागरे सागरोपमम् ।
प्रविष्टमाश्रमं चापि पूर्वमेव ददर्श सः ॥२१॥
21. taṁ dṛṣṭvā cāplutaṁ toye sāgare sāgaropamam ,
praviṣṭamāśramaṁ cāpi pūrvameva dadarśa saḥ.
21. tam dṛṣṭvā ca āplutam toye sāgare sāgaropamam
praviṣṭam āśramam ca api pūrvam eva dadarśa saḥ
21. saḥ sāgaropamam toye sāgare āplutam tam dṛṣṭvā
ca pūrvam eva āśramam praviṣṭam api ca dadarśa
21. Having seen him (Jaigīṣavya), who was vast like the ocean, plunged in the ocean's waters, he (Asita Devala) then also saw him already entered into the hermitage.
असितो देवलो राजंश्चिन्तयामास बुद्धिमान् ।
दृष्टः प्रभावं तपसो जैगीषव्यस्य योगजम् ॥२२॥
22. asito devalo rājaṁścintayāmāsa buddhimān ,
dṛṣṭaḥ prabhāvaṁ tapaso jaigīṣavyasya yogajam.
22. asitaḥ devalaḥ rājan cintayāmāsa buddhimān
dṛṣṭaḥ prabhāvam tapasas jaigīṣavyasya yogajam
22. rājan buddhimān asitaḥ devalaḥ cintayāmāsa
jaigīṣavyasya tapasas yogajam prabhāvam dṛṣṭaḥ
22. O king, the wise Asita Devala pondered, for he had seen the power, born of spiritual discipline (yoga), of Jaigīṣavya's asceticism (tapas).
चिन्तयामास राजेन्द्र तदा स मुनिसत्तमः ।
मया दृष्टः समुद्रे च आश्रमे च कथं त्वयम् ॥२३॥
23. cintayāmāsa rājendra tadā sa munisattamaḥ ,
mayā dṛṣṭaḥ samudre ca āśrame ca kathaṁ tvayam.
23. cintayāmāsa rājendra tadā saḥ munisattamaḥ mayā
dṛṣṭaḥ samudre ca āśrame ca katham tu ayam
23. rājendra tadā saḥ munisattamaḥ cintayāmāsa mayā
ayam samudre ca āśrame ca katham tu dṛṣṭaḥ
23. O best of kings, the best of sages (Asita Devala) then pondered: "How was this one (Jaigīṣavya) seen by me both in the ocean and in the hermitage (āśrama)?"
एवं विगणयन्नेव स मुनिर्मन्त्रपारगः ।
उत्पपाताश्रमात्तस्मादन्तरिक्षं विशां पते ।
जिज्ञासार्थं तदा भिक्षोर्जैगीषव्यस्य देवलः ॥२४॥
24. evaṁ vigaṇayanneva sa munirmantrapāragaḥ ,
utpapātāśramāttasmādantarikṣaṁ viśāṁ pate ,
jijñāsārthaṁ tadā bhikṣorjaigīṣavyasya devalaḥ.
24. evam vigaṇayan eva saḥ muniḥ
mantrapāragaḥ utpapāta āśramāt tasmāt
antarikṣam viśām pate jijñāsārtham
tadā bhikṣoḥ jaigīṣavyasya devalaḥ
24. viśām pate evam vigaṇayan eva saḥ
mantrapāragaḥ muniḥ devalaḥ tadā
bhikṣoḥ jaigīṣavyasya jijñāsārtham
tasmāt āśramāt antarikṣam utpapāta
24. O lord of the people, as he was thus contemplating, that sage Devala, who was adept in mantras, then flew up from that hermitage into the sky, intending to inquire about the mendicant Jaigīṣavya.
सोऽन्तरिक्षचरान्सिद्धान्समपश्यत्समाहितान् ।
जैगीषव्यं च तैः सिद्धैः पूज्यमानमपश्यत ॥२५॥
25. so'ntarikṣacarānsiddhānsamapaśyatsamāhitān ,
jaigīṣavyaṁ ca taiḥ siddhaiḥ pūjyamānamapaśyata.
25. saḥ antarikṣacarān siddhān samapaśyat samāhitān
jaigīṣavyam ca taiḥ siddhaiḥ pūjyamānam apaśyata
25. saḥ samāhitān antarikṣacarān siddhān samapaśyat
ca taiḥ siddhaiḥ pūjyamānam jaigīṣavyam apaśyata
25. He saw the Siddhas (accomplished beings) moving in the sky, absorbed in meditation. And he also saw Jaigīṣavya being revered by those very Siddhas.
ततोऽसितः सुसंरब्धो व्यवसायी दृढव्रतः ।
अपश्यद्वै दिवं यान्तं जैगीषव्यं स देवलः ॥२६॥
26. tato'sitaḥ susaṁrabdho vyavasāyī dṛḍhavrataḥ ,
apaśyadvai divaṁ yāntaṁ jaigīṣavyaṁ sa devalaḥ.
26. tataḥ asitaḥ susaṃrabdhaḥ vyavasāyī dṛḍhavrataḥ
apaśyat vai divam yāntam jaigīṣavyam saḥ devalaḥ
26. tataḥ saḥ dṛḍhavrataḥ vyavasāyī asitaḥ susaṃrabdhaḥ
devalaḥ vai divam yāntam jaigīṣavyam apaśyat
26. Then that sage Devala, described as Asita, greatly agitated, resolute, and of firm resolve, certainly saw Jaigīṣavya ascending to the celestial realm.
तस्माच्च पितृलोकं तं व्रजन्तं सोऽन्वपश्यत ।
पितृलोकाच्च तं यान्तं याम्यं लोकमपश्यत ॥२७॥
27. tasmācca pitṛlokaṁ taṁ vrajantaṁ so'nvapaśyata ,
pitṛlokācca taṁ yāntaṁ yāmyaṁ lokamapaśyata.
27. tasmāt ca pitṛlokam tam vrajantam saḥ anvapaśyata
pitṛlokāt ca tam yāntam yāmyam lokam apaśyata
27. saḥ tasmāt ca tam pitṛlokam vrajantam anvapaśyata
ca pitṛlokāt tam yāmyam lokam yāntam apaśyata
27. And from that celestial realm, Devala observed Jaigīṣavya going to the world of ancestors (Pitṛloka). Then, from the world of ancestors, he saw him proceeding to Yama's realm (Yamya Loka).
तस्मादपि समुत्पत्य सोमलोकमभिष्टुतम् ।
व्रजन्तमन्वपश्यत्स जैगीषव्यं महामुनिम् ॥२८॥
28. tasmādapi samutpatya somalokamabhiṣṭutam ,
vrajantamanvapaśyatsa jaigīṣavyaṁ mahāmunim.
28. tasmāt api samutpatya somalokam abhiṣṭutam
vrajantam anvapaśyat saḥ jaigīṣavyam mahāmunim
28. saḥ tasmāt api samutpatya abhiṣṭutam somalokam
vrajantam jaigīṣavyam mahāmunim anvapaśyat
28. Having ascended from that (world), he also saw the great sage Jaigīṣavya going towards the revered world of Soma.
लोकान्समुत्पतन्तं च शुभानेकान्तयाजिनाम् ।
ततोऽग्निहोत्रिणां लोकांस्तेभ्यश्चाप्युत्पपात ह ॥२९॥
29. lokānsamutpatantaṁ ca śubhānekāntayājinām ,
tato'gnihotriṇāṁ lokāṁstebhyaścāpyutpapāta ha.
29. lokān samutpatantam ca śubhān ekāntayājinām tataḥ
agnihotriṇām lokān tebhyaḥ ca api utpapāta ha
29. (saḥ) śubhān ekāntayājinām lokān samutpatantam (gatvā) ca
tataḥ agnihotriṇām lokān (gatvā) tebhyaḥ ca api ha utpapāta
29. And the soul ascended to the auspicious realms of those who perform exclusive Vedic rituals (yajña); then, it rose to the realms of those who perform the Agnihotra (Vedic fire ritual), and indeed, from those, it flew up even further.
दर्शं च पौर्णमासं च ये यजन्ति तपोधनाः ।
तेभ्यः स ददृशे धीमाँल्लोकेभ्यः पशुयाजिनाम् ।
व्रजन्तं लोकममलमपश्यद्देवपूजितम् ॥३०॥
30. darśaṁ ca paurṇamāsaṁ ca ye yajanti tapodhanāḥ ,
tebhyaḥ sa dadṛśe dhīmāँllokebhyaḥ paśuyājinām ,
vrajantaṁ lokamamalamapaśyaddevapūjitam.
30. darśam ca paurṇamāsam ca ye yajanti
tapodhanāḥ tebhyaḥ saḥ dadṛśe
dhīmān lokebhyaḥ paśuyājinām vrajantam
lokam amalam apaśyat devapūjitam
30. saḥ dhīmān dadṛśe tebhyaḥ ye tapodhanāḥ
darśam ca paurṇamāsam ca yajanti
ca lokebhyaḥ paśuyājinām ca apaśyat
vrajantam amalam devapūjitam lokam
30. The wise Sañjaya saw the worlds destined for those ascetics (tapasvin) who perform the Darśa and Paurṇamāsa Vedic rituals (yajña). He also beheld the worlds of those who perform animal Vedic rituals (yajña), and he perceived the pure world, revered by the gods, as he went towards it.
चातुर्मास्यैर्बहुविधैर्यजन्ते ये तपोधनाः ।
तेषां स्थानं तथा यान्तं तथाग्निष्टोमयाजिनाम् ॥३१॥
31. cāturmāsyairbahuvidhairyajante ye tapodhanāḥ ,
teṣāṁ sthānaṁ tathā yāntaṁ tathāgniṣṭomayājinām.
31. cāturmāsyaiḥ bahuvidhaiḥ ye yajante tapodhanāḥ
teṣām sthānam tathā yāntam tathā agniṣṭomayājinām
31. (saḥ dhīmān) (dadṛśe) ye tapodhanāḥ
bahuvidhaiḥ cāturmāsyaiḥ
yajante (ca) teṣām sthānam
tathā agniṣṭomayājinām yāntam tathā
31. He (the wise Sañjaya) saw those ascetics (tapasvin) who perform various kinds of Cāturmāsya Vedic rituals (yajña), and their abode. He likewise saw those who perform Agniṣṭoma Vedic rituals (yajña) moving towards their abodes.
अग्निष्टुतेन च तथा ये यजन्ति तपोधनाः ।
तत्स्थानमनुसंप्राप्तमन्वपश्यत देवलः ॥३२॥
32. agniṣṭutena ca tathā ye yajanti tapodhanāḥ ,
tatsthānamanusaṁprāptamanvapaśyata devalaḥ.
32. agniṣṭutena ca tathā ye yajanti tapodhanāḥ
tatsthānam anusaṃprāptam anvapaśyata devalaḥ
32. devalaḥ ye tapodhanāḥ agniṣṭutena ca tathā yajanti,
tatsthānam anusaṃprāptam anvapaśyata.
32. And similarly, Devala observed the realm attained by those ascetics (tapodhanāḥ) whose wealth is spiritual austerity, and who perform the Agniṣṭut sacrifice.
वाजपेयं क्रतुवरं तथा बहुसुवर्णकम् ।
आहरन्ति महाप्राज्ञास्तेषां लोकेष्वपश्यत ॥३३॥
33. vājapeyaṁ kratuvaraṁ tathā bahusuvarṇakam ,
āharanti mahāprājñāsteṣāṁ lokeṣvapaśyata.
33. vājapeyam kratuvaram tathā bahusuvarṇakam
āharanti mahāprājñāḥ teṣām lokeṣu apaśyata
33. devalaḥ mahāprājñāḥ ye vājapeyam kratuvaram tathā bahusuvarṇakam āharanti,
teṣām lokeṣu apaśyata.
33. Devala observed the realms of those exceptionally wise individuals who perform the excellent Vājapeya sacrifice and the Bahusuvarṇaka sacrifice, which involves abundant gold.
यजन्ते पुण्डरीकेण राजसूयेन चैव ये ।
तेषां लोकेष्वपश्यच्च जैगीषव्यं स देवलः ॥३४॥
34. yajante puṇḍarīkeṇa rājasūyena caiva ye ,
teṣāṁ lokeṣvapaśyacca jaigīṣavyaṁ sa devalaḥ.
34. yajante puṇḍarīkeṇa rājasūyena ca eva ye
teṣām lokeṣu apaśyat ca jaigīṣavyam sa devalaḥ
34. sa devalaḥ ye puṇḍarīkeṇa rājasūyena ca eva yajante,
teṣām lokeṣu jaigīṣavyam ca apaśyat.
34. And Devala himself saw Jaigīṣavya in the realms of those who perform the Puṇḍarīka and Rājasūya sacrifices.
अश्वमेधं क्रतुवरं नरमेधं तथैव च ।
आहरन्ति नरश्रेष्ठास्तेषां लोकेष्वपश्यत ॥३५॥
35. aśvamedhaṁ kratuvaraṁ naramedhaṁ tathaiva ca ,
āharanti naraśreṣṭhāsteṣāṁ lokeṣvapaśyata.
35. aśvamedham kratuvaram narameham tathā eva ca
āharanti naraśreṣṭhāḥ teṣām lokeṣu apaśyata
35. devalaḥ naraśreṣṭhāḥ ye aśvamedham kratuvaram tathā eva ca narameham āharanti,
teṣām lokeṣu apaśyata.
35. Devala observed the realms of those who are the best among men (naraśreṣṭhāḥ) and who perform the excellent Aśvamedha sacrifice, as well as the Naramegha sacrifice.
सर्वमेधं च दुष्प्रापं तथा सौत्रामणिं च ये ।
तेषां लोकेष्वपश्यच्च जैगीषव्यं स देवलः ॥३६॥
36. sarvamedhaṁ ca duṣprāpaṁ tathā sautrāmaṇiṁ ca ye ,
teṣāṁ lokeṣvapaśyacca jaigīṣavyaṁ sa devalaḥ.
36. sarvamedham ca duṣprāpam tathā sautrāmaṇim ca ye
teṣām lokeṣu apaśyat ca jaigīṣavyam sa devalaḥ
36. sa devalaḥ ye sarvamedham ca duṣprāpam tathā
sautrāmaṇim ca teṣām lokeṣu jaigīṣavyam apaśyat ca
36. And Devala saw Jaigīṣavya in the worlds of those who perform the difficult-to-obtain Sarvamedha (sacrifice) and the Sautrāmaṇi (sacrifice).
द्वादशाहैश्च सत्रैर्ये यजन्ते विविधैर्नृप ।
तेषां लोकेष्वपश्यच्च जैगीषव्यं स देवलः ॥३७॥
37. dvādaśāhaiśca satrairye yajante vividhairnṛpa ,
teṣāṁ lokeṣvapaśyacca jaigīṣavyaṁ sa devalaḥ.
37. dvādaśāhaiḥ ca satraiḥ ye yajante vividhaiḥ nṛpa
teṣām lokeṣu apaśyat ca jaigīṣavyam sa devalaḥ
37. nṛpa sa devalaḥ ye vividhaiḥ dvādaśāhaiḥ ca
satraiḥ yajante teṣām lokeṣu jaigīṣavyam apaśyat ca
37. O king, that Devala saw Jaigīṣavya in the worlds of those who perform various twelve-day "sattras" (sacrifices).
मित्रावरुणयोर्लोकानादित्यानां तथैव च ।
सलोकतामनुप्राप्तमपश्यत ततोऽसितः ॥३८॥
38. mitrāvaruṇayorlokānādityānāṁ tathaiva ca ,
salokatāmanuprāptamapaśyata tato'sitaḥ.
38. mitrāvaruṇayoḥ lokān ādityānām tathā eva ca
salokatām anuprāptam apaśyata tataḥ asitaḥ
38. tataḥ asitaḥ mitrāvaruṇayoḥ lokān tathā eva
ca ādityānām salokatām anuprāptam apaśyata
38. Then Asita saw (Jaigīṣavya) who had attained residence in the same worlds as Mitra and Varuṇa, and likewise the Ādityas.
रुद्राणां च वसूनां च स्थानं यच्च बृहस्पतेः ।
तानि सर्वाण्यतीतं च समपश्यत्ततोऽसितः ॥३९॥
39. rudrāṇāṁ ca vasūnāṁ ca sthānaṁ yacca bṛhaspateḥ ,
tāni sarvāṇyatītaṁ ca samapaśyattato'sitaḥ.
39. rudrāṇām ca vasūnām ca sthānam yat ca bṛhaspateḥ
tāni sarvāṇi atītam ca samapaśyat tataḥ asitaḥ
39. tataḥ asitaḥ rudrāṇām ca vasūnām ca sthānam yat
ca bṛhaspateḥ tāni sarvāṇi atītam ca samapaśyat
39. And Asita then saw that (Jaigīṣavya) had surpassed all those abodes: those of the Rudras and the Vasus, and that of Bṛhaspati.
आरुह्य च गवां लोकं प्रयान्तं ब्रह्मसत्रिणाम् ।
लोकानपश्यद्गच्छन्तं जैगीषव्यं ततोऽसितः ॥४०॥
40. āruhya ca gavāṁ lokaṁ prayāntaṁ brahmasatriṇām ,
lokānapaśyadgacchantaṁ jaigīṣavyaṁ tato'sitaḥ.
40. āruhya ca gavām lokam prayāntam brahmasatriṇām
lokān apaśyat gacchantam jaigīṣavyam tataḥ asitaḥ
40. asitaḥ tataḥ jaigīṣavyam prayāntam gacchantam ca
gavām lokam āruhya brahmasatriṇām lokān apaśyat
40. Then Asita saw Jaigīṣavya going forth, having ascended to the world of cows, and also traversing the worlds of those who perform great sacrificial sessions.
त्रीँल्लोकानपरान्विप्रमुत्पतन्तं स्वतेजसा ।
पतिव्रतानां लोकांश्च व्रजन्तं सोऽन्वपश्यत ॥४१॥
41. trīँllokānaparānvipramutpatantaṁ svatejasā ,
pativratānāṁ lokāṁśca vrajantaṁ so'nvapaśyata.
41. trīn lokān aparān vipram utpatantam svatejasā
pativratānām lokān ca vrajantam saḥ anvapaśyata
41. saḥ vipram svatejasā trīn aparān lokān utpatantam
ca pativratānām lokān vrajantam anvapaśyata
41. He (Asita) observed the brahmin (Jaigīṣavya) ascending, by his own effulgence, to three other worlds, and also traversing the realms of chaste wives.
ततो मुनिवरं भूयो जैगीषव्यमथासितः ।
नान्वपश्यत योगस्थमन्तर्हितमरिंदम ॥४२॥
42. tato munivaraṁ bhūyo jaigīṣavyamathāsitaḥ ,
nānvapaśyata yogasthamantarhitamariṁdama.
42. tataḥ munivaram bhūyaḥ jaigīṣavyam atha asitaḥ
na anvapaśyata yogastham antarhitam ariṁdama
42. atha asitaḥ ariṁdama tataḥ bhūyaḥ yogastham
antarhitam munivaram jaigīṣavyam na anvapaśyata
42. Then, O subduer of foes, Asita no longer saw the best of sages, Jaigīṣavya, who had disappeared while absorbed in (yoga).
सोऽचिन्तयन्महाभागो जैगीषव्यस्य देवलः ।
प्रभावं सुव्रतत्वं च सिद्धिं योगस्य चातुलाम् ॥४३॥
43. so'cintayanmahābhāgo jaigīṣavyasya devalaḥ ,
prabhāvaṁ suvratatvaṁ ca siddhiṁ yogasya cātulām.
43. saḥ acintayat mahābhāgaḥ jaigīṣavyasya devalaḥ
prabhāvam suvratatvam ca siddhim yogasya ca atulām
43. saḥ mahābhāgaḥ devalaḥ jaigīṣavyasya prabhāvam
suvratatvam ca yogasya atulām siddhim ca acintayat
43. That greatly fortunate sage Devala (Asita) pondered Jaigīṣavya's power, his strict adherence to vows, and the incomparable spiritual perfection (siddhi) of his (yoga).
असितोऽपृच्छत तदा सिद्धाँल्लोकेषु सत्तमान् ।
प्रयतः प्राञ्जलिर्भूत्वा धीरस्तान्ब्रह्मसत्रिणः ॥४४॥
44. asito'pṛcchata tadā siddhāँllokeṣu sattamān ,
prayataḥ prāñjalirbhūtvā dhīrastānbrahmasatriṇaḥ.
44. asitaḥ apṛcchata tadā siddhān lokeṣu sattamān
prayataḥ prāñjaliḥ bhūtvā dhīraḥ tān brahmasatriṇaḥ
44. tadā asitaḥ prayataḥ prāñjaliḥ bhūtvā dhīraḥ lokeṣu
sattamān tān brahmasatriṇaḥ siddhān apṛcchata
44. Then Asita, self-controlled and with folded hands, steadfastly asked those excellent perfected beings (siddhas) who were performing a great ritual session (brahma-sattra) in these worlds.
जैगीषव्यं न पश्यामि तं शंसत महौजसम् ।
एतदिच्छाम्यहं श्रोतुं परं कौतूहलं हि मे ॥४५॥
45. jaigīṣavyaṁ na paśyāmi taṁ śaṁsata mahaujasam ,
etadicchāmyahaṁ śrotuṁ paraṁ kautūhalaṁ hi me.
45. jaigīṣavyam na paśyāmi tam śaṁsata mahaujasam
etat icchāmi aham śrotum param kautūhalam hi me
45. aham jaigīṣavyam na paśyāmi.
tam mahaujasam śaṁsata.
aham etat śrotum icchāmi,
hi me kautūhalam param.
45. I do not see Jaigiṣavya; please speak of that greatly powerful one. I truly wish to hear this, for my curiosity is profound.
सिद्धा ऊचुः ।
शृणु देवल भूतार्थं शंसतां नो दृढव्रत ।
जैगीषव्यो गतो लोकं शाश्वतं ब्रह्मणोऽव्ययम् ॥४६॥
46. siddhā ūcuḥ ,
śṛṇu devala bhūtārthaṁ śaṁsatāṁ no dṛḍhavrata ,
jaigīṣavyo gato lokaṁ śāśvataṁ brahmaṇo'vyayam.
46. siddhāḥ ūcuḥ śṛṇu devala bhūtārtham śaṁsatām naḥ dṛḍhavrata
jaigīṣavyaḥ gataḥ lokam śāśvatam brahmaṇaḥ avyayam
46. siddhāḥ ūcuḥ: he devala,
he dṛḍhavrata,
naḥ śaṁsatām bhūtārtham śṛṇu.
jaigīṣavyaḥ śāśvatam avyayam brahmaṇaḥ lokam gataḥ.
46. The perfected beings (siddhas) said: 'Listen, O Devala, O man of firm vows, to the true state of affairs from us who speak. Jaigiṣavya has gone to the eternal, imperishable realm of Brahman (brahman).'
स श्रुत्वा वचनं तेषां सिद्धानां ब्रह्मसत्रिणाम् ।
असितो देवलस्तूर्णमुत्पपात पपात च ॥४७॥
47. sa śrutvā vacanaṁ teṣāṁ siddhānāṁ brahmasatriṇām ,
asito devalastūrṇamutpapāta papāta ca.
47. saḥ śrutvā vacanam teṣām siddhānām brahmasatriṇām
asitaḥ devalaḥ tūrṇam utpapāta papāta ca
47. saḥ asitaḥ devalaḥ teṣām brahmasatriṇām siddhānām vacanam śrutvā tūrṇam utpapāta ca papāta.
47. Having heard those words of those perfected beings (siddhas) who were performing the great ritual session (brahma-sattra), Asita Devala swiftly rose up and (then) fell.
ततः सिद्धास्त ऊचुर्हि देवलं पुनरेव ह ।
न देवल गतिस्तत्र तव गन्तुं तपोधन ।
ब्रह्मणः सदनं विप्र जैगीषव्यो यदाप्तवान् ॥४८॥
48. tataḥ siddhāsta ūcurhi devalaṁ punareva ha ,
na devala gatistatra tava gantuṁ tapodhana ,
brahmaṇaḥ sadanaṁ vipra jaigīṣavyo yadāptavān.
48. tataḥ siddhāḥ te ūcuḥ hi devalam
punaḥ eva ha na devala gatiḥ tatra
tava gantum tapodhana brahmaṇaḥ
sadanam vipra jaigīṣavyaḥ yat āptavān
48. tataḥ te siddhāḥ hi devalam punaḥ
eva ha ūcuḥ devala tapodhana vipra
jaigīṣavyaḥ yat brahmaṇaḥ sadanam
āptavān tatra gantum tava gatiḥ na
48. Then those perfected beings indeed said to Devala again: "O Devala, O ascetic rich in asceticism (tapas), there is no access for you to go to that abode of Brahman (brahman) which the Brahmin Jaigīṣavya attained."
तेषां तद्वचनं श्रुत्वा सिद्धानां देवलः पुनः ।
आनुपूर्व्येण लोकांस्तान्सर्वानवततार ह ॥४९॥
49. teṣāṁ tadvacanaṁ śrutvā siddhānāṁ devalaḥ punaḥ ,
ānupūrvyeṇa lokāṁstānsarvānavatatāra ha.
49. teṣām tat vacanam śrutvā siddhānām devalaḥ
punaḥ ānupūrvyena lokān tān sarvān avatatāra ha
49. devalaḥ teṣām siddhānām tat vacanam śrutvā
punaḥ ānupūrvyena tān sarvān lokān ha avatatāra
49. Having heard that statement of those perfected beings, Devala then successively descended through all those worlds.
स्वमाश्रमपदं पुण्यमाजगाम पतंगवत् ।
प्रविशन्नेव चापश्यज्जैगीषव्यं स देवलः ॥५०॥
50. svamāśramapadaṁ puṇyamājagāma pataṁgavat ,
praviśanneva cāpaśyajjaigīṣavyaṁ sa devalaḥ.
50. svam āśramapadam puṇyam ājagāma pataṅgavat
praviśan eva ca apaśyat jaigīṣavyam saḥ devalaḥ
50. saḥ devalaḥ svam puṇyam āśramapadam pataṅgavat
ājagāma ca praviśan eva jaigīṣavyam apaśyat
50. He reached his own sacred hermitage (āśrama) like a bird. And just as that Devala was entering, he saw Jaigīṣavya.
ततो बुद्ध्या व्यगणयद्देवलो धर्मयुक्तया ।
दृष्ट्वा प्रभावं तपसो जैगीषव्यस्य योगजम् ॥५१॥
51. tato buddhyā vyagaṇayaddevalo dharmayuktayā ,
dṛṣṭvā prabhāvaṁ tapaso jaigīṣavyasya yogajam.
51. tataḥ buddhyā vyagaṇayat devalaḥ dharma yuktayā
dṛṣṭvā prabhāvam tapasaḥ jaigīṣavyasya yogajam
51. tataḥ devalaḥ dharma yuktayā buddhyā jaigīṣavyasya
tapasaḥ yogajam prabhāvam dṛṣṭvā vyagaṇayat
51. Then Devala, with an intellect endowed with natural law (dharma), comprehended, having seen the power born of the yoga (yoga) and asceticism (tapas) of Jaigīṣavya.
ततोऽब्रवीन्महात्मानं जैगीषव्यं स देवलः ।
विनयावनतो राजन्नुपसर्प्य महामुनिम् ।
मोक्षधर्मं समास्थातुमिच्छेयं भगवन्नहम् ॥५२॥
52. tato'bravīnmahātmānaṁ jaigīṣavyaṁ sa devalaḥ ,
vinayāvanato rājannupasarpya mahāmunim ,
mokṣadharmaṁ samāsthātumiccheyaṁ bhagavannaham.
52. tataḥ abrāvīt mahātmānam jaigīṣavyam
saḥ devalaḥ vinayāvanataḥ rājan
upasarpya mahāmunim mokṣa-dharmam
samāsthātum iccheyam bhagavan aham
52. rājan devalaḥ saḥ vinayāvanataḥ
mahāmunim mahātmānam jaigīṣavyam
upasarpya tataḥ abrāvīt bhagavan aham
mokṣa-dharmam samāsthātum iccheyam
52. Then, O King, Devala, humbly approaching the great sage, the great-souled Jaigīṣavya, spoke: 'O venerable one, I desire to undertake the practice (dharma) of liberation (mokṣa).'
तस्य तद्वचनं श्रुत्वा उपदेशं चकार सः ।
विधिं च योगस्य परं कार्याकार्यं च शास्त्रतः ॥५३॥
53. tasya tadvacanaṁ śrutvā upadeśaṁ cakāra saḥ ,
vidhiṁ ca yogasya paraṁ kāryākāryaṁ ca śāstrataḥ.
53. tasya tat vacanam śrutvā upadeśam cakāra saḥ
vidhim ca yogasya param kāryākāryam ca śāstrataḥ
53. saḥ tasya tat vacanam śrutvā upadeśam cakāra ca
yogasya param vidhim ca kāryākāryam śāstrataḥ
53. Having heard those words from him (Devala), he (Jaigīṣavya) gave instruction. He also imparted the supreme method of yoga (yoga), as well as what should and should not be done according to scriptural injunctions.
संन्यासकृतबुद्धिं तं ततो दृष्ट्वा महातपाः ।
सर्वाश्चास्य क्रियाश्चक्रे विधिदृष्टेन कर्मणा ॥५४॥
54. saṁnyāsakṛtabuddhiṁ taṁ tato dṛṣṭvā mahātapāḥ ,
sarvāścāsya kriyāścakre vidhidṛṣṭena karmaṇā.
54. saṃnyāsa-kṛta-buddhim tam tataḥ dṛṣṭvā mahātapāḥ
sarvāḥ ca asya kriyāḥ cakre vidhi-dṛṣṭena karmaṇā
54. tataḥ mahātapāḥ tam saṃnyāsa-kṛta-buddhim dṛṣṭvā
ca asya sarvāḥ kriyāḥ vidhi-dṛṣṭena karmaṇā cakre
54. Then, having seen him (Devala) whose mind was resolved on renunciation (saṃnyāsa), the great ascetic (Jaigīṣavya) performed all his (Devala's) rites and actions with prescribed ceremonies.
संन्यासकृतबुद्धिं तं भूतानि पितृभिः सह ।
ततो दृष्ट्वा प्ररुरुदुः कोऽस्मान्संविभजिष्यति ॥५५॥
55. saṁnyāsakṛtabuddhiṁ taṁ bhūtāni pitṛbhiḥ saha ,
tato dṛṣṭvā praruruduḥ ko'smānsaṁvibhajiṣyati.
55. saṃnyāsa-kṛta-buddhim tam bhūtāni pitṛbhiḥ saha
tataḥ dṛṣṭvā praruruduḥ kaḥ asmān saṃvibhajiṣyati
55. tataḥ bhūtāni pitṛbhiḥ saha tam saṃnyāsa-kṛta-buddhim
dṛṣṭvā praruruduḥ kaḥ asmān saṃvibhajiṣyati
55. Then, having seen him (Devala) whose mind was resolved on renunciation (saṃnyāsa), the creatures and the ancestors (pitṛs) together wailed, (thinking), 'Who will offer us our share (of oblations)?'
देवलस्तु वचः श्रुत्वा भूतानां करुणं तथा ।
दिशो दश व्याहरतां मोक्षं त्यक्तुं मनो दधे ॥५६॥
56. devalastu vacaḥ śrutvā bhūtānāṁ karuṇaṁ tathā ,
diśo daśa vyāharatāṁ mokṣaṁ tyaktuṁ mano dadhe.
56. devalaḥ tu vacaḥ śrutvā bhūtānām karuṇam tathā
diśaḥ daśa vyāharatām mokṣam tyaktum manaḥ dadhe
56. devalaḥ tu bhūtānām daśa diśaḥ karuṇam vyāharatām
vacaḥ śrutvā mokṣam tyaktum manaḥ dadhe
56. But Devala, having heard the pitiable words of the beings crying out in the ten directions, made up his mind to give up final liberation (mokṣa).
ततस्तु फलमूलानि पवित्राणि च भारत ।
पुष्पाण्योषधयश्चैव रोरूयन्ते सहस्रशः ॥५७॥
57. tatastu phalamūlāni pavitrāṇi ca bhārata ,
puṣpāṇyoṣadhayaścaiva rorūyante sahasraśaḥ.
57. tataḥ tu phalamūlāni pavitrāṇi ca bhārata
puṣpāṇi oṣadhayaḥ ca eva rorūyante sahasraśaḥ
57. bhārata tataḥ tu pavitrāṇi phalamūlāni ca
puṣpāṇi oṣadhayaḥ ca eva sahasraśaḥ rorūyante
57. Then, O Bhārata, the pure fruits, roots, flowers, and medicinal plants, indeed cried out by the thousands.
पुनर्नो देवलः क्षुद्रो नूनं छेत्स्यति दुर्मतिः ।
अभयं सर्वभूतेभ्यो यो दत्त्वा नावबुध्यते ॥५८॥
58. punarno devalaḥ kṣudro nūnaṁ chetsyati durmatiḥ ,
abhayaṁ sarvabhūtebhyo yo dattvā nāvabudhyate.
58. punaḥ naḥ devalaḥ kṣudraḥ nūnam chetsyati durmatiḥ
abhayam sarvabhūtebhyaḥ yaḥ dattvā na avabudhyate
58. yaḥ sarvabhūtebhyaḥ abhayam dattvā na avabudhyate saḥ
kṣudraḥ durmatiḥ devalaḥ punaḥ naḥ nūnam chetsyati
58. Surely that mean and evil-minded Devala will again cut us down, he who, after granting safety to all beings, fails to comprehend (his actions).
ततो भूयो व्यगणयत्स्वबुद्ध्या मुनिसत्तमः ।
मोक्षे गार्हस्थ्यधर्मे वा किं नु श्रेयस्करं भवेत् ॥५९॥
59. tato bhūyo vyagaṇayatsvabuddhyā munisattamaḥ ,
mokṣe gārhasthyadharme vā kiṁ nu śreyaskaraṁ bhavet.
59. tataḥ bhūyaḥ vyagaṇayat svabuddhyā munisattamaḥ
mokṣe gārhasthyadharme vā kim nu śreyaskaram bhavet
59. tataḥ munisattamaḥ svabuddhyā bhūyaḥ vyagaṇayat
mokṣe vā gārhasthyadharme kim nu śreyaskaram bhavet
59. Then, the best of sages further considered with his own intellect: 'What indeed would be more beneficial, final liberation (mokṣa) or the intrinsic nature (dharma) of a householder's life?'
इति निश्चित्य मनसा देवलो राजसत्तम ।
त्यक्त्वा गार्हस्थ्यधर्मं स मोक्षधर्ममरोचयत् ॥६०॥
60. iti niścitya manasā devalo rājasattama ,
tyaktvā gārhasthyadharmaṁ sa mokṣadharmamarocayat.
60. iti niścitya manasā devalaḥ rājasattama tyaktvā
gārhasthya-dharmam sa mokṣa-dharmam arocayat
60. rājasattama devalaḥ iti manasā niścitya
gārhasthya-dharmam tyaktvā sa mokṣa-dharmam arocayat
60. Having thus resolved in his mind, Devala, O best of kings, abandoned the way of life (dharma) of a householder and chose the path leading to final liberation (mokṣa-dharma).
एवमादीनि संचिन्त्य देवलो निश्चयात्ततः ।
प्राप्तवान्परमां सिद्धिं परं योगं च भारत ॥६१॥
61. evamādīni saṁcintya devalo niścayāttataḥ ,
prāptavānparamāṁ siddhiṁ paraṁ yogaṁ ca bhārata.
61. evam ādīni saṃcintya devalaḥ niścayāt tataḥ
prāptavān paramām siddhim param yogam ca bhārata
61. bhārata evam ādīni saṃcintya tataḥ niścayāt
devalaḥ paramām siddhim param yogam ca prāptavān
61. Having reflected on these matters in this way, Devala, due to his firm resolve, attained supreme accomplishment and the highest spiritual discipline (yoga), O Bhārata.
ततो देवाः समागम्य बृहस्पतिपुरोगमाः ।
जैगीषव्यं तपश्चास्य प्रशंसन्ति तपस्विनः ॥६२॥
62. tato devāḥ samāgamya bṛhaspatipurogamāḥ ,
jaigīṣavyaṁ tapaścāsya praśaṁsanti tapasvinaḥ.
62. tataḥ devāḥ samāgamya bṛhaspatipurogamāḥ
jaigīṣavyam tapaḥ ca asya praśaṃsanti tapasvinaḥ
62. tataḥ bṛhaspatipurogamāḥ devāḥ samāgamya
tapasvinaḥ jaigīṣavyam asya tapaḥ ca praśaṃsanti
62. Then the gods, led by Bṛhaspati, having assembled, themselves being ascetics, praised Jaigīṣavya and his spiritual discipline (tapas).
अथाब्रवीदृषिवरो देवान्वै नारदस्तदा ।
जैगीषव्ये तपो नास्ति विस्मापयति योऽसितम् ॥६३॥
63. athābravīdṛṣivaro devānvai nāradastadā ,
jaigīṣavye tapo nāsti vismāpayati yo'sitam.
63. atha abravīt ṛṣivaraḥ devān vai nāradaḥ tadā
jaigīṣavye tapaḥ na asti vismāpayati yaḥ asitam
63. atha tadā ṛṣivaraḥ nāradaḥ devān vai abravīt
jaigīṣavye yaḥ asitam vismāpayati tapaḥ na asti
63. Then, the foremost sage Nārada indeed spoke to the gods at that time: 'There is no spiritual discipline (tapas) in Jaigīṣavya that could astonish Asita.'
तमेवंवादिनं धीरं प्रत्यूचुस्ते दिवौकसः ।
मैवमित्येव शंसन्तो जैगीषव्यं महामुनिम् ॥६४॥
64. tamevaṁvādinaṁ dhīraṁ pratyūcuste divaukasaḥ ,
maivamityeva śaṁsanto jaigīṣavyaṁ mahāmunim.
64. tam evaṃvadinam dhīram pratiūcuḥ te divaukasaḥ
mā evam iti eva śaṃsantaḥ jaigīṣavyam mahāmunim
64. divaukasaḥ te tam evaṃvadinam dhīram jaigīṣavyam
mahāmunim pratiūcuḥ mā evam iti eva śaṃsantaḥ
64. The celestials replied to that steadfast sage who spoke thus, praising the great sage Jaigīṣavya and saying, "It is not so!"
तत्राप्युपस्पृश्य ततो महात्मा दत्त्वा च वित्तं हलभृद्द्विजेभ्यः ।
अवाप्य धर्मं परमार्यकर्मा जगाम सोमस्य महत्स तीर्थम् ॥६५॥
65. tatrāpyupaspṛśya tato mahātmā; dattvā ca vittaṁ halabhṛddvijebhyaḥ ,
avāpya dharmaṁ paramāryakarmā; jagāma somasya mahatsa tīrtham.
65. tatra api upaspr̥śya tataḥ mahātmā
dattvā ca vittam halabhṛtdvijebhyaḥ
avāpya dharmam paramāryakarmā
jagāma somasya mahat sa tīrtham
65. saḥ mahātmā paramāryakarmā tatra
api upaspr̥śya vittam halabhṛtdvijebhyaḥ
dattvā ca dharmam avāpya
tataḥ somasya mahat tīrtham jagāma
65. The great-souled one, of supremely noble actions, having bathed there and then having given wealth to the Brahmins of Balarāma, obtained merit (dharma) and went to that great sacred bathing place (tīrtha) of Soma.