Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-22

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
प्राप्तानाहुः संजय पाण्डुपुत्रानुपप्लव्ये तान्विजानीहि गत्वा ।
अजातशत्रुं च सभाजयेथा दिष्ट्यानघ ग्राममुपस्थितस्त्वम् ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
prāptānāhuḥ saṁjaya pāṇḍuputrā;nupaplavye tānvijānīhi gatvā ,
ajātaśatruṁ ca sabhājayethā; diṣṭyānagha grāmamupasthitastvam.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca prāptān āhuḥ saṃjaya
pāṇḍuputrān upaplavye tān vijānīhi
gatvā ajātaśatrum ca sabhājayethāḥ
diṣṭyā anagha grāmam upasthitaḥ tvam
1. Dhritarashtra said: 'O Sanjaya, they say the sons of Pandu have arrived in Upaplavya. Go and ascertain their situation. And you should greet Ajatashatru (Yudhishthira). Fortunately, O sinless one, you have arrived at the settlement.'
सर्वान्वदेः संजय स्वस्तिमन्तः कृच्छ्रं वासमतदर्हा निरुष्य ।
तेषां शान्तिर्विद्यतेऽस्मासु शीघ्रं मिथ्योपेतानामुपकारिणां सताम् ॥२॥
2. sarvānvadeḥ saṁjaya svastimantaḥ; kṛcchraṁ vāsamatadarhā niruṣya ,
teṣāṁ śāntirvidyate'smāsu śīghraṁ; mithyopetānāmupakāriṇāṁ satām.
2. sarvān vadeḥ saṃjaya svastimantaḥ
kṛcchraṃ vāsam atadarhā niruṣya
teṣāṃ śāntiḥ vidyate asmāsu śīghraṃ
mithyopetānām upakāriṇām satām
2. Sanjaya, you should greet all those who are well. They endured a difficult life (vāsa), though they did not deserve such hardship. For those virtuous benefactors, who were approached with deception, peace will quickly be found among us.
नाहं क्वचित्संजय पाण्डवानां मिथ्यावृत्तिं कांचन जात्वपश्यम् ।
सर्वां श्रियं ह्यात्मवीर्येण लब्ध्वा पर्याकार्षुः पाण्डवा मह्यमेव ॥३॥
3. nāhaṁ kvacitsaṁjaya pāṇḍavānāṁ; mithyāvṛttiṁ kāṁcana jātvapaśyam ,
sarvāṁ śriyaṁ hyātmavīryeṇa labdhvā; paryākārṣuḥ pāṇḍavā mahyameva.
3. na ahaṃ kvacit saṃjaya pāṇḍavānāṃ
mithyāvṛttiṃ kāṃcana jātu apaśyam
sarvāṃ śriyaṃ hi ātmanvīryeṇa labdhvā
paryākārṣuḥ pāṇḍavā mahyam eva
3. Sanjaya, I have never anywhere seen any false conduct (mithyā-vṛtti) from the Pandavas. Indeed, having acquired all their prosperity (śrī) by their own strength (ātman-vīrya), the Pandavas always offered it to me.
दोषं ह्येषां नाधिगच्छे परीक्षन्नित्यं कंचिद्येन गर्हेय पार्थान् ।
धर्मार्थाभ्यां कर्म कुर्वन्ति नित्यं सुखप्रिया नानुरुध्यन्ति कामान् ॥४॥
4. doṣaṁ hyeṣāṁ nādhigacche parīkṣa;nnityaṁ kaṁcidyena garheya pārthān ,
dharmārthābhyāṁ karma kurvanti nityaṁ; sukhapriyā nānurudhyanti kāmān.
4. doṣaṃ hi eṣāṃ na adhigacche parīkṣan
nityaṃ kaṃcit yena garheya pārthān
dharmārthābhyām karma kurvanti
nityaṃ sukhapriyā na anurudhyanti kāmān
4. Indeed, even upon examining them, I could never find any fault among them, nor any reason by which I might reproach the sons of Pritha (Pārthas). They always perform their actions (karma) in accordance with natural law (dharma) and purpose (artha), and though they enjoy happiness, they do not pursue excessive sensual desires (kāma).
घर्मं शीतं क्षुत्पिपासे तथैव निद्रां तन्द्रीं क्रोधहर्षौ प्रमादम् ।
धृत्या चैव प्रज्ञया चाभिभूय धर्मार्थयोगान्प्रयतन्ति पार्थाः ॥५॥
5. gharmaṁ śītaṁ kṣutpipāse tathaiva; nidrāṁ tandrīṁ krodhaharṣau pramādam ,
dhṛtyā caiva prajñayā cābhibhūya; dharmārthayogānprayatanti pārthāḥ.
5. gharmaṃ śītaṃ kṣutpipāse tathā eva
nidrāṃ tandrīṃ krodhaharṣau pramādam
dhṛtyā ca eva prajñayā ca abhibhūya
dharmārthayogān prayatanti pārthāḥ
5. The sons of Pritha (Pārthas) overcome heat, cold, hunger, and thirst, and similarly sleep, lethargy, anger, joy, and heedlessness, through their steadfastness (dhṛti) and wisdom (prajñā). They strive to realize the proper application (yoga) of natural law (dharma) and purpose (artha).
त्यजन्ति मित्रेषु धनानि काले न संवासाज्जीर्यति मैत्रमेषाम् ।
यथार्हमानार्थकरा हि पार्थास्तेषां द्वेष्टा नास्त्याजमीढस्य पक्षे ॥६॥
6. tyajanti mitreṣu dhanāni kāle; na saṁvāsājjīryati maitrameṣām ,
yathārhamānārthakarā hi pārthā;steṣāṁ dveṣṭā nāstyājamīḍhasya pakṣe.
6. tyajanti mitreṣu dhanāni kāle na
saṃvāsāt jīryati maitram eṣām
yathārhamānārthakarāḥ hi pārthāḥ teṣām
dveṣṭā na asti ajāmīḍhasya pakṣe
6. They (the Pāṇḍavas) give wealth to their friends at the appropriate time, and their friendships do not diminish from prolonged association. Indeed, the Pārthas (sons of Pṛthā) are those who appropriately bestow honor and wealth. Therefore, there is no enemy of theirs among Ajāmīḍha's descendants.
अन्यत्र पापाद्विषमान्मन्दबुद्धेर्दुर्योधनात्क्षुद्रतराच्च कर्णात् ।
तेषां हीमे हीनसुखप्रियाणां महात्मनां संजनयन्ति तेजः ॥७॥
7. anyatra pāpādviṣamānmandabuddhe;rduryodhanātkṣudratarācca karṇāt ,
teṣāṁ hīme hīnasukhapriyāṇāṁ; mahātmanāṁ saṁjanayanti tejaḥ.
7. anyatra pāpāt viṣamāt manda-buddheḥ
duryodhanāt kṣudratarāt ca karṇāt
teṣām hi ime hīna-sukha-priyāṇām
mahātmanām saṃjanayanti tejaḥ
7. Except for the wicked, perverse, and dull-witted Duryodhana, and the exceedingly contemptible Karṇa - indeed, these very actions [of the Pāṇḍavas] generate the spiritual power (tejaḥ) of those great-souled (mahātman) ones, who cherish simple happiness.
उत्थानवीर्यः सुखमेधमानो दुर्योधनः सुकृतं मन्यते तत् ।
तेषां भागं यच्च मन्येत बालः शक्यं हर्तुं जीवतां पाण्डवानाम् ॥८॥
8. utthānavīryaḥ sukhamedhamāno; duryodhanaḥ sukṛtaṁ manyate tat ,
teṣāṁ bhāgaṁ yacca manyeta bālaḥ; śakyaṁ hartuṁ jīvatāṁ pāṇḍavānām.
8. utthāna-vīryaḥ sukha-edhamānaḥ
duryodhanaḥ sukṛtam manyate tat
teṣām bhāgam yat ca manyeta bālaḥ
śakyam hartum jīvatām pāṇḍavānām
8. Duryodhana, endowed with proactive vigor and flourishing in prosperity, considers that meritorious conduct [of the Pāṇḍavas] as his own. And what he, a foolish boy (bāla), believes to be their rightful share, he thinks it can be seized from the living Pāṇḍavas.
यस्यार्जुनः पदवीं केशवश्च वृकोदरः सात्यकोऽजातशत्रोः ।
माद्रीपुत्रौ सृञ्जयाश्चापि सर्वे पुरा युद्धात्साधु तस्य प्रदानम् ॥९॥
9. yasyārjunaḥ padavīṁ keśavaśca; vṛkodaraḥ sātyako'jātaśatroḥ ,
mādrīputrau sṛñjayāścāpi sarve; purā yuddhātsādhu tasya pradānam.
9. yasya arjunaḥ padavīm keśavaḥ ca
vṛkodaraḥ sātyakaḥ ajātaśatroḥ
mādrī-putrau sṛñjayāḥ ca api sarve
purā yuddhāt sādhu tasya pradānam
9. He for whom Arjuna, and Keśava (Kṛṣṇa), Vṛkodara (Bhīma), Sātyaki (the adherent) of Ajātaśatru (Yudhiṣṭhira), the two sons of Mādrī, and indeed all the Sṛñjayas stand united – for him, it is proper to make a grant before the war.
स ह्येवैकः पृथिवीं सव्यसाची गाण्डीवधन्वा प्रणुदेद्रथस्थः ।
तथा विष्णुः केशवोऽप्यप्रधृष्यो लोकत्रयस्याधिपतिर्महात्मा ॥१०॥
10. sa hyevaikaḥ pṛthivīṁ savyasācī; gāṇḍīvadhanvā praṇudedrathasthaḥ ,
tathā viṣṇuḥ keśavo'pyapradhṛṣyo; lokatrayasyādhipatirmahātmā.
10. saḥ hi eva ekaḥ pṛthivīm savyasācī
gāṇḍīvadhanvā praṇudet rathasthaḥ
tathā viṣṇuḥ keśavaḥ api apradhṛṣyaḥ
lokatrayasya adhipatiḥ mahātmā
10. Indeed, he alone, Arjuna (Savyasācī), wielder of the Gaṇḍīva bow, positioned on his chariot, could conquer the earth. Similarly, Krishna (Keśava), who is Vishnu Himself, is unassailable, the lord of the three worlds, and a great being (mahātman).
तिष्ठेत कस्तस्य मर्त्यः पुरस्ताद्यः सर्वदेवेषु वरेण्य ईड्यः ।
पर्जन्यघोषान्प्रवपञ्शरौघान्पतंगसंघानिव शीघ्रवेगान् ॥११॥
11. tiṣṭheta kastasya martyaḥ purastā;dyaḥ sarvadeveṣu vareṇya īḍyaḥ ,
parjanyaghoṣānpravapañśaraughā;npataṁgasaṁghāniva śīghravegān.
11. tiṣṭheta kaḥ tasya martyaḥ purastāt
yaḥ sarvadeveṣu vareṇyaḥ īḍyaḥ
parjanyaghoṣān pravapan śaraughān
pataṅgasaṅghān iva śīghravegān
11. What mortal could stand before him, who is indeed the most excellent and praiseworthy among all the gods? He showers swift-moving floods of arrows, resembling swarms of birds, with a sound like the roaring of thunderclouds.
दिशं ह्युदीचीमपि चोत्तरान्कुरून्गाण्डीवधन्वैकरथो जिगाय ।
धनं चैषामाहरत्सव्यसाची सेनानुगान्बलिदांश्चैव चक्रे ॥१२॥
12. diśaṁ hyudīcīmapi cottarānkurū;ngāṇḍīvadhanvaikaratho jigāya ,
dhanaṁ caiṣāmāharatsavyasācī; senānugānbalidāṁścaiva cakre.
12. diśam hi udīcīm api ca uttarān
kurūn gāṇḍīvadhanvā ekarathaḥ jigāya
dhanam ca eṣām āharat savyasācī
senānugān balidān ca eva cakre
12. Indeed, Arjuna (Gaṇḍīvadhanvā), with his single chariot, conquered the northern direction and also the Northern Kurus. The ambidextrous Arjuna (Savyasācī) collected their wealth and moreover made them followers of his army and tribute-payers.
यश्चैव देवान्खाण्डवे सव्यसाची गाण्डीवधन्वा प्रजिगाय सेन्द्रान् ।
उपाहरत्फल्गुनो जातवेदसे यशो मानं वर्धयन्पाण्डवानाम् ॥१३॥
13. yaścaiva devānkhāṇḍave savyasācī; gāṇḍīvadhanvā prajigāya sendrān ,
upāharatphalguno jātavedase; yaśo mānaṁ vardhayanpāṇḍavānām.
13. yaḥ ca eva devān khāṇḍave savyasācī
gāṇḍīvadhanvā prajigāya sa-indrān
upāharat phalguṇaḥ jātavedase
yaśaḥ mānam vardhayan pāṇḍavānām
13. And indeed, the ambidextrous Arjuna (Savyasācī), wielder of the Gaṇḍīva bow, who conquered the gods, including Indra, in the Khāṇḍava forest, then offered them to Agni (Jātavedas). Arjuna (Phalguna) thus enhanced the fame and honor of the Pāṇḍavas.
गदाभृतां नाद्य समोऽस्ति भीमाद्धस्त्यारोहो नास्ति समश्च तस्य ।
रथेऽर्जुनादाहुरहीनमेनं बाह्वोर्बले चायुतनागवीर्यम् ॥१४॥
14. gadābhṛtāṁ nādya samo'sti bhīmā;ddhastyāroho nāsti samaśca tasya ,
rathe'rjunādāhurahīnamenaṁ; bāhvorbale cāyutanāgavīryam.
14. gadābhṛtām na adya samaḥ asti bhīmāt
hastyārohaḥ na asti samaḥ ca
tasya rathe arjunāt āhuḥ ahīnam
enam bāhvoḥ bale ca ayutanāgavīryam
14. Among mace-bearers, there is no one equal to Bhīma today. There is no elephant-rider his equal. They declare him superior to Arjuna in charioteering, and in the strength of his arms, he possesses the power of ten thousand elephants.
सुशिक्षितः कृतवैरस्तरस्वी दहेत्क्रुद्धस्तरसा धार्तराष्ट्रान् ।
सदात्यमर्षी बलवान्न शक्यो युद्धे जेतुं वासवेनापि साक्षात् ॥१५॥
15. suśikṣitaḥ kṛtavairastarasvī; dahetkruddhastarasā dhārtarāṣṭrān ,
sadātyamarṣī balavānna śakyo; yuddhe jetuṁ vāsavenāpi sākṣāt.
15. suśikṣitaḥ kṛtavairaḥ tarasvī dahet
kruddhaḥ tarasā dhārtarāṣṭrān
sadā ati-amarṣī balavān na śakyaḥ
yuddhe jetum vāsavena api sākṣāt
15. Well-trained, having vowed vengeance, and swift, he could, when enraged, consume the Dhārtarāṣṭras by force. Always highly resentful and powerful, he cannot be conquered in battle even by Indra (Vāsava) himself.
सुचेतसौ बलिनौ शीघ्रहस्तौ सुशिक्षितौ भ्रातरौ फल्गुनेन ।
श्येनौ यथा पक्षिपूगान्रुजन्तौ माद्रीपुत्रौ नेह कुरून्विशेताम् ॥१६॥
16. sucetasau balinau śīghrahastau; suśikṣitau bhrātarau phalgunena ,
śyenau yathā pakṣipūgānrujantau; mādrīputrau neha kurūnviśetām.
16. sucetasau balinau śīghrahastau
suśikṣitau bhrātarau phālgunena
śyenau yathā pakṣipūgān rujantau
mādrīputrau na iha kurūn viśetām
16. The two sons of Mādrī (Mādrīputrau) - those with keen minds, who are strong, swift-handed, and well-trained by Phalguna (Arjuna) - like two hawks tearing apart flocks of birds, will certainly not spare the Kurus here.
तेषां मध्ये वर्तमानस्तरस्वी धृष्टद्युम्नः पाण्डवानामिहैकः ।
सहामात्यः सोमकानां प्रबर्हः संत्यक्तात्मा पाण्डवानां जयाय ॥१७॥
17. teṣāṁ madhye vartamānastarasvī; dhṛṣṭadyumnaḥ pāṇḍavānāmihaikaḥ ,
sahāmātyaḥ somakānāṁ prabarhaḥ; saṁtyaktātmā pāṇḍavānāṁ jayāya.
17. teṣām madhye vartamānaḥ tarasvī
dhṛṣṭadyumnaḥ pāṇḍavānām iha ekaḥ
saha amātyaḥ somakānām prabarhaḥ
sam tyakta ātman pāṇḍavānām jayāya
17. Among them, the swift Dhṛṣṭadyumna, who is present here as one of the Pāṇḍavas, accompanied by his counselors, the foremost of the Somakas, has completely sacrificed himself for the victory of the Pāṇḍavas.
सहोषितश्चरितार्थो वयःस्थः शाल्वेयानामधिपो वै विराटः ।
सह पुत्रैः पाण्डवार्थे च शश्वद्युधिष्ठिरं भक्त इति श्रुतं मे ॥१८॥
18. sahoṣitaścaritārtho vayaḥsthaḥ; śālveyānāmadhipo vai virāṭaḥ ,
saha putraiḥ pāṇḍavārthe ca śaśva;dyudhiṣṭhiraṁ bhakta iti śrutaṁ me.
18. sahoṣitaḥ caritārthaḥ vayaḥsthaḥ
śālveyānām adhipaḥ vai virāṭaḥ |
saha putraiḥ pāṇḍavārthe ca śaśvat
yudhiṣṭhiram bhaktaḥ iti śrutam me
18. Indeed, I have heard that King Virata, the lord of the Salveyas, who lived together with the Pāṇḍavas and is now aged and whose purpose has been fulfilled, is constantly devoted (bhakta) to Yudhiṣṭhira along with his sons, for the Pāṇḍavas' cause.
अवरुद्धा बलिनः केकयेभ्यो महेष्वासा भ्रातरः पञ्च सन्ति ।
केकयेभ्यो राज्यमाकाङ्क्षमाणा युद्धार्थिनश्चानुवसन्ति पार्थान् ॥१९॥
19. avaruddhā balinaḥ kekayebhyo; maheṣvāsā bhrātaraḥ pañca santi ,
kekayebhyo rājyamākāṅkṣamāṇā; yuddhārthinaścānuvasanti pārthān.
19. avaruddhāḥ balinaḥ kekayebhyaḥ
maheṣvāsāḥ bhrātaraḥ pañca santi |
kekayebhyaḥ rājyam ākaṅkṣamāṇāḥ
yuddhārthinaḥ ca anuvasanti pārthān
19. There are five powerful brothers, great archers, who are estranged from the Kekayas. Desiring their kingdom from the Kekayas and seeking battle, they reside with the Pāṇḍavas.
सर्वे च वीराः पृथिवीपतीनां समानीताः पाण्डवार्थे निविष्टाः ।
शूरानहं भक्तिमतः शृणोमि प्रीत्या युक्तान्संश्रितान्धर्मराजम् ॥२०॥
20. sarve ca vīrāḥ pṛthivīpatīnāṁ; samānītāḥ pāṇḍavārthe niviṣṭāḥ ,
śūrānahaṁ bhaktimataḥ śṛṇomi; prītyā yuktānsaṁśritāndharmarājam.
20. sarve ca vīrāḥ pṛthivīpatīnām
samānītāḥ pāṇḍavārthe niviṣṭāḥ |
śūrān aham bhaktimataḥ śṛṇomi prītyā
yuktān saṃśritān dharmarājam
20. All the heroes belonging to various kings have been gathered and enlisted for the cause of the Pāṇḍavas. I hear of brave individuals, filled with devotion (bhakti) and affection, who have taken refuge with Yudhiṣṭhira, the king of righteousness (dharmarāja).
गिर्याश्रया दुर्गनिवासिनश्च योधाः पृथिव्यां कुलजा विशुद्धाः ।
म्लेच्छाश्च नानायुधवीर्यवन्तः समागताः पाण्डवार्थे निविष्टाः ॥२१॥
21. giryāśrayā durganivāsinaśca; yodhāḥ pṛthivyāṁ kulajā viśuddhāḥ ,
mlecchāśca nānāyudhavīryavantaḥ; samāgatāḥ pāṇḍavārthe niviṣṭāḥ.
21. giryāśrayāḥ durganivāsinaḥ ca
yodhāḥ pṛthivyām kulajāḥ viśuddhāḥ
| mlecchāḥ ca nānāyudhavīryavantaḥ
samāgatāḥ pāṇḍavārthe niviṣṭāḥ
21. Mountain-dwelling and fortress-dwelling warriors, noble and pure on this earth, as well as (mlecchāḥ) barbarians endowed with diverse weaponry and valor, have all assembled and enlisted for the cause of the Pāṇḍavas.
पाण्ड्यश्च राजामित इन्द्रकल्पो युधि प्रवीरैर्बहुभिः समेतः ।
समागतः पाण्डवार्थे महात्मा लोकप्रवीरोऽप्रतिवीर्यतेजाः ॥२२॥
22. pāṇḍyaśca rājāmita indrakalpo; yudhi pravīrairbahubhiḥ sametaḥ ,
samāgataḥ pāṇḍavārthe mahātmā; lokapravīro'prativīryatejāḥ.
22. pāṇḍyaḥ ca rājā amitaḥ indrakalpaḥ
yudhi pravīraiḥ bahubhiḥ
sametaḥ samāgataḥ pāṇḍavārthe
mahātmā lokapravīraḥ aprativīryatejāḥ
22. And the Pāṇḍya king, immense and resembling Indra, has arrived for the sake of the Pāṇḍavas. He is a great-souled (mahātman) man, a foremost hero among people, whose valorous might is unequaled, and he is accompanied in battle by many mighty warriors.
अस्त्रं द्रोणादर्जुनाद्वासुदेवात्कृपाद्भीष्माद्येन कृतं शृणोमि ।
यं तं कार्ष्णिप्रतिमं प्राहुरेकं स सात्यकिः पाण्डवार्थे निविष्टः ॥२३॥
23. astraṁ droṇādarjunādvāsudevā;tkṛpādbhīṣmādyena kṛtaṁ śṛṇomi ,
yaṁ taṁ kārṣṇipratimaṁ prāhurekaṁ; sa sātyakiḥ pāṇḍavārthe niviṣṭaḥ.
23. astram droṇāt arjunāt vāsudevāt
kṛpāt bhīṣmāt yena kṛtam śṛṇomi
yam tam kārṣṇipratimam prāhuḥ ekam
sa sātyakiḥ pāṇḍavārthe niviṣṭaḥ
23. I hear that Sātyaki, who learned the missile art from Droṇa, Arjuna, Vāsudeva (Kṛṣṇa), Kṛpa, and Bhīṣma, and whom they speak of as the one (hero) equal to Pradyumna (Kṛṣṇa's son), is now devoted to the cause of the Pāṇḍavas.
अपाश्रिताश्चेदिकरूषकाश्च सर्वोत्साहैर्भूमिपालैः समेताः ।
तेषां मध्ये सूर्यमिवातपन्तं श्रिया वृतं चेदिपतिं ज्वलन्तम् ॥२४॥
24. apāśritāścedikarūṣakāśca; sarvotsāhairbhūmipālaiḥ sametāḥ ,
teṣāṁ madhye sūryamivātapantaṁ; śriyā vṛtaṁ cedipatiṁ jvalantam.
24. apāśritāḥ ca cedikārūṣakāḥ ca
sarvotsāhaiḥ bhūmipālaiḥ sametāḥ
teṣām madhye sūryam iva ātapantam
śriyā vṛtam cedipatim jvalantam
24. And the Cedis and Karūṣakas, allied with kings and united with all their enthusiasm and might, were (present). Among them, the lord of Cedi was blazing, endowed with splendor, shining like the sun.
अस्तम्भनीयं युधि मन्यमानं ज्याकर्षतां श्रेष्ठतमं पृथिव्याम् ।
सर्वोत्साहं क्षत्रियाणां निहत्य प्रसह्य कृष्णस्तरसा ममर्द ॥२५॥
25. astambhanīyaṁ yudhi manyamānaṁ; jyākarṣatāṁ śreṣṭhatamaṁ pṛthivyām ,
sarvotsāhaṁ kṣatriyāṇāṁ nihatya; prasahya kṛṣṇastarasā mamarda.
25. astambhanīyam yudhi manyamānam
jyākarṣatām śreṣṭhatamam pṛthivyām
sarvotsāham kṣatriyāṇām nihatya
prasahya kṛṣṇaḥ tarasā mamarda
25. Kṛṣṇa forcibly and swiftly crushed him, who considered himself irresistible in battle and the most excellent among bowmen on earth, after having destroyed all the might of the Kṣatriyas.
यशोमानौ वर्धयन्यादवानां पुराभिनच्छिशुपालं समीके ।
यस्य सर्वे वर्धयन्ति स्म मानं करूषराजप्रमुखा नरेन्द्राः ॥२६॥
26. yaśomānau vardhayanyādavānāṁ; purābhinacchiśupālaṁ samīke ,
yasya sarve vardhayanti sma mānaṁ; karūṣarājapramukhā narendrāḥ.
26. yaśaḥmānau vardhayan yādavānāṃ
purā abhinat śiśupālaṃ samīke
yasya sarve vardhayanti sma mānaṃ
karūṣarājapramukhāḥ narendrāḥ
26. He, who, by increasing the fame and honor of the Yadavas, formerly slew Śiśupāla in battle, and whose honor all kings, headed by the king of Karūṣa, used to augment.
तमसह्यं केशवं तत्र मत्वा सुग्रीवयुक्तेन रथेन कृष्णम् ।
संप्राद्रवंश्चेदिपतिं विहाय सिंहं दृष्ट्वा क्षुद्रमृगा इवान्ये ॥२७॥
27. tamasahyaṁ keśavaṁ tatra matvā; sugrīvayuktena rathena kṛṣṇam ,
saṁprādravaṁścedipatiṁ vihāya; siṁhaṁ dṛṣṭvā kṣudramṛgā ivānye.
27. tam asahyam keśavam tatra matvā
sugrīvayuktena rathena kṛṣṇam
samprādravan cedipatiṃ vihāya
siṃham dṛṣṭvā kṣudramṛgāḥ iva anye
27. Considering that Keśava (Krishna) to be unbearable there, and having abandoned the lord of Cedi (Śiśupāla), they fled from Krishna with his chariot yoked with Sugrīva (horses), just like other small animals flee upon seeing a lion.
यस्तं प्रतीपस्तरसा प्रत्युदीयादाशंसमानो द्वैरथे वासुदेवम् ।
सोऽशेत कृष्णेन हतः परासुर्वातेनेवोन्मथितः कर्णिकारः ॥२८॥
28. yastaṁ pratīpastarasā pratyudīyā;dāśaṁsamāno dvairathe vāsudevam ,
so'śeta kṛṣṇena hataḥ parāsu;rvātenevonmathitaḥ karṇikāraḥ.
28. yaḥ tam pratīpaḥ tarasā pratyudīyāt
āśaṃsamānaḥ dvairathe vāsudevam
saḥ aśeta kṛṣṇena hataḥ parāsuḥ
vātena iva unmathitaḥ karṇikāraḥ
28. Whoever would confront him fiercely, hoping for a duel (dvairathe) with Vāsudeva (Krishna), he would lie slain by Krishna, lifeless, like a karṇikāra tree uprooted by the wind.
पराक्रमं मे यदवेदयन्त तेषामर्थे संजय केशवस्य ।
अनुस्मरंस्तस्य कर्माणि विष्णोर्गावल्गणे नाधिगच्छामि शान्तिम् ॥२९॥
29. parākramaṁ me yadavedayanta; teṣāmarthe saṁjaya keśavasya ,
anusmaraṁstasya karmāṇi viṣṇo;rgāvalgaṇe nādhigacchāmi śāntim.
29. parākramam me yat avedayanta
teṣām arthe saṃjaya keśavasya
anusmaran tasya karmāṇi viṣṇoḥ
gāvālgaṇe na adhigacchāmi śāntim
29. O Saṃjaya, because they (the Kauravas) revealed the prowess of Keśava (Krishna) for their own sake (by being defeated by him), remembering those deeds (karma) of that Viṣṇu (Krishna), O Gāvālgaṇa (son of Gavalguni), I find no peace.
न जातु ताञ्शत्रुरन्यः सहेत येषां स स्यादग्रणीर्वृष्णिसिंहः ।
प्रवेपते मे हृदयं भयेन श्रुत्वा कृष्णावेकरथे समेतौ ॥३०॥
30. na jātu tāñśatruranyaḥ saheta; yeṣāṁ sa syādagraṇīrvṛṣṇisiṁhaḥ ,
pravepate me hṛdayaṁ bhayena; śrutvā kṛṣṇāvekarathe sametau.
30. na jātu tān śatruḥ anyaḥ saheta
yeṣām saḥ syāt agraṇīḥ vṛṣṇisiṃhaḥ
pravepate me hṛdayam bhayena
śrutvā kṛṣṇau ekarathe sametau
30. No other enemy would ever be able to withstand those whose leader is the lion among the Vṛṣṇis (Kṛṣṇa). My heart trembles with fear upon hearing that the two Kṛṣṇas (Kṛṣṇa and Arjuna) are together in a single chariot.
नो चेद्गच्छेत्संगरं मन्दबुद्धिस्ताभ्यां सुतो मे विपरीतचेताः ।
नो चेत्कुरून्संजय निर्दहेतामिन्द्राविष्णू दैत्यसेनां यथैव ।
मतो हि मे शक्रसमो धनंजयः सनातनो वृष्णिवीरश्च विष्णुः ॥३१॥
31. no cedgacchetsaṁgaraṁ mandabuddhi;stābhyāṁ suto me viparītacetāḥ ,
no cetkurūnsaṁjaya nirdahetā;mindrāviṣṇū daityasenāṁ yathaiva ,
mato hi me śakrasamo dhanaṁjayaḥ; sanātano vṛṣṇivīraśca viṣṇuḥ.
31. no cet gacchet saṅgaram mandabuddhiḥ tābhyām sutaḥ
me viparītacetāḥ no cet kurūn sañjaya nirdahētām
indrāviṣṇū daityasenām yathā eva mataḥ hi me
śakrasamaḥ dhanañjayaḥ sanātanaḥ vṛṣṇivīraḥ ca viṣṇuḥ
31. If my dull-witted, perverse-minded son does not engage in battle with those two, then, Sañjaya, they would surely burn up the Kurus, just as Indra and Viṣṇu burn up the demon army. For Dhanañjaya (Arjuna) is considered by me to be equal to Indra, and the hero of the Vṛṣṇis (Kṛṣṇa) is indeed the eternal Viṣṇu.
धर्मारामो ह्रीनिषेधस्तरस्वी कुन्तीपुत्रः पाण्डवोऽजातशत्रुः ।
दुर्योधनेन निकृतो मनस्वी नो चेत्क्रुद्धः प्रदहेद्धार्तराष्ट्रान् ॥३२॥
32. dharmārāmo hrīniṣedhastarasvī; kuntīputraḥ pāṇḍavo'jātaśatruḥ ,
duryodhanena nikṛto manasvī; no cetkruddhaḥ pradaheddhārtarāṣṭrān.
32. dharmārāmaḥ hrīniṣedhaḥ tarasvī
kuntīputraḥ pāṇḍavaḥ ajātaśatruḥ
duryodhanena nikṛtaḥ manasvī no cet
kruddhaḥ pradahet dhārtarāṣṭrān
32. The son of Kunti (Arjuna), the Pāṇḍava, who delights in natural law (dharma), is restrained by modesty, mighty, and known as one who has no (personal) enemies (ajātaśatru). If this proud and high-minded individual, wronged by Duryodhana, does not become enraged, then he would surely burn up the sons of Dhṛtarāṣṭra.
नाहं तथा ह्यर्जुनाद्वासुदेवाद्भीमाद्वापि यमयोर्वा बिभेमि ।
यथा राज्ञः क्रोधदीप्तस्य सूत मन्योरहं भीततरः सदैव ॥३३॥
33. nāhaṁ tathā hyarjunādvāsudevā;dbhīmādvāpi yamayorvā bibhemi ,
yathā rājñaḥ krodhadīptasya sūta; manyorahaṁ bhītataraḥ sadaiva.
33. na aham tathā hi arjunāt vāsudevāt
bhīmāt vā api yamayoḥ vā bibhemi
yathā rājñaḥ krodhadīptasya sūta
manyoḥ aham bhītataraḥ sadā eva
33. Indeed, O Sañjaya, I am not as afraid of Arjuna, Vāsudeva (Kṛṣṇa), Bhīma, or even the twins (Nakula and Sahadeva), as I am always more afraid of the wrath of the king (Duryodhana), who is inflamed by anger.
अलं तपोब्रह्मचर्येण युक्तः संकल्पोऽयं मानसस्तस्य सिध्येत् ।
तस्य क्रोधं संजयाहं समीके स्थाने जानन्भृशमस्म्यद्य भीतः ॥३४॥
34. alaṁ tapobrahmacaryeṇa yuktaḥ; saṁkalpo'yaṁ mānasastasya sidhyet ,
tasya krodhaṁ saṁjayāhaṁ samīke; sthāne jānanbhṛśamasmyadya bhītaḥ.
34. alam tapobramhacaryeṇa yuktaḥ
saṅkalpaḥ ayam mānasaḥ tasya sidhyet
tasya krodhaṃ saṃjaya aham samīke
sthāne jānan bhṛśam asmi adya bhītaḥ
34. Indeed, his mental resolve, equipped with asceticism (tapas) and celibacy (brahmacarya), is capable [of achieving its aim]; may it succeed. O Saṃjaya, knowing his anger on the battlefield, I am greatly afraid today.
स गच्छ शीघ्रं प्रहितो रथेन पाञ्चालराजस्य चमूं परेत्य ।
अजातशत्रुं कुशलं स्म पृच्छेः पुनः पुनः प्रीतियुक्तं वदेस्त्वम् ॥३५॥
35. sa gaccha śīghraṁ prahito rathena; pāñcālarājasya camūṁ paretya ,
ajātaśatruṁ kuśalaṁ sma pṛccheḥ; punaḥ punaḥ prītiyuktaṁ vadestvam.
35. saḥ gaccha śīghraṃ prahitaḥ rathena
pāñcālarājasya camūm paretya
ajātaśatruṃ kuśalaṃ sma pṛccheḥ
punaḥ punaḥ prītiyuktaṃ vadet tvam
35. You, dispatched by chariot, go quickly and, having reached the army of the Pañcāla king, inquire about the welfare of Ajātaśatru (Yudhiṣṭhira) and speak to him repeatedly with affection.
जनार्दनं चापि समेत्य तात महामात्रं वीर्यवतामुदारम् ।
अनामयं मद्वचनेन पृच्छेर्धृतराष्ट्रः पाण्डवैः शान्तिमीप्सुः ॥३६॥
36. janārdanaṁ cāpi sametya tāta; mahāmātraṁ vīryavatāmudāram ,
anāmayaṁ madvacanena pṛcche;rdhṛtarāṣṭraḥ pāṇḍavaiḥ śāntimīpsuḥ.
36. janārdanaṃ ca api sametya tāta
mahāmātraṃ vīryavatām udāram
anāmayaṃ mat vacanena pṛccheḥ
dhṛtarāṣṭraḥ pāṇḍavaiḥ śāntim īpsuḥ
36. And, O dear one, having approached Janārdana (Kṛṣṇa), that great personality, noble among the valorous, you should inquire about his well-being on my behalf, for Dhṛtarāṣṭra desires peace with the Pāṇḍavas.
न तस्य किंचिद्वचनं न कुर्यात्कुन्तीपुत्रो वासुदेवस्य सूत ।
प्रियश्चैषामात्मसमश्च कृष्णो विद्वांश्चैषां कर्मणि नित्ययुक्तः ॥३७॥
37. na tasya kiṁcidvacanaṁ na kuryā;tkuntīputro vāsudevasya sūta ,
priyaścaiṣāmātmasamaśca kṛṣṇo; vidvāṁścaiṣāṁ karmaṇi nityayuktaḥ.
37. na tasya kiṃcit vacanam na kuryāt
kuntīputraḥ vāsudevasya sūta priyaḥ
ca eṣām ātmasamaḥ ca kṛṣṇaḥ
vidvān ca eṣām karmaṇi nityayuktaḥ
37. O charioteer (sūta), no son of Kuntī would ever disregard any command of Vāsudeva (Kṛṣṇa). Kṛṣṇa is beloved to them (the Pāṇḍavas), as dear as their own selves, and wise concerning their actions (karma), always devoted to them.
समानीय पाण्डवान्सृञ्जयांश्च जनार्दनं युयुधानं विराटम् ।
अनामयं मद्वचनेन पृच्छेः सर्वांस्तथा द्रौपदेयांश्च पञ्च ॥३८॥
38. samānīya pāṇḍavānsṛñjayāṁśca; janārdanaṁ yuyudhānaṁ virāṭam ,
anāmayaṁ madvacanena pṛccheḥ; sarvāṁstathā draupadeyāṁśca pañca.
38. samānīya pāṇḍavān sṛñjayān ca
janārdanam yuyudhānam virāṭam |
anāmayam mat vacanena pṛccheḥ
sarvān tathā draupadeyān ca pañca
38. Having gathered the Pāṇḍavas, the Sañjayas, Janārdana (Kṛṣṇa), Yuyudhāna, and Virāṭa, you should inquire about the well-being of all of them, as well as the five sons of Draupadī, on my behalf.
यद्यत्तत्र प्राप्तकालं परेभ्यस्त्वं मन्येथा भारतानां हितं च ।
तत्तद्भाषेथाः संजय राजमध्ये न मूर्छयेद्यन्न भवेच्च युद्धम् ॥३९॥
39. yadyattatra prāptakālaṁ parebhya;stvaṁ manyethā bhāratānāṁ hitaṁ ca ,
tattadbhāṣethāḥ saṁjaya rājamadhye; na mūrchayedyanna bhavecca yuddham.
39. yat yat tatra prāptakālam parebhyaḥ
tvam manyethāḥ bhāratānām hitam ca |
tat tat bhāṣethāḥ sañjaya rājamadhye na
mūrcchayet yat na bhavet ca yuddham
39. Whatever you deem appropriate there for the adversaries and beneficial for the Bhāratas, that you should express, Sañjaya, in the assembly of kings. Do not be bewildered, so that war may not occur.