Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-67

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
संनिरुद्धस्तु तैः पार्थो महाबलपराक्रमः ।
द्रुतं समनुयातश्च द्रोणेन रथिनां वरः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
saṁniruddhastu taiḥ pārtho mahābalaparākramaḥ ,
drutaṁ samanuyātaśca droṇena rathināṁ varaḥ.
1. saṃjaya uvāca | saṃniruddhaḥ tu taiḥ pārthaḥ mahābalaparākramaḥ
| drutaṃ samanuyātaḥ ca droṇena rathināṃ varaḥ
1. saṃjaya uvāca tu taiḥ saṃniruddhaḥ mahābalaparākramaḥ
pārthaḥ ca rathināṃ varaḥ droṇena drutaṃ samanuyātaḥ (āsīt)
1. Sañjaya said: Indeed, Partha (Arjuna), possessing great strength and valor, was surrounded by them and swiftly pursued by Drona, the foremost of charioteers.
किरन्निषुगणांस्तीक्ष्णान्स्वरश्मीनिव भास्करः ।
तापयामास तत्सैन्यं देहं व्याधिगणो यथा ॥२॥
2. kiranniṣugaṇāṁstīkṣṇānsvaraśmīniva bhāskaraḥ ,
tāpayāmāsa tatsainyaṁ dehaṁ vyādhigaṇo yathā.
2. kiran iṣugaṇān tīkṣṇān svarśmīn iva bhāskaraḥ
tāpayāmāsa tat sainyaṃ dehaṃ vyādhighaṇaḥ yathā
2. bhāskaraḥ svarśmīn iva,
tīkṣṇān iṣugaṇān kiran,
(saḥ) tat sainyaṃ tāpayāmāsa,
yathā vyādhighaṇaḥ dehaṃ (tāpayati)
2. Scattering sharp multitudes of arrows, just as the sun scatters its own rays, he tormented that army, similar to how a host of diseases afflicts the body.
अश्वो विद्धो ध्वजश्छिन्नः सारोहः पतितो गजः ।
छत्राणि चापविद्धानि रथाश्चक्रैर्विना कृताः ॥३॥
3. aśvo viddho dhvajaśchinnaḥ sārohaḥ patito gajaḥ ,
chatrāṇi cāpaviddhāni rathāścakrairvinā kṛtāḥ.
3. aśvaḥ viddhaḥ dhvajaḥ chinnaḥ sārohaḥ patitaḥ gajaḥ
chatrāṇi ca apaviddhāni rathāḥ cakraiḥ vinā kṛtāḥ
3. aśvaḥ viddhaḥ dhvajaḥ chinnaḥ sārohaḥ gajaḥ patitaḥ
ca chatrāṇi apaviddhāni rathāḥ cakraiḥ vinā kṛtāḥ
3. Horses were wounded, banners torn, and elephants with their riders had fallen. Umbrellas were shattered, and chariots were deprived of their wheels.
विद्रुतानि च सैन्यानि शरार्तानि समन्ततः ।
इत्यासीत्तुमुलं युद्धं न प्राज्ञायत किंचन ॥४॥
4. vidrutāni ca sainyāni śarārtāni samantataḥ ,
ityāsīttumulaṁ yuddhaṁ na prājñāyata kiṁcana.
4. vidrutāni ca sainyāni śarārtāni samantataḥ
iti āsīt tumulam yuddham na prājñāyata kiṃcana
4. sainyāni ca śarārtāni samantataḥ vidrutāni
iti tumulam yuddham āsīt na kiṃcana prājñāyata
4. Armies, afflicted by arrows, were scattered in all directions. Such was the tumultuous battle that nothing could be discerned.
तेषामायच्छतां संख्ये परस्परमजिह्मगैः ।
अर्जुनो ध्वजिनीं राजन्नभीक्ष्णं समकम्पयत् ॥५॥
5. teṣāmāyacchatāṁ saṁkhye parasparamajihmagaiḥ ,
arjuno dhvajinīṁ rājannabhīkṣṇaṁ samakampayat.
5. teṣām āyacchatām saṃkhye parasparam ajihmagaiḥ
arjunaḥ dhvajinīm rājan abhīkṣṇam samakampayat
5. rājan saṃkhye parasparam ajihmagaiḥ āyacchatām
teṣām dhvajinīm arjunaḥ abhīkṣṇam samakampayat
5. O King, as they fiercely battled each other with straight-flying arrows in the conflict, Arjuna repeatedly shook their banner-bearing army.
सत्यां चिकीर्षमाणस्तु प्रतिज्ञां सत्यसंगरः ।
अभ्यद्रवद्रथश्रेष्ठं शोणाश्वं श्वेतवाहनः ॥६॥
6. satyāṁ cikīrṣamāṇastu pratijñāṁ satyasaṁgaraḥ ,
abhyadravadrathaśreṣṭhaṁ śoṇāśvaṁ śvetavāhanaḥ.
6. satyām cikīrṣamāṇaḥ tu pratijñām satyasaṅgaraḥ
abhyadravat rathaśreṣṭham śoṇāśvam śvetavāhanaḥ
6. satyasaṅgaraḥ śvetavāhanaḥ satyām pratijñām
cikīrṣamāṇaḥ tu śoṇāśvam rathaśreṣṭham abhyadravat
6. But Arjuna, whose resolve was true, desiring to fulfill his vow, rushed towards the best of charioteers, whose horses were reddish-brown.
तं द्रोणः पञ्चविंशत्या मर्मभिद्भिरजिह्मगैः ।
अन्तेवासिनमाचार्यो महेष्वासं समर्दयत् ॥७॥
7. taṁ droṇaḥ pañcaviṁśatyā marmabhidbhirajihmagaiḥ ,
antevāsinamācāryo maheṣvāsaṁ samardayat.
7. tam droṇaḥ pañcaviṃśatyā marmabhidbhiḥ ajihmagaiḥ
antevāsinam ācāryaḥ maheṣvāsam samardayat
7. droṇaḥ ācāryaḥ tam antevāsinam maheṣvāsam
pañcaviṃśatyā marmabhidbhiḥ ajihmagaiḥ samardayat
7. Drona, the teacher, attacked his own disciple, the great archer, with twenty-five unerring arrows that pierced vital spots.
तं तूर्णमिव बीभत्सुः सर्वशस्त्रभृतां वरः ।
अभ्यधावदिषूनस्यन्निषुवेगविघातकान् ॥८॥
8. taṁ tūrṇamiva bībhatsuḥ sarvaśastrabhṛtāṁ varaḥ ,
abhyadhāvadiṣūnasyanniṣuvegavighātakān.
8. tam tūrṇam iva bhībhatsuḥ sarva-śastra-bhṛtām
varaḥ abhyadhāvat iṣūn asyan iṣu-vega-vighātakan
8. sarva-śastra-bhṛtām varaḥ bhībhatsuḥ tūrṇam iva
tam abhyadhāvat iṣūn iṣu-vega-vighātakan asyan
8. Arjuna (Bhībhatsu), the best of all weapon-bearers, swiftly rushed towards Drona, discharging arrows that countered the velocity of (Drona's) missiles.
तस्याशु क्षिपतो भल्लान्भल्लैः संनतपर्वभिः ।
प्रत्यविध्यदमेयात्मा ब्रह्मास्त्रं समुदीरयन् ॥९॥
9. tasyāśu kṣipato bhallānbhallaiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
pratyavidhyadameyātmā brahmāstraṁ samudīrayan.
9. tasya āśu kṣipataḥ bhallān bhallaiḥ sannataparvabhiḥ
pratyavidhyat ameyātmā brahmāstram samudīrayan
9. ameyātmā samudīrayan brahmāstram tasya āśu kṣipataḥ
bhallān sannataparvabhiḥ bhallaiḥ pratyavidhyat
9. As Drona swiftly discharged his arrows, Arjuna, whose spirit (ātman) was immeasurable, countered them by unleashing the Brahmāstra with his own well-jointed arrows.
तदद्भुतमपश्याम द्रोणस्याचार्यकं युधि ।
यतमानो युवा नैनं प्रत्यविध्यद्यदर्जुनः ॥१०॥
10. tadadbhutamapaśyāma droṇasyācāryakaṁ yudhi ,
yatamāno yuvā nainaṁ pratyavidhyadyadarjunaḥ.
10. tat adbhutam apaśyāma droṇasya ācāryakam yudhi
yatamānaḥ yuvā na enam pratyavidhyat yat arjunaḥ
10. tat adbhutam droṇasya ācāryakam yudhi apaśyāma
yat yatamānaḥ yuvā arjunaḥ enam na pratyavidhyat
10. We witnessed Drona's astonishing mastery in battle; for even young Arjuna, despite his utmost efforts, could not pierce him in return.
क्षरन्निव महामेघो वारिधाराः सहस्रशः ।
द्रोणमेघः पार्थशैलं ववर्ष शरवृष्टिभिः ॥११॥
11. kṣaranniva mahāmegho vāridhārāḥ sahasraśaḥ ,
droṇameghaḥ pārthaśailaṁ vavarṣa śaravṛṣṭibhiḥ.
11. kṣaran iva mahāmeghaḥ vāridhārāḥ sahasraśaḥ
droṇameghaḥ pārthaśailam vavarṣa śaravṛṣṭibhiḥ
11. droṇameghaḥ mahāmeghaḥ vāridhārāḥ sahasraśaḥ
kṣaran iva pārthaśailam śaravṛṣṭibhiḥ vavarṣa
11. Just as a great cloud showers thousands of streams of water, the cloud Drona rained torrents of arrows upon Arjuna, who stood like a mountain.
अर्जुनः शरवर्षं तद्ब्रह्मास्त्रेणैव मारिष ।
प्रतिजग्राह तेजस्वी बाणैर्बाणान्विशातयन् ॥१२॥
12. arjunaḥ śaravarṣaṁ tadbrahmāstreṇaiva māriṣa ,
pratijagrāha tejasvī bāṇairbāṇānviśātayan.
12. arjunaḥ śaravarṣam tat brahmāstreṇa eva māriṣa
pratijagrāha tejasvī bāṇaiḥ bāṇān viśātayan
12. māriṣa tejasvī arjunaḥ tat śaravarṣam brahmāstreṇa
eva bāṇaiḥ bāṇān viśātayan pratijagrāha
12. O venerable one, the radiant Arjuna countered that shower of arrows with the Brahmāstra itself, shattering the enemy's arrows with his own shafts.
द्रोणस्तु पञ्चविंशत्या श्वेतवाहनमार्दयत् ।
वासुदेवं च सप्तत्या बाह्वोरुरसि चाशुगैः ॥१३॥
13. droṇastu pañcaviṁśatyā śvetavāhanamārdayat ,
vāsudevaṁ ca saptatyā bāhvorurasi cāśugaiḥ.
13. droṇaḥ tu pañcaviṃśatyā śvetavāhanam mārdayat
vāsudevam ca saptatyā bāhvoḥ urasi ca āśugaiḥ
13. droṇaḥ tu śvetavāhanam pañcaviṃśatyā ca vāsudevam
saptatyā bāhvoḥ urasi ca āśugaiḥ mārdayat
13. However, Drona wounded Arjuna, the one with white steeds, with twenty-five arrows, and Vasudeva with seventy swift arrows, striking him on both arms and his chest.
पार्थस्तु प्रहसन्धीमानाचार्यं स शरौघिणम् ।
विसृजन्तं शितान्बाणानवारयत तं युधि ॥१४॥
14. pārthastu prahasandhīmānācāryaṁ sa śaraughiṇam ,
visṛjantaṁ śitānbāṇānavārayata taṁ yudhi.
14. pārthaḥ tu prahasan dhīmān ācāryam sa śaraughiṇam
visṛjantam śitān bāṇān avārayata tam yudhi
14. pārthaḥ tu dhīmān prahasan yudhi tam ācāryam sa
śaraughiṇam śitān bāṇān visṛjantam avārayata
14. However, the wise Arjuna, smiling, in battle checked that preceptor who was releasing sharp torrents of arrows.
अथ तौ वध्यमानौ तु द्रोणेन रथसत्तमौ ।
आवर्जयेतां दुर्धर्षं युगान्ताग्निमिवोत्थितम् ॥१५॥
15. atha tau vadhyamānau tu droṇena rathasattamau ,
āvarjayetāṁ durdharṣaṁ yugāntāgnimivotthitam.
15. atha tau vadhyamānau tu droṇena rathasattamau
āvarjayetām durdharṣam yuga-anta-agnim iva utthitam
15. atha droṇena vadhyamānau tu tau rathasattamau
utthitam durdharṣam yuga-anta-agnim iva āvarjayetām
15. Then, though those two best of charioteers were being severely struck by Drona, they managed to repel the formidable (Drona), who resembled the destructive fire that arises at the end of an eon.
वर्जयन्निशितान्बाणान्द्रोणचापविनिःसृतान् ।
किरीटमाली कौन्तेयो भोजानीकं न्यपातयत् ॥१६॥
16. varjayanniśitānbāṇāndroṇacāpaviniḥsṛtān ,
kirīṭamālī kaunteyo bhojānīkaṁ nyapātayat.
16. varjayan niśitān bāṇān droṇa-cāpa-vi-niḥsṛtān
kirīṭamālī kaunteyaḥ bhoja-anīkam nyapātayat
16. kirīṭamālī kaunteyaḥ droṇa-cāpa-vi-niḥsṛtān
niśitān bāṇān varjayan bhoja-anīkam nyapātayat
16. Avoiding the sharp arrows shot from Drona's bow, Kunti's son (Arjuna), wearing a diadem and garland, struck down the Bhoja army.
सोऽन्तरा कृतवर्माणं काम्बोजं च सुदक्षिणम् ।
अभ्ययाद्वर्जयन्द्रोणं मैनाकमिव पर्वतम् ॥१७॥
17. so'ntarā kṛtavarmāṇaṁ kāmbojaṁ ca sudakṣiṇam ,
abhyayādvarjayandroṇaṁ mainākamiva parvatam.
17. saḥ antarā kṛtavarmāṇam kāmbojam ca sudakṣiṇam
abhyayāt varjayan droṇam mainākam iva parvatam
17. saḥ mainākam parvatam iva droṇam varjayan antarā
kṛtavarmāṇam kāmbojam ca sudakṣiṇam abhyayāt
17. He (Arjuna) advanced towards Kritavarman, Kambhoja, and Sudakshina, carefully avoiding Drona, who was like the (formidable) Mainaka mountain.
ततो भोजो नरव्याघ्रं दुःसहः कुरुसत्तम ।
अविध्यत्तूर्णमव्यग्रो दशभिः कङ्कपत्रिभिः ॥१८॥
18. tato bhojo naravyāghraṁ duḥsahaḥ kurusattama ,
avidhyattūrṇamavyagro daśabhiḥ kaṅkapatribhiḥ.
18. tataḥ bhojaḥ nara-vyāghram duḥsahaḥ kuru-sattama
avidhyat tūrṇam avyagraḥ daśabhiḥ kaṅka-patribhiḥ
18. tataḥ kuru-sattama duḥsahaḥ bhojaḥ avyagraḥ tūrṇam
nara-vyāghram daśabhiḥ kaṅka-patribhiḥ avidhyat
18. Then, O best of Kurus (Dhritarashtra), the unconquerable Bhoja (Kritavarman), composed and swiftly, struck the tiger among men (Arjuna) with ten Kanka-feathered arrows.
तमर्जुनः शितेनाजौ राजन्विव्याध पत्रिणा ।
पुनश्चान्यैस्त्रिभिर्बाणैर्मोहयन्निव सात्वतम् ॥१९॥
19. tamarjunaḥ śitenājau rājanvivyādha patriṇā ,
punaścānyaistribhirbāṇairmohayanniva sātvatam.
19. tam arjunaḥ śitena ājau rājan vivyādha patriṇā
punaḥ ca anyaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ mohayan iva sātvatam
19. rājan arjunaḥ ājau śitena patriṇā tam vivyādha ca punaḥ
anyaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ sātvatam mohayan iva (vivyādha)
19. O king, Arjuna pierced him (Kṛtavarmā) in battle with a sharp arrow, and then again with three other arrows, seemingly bewildering the Sātvata.
भोजस्तु प्रहसन्पार्थं वासुदेवं च माधवम् ।
एकैकं पञ्चविंशत्या सायकानां समार्पयत् ॥२०॥
20. bhojastu prahasanpārthaṁ vāsudevaṁ ca mādhavam ,
ekaikaṁ pañcaviṁśatyā sāyakānāṁ samārpayat.
20. bhojaḥ tu prahasan pārtham vāsudevam ca mādhavam
ekaikam pañcaviṃśatyā sāyakānām samārpayat
20. tu bhojaḥ prahasan pārtham vāsudevam ca mādhavam
ekaikam pañcaviṃśatyā sāyakānām samārpayat
20. But Bhoja (Kṛtavarmā), laughing, assailed Pārtha (pārtha), Vāsudeva (vāṣudeva), and Mādhava (mādhava), each with twenty-five arrows.
तस्यार्जुनो धनुश्छित्त्वा विव्याधैनं त्रिसप्तभिः ।
शरैरग्निशिखाकारैः क्रुद्धाशीविषसंनिभैः ॥२१॥
21. tasyārjuno dhanuśchittvā vivyādhainaṁ trisaptabhiḥ ,
śarairagniśikhākāraiḥ kruddhāśīviṣasaṁnibhaiḥ.
21. tasya arjunaḥ dhanuḥ chittvā vivyādha enam trisaptabhiḥ
śaraiḥ agniśikhākāraiḥ kruddhāśīviṣasaṃnibhaiḥ
21. arjunaḥ tasya dhanuḥ chittvā enam agniśikhākāraiḥ
kruddhāśīviṣasaṃnibhaiḥ trisaptabhiḥ śaraiḥ vivyādha
21. Arjuna, having cut his (Bhoja's) bow, pierced him (Bhoja) with twenty-one arrows that resembled flames of fire and enraged venomous snakes.
अथान्यद्धनुरादाय कृतवर्मा महारथः ।
पञ्चभिः सायकैस्तूर्णं विव्याधोरसि भारत ॥२२॥
22. athānyaddhanurādāya kṛtavarmā mahārathaḥ ,
pañcabhiḥ sāyakaistūrṇaṁ vivyādhorasi bhārata.
22. atha anyat dhanuḥ ādāya kṛtavarmā mahārathaḥ
pañcabhiḥ sāyakaiḥ tūrṇam vivyādha urasi bhārata
22. bhārata atha kṛtavarmā mahārathaḥ anyat dhanuḥ
ādāya pañcabhiḥ sāyakaiḥ tūrṇam urasi vivyādha
22. Then, Kṛtavarmā, the great charioteer, taking up another bow, quickly pierced (Arjuna) in the chest with five arrows, O Bhārata.
पुनश्च निशितैर्बाणैः पार्थं विव्याध पञ्चभिः ।
तं पार्थो नवभिर्बाणैराजघान स्तनान्तरे ॥२३॥
23. punaśca niśitairbāṇaiḥ pārthaṁ vivyādha pañcabhiḥ ,
taṁ pārtho navabhirbāṇairājaghāna stanāntare.
23. punaḥ ca niśitaiḥ bāṇaiḥ pārthaṃ vivyādha pañcabhiḥ
tam pārthaḥ navabhiḥ bāṇaiḥ ājaghāna stanāntare
23. ca punaḥ saḥ niśitaiḥ pañcabhiḥ bāṇaiḥ pārthaṃ vivyādha
pārthaḥ tam navabhiḥ bāṇaiḥ stanāntare ājaghāna
23. And again, he pierced Pārtha (Arjuna) with five sharp arrows. Pārtha (Arjuna) then struck him in the chest with nine arrows.
विषक्तं दृश्य कौन्तेयं कृतवर्मरथं प्रति ।
चिन्तयामास वार्ष्णेयो न नः कालात्ययो भवेत् ॥२४॥
24. viṣaktaṁ dṛśya kaunteyaṁ kṛtavarmarathaṁ prati ,
cintayāmāsa vārṣṇeyo na naḥ kālātyayo bhavet.
24. viṣaktaṃ dṛśya kaunteyaṃ kṛtavarmarathaṃ prati
cintayāmāsa vārṣṇeyaḥ na naḥ kālātyayaḥ bhavet
24. vārṣṇeyaḥ kaunteyaṃ kṛtavarmarathaṃ prati viṣaktaṃ
dṛśya (iti) naḥ kālātyayaḥ na bhavet (iti) cintayāmāsa
24. Seeing Kaunteya (Arjuna) engrossed in battle with Kṛtavarman's chariot, Vārṣṇeya (Krishna) pondered, "Our time should not be wasted."
ततः कृष्णोऽब्रवीत्पार्थं कृतवर्मणि मा दयाम् ।
कुरुसांबन्धिकं कृत्वा प्रमथ्यैनं विशातय ॥२५॥
25. tataḥ kṛṣṇo'bravītpārthaṁ kṛtavarmaṇi mā dayām ,
kurusāṁbandhikaṁ kṛtvā pramathyainaṁ viśātaya.
25. tataḥ kṛṣṇaḥ abravīt pārthaṃ kṛtavarmaṇi mā dayām
kurusāṃbandhikaṃ kṛtvā pramathya enam viśātaya
25. tataḥ kṛṣṇaḥ pārthaṃ abravīt: "kṛtavarmaṇi dayām mā (kuru).
enaṃ kurusāṃbandhikaṃ kṛtvā pramathya viśātaya.
"
25. Then Krishna said to Pārtha (Arjuna), "Do not show compassion towards Kṛtavarman. Treating him as a kinsman of the Kurus, overpower and shatter him."
ततः स कृतवर्माणं मोहयित्वार्जुनः शरैः ।
अभ्यगाज्जवनैरश्वैः काम्बोजानामनीकिनीम् ॥२६॥
26. tataḥ sa kṛtavarmāṇaṁ mohayitvārjunaḥ śaraiḥ ,
abhyagājjavanairaśvaiḥ kāmbojānāmanīkinīm.
26. tataḥ saḥ kṛtavarmāṇaṃ mohayitvā arjunaḥ śaraiḥ
abhyagāt javanaiḥ aśvaiḥ kāmbojānām anīkinīm
26. tataḥ saḥ arjunaḥ śaraiḥ kṛtavarmāṇaṃ mohayitvā
javanaiḥ aśvaiḥ kāmbojānām anīkinīm abhyagāt
26. Then Arjuna, having bewildered Kṛtavarman with his arrows, advanced towards the army of the Kambojas with his swift horses.
अमर्षितस्तु हार्दिख्यः प्रविष्टे श्वेतवाहने ।
विधुन्वन्सशरं चापं पाञ्चाल्याभ्यां समागतः ॥२७॥
27. amarṣitastu hārdikhyaḥ praviṣṭe śvetavāhane ,
vidhunvansaśaraṁ cāpaṁ pāñcālyābhyāṁ samāgataḥ.
27. amarṣitaḥ tu hārdikhyaḥ praviṣṭe śvetavāhane
vidhunvan saśaram cāpam pāñcālyābhyām samāgataḥ
27. hārdikhyaḥ amarṣitaḥ śvetavāhane praviṣṭe
saśaram cāpam vidhunvan pāñcālyābhyām samāgataḥ
27. Enraged, Hārdikya (Kṛtavarmā), as Arjuna (śvetavāhana) had entered, approached the two Pāñcāla princes (Yudhāmanyu and Uttamaujas), brandishing his bow fitted with arrows.
चक्ररक्षौ तु पाञ्चाल्यावर्जुनस्य पदानुगौ ।
पर्यवारयदायान्तौ कृतवर्मा रथेषुभिः ॥२८॥
28. cakrarakṣau tu pāñcālyāvarjunasya padānugau ,
paryavārayadāyāntau kṛtavarmā ratheṣubhiḥ.
28. cakrarakṣau tu pāñcālyau arjunasya padānugau
paryavārayat āyāntau kṛtavarmā ratheṣubhiḥ
28. kṛtavarmā tu arjunasya cakrarakṣau padānugau
āyāntau pāñcālyau ratheṣubhiḥ paryavārayat
28. Kṛtavarmā, however, surrounded the two Pāñcāla princes, who were Arjuna's chariot-wheel protectors and followers, as they approached, with a volley of arrows from his chariot.
तावविध्यत्ततो भोजः सर्वपारशवैः शरैः ।
त्रिभिरेव युधामन्युं चतुर्भिश्चोत्तमौजसम् ॥२९॥
29. tāvavidhyattato bhojaḥ sarvapāraśavaiḥ śaraiḥ ,
tribhireva yudhāmanyuṁ caturbhiścottamaujasam.
29. tau avidhyat tataḥ bhojaḥ sarvapāraśavaiḥ śaraiḥ
tribhiḥ eva yudhāmanyum caturbhiḥ ca uttamaujasam
29. tataḥ bhojaḥ sarvapāraśavaiḥ śaraiḥ tau avidhyat
tribhiḥ eva yudhāmanyum ca caturbhiḥ uttamaujasam
29. Then, Bhoja (Kṛtavarmā) struck them (Yudhāmanyu and Uttamaujas) with all his fierce arrows; he pierced Yudhāmanyu with just three, and Uttamaujas with four.
तावप्येनं विव्यधतुर्दशभिर्दशभिः शरैः ।
संचिच्छिदतुरप्यस्य ध्वजं कार्मुकमेव च ॥३०॥
30. tāvapyenaṁ vivyadhaturdaśabhirdaśabhiḥ śaraiḥ ,
saṁcicchidaturapyasya dhvajaṁ kārmukameva ca.
30. tau api enam vivyadhatur daśabhiḥ daśabhiḥ śaraiḥ
saṃcicchidatur api asya dhvajam kārmukam eva ca
30. tau api daśabhiḥ daśabhiḥ śaraiḥ enam vivyadhatur
api ca asya dhvajam kārmukam eva saṃcicchidatur
30. Those two (Yudhāmanyu and Uttamaujas) also struck him (Kṛtavarmā) with ten arrows each. Moreover, they severed his banner and his bow.
अथान्यद्धनुरादाय हार्दिक्यः क्रोधमूर्छितः ।
कृत्वा विधनुषौ वीरौ शरवर्षैरवाकिरत् ॥३१॥
31. athānyaddhanurādāya hārdikyaḥ krodhamūrchitaḥ ,
kṛtvā vidhanuṣau vīrau śaravarṣairavākirat.
31. atha anyat dhanuḥ ādāya hārdikyaḥ krodhamūrcchitaḥ
kṛtvā vidhanuṣau vīrau śaravarṣaiḥ avākirat
31. atha krodhamūrcchitaḥ hārdikyaḥ anyat dhanuḥ
ādāya vīrau vidhanuṣau kṛtvā śaravarṣaiḥ avākirat
31. Then, Hārdikya, overwhelmed by rage, took another bow. Having disarmed the two heroes (literally: 'made them without bows'), he showered them with volleys of arrows.
तावन्ये धनुषी सज्ये कृत्वा भोजं विजघ्नतुः ।
तेनान्तरेण बीभत्सुर्विवेशामित्रवाहिनीम् ॥३२॥
32. tāvanye dhanuṣī sajye kṛtvā bhojaṁ vijaghnatuḥ ,
tenāntareṇa bībhatsurviveśāmitravāhinīm.
32. tau anye dhanuṣī sajye kṛtvā bhojam vijaghnutuḥ
tena antareṇa bībhatsuḥ viveśa amitravāhinīm
32. tau anye sajye dhanuṣī kṛtvā bhojam vijaghnutuḥ
tena antareṇa bībhatsuḥ amitravāhinīm viveśa
32. The two (heroes), having strung other bows, then struck down Bhoja. At that very moment, Bibhatsu (Arjuna) entered the enemy ranks.
न लेभाते तु तौ द्वारं वारितौ कृतवर्मणा ।
धार्तराष्ट्रेष्वनीकेषु यतमानौ नरर्षभौ ॥३३॥
33. na lebhāte tu tau dvāraṁ vāritau kṛtavarmaṇā ,
dhārtarāṣṭreṣvanīkeṣu yatamānau nararṣabhau.
33. na lebhāte tu tau dvāram vāritau kṛtavarmaṇā
dhārtarāṣṭreṣu anīkeṣu yatamānau nararṣabhau
33. tu tau nararṣabhau dhārtarāṣṭreṣu anīkeṣu
yatamānau kṛtavarmaṇā vāritau dvāram na lebhāte
33. But those two bulls among men (heroes), though striving amidst the Dhārtarāṣṭra armies, could not find an opening, as they were obstructed by Kṛtavarman.
अनीकान्यर्दयन्युद्धे त्वरितः श्वेतवाहनः ।
नावधीत्कृतवर्माणं प्राप्तमप्यरिसूदनः ॥३४॥
34. anīkānyardayanyuddhe tvaritaḥ śvetavāhanaḥ ,
nāvadhītkṛtavarmāṇaṁ prāptamapyarisūdanaḥ.
34. anīkāni ardayan yuddhe tvaritaḥ śvetavāhanaḥ
na avadhīt kṛtavarmāṇam prāptam api arisūdanaḥ
34. tvaritaḥ śvetavāhanaḥ arisūdanaḥ yuddhe anīkāni
ardayan prāptam api kṛtavarmāṇam na avadhīt
34. Śvetavāhana (Arjuna), swiftly crushing the armies in battle, did not kill Kṛtavarman, even though he had encountered him, despite being a slayer of enemies.
तं दृष्ट्वा तु तथायान्तं शूरो राजा श्रुतायुधः ।
अभ्यद्रवत्सुसंक्रुद्धो विधुन्वानो महद्धनुः ॥३५॥
35. taṁ dṛṣṭvā tu tathāyāntaṁ śūro rājā śrutāyudhaḥ ,
abhyadravatsusaṁkruddho vidhunvāno mahaddhanuḥ.
35. tam dṛṣṭvā tu tathā āyāntam śūraḥ rājā śrutāyudhaḥ
abhyadravat susaṃkruddhaḥ vidhunvānaḥ mahat dhanuḥ
35. śūraḥ rājā śrutāyudhaḥ tam tathā āyāntam dṛṣṭvā tu
susaṃkruddhaḥ mahat dhanuḥ vidhunvānaḥ abhyadravat
35. Seeing him thus approaching, the brave King Śrutāyudha, exceedingly enraged, rushed forward, brandishing his great bow.
स पार्थं त्रिभिरानर्छत्सप्तत्या च जनार्दनम् ।
क्षुरप्रेण सुतीक्ष्णेन पार्थकेतुमताडयत् ॥३६॥
36. sa pārthaṁ tribhirānarchatsaptatyā ca janārdanam ,
kṣurapreṇa sutīkṣṇena pārthaketumatāḍayat.
36. saḥ pārtham tribhiḥ ānarcchat saptatyā ca janārdanam
kṣurapreṇa sutīkṣṇena pārthaketum atāḍayat
36. saḥ pārtham tribhiḥ ca janārdanam saptatyā ānarcchat.
sutīkṣṇena kṣurapreṇa pārthaketum atāḍayat.
36. He struck Pārtha (Arjuna) with three [arrows], and Janārdana (Kṛṣṇa) with seventy; with a very sharp razor-tipped arrow (kṣurapra) he struck Pārtha's banner.
तमर्जुनो नवत्या तु शराणां नतपर्वणाम् ।
आजघान भृशं क्रुद्धस्तोत्त्रैरिव महाद्विपम् ॥३७॥
37. tamarjuno navatyā tu śarāṇāṁ nataparvaṇām ,
ājaghāna bhṛśaṁ kruddhastottrairiva mahādvipam.
37. tam arjunaḥ navatyā tu śarāṇām nataparvaṇām
ājaghāna bhṛśam kruddhaḥ totraiḥ iva mahādvipam
37. tu bhṛśam kruddhaḥ arjunaḥ tam nataparvaṇām śarāṇām navatyā ājaghāna,
mahādvipam totraiḥ iva.
37. But Arjuna, exceedingly enraged, struck him with ninety well-notched arrows, just as one strikes a great elephant with goads.
स तन्न ममृषे राजन्पाण्डवेयस्य विक्रमम् ।
अथैनं सप्तसप्तत्या नाराचानां समार्पयत् ॥३८॥
38. sa tanna mamṛṣe rājanpāṇḍaveyasya vikramam ,
athainaṁ saptasaptatyā nārācānāṁ samārpayat.
38. saḥ tat na mamṛṣe rājan pāṇḍaveyasya vikramam
atha enam saptasaptatyā nārācānām samārpayat
38. rājan,
saḥ pāṇḍaveyasya tat vikramam na mamṛṣe.
atha saptasaptatyā nārācānām enam samārpayat.
38. O King, he did not tolerate that valor of the Pāṇḍava; then he overwhelmed him with seventy-seven arrows.
तस्यार्जुनो धनुश्छित्त्वा शरावापं निकृत्य च ।
आजघानोरसि क्रुद्धः सप्तभिर्नतपर्वभिः ॥३९॥
39. tasyārjuno dhanuśchittvā śarāvāpaṁ nikṛtya ca ,
ājaghānorasi kruddhaḥ saptabhirnataparvabhiḥ.
39. tasya arjunaḥ dhanuḥ chittvā śara-āvāpam nikṛtya ca
ājaghāna urasi kruddhaḥ saptabhiḥ nata-parvabhiḥ
39. arjunaḥ kruddhaḥ tasya dhanuḥ chittvā ca śara-āvāpam
nikṛtya saptabhiḥ nata-parvabhiḥ urasi ājaghāna
39. Arjuna, enraged, having cut his opponent's bow and severed his quiver, struck him in the chest with seven straight-knotted arrows.
अथान्यद्धनुरादाय स राजा क्रोधमूर्छितः ।
वासविं नवभिर्बाणैर्बाह्वोरुरसि चार्पयत् ॥४०॥
40. athānyaddhanurādāya sa rājā krodhamūrchitaḥ ,
vāsaviṁ navabhirbāṇairbāhvorurasi cārpayat.
40. atha anyat dhanuḥ ādāya sa rājā krodha-mūrcchitaḥ
vāsavim navabhiḥ bāṇaiḥ bāhvoḥ urasi ca arpayat
40. atha sa rājā krodha-mūrcchitaḥ anyat dhanuḥ ādadāya
navabhiḥ bāṇaiḥ vāsavim bāhvoḥ ca urasi arpayat
40. Then that king, overcome with rage, taking another bow, pierced Arjuna (Vāsavi) in his two arms and chest with nine arrows.
ततोऽर्जुनः स्मयन्नेव श्रुतायुधमरिंदमः ।
शरैरनेकसाहस्रैः पीडयामास भारत ॥४१॥
41. tato'rjunaḥ smayanneva śrutāyudhamariṁdamaḥ ,
śarairanekasāhasraiḥ pīḍayāmāsa bhārata.
41. tataḥ arjunaḥ smayan eva śrutāyudham arim-damaḥ
śaraiḥ aneka-sāhasraiḥ pīḍayāmāsa bhārata
41. bhārata tataḥ arim-damaḥ arjunaḥ smayan eva
aneka-sāhasraiḥ śaraiḥ śrutāyudham pīḍayāmāsa
41. Then Arjuna, the subduer of enemies, smiling, O Bhārata, tormented Śrutāyudha with many thousands of arrows.
अश्वांश्चास्यावधीत्तूर्णं सारथिं च महारथः ।
विव्याध चैनं सप्तत्या नाराचानां महाबलः ॥४२॥
42. aśvāṁścāsyāvadhīttūrṇaṁ sārathiṁ ca mahārathaḥ ,
vivyādha cainaṁ saptatyā nārācānāṁ mahābalaḥ.
42. aśvān ca asya avadhīt tūrṇam sārathim ca mahā-rathaḥ
vivyādha ca enam saptatyā nārācānām mahā-balaḥ
42. mahā-rathaḥ mahā-balaḥ asya aśvān ca sārathim ca
tūrṇam avadhīt ca enam saptatyā nārācānām vivyādha
42. The great warrior, the mighty Arjuna, swiftly killed his (opponent's) horses and charioteer, and pierced him with seventy iron arrows.
हताश्वं रथमुत्सृज्य स तु राजा श्रुतायुधः ।
अभ्यद्रवद्रणे पार्थं गदामुद्यम्य वीर्यवान् ॥४३॥
43. hatāśvaṁ rathamutsṛjya sa tu rājā śrutāyudhaḥ ,
abhyadravadraṇe pārthaṁ gadāmudyamya vīryavān.
43. hatāśvam ratham utsṛjya saḥ tu rājā śrutāyudhaḥ
abhyadravat raṇe pārtham gadām udyamya vīryavān
43. saḥ tu vīryavān rājā śrutāyudhaḥ hatāśvam ratham
utsṛjya raṇe gadām udyamya pārtham abhyadravat
43. The powerful King Śrutāyudha, abandoning his chariot after its horses were killed, rushed towards Pārtha in battle, raising his mace.
वरुणस्यात्मजो वीरः स तु राजा श्रुतायुधः ।
पर्णाशा जननी यस्य शीततोया महानदी ॥४४॥
44. varuṇasyātmajo vīraḥ sa tu rājā śrutāyudhaḥ ,
parṇāśā jananī yasya śītatoyā mahānadī.
44. varuṇasya ātmajaḥ vīraḥ saḥ tu rājā śrutāyudhaḥ
parṇāśā jananī yasya śītatoyā mahānadī
44. saḥ tu vīraḥ rājā śrutāyudhaḥ varuṇasya
ātmajaḥ yasya jananī śītatoyā mahānadī parṇāśā
44. That heroic King Śrutāyudha was the son of Varuṇa, and his mother was Parṇāśā, the great river with cold waters.
तस्य माताब्रवीद्वाक्यं वरुणं पुत्रकारणात् ।
अवध्योऽयं भवेल्लोके शत्रूणां तनयो मम ॥४५॥
45. tasya mātābravīdvākyaṁ varuṇaṁ putrakāraṇāt ,
avadhyo'yaṁ bhavelloke śatrūṇāṁ tanayo mama.
45. tasya mātā abravīt vākyam varuṇam putrakāraṇāt
avadhyaḥ ayam bhavet loke śatrūṇām tanayaḥ mama
45. tasya mātā putrakāraṇāt varuṇam vākyam abravīt
ayam mama tanayaḥ loke śatrūṇām avadhyaḥ bhavet
45. For her son's sake, his mother spoke these words to Varuṇa: "May this son of mine be invincible (avadhya) in the world, unkillable by enemies."
वरुणस्त्वब्रवीत्प्रीतो ददाम्यस्मै वरं हितम् ।
दिव्यमस्त्रं सुतस्तेऽयं येनावध्यो भविष्यति ॥४६॥
46. varuṇastvabravītprīto dadāmyasmai varaṁ hitam ,
divyamastraṁ sutaste'yaṁ yenāvadhyo bhaviṣyati.
46. varuṇaḥ tu abravīt prītaḥ dadāmi asmai varam hitam
divyam astram sutaḥ te ayam yena avadhyaḥ bhaviṣyati
46. tu prītaḥ varuṇaḥ abravīt asmai hitam varam divyam
astram dadāmi yena ayam te sutaḥ avadhyaḥ bhaviṣyati
46. Varuṇa, pleased, then said, "I give this beneficial boon to him: this divine weapon, by which your son will become invincible (avadhya)."
नास्ति चाप्यमरत्वं वै मनुष्यस्य कथंचन ।
सर्वेणावश्यमर्तव्यं जातेन सरितां वरे ॥४७॥
47. nāsti cāpyamaratvaṁ vai manuṣyasya kathaṁcana ,
sarveṇāvaśyamartavyaṁ jātena saritāṁ vare.
47. na asti ca api amaratvam vai manuṣyasya kathaṃcana
sarveṇa avaśyam martavyam jātena saritām vare
47. saritām vare manuṣyasya vai na asti amaratvam
kathaṃcana ca api sarveṇa jātena avaśyam martavyam
47. There is certainly no immortality (amaratvam) for a human being in any way. Everyone who is born must inevitably die, O best of rivers.
दुर्धर्षस्त्वेष शत्रूणां रणेषु भविता सदा ।
अस्त्रस्यास्य प्रभावाद्वै व्येतु ते मानसो ज्वरः ॥४८॥
48. durdharṣastveṣa śatrūṇāṁ raṇeṣu bhavitā sadā ,
astrasyāsya prabhāvādvai vyetu te mānaso jvaraḥ.
48. durdharṣaḥ tu eṣaḥ śatrūṇām raṇeṣu bhavitā sadā
astrasya asya prabhāvāt vai vyetu te mānasaḥ jvaraḥ
48. eṣaḥ tu sadā raṇeṣu śatrūṇām durdharṣaḥ bhavitā
asya astrasya prabhāvāt vai te mānasaḥ jvaraḥ vyetu
48. Indeed, this one will always be invincible to enemies in battles. Due to the power of this weapon, let your mental anguish (jvara) certainly depart.
इत्युक्त्वा वरुणः प्रादाद्गदां मन्त्रपुरस्कृताम् ।
यामासाद्य दुराधर्षः सर्वलोके श्रुतायुधः ॥४९॥
49. ityuktvā varuṇaḥ prādādgadāṁ mantrapuraskṛtām ,
yāmāsādya durādharṣaḥ sarvaloke śrutāyudhaḥ.
49. iti uktvā varuṇaḥ prādāt gadām mantrapuraskṛtām
yām āsādya durādharṣaḥ sarvaloke śrutāyudhaḥ
49. iti uktvā varuṇaḥ mantrapuraskṛtām gadām prādāt
yām āsādya durādharṣaḥ sarvaloke śrutāyudhaḥ
49. Having said this, Varuna gave a mace (gadā) consecrated with sacred incantations (mantra). Having obtained that mace, one becomes invincible, his weapon renowned in all worlds.
उवाच चैनं भगवान्पुनरेव जलेश्वरः ।
अयुध्यति न मोक्तव्या सा त्वय्येव पतेदिति ॥५०॥
50. uvāca cainaṁ bhagavānpunareva jaleśvaraḥ ,
ayudhyati na moktavyā sā tvayyeva patediti.
50. uvāca ca enam bhagavān punaḥ eva jaleśvaraḥ
ayudhyati na moktavyā sā tvayi eva patet iti
50. ca bhagavān jaleśvaraḥ punaḥ eva enam uvāca
ayudhyati na moktavyā sā tvayi eva patet iti
50. And the venerable lord of waters (jaleśvara) again said to him: 'It should not be released when one is not engaged in battle; otherwise, it would fall back upon you yourself.'
स तया वीरघातिन्या जनार्दनमताडयत् ।
प्रतिजग्राह तां कृष्णः पीनेनांसेन वीर्यवान् ॥५१॥
51. sa tayā vīraghātinyā janārdanamatāḍayat ,
pratijagrāha tāṁ kṛṣṇaḥ pīnenāṁsena vīryavān.
51. sa tayā vīraghātinyā janārdanam atāḍayat |
pratijagrāha tām kṛṣṇaḥ pīnena aṃsena vīryavān
51. sa tayā vīraghātinyā janārdanam atāḍayat
vīryavān kṛṣṇaḥ tām pīnena aṃsena pratijagrāha
51. He struck Janardana (Krishna) with that hero-slaying (weapon). The mighty Krishna received it with his broad shoulder.
नाकम्पयत शौरिं सा विन्ध्यं गिरिमिवानिलः ।
प्रत्यभ्ययात्तं विप्रोढा कृत्येव दुरधिष्ठिता ॥५२॥
52. nākampayata śauriṁ sā vindhyaṁ girimivānilaḥ ,
pratyabhyayāttaṁ viproḍhā kṛtyeva duradhiṣṭhitā.
52. na akampayata śaurim sā vindhyam girim iva anilaḥ |
pratyabhyayāt tam viprodhā kṛtyā iva duradhiṣṭhitā
52. sā śaurim vindhyam girim anilaḥ iva na akampayata
viprodhā duradhiṣṭhitā kṛtyā iva tam pratyabhyayāt
52. That (weapon) did not shake Shauri (Krishna), just as the wind cannot shake the Vindhya mountain. It counter-attacked him, like a mighty kṛtyā (a malevolent magical force) that is difficult to overcome.
जघान चास्थितं वीरं श्रुतायुधममर्षणम् ।
हत्वा श्रुतायुधं वीरं जगतीमन्वपद्यत ॥५३॥
53. jaghāna cāsthitaṁ vīraṁ śrutāyudhamamarṣaṇam ,
hatvā śrutāyudhaṁ vīraṁ jagatīmanvapadyata.
53. jaghāna ca āsthitam vīram śrutāyudham amarṣaṇam
| hatvā śrutāyudham vīram jagatīm anvapadyata
53. ca jaghāna āsthitam amarṣaṇam vīram śrutāyudham
śrutāyudham vīram hatvā jagatīm anvapadyata
53. And he slew the enraged, steadfast hero Shrutayudha. After killing the hero Shrutayudha, he (Shrutayudha) fell to the ground.
हाहाकारो महांस्तत्र सैन्यानां समजायत ।
स्वेनास्त्रेण हतं दृष्ट्वा श्रुतायुधमरिंदमम् ॥५४॥
54. hāhākāro mahāṁstatra sainyānāṁ samajāyata ,
svenāstreṇa hataṁ dṛṣṭvā śrutāyudhamariṁdamam.
54. hāhākāraḥ mahān tatra sainyānām samajāyata |
svena astreṇa hatam dṛṣṭvā śrutāyudham arindamam
54. tatra sainyānām mahān hāhākāraḥ samajāyata
arindamam śrutāyudham svena astreṇa hatam dṛṣṭvā
54. A great cry of lamentation (hāhākāra) arose there among the soldiers, having seen Shrutayudha, the subduer of enemies, killed by his own weapon.
अयुध्यमानाय हि सा केशवाय नराधिप ।
क्षिप्ता श्रुतायुधेनाथ तस्मात्तमवधीद्गदा ॥५५॥
55. ayudhyamānāya hi sā keśavāya narādhipa ,
kṣiptā śrutāyudhenātha tasmāttamavadhīdgadā.
55. ayudhyamānāya hi sā keśavāya narādhipa kṣiptā
śrutāyudhena atha tasmāt tam avadhīt gadā
55. narādhipa hi śrutāyudhena ayudhyamānāya
keśavāya sā kṣiptā atha tasmāt gadā tam avadhīt
55. O king, indeed, that mace (gadā) was thrown by Śrutāyudha at Keśava (Krishna) who was not fighting. Therefore, it killed him.
यथोक्तं वरुणेनाजौ तथा स निधनं गतः ।
व्यसुश्चाप्यपतद्भूमौ प्रेक्षतां सर्वधन्विनाम् ॥५६॥
56. yathoktaṁ varuṇenājau tathā sa nidhanaṁ gataḥ ,
vyasuścāpyapatadbhūmau prekṣatāṁ sarvadhanvinām.
56. yathā uktam varuṇena ājau tathā sa nidhanam gataḥ
vyasuḥ ca api apatat bhūmau prekṣatām sarvadhanvinām
56. ājau varuṇena yathā uktam tathā sa nidhanam gataḥ ca
api vyasuḥ sarvadhanvinām prekṣatām bhūmau apatat
56. As declared by Varuṇa in battle, so he met his demise. Lifeless, he also fell upon the ground in the sight of all the archers.
पतमानस्तु स बभौ पर्णाशायाः प्रियः सुतः ।
संभग्न इव वातेन बहुशाखो वनस्पतिः ॥५७॥
57. patamānastu sa babhau parṇāśāyāḥ priyaḥ sutaḥ ,
saṁbhagna iva vātena bahuśākho vanaspatiḥ.
57. patamānaḥ tu sa babhau parṇāśāyāḥ priyaḥ sutaḥ
saṃbhagnaḥ iva vātena bahuśākhaḥ vanaspatiḥ
57. tu sa parṇāśāyāḥ priyaḥ sutaḥ patamānaḥ vātena
saṃbhagnaḥ bahuśākhaḥ vanaspatiḥ iva babhau
57. But as he fell, that dear son of Parṇāśā appeared like a many-branched tree broken by the wind.
ततः सर्वाणि सैन्यानि सेनामुख्याश्च सर्वशः ।
प्राद्रवन्त हतं दृष्ट्वा श्रुतायुधमरिंदमम् ॥५८॥
58. tataḥ sarvāṇi sainyāni senāmukhyāśca sarvaśaḥ ,
prādravanta hataṁ dṛṣṭvā śrutāyudhamariṁdamam.
58. tataḥ sarvāṇi sainyāni senāmukhyāḥ ca sarvaśaḥ
prādravanta hatam dṛṣṭvā śrutāyudham ariṃdamam
58. tataḥ sarvāṇi sainyāni ca senāmukhyāḥ sarvaśaḥ
ariṃdamam śrutāyudham hatam dṛṣṭvā prādravanta
58. Then all the armies and the army chiefs, seeing Śrutāyudha, the subduer of enemies, slain, fled in every direction.
तथ काम्बोजराजस्य पुत्रः शूरः सुदक्षिणः ।
अभ्ययाज्जवनैरश्वैः फल्गुनं शत्रुसूदनम् ॥५९॥
59. tatha kāmbojarājasya putraḥ śūraḥ sudakṣiṇaḥ ,
abhyayājjavanairaśvaiḥ phalgunaṁ śatrusūdanam.
59. tatha kāmbojarājasya putraḥ śūraḥ sudakṣiṇaḥ
abhyayāt javanaiḥ aśvaiḥ phalgunam śatrusūdanam
59. tatha kāmbojarājasya śūraḥ putraḥ sudakṣiṇaḥ
javanaiḥ aśvaiḥ śatrusūdanam phalgunam abhyayāt
59. Thus, Sudakṣiṇa, the brave son of the king of Kamboja, advanced with swift horses against Arjuna, the destroyer of foes.
तस्य पार्थः शरान्सप्त प्रेषयामास भारत ।
ते तं शूरं विनिर्भिद्य प्राविशन्धरणीतलम् ॥६०॥
60. tasya pārthaḥ śarānsapta preṣayāmāsa bhārata ,
te taṁ śūraṁ vinirbhidya prāviśandharaṇītalam.
60. tasya pārthaḥ śarān sapta preṣayāmāsa bhārata
te tam śūram vinirbhidya prāviśan dharaṇītalam
60. bhārata pārthaḥ tasya sapta śarān preṣayāmāsa
te tam śūram vinirbhidya dharaṇītalam prāviśan
60. O Bhārata, Arjuna dispatched seven arrows at him. Piercing that brave warrior, they entered the surface of the earth.
सोऽतिविद्धः शरैस्तीक्ष्णैर्गाण्डीवप्रेषितैर्मृधे ।
अर्जुनं प्रतिविव्याध दशभिः कङ्कपत्रिभिः ॥६१॥
61. so'tividdhaḥ śaraistīkṣṇairgāṇḍīvapreṣitairmṛdhe ,
arjunaṁ prativivyādha daśabhiḥ kaṅkapatribhiḥ.
61. saḥ atividdhaḥ śaraiḥ tīkṣṇaiḥ gāṇḍīvapreṣitaiḥ
mṛdhe arjunam prativivyādha daśabhiḥ kaṅkapatribhiḥ
61. mṛdhe gāṇḍīvapreṣitaiḥ tīkṣṇaiḥ śaraiḥ atividdhaḥ
saḥ arjunam daśabhiḥ kaṅkapatribhiḥ prativivyādha
61. He, deeply wounded by the sharp arrows discharged from the Gāṇḍīva (bow) in battle, struck Arjuna in return with ten arrows winged with heron feathers.
वासुदेवं त्रिभिर्विद्ध्वा पुनः पार्थं च पञ्चभिः ।
तस्य पार्थो धनुश्छित्त्वा केतुं चिच्छेद मारिष ॥६२॥
62. vāsudevaṁ tribhirviddhvā punaḥ pārthaṁ ca pañcabhiḥ ,
tasya pārtho dhanuśchittvā ketuṁ ciccheda māriṣa.
62. vāsudevam tribhiḥ viddhvā punaḥ pārtham ca pañcabhiḥ
tasya pārthaḥ dhanuḥ chittvā ketum ciccheda māriṣa
62. māriṣa [Sudakṣiṇaḥ] vāsudevam tribhiḥ viddhvā ca punaḥ pārtham pañcabhiḥ [viddhvā],
pārthaḥ tasya dhanuḥ chittvā ketum ciccheda
62. O Māriṣa, having wounded Vāsudeva (Kṛṣṇa) with three [arrows], and then Arjuna with five, Arjuna then cut off his (Sudakṣiṇa's) bow and banner.
भल्लाभ्यां भृशतीक्ष्णाभ्यां तं च विव्याध पाण्डवः ।
स तु पार्थं त्रिभिर्विद्ध्वा सिंहनादमथानदत् ॥६३॥
63. bhallābhyāṁ bhṛśatīkṣṇābhyāṁ taṁ ca vivyādha pāṇḍavaḥ ,
sa tu pārthaṁ tribhirviddhvā siṁhanādamathānadat.
63. bhallābhyām bhṛśatīkṣṇābhyām tam ca vivyādha pāṇḍavaḥ
saḥ tu pārtham tribhiḥ viddhvā siṃhanādam atha anadat
63. pāṇḍavaḥ tam bhṛśatīkṣṇābhyām bhallābhyām ca vivyādha;
saḥ tu tribhiḥ viddhvā pārtham atha siṃhanādam anadat
63. The son of Pāṇḍu (Arjuna) pierced him with two exceedingly sharp spears. But, having struck Pārtha (Arjuna) with three (arrows), he then roared a lion's roar.
सर्वपारशवीं चैव शक्तिं शूरः सुदक्षिणः ।
सघण्टां प्राहिणोद्घोरां क्रुद्धो गाण्डीवधन्वने ॥६४॥
64. sarvapāraśavīṁ caiva śaktiṁ śūraḥ sudakṣiṇaḥ ,
saghaṇṭāṁ prāhiṇodghorāṁ kruddho gāṇḍīvadhanvane.
64. sarvapāraśavīm ca eva śaktim śūraḥ sudakṣiṇaḥ
saghaṇṭām prāhiṇot ghorām kruddhaḥ gāṇḍīvadhanvane
64. kruddhaḥ śūraḥ sudakṣiṇaḥ ca eva gāṇḍīvadhanvane
sarvapāraśavīm saghaṇṭām ghorām śaktim prāhiṇot
64. And the brave and very capable Sudakṣiṇa, enraged, hurled a terrible iron spear (śakti), complete with a bell, towards the wielder of the Gāṇḍīva bow (Arjuna).
सा ज्वलन्ती महोल्केव तमासाद्य महारथम् ।
सविस्फुलिङ्गा निर्भिद्य निपपात महीतले ॥६५॥
65. sā jvalantī maholkeva tamāsādya mahāratham ,
savisphuliṅgā nirbhidya nipapāta mahītale.
65. sā jvalantī mahāulkā iva tam āsādya mahāratham
savisphuliṅgā nirbhidya nipapāta mahītale
65. sā mahāulkā iva jvalantī tam mahāratham āsādya
savisphuliṅgā nirbhidya mahītale nipapāta
65. That (spear), blazing like a great meteor, reached that great charioteer (Arjuna) and, tearing him apart with sparks, fell to the ground.
तं चतुर्दशभिः पार्थो नाराचैः कङ्कपत्रिभिः ।
साश्वध्वजधनुःसूतं विव्याधाचिन्त्यविक्रमः ।
रथं चान्यैः सुबहुभिश्चक्रे विशकलं शरैः ॥६६॥
66. taṁ caturdaśabhiḥ pārtho nārācaiḥ kaṅkapatribhiḥ ,
sāśvadhvajadhanuḥsūtaṁ vivyādhācintyavikramaḥ ,
rathaṁ cānyaiḥ subahubhiścakre viśakalaṁ śaraiḥ.
66. tam caturdaśabhiḥ pārthaḥ nārācaiḥ
kaṅkapatribhiḥ sāśvadhvajadhanuḥsūtam
vivyādha acintyavikramaḥ ratham ca anyaiḥ
subahubhiḥ cakre viśakalam śaraiḥ
66. acintyavikramaḥ pārthaḥ tam
sāśvadhvajadhanuḥsūtam caturdaśabhiḥ kaṅkapatribhiḥ
nārācaiḥ vivyādha; ca anyaiḥ
subahubhiḥ śaraiḥ ratham viśakalam cakre
66. The son of Pṛthā (Arjuna), of inconceivable valor, pierced him (Sudakṣiṇa) with fourteen iron arrows feathered with kanka bird feathers, along with his horses, banner, bow, and charioteer. And with many other arrows, he shattered his chariot.
सुदक्षिणं तु काम्बोजं मोघसंकल्पविक्रमम् ।
बिभेद हृदि बाणेन पृथुधारेण पाण्डवः ॥६७॥
67. sudakṣiṇaṁ tu kāmbojaṁ moghasaṁkalpavikramam ,
bibheda hṛdi bāṇena pṛthudhāreṇa pāṇḍavaḥ.
67. sudakṣiṇam tu kāmbojam moghasaṅkalpavikramam
bibheda hṛdi bāṇena pṛthudhāreṇa pāṇḍavaḥ
67. pāṇḍavaḥ tu moghasaṅkalpavikramam sudakṣiṇam
kāmbojam pṛthudhāreṇa bāṇena hṛdi bibheda
67. The Pāṇḍava (Arjuna) pierced Sudakṣiṇa, the king of Kamboja, whose determination (saṃkalpa) and valor (vikrama) had become futile, in the heart with a broad-tipped arrow.
स भिन्नमर्मा स्रस्ताङ्गः प्रभ्रष्टमुकुटाङ्गदः ।
पपाताभिमुखः शूरो यन्त्रमुक्त इव ध्वजः ॥६८॥
68. sa bhinnamarmā srastāṅgaḥ prabhraṣṭamukuṭāṅgadaḥ ,
papātābhimukhaḥ śūro yantramukta iva dhvajaḥ.
68. sa bhinnamarmā srastāṅgaḥ prabhraṣṭamukuṭāṅgadaḥ
papāta abhimukhaḥ śūraḥ yantramuktaḥ iva dhvajaḥ
68. bhinnamarmā srastāṅgaḥ prabhraṣṭamukuṭāṅgadaḥ saḥ
śūraḥ yantramuktaḥ dhvajaḥ iva abhimukhaḥ papāta
68. With his vital organs pierced, limbs slackened, and his crown and armlets fallen, that brave hero (śūra) collapsed face-down, like a banner released from its pole.
गिरेः शिखरजः श्रीमान्सुशाखः सुप्रतिष्ठितः ।
निर्भग्न इव वातेन कर्णिकारो हिमात्यये ॥६९॥
69. gireḥ śikharajaḥ śrīmānsuśākhaḥ supratiṣṭhitaḥ ,
nirbhagna iva vātena karṇikāro himātyaye.
69. gireḥ śikharajaḥ śrīmān suśākhaḥ supratiṣṭhitaḥ
nirbhagnaḥ iva vātena karṇikāraḥ himātyaye
69. gireḥ śikharajaḥ śrīmān suśākhaḥ supratiṣṭhitaḥ
karṇikāraḥ iva himātyaye vātena nirbhagnaḥ
69. He was like a magnificent (śrīmān) Karnikara tree, grown on a mountain peak, with beautiful branches (suśākha) and well-rooted (supratiṣṭhita), broken by the wind at the end of winter.
शेते स्म निहतो भूमौ काम्बोजास्तरणोचितः ।
सुदर्शनीयस्ताम्राक्षः कर्णिना स सुदक्षिणः ।
पुत्रः काम्बोजराजस्य पार्थेन विनिपातितः ॥७०॥
70. śete sma nihato bhūmau kāmbojāstaraṇocitaḥ ,
sudarśanīyastāmrākṣaḥ karṇinā sa sudakṣiṇaḥ ,
putraḥ kāmbojarājasya pārthena vinipātitaḥ.
70. śete sma nihataḥ bhūmau
kāmbojāstaraṇocitaḥ sudarśanīyaḥ tāmrākṣaḥ
karṇinā sa sudakṣiṇaḥ putraḥ
kāmbojarājasya pārthena vinipātitaḥ
70. kāmbojarājasya putraḥ saḥ sudakṣiṇaḥ
kāmbojāstaraṇocitaḥ sudarśanīyaḥ
tāmrākṣaḥ karṇinā pārthena
vinipātitaḥ nihataḥ bhūmau śete sma
70. That Sudakṣiṇa, the son of the king of Kamboja, who was accustomed to fine Kambhoja beddings, very handsome, and with coppery eyes, lay slain on the ground by a barbed arrow (karṇinā), struck down by Arjuna (Pārtha).
ततः सर्वाणि सैन्यानि व्यद्रवन्त सुतस्य ते ।
हतं श्रुतायुधं दृष्ट्वा काम्बोजं च सुदक्षिणम् ॥७१॥
71. tataḥ sarvāṇi sainyāni vyadravanta sutasya te ,
hataṁ śrutāyudhaṁ dṛṣṭvā kāmbojaṁ ca sudakṣiṇam.
71. tataḥ sarvāṇi sainyāni vyadravanta sutasya te
hatam śrutāyudham dṛṣṭvā kāmbojam ca sudakṣiṇam
71. tataḥ te sutasya sarvāṇi sainyāni śrutāyudham
ca kāmbojam sudakṣiṇam hatam dṛṣṭvā vyadravanta
71. Then, all the armies of your son fled, having seen Śrutāyudha and Sudakṣiṇa, the king of Kamboja, slain.