Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-88

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
समागतान्वेदविदो राज्ञश्च पृथिवीश्वरान् ।
दृष्ट्वा युधिष्ठिरो राजा भीमसेनमथाब्रवीत् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
samāgatānvedavido rājñaśca pṛthivīśvarān ,
dṛṣṭvā yudhiṣṭhiro rājā bhīmasenamathābravīt.
1. vaiśaṃpāyana uvāca | samāgatān vedavidaḥ rājñaḥ ca
pṛthivīśvarān | dṛṣṭvā yudhiṣṭhiraḥ rājā bhīmasenam atha abravīt
1. Vaiśampāyana said: Having seen the assembled knowers of the Vedas and the kings, the rulers of the earth, King Yudhiṣṭhira then spoke to Bhīmasena.
उपयाता नरव्याघ्रा य इमे जगदीश्वराः ।
एतेषां क्रियतां पूजा पूजार्हा हि नरेश्वराः ॥२॥
2. upayātā naravyāghrā ya ime jagadīśvarāḥ ,
eteṣāṁ kriyatāṁ pūjā pūjārhā hi nareśvarāḥ.
2. upayātāḥ naravyāghrāḥ ye ime jagadīśvarāḥ |
eteṣām kriyatām pūjā pūjārhāḥ hi nareśvarāḥ
2. These tiger-like men (heroes), who are the lords of the world, have arrived. Let worship be offered to them, for these lords of men are indeed worthy of veneration.
इत्युक्तः स तथा चक्रे नरेन्द्रेण यशस्विना ।
भीमसेनो महातेजा यमाभ्यां सह भारत ॥३॥
3. ityuktaḥ sa tathā cakre narendreṇa yaśasvinā ,
bhīmaseno mahātejā yamābhyāṁ saha bhārata.
3. iti uktaḥ saḥ tathā cakre narendreṇa yaśasvinā
| bhīmasenaḥ mahātejāḥ yamābhyām saha bhārata
3. O Bhārata, thus instructed by the glorious king (Yudhiṣṭhira), that greatly powerful Bhīmasena, along with the two Yamas (Nakula and Sahadeva), acted accordingly.
अथाभ्यगच्छद्गोविन्दो वृष्णिभिः सह धर्मजम् ।
बलदेवं पुरस्कृत्य सर्वप्राणभृतां वरः ॥४॥
4. athābhyagacchadgovindo vṛṣṇibhiḥ saha dharmajam ,
baladevaṁ puraskṛtya sarvaprāṇabhṛtāṁ varaḥ.
4. atha abhyagacchat govindaḥ vṛṣṇibhiḥ saha dharmajam
| baladevam puraskṛtya sarvaprāṇabhṛtām varaḥ
4. Then Govinda (Kṛṣṇa), the best of all living beings, approached Yudhiṣṭhira (dharmaja) along with the Vṛṣṇis, placing Baladeva at the forefront.
युयुधानेन सहितः प्रद्युम्नेन गदेन च ।
निशठेनाथ साम्बेन तथैव कृतवर्मणा ॥५॥
5. yuyudhānena sahitaḥ pradyumnena gadena ca ,
niśaṭhenātha sāmbena tathaiva kṛtavarmaṇā.
5. yuyudhānena sahitaḥ pradyumnena gadena ca
niśāṭhena atha sāmbena tathā eva kṛtavarmaṇā
5. yuyudhānena pradyumnena gadena ca niśāṭhena
atha sāmbena tathā eva kṛtavarmaṇā sahitaḥ
5. Accompanied by Yuyudhana, Pradyumna, and Gada, and similarly by Niśāṭha, Sāmba, and Kṛtavarman.
तेषामपि परां पूजां चक्रे भीमो महाभुजः ।
विविशुस्ते च वेश्मानि रत्नवन्ति नरर्षभाः ॥६॥
6. teṣāmapi parāṁ pūjāṁ cakre bhīmo mahābhujaḥ ,
viviśuste ca veśmāni ratnavanti nararṣabhāḥ.
6. teṣām api parām pūjām cakre bhīmaḥ mahābhujaḥ
viviśuḥ te ca veśmāni ratnavanti nararṣabhāḥ
6. mahābhujaḥ bhīmaḥ teṣām api parām pūjām cakre
ca te nararṣabhāḥ ratnavanti veśmāni viviśuḥ
6. The mighty-armed Bhima offered great honor to them. And those excellent among men entered the jewel-filled dwellings.
युधिष्ठिरसमीपे तु कथान्ते मधुसूदनः ।
अर्जुनं कथयामास बहुसंग्रामकर्शितम् ॥७॥
7. yudhiṣṭhirasamīpe tu kathānte madhusūdanaḥ ,
arjunaṁ kathayāmāsa bahusaṁgrāmakarśitam.
7. yudhiṣṭhirasamīpe tu kathā-ante madhusūdanaḥ
arjunam kathayām āsa bahusaṅgrāmakarśitam
7. kathā-ante tu madhusūdanaḥ yudhiṣṭhirasamīpe
bahusaṅgrāmakarśitam arjunam kathayām āsa
7. At the conclusion of the discourse, Madhusūdana (Kṛṣṇa), in the presence of Yudhiṣṭhira, spoke about Arjuna, who was exhausted by many battles.
स तं पप्रच्छ कौन्तेयः पुनः पुनररिंदमम् ।
धर्मराड्भ्रातरं जिष्णुं समाचष्ट जगत्पतिः ॥८॥
8. sa taṁ papraccha kaunteyaḥ punaḥ punarariṁdamam ,
dharmarāḍbhrātaraṁ jiṣṇuṁ samācaṣṭa jagatpatiḥ.
8. saḥ tam papraccha kaunteyaḥ punaḥ punaḥ arimdamam
dharmarāj-bhrātaram jiṣṇum samācaṣṭa jagatpatiḥ
8. saḥ kaunteyaḥ tam arimdamam punaḥ punaḥ papraccha
jagatpatiḥ dharmarāj-bhrātaram jiṣṇum samācaṣṭa
8. That son of Kunti (Yudhiṣṭhira) repeatedly questioned him, the subduer of foes (Arjuna). Then, the Lord of the world (Kṛṣṇa) recounted (the events) to the victorious brother of the king of (dharma) (Arjuna).
आगमद्द्वारकावासी ममाप्तः पुरुषो नृप ।
योऽद्राक्षीत्पाण्डवश्रेष्ठं बहुसंग्रामकर्शितम् ॥९॥
9. āgamaddvārakāvāsī mamāptaḥ puruṣo nṛpa ,
yo'drākṣītpāṇḍavaśreṣṭhaṁ bahusaṁgrāmakarśitam.
9. āgamat dvārakāvāsī mama āptaḥ puruṣaḥ nṛpa yaḥ
adrākṣīt pāṇḍavaśreṣṭham bahusaṃgrāmakarśitam
9. nṛpa mama āptaḥ dvārakāvāsī puruṣaḥ āgamat yaḥ
bahusaṃgrāmakarśitam pāṇḍavaśreṣṭham adrākṣīt
9. Oh King, my trusted man, a resident of Dvārakā, arrived. He had seen the foremost of the Pāṇḍavas, weakened by many battles.
समीपे च महाबाहुमाचष्ट च मम प्रभो ।
कुरु कार्याणि कौन्तेय हयमेधार्थसिद्धये ॥१०॥
10. samīpe ca mahābāhumācaṣṭa ca mama prabho ,
kuru kāryāṇi kaunteya hayamedhārthasiddhaye.
10. samīpe ca mahābāhum ācaṣṭa ca mama prabho
kuru kāryāṇi kaunteya hayamedhārthasiddhaye
10. ca prabho samīpe ca mama mahābāhum ācaṣṭa he
kaunteya hayamedhārthasiddhaye kāryāṇi kuru
10. And, O Lord (prabho), he told that mighty-armed one in my presence: 'O son of Kuntī (Kaunteya), undertake the tasks for the successful completion of the horse (Vedic ritual) (hayamedha yajña).'
इत्युक्तः प्रत्युवाचैनं धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
दिष्ट्या स कुशली जिष्णुरुपयाति च माधव ॥११॥
11. ityuktaḥ pratyuvācainaṁ dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
diṣṭyā sa kuśalī jiṣṇurupayāti ca mādhava.
11. iti uktaḥ pratyuvāca enam dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
diṣṭyā saḥ kuśalī jiṣṇuḥ upayāti ca mādhava
11. iti uktaḥ dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ enam pratyuvāca
he mādhava diṣṭyā saḥ jiṣṇuḥ kuśalī ca upayāti
11. Thus addressed, Yudhishthira, the king of righteousness (dharma), replied to him: 'Fortunately, he, Jiṣṇu (Arjuna), is well and is approaching, O Mādhava!'
तव यत्संदिदेशासौ पाण्डवानां बलाग्रणीः ।
तदाख्यातुमिहेच्छामि भवता यदुनन्दन ॥१२॥
12. tava yatsaṁdideśāsau pāṇḍavānāṁ balāgraṇīḥ ,
tadākhyātumihecchāmi bhavatā yadunandana.
12. tava yat saṃdideśa asau pāṇḍavānām balāgraṇīḥ
tat ākhyātum iha icchāmi bhavatā yadunandana
12. he yadunandana asau pāṇavānām balāgraṇīḥ yat
tava saṃdideśa tat iha bhavatā ākhyātum icchāmi
12. O descendant of Yadu (Yadunandana), I wish to relate here to your esteemed self (bhavatā) what that foremost of the Pāṇḍavas (Arjuna) instructed for you (tava).
इत्युक्ते राजशार्दूल वृष्ण्यन्धकपतिस्तदा ।
प्रोवाचेदं वचो वाग्मी धर्मात्मानं युधिष्ठिरम् ॥१३॥
13. ityukte rājaśārdūla vṛṣṇyandhakapatistadā ,
provācedaṁ vaco vāgmī dharmātmānaṁ yudhiṣṭhiram.
13. iti ukte rājaśārdūla vṛṣṇyandhakapatiḥ tadā
provāca idam vacaḥ vāgmī dharmātmānam yudhiṣṭhiram
13. rājaśārdūla iti ukte tadā vāgmī vṛṣṇyandhakapatiḥ
dharmātmānam yudhiṣṭhiram idam vacaḥ provāca
13. When this was said, O tiger among kings, then the eloquent lord of the Vṛṣṇis and Andhakas spoke these words to the righteous-souled (dharmātman) Yudhiṣṭhira.
इदमाह महाराज पार्थवाक्यं नरः स माम् ।
वाच्यो युधिष्ठिरः कृष्ण काले वाक्यमिदं मम ॥१४॥
14. idamāha mahārāja pārthavākyaṁ naraḥ sa mām ,
vācyo yudhiṣṭhiraḥ kṛṣṇa kāle vākyamidaṁ mama.
14. idam āha mahārāja pārthavākyam naraḥ saḥ mām
vācyaḥ yudhiṣṭhiraḥ kṛṣṇa kāle vākyam idam mama
14. mahārāja saḥ naraḥ mām idam pārthavākyam āha
kṛṣṇa mama idam vākyam kāle yudhiṣṭhiraḥ vācyaḥ
14. O great king, that man (Arjuna) spoke these words of Arjuna to me. O Kṛṣṇa, this message of mine should be conveyed to Yudhiṣṭhira at the appropriate time.
आगमिष्यन्ति राजानः सर्वतः कौरवान्प्रति ।
तेषामेकैकशः पूजा कार्येत्येतत्क्षमं हि नः ॥१५॥
15. āgamiṣyanti rājānaḥ sarvataḥ kauravānprati ,
teṣāmekaikaśaḥ pūjā kāryetyetatkṣamaṁ hi naḥ.
15. āgamiṣyanti rājānaḥ sarvataḥ kauravān prati
teṣām ekaikaśaḥ pūjā kāryā iti etat kṣamam hi naḥ
15. rājānaḥ sarvataḥ kauravān prati āgamiṣyanti
teṣām ekaikaśaḥ pūjā kāryā iti etat naḥ hi kṣamam
15. Kings will come from all directions to the Kauravas. Indeed, it is proper for us that honor (pūjā) should be shown to each of them individually.
इत्येतद्वचनाद्राजा विज्ञाप्यो मम मानद ।
न तदात्ययिकं हि स्याद्यदर्घ्यानयने भवेत् ॥१६॥
16. ityetadvacanādrājā vijñāpyo mama mānada ,
na tadātyayikaṁ hi syādyadarghyānayane bhavet.
16. iti etat vacanāt rājā vijñāpyaḥ mama mānada na
tadātyayikam hi syāt yat arghyānayane bhavet
16. mānada iti etat vacanāt mama rājā vijñāpyaḥ hi
yat arghyānayane bhavet tadā tadātyayikam na syāt
16. O giver of honor (mānada), the king (Yudhiṣṭhira) should be informed by me based on these words. For then, there would be no urgency regarding what might happen in the presentation of the respectful offering (arghya).
कर्तुमर्हति तद्राजा भवांश्चाप्यनुमन्यताम् ।
राजद्वेषाद्विनश्येयुर्नेमा राजन्प्रजाः पुनः ॥१७॥
17. kartumarhati tadrājā bhavāṁścāpyanumanyatām ,
rājadveṣādvinaśyeyurnemā rājanprajāḥ punaḥ.
17. kartum arhati tat rājā bhavān ca api anumanyatām
rājadveṣāt vinaśyeyuḥ na imāḥ rājan prajāḥ punaḥ
17. rājan tat rājā kartum arhati ca bhavān api
anumanyatām rājadveṣāt imāḥ prajāḥ punaḥ na vinaśyeyuḥ
17. That king is capable of doing this, and you too should approve. O king, these subjects should not perish again because of hostility towards the king.
इदमन्यच्च कौन्तेय वचः स पुरुषोऽब्रवीत् ।
धनंजयस्य नृपते तन्मे निगदतः शृणु ॥१८॥
18. idamanyacca kaunteya vacaḥ sa puruṣo'bravīt ,
dhanaṁjayasya nṛpate tanme nigadataḥ śṛṇu.
18. idam anyat ca kaunteya vacaḥ sa puruṣaḥ abravīt
dhanaṃjayasya nṛpateḥ tat me nigadataḥ śṛṇu
18. kaunteya sa puruṣaḥ idam anyat vacaḥ ca abravīt
dhanaṃjayasya nṛpateḥ tat me nigadataḥ śṛṇu
18. O son of Kunti (Arjuna), that man spoke these other words. Listen to them from me, as I narrate about King Dhanañjaya.
उपयास्यति यज्ञं नो मणिपूरपतिर्नृपः ।
पुत्रो मम महातेजा दयितो बभ्रुवाहनः ॥१९॥
19. upayāsyati yajñaṁ no maṇipūrapatirnṛpaḥ ,
putro mama mahātejā dayito babhruvāhanaḥ.
19. upayāsyati yajñam naḥ maṇipūrapatiḥ nṛpaḥ
putraḥ mama mahātejā dayitaḥ babhruvāhanaḥ
19. naḥ yajñam maṇipūrapatiḥ nṛpaḥ mama mahātejā
dayitaḥ putraḥ babhruvāhanaḥ upayāsyati
19. The king, lord of Maṇipūra, my illustrious and beloved son, Babhruvāhana, will come to our Vedic ritual (yajña).
तं भवान्मदपेक्षार्थं विधिवत्प्रतिपूजयेत् ।
स हि भक्तोऽनुरक्तश्च मम नित्यमिति प्रभो ॥२०॥
20. taṁ bhavānmadapekṣārthaṁ vidhivatpratipūjayet ,
sa hi bhakto'nuraktaśca mama nityamiti prabho.
20. tam bhavān mad-apekṣārtham vidhivat pratipūjayet
sa hi bhaktaḥ anuraktaḥ ca mama nityam iti prabho
20. prabho bhavān tam mad-apekṣārtham vidhivat
pratipūjayet hi sa mama nityam bhaktaḥ अनुरक्तः च इति
20. You should duly honor him for my sake. For he is always devoted and attached to me, O Lord.
इत्येतद्वचनं श्रुत्वा धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
अभिनन्द्यास्य तद्वाक्यमिदं वचनमब्रवीत् ॥२१॥
21. ityetadvacanaṁ śrutvā dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
abhinandyāsya tadvākyamidaṁ vacanamabravīt.
21. iti etat vacanam śrutvā dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
abhinandya asya tat vākyam idam vacanam abravīt
21. iti etat vacanam śrutvā dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
asya tat vākyam abhinandya idam vacanam abravīt
21. Having heard this speech, Yudhishthira, the king of righteousness, welcomed his words and then spoke these words.