Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-18, chapter-5

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
भीष्मद्रोणौ महात्मानौ धृतराष्ट्रश्च पार्थिवः ।
विराटद्रुपदौ चोभौ शङ्खश्चैवोत्तरस्तथा ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
bhīṣmadroṇau mahātmānau dhṛtarāṣṭraśca pārthivaḥ ,
virāṭadrupadau cobhau śaṅkhaścaivottarastathā.
1. Janamejayaḥ uvāca | Bhīṣma-Droṇau
mahā-ātmānau Dhṛtarāṣṭraḥ ca
pārthivaḥ | Virāṭa-Drupadau ca
ubhau Śaṅkhaḥ ca eva Uttaraḥ tathā
1. Janamejayaḥ uvāca Bhīṣma-Droṇau mahā-ātmānau,
ca Dhṛtarāṣṭraḥ pārthivaḥ,
ca ubhau Virāṭa-Drupadau,
ca eva Śaṅkhaḥ,
tathā Uttaraḥ.
1. Janamejaya said: Bhishma and Drona, the great-souled ones, and King Dhritarashtra; and both Virata and Drupada; and also Shankha, and Uttara.
धृष्टकेतुर्जयत्सेनो राजा चैव स सत्यजित् ।
दुर्योधनसुताश्चैव शकुनिश्चैव सौबलः ॥२॥
2. dhṛṣṭaketurjayatseno rājā caiva sa satyajit ,
duryodhanasutāścaiva śakuniścaiva saubalaḥ.
2. Dhṛṣṭaketuḥ Jayatsenaḥ rājā ca eva saḥ Satyajit
| Duryodhana-sutāḥ ca eva Śakuniḥ ca eva Saubalaḥ
2. Dhṛṣṭaketuḥ,
Jayatsenaḥ,
ca eva saḥ rājā Satyajit,
ca eva Duryodhana-sutāḥ,
ca eva Śakuniḥ Saubalaḥ.
2. Dhrishtaketu, Jayatsena, and also King Satyajit; and also the sons of Duryodhana, and Shakuni, the son of Subala.
कर्णपुत्राश्च विक्रान्ता राजा चैव जयद्रथः ।
घटोत्कचादयश्चैव ये चान्ये नानुकीर्तिताः ॥३॥
3. karṇaputrāśca vikrāntā rājā caiva jayadrathaḥ ,
ghaṭotkacādayaścaiva ye cānye nānukīrtitāḥ.
3. Karṇa-putrāḥ ca vikrāntāḥ rājā ca eva Jayadrathaḥ |
Ghaṭotkaca-ādayaḥ ca eva ye ca anye na anukīrtitāḥ
3. ca vikrāntāḥ Karṇa-putrāḥ,
ca eva rājā Jayadrathaḥ,
ca eva Ghaṭotkaca-ādayaḥ,
ca anye ye na anukīrtitāḥ.
3. And the valiant sons of Karna, and also King Jayadratha; and Ghatotkacha and others, and those others who were not mentioned (here).
ये चान्ये कीर्तितास्तत्र राजानो दीप्तमूर्तयः ।
स्वर्गे कालं कियन्तं ते तस्थुस्तदपि शंस मे ॥४॥
4. ye cānye kīrtitāstatra rājāno dīptamūrtayaḥ ,
svarge kālaṁ kiyantaṁ te tasthustadapi śaṁsa me.
4. ye ca anye kīrtitāḥ tatra rājānaḥ dīpta-mūrtayaḥ |
svarge kālam kiyantam te tasthuḥ tat api śaṃsa me
4. ca anye ye rājānaḥ dīpta-mūrtayaḥ tatra kīrtitāḥ,
te svarge kiyantam kālam tasthuḥ? Tat api me śaṃsa.
4. And those other kings with radiant forms who were mentioned there - how much time did they spend in heaven? Please tell me that also.
आहोस्विच्छाश्वतं स्थानं तेषां तत्र द्विजोत्तम ।
अन्ते वा कर्मणः कां ते गतिं प्राप्ता नरर्षभाः ।
एतदिच्छाम्यहं श्रोतुं प्रोच्यमानं त्वया द्विज ॥५॥
5. āhosvicchāśvataṁ sthānaṁ teṣāṁ tatra dvijottama ,
ante vā karmaṇaḥ kāṁ te gatiṁ prāptā nararṣabhāḥ ,
etadicchāmyahaṁ śrotuṁ procyamānaṁ tvayā dvija.
5. āhosvid śāśvatam sthānam teṣām tatra
dvijottama ante vā karmaṇaḥ kām te
gatim prāptā nararṣabhāḥ etat icchāmi
aham śrotum procyamānam tvayā dvija
5. dvijottama teṣām tatra śāśvatam sthānam
āhosvid vā karmaṇaḥ ante te
nararṣabhāḥ kām gatim prāptā dvija tvayā
procyamānam etat aham śrotum icchāmi
5. O best among the twice-born (dvija), did they attain an eternal abode there? Or, at the end of their actions (karma), what state did those eminent men achieve? This I wish to hear, told by you, O twice-born (dvija).
सूत उवाच ।
इत्युक्तः स तु विप्रर्षिरनुज्ञातो महात्मना ।
व्यासेन तस्य नृपतेराख्यातुमुपचक्रमे ॥६॥
6. sūta uvāca ,
ityuktaḥ sa tu viprarṣiranujñāto mahātmanā ,
vyāsena tasya nṛpaterākhyātumupacakrame.
6. sūta uvāca iti uktaḥ saḥ tu viprarṣiḥ anujñātaḥ
mahātmanā vyāsena tasya nṛpateḥ ākhyātum upacakrame
6. sūta uvāca iti uktaḥ saḥ tu viprarṣiḥ mahātmanā
vyāsena anujñātaḥ tasya nṛpateḥ ākhyātum upacakrame
6. Suta said: Thus spoken to, that Brahmin sage, having been granted permission by the great-souled Vyasa, began to narrate to that king.
वैशंपायन उवाच ।
गन्तव्यं कर्मणामन्ते सर्वेण मनुजाधिप ।
शृणु गुह्यमिदं राजन्देवानां भरतर्षभ ।
यदुवाच महातेजा दिव्यचक्षुः प्रतापवान् ॥७॥
7. vaiśaṁpāyana uvāca ,
gantavyaṁ karmaṇāmante sarveṇa manujādhipa ,
śṛṇu guhyamidaṁ rājandevānāṁ bharatarṣabha ,
yaduvāca mahātejā divyacakṣuḥ pratāpavān.
7. vaiśaṃpāyana uvāca gantavyam karmaṇām
ante sarveṇa manujādhipa śṛṇu guhyam
idam rājan devānām bharatarṣabha yat
uvāca mahātejāḥ divyacakṣuḥ pratāpavān
7. vaiśaṃpāyana uvāca manujādhipa
bharatarṣabha rājan karmaṇām ante sarveṇa
gantavyam devānām idam guhyam śṛṇu yat
mahātejāḥ divyacakṣuḥ pratāpavān uvāca
7. Vaishampayana said: O lord of men (manujādhipa), everyone must reach their destination at the culmination of their actions (karma). Listen, O king, O best of Bharatas (Bharatarṣabha), to this secret of the gods, which was spoken by the greatly effulgent, divinely-sighted, and powerful sage.
मुनिः पुराणः कौरव्य पाराशर्यो महाव्रतः ।
अगाधबुद्धिः सर्वज्ञो गतिज्ञः सर्वकर्मणाम् ॥८॥
8. muniḥ purāṇaḥ kauravya pārāśaryo mahāvrataḥ ,
agādhabuddhiḥ sarvajño gatijñaḥ sarvakarmaṇām.
8. muniḥ purāṇaḥ kauravya pārāśaryaḥ mahāvrataḥ
agādhabuddhiḥ sarvajñaḥ gatijñaḥ sarvakarmaṇām
8. kauravya purāṇaḥ muniḥ pārāśaryaḥ mahāvrataḥ
agādhabuddhiḥ sarvajñaḥ sarvakarmaṇām gatijñaḥ
8. The ancient sage (muni), O descendant of Kuru (kauravya), Parasharya, who observed great vows, possessed unfathomable intellect, was omniscient, and knew the ultimate course of all actions (karma).
वसूनेव महातेजा भीष्मः प्राप महाद्युतिः ।
अष्टावेव हि दृश्यन्ते वसवो भरतर्षभ ॥९॥
9. vasūneva mahātejā bhīṣmaḥ prāpa mahādyutiḥ ,
aṣṭāveva hi dṛśyante vasavo bharatarṣabha.
9. vasūn eva mahātejāḥ bhīṣmaḥ prāpa mahādyutiḥ
aṣṭau eva hi dṛśyante vasavaḥ bharatarṣabha
9. bharatarṣabha mahātejāḥ mahādyutiḥ bhīṣmaḥ
vasūn eva prāpa hi aṣṭau eva vasavaḥ dṛśyante
9. The greatly effulgent, highly splendid Bhishma indeed attained the Vasus. For, O best of the Bharatas, only eight Vasus are known to exist.
बृहस्पतिं विवेशाथ द्रोणो ह्यङ्गिरसां वरम् ।
कृतवर्मा तु हार्दिक्यः प्रविवेश मरुद्गणम् ॥१०॥
10. bṛhaspatiṁ viveśātha droṇo hyaṅgirasāṁ varam ,
kṛtavarmā tu hārdikyaḥ praviveśa marudgaṇam.
10. bṛhaspatiṃ viviveśa atha droṇaḥ hi aṅgirasāṃ
varam kṛtavarmā tu hārdikyaḥ praviveśa marudgaṇam
10. atha droṇaḥ hi aṅgirasāṃ varam bṛhaspatiṃ viviveśa
tu hārdikyaḥ kṛtavarmā marudgaṇam praviveśa
10. Then Drona indeed entered Brihaspati, who was the best of the Angirasas. But Kritavarma, the son of Hridika, entered the host of Maruts.
सनत्कुमारं प्रद्युम्नः प्रविवेश यथागतम् ।
धृतराष्ट्रो धनेशस्य लोकान्प्राप दुरासदान् ॥११॥
11. sanatkumāraṁ pradyumnaḥ praviveśa yathāgatam ,
dhṛtarāṣṭro dhaneśasya lokānprāpa durāsadān.
11. sanatkumāraṃ pradyumnaḥ praviveśa yathāgatam
dhṛtarāṣṭraḥ dhaneśasya lokān prāpa durāsadān
11. pradyumnaḥ sanatkumāraṃ yathāgatam praviveśa
dhṛtarāṣṭraḥ dhaneśasya durāsadān lokān prāpa
11. Pradyumna entered Sanatkumara, returning to his original form. Dhritarashtra attained the inaccessible worlds of Kubera, the lord of wealth.
धृतराष्ट्रेण सहिता गान्धारी च यशस्विनी ।
पत्नीभ्यां सहितः पाण्डुर्महेन्द्रसदनं ययौ ॥१२॥
12. dhṛtarāṣṭreṇa sahitā gāndhārī ca yaśasvinī ,
patnībhyāṁ sahitaḥ pāṇḍurmahendrasadanaṁ yayau.
12. dhṛtarāṣṭreṇa sahitā gāndhārī ca yaśasvinī
patnībhyām sahitaḥ pāṇḍuḥ mahendrasadanam yayau
12. yaśasvinī gāndhārī dhṛtarāṣṭreṇa sahitā ca
pāṇḍuḥ patnībhyām sahitaḥ mahendrasadanam yayau
12. Gandhari, the illustrious one, accompanied Dhritarashtra. And Pandu, accompanied by his two wives, went to the abode of Mahendra (Indra).
विराटद्रुपदौ चोभौ धृष्टकेतुश्च पार्थिवः ।
निशठाक्रूरसाम्बाश्च भानुः कम्पो विडूरथः ॥१३॥
13. virāṭadrupadau cobhau dhṛṣṭaketuśca pārthivaḥ ,
niśaṭhākrūrasāmbāśca bhānuḥ kampo viḍūrathaḥ.
13. virāṭadrupadau ca ubhau dhṛṣṭaketuḥ ca pārthivaḥ
niśaṭhākrūrasāmbāḥ ca bhānuḥ kampaḥ viḍūrathaḥ
13. ubhau virāṭadrupadau ca dhṛṣṭaketuḥ pārthivaḥ ca
niśaṭhākrūrasāmbāḥ ca bhānuḥ kampaḥ viḍūrathaḥ
13. Both Virata and Drupada, and the king Dhristaketu; along with Nishatha, Akrura, Samba, and also Bhanu, Kampa, and Viduratha.
भूरिश्रवाः शलश्चैव भूरिश्च पृथिवीपतिः ।
उग्रसेनस्तथा कंसो वसुदेवश्च वीर्यवान् ॥१४॥
14. bhūriśravāḥ śalaścaiva bhūriśca pṛthivīpatiḥ ,
ugrasenastathā kaṁso vasudevaśca vīryavān.
14. bhūriśravāḥ śalaḥ ca eva bhūriḥ ca pṛthivīpatiḥ
ugrasenaḥ tathā kaṃsaḥ vasudevaḥ ca vīryavān
14. bhūriśravāḥ śalaḥ ca eva bhūriḥ pṛthivīpatiḥ ca
ugrasenaḥ tathā kaṃsaḥ vasudevaḥ vīryavān ca
14. Bhurishravas, Shala, and Bhuri, the king; Ugrasena, as well as Kamsa, and the mighty Vasudeva.
उत्तरश्च सह भ्रात्रा शङ्खेन नरपुंगवः ।
विश्वेषां देवतानां ते विविशुर्नरसत्तमाः ॥१५॥
15. uttaraśca saha bhrātrā śaṅkhena narapuṁgavaḥ ,
viśveṣāṁ devatānāṁ te viviśurnarasattamāḥ.
15. uttaraḥ ca saha bhrātrā śaṅkhena narapuṃgavaḥ
viśveṣām devatānām te viviśuḥ narasattamāḥ
15. uttaraḥ narapuṃgavaḥ ca saha śaṅkhena bhrātrā
te narasattamāḥ viśveṣām devatānām viviśuḥ
15. And Uttara, the foremost among men, along with his brother Shankha - these excellent men entered the realm of all the deities.
वर्चा नाम महातेजाः सोमपुत्रः प्रतापवान् ।
सोऽभिमन्युर्नृसिंहस्य फल्गुनस्य सुतोऽभवत् ॥१६॥
16. varcā nāma mahātejāḥ somaputraḥ pratāpavān ,
so'bhimanyurnṛsiṁhasya phalgunasya suto'bhavat.
16. varcāḥ nāma mahātejāḥ somaputraḥ pratāpavān saḥ
abhimanyuḥ nṛsiṃhasya phalgunasya sutaḥ abhavat
16. varcāḥ nāma mahātejāḥ somaputraḥ pratāpavān saḥ
nṛsiṃhasya phalgunasya sutaḥ abhimanyuḥ abhavat
16. Varcas by name, the greatly resplendent and powerful son of Soma, he became Abhimanyu, the son of the lion-like Phalguna (Arjuna).
स युद्ध्वा क्षत्रधर्मेण यथा नान्यः पुमान्क्वचित् ।
विवेश सोमं धर्मात्मा कर्मणोऽन्ते महारथः ॥१७॥
17. sa yuddhvā kṣatradharmeṇa yathā nānyaḥ pumānkvacit ,
viveśa somaṁ dharmātmā karmaṇo'nte mahārathaḥ.
17. sa yuddhvā kṣatradharmeṇa yathā na anyaḥ pumān kvacit
viveśa somam dharmātmā karmaṇaḥ ante mahārathaḥ
17. sa mahārathaḥ dharmātmā kṣatradharmeṇa yathā na
anyaḥ pumān kvacit yuddhvā karmaṇaḥ ante somam viveśa
17. He, the great warrior and righteous-souled one (dharmātmā), having fought in accordance with the intrinsic nature (dharma) of a kṣatriya as no other man ever did, entered the lunar realm at the conclusion of his actions.
आविवेश रविं कर्णः पितरं पुरुषर्षभ ।
द्वापरं शकुनिः प्राप धृष्टद्युम्नस्तु पावकम् ॥१८॥
18. āviveśa raviṁ karṇaḥ pitaraṁ puruṣarṣabha ,
dvāparaṁ śakuniḥ prāpa dhṛṣṭadyumnastu pāvakam.
18. āviveśa ravim karṇaḥ pitaram puruṣarṣabha
dvāparam śakuniḥ prāpa dhṛṣṭadyumnaḥ tu pāvakam
18. puruṣarṣabha karṇaḥ pitaram ravim āviveśa
śakuniḥ dvāparam prāpa dhṛṣṭadyumnaḥ tu pāvakam
18. Karṇa, the best among men, entered the Sun, his father. Śakuni attained Dvāpara. Dhṛṣṭadyumna, however, entered fire.
धृतराष्ट्रात्मजाः सर्वे यातुधाना बलोत्कटाः ।
ऋद्धिमन्तो महात्मानः शस्त्रपूता दिवं गताः ।
धर्ममेवाविशत्क्षत्ता राजा चैव युधिष्ठिरः ॥१९॥
19. dhṛtarāṣṭrātmajāḥ sarve yātudhānā balotkaṭāḥ ,
ṛddhimanto mahātmānaḥ śastrapūtā divaṁ gatāḥ ,
dharmamevāviśatkṣattā rājā caiva yudhiṣṭhiraḥ.
19. dhṛtarāṣṭrātamajāḥ sarve yātudhānāḥ
balotkaṭāḥ ṛddhimantaḥ mahātmānaḥ
śastrapūtāḥ divam gatāḥ dharmam eva
āviśat kṣattā rājā ca eva yudhiṣṭhiraḥ
19. sarve dhṛtarāṣṭrātamajāḥ yātudhānāḥ
balotkaṭāḥ ṛddhimantaḥ mahātmānaḥ
śastrapūtāḥ divam gatāḥ kṣattā rājā
yudhiṣṭhiraḥ ca eva dharmam eva āviśat
19. All the sons of Dhṛtarāṣṭra, who were exceedingly strong Rākṣasas, prosperous, and great-souled (mahātmā), purified by weapons, went to heaven. Vidura and King Yudhiṣṭhira, however, entered into natural law (dharma) itself.
अनन्तो भगवान्देवः प्रविवेश रसातलम् ।
पितामहनियोगाद्धि यो योगाद्गामधारयत् ॥२०॥
20. ananto bhagavāndevaḥ praviveśa rasātalam ,
pitāmahaniyogāddhi yo yogādgāmadhārayat.
20. anantaḥ bhagavān devaḥ praviveśa rasātalam
pitāmahanīyogāt hi yaḥ yogāt gām adhārayat
20. anantaḥ bhagavān devaḥ rasātalam praviveśa
hi yaḥ pitāmahanīyogāt yogāt gām adhārayat
20. The infinite, divine Lord Ananta entered Rasātala. Indeed, by the command of the Grandfather (Brahmā), it was he who sustained the earth by means of his mystic power (yoga).
षोडशस्त्रीसहस्राणि वासुदेवपरिग्रहः ।
न्यमज्जन्त सरस्वत्यां कालेन जनमेजय ।
ताश्चाप्यप्सरसो भूत्वा वासुदेवमुपागमन् ॥२१॥
21. ṣoḍaśastrīsahasrāṇi vāsudevaparigrahaḥ ,
nyamajjanta sarasvatyāṁ kālena janamejaya ,
tāścāpyapsaraso bhūtvā vāsudevamupāgaman.
21. ṣoḍaśastrīsahasrāṇi vāsudevaparigrahaḥ
nyamajjanta sarasvatyām
kālena janamejaya tāḥ ca api
apsarasaḥ bhūtvā vāsudevam upāgaman
21. janamejaya kālena vāsudevaparigrahaḥ
ṣoḍaśastrīsahasrāṇi
sarasvatyām nyamajjanta tāḥ ca api
apsarasaḥ bhūtvā vāsudevam upāgaman
21. O Janamejaya, in time, the sixteen thousand consorts of Vasudeva (Kṛṣṇa) immersed themselves in the Sarasvati river. They then became celestial nymphs (apsaras) and approached Vasudeva.
हतास्तस्मिन्महायुद्धे ये वीरास्तु महारथाः ।
घटोत्कचादयः सर्वे देवान्यक्षांश्च भेजिरे ॥२२॥
22. hatāstasminmahāyuddhe ye vīrāstu mahārathāḥ ,
ghaṭotkacādayaḥ sarve devānyakṣāṁśca bhejire.
22. hatāḥ tasmin mahāyuddhe ye vīrāḥ tu mahārathāḥ
ghaṭotkacādayaḥ sarve devān yakṣān ca bhejire
22. tasmin mahāyuddhe ye vīrāḥ tu mahārathāḥ
ghaṭotkacādayaḥ sarve hatāḥ devān ca yakṣān ca bhejire
22. All those heroes and great warriors (mahārathas), such as Ghaṭotkaca and others, who were slain in that great war, ascended to the gods and the yakṣas.
दुर्योधनसहायाश्च राक्षसाः परिकीर्तिताः ।
प्राप्तास्ते क्रमशो राजन्सर्वलोकाननुत्तमान् ॥२३॥
23. duryodhanasahāyāśca rākṣasāḥ parikīrtitāḥ ,
prāptāste kramaśo rājansarvalokānanuttamān.
23. duryodhanasahāyāḥ ca rākṣasāḥ parikīrtitāḥ
prāptāḥ te kramaśaḥ rājan sarvalokān anuttamān
23. rājan duryodhanasahāyāḥ ca parikīrtitāḥ rākṣasāḥ
te kramaśaḥ anuttamān sarvalokān prāptāḥ
23. O King, those rākṣasas, who were declared to be Duryodhana's allies, gradually attained all the supreme worlds.
भवनं च महेन्द्रस्य कुबेरस्य च धीमतः ।
वरुणस्य तथा लोकान्विविशुः पुरुषर्षभाः ॥२४॥
24. bhavanaṁ ca mahendrasya kuberasya ca dhīmataḥ ,
varuṇasya tathā lokānviviśuḥ puruṣarṣabhāḥ.
24. bhavanam ca mahendrasya kuberasya ca dhīmataḥ
varuṇasya tathā lokān viviśuḥ puruṣarṣabhāḥ
24. puruṣarṣabhāḥ mahendrasya ca dhīmataḥ kuberasya
ca bhavanam tathā varuṇasya lokān viviśuḥ
24. And those foremost among men entered the abode of Mahendra, and of the intelligent Kubera, and similarly the realms of Varuna.
एतत्ते सर्वमाख्यातं विस्तरेण महाद्युते ।
कुरूणां चरितं कृत्स्नं पाण्डवानां च भारत ॥२५॥
25. etatte sarvamākhyātaṁ vistareṇa mahādyute ,
kurūṇāṁ caritaṁ kṛtsnaṁ pāṇḍavānāṁ ca bhārata.
25. etat te sarvam ākhyātam vistareṇa mahādyute
kurūṇām caritam kṛtsnam pāṇḍavānām ca bhārata
25. mahādyute bhārata etat sarvam kṛtsnam kurūṇām
ca pāṇḍavānām caritam te vistareṇa ākhyātam
25. O greatly resplendent one, O descendant of Bharata, I have narrated to you in detail this entire account of the deeds of the Kurus and the Pandavas.
सूत उवाच ।
एतच्छ्रुत्वा द्विजश्रेष्ठात्स राजा जनमेजयः ।
विस्मितोऽभवदत्यर्थं यज्ञकर्मान्तरेष्वथ ॥२६॥
26. sūta uvāca ,
etacchrutvā dvijaśreṣṭhātsa rājā janamejayaḥ ,
vismito'bhavadatyarthaṁ yajñakarmāntareṣvatha.
26. sūta uvāca etat śrutvā dvijaśreṣṭhāt sa rājā janamejayaḥ
vismitaḥ abhavat atyartham yajñakarmāntareṣu atha
26. sūta uvāca atha saḥ rājā janamejayaḥ etat dvijaśreṣṭhāt
śrutvā yajñakarmāntareṣu atyartham vismitaḥ abhavat
26. Sūta said: Then, having heard this from the best of the twice-born (dvijaśreṣṭha), King Janamejaya became exceedingly astonished during the intervals of the Vedic ritual (yajña).
ततः समापयामासुः कर्म तत्तस्य याजकाः ।
आस्तीकश्चाभवत्प्रीतः परिमोक्ष्य भुजंगमान् ॥२७॥
27. tataḥ samāpayāmāsuḥ karma tattasya yājakāḥ ,
āstīkaścābhavatprītaḥ parimokṣya bhujaṁgamān.
27. tataḥ samāpayāmāsuḥ karma tat tasya yājakāḥ
āstīkaḥ ca abhavat prītaḥ parimokṣya bhujaṅgamān
27. tataḥ tasya yājakāḥ tat karma samāpayāmāsuḥ ca
āstīkaḥ bhujaṅgamān parimokṣya prītaḥ abhavat
27. Then, his priests completed that rite. And Āstīka became pleased, having released the serpents.
ततो द्विजातीन्सर्वांस्तान्दक्षिणाभिरतोषयत् ।
पूजिताश्चापि ते राज्ञा ततो जग्मुर्यथागतम् ॥२८॥
28. tato dvijātīnsarvāṁstāndakṣiṇābhiratoṣayat ,
pūjitāścāpi te rājñā tato jagmuryathāgatam.
28. tataḥ dvijātīn sarvān tān dakṣiṇābhiḥ atoṣayat
pūjitāḥ ca api te rājñā tataḥ jagmuḥ yathāgatam
28. tataḥ saḥ sarvān tān dvijātīn dakṣiṇābhiḥ atoṣayat
ca api te rājñā pūjitāḥ tataḥ yathāgatam jagmuḥ
28. Then, he pleased all those twice-born with gifts (dakṣiṇā). Having been honored by the king, they then departed the way they had come.
विसर्जयित्वा विप्रांस्तान्राजापि जनमेजयः ।
ततस्तक्षशिलायाः स पुनरायाद्गजाह्वयम् ॥२९॥
29. visarjayitvā viprāṁstānrājāpi janamejayaḥ ,
tatastakṣaśilāyāḥ sa punarāyādgajāhvayam.
29. visarjayitvā viprān tān rājā api janamejayaḥ
tataḥ takṣaśilāyāḥ saḥ punaḥ āyāt gajāhvayam
29. Having dismissed those brahmins, King Janamejaya then returned from Takṣaśilā to Hastināpura.
एतत्ते सर्वमाख्यातं वैशंपायनकीर्तितम् ।
व्यासाज्ञया समाख्यातं सर्पसत्रे नृपस्य ह ॥३०॥
30. etatte sarvamākhyātaṁ vaiśaṁpāyanakīrtitam ,
vyāsājñayā samākhyātaṁ sarpasatre nṛpasya ha.
30. etat te sarvam ākhyātam vaiśaṃpāyanakīrtitam
vyāsājñayā samākhyātam sarpasatre nṛpasya ha
30. All this has been narrated to you, as proclaimed by Vaiśampāyana. Indeed, it was completely recounted by the command of (Vyāsa) during the king's serpent (Vedic ritual).
पुण्योऽयमितिहासाख्यः पवित्रं चेदमुत्तमम् ।
कृष्णेन मुनिना विप्र नियतं सत्यवादिना ॥३१॥
31. puṇyo'yamitihāsākhyaḥ pavitraṁ cedamuttamam ,
kṛṣṇena muninā vipra niyataṁ satyavādinā.
31. puṇyaḥ ayam itihāsākhyaḥ pavitram ca idam
uttamam kṛṣṇena muninā vipra niyatam satyavādinā
31. O brahmin, this epic (itihāsa) is meritorious and supremely pure. It was composed by the (muni) Kṛṣṇa (Vyāsa), who is ever truthful.
सर्वज्ञेन विधिज्ञेन धर्मज्ञानवता सता ।
अतीन्द्रियेण शुचिना तपसा भावितात्मना ॥३२॥
32. sarvajñena vidhijñena dharmajñānavatā satā ,
atīndriyeṇa śucinā tapasā bhāvitātmanā.
32. sarvajñena vidhijñena dharmajñānavatā satā
atīndriyeṇa śucinā tapasā bhāvitātmanā
32. (He was also characterized) as omniscient, as one who knows the proper procedures, as one possessing knowledge of (dharma), as a virtuous being, as one beyond the senses, as pure, and as one whose inner self (ātman) was cultivated through ascetic practice (tapas).
ऐश्वर्ये वर्तता चैव सांख्ययोगविदा तथा ।
नैकतन्त्रविबुद्धेन दृष्ट्वा दिव्येन चक्षुषा ॥३३॥
33. aiśvarye vartatā caiva sāṁkhyayogavidā tathā ,
naikatantravibuddhena dṛṣṭvā divyena cakṣuṣā.
33. aiśvarye vartatā ca eva sāṃkhyayogavidā tathā
na ekatantravibuddhena dṛṣṭvā divyena cakṣuṣā
33. divyena cakṣuṣā dṛṣṭvā aiśvarye vartatā ca eva
sāṃkhyayogavidā tathā na ekatantravibuddhena
33. One perceives with a divine eye by acting in prosperity, by being well-versed in (sāṃkhya) and (yoga), and by not having an understanding limited to a single doctrine.
कीर्तिं प्रथयता लोके पाण्डवानां महात्मनाम् ।
अन्येषां क्षत्रियाणां च भूरिद्रविणतेजसाम् ॥३४॥
34. kīrtiṁ prathayatā loke pāṇḍavānāṁ mahātmanām ,
anyeṣāṁ kṣatriyāṇāṁ ca bhūridraviṇatejasām.
34. kīrtiṃ prathayatā loke pāṇḍavānāṃ mahātmanām
anyeṣām kṣatriyāṇāṃ ca bhūridraviṇatejasām
34. prathayatā kīrtiṃ loke mahātmanām pāṇḍavānāṃ
ca anyeṣām bhūridraviṇatejasām kṣatriyāṇāṃ
34. By one who spreads the fame of the great-souled Pāṇḍavas in the world, and also of other kṣatriyas who possess abundant wealth and splendor.
य इदं श्रावयेद्विद्वान्सदा पर्वणि पर्वणि ।
धूतपाप्मा जितस्वर्गो ब्रह्मभूयाय गच्छति ॥३५॥
35. ya idaṁ śrāvayedvidvānsadā parvaṇi parvaṇi ,
dhūtapāpmā jitasvargo brahmabhūyāya gacchati.
35. yaḥ idaṃ śrāvayet vidvān sadā parvaṇi parvaṇi
dhūtapāpmā jitasvargaḥ brahmabhūyāya gacchati
35. yaḥ vidvān sadā parvaṇi parvaṇi idaṃ śrāvayet
dhūtapāpmā jitasvargaḥ brahmabhūyāya gacchati
35. Whoever, being learned, causes this (text) to be recited always on every festival occasion, becomes one whose sins are cast off, who has attained heaven, and who proceeds towards becoming (brahman).
यश्चेदं श्रावयेच्छ्राद्धे ब्राह्मणान्पादमन्ततः ।
अक्षय्यमन्नपानं वै पितॄंस्तस्योपतिष्ठते ॥३६॥
36. yaścedaṁ śrāvayecchrāddhe brāhmaṇānpādamantataḥ ,
akṣayyamannapānaṁ vai pitṝṁstasyopatiṣṭhate.
36. yaḥ ca idaṃ śrāvayet śrāddhe brāhmaṇān pādam antataḥ
akṣayyam annapānaṃ vai pitṝn tasya upatiṣṭhate
36. ca yaḥ śrāddhe brāhmaṇān antataḥ pādam idaṃ śrāvayet
tasya akṣayyam annapānaṃ vai pitṝn upatiṣṭhate
36. And whoever causes this (text) to be recited during a (śrāddha) ritual to Brahmins, even a quarter of it, for him, imperishable food and drink indeed accrues to the ancestors.
अह्ना यदेनः कुरुते इन्द्रियैर्मनसापि वा ।
महाभारतमाख्याय पश्चात्संध्यां प्रमुच्यते ॥३७॥
37. ahnā yadenaḥ kurute indriyairmanasāpi vā ,
mahābhāratamākhyāya paścātsaṁdhyāṁ pramucyate.
37. ahnā yat enaḥ kurute indriyaiḥ manasā api vā
mahābhāratam ākhyāya paścāt sandhyām pramucyate
37. ahnā indriyaiḥ manasā api vā yat enaḥ kurute
mahābhāratam ākhyāya paścāt sandhyām pramucyate
37. Whatever sin one commits during the day, whether by the senses or even by the mind, one is released from it by narrating the Mahābhārata and then performing the twilight ritual (sandhyā).
धर्मे चार्थे च कामे च मोक्षे च भरतर्षभ ।
यदिहास्ति तदन्यत्र यन्नेहास्ति न तत्क्वचित् ॥३८॥
38. dharme cārthe ca kāme ca mokṣe ca bharatarṣabha ,
yadihāsti tadanyatra yannehāsti na tatkvacit.
38. dharme ca arthe ca kāme ca mokṣe ca bharatarṣabha yat
iha asti tat anyatra yat na iha asti na tat kvacit
38. bharatarṣabha dharme ca arthe ca kāme ca mokṣe ca yat
iha asti tat anyatra yat iha na asti tat kvacit na
38. O best of Bharatas, concerning natural law (dharma), prosperity (artha), desire (kāma), and liberation (mokṣa) – whatever is present here, that is also found elsewhere. What is not present here, is found nowhere at all.
जयो नामेतिहासोऽयं श्रोतव्यो भूतिमिच्छता ।
राज्ञा राजसुतैश्चापि गर्भिण्या चैव योषिता ॥३९॥
39. jayo nāmetihāso'yaṁ śrotavyo bhūtimicchatā ,
rājñā rājasutaiścāpi garbhiṇyā caiva yoṣitā.
39. jayaḥ nāma itihāsaḥ ayam śrotavyaḥ bhūtim icchatā
rājñā rājasutaiḥ ca api garbhiṇyā ca eva yoṣitā
39. bhūtim icchatā rājñā rājasutaiḥ ca api garbhiṇyā
ca eva yoṣitā ayam jayaḥ nāma itihāsaḥ śrotavyaḥ
39. This epic, named Jaya, should be heard by one who desires prosperity, by kings, by princes, and indeed, by a pregnant woman.
स्वर्गकामो लभेत्स्वर्गं जयकामो लभेज्जयम् ।
गर्भिणी लभते पुत्रं कन्यां वा बहुभागिनीम् ॥४०॥
40. svargakāmo labhetsvargaṁ jayakāmo labhejjayam ,
garbhiṇī labhate putraṁ kanyāṁ vā bahubhāginīm.
40. svargakāmaḥ labhet svargam jayakāmaḥ labhet jayam
garbhiṇī labhate putram kanyām vā bahubhāginīm
40. svargakāmaḥ svargam labhet jayakāmaḥ jayam labhet
garbhiṇī putram vā bahubhāginīm kanyām labhate
40. One who desires heaven attains heaven; one who desires victory attains victory. A pregnant woman obtains a son or a highly fortunate daughter.
अनागतं त्रिभिर्वर्षैः कृष्णद्वैपायनः प्रभुः ।
संदर्भं भारतस्यास्य कृतवान्धर्मकाम्यया ॥४१॥
41. anāgataṁ tribhirvarṣaiḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ prabhuḥ ,
saṁdarbhaṁ bhāratasyāsya kṛtavāndharmakāmyayā.
41. anāgatam tribhiḥ varṣaiḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ prabhuḥ
sandarbham bhāratasya asya kṛtavān dharmakāmyayā
41. The capable Lord Krishna Dvaipayana compiled this great epic (Bhārata) within three years, motivated by the desire for natural law (dharma).
नारदोऽश्रावयद्देवानसितो देवलः पितॄन् ।
रक्षो यक्षाञ्शुको मर्त्यान्वैशंपायन एव तु ॥४२॥
42. nārado'śrāvayaddevānasito devalaḥ pitṝn ,
rakṣo yakṣāñśuko martyānvaiśaṁpāyana eva tu.
42. nāradaḥ aśrāvayāt devān asitaḥ devalaḥ pitṝn
rakṣaḥ yakṣān śukaḥ martyān vaiśaṁpāyanaḥ eva tu
42. Narada recited (this epic) to the gods; Asita and Devala to the ancestors; a rakshasa to the yakshas; Shuka to mortals; and Vaishampayana also (recited it).
इतिहासमिमं पुण्यं महार्थं वेदसंमितम् ।
श्रावयेद्यस्तु वर्णांस्त्रीन्कृत्वा ब्राह्मणमग्रतः ॥४३॥
43. itihāsamimaṁ puṇyaṁ mahārthaṁ vedasaṁmitam ,
śrāvayedyastu varṇāṁstrīnkṛtvā brāhmaṇamagrataḥ.
43. itihāsam imam puṇyam mahārtham vedasaṁmitam
śrāvayet yaḥ tu varṇān trīn kṛtvā brāhmaṇam agrataḥ
43. And whoever recites this sacred history (itihāsa), which is of great significance and comparable to the Vedic texts, to the three social classes, having placed a brahmin at the forefront...
स नरः पापनिर्मुक्तः कीर्तिं प्राप्येह शौनक ।
गच्छेत्परमिकां सिद्धिमत्र मे नास्ति संशयः ॥४४॥
44. sa naraḥ pāpanirmuktaḥ kīrtiṁ prāpyeha śaunaka ,
gacchetparamikāṁ siddhimatra me nāsti saṁśayaḥ.
44. saḥ naraḥ pāpanirmuktaḥ kīrtim prāpya iha śaunaka
gacchet paramikām siddhim atra me na asti saṁśayaḥ
44. O Shaunaka, that man, freed from all sin, attains fame in this world and then achieves the supreme goal (siddhi). Regarding this, I have no doubt.
भारताध्ययनात्पुण्यादपि पादमधीयतः ।
श्रद्दधानस्य पूयन्ते सर्वपापान्यशेषतः ॥४५॥
45. bhāratādhyayanātpuṇyādapi pādamadhīyataḥ ,
śraddadhānasya pūyante sarvapāpānyaśeṣataḥ.
45. bhāratādhyayanāt puṇyāt api pādam adhīyataḥ
śraddadhānasya pūyante sarvapāpāni aśeṣataḥ
45. śraddadhānasya puṇyāt bhāratādhyayanāt api
pādam adhīyataḥ sarvapāpāni aśeṣataḥ pūyante
45. For one who studies even a quarter of the sacred study of the Mahābhārata with faith, all sins are completely purified.
महर्षिर्भगवान्व्यासः कृत्वेमां संहितां पुरा ।
श्लोकैश्चतुर्भिर्भगवान्पुत्रमध्यापयच्छुकम् ॥४६॥
46. maharṣirbhagavānvyāsaḥ kṛtvemāṁ saṁhitāṁ purā ,
ślokaiścaturbhirbhagavānputramadhyāpayacchukam.
46. maharṣiḥ bhagavān vyāsaḥ kṛtvā imām saṃhitām purā
ślokaiḥ caturbhiḥ bhagavān putram adhyāpayat śukam
46. purā maharṣiḥ bhagavān vyāsaḥ imām saṃhitām kṛtvā
bhagavān caturbhiḥ ślokaiḥ putram śukam adhyāpayat
46. The divine great sage Vyāsa, having formerly composed this collection (the Mahābhārata), taught his son Śuka with four verses.
मातापितृसहस्राणि पुत्रदारशतानि च ।
संसारेष्वनुभूतानि यान्ति यास्यन्ति चापरे ॥४७॥
47. mātāpitṛsahasrāṇi putradāraśatāni ca ,
saṁsāreṣvanubhūtāni yānti yāsyanti cāpare.
47. mātāpitṛsahasrāṇi putradāraśatāni ca
saṃsāreṣu anubhūtāni yānti yāsyanti ca apare
47. samsareṣu mātāpitṛsahasrāṇi ca putradāraśatāni
anubhūtāni yānti ca apare yāsyanti
47. Thousands of mothers and fathers, and hundreds of sons and wives, have been experienced in various cycles of worldly existence (saṃsāra); they pass away, and others will likewise pass away.
हर्षस्थानसहस्राणि भयस्थानशतानि च ।
दिवसे दिवसे मूढमाविशन्ति न पण्डितम् ॥४८॥
48. harṣasthānasahasrāṇi bhayasthānaśatāni ca ,
divase divase mūḍhamāviśanti na paṇḍitam.
48. harṣasthānasahasrāṇi bhayasthānaśatāni ca
divase divase mūḍham āviśanti na paṇḍitam
48. divase divase harṣasthānasahasrāṇi ca
bhayasthānaśatāni mūḍham āviśanti na paṇḍitam
48. Thousands of occasions for joy and hundreds of occasions for fear enter a foolish person day after day, but not a wise person.
ऊर्ध्वबाहुर्विरौम्येष न च कश्चिच्छृणोति मे ।
धर्मादर्थश्च कामश्च स किमर्थं न सेव्यते ॥४९॥
49. ūrdhvabāhurviraumyeṣa na ca kaścicchṛṇoti me ,
dharmādarthaśca kāmaśca sa kimarthaṁ na sevyate.
49. ūrdhvabāhuḥ viroumi eṣa na ca kaścit śṛṇoti me
dharmāt arthaḥ ca kāmaḥ ca saḥ kim artham na sevyate
49. eṣa ūrdhvabāhuḥ viroumi na ca kaścit me śṛṇoti
dharmāt arthaḥ ca kāmaḥ ca saḥ kim artham na sevyate
49. With uplifted arms, I cry out, yet no one hears me. From natural law (dharma) come both prosperity and the fulfillment of desires (kāma); for what reason then is it not followed?
न जातु कामान्न भयान्न लोभाद्धर्मं त्यजेज्जीवितस्यापि हेतोः ।
नित्यो धर्मः सुखदुःखे त्वनित्ये जीवो नित्यो हेतुरस्य त्वनित्यः ॥५०॥
50. na jātu kāmānna bhayānna lobhā;ddharmaṁ tyajejjīvitasyāpi hetoḥ ,
nityo dharmaḥ sukhaduḥkhe tvanitye; jīvo nityo heturasya tvanityaḥ.
50. na jātu kāmāt na bhayāt na lobhāt
dharmam tyajet jīvitasya api hetoḥ
nityaḥ dharmaḥ sukhaduḥkhe tu anitye
jīvaḥ nityaḥ hetuḥ asya tu anityaḥ
50. na jātu kāmāt na bhayāt na lobhāt jīvitasya api hetoḥ dharmam tyajet.
dharmaḥ nityaḥ tu sukhaduḥkhe anitye.
jīvaḥ nityaḥ tu asya hetuḥ anityaḥ.
50. One should never abandon natural law (dharma) out of desire (kāma), fear, or greed, not even for the sake of one's life. Natural law (dharma) is eternal, while happiness and sorrow are impermanent. The individual soul (jīva) is eternal, but the causal factor for its transient experiences (the body) is impermanent.
इमां भारतसावित्रीं प्रातरुत्थाय यः पठेत् ।
स भारतफलं प्राप्य परं ब्रह्माधिगच्छति ॥५१॥
51. imāṁ bhāratasāvitrīṁ prātarutthāya yaḥ paṭhet ,
sa bhārataphalaṁ prāpya paraṁ brahmādhigacchati.
51. imām bhāratasāvitrīm prātarutthāya yaḥ paṭhet saḥ
bhārataphalam prāpya param brahma adhigacchati
51. yaḥ prātarutthāya imām bhāratasāvitrīm paṭhet saḥ
bhārataphalam prāpya param brahma adhigacchati
51. Whoever recites this 'Sāvitrī of the Mahābhārata' upon rising in the morning, having obtained the benefit of the Mahābhārata, attains the supreme reality (brahman).
यथा समुद्रो भगवान्यथा च हिमवान्गिरिः ।
ख्यातावुभौ रत्ननिधी तथा भारतमुच्यते ॥५२॥
52. yathā samudro bhagavānyathā ca himavāngiriḥ ,
khyātāvubhau ratnanidhī tathā bhāratamucyate.
52. yathā samudraḥ bhagavān yathā ca himavān giriḥ
khyātau ubhau ratnanidhī tathā bhāratam ucyate
52. yathā samudraḥ bhagavān ca yathā himavān giriḥ
ubhau ratnanidhī khyātau tathā bhāratam ucyate
52. Just as the venerable ocean and the Himālaya mountain are both renowned as treasuries of jewels, so also is the Mahābhārata proclaimed.
महाभारतमाख्यानं यः पठेत्सुसमाहितः ।
स गच्छेत्परमां सिद्धिमिति मे नास्ति संशयः ॥५३॥
53. mahābhāratamākhyānaṁ yaḥ paṭhetsusamāhitaḥ ,
sa gacchetparamāṁ siddhimiti me nāsti saṁśayaḥ.
53. mahābhāratam ākhyānam yaḥ paṭhet susamāhitaḥ sa
gacchet paramām siddhim iti me na asti saṃśayaḥ
53. yaḥ susamāhitaḥ mahābhāratam ākhyānam paṭhet,
sa paramām siddhim gacchet; iti me saṃśayaḥ na asti
53. Whoever recites the Mahābhārata narrative with full concentration, that person will achieve supreme perfection. Of this, I have no doubt.
द्वैपायनोष्ठपुटनिःसृतमप्रमेयं पुण्यं पवित्रमथ पापहरं शिवं च ।
यो भारतं समधिगच्छति वाच्यमानं किं तस्य पुष्करजलैरभिषेचनेन ॥५४॥
54. dvaipāyanoṣṭhapuṭaniḥsṛtamaprameyaṁ; puṇyaṁ pavitramatha pāpaharaṁ śivaṁ ca ,
yo bhārataṁ samadhigacchati vācyamānaṁ; kiṁ tasya puṣkarajalairabhiṣecanena.
54. dvaipāyanoṣṭhapuṭaniḥsṛtam aprameyam
puṇyam pavitram atha pāpaharam śivam ca
yaḥ bhāratam samadhigacchati vācyamānam
kim tasya puṣkarajalaiḥ abhiṣecanena
54. dvaipāyanoṣṭhapuṭaniḥsṛtam aprameyam puṇyam pavitram atha pāpaharam śivam ca (idam) bhāratam vācyamānam yaḥ samadhigacchati,
tasya puṣkarajalaiḥ abhiṣecanena kim
54. What need is there for bathing with the waters of Pushkara for one who comprehends the Mahābhārata – a work immeasurable, meritorious, purifying, sin-destroying, and auspicious, which emanated from the lips of Dvaipāyana (Vyāsa) when it is recited?