Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-214

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
शिवा भार्या त्वङ्गिरसः शीलरूपगुणान्विता ।
तस्याः सा प्रथमं रूपं कृत्वा देवी जनाधिप ।
जगाम पावकाभ्याशं तं चोवाच वराङ्गना ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca ,
śivā bhāryā tvaṅgirasaḥ śīlarūpaguṇānvitā ,
tasyāḥ sā prathamaṁ rūpaṁ kṛtvā devī janādhipa ,
jagāma pāvakābhyāśaṁ taṁ covāca varāṅganā.
1. mārkaṇḍeyaḥ uvāca śivā bhāryā tu aṅgirasaḥ
śīlarūpaguṇānvitā tasyāḥ sā prathamam
rūpam kṛtvā devī janādhipa jagāma
pāvaka abhyāśam tam ca uvāca vara aṅganā
1. Mārkaṇḍeya said: O King, the goddess (Svāhā), having first assumed the form of Śivā, the wife of Aṅgiras - who was endowed with good character, beauty, and qualities - went near the fire god (Pāvaka), and that beautiful woman spoke to him.
मामग्ने कामसंतप्तां त्वं कामयितुमर्हसि ।
करिष्यसि न चेदेवं मृतां मामुपधारय ॥२॥
2. māmagne kāmasaṁtaptāṁ tvaṁ kāmayitumarhasi ,
kariṣyasi na cedevaṁ mṛtāṁ māmupadhāraya.
2. mām agne kāmasaṃtaptām tvam kāmayitum arhasi
kariṣyasi na cet evam mṛtām mām upadhāraya
2. O Agni, you ought to desire me, who am tormented by (kāma) desire. If you do not do this, then consider me dead.
अहमङ्गिरसो भार्या शिवा नाम हुताशन ।
सखीभिः सहिता प्राप्ता मन्त्रयित्वा विनिश्चयम् ॥३॥
3. ahamaṅgiraso bhāryā śivā nāma hutāśana ,
sakhībhiḥ sahitā prāptā mantrayitvā viniścayam.
3. aham aṅgirasaḥ bhāryā śivā nāma hutāśana
sakhībhiḥ sahitā prāptā mantrayitvā viniścayam
3. O Hutaśana, I am Śivā, the wife of Aṅgiras. Having deliberated and reached this decision with my friends, I have arrived here.
अग्निरुवाच ।
कथं मां त्वं विजानीषे कामार्तमितराः कथम् ।
यास्त्वया कीर्तिताः सर्वाः सप्तर्षीणां प्रियाः स्त्रियः ॥४॥
4. agniruvāca ,
kathaṁ māṁ tvaṁ vijānīṣe kāmārtamitarāḥ katham ,
yāstvayā kīrtitāḥ sarvāḥ saptarṣīṇāṁ priyāḥ striyaḥ.
4. agniḥ uvāca katham mām tvam vijānīṣe kāmārtam itarāḥ katham
yāḥ tvayā kīrtitāḥ sarvāḥ saptarṣīṇām priyāḥ striyaḥ
4. Agni said, "How is it that you know me to be tormented by desire (kāma)? And how do the other dear wives of the seven sages, all of whom you have spoken of, know this?"
शिवोवाच ।
अस्माकं त्वं प्रियो नित्यं बिभीमस्तु वयं तव ।
त्वच्चित्तमिङ्गितैर्ज्ञात्वा प्रेषितास्मि तवान्तिकम् ॥५॥
5. śivovāca ,
asmākaṁ tvaṁ priyo nityaṁ bibhīmastu vayaṁ tava ,
tvaccittamiṅgitairjñātvā preṣitāsmi tavāntikam.
5. śivaḥ uvāca asmākam tvam priyaḥ nityam bibhīmaḥ tu vayam
tava tvaccittam iṅgitaiḥ jñātvā preṣitā asmi tava antikam
5. Shiva said, "You are always dear to us, but we are afraid of you. Having perceived your intention through your gestures, I have been sent to your side."
मैथुनायेह संप्राप्ता कामं प्राप्तं द्रुतं चर ।
मातरो मां प्रतीक्षन्ते गमिष्यामि हुताशन ॥६॥
6. maithunāyeha saṁprāptā kāmaṁ prāptaṁ drutaṁ cara ,
mātaro māṁ pratīkṣante gamiṣyāmi hutāśana.
6. maithunāya iha samprāptā kāmam prāptam drutam
cara mātaraḥ mām pratīkṣante gamiṣyāmi hutāśana
6. "I have arrived here for sexual union. Quickly fulfill your desire (kāma)! The mothers are waiting for me, O Agni; I will depart."
मार्कण्डेय उवाच ।
ततोऽग्निरुपयेमे तां शिवां प्रीतिमुदायुतः ।
प्रीत्या देवी च संयुक्ता शुक्रं जग्राह पाणिना ॥७॥
7. mārkaṇḍeya uvāca ,
tato'gnirupayeme tāṁ śivāṁ prītimudāyutaḥ ,
prītyā devī ca saṁyuktā śukraṁ jagrāha pāṇinā.
7. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ agniḥ upayeme tām śivām
prītimudāyutaḥ prītyā devī ca saṃyuktā śukram jagrāha pāṇinā
7. Markandeya said, "Then Agni, filled with great joy and delight, united with that Shivaa. And the goddess, full of affection, took the semen with her hand."
अचिन्तयन्ममेदं ये रूपं द्रक्ष्यन्ति कानने ।
ते ब्राह्मणीनामनृतं दोषं वक्ष्यन्ति पावके ॥८॥
8. acintayanmamedaṁ ye rūpaṁ drakṣyanti kānane ,
te brāhmaṇīnāmanṛtaṁ doṣaṁ vakṣyanti pāvake.
8. acintayan mama idam ye rūpam drakṣyanti kānane
te brāhmaṇīnām anṛtam doṣam vakṣyanti pāvake
8. They considered: 'Those who will see this form of mine in the forest will declare an untruthful fault against the brahmin women concerning fire.'
तस्मादेतद्रक्ष्यमाणा गरुडी संभवाम्यहम् ।
वनान्निर्गमनं चैव सुखं मम भविष्यति ॥९॥
9. tasmādetadrakṣyamāṇā garuḍī saṁbhavāmyaham ,
vanānnirgamanaṁ caiva sukhaṁ mama bhaviṣyati.
9. tasmāt etat rakṣyamāṇā garuḍī saṃbhavāmi aham
vanāt nirgamanam ca eva sukham mama bhaviṣyati
9. Therefore, I will become a female Garuḍa (garuḍī) who is protected. And indeed, my departure from the forest will also be easy.
सुपर्णी सा तदा भूत्वा निर्जगाम महावनात् ।
अपश्यत्पर्वतं श्वेतं शरस्तम्बैः सुसंवृतम् ॥१०॥
10. suparṇī sā tadā bhūtvā nirjagāma mahāvanāt ,
apaśyatparvataṁ śvetaṁ śarastambaiḥ susaṁvṛtam.
10. suparṇī sā tadā bhūtvā nirjagāma mahāvanāt
apaśyat parvatam śvetam śarastambhaiḥ susaṃvṛtam
10. Having then become a Suparṇī (a divine female bird), she departed from the great forest. She saw a white mountain, well covered with thickets of reeds.
दृष्टीविषैः सप्तशीर्षैर्गुप्तं भोगिभिरद्भुतैः ।
रक्षोभिश्च पिशाचैश्च रौद्रैर्भूतगणैस्तथा ।
राक्षसीभिश्च संपूर्णमनेकैश्च मृगद्विजैः ॥११॥
11. dṛṣṭīviṣaiḥ saptaśīrṣairguptaṁ bhogibhiradbhutaiḥ ,
rakṣobhiśca piśācaiśca raudrairbhūtagaṇaistathā ,
rākṣasībhiśca saṁpūrṇamanekaiśca mṛgadvijaiḥ.
11. dṛṣṭīviṣaiḥ saptaśīrṣaiḥ guptam bhogibhiḥ
adbhutaiḥ rakṣobhiḥ ca piśācaiḥ
ca raudraiḥ bhūtagaṇaiḥ tathā rākṣasībhiḥ
ca saṃpūrṇam anekaiḥ ca mṛgadvijaiḥ
11. It was guarded by astonishing serpents with venomous glances and seven heads, and by demons, ghouls, and dreadful hosts of spirits. It was also completely filled with female demons and numerous animals and birds.
सा तत्र सहसा गत्वा शैलपृष्ठं सुदुर्गमम् ।
प्राक्षिपत्काञ्चने कुण्डे शुक्रं सा त्वरिता सती ॥१२॥
12. sā tatra sahasā gatvā śailapṛṣṭhaṁ sudurgamam ,
prākṣipatkāñcane kuṇḍe śukraṁ sā tvaritā satī.
12. sā tatra sahasā gatvā śailapṛṣṭham sudurgamam
prākṣipat kāñcane kuṇḍe śukram sā tvaritā satī
12. She, being swift, suddenly went there to the very inaccessible mountain peak and threw the semen into a golden basin.
शिष्टानामपि सा देवी सप्तर्षीणां महात्मनाम् ।
पत्नीसरूपतां कृत्वा कामयामास पावकम् ॥१३॥
13. śiṣṭānāmapi sā devī saptarṣīṇāṁ mahātmanām ,
patnīsarūpatāṁ kṛtvā kāmayāmāsa pāvakam.
13. śiṣṭānām api sā devī saptarṣīṇām mahātmanām
patnīsarūpatām kṛtvā kāmayāmāsa pāvakam
13. That goddess, even assuming the form of the wives of the great-souled seven sages, desired Agni, the fire god.
दिव्यरूपमरुन्धत्याः कर्तुं न शकितं तया ।
तस्यास्तपःप्रभावेण भर्तृशुश्रूषणेन च ॥१४॥
14. divyarūpamarundhatyāḥ kartuṁ na śakitaṁ tayā ,
tasyāstapaḥprabhāveṇa bhartṛśuśrūṣaṇena ca.
14. divyarūpam arundhatyāḥ kartum na śakitam tayā
tasyāḥ tapaḥprabhāveṇa bhartṛśuśrūṣaṇena ca
14. She was unable to assume the divine form of Arundhatī because of Arundhatī's power of spiritual discipline (tapas) and devotion to her husband.
षट्कृत्वस्तत्तु निक्षिप्तमग्ने रेतः कुरूत्तम ।
तस्मिन्कुण्डे प्रतिपदि कामिन्या स्वाहया तदा ॥१५॥
15. ṣaṭkṛtvastattu nikṣiptamagne retaḥ kurūttama ,
tasminkuṇḍe pratipadi kāminyā svāhayā tadā.
15. ṣaṭkṛtvaḥ tat tu nikṣiptam agne retaḥ kurūttama
tasmin kuṇḍe pratipadi kāminyā svāhayā tadā
15. O best of Kurus, that semen of Agni was then thrown six times into that basin by the passionate Svāhā, on each occasion.
तत्स्कन्नं तेजसा तत्र संभृतं जनयत्सुतम् ।
ऋषिभिः पूजितं स्कन्नमनयत्स्कन्दतां ततः ॥१६॥
16. tatskannaṁ tejasā tatra saṁbhṛtaṁ janayatsutam ,
ṛṣibhiḥ pūjitaṁ skannamanayatskandatāṁ tataḥ.
16. tat skannam tejasā tatra saṃbhṛtam janayat sutam
ṛṣibhiḥ pūjitam skannam anayat skandatām tataḥ
16. That spilled (essence), sustained there by its power (tejas), generated a son. Consequently, that spilled substance, revered by the sages, attained the state of Skanda.
षट्शिरा द्विगुणश्रोत्रो द्वादशाक्षिभुजक्रमः ।
एकग्रीवस्त्वेककायः कुमारः समपद्यत ॥१७॥
17. ṣaṭśirā dviguṇaśrotro dvādaśākṣibhujakramaḥ ,
ekagrīvastvekakāyaḥ kumāraḥ samapadyata.
17. ṣaṭśirāḥ dviguṇaśrotraḥ dvādaśākṣibhujakramaḥ
ekagrīvaḥ tu ekakāyaḥ kumāraḥ samapadyata
17. Kumāra (Skanda) was born with six heads, double ears, and a series of twelve eyes and arms; however, he had a single neck and a single body.
द्वितीयायामभिव्यक्तस्तृतीयायां शिशुर्बभौ ।
अङ्गप्रत्यङ्गसंभूतश्चतुर्थ्यामभवद्गुहः ॥१८॥
18. dvitīyāyāmabhivyaktastṛtīyāyāṁ śiśurbabhau ,
aṅgapratyaṅgasaṁbhūtaścaturthyāmabhavadguhaḥ.
18. dvitīyāyām abhivyaktaḥ tṛtīyāyām śiśuḥ babhau
aṅgapratyaṅgasaṃbhūtaḥ ca caturthyām abhavat guhaḥ
18. He manifested on the second (lunar day), and on the third, the child shone brightly. On the fourth (lunar day), Guha (Skanda) was born, complete with all his main and minor limbs.
लोहिताभ्रेण महता संवृतः सह विद्युता ।
लोहिताभ्रे सुमहति भाति सूर्य इवोदितः ॥१९॥
19. lohitābhreṇa mahatā saṁvṛtaḥ saha vidyutā ,
lohitābhre sumahati bhāti sūrya ivoditaḥ.
19. lohitābhreṇa mahatā saṃvṛtaḥ saha vidyutā
lohitābhre sumahati bhāti sūryaḥ iva uditaḥ
19. He was enveloped by a vast reddish cloud along with lightning. Within that exceedingly great reddish cloud, he shone like the rising sun.
गृहीतं तु धनुस्तेन विपुलं लोमहर्षणम् ।
न्यस्तं यत्त्रिपुरघ्नेन सुरारिविनिकृन्तनम् ॥२०॥
20. gṛhītaṁ tu dhanustena vipulaṁ lomaharṣaṇam ,
nyastaṁ yattripuraghnena surārivinikṛntanam.
20. gṛhītam tu dhanuḥ tena vipulam lomaharṣaṇam
nyastam yat tripuraghnenā surārivinikṛntanam
20. Indeed, he took up the mighty, hair-raising bow, which had been laid down by the slayer of Tripura (Śiva) and was capable of destroying the enemies of the gods.
तद्गृहीत्वा धनुःश्रेष्ठं ननाद बलवांस्तदा ।
संमोहयन्निवेमान्स त्रीँल्लोकान्सचराचरान् ॥२१॥
21. tadgṛhītvā dhanuḥśreṣṭhaṁ nanāda balavāṁstadā ,
saṁmohayannivemānsa trīँllokānsacarācarān.
21. tad gṛhītvā dhanuḥ śreṣṭham nanāda balavān tadā
saṃmohayan iva imān trīn lokān sacarācarān
21. Having taken that excellent bow, the powerful one then roared, as if bewildering these three worlds with all their moving and non-moving creatures.
तस्य तं निनदं श्रुत्वा महामेघौघनिस्वनम् ।
उत्पेततुर्महानागौ चित्रश्चैरावतश्च ह ॥२२॥
22. tasya taṁ ninadaṁ śrutvā mahāmeghaughanisvanam ,
utpetaturmahānāgau citraścairāvataśca ha.
22. tasya tam ninadam śrutvā mahāmeghaughanisvanam
utpetatuḥ mahānāgau citraḥ ca airāvataḥ ca ha
22. Upon hearing his roar, which resembled the sound of a great mass of clouds, the two great elephants, Citra and Airāvata, indeed sprang up.
तावापतन्तौ संप्रेक्ष्य स बालार्कसमद्युतिः ।
द्वाभ्यां गृहीत्वा पाणिभ्यां शक्तिं चान्येन पाणिना ।
अपरेणाग्निदायादस्ताम्रचूडं भुजेन सः ॥२३॥
23. tāvāpatantau saṁprekṣya sa bālārkasamadyutiḥ ,
dvābhyāṁ gṛhītvā pāṇibhyāṁ śaktiṁ cānyena pāṇinā ,
apareṇāgnidāyādastāmracūḍaṁ bhujena saḥ.
23. tau āpatantau samprekṣya saḥ
bālārkasamadyutiḥ dvābhyām gṛhītvā pāṇibhyām
śaktim ca anyena pāṇinā apareṇa
agnidāyādaḥ tāmracūḍam bhujena saḥ
23. Beholding those two (elephants) approaching, he, radiant as the rising sun, grasped a spear (śakti) with two hands. And with another hand, he, the descendant of Agni, seized the Tāmracūḍa weapon with his arm.
महाकायमुपश्लिष्टं कुक्कुटं बलिनां वरम् ।
गृहीत्वा व्यनदद्भीमं चिक्रीड च महाबलः ॥२४॥
24. mahākāyamupaśliṣṭaṁ kukkuṭaṁ balināṁ varam ,
gṛhītvā vyanadadbhīmaṁ cikrīḍa ca mahābalaḥ.
24. mahākāyam upaśliṣṭam kukkuṭam balinām varam
gṛhītvā vyanadat bhīmam cikrīḍa ca mahābalaḥ
24. The immensely powerful one, having seized the colossal rooster - the best among the strong, which was clinging to him - roared terribly and played.
द्वाभ्यां भुजाभ्यां बलवान्गृहीत्वा शङ्खमुत्तमम् ।
प्राध्मापयत भूतानां त्रासनं बलिनामपि ॥२५॥
25. dvābhyāṁ bhujābhyāṁ balavāngṛhītvā śaṅkhamuttamam ,
prādhmāpayata bhūtānāṁ trāsanaṁ balināmapi.
25. dvābhyām bhujābhyām balavān gṛhītvā śaṅkham
uttamam prādhmāpayat bhūtānām trāsanam balinām api
25. The powerful one, having seized an excellent conch with his two arms, blew it, terrifying all creatures, even the mighty.
द्वाभ्यां भुजाभ्यामाकाशं बहुशो निजघान सः ।
क्रीडन्भाति महासेनस्त्रीँल्लोकान्वदनैः पिबन् ।
पर्वताग्रेऽप्रमेयात्मा रश्मिमानुदये यथा ॥२६॥
26. dvābhyāṁ bhujābhyāmākāśaṁ bahuśo nijaghāna saḥ ,
krīḍanbhāti mahāsenastrīँllokānvadanaiḥ piban ,
parvatāgre'prameyātmā raśmimānudaye yathā.
26. dvābhyām bhujābhyām ākāśam bahuśaḥ
nijaghāna saḥ krīḍan bhāti mahāsenaḥ
trīn lokān vadanaiḥ piban parvatāgre
aprameyātmā raśmimān udaye yathā
26. With his two arms, he repeatedly struck the sky. Mahāsena, playing, shines as if drinking the three worlds with his mouths. On the mountain peak, he, whose nature (ātman) is immeasurable, appears radiant, just like the sun at its rising.
स तस्य पर्वतस्याग्रे निषण्णोऽद्भुतविक्रमः ।
व्यलोकयदमेयात्मा मुखैर्नानाविधैर्दिशः ।
स पश्यन्विविधान्भावांश्चकार निनदं पुनः ॥२७॥
27. sa tasya parvatasyāgre niṣaṇṇo'dbhutavikramaḥ ,
vyalokayadameyātmā mukhairnānāvidhairdiśaḥ ,
sa paśyanvividhānbhāvāṁścakāra ninadaṁ punaḥ.
27. saḥ tasya parvatasya agre niṣaṇṇaḥ
adbhutavikramaḥ vyalokayat ameyātmā
mukhaiḥ nānāvidhaiḥ diśaḥ saḥ paśyan
vividhān bhāvān cakāra ninadam punaḥ
27. Seated on that mountain peak, he of astonishing prowess, whose nature (ātman) is immeasurable, gazed upon the directions with his various faces. Perceiving various states, he roared again.
तस्य तं निनदं श्रुत्वा न्यपतन्बहुधा जनाः ।
भीताश्चोद्विग्नमनसस्तमेव शरणं ययुः ॥२८॥
28. tasya taṁ ninadaṁ śrutvā nyapatanbahudhā janāḥ ,
bhītāścodvignamanasastameva śaraṇaṁ yayuḥ.
28. tasya tam ninadam śrutvā nyapatan bahudhā janāḥ
bhītāḥ ca udvignamanasaḥ tam eva śaraṇam yayuḥ
28. Upon hearing his roar, many people fell down in various ways. Frightened and with agitated minds, they sought refuge in him alone.
ये तु तं संश्रिता देवं नानावर्णास्तदा जनाः ।
तानप्याहुः पारिषदान्ब्राह्मणाः सुमहाबलान् ॥२९॥
29. ye tu taṁ saṁśritā devaṁ nānāvarṇāstadā janāḥ ,
tānapyāhuḥ pāriṣadānbrāhmaṇāḥ sumahābalān.
29. ye tu tam saṃśritāḥ devam nānāvarṇāḥ tadā janāḥ
tān api āhuḥ pāriṣadān brāhmaṇāḥ sumahābalān
29. But those people of various social classes (varṇa) who had taken refuge in that deity, the Brahmins then declared them to be his extremely powerful attendants.
स तूत्थाय महाबाहुरुपसान्त्व्य च ताञ्जनान् ।
धनुर्विकृष्य व्यसृजद्बाणाञ्श्वेते महागिरौ ॥३०॥
30. sa tūtthāya mahābāhurupasāntvya ca tāñjanān ,
dhanurvikṛṣya vyasṛjadbāṇāñśvete mahāgirau.
30. saḥ tu utthāya mahābāhuḥ upasantvya ca tān janān
dhanuḥ vikṛṣya vyasṛjat bāṇān śvete mahāgirau
30. But that mighty-armed one (mahābāhu), having risen and consoled those people, drew his bow and discharged arrows upon the great white mountain.
बिभेद स शरैः शैलं क्रौञ्चं हिमवतः सुतम् ।
तेन हंसाश्च गृध्राश्च मेरुं गच्छन्ति पर्वतम् ॥३१॥
31. bibheda sa śaraiḥ śailaṁ krauñcaṁ himavataḥ sutam ,
tena haṁsāśca gṛdhrāśca meruṁ gacchanti parvatam.
31. bibheda saḥ śaraiḥ śailam krauñcam himavataḥ sutam
tena haṃsāḥ ca gṛdhrāḥ ca merum gacchanti parvatam
31. With his arrows, he pierced Mount Krauñca, the son of Himavat. Through that opening, swans and vultures now travel to Mount Meru.
स विशीर्णोऽपतच्छैलो भृशमार्तस्वरान्रुवन् ।
तस्मिन्निपतिते त्वन्ये नेदुः शैला भृशं भयात् ॥३२॥
32. sa viśīrṇo'patacchailo bhṛśamārtasvarānruvan ,
tasminnipatite tvanye neduḥ śailā bhṛśaṁ bhayāt.
32. sa viśīrṇaḥ apatat śailaḥ bhṛśam ārtasvarān ruvan
tasmin nipatite tu anye neduḥ śailāḥ bhṛśam bhayāt
32. That mountain, completely shattered, fell while crying out loudly with mournful sounds. But when it had fallen, other mountains roared intensely out of fear.
स तं नादं भृशार्तानां श्रुत्वापि बलिनां वरः ।
न प्राव्यथदमेयात्मा शक्तिमुद्यम्य चानदत् ॥३३॥
33. sa taṁ nādaṁ bhṛśārtānāṁ śrutvāpi balināṁ varaḥ ,
na prāvyathadameyātmā śaktimudyamya cānadat.
33. sa tam nādam bhṛśārtānām śrutvā api balinām varaḥ
na prāvyathat ameyātmā śaktim udyamya ca ānanadat
33. Even having heard that roar of the greatly distressed powerful ones, he, the foremost among the strong and one of immeasurable spirit (ātman), was not agitated. Instead, he lifted his weapon (śakti) and roared.
सा तदा विपुला शक्तिः क्षिप्ता तेन महात्मना ।
बिभेद शिखरं घोरं श्वेतस्य तरसा गिरेः ॥३४॥
34. sā tadā vipulā śaktiḥ kṣiptā tena mahātmanā ,
bibheda śikharaṁ ghoraṁ śvetasya tarasā gireḥ.
34. sā tadā vipulā śaktiḥ kṣiptā tena mahātmanā
bibheda śikharam ghoram śvetasya tarasā gireḥ
34. Then, that mighty weapon (śakti), thrown by that great-souled one (mahātman), forcefully pierced the formidable peak of Mount Śveta.
स तेनाभिहतो दीनो गिरिः श्वेतोऽचलैः सह ।
उत्पपात महीं त्यक्त्वा भीतस्तस्मान्महात्मनः ॥३५॥
35. sa tenābhihato dīno giriḥ śveto'calaiḥ saha ,
utpapāta mahīṁ tyaktvā bhītastasmānmahātmanaḥ.
35. sa tena abhihataḥ dīnaḥ giriḥ śvetaḥ acalaiḥ saha
utpapāta mahīm tyaktvā bhītaḥ tasmāt mahātmanaḥ
35. That distressed Mount Śveta, struck by him, along with its associated peaks, flew up abandoning the earth, terrified of that great-souled one (mahātman).
ततः प्रव्यथिता भूमिर्व्यशीर्यत समन्ततः ।
आर्ता स्कन्दं समासाद्य पुनर्बलवती बभौ ॥३६॥
36. tataḥ pravyathitā bhūmirvyaśīryata samantataḥ ,
ārtā skandaṁ samāsādya punarbalavatī babhau.
36. tataḥ pravyathitā bhūmiḥ vyaśīryata samantataḥ
ārtā skandam samāsādya punar balavatī babhau
36. Then the earth, greatly distressed, shattered all around. Afflicted, she approached Skanda and subsequently shone with renewed strength.
पर्वताश्च नमस्कृत्य तमेव पृथिवीं गताः ।
अथायमभजल्लोकः स्कन्दं शुक्लस्य पञ्चमीम् ॥३७॥
37. parvatāśca namaskṛtya tameva pṛthivīṁ gatāḥ ,
athāyamabhajallokaḥ skandaṁ śuklasya pañcamīm.
37. parvatāḥ ca namaskṛtya tam eva pṛthivīm gatāḥ
atha ayam abhajat lokaḥ skandam śuklasya pañcamīm
37. And the mountains, having paid homage, returned to the earth. Then, the people (or 'this world') began to worship Skanda on the fifth day of the bright (lunar) fortnight.