Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-81

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
प्रायोपविष्टे नृपतौ मणिपूरेश्वरे तदा ।
पितृशोकसमाविष्टे सह मात्रा परंतप ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
prāyopaviṣṭe nṛpatau maṇipūreśvare tadā ,
pitṛśokasamāviṣṭe saha mātrā paraṁtapa.
1. vaiśaṃpāyana uvāca prāyopaviṣṭe nṛpatau maṇipūreśvare
tadā pitṛśokasamāviṣṭe saha mātrā paraṃtapa
1. vaiśaṃpāyana uvāca paraṃtapa tadā nṛpatau
maṇipūreśvare prāyopaviṣṭe pitṛśokasamāviṣṭe saha mātrā
1. Vaishampayana said: 'O tormentor of foes, then, when the king, the ruler of Manipura, sat down for his fast unto death (prāyopaveśa), deeply afflicted by grief for his father, accompanied by his mother...'
उलूपी चिन्तयामास तदा संजीवनं मणिम् ।
स चोपातिष्ठत तदा पन्नगानां परायणम् ॥२॥
2. ulūpī cintayāmāsa tadā saṁjīvanaṁ maṇim ,
sa copātiṣṭhata tadā pannagānāṁ parāyaṇam.
2. ulūpī cintayāmāsa tadā saṃjīvanam maṇim saḥ
ca upātiṣṭhata tadā pannagānām parāyaṇam
2. tadā ulūpī saṃjīvanam maṇim cintayāmāsa ca
tadā saḥ pannagānām parāyaṇam upātiṣṭhata
2. Then Ulupi contemplated the life-restoring gem. And at that moment, that gem, which was the supreme resource of the Nagas, manifested.
तं गृहीत्वा तु कौरव्य नागराजपतेः सुता ।
मनःप्रह्लादनीं वाचं सैनिकानामथाब्रवीत् ॥३॥
3. taṁ gṛhītvā tu kauravya nāgarājapateḥ sutā ,
manaḥprahlādanīṁ vācaṁ sainikānāmathābravīt.
3. tam gṛhītvā tu kauravya nāgarājapateḥ sutā
manaḥprahlādanīm vācam sainikānām atha abravīt
3. kauravya tu nāgarājapateḥ sutā tam gṛhītvā
atha sainikānām manaḥprahlādanīm vācam abravīt
3. O descendant of Kuru, the daughter of the Naga king, having indeed taken that gem, then spoke words that delighted the minds of the soldiers.
उत्तिष्ठ मा शुचः पुत्र नैष जिष्णुस्त्वया हतः ।
अजेयः पुरुषैरेष देवैर्वापि सवासवैः ॥४॥
4. uttiṣṭha mā śucaḥ putra naiṣa jiṣṇustvayā hataḥ ,
ajeyaḥ puruṣaireṣa devairvāpi savāsavaiḥ.
4. uttiṣṭha mā śucaḥ putra na eṣaḥ jiṣṇuḥ tvayā hataḥ
ajeyaḥ puruṣaiḥ eṣaḥ devaiḥ vā api savāsavaiḥ
4. putra uttiṣṭha mā śucaḥ eṣaḥ jiṣṇuḥ tvayā na hataḥ
eṣaḥ puruṣaiḥ vā savāsavaiḥ devaiḥ api ajeyaḥ
4. Son, rise up, do not grieve. This Jiṣṇu was not killed by you. He is unconquerable by men, or even by gods along with the Vasavas.
मया तु मोहिनी नाम मायैषा संप्रयोजिता ।
प्रियार्थं पुरुषेन्द्रस्य पितुस्तेऽद्य यशस्विनः ॥५॥
5. mayā tu mohinī nāma māyaiṣā saṁprayojitā ,
priyārthaṁ puruṣendrasya pituste'dya yaśasvinaḥ.
5. mayā tu mohinī nāma māyā eṣā saṃprayojitā
priyārtham puruṣendrasya pituḥ te adya yaśasvinaḥ
5. tu mayā mohinī nāma eṣā māyā adya yaśasvinaḥ
puruṣendrasya te pituḥ priyārtham saṃprayojitā
5. But by me, this illusion (māyā) named Mohinī was employed today for the pleasure of your glorious father, the lord of men.
जिज्ञासुर्ह्येष वै पुत्र बलस्य तव कौरवः ।
संग्रामे युध्यतो राजन्नागतः परवीरहा ॥६॥
6. jijñāsurhyeṣa vai putra balasya tava kauravaḥ ,
saṁgrāme yudhyato rājannāgataḥ paravīrahā.
6. jijñāsuḥ hi eṣaḥ vai putra balasya tava kauravaḥ
saṃgrāme yudhyataḥ rājan āgataḥ paravīrahā
6. hi putra rājan eṣaḥ kauravaḥ paravīrahā tava
balasya jijñāsuḥ saṃgrāme yudhyataḥ āgataḥ vai
6. Indeed, O son, this Kaurava (Arjuna), the slayer of hostile heroes, has come desiring to know your strength, O king, while you are fighting in battle.
तस्मादसि मया पुत्र युद्धार्थं परिचोदितः ।
मा पापमात्मनः पुत्र शङ्केथास्त्वण्वपि प्रभो ॥७॥
7. tasmādasi mayā putra yuddhārthaṁ paricoditaḥ ,
mā pāpamātmanaḥ putra śaṅkethāstvaṇvapi prabho.
7. tasmāt asi mayā putra yuddhārtham paricoditaḥ mā
pāpam ātmanaḥ putra śaṅkethāḥ tu aṇu api prabho
7. putra tasmāt mayā yuddhārtham paricoditaḥ asi
putra prabho ātmanaḥ aṇu api pāpam mā tu śaṅkethāḥ
7. Therefore, O son, you were instigated by me for battle. O son, O lord, do not think even the slightest sin in your mind (ātman).
ऋषिरेष महातेजाः पुरुषः शाश्वतोऽव्ययः ।
नैनं शक्तो हि संग्रामे जेतुं शक्रोऽपि पुत्रक ॥८॥
8. ṛṣireṣa mahātejāḥ puruṣaḥ śāśvato'vyayaḥ ,
nainaṁ śakto hi saṁgrāme jetuṁ śakro'pi putraka.
8. ṛṣiḥ eṣa mahātejāḥ puruṣaḥ śāśvataḥ avyayaḥ na
enam śaktaḥ hi saṅgrāme jetum śakraḥ api putrakā
8. putrakā eṣa ṛṣiḥ mahātejāḥ puruṣaḥ śāśvataḥ
avyayaḥ hi śakraḥ api enam saṅgrāme jetum na śaktaḥ
8. My son, this sage is supremely radiant, the eternal, imperishable person (puruṣa). Indeed, even Indra cannot defeat him in battle.
अयं तु मे मणिर्दिव्यः समानीतो विशां पते ।
मृतान्मृतान्पन्नगेन्द्रान्यो जीवयति नित्यदा ॥९॥
9. ayaṁ tu me maṇirdivyaḥ samānīto viśāṁ pate ,
mṛtānmṛtānpannagendrānyo jīvayati nityadā.
9. ayam tu me maṇiḥ divyaḥ samānītaḥ viśām pate
mṛtān mṛtān pannagendrān yaḥ jīvayati nityadā
9. viśām pate ayam divyaḥ maṇiḥ tu me samānītaḥ
yaḥ nityadā mṛtān mṛtān pannagendrān jīvayati
9. O lord of the people, this divine gem has indeed been brought by me, which constantly revives even the dead serpent kings.
एतमस्योरसि त्वं तु स्थापयस्व पितुः प्रभो ।
संजीवितं पुनः पुत्र ततो द्रष्टासि पाण्डवम् ॥१०॥
10. etamasyorasi tvaṁ tu sthāpayasva pituḥ prabho ,
saṁjīvitaṁ punaḥ putra tato draṣṭāsi pāṇḍavam.
10. etam asya urasi tvam tu sthāpayasva pituḥ prabho
sañjīvitam punaḥ putra tataḥ draṣṭā asi pāṇḍavam
10. prabho putra tvam tu etam asya pituḥ urasi
sthāpayasva punaḥ tataḥ sañjīvitam pāṇḍavam draṣṭā asi
10. O lord, my son, you must place this (gem) on the father's chest. Then you will see the Pāṇḍava revived.
इत्युक्तः स्थापयामास तस्योरसि मणिं तदा ।
पार्थस्यामिततेजाः स पितुः स्नेहादपापकृत् ॥११॥
11. ityuktaḥ sthāpayāmāsa tasyorasi maṇiṁ tadā ,
pārthasyāmitatejāḥ sa pituḥ snehādapāpakṛt.
11. iti uktaḥ sthāpayāmāsa tasya urasi maṇim tadā
pārthasya amitatejāḥ sa pituḥ snehāt apāpakṛt
11. iti uktaḥ saḥ amitatejāḥ apāpakṛt tadā pārthasya
pituḥ snehāt tasya urasi maṇim sthāpayāmāsa
11. Thus addressed, he, Pārtha, of immeasurable splendor and free from sin, then placed the gem on his father's chest out of affection for Pārtha's father (Pāṇḍu).
तस्मिन्न्यस्ते मणौ वीर जिष्णुरुज्जीवितः प्रभुः ।
सुप्तोत्थित इवोत्तस्थौ मृष्टलोहितलोचनः ॥१२॥
12. tasminnyaste maṇau vīra jiṣṇurujjīvitaḥ prabhuḥ ,
suptotthita ivottasthau mṛṣṭalohitalocanaḥ.
12. tasmin nyaste maṇau vīra jiṣṇuḥ ujjīvitaḥ prabhuḥ
suptotthitaḥ iva uttasthau mṛṣṭalohitalocanaḥ
12. O hero, when that gem was placed upon him, the lord Jishnu was revived. He rose as if waking from sleep, with eyes reddened.
तमुत्थितं महात्मानं लब्धसंज्ञं मनस्विनम् ।
समीक्ष्य पितरं स्वस्थं ववन्दे बभ्रुवाहनः ॥१३॥
13. tamutthitaṁ mahātmānaṁ labdhasaṁjñaṁ manasvinam ,
samīkṣya pitaraṁ svasthaṁ vavande babhruvāhanaḥ.
13. tam utthitam mahātmānam labdhasaṃjñam manasvinam
samīkṣya pitaram svastham vavande babhruvāhanaḥ
13. Having seen his great-souled (mahātman), thoughtful father, who had risen and regained consciousness and was well, Babhruvahana bowed to him.
उत्थिते पुरुषव्याघ्रे पुनर्लक्ष्मीवति प्रभो ।
दिव्याः सुमनसः पुण्या ववृषे पाकशासनः ॥१४॥
14. utthite puruṣavyāghre punarlakṣmīvati prabho ,
divyāḥ sumanasaḥ puṇyā vavṛṣe pākaśāsanaḥ.
14. utthite puruṣavyāghre punaḥ lakṣmīvati prabho
divyāḥ sumanasaḥ puṇyāḥ vavṛṣe pākaśāsanaḥ
14. O lord, when that tiger among men, endowed with glory, rose again, Pakaśāsana (Indra) rained down divine, sacred flowers.
अनाहता दुन्दुभयः प्रणेदुर्मेघनिस्वनाः ।
साधु साध्विति चाकाशे बभूव सुमहान्स्वनः ॥१५॥
15. anāhatā dundubhayaḥ praṇedurmeghanisvanāḥ ,
sādhu sādhviti cākāśe babhūva sumahānsvanaḥ.
15. anāhatāḥ dundubhayaḥ praṇeduḥ meghanisvanāḥ
sādhu sādhu iti ca ākāśe babhūva sumahān svanaḥ
15. Unstruck drums with the sound of thunder roared forth, and a very great sound of 'Well done! Well done!' arose in the sky.
उत्थाय तु महाबाहुः पर्याश्वस्तो धनंजयः ।
बभ्रुवाहनमालिङ्ग्य समाजिघ्रत मूर्धनि ॥१६॥
16. utthāya tu mahābāhuḥ paryāśvasto dhanaṁjayaḥ ,
babhruvāhanamāliṅgya samājighrata mūrdhani.
16. utthāya tu mahābāhuḥ paryāśvastaḥ dhanaṃjayaḥ
babhrūvāhanam āliṅgya samājighrata mūrdhani
16. mahābāhuḥ paryāśvastaḥ dhanaṃjayaḥ tu utthāya
babhrūvāhanam āliṅgya mūrdhani samājighrata
16. Then, the mighty-armed Arjuna, having risen and being completely comforted, embraced Babhruvahana and kissed him on the head.
ददर्श चाविदूरेऽस्य मातरं शोककर्शिताम् ।
उलूप्या सह तिष्ठन्तीं ततोऽपृच्छद्धनंजयः ॥१७॥
17. dadarśa cāvidūre'sya mātaraṁ śokakarśitām ,
ulūpyā saha tiṣṭhantīṁ tato'pṛcchaddhanaṁjayaḥ.
17. dadarśa ca avidūre asya mātaram śokakarśitām
ulūpyā saha tiṣṭhantīm tataḥ apṛcchat dhanaṃjayaḥ
17. ca asya śokakarśitām mātaram ulūpyā saha avidūre
tiṣṭhantīm dadarśa tataḥ dhanaṃjayaḥ apṛcchat
17. And he saw his mother, emaciated by grief, standing with Ulupi not far from him. Then Arjuna asked.
किमिदं लक्ष्यते सर्वं शोकविस्मयहर्षवत् ।
रणाजिरममित्रघ्न यदि जानासि शंस मे ॥१८॥
18. kimidaṁ lakṣyate sarvaṁ śokavismayaharṣavat ,
raṇājiramamitraghna yadi jānāsi śaṁsa me.
18. kim idam lakṣyate sarvam śokavismayaharṣavat
raṇājiram amitraghna yadi jānāsi śaṃsa me
18. amitraghna idam sarvam śokavismayaharṣavat
raṇājiram kim lakṣyate yadi jānāsi me śaṃsa
18. What is all this that is observed on the battlefield, full of grief, astonishment, and joy? O slayer of enemies (amitraghna), if you know, tell me.
जननी च किमर्थं ते रणभूमिमुपागता ।
नागेन्द्रदुहिता चेयमुलूपी किमिहागता ॥१९॥
19. jananī ca kimarthaṁ te raṇabhūmimupāgatā ,
nāgendraduhitā ceyamulūpī kimihāgatā.
19. jananī ca kimartham te raṇabhūmim upāgatā
nāgendraduhitā ca iyam ulūpī kim iha āgatā
19. ca te jananī kimartham raṇabhūmim upāgatā
ca iyam nāgendraduhitā ulūpī kim iha āgatā
19. And why has your mother come to this battlefield? And why has this Ulupi, daughter of the king of serpents, come here?
जानाम्यहमिदं युद्धं त्वया मद्वचनात्कृतम् ।
स्त्रीणामागमने हेतुमहमिच्छामि वेदितुम् ॥२०॥
20. jānāmyahamidaṁ yuddhaṁ tvayā madvacanātkṛtam ,
strīṇāmāgamane hetumahamicchāmi veditum.
20. jānāmi aham idam yuddham tvayā mat-vacanāt
kṛtam strīṇām āgamane hetum aham icchāmi veditum
20. aham idam yuddham tvayā mat-vacanāt kṛtam jānāmi
aham strīṇām āgamane hetum veditum icchāmi
20. I know that this battle was fought by you at my command. I wish to know the reason for the women's arrival.
तमुवाच ततः पृष्टो मणिपूरपतिस्तदा ।
प्रसाद्य शिरसा विद्वानुलूपी पृच्छ्यतामिति ॥२१॥
21. tamuvāca tataḥ pṛṣṭo maṇipūrapatistadā ,
prasādya śirasā vidvānulūpī pṛcchyatāmiti.
21. tam uvāca tataḥ pṛṣṭaḥ maṇipūrapatiḥ tadā
prasādya śirasā vidvān ulūpī pṛcchyatām iti
21. tataḥ pṛṣṭaḥ vidvān maṇipūrapatiḥ tadā tam
uvāca śirasā prasādya ulūpī pṛcchyatām iti
21. Then, being questioned, the wise lord of Maṇipūra spoke to him. Having propitiated him by bowing his head, he said, 'Let Ulūpī be asked about this.'