Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-95

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततो विवाहे निर्वृत्ते स राजा शंतनुर्नृपः ।
तां कन्यां रूपसंपन्नां स्वगृहे संन्यवेशयत् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato vivāhe nirvṛtte sa rājā śaṁtanurnṛpaḥ ,
tāṁ kanyāṁ rūpasaṁpannāṁ svagṛhe saṁnyaveśayat.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ vivāhe nirvyttte saḥ rājā śaṃtanuḥ
nṛpaḥ tām kanyām rūpasaṃpannām svagṛhe saṃnyaveśayat
1. Vaishampayana said: "Then, once the marriage was completed, King Shantanu placed that beautiful maiden in his own home."
ततः शांतनवो धीमान्सत्यवत्यामजायत ।
वीरश्चित्राङ्गदो नाम वीर्येण मनुजानति ॥२॥
2. tataḥ śāṁtanavo dhīmānsatyavatyāmajāyata ,
vīraścitrāṅgado nāma vīryeṇa manujānati.
2. tataḥ śāṃtanavaḥ dhīmān satyavatyām ajāyata
vīraḥ citrāṅgadaḥ nāma vīryeṇa manujān ati
2. Then, from Satyavati, an intelligent son of Shantanu was born. He was a hero named Chitrāngada, who surpassed all men in prowess.
अथापरं महेष्वासं सत्यवत्यां पुनः प्रभुः ।
विचित्रवीर्यं राजानं जनयामास वीर्यवान् ॥३॥
3. athāparaṁ maheṣvāsaṁ satyavatyāṁ punaḥ prabhuḥ ,
vicitravīryaṁ rājānaṁ janayāmāsa vīryavān.
3. atha aparam maheṣvāsam satyavatyām punaḥ prabhuḥ
vicitravīryam rājānam janayāmāsa vīryavān
3. Then, the powerful lord Shantanu again begot another son from Satyavati, a great archer, King Vichitravirya, himself being valiant.
अप्राप्तवति तस्मिंश्च यौवनं भरतर्षभ ।
स राजा शंतनुर्धीमान्कालधर्ममुपेयिवान् ॥४॥
4. aprāptavati tasmiṁśca yauvanaṁ bharatarṣabha ,
sa rājā śaṁtanurdhīmānkāladharmamupeyivān.
4. aprāptavati tasmin ca yauvanam bharatarṣabhaḥ
saḥ rājā śaṃtanuḥ dhīmān kāladharmam upeyivān
4. O best of Bharatas, while he (Chitrangada) had not yet attained youth, that wise King Shantanu passed away.
स्वर्गते शंतनौ भीष्मश्चित्राङ्गदमरिंदमम् ।
स्थापयामास वै राज्ये सत्यवत्या मते स्थितः ॥५॥
5. svargate śaṁtanau bhīṣmaścitrāṅgadamariṁdamam ,
sthāpayāmāsa vai rājye satyavatyā mate sthitaḥ.
5. svargate śaṃtanau bhīṣmaḥ citrāṅgadam ariṃdamam
sthāpayāmāsa vai rājye satyavatyā mate sthitaḥ
5. When Shantanu passed away to heaven, Bhishma, the subduer of enemies, acting in accordance with Satyavati's wishes, indeed established Chitrangada on the throne.
स तु चित्राङ्गदः शौर्यात्सर्वांश्चिक्षेप पार्थिवान् ।
मनुष्यं न हि मेने स कंचित्सदृशमात्मनः ॥६॥
6. sa tu citrāṅgadaḥ śauryātsarvāṁścikṣepa pārthivān ,
manuṣyaṁ na hi mene sa kaṁcitsadṛśamātmanaḥ.
6. saḥ tu citrāṅgadaḥ śauryāt sarvān cikṣepa pārthivān
manuṣyam na hi mene saḥ kaṃcit sadṛśam ātmanaḥ
6. But that Chitrangada, emboldened by his valor, slighted all other kings. Indeed, he considered no man to be his equal.
तं क्षिपन्तं सुरांश्चैव मनुष्यानसुरांस्तथा ।
गन्धर्वराजो बलवांस्तुल्यनामाभ्ययात्तदा ।
तेनास्य सुमहद्युद्धं कुरुक्षेत्रे बभूव ह ॥७॥
7. taṁ kṣipantaṁ surāṁścaiva manuṣyānasurāṁstathā ,
gandharvarājo balavāṁstulyanāmābhyayāttadā ,
tenāsya sumahadyuddhaṁ kurukṣetre babhūva ha.
7. tam kṣipantam surān ca eva manuṣyān
asurān tathā gandharvarājaḥ balavān
tulyanāmā abhyayāt tadā tena asya
sumahat yuddham kurukṣetre babhūva ha
7. Then, a powerful king of the Gandharvas, who bore the same name, approached him (Chitrangada) as he was slighting gods, humans, and asuras alike. Indeed, a very great battle ensued between them in Kurukshetra.
तयोर्बलवतोस्तत्र गन्धर्वकुरुमुख्ययोः ।
नद्यास्तीरे हिरण्वत्याः समास्तिस्रोऽभवद्रणः ॥८॥
8. tayorbalavatostatra gandharvakurumukhyayoḥ ,
nadyāstīre hiraṇvatyāḥ samāstisro'bhavadraṇaḥ.
8. tayoḥ balavatoḥ tatra gandharvakurumukhyayoḥ
nadyāḥ tīre hiraṇvatyāḥ samāḥ tisraḥ abhavat raṇaḥ
8. There, on the bank of the Hiraṇvatī River, a battle between those two powerful chiefs – the Gandharva and the Kuru – lasted for three years.
तस्मिन्विमर्दे तुमुले शस्त्रवृष्टिसमाकुले ।
मायाधिकोऽवधीद्वीरं गन्धर्वः कुरुसत्तमम् ॥९॥
9. tasminvimarde tumule śastravṛṣṭisamākule ,
māyādhiko'vadhīdvīraṁ gandharvaḥ kurusattamam.
9. tasmin vimarde tumule śastravṛṣṭisamākule
māyādhikaḥ avadhīt vīram gandharvaḥ kurusattamam
9. In that tumultuous battle, filled with a shower of weapons, the Gandharva, superior in magical powers (māyā), slew the heroic Citrāṅgada, the best of the Kurus.
चित्राङ्गदं कुरुश्रेष्ठं विचित्रशरकार्मुकम् ।
अन्ताय कृत्वा गन्धर्वो दिवमाचक्रमे ततः ॥१०॥
10. citrāṅgadaṁ kuruśreṣṭhaṁ vicitraśarakārmukam ,
antāya kṛtvā gandharvo divamācakrame tataḥ.
10. citrāṅgadam kuruśreṣṭham vicitraśarakārmukam
antāya kṛtvā gandharvaḥ divam ācakrame tataḥ
10. Having brought to an end Citrāṅgada, the foremost of the Kurus, who possessed a wondrous bow and arrows, the Gandharva then ascended to heaven.
तस्मिन्नृपतिशार्दूले निहते भूरिवर्चसि ।
भीष्मः शांतनवो राजन्प्रेतकार्याण्यकारयत् ॥११॥
11. tasminnṛpatiśārdūle nihate bhūrivarcasi ,
bhīṣmaḥ śāṁtanavo rājanpretakāryāṇyakārayat.
11. tasmin nṛpatiśārdūle nihate bhūrivarcasi
bhīṣmaḥ śāntanavaḥ rājan pretakāryāṇi akārayat
11. O King, when that tiger among kings of great splendor had been slain, Bhīṣma, the son of Śāntanu, performed the funeral rites.
विचित्रवीर्यं च तदा बालमप्राप्तयौवनम् ।
कुरुराज्ये महाबाहुरभ्यषिञ्चदनन्तरम् ॥१२॥
12. vicitravīryaṁ ca tadā bālamaprāptayauvanam ,
kururājye mahābāhurabhyaṣiñcadanantaram.
12. vicitravīryam ca tadā bālam aprāptayauvanam
kururājye mahābāhuḥ abhyaṣiñcat anantaram
12. And then, the mighty-armed Bhīṣma immediately consecrated the young Vicitravīrya, who had not yet attained youth, in the Kuru kingdom.
विचित्रवीर्यस्तु तदा भीष्मस्य वचने स्थितः ।
अन्वशासन्महाराज पितृपैतामहं पदम् ॥१३॥
13. vicitravīryastu tadā bhīṣmasya vacane sthitaḥ ,
anvaśāsanmahārāja pitṛpaitāmahaṁ padam.
13. vicitravīryaḥ tu tadā bhīṣmasya vacane sthitaḥ
anvaśāsat mahārāja pitṛpaitāmaham padam
13. O great King, Vicitravīrya, abiding by Bhīṣma's command, then ruled the ancestral position of his forefathers.
स धर्मशास्त्रकुशलो भीष्मं शांतनवं नृपः ।
पूजयामास धर्मेण स चैनं प्रत्यपालयत् ॥१४॥
14. sa dharmaśāstrakuśalo bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ nṛpaḥ ,
pūjayāmāsa dharmeṇa sa cainaṁ pratyapālayat.
14. sa dharmaśāstrakusalaḥ bhīṣmam śāntanavam nṛpaḥ
pūjayāmāsa dharmeṇa sa ca enam pratyapālayat
14. That king, skilled in dharma-śāstra, honored Bhishma, the son of Shantanu, with due dharma. And Bhishma, in turn, protected him.