Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-58

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
य एते कीर्तिता ब्रह्मन्ये चान्ये नानुकीर्तिताः ।
सम्यक्ताञ्श्रोतुमिच्छामि राज्ञश्चान्यान्सुवर्चसः ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
ya ete kīrtitā brahmanye cānye nānukīrtitāḥ ,
samyaktāñśrotumicchāmi rājñaścānyānsuvarcasaḥ.
1. janamejayaḥ uvāca ye ete kīrtitāḥ brahman ye ca anye na
anukīrtitāḥ samyak tān śrotum icchāmi rājñaḥ ca anyān suvarcasaḥ
1. Janamejaya said: 'O Brahmana, I wish to hear in full detail about those who have been mentioned, and also about those other glorious kings who have not yet been spoken of.'
यदर्थमिह संभूता देवकल्पा महारथाः ।
भुवि तन्मे महाभाग सम्यगाख्यातुमर्हसि ॥२॥
2. yadarthamiha saṁbhūtā devakalpā mahārathāḥ ,
bhuvi tanme mahābhāga samyagākhyātumarhasi.
2. yat artham iha saṃbhūtāḥ devakalpāḥ mahārathāḥ
bhuvi tat me mahābhāga samyak ākhyātum arhasi
2. O illustrious one, you should properly explain to me the purpose for which these god-like great charioteers were born here on earth.
वैशंपायन उवाच ।
रहस्यं खल्विदं राजन्देवानामिति नः श्रुतम् ।
तत्तु ते कथयिष्यामि नमस्कृत्वा स्वयंभुवे ॥३॥
3. vaiśaṁpāyana uvāca ,
rahasyaṁ khalvidaṁ rājandevānāmiti naḥ śrutam ,
tattu te kathayiṣyāmi namaskṛtvā svayaṁbhuve.
3. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca rahasyam khalu idam rājan devānām iti
naḥ śrutam tat tu te kathayiṣyāmi namaskṛtvā svayaṃbhuve
3. Vaiśampāyana said: 'O King, this is indeed a secret concerning the gods, as we have heard. However, I will recount it to you after offering obeisance to Svayambhu (Brahma).'
त्रिःसप्तकृत्वः पृथिवीं कृत्वा निःक्षत्रियां पुरा ।
जामदग्न्यस्तपस्तेपे महेन्द्रे पर्वतोत्तमे ॥४॥
4. triḥsaptakṛtvaḥ pṛthivīṁ kṛtvā niḥkṣatriyāṁ purā ,
jāmadagnyastapastepe mahendre parvatottame.
4. triḥsaptakṛtvaḥ pṛthivīm kṛtvā niḥkṣatriyām purā
jāmadagnyaḥ tapaḥ tepe mahendre parvatottame
4. In ancient times, Paraśurāma, the son of Jamadagni, after making the earth free of Kṣatriyas twenty-one times, performed severe penance on Mahendra, the foremost of mountains.
तदा निःक्षत्रिये लोके भार्गवेण कृते सति ।
ब्राह्मणान्क्षत्रिया राजन्गर्भार्थिन्योऽभिचक्रमुः ॥५॥
5. tadā niḥkṣatriye loke bhārgaveṇa kṛte sati ,
brāhmaṇānkṣatriyā rājangarbhārthinyo'bhicakramuḥ.
5. tadā niḥkṣatriye loke bhārgaveṇa kṛte sati brāhmaṇān
kṣatriyāḥ rājan garbhārthinyaḥ abhicakramuḥ
5. O King, at that time, when Bhargava (Paraśurāma) had rendered the world devoid of Kṣatriyas, Kṣatriya women, desirous of offspring, approached the Brāhmaṇas.
ताभिः सह समापेतुर्ब्राह्मणाः संशितव्रताः ।
ऋतावृतौ नरव्याघ्र न कामान्नानृतौ तथा ॥६॥
6. tābhiḥ saha samāpeturbrāhmaṇāḥ saṁśitavratāḥ ,
ṛtāvṛtau naravyāghra na kāmānnānṛtau tathā.
6. tābhiḥ saha samāpetuḥ brāhmaṇāḥ saṃśitavratāḥ
ṛtau ṛtau naravyāghra na kāmān na anṛtau tathā
6. O Tiger among Men, those Brāhmaṇas of firm vows had intercourse with them (the Kṣatriya women) only during the proper season, not out of lust, and never during an improper time.
तेभ्यस्तु लेभिरे गर्भान्क्षत्रियास्ताः सहस्रशः ।
ततः सुषुविरे राजन्क्षत्रियान्वीर्यसंमतान् ।
कुमारांश्च कुमारीश्च पुनः क्षत्राभिवृद्धये ॥७॥
7. tebhyastu lebhire garbhānkṣatriyāstāḥ sahasraśaḥ ,
tataḥ suṣuvire rājankṣatriyānvīryasaṁmatān ,
kumārāṁśca kumārīśca punaḥ kṣatrābhivṛddhaye.
7. tebhyaḥ tu lebhira garbhān kṣatriyāḥ
tāḥ sahasraśaḥ tataḥ suṣuvire rājan
kṣatriyān vīryasaṃmatān kumārān
ca kumārīḥ ca punaḥ kṣatrābhivṛddhaye
7. And from those Brāhmaṇas, those Kṣatriya women conceived thousands of children. Then, O King, they gave birth to powerful Kṣatriya sons and daughters, for the renewed prosperity of the Kṣatriya class.
एवं तद्ब्राह्मणैः क्षत्रं क्षत्रियासु तपस्विभिः ।
जातमृध्यत धर्मेण सुदीर्घेणायुषान्वितम् ।
चत्वारोऽपि तदा वर्णा बभूवुर्ब्राह्मणोत्तराः ॥८॥
8. evaṁ tadbrāhmaṇaiḥ kṣatraṁ kṣatriyāsu tapasvibhiḥ ,
jātamṛdhyata dharmeṇa sudīrgheṇāyuṣānvitam ,
catvāro'pi tadā varṇā babhūvurbrāhmaṇottarāḥ.
8. evam tat brāhmaṇaiḥ kṣatram kṣatriyāsu
tapasvibhiḥ jātam ṛdhyata dharmeṇa
sudīrgheṇa āyuṣā anvitam catvāraḥ
api tadā varṇāḥ babhūvuḥ brāhmaṇottarāḥ
8. In this way, that Kṣatriya class, born from the ascetic Brāhmaṇas and Kṣatriya women, prospered righteously and was endowed with a very long life. At that time, all four social classes had Brāhmaṇas as their chief.
अभ्यगच्छन्नृतौ नारीं न कामान्नानृतौ तथा ।
तथैवान्यानि भूतानि तिर्यग्योनिगतान्यपि ।
ऋतौ दारांश्च गच्छन्ति तदा स्म भरतर्षभ ॥९॥
9. abhyagacchannṛtau nārīṁ na kāmānnānṛtau tathā ,
tathaivānyāni bhūtāni tiryagyonigatānyapi ,
ṛtau dārāṁśca gacchanti tadā sma bharatarṣabha.
9. abhyagacchan ṛtau nārīm na kāmān na
anṛtau tathā tathā eva anyāni bhūtāni
tiryagyonigatāni api ṛtau dārān
ca gacchanti tadā sma bharatarṣabha
9. O best of Bharatas, people would approach women in due season, not out of lust, nor out of season. Similarly, even other beings born in animal species would approach their mates only in season.
ततोऽवर्धन्त धर्मेण सहस्रशतजीविनः ।
ताः प्रजाः पृथिवीपाल धर्मव्रतपरायणाः ।
आधिभिर्व्याधिभिश्चैव विमुक्ताः सर्वशो नराः ॥१०॥
10. tato'vardhanta dharmeṇa sahasraśatajīvinaḥ ,
tāḥ prajāḥ pṛthivīpāla dharmavrataparāyaṇāḥ ,
ādhibhirvyādhibhiścaiva vimuktāḥ sarvaśo narāḥ.
10. tataḥ avardhanta dharmeṇa
sahasraśatajīvinaḥ tāḥ prajāḥ pṛthivīpāla
dharmavrataparāyaṇāḥ ādhibhiḥ
vyādhibhiḥ ca eva vimuktāḥ sarvaśaḥ narāḥ
10. O protector of the earth, thereupon, those subjects, devoted to righteous vows, prospered and lived for a hundred thousand years. People were completely freed from all mental afflictions and physical diseases.
अथेमां सागरापाङ्गां गां गजेन्द्रगताखिलाम् ।
अध्यतिष्ठत्पुनः क्षत्रं सशैलवनकाननाम् ॥११॥
11. athemāṁ sāgarāpāṅgāṁ gāṁ gajendragatākhilām ,
adhyatiṣṭhatpunaḥ kṣatraṁ saśailavanakānanām.
11. atha imām sāgarāpāṅgām gām gajendragata akhilām
adhyatiṣṭhat punaḥ kṣatram saśailavanakānanām
11. Then, the Kshatriya power again ruled over this entire earth, whose boundaries extended to the oceans, whose every part was traversed by great elephants, and which was complete with mountains, forests, and groves.
प्रशासति पुनः क्षत्रे धर्मेणेमां वसुंधराम् ।
ब्राह्मणाद्यास्तदा वर्णा लेभिरे मुदमुत्तमाम् ॥१२॥
12. praśāsati punaḥ kṣatre dharmeṇemāṁ vasuṁdharām ,
brāhmaṇādyāstadā varṇā lebhire mudamuttamām.
12. praśāsati punaḥ kṣatre dharmeṇa imām vasuṃdharām
brāhmaṇa ādyāḥ tadā varṇāḥ lebhire mudam uttamām
12. When the Kshatriya power again ruled this earth righteously, then the social classes, beginning with the Brahmins, attained supreme joy.
कामक्रोधोद्भवान्दोषान्निरस्य च नराधिपाः ।
दण्डं दण्ड्येषु धर्मेण प्रणयन्तोऽन्वपालयन् ॥१३॥
13. kāmakrodhodbhavāndoṣānnirasya ca narādhipāḥ ,
daṇḍaṁ daṇḍyeṣu dharmeṇa praṇayanto'nvapālayan.
13. kāmakrodhodbhavān doṣān nirasya ca narādhipāḥ
daṇḍam daṇḍyeṣu dharmeṇa praṇayantaḥ anvapālayan
13. And kings, having cast aside faults arising from desire and anger, protected their subjects by righteously inflicting punishment upon those deserving it.
तथा धर्मपरे क्षत्रे सहस्राक्षः शतक्रतुः ।
स्वादु देशे च काले च ववर्षाप्याययन्प्रजाः ॥१४॥
14. tathā dharmapare kṣatre sahasrākṣaḥ śatakratuḥ ,
svādu deśe ca kāle ca vavarṣāpyāyayanprajāḥ.
14. tathā dharmapare kṣatre sahasrākṣaḥ śatakratuḥ
svādu deśe ca kāle ca vavavarṣa āpyāyayan prajāḥ
14. Thus, when the kṣatriyas were devoted to Dharma, the thousand-eyed Indra, who performs a hundred sacrifices, rained water in fertile regions and at opportune times, nourishing the people.
न बाल एव म्रियते तदा कश्चिन्नराधिप ।
न च स्त्रियं प्रजानाति कश्चिदप्राप्तयौवनः ॥१५॥
15. na bāla eva mriyate tadā kaścinnarādhipa ,
na ca striyaṁ prajānāti kaścidaprāptayauvanaḥ.
15. na bālaḥ eva mriyate tadā kaścit narādhipa na
ca striyam prajānāti kaścit aprāptayauvanaḥ
15. O king, at that time no child died prematurely, nor did anyone who had not yet attained youth know a woman.
एवमायुष्मतीभिस्तु प्रजाभिर्भरतर्षभ ।
इयं सागरपर्यन्ता समापूर्यत मेदिनी ॥१६॥
16. evamāyuṣmatībhistu prajābhirbharatarṣabha ,
iyaṁ sāgaraparyantā samāpūryata medinī.
16. evam āyuṣmatībhiḥ tu prajābhiḥ bharatarṣabha
iyam sāgaraparyantā samāpūryata medinī
16. O best of the Bharatas, in this manner, this earth, extending up to the oceans, became completely filled with long-lived people.
ईजिरे च महायज्ञैः क्षत्रिया बहुदक्षिणैः ।
साङ्गोपनिषदान्वेदान्विप्राश्चाधीयते तदा ॥१७॥
17. ījire ca mahāyajñaiḥ kṣatriyā bahudakṣiṇaiḥ ,
sāṅgopaniṣadānvedānviprāścādhīyate tadā.
17. īijire ca mahāyajñaiḥ kṣatriyāḥ bahudakṣiṇaiḥ
sāṅgopaniṣadān vedān viprāḥ ca adhīyate tadā
17. And at that time, kṣatriyas performed great sacrifices accompanied by many generous gifts, while brahmins studied the Vedas along with their auxiliary sciences and the Upaniṣads.
न च विक्रीणते ब्रह्म ब्राह्मणाः स्म तदा नृप ।
न च शूद्रसमाभ्याशे वेदानुच्चारयन्त्युत ॥१८॥
18. na ca vikrīṇate brahma brāhmaṇāḥ sma tadā nṛpa ,
na ca śūdrasamābhyāśe vedānuccārayantyuta.
18. na ca vikrīṇate brahma brāhmaṇāḥ sma tadā nṛpa
na ca śūdrasamābhyāśe vedān uccārayanti uta
18. And, O king, brahmins at that time did not sell the sacred knowledge (Veda), nor did they recite the Vedas in the proximity of a śūdra.
कारयन्तः कृषिं गोभिस्तथा वैश्याः क्षिताविह ।
न गामयुञ्जन्त धुरि कृशाङ्गाश्चाप्यजीवयन् ॥१९॥
19. kārayantaḥ kṛṣiṁ gobhistathā vaiśyāḥ kṣitāviha ,
na gāmayuñjanta dhuri kṛśāṅgāścāpyajīvayan.
19. kārayantaḥ kṛṣim gobhiḥ tathā vaiśyāḥ kṣitau iha
na gām ayuñjanta dhuri kṛśāṅgāḥ ca api ajīvayan
19. Here on earth, the Vaiśyas, who performed agriculture with cattle, did not yoke weak-bodied animals to the burden, and they certainly sustained them.
फेनपांश्च तथा वत्सान्न दुहन्ति स्म मानवाः ।
न कूटमानैर्वणिजः पण्यं विक्रीणते तदा ॥२०॥
20. phenapāṁśca tathā vatsānna duhanti sma mānavāḥ ,
na kūṭamānairvaṇijaḥ paṇyaṁ vikrīṇate tadā.
20. phenapān ca tathā vatsān na duhanti sma mānavāḥ
na kūṭamānaiḥ vaṇijaḥ paṇyam vikrīṇate tadā
20. And people did not milk the foam-drinking calves (i.e., they allowed the calves to drink their mothers' milk). Similarly, at that time, merchants did not sell goods using false measures.
कर्माणि च नरव्याघ्र धर्मोपेतानि मानवाः ।
धर्ममेवानुपश्यन्तश्चक्रुर्धर्मपरायणाः ॥२१॥
21. karmāṇi ca naravyāghra dharmopetāni mānavāḥ ,
dharmamevānupaśyantaścakrurdharmaparāyaṇāḥ.
21. karmāṇi ca naravyāghra dharma upetāni mānavāḥ
dharmam eva anupaśyantaḥ cakruḥ dharmaparāyaṇāḥ
21. O tiger among men, people who were devoted to righteousness and who saw only dharma, performed actions that were imbued with dharma.
स्वकर्मनिरताश्चासन्सर्वे वर्णा नराधिप ।
एवं तदा नरव्याघ्र धर्मो न ह्रसते क्वचित् ॥२२॥
22. svakarmaniratāścāsansarve varṇā narādhipa ,
evaṁ tadā naravyāghra dharmo na hrasate kvacit.
22. svakarmaniratāḥ ca āsan sarve varṇāḥ narādhipa
evam tadā naravyāghra dharmaḥ na hrasate kvacit
22. O lord of men, O tiger among men, all the social classes were engaged in their own respective duties. Thus, at that time, dharma never diminished, not even slightly.
काले गावः प्रसूयन्ते नार्यश्च भरतर्षभ ।
फलन्त्यृतुषु वृक्षाश्च पुष्पाणि च फलानि च ॥२३॥
23. kāle gāvaḥ prasūyante nāryaśca bharatarṣabha ,
phalantyṛtuṣu vṛkṣāśca puṣpāṇi ca phalāni ca.
23. kāle gāvaḥ prasūyante nāryaḥ ca bharatarṣabha
phalanti ṛtuṣu vṛkṣāḥ ca puṣpāṇi ca phalāni ca
23. O best of Bharatas, at the proper time, cows and women gave birth. And in their respective seasons, trees bore both flowers and fruits.
एवं कृतयुगे सम्यग्वर्तमाने तदा नृप ।
आपूर्यत मही कृत्स्ना प्राणिभिर्बहुभिर्भृशम् ॥२४॥
24. evaṁ kṛtayuge samyagvartamāne tadā nṛpa ,
āpūryata mahī kṛtsnā prāṇibhirbahubhirbhṛśam.
24. evam kṛtayuge samyak vartamāne tadā nṛpa
āpūryata mahī kṛtsnā prāṇibhiḥ bahubhiḥ bhṛśam
24. O King, when the Kṛta Yuga was thus properly established, the entire earth became exceedingly filled with numerous living beings.
ततः समुदिते लोके मानुषे भरतर्षभ ।
असुरा जज्ञिरे क्षेत्रे राज्ञां मनुजपुंगव ॥२५॥
25. tataḥ samudite loke mānuṣe bharatarṣabha ,
asurā jajñire kṣetre rājñāṁ manujapuṁgava.
25. tataḥ samudite loke mānuṣe bharatarṣabha
asurāḥ jajñire kṣetre rājñām manujapuṅgava
25. Thereafter, O best of Bhāratas, O bull among men, when the human world had flourished, Asuras were born in the lineage of kings.
आदित्यैर्हि तदा दैत्या बहुशो निर्जिता युधि ।
ऐश्वर्याद्भ्रंशिताश्चापि संबभूवुः क्षिताविह ॥२६॥
26. ādityairhi tadā daityā bahuśo nirjitā yudhi ,
aiśvaryādbhraṁśitāścāpi saṁbabhūvuḥ kṣitāviha.
26. ādityaiḥ hi tadā daityāḥ bahuśaḥ nirjitāḥ yudhi
aiśvaryāt bhraṃśitāḥ ca api saṃbabhūvuḥ kṣitau iha
26. Indeed, at that time, the Daityas, having been frequently defeated in battle by the Ādityas and also deprived of their sovereignty, were born here on earth.
इह देवत्वमिच्छन्तो मानुषेषु मनस्विनः ।
जज्ञिरे भुवि भूतेषु तेषु तेष्वसुरा विभो ॥२७॥
27. iha devatvamicchanto mānuṣeṣu manasvinaḥ ,
jajñire bhuvi bhūteṣu teṣu teṣvasurā vibho.
27. iha devatvam icchantaḥ mānuṣeṣu manasvinaḥ
jajñire bhuvi bhūteṣu teṣu teṣu asurāḥ vibho
27. O Lord, those resolute Asuras, desiring divinity here among humans, were born on earth among those various beings.
गोष्वश्वेषु च राजेन्द्र खरोष्ट्रमहिषेषु च ।
क्रव्यादेषु च भूतेषु गजेषु च मृगेषु च ॥२८॥
28. goṣvaśveṣu ca rājendra kharoṣṭramahiṣeṣu ca ,
kravyādeṣu ca bhūteṣu gajeṣu ca mṛgeṣu ca.
28. goṣu aśveṣu ca rājendra kharoṣṭramahiṣeṣu ca
kravyādeṣu ca bhūteṣu gajeṣu ca mṛgeṣu ca
28. O King of kings, and among cows, among horses, and among donkeys, camels, and buffaloes, and among carnivorous beings, among elephants, and among wild animals.
जातैरिह महीपाल जायमानैश्च तैर्मही ।
न शशाकात्मनात्मानमियं धारयितुं धरा ॥२९॥
29. jātairiha mahīpāla jāyamānaiśca tairmahī ,
na śaśākātmanātmānamiyaṁ dhārayituṁ dharā.
29. jātaiḥ iha mahīpāla jāyamānaiḥ ca taiḥ mahī na
śaśāka ātmanā ātmānam iyam dhārayitum dharā
29. O King, with those who had been born here and those who were being born, this earth was unable to sustain herself by her own power.
अथ जाता महीपालाः केचिद्बलसमन्विताः ।
दितेः पुत्रा दनोश्चैव तस्माल्लोकादिह च्युताः ॥३०॥
30. atha jātā mahīpālāḥ kecidbalasamanvitāḥ ,
diteḥ putrā danoścaiva tasmāllokādiha cyutāḥ.
30. atha jātāḥ mahīpālāḥ kecit balasamanvitāḥ diteḥ
putrāḥ danoḥ ca eva tasmāt lokāt iha cyutāḥ
30. Now, some powerful kings were born, who were sons of Diti and Danu, and who had fallen from that (heavenly) realm to this world.
वीर्यवन्तोऽवलिप्तास्ते नानारूपधरा महीम् ।
इमां सागरपर्यन्तां परीयुररिमर्दनाः ॥३१॥
31. vīryavanto'valiptāste nānārūpadharā mahīm ,
imāṁ sāgaraparyantāṁ parīyurarimardanāḥ.
31. vīryavantaḥ avaliptāḥ te nānārūpadharāḥ mahīm
imām sāgaraparyantām parīyuḥ arimardanāḥ
31. Those powerful, arrogant ones, who could assume various forms and were destroyers of enemies, roamed this earth, which is surrounded by oceans.
ब्राह्मणान्क्षत्रियान्वैश्याञ्शूद्रांश्चैवाप्यपीडयन् ।
अन्यानि चैव भूतानि पीडयामासुरोजसा ॥३२॥
32. brāhmaṇānkṣatriyānvaiśyāñśūdrāṁścaivāpyapīḍayan ,
anyāni caiva bhūtāni pīḍayāmāsurojasā.
32. brāhmaṇān kṣatriyān vaiśyān śūdrān ca eva api
apīḍayan anyāni ca eva bhūtāni pīḍayāmāsuḥ ojasā
32. They tormented Brahmins, Kshatriyas, Vaishyas, and Shudras, and indeed, they oppressed other beings as well, with their immense power.
त्रासयन्तो विनिघ्नन्तस्तांस्तान्भूतगणांश्च ते ।
विचेरुः सर्वतो राजन्महीं शतसहस्रशः ॥३३॥
33. trāsayanto vinighnantastāṁstānbhūtagaṇāṁśca te ,
viceruḥ sarvato rājanmahīṁ śatasahasraśaḥ.
33. trāsayantaḥ vinighnantaḥ tān tān bhūtagaṇān ca
te viceruḥ sarvataḥ rājan mahīm śatasahasraśaḥ
33. O King, terrifying and slaughtering those various hosts of beings, they roamed throughout the earth, in hundreds of thousands.
आश्रमस्थान्महर्षींश्च धर्षयन्तस्ततस्ततः ।
अब्रह्मण्या वीर्यमदा मत्ता मदबलेन च ॥३४॥
34. āśramasthānmaharṣīṁśca dharṣayantastatastataḥ ,
abrahmaṇyā vīryamadā mattā madabalena ca.
34. āśramasthān maharṣīn ca dharṣayantaḥ tatastataḥ
abrahmaṇyāḥ vīryamadāḥ mattāḥ madabalena ca
34. Intoxicated by their valor and maddened by the strength of their arrogance, these impious beings harassed great sages dwelling in hermitages everywhere.
एवं वीर्यबलोत्सिक्तैर्भूरियं तैर्महासुरैः ।
पीड्यमाना महीपाल ब्रह्माणमुपचक्रमे ॥३५॥
35. evaṁ vīryabalotsiktairbhūriyaṁ tairmahāsuraiḥ ,
pīḍyamānā mahīpāla brahmāṇamupacakrame.
35. evam vīryabalotsiktaiḥ bhūḥ iyam taiḥ mahāsuraiḥ
pīḍyamānā mahīpāla brahmāṇam upacakrame
35. O King, the earth, thus tormented by those great Asuras, who were swollen with valor and strength, approached Brahmā.
न हीमां पवनो राजन्न नागा न नगा महीम् ।
तदा धारयितुं शेकुराक्रान्तां दानवैर्बलात् ॥३६॥
36. na hīmāṁ pavano rājanna nāgā na nagā mahīm ,
tadā dhārayituṁ śekurākrāntāṁ dānavairbalāt.
36. na hi imām pavanaḥ rājan na nāgāḥ na nagāḥ mahīm
tadā dhārayitum śekuḥ ākrāntām dānavaiḥ balāt
36. O King, neither the wind, nor the Nāgas, nor even the mountains were then able to support this earth, which had been forcefully seized by the Danavas.
ततो मही महीपाल भारार्ता भयपीडिता ।
जगाम शरणं देवं सर्वभूतपितामहम् ॥३७॥
37. tato mahī mahīpāla bhārārtā bhayapīḍitā ,
jagāma śaraṇaṁ devaṁ sarvabhūtapitāmaham.
37. tataḥ mahī mahīpāla bhārārtā bhayapīḍitā
jagāma śaraṇam devam sarvabhūtapitāmaham
37. Then, O King, the earth, afflicted by her burden and tormented by fear, sought refuge with the god, the grandfather of all beings.
सा संवृतं महाभागैर्देवद्विजमहर्षिभिः ।
ददर्श देवं ब्रह्माणं लोककर्तारमव्ययम् ॥३८॥
38. sā saṁvṛtaṁ mahābhāgairdevadvijamaharṣibhiḥ ,
dadarśa devaṁ brahmāṇaṁ lokakartāramavyayam.
38. sā saṁvṛtam mahābhāgaiḥ devadvijamaharṣibhiḥ
dadarśa devam brahmāṇam lokakartāram avyayam
38. She saw the imperishable god Brahmā, the creator of the worlds, who was surrounded by illustrious gods, Brahmins, and great sages.
गन्धर्वैरप्सरोभिश्च बन्दिकर्मसु निष्ठितैः ।
वन्द्यमानं मुदोपेतैर्ववन्दे चैनमेत्य सा ॥३९॥
39. gandharvairapsarobhiśca bandikarmasu niṣṭhitaiḥ ,
vandyamānaṁ mudopetairvavande cainametya sā.
39. gandharvaiḥ apsarobhiḥ ca bandikarmasu niṣṭhitaiḥ
vandyānam mudā upetaiḥ vavande ca enam etya sā
39. Having approached him, she bowed down, while he was being eulogized by Gandharvas and Apsaras who were skilled in performing praises and filled with joy.
अथ विज्ञापयामास भूमिस्तं शरणार्थिनी ।
संनिधौ लोकपालानां सर्वेषामेव भारत ॥४०॥
40. atha vijñāpayāmāsa bhūmistaṁ śaraṇārthinī ,
saṁnidhau lokapālānāṁ sarveṣāmeva bhārata.
40. atha vijñāpayāmāsa bhūmiḥ tam śaraṇārthinī
saṃnidhau lokapālānām sarveṣām eva bhārata
40. Then, O Bhārata, the Earth, seeking refuge, humbly petitioned him in the presence of all the guardians of the worlds.
तत्प्रधानात्मनस्तस्य भूमेः कृत्यं स्वयंभुवः ।
पूर्वमेवाभवद्राजन्विदितं परमेष्ठिनः ॥४१॥
41. tatpradhānātmanastasya bhūmeḥ kṛtyaṁ svayaṁbhuvaḥ ,
pūrvamevābhavadrājanviditaṁ parameṣṭhinaḥ.
41. tatpradhānātmanaḥ tasya bhūmeḥ kṛtyam svayaṃbhuvaḥ
pūrvam eva abhavat rājan viditam parameṣṭhinaḥ
41. O King, the concern of the Earth, regarding that supreme being whose essential nature is the ultimate reality, was already known to Svayambhu, the Supreme Lord.
स्रष्टा हि जगतः कस्मान्न संबुध्येत भारत ।
सुरासुराणां लोकानामशेषेण मनोगतम् ॥४२॥
42. sraṣṭā hi jagataḥ kasmānna saṁbudhyeta bhārata ,
surāsurāṇāṁ lokānāmaśeṣeṇa manogatam.
42. sraṣṭā hi jagataḥ kasmāt na saṃbudhyeta
bhārata surāsurāṇām lokānām aśeṣeṇa manogatam
42. Why, O Bhārata, would the Creator of the universe not fully comprehend the inner thoughts of all beings, including gods and asuras?
तामुवाच महाराज भूमिं भूमिपतिर्विभुः ।
प्रभवः सर्वभूतानामीशः शंभुः प्रजापतिः ॥४३॥
43. tāmuvāca mahārāja bhūmiṁ bhūmipatirvibhuḥ ,
prabhavaḥ sarvabhūtānāmīśaḥ śaṁbhuḥ prajāpatiḥ.
43. tām uvāca mahārāja bhūmim bhūmipatiḥ vibhuḥ
prabhavaḥ sarvabhūtānām īśaḥ śaṃbhuḥ prajāpatiḥ
43. O great king, the all-pervading lord of the Earth, the source of all beings, the master, Śaṃbhu, the lord of creation, then addressed the Earth.
यदर्थमसि संप्राप्ता मत्सकाशं वसुंधरे ।
तदर्थं संनियोक्ष्यामि सर्वानेव दिवौकसः ॥४४॥
44. yadarthamasi saṁprāptā matsakāśaṁ vasuṁdhare ,
tadarthaṁ saṁniyokṣyāmi sarvāneva divaukasaḥ.
44. yat artham asi samprāptā mat sakāśam vasundhare
tat artham saṃniyokṣyāmi sarvān eva divaukasaḥ
44. O Earth (Vasundhara), for the purpose for which you have come to my presence, for that very purpose I shall engage all the dwellers of heaven.
इत्युक्त्वा स महीं देवो ब्रह्मा राजन्विसृज्य च ।
आदिदेश तदा सर्वान्विबुधान्भूतकृत्स्वयम् ॥४५॥
45. ityuktvā sa mahīṁ devo brahmā rājanvisṛjya ca ,
ādideśa tadā sarvānvibudhānbhūtakṛtsvayam.
45. iti uktvā sa mahīm devaḥ brahmā rājan visṛjya
ca ādiśat tadā sarvān vibudhān bhūtakṛt svayam
45. Having said this, O King, that divine Brahmā, the creator of beings, himself dismissed the Earth and then commanded all the gods.
अस्या भूमेर्निरसितुं भारं भागैः पृथक्पृथक् ।
अस्यामेव प्रसूयध्वं विरोधायेति चाब्रवीत् ॥४६॥
46. asyā bhūmernirasituṁ bhāraṁ bhāgaiḥ pṛthakpṛthak ,
asyāmeva prasūyadhvaṁ virodhāyeti cābravīt.
46. asyā bhūmeḥ nirasitum bhāram bhāgaiḥ pṛthak pṛthak
asyām eva prasūyadhvam virodhāya iti ca abravīt
46. He also said, "To remove the burden of this Earth, be born on this very Earth, each with a separate portion [of yourselves], for the sake of opposing [the demons]."
तथैव च समानीय गन्धर्वाप्सरसां गणान् ।
उवाच भगवान्सर्वानिदं वचनमुत्तमम् ।
स्वैरंशैः संप्रसूयध्वं यथेष्टं मानुषेष्विति ॥४७॥
47. tathaiva ca samānīya gandharvāpsarasāṁ gaṇān ,
uvāca bhagavānsarvānidaṁ vacanamuttamam ,
svairaṁśaiḥ saṁprasūyadhvaṁ yatheṣṭaṁ mānuṣeṣviti.
47. tathā eva ca samānīya gandharvāpsarasām
gaṇān uvāca bhagavān sarvān idam
vacanam uttamam svaiḥ aṃśaiḥ
samprasūyadhvam yathā iṣṭam mānuṣeṣu iti
47. And similarly, having assembled the hosts of Gandharvas and Apsarases, the Lord spoke this excellent instruction to all of them: "Be born among humans with your own portions as you wish."
अथ शक्रादयः सर्वे श्रुत्वा सुरगुरोर्वचः ।
तथ्यमर्थ्यं च पथ्यं च तस्य ते जगृहुस्तदा ॥४८॥
48. atha śakrādayaḥ sarve śrutvā suragurorvacaḥ ,
tathyamarthyaṁ ca pathyaṁ ca tasya te jagṛhustadā.
48. atha śakrādayaḥ sarve śrutvā suraguroḥ vacaḥ
tathyam arthyam ca pathyam ca tasya te jagṛhuḥ tadā
48. Then, all of them, led by Indra (Śakra), having heard the words of the preceptor of the gods, accepted his counsel, which was truthful, beneficial, and appropriate.
अथ ते सर्वशोंऽशैः स्वैर्गन्तुं भूमिं कृतक्षणाः ।
नारायणममित्रघ्नं वैकुण्ठमुपचक्रमुः ॥४९॥
49. atha te sarvaśoṁ'śaiḥ svairgantuṁ bhūmiṁ kṛtakṣaṇāḥ ,
nārāyaṇamamitraghnaṁ vaikuṇṭhamupacakramuḥ.
49. atha te sarvaśaḥ aṃśaiḥ svaiḥ gantum bhūmim kṛtakṣaṇāḥ
nārāyaṇam amitraghnam vaikuṇṭham upacakramuḥ
49. Then, having resolved to descend to the earth with all their respective parts, they approached Narayana, the slayer of foes, who resides in Vaikuntha.
यः स चक्रगदापाणिः पीतवासासितप्रभः ।
पद्मनाभः सुरारिघ्नः पृथुचार्वञ्चितेक्षणः ॥५०॥
50. yaḥ sa cakragadāpāṇiḥ pītavāsāsitaprabhaḥ ,
padmanābhaḥ surārighnaḥ pṛthucārvañcitekṣaṇaḥ.
50. yaḥ saḥ cakragadāpāṇiḥ pītavāsāsitaprabhaḥ
padmanābhaḥ surārighnaḥ pṛthucārvāñcitekṣaṇaḥ
50. He who holds the discus and mace, who is yellow-robed and dark-complexioned, who has a lotus in his navel, who slays the enemies of the gods, and whose eyes are wide, lovely, and gracefully extended.
तं भुवः शोधनायेन्द्र उवाच पुरुषोत्तमम् ।
अंशेनावतरस्वेति तथेत्याह च तं हरिः ॥५१॥
51. taṁ bhuvaḥ śodhanāyendra uvāca puruṣottamam ,
aṁśenāvatarasveti tathetyāha ca taṁ hariḥ.
51. tam bhuvaḥ śodhanāya indraḥ uvāca puruṣottamam
aṃśena avatarasva iti tathā iti āha ca tam hariḥ
51. Indra said to the Supreme Person (Narayana), for the purification of the earth, "Descend with a portion of yourself." Hari (Vishnu) then said to him, "So be it."