Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-58

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
राजन्कुरूणां प्रवरैर्बलैर्भीममभिद्रुतम् ।
मज्जन्तमिव कौन्तेयमुज्जिहीर्षुर्धनंजयः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
rājankurūṇāṁ pravarairbalairbhīmamabhidrutam ,
majjantamiva kaunteyamujjihīrṣurdhanaṁjayaḥ.
1. sañjayaḥ uvāca rājan kurūṇām pravaraiḥ balaiḥ bhīmam
abhidrutam majjantam iva kaunteyam ujjihīrṣuḥ dhanañjayaḥ
1. sañjayaḥ uvāca: rājan! dhanañjayaḥ kurūṇām pravaraiḥ balaiḥ
abhidrutam iva majjantam bhīmam kaunteyam ujjihīrṣuḥ
1. Sañjaya said: O King, Dhanañjaya (Arjuna), desiring to rescue the son of Kunti (Bhīma), who was attacked by the best of the Kuru warriors and seemed to be sinking (into distress).
विमृद्य सूतपुत्रस्य सेनां भारत सायकैः ।
प्राहिणोन्मृत्युलोकाय परवीरान्धनंजयः ॥२॥
2. vimṛdya sūtaputrasya senāṁ bhārata sāyakaiḥ ,
prāhiṇonmṛtyulokāya paravīrāndhanaṁjayaḥ.
2. vimṛdya sūtaputrasya senām bhārata sāyakaiḥ
prāhiṇot mṛtyulokāya paravīrān dhanaṃjayaḥ
2. bhārata dhanaṃjayaḥ sāyakaiḥ sūtaputrasya
senām vimṛdya paravīrān mṛtyulokāya prāhiṇot
2. O Bhārata, after crushing the army of Sūta's son (Karṇa) with his arrows, Dhanaṃjaya (Arjuna) sent the enemy heroes to the world of death.
ततोऽस्याम्बरमावृत्य शरजालानि भागशः ।
अदृश्यन्त तथान्ये च निघ्नन्तस्तव वाहिनीम् ॥३॥
3. tato'syāmbaramāvṛtya śarajālāni bhāgaśaḥ ,
adṛśyanta tathānye ca nighnantastava vāhinīm.
3. tataḥ asya ambaram āvṛtya śarajālāni bhāgaśaḥ
adṛśyanta tathā anye ca nighnantaḥ tava vāhinīm
3. tataḥ asya śarajālāni ambaram bhāgaśaḥ āvṛtya
adṛśyanta tathā anye ca tava vāhinīm nighnantaḥ
3. Then, his (Arjuna's) barrages of arrows were seen covering the sky in all directions; and similarly, other warriors were also seen striking down your army.
स पक्षिसंघाचरितमाकाशं पूरयञ्शरैः ।
धनंजयो महाराज कुरूणामन्तकोऽभवत् ॥४॥
4. sa pakṣisaṁghācaritamākāśaṁ pūrayañśaraiḥ ,
dhanaṁjayo mahārāja kurūṇāmantako'bhavat.
4. saḥ pakṣisaṃghācaritam ākāśam pūrayan śaraiḥ
dhanaṃjayaḥ mahārāja kurūṇām antakaḥ abhavat
4. mahārāja saḥ dhanaṃjayaḥ śaraiḥ pakṣisaṃghācaritam
ākāśam pūrayan kurūṇām antakaḥ abhavat
4. O great king, that Dhanaṃjaya (Arjuna), filling with arrows the sky - which is naturally traversed by flocks of birds - became the destroyer of the Kurus.
ततो भल्लैः क्षुरप्रैश्च नाराचैर्निर्मलैरपि ।
गात्राणि प्राक्षिणोत्पार्थः शिरांसि च चकर्त ह ॥५॥
5. tato bhallaiḥ kṣurapraiśca nārācairnirmalairapi ,
gātrāṇi prākṣiṇotpārthaḥ śirāṁsi ca cakarta ha.
5. tataḥ bhallaiḥ kṣurapraiḥ ca nārācaiḥ nirmalaiḥ
api gātrāṇi prākṣiṇot pārthaḥ śirāṃsi ca cakarta ha
5. tataḥ pārthaḥ bhallaiḥ kṣurapraiḥ ca nirmalaiḥ api
nārācaiḥ gātrāṇi prākṣiṇot ca śirāṃsi ha cakarta
5. Then, Pārtha (Arjuna) pierced bodies with broad-headed arrows, razor-sharp arrows, and even gleaming iron arrows; and indeed, he severed heads.
छिन्नगात्रैर्विकवचैर्विशिरस्कैः समन्ततः ।
पतितैश्च पतद्भिश्च योधैरासीत्समावृतम् ॥६॥
6. chinnagātrairvikavacairviśiraskaiḥ samantataḥ ,
patitaiśca patadbhiśca yodhairāsītsamāvṛtam.
6. chinna-gātraiḥ vikavacaiḥ viśiraskaiḥ samantataḥ
patitaiḥ ca patadbhiḥ ca yodhaiḥ āsīt samāvṛtam
6. samantataḥ chinna-gātraiḥ vikavacaiḥ viśiraskaiḥ
patitaiḥ ca patadbhiḥ ca yodhaiḥ samāvṛtam āsīt
6. It was covered all around by warriors, both fallen and falling, with their limbs severed, armors broken, and heads detached.
धनंजयशराभ्यस्तैः स्यन्दनाश्वनरद्विपैः ।
रणभूमिरभूद्राजन्महावैतरणी यथा ॥७॥
7. dhanaṁjayaśarābhyastaiḥ syandanāśvanaradvipaiḥ ,
raṇabhūmirabhūdrājanmahāvaitaraṇī yathā.
7. dhanañjaya-śara-abhyastaiḥ syandana-aśva-nara-dvipaiḥ
raṇabhūmiḥ abhūt rājan mahā-vaitaraṇī yathā
7. rājan dhanañjaya-śara-abhyastaiḥ syandana-aśva-nara-dvipaiḥ
raṇabhūmiḥ mahā-vaitaraṇī yathā abhūt
7. O King, the battlefield became like the great river Vaitaraṇī, filled with chariots, horses, men, and elephants assailed by Arjuna's (dhanañjaya) arrows.
ईषाचक्राक्षभङ्गैश्च व्यश्वैः साश्वैश्च युध्यताम् ।
ससूतैर्हतसूतैश्च रथैः स्तीर्णाभवन्मही ॥८॥
8. īṣācakrākṣabhaṅgaiśca vyaśvaiḥ sāśvaiśca yudhyatām ,
sasūtairhatasūtaiśca rathaiḥ stīrṇābhavanmahī.
8. īṣā-cakra-akṣa-bhaṅgaiḥ ca vyaśvaiḥ sa-aśvaiḥ ca yudhyatām
sa-sūtaiḥ hata-sūtaiḥ ca rathaiḥ stīrṇā abhavat mahī
8. yudhyatām rathaiḥ īṣā-cakra-akṣa-bhaṅgaiḥ ca vyaśvaiḥ ca
sa-aśvaiḥ sa-sūtaiḥ ca hata-sūtaiḥ mahī stīrṇā abhavat
8. The earth became strewn with chariots of those fighting – some with broken poles, wheels, and axles, some without horses, some still with horses, some with charioteers (sūta), and some with their charioteers (sūta) slain.
सुवर्णवर्मसंनाहैर्योधैः कनकभूषणैः ।
आस्थिताः कृतवर्माणो भद्रा नित्यमदा द्विपाः ।
क्रुद्धाः क्रुद्धैर्महामात्रैः प्रेषितार्जुनमभ्ययुः ॥९॥
9. suvarṇavarmasaṁnāhairyodhaiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ ,
āsthitāḥ kṛtavarmāṇo bhadrā nityamadā dvipāḥ ,
kruddhāḥ kruddhairmahāmātraiḥ preṣitārjunamabhyayuḥ.
9. suvarṇa-varma-saṃnāhaiḥ yodhaiḥ
kanaka-bhūṣaṇaiḥ āsthitāḥ kṛta-varmāṇaḥ bhadrāḥ
nitya-madaḥ dvipāḥ kruddhāḥ kruddhaiḥ
mahāmātraiḥ preṣita arjunam abhyayuḥ
9. suvarṇa-varma-saṃnāhaiḥ kanaka-bhūṣaṇaiḥ
yodhaiḥ āsthitāḥ kṛta-varmāṇaḥ bhadrāḥ
nitya-madaḥ kruddhāḥ dvipāḥ kruddhaiḥ
mahāmātraiḥ preṣita arjunam abhyayuḥ
9. Armored, noble, and ever-rutting elephants (dvipa), mounted by warriors adorned with golden armor and golden ornaments, were enraged and, impelled by their equally enraged mahouts, charged towards Arjuna.
चतुःशताः शरवर्षैर्हताः पेतुः किरीटिना ।
पर्यस्तानीव शृङ्गाणि ससत्त्वानि महागिरेः ॥१०॥
10. catuḥśatāḥ śaravarṣairhatāḥ petuḥ kirīṭinā ,
paryastānīva śṛṅgāṇi sasattvāni mahāgireḥ.
10. caturśatāḥ śaravarṣaiḥ hatāḥ petuḥ kirīṭinā
paryastāni iva śṛṅgāṇi sasattvāni mahāgireḥ
10. kirīṭinā śaravarṣaiḥ hatāḥ caturśatāḥ petuḥ,
(te) mahāgireḥ sasattvāni śṛṅgāṇi paryastāni iva.
10. Four hundred [warriors], struck by showers of arrows from the crowned one (Arjuna), fell, just as the peaks of a great mountain, complete with their living beings, are overthrown.
धनंजयशराभ्यस्तैः स्तीर्णा भूर्वरवारणैः ।
अभिपेदेऽर्जुनरथो घनान्भिन्दन्निवांशुमान् ॥११॥
11. dhanaṁjayaśarābhyastaiḥ stīrṇā bhūrvaravāraṇaiḥ ,
abhipede'rjunaratho ghanānbhindannivāṁśumān.
11. dhanañjayaśarābhyastaiḥ stīrṇā bhūḥ varavāraṇaiḥ
abhipede arjunarathaḥ ghanān bhindan iva aṃśumān
11. (saḥ) dhanañjayaśarābhyastaiḥ varavāraṇaiḥ bhūḥ stīrṇā.
arjunarathaḥ aṃśumān ghanān bhindan iva abhipede.
11. The earth was covered with excellent elephants that had been struck by Dhananjaya's (Arjuna's) arrows. Arjuna's chariot advanced, like the sun piercing through clouds.
हतैर्गजमनुष्याश्वैर्भग्नैश्च बहुधा रथैः ।
विशस्त्रपत्रकवचैर्युद्धशौण्डैर्गतासुभिः ।
अपविद्धायुधैर्मार्गः स्तीर्णोऽभूत्फल्गुनेन वै ॥१२॥
12. hatairgajamanuṣyāśvairbhagnaiśca bahudhā rathaiḥ ,
viśastrapatrakavacairyuddhaśauṇḍairgatāsubhiḥ ,
apaviddhāyudhairmārgaḥ stīrṇo'bhūtphalgunena vai.
12. hataiḥ gajamanuṣyāśvaiḥ bhagnaiḥ ca
bahudhā rathaiḥ viśastrapattrakavacaiḥ
yuddhaśauṇḍaiḥ gatāsubhiḥ apaviddhāyudhaiḥ
mārgaḥ stīrṇaḥ abhūt phalgunena vai
12. phalgunena vai,
hataiḥ gajamanuṣyāśvaiḥ,
bahudhā bhagnaiḥ rathaiḥ ca,
viśastrapattrakavacaiḥ,
yuddhaśauṇḍaiḥ,
gatāsubhiḥ,
apaviddhāyudhaiḥ ca mārgaḥ stīrṇaḥ abhūt.
12. Indeed, the path was strewn by Phalguna (Arjuna) with slain elephants, men, and horses; with chariots shattered in various ways; and with battle-hardened warriors who were disarmed, whose armor-plates and armors were destroyed, whose lives had departed, and who had cast aside their weapons.
व्यस्फूर्जयच्च गाण्डीवं सुमहद्भैरवस्वनम् ।
घोरो वज्रविनिष्पेषः स्तनयित्नोरिवाम्बरे ॥१३॥
13. vyasphūrjayacca gāṇḍīvaṁ sumahadbhairavasvanam ,
ghoro vajraviniṣpeṣaḥ stanayitnorivāmbare.
13. vyasphūrjayat ca gāṇḍīvam sumahat bhairavasvanam
ghoraḥ vajraviniṣpeṣaḥ stanayitnoḥ iva ambare
13. (saḥ) ca sumahat bhairavasvanam gāṇḍīvam vyasphūrjayat; (tat) ambare stanayitnoḥ ghoraḥ vajraviniṣpeṣaḥ iva.
13. And he twanged the Gāṇḍīva (Arjuna's bow), which was exceedingly great and produced a terrifying sound, like the dreadful crash of a thunderbolt (vajra) or the roar of thunder in the sky.
ततः प्रादीर्यत चमूर्धनंजयशराहता ।
महावातसमाविद्धा महानौरिव सागरे ॥१४॥
14. tataḥ prādīryata camūrdhanaṁjayaśarāhatā ,
mahāvātasamāviddhā mahānauriva sāgare.
14. tataḥ prādīryata camūḥ dhanaṃjayaśarāhatā
mahāvātasamāviddhā mahānauḥ iva sāgare
14. camūḥ dhanaṃjayaśarāhatā tataḥ prādīryata
mahāvātasamāviddhā mahānauḥ iva sāgare
14. Then, struck by Arjuna's arrows, the army was scattered, just like a great ship in the ocean is tossed by a strong wind.
नानारूपाः प्रहरणाः शरा गाण्डीवचोदिताः ।
अलातोल्काशनिप्रख्यास्तव सैन्यं विनिर्दहन् ॥१५॥
15. nānārūpāḥ praharaṇāḥ śarā gāṇḍīvacoditāḥ ,
alātolkāśaniprakhyāstava sainyaṁ vinirdahan.
15. nānārūpāḥ praharaṇāḥ śarāḥ gāṇḍīvacoditāḥ
alātolkāśaniprakhyāḥ tava sainyam vinirdahan
15. gāṇḍīvacoditāḥ śarāḥ nānārūpāḥ praharaṇāḥ
alātolkāśaniprakhyāḥ tava sainyam vinirdahan
15. The arrows, released from the Gāṇḍīva bow, were of various forms – resembling firebrands, meteors, and thunderbolts – completely burning up your army.
महागिरौ वेणुवनं निशि प्रज्वलितं यथा ।
तथा तव महत्सैन्यं प्रास्फुरच्छरपीडितम् ॥१६॥
16. mahāgirau veṇuvanaṁ niśi prajvalitaṁ yathā ,
tathā tava mahatsainyaṁ prāsphuraccharapīḍitam.
16. mahāgirau veṇuvanam niśi prajvalitam yathā
tathā tava mahatsainyam prāsphurat śarapīḍitam
16. yathā niśi mahāgirau veṇuvanam prajvalitam
tathā tava mahatsainyam śarapīḍitam prāsphurat
16. Just as a bamboo forest blazes on a great mountain at night, so too your vast army throbbed and quivered, afflicted by arrows.
संपिष्टदग्धविध्वस्तं तव सैन्यं किरीटिना ।
हतं प्रविहतं बाणैः सर्वतः प्रद्रुतं दिशः ॥१७॥
17. saṁpiṣṭadagdhavidhvastaṁ tava sainyaṁ kirīṭinā ,
hataṁ pravihataṁ bāṇaiḥ sarvataḥ pradrutaṁ diśaḥ.
17. saṃpiṣṭadagdhavidhvastam tava sainyam kirīṭinā
hatam pravihatam bāṇaiḥ sarvataḥ pradrutam diśaḥ
17. kirīṭinā tava sainyam saṃpiṣṭadagdhavidhvastam
hatam pravihatam bāṇaiḥ sarvataḥ diśaḥ pradrutam
17. Your army, crushed, burned, and utterly destroyed by Arjuna (kirīṭin), was struck down and completely routed by his arrows, fleeing in all directions.
महावने मृगगणा दावाग्निग्रसिता यथा ।
कुरवः पर्यवर्तन्त निर्दग्धाः सव्यसाचिना ॥१८॥
18. mahāvane mṛgagaṇā dāvāgnigrasitā yathā ,
kuravaḥ paryavartanta nirdagdhāḥ savyasācinā.
18. mahāvane mṛgagaṇāḥ dāvāgnigrasitāḥ yathā
kuravaḥ paryavartanta nirdagdhāḥ savyasācinā
18. yathā mahāvane mṛgagaṇāḥ dāvāgnigrasitāḥ
kuravaḥ savyasācinā nirdagdhāḥ paryavartanta
18. Just as herds of deer in a great forest are consumed by a forest fire, so the Kurus were routed, utterly destroyed by Savyasācin (Arjuna).
उत्सृज्य हि महाबाहुं भीमसेनं तदा रणे ।
बलं कुरूणामुद्विग्नं सर्वमासीत्पराङ्मुखम् ॥१९॥
19. utsṛjya hi mahābāhuṁ bhīmasenaṁ tadā raṇe ,
balaṁ kurūṇāmudvignaṁ sarvamāsītparāṅmukham.
19. utsṛjya hi mahābāhum bhīmasenam tadā raṇe
balam kurūṇām udvignam sarvam āsīt parāṅmukham
19. hi tadā raṇe mahābāhum bhīmasenam utsṛjya,
kurūṇām sarvam balam udvignam parāṅmukham āsīt
19. Indeed, after abandoning the mighty-armed Bhīmasena in that battle, the entire army of the Kurus became agitated and turned away in retreat.
ततः कुरुषु भग्नेषु बीभत्सुरपराजितः ।
भीमसेनं समासाद्य मुहूर्तं सोऽभ्यवर्तत ॥२०॥
20. tataḥ kuruṣu bhagneṣu bībhatsuraparājitaḥ ,
bhīmasenaṁ samāsādya muhūrtaṁ so'bhyavartata.
20. tataḥ kuruṣu bhagneṣu bībhatsuḥ aparājitaḥ
bhīmasenam samāsādya muhūrtam saḥ abhyavartata
20. tataḥ kuruṣu bhagneṣu (satsu),
aparājitaḥ bībhatsuḥ bhīmasenam samāsādya saḥ muhūrtam abhyavartata
20. Then, when the Kurus were defeated, the undefeated Bibhatsu (Arjuna), having approached Bhīmasena, returned to him for a moment.
समागम्य स भीमेन मन्त्रयित्वा च फल्गुनः ।
विशल्यमरुजं चास्मै कथयित्वा युधिष्ठिरम् ॥२१॥
21. samāgamya sa bhīmena mantrayitvā ca phalgunaḥ ,
viśalyamarujaṁ cāsmai kathayitvā yudhiṣṭhiram.
21. samāgamya saḥ bhīmena mantrayitvā ca phalgunaḥ
viśalyam arujam ca asmai kathayitvā yudhiṣṭhiram
21. phalgunaḥ saḥ bhīmena samāgamya ca mantrayitvā,
ca asmai viśalyam arujam yudhiṣṭhiram kathayitvā
21. Having met with Bhīmasena and consulted with him, Phalguna (Arjuna) then informed him (Bhīmasena) about Yudhiṣṭhira, who was free of arrows (unwounded) and free of pain (healthy).
भीमसेनाभ्यनुज्ञातस्ततः प्रायाद्धनंजयः ।
नादयन्रथघोषेण पृथिवीं द्यां च भारत ॥२२॥
22. bhīmasenābhyanujñātastataḥ prāyāddhanaṁjayaḥ ,
nādayanrathaghoṣeṇa pṛthivīṁ dyāṁ ca bhārata.
22. bhīmasenābhyanujñātaḥ tataḥ prāyāt dhanaṃjayaḥ
nādayan rathaghoṣeṇa pṛthivīm dyām ca bhārata
22. bhārata,
bhīmasenābhyanujñātaḥ tataḥ dhanaṃjayaḥ rathaghoṣeṇa pṛthivīm dyām ca nādayan prāyāt.
22. O Bhārata, having been granted permission by Bhimasena, Dhananjaya then proceeded, making the earth and the sky resound with the roar of his chariot.
ततः परिवृतो भीमैर्दशभिः शत्रुपुंगवैः ।
दुःशासनादवरजैस्तव पुत्रैर्धनंजयः ॥२३॥
23. tataḥ parivṛto bhīmairdaśabhiḥ śatrupuṁgavaiḥ ,
duḥśāsanādavarajaistava putrairdhanaṁjayaḥ.
23. tataḥ parivṛtaḥ bhīmaiḥ daśabhiḥ śatrupuṅgavaiḥ
duḥśāsanāt avarajaiḥ tava putraiḥ dhanaṃjayaḥ
23. tataḥ dhanaṃjayaḥ tava duḥśāsanāt avarajaiḥ bhīmaiḥ daśabhiḥ śatrupuṅgavaiḥ putraiḥ parivṛtaḥ.
23. Then Dhananjaya was surrounded by your ten formidable sons, the best among enemies, who were younger than Duḥśāsana.
ते तमभ्यर्दयन्बाणैरुल्काभिरिव कुञ्जरम् ।
आततेष्वसनाः क्रूरा नृत्यन्त इव भारत ॥२४॥
24. te tamabhyardayanbāṇairulkābhiriva kuñjaram ,
ātateṣvasanāḥ krūrā nṛtyanta iva bhārata.
24. te tam abhyardayan bāṇaiḥ ulkābhiḥ iva kuñjaram
ātateṣvasanāḥ krūrāḥ nṛtyantaḥ iva bhārata
24. bhārata,
ātateṣvasanāḥ krūrāḥ nṛtyantaḥ iva te ulkābhiḥ iva kuñjaram tam bāṇaiḥ abhyardayan.
24. O Bhārata, those cruel ones, with their bows strung, attacked him with arrows as if (they were attacking) an elephant with flaming torches, appearing as if they were dancing.
अपसव्यांस्तु तांश्चक्रे रथेन मधुसूदनः ।
ततस्ते प्राद्रवञ्शूराः पराङ्मुखरथेऽर्जुने ॥२५॥
25. apasavyāṁstu tāṁścakre rathena madhusūdanaḥ ,
tataste prādravañśūrāḥ parāṅmukharathe'rjune.
25. apasavyān tu tān cakre rathena madhusūdanaḥ
tataḥ te prādravan śūrāḥ parāṅmukharathe arjune
25. tu madhusūdanaḥ rāthena tān apasavyān cakre.
tataḥ arjune parāṅmukharathe (sati) te śūrāḥ prādravan.
25. But Madhusudana (Krishna) drove his chariot around them, leaving them on his left side. Then, as Arjuna's chariot turned away, those heroes (the Kauravas) fled.
तेषामापततां केतून्रथांश्चापानि सायकान् ।
नाराचैरर्धचन्द्रैश्च क्षिप्रं पार्थो न्यपातयत् ॥२६॥
26. teṣāmāpatatāṁ ketūnrathāṁścāpāni sāyakān ,
nārācairardhacandraiśca kṣipraṁ pārtho nyapātayat.
26. teṣām āpatatām ketūn rathān ca cāpāni sāyakān
nārācaiḥ ardha-candraiḥ ca kṣipram pārthaḥ nyapātayat
26. pārthaḥ teṣām āpatatām ketūn rathān ca cāpāni sāyakān
ca nārācaiḥ ardha-candraiḥ ca kṣipram nyapātayat
26. Arjuna (Pārtha) swiftly struck down the banners, chariots, bows, and arrows of those who were attacking, using both iron-tipped and crescent-shaped arrows.
अथान्यैर्दशभिर्भल्लैः शिरांस्येषां न्यपातयत् ।
रोषसंरक्तनेत्राणि संदष्टौष्ठानि भूतले ।
तानि वक्त्राणि विबभुर्व्योम्नि तारागणा इव ॥२७॥
27. athānyairdaśabhirbhallaiḥ śirāṁsyeṣāṁ nyapātayat ,
roṣasaṁraktanetrāṇi saṁdaṣṭauṣṭhāni bhūtale ,
tāni vaktrāṇi vibabhurvyomni tārāgaṇā iva.
27. atha anyaiḥ daśabhiḥ bhallaiḥ śirāṁsi
eṣām nyapātayat roṣa-saṁrakta-netrāṇi
saṁdaṣṭauṣṭhāni bhūtale tāni
vaktrāṇi vibabhuḥ vyomni tārāgaṇāḥ iva
27. atha anyaiḥ daśabhiḥ bhallaiḥ eṣām
roṣa-saṁrakta-netrāṇi saṁdaṣṭauṣṭhāni
śirāṁsi bhūtale nyapātayat tāni
vaktrāṇi vyomni tārāgaṇāḥ iva vibabhuḥ
27. Then, with ten more broad-headed arrows, he struck down their heads onto the ground – heads that had eyes reddened with anger and lips bitten. Those faces, fallen on the ground, shone like clusters of stars in the sky.
तांस्तु भल्लैर्महावेगैर्दशभिर्दश कौरवान् ।
रुक्माङ्गदान्रुक्मपुङ्खैर्विद्ध्वा प्रायादमित्रहा ॥२८॥
28. tāṁstu bhallairmahāvegairdaśabhirdaśa kauravān ,
rukmāṅgadānrukmapuṅkhairviddhvā prāyādamitrahā.
28. tān tu bhallaiḥ mahā-vegaiḥ daśabhiḥ daśa kauravān
rukmāṅgadān rukma-puṅkhaiḥ viddhvā prāyāt amitra-hā
28. amitra-hā tu tān rukmāṅgadān daśa kauravān daśabhiḥ
mahā-vegaiḥ rukma-puṅkhaiḥ bhallaiḥ viddhvā prāyāt
28. But Arjuna, the slayer of enemies (amitra-hā), having pierced those ten Kauravas, who were wearing golden armlets, with ten exceedingly swift, broad-headed arrows that had golden fletching, then advanced.