Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-105

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
कथं शिखण्डी गाङ्गेयमभ्यधावत्पितामहम् ।
पाञ्चाल्यः समरे क्रुद्धो धर्मात्मानं यतव्रतम् ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
kathaṁ śikhaṇḍī gāṅgeyamabhyadhāvatpitāmaham ,
pāñcālyaḥ samare kruddho dharmātmānaṁ yatavratam.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca katham śikhaṇḍī gāṅgeyam abhyadhāvat
pitāmaham pāñcālyaḥ samare kruddhaḥ dharmātmānam yatavratam
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca katham pāñcālyaḥ śikhaṇḍī samare kruddhaḥ
dharmātmānam yatavratam gāṅgeyam pitāmaham abhyadhāvat
1. Dhṛtarāṣṭra said: How did Śikhaṇḍī, the Pāñcāla prince, enraged in battle, charge at grandfather (Bhīṣma), the son of Gaṅgā, who had a righteous intrinsic nature (dharmātman) and was of firm vows?
केऽरक्षन्पाण्डवानीके शिखण्डिनमुदायुधम् ।
त्वरमाणास्त्वराकाले जिगीषन्तो महारथाः ॥२॥
2. ke'rakṣanpāṇḍavānīke śikhaṇḍinamudāyudham ,
tvaramāṇāstvarākāle jigīṣanto mahārathāḥ.
2. ke arakṣan pāṇḍavānīke śikhaṇḍinam udāyudham
tvaramāṇāḥ tvarākāle jigīṣantaḥ mahārathāḥ
2. tvarākāle tvaramāṇāḥ jigīṣantaḥ mahārathāḥ
pāṇḍavānīke udāyudham śikhaṇḍinam ke arakṣan
2. Who among the great charioteers, hastening in that urgent moment and desiring victory, protected Śikhaṇḍī, who had raised his weapon, within the Pāṇḍava army?
कथं शांतनवो भीष्मः स तस्मिन्दशमेऽहनि ।
अयुध्यत महावीर्यः पाण्डवैः सहसृञ्जयैः ॥३॥
3. kathaṁ śāṁtanavo bhīṣmaḥ sa tasmindaśame'hani ,
ayudhyata mahāvīryaḥ pāṇḍavaiḥ sahasṛñjayaiḥ.
3. katham śāntanavaḥ bhīṣmaḥ sa tasmin daśame ahani
ayudhyata mahāvīryaḥ pāṇḍavaiḥ saha sṛñjayaiḥ
3. katham sa śāntanavaḥ mahāvīryaḥ bhīṣmaḥ tasmin
daśame ahani pāṇḍavaiḥ saha sṛñjayaiḥ ayudhyata
3. How did that Bhīṣma, the son of Śāntanu, a warrior of great prowess, fight on that tenth day against the Pāṇḍavas and the Sṛñjayas?
न मृष्यामि रणे भीष्मं प्रत्युद्यातं शिखण्डिनम् ।
कच्चिन्न रथभङ्गोऽस्य धनुर्वाशीर्यतास्यतः ॥४॥
4. na mṛṣyāmi raṇe bhīṣmaṁ pratyudyātaṁ śikhaṇḍinam ,
kaccinna rathabhaṅgo'sya dhanurvāśīryatāsyataḥ.
4. na mṛṣyāmi raṇe bhīṣmam prati-udyātam śikhaṇḍinam
kaccit na ratha-bhaṅgaḥ asya dhanuḥ vā aśīryata asyataḥ
4. na mṛṣyāmi raṇe bhīṣmam śikhaṇḍinam prati-udyātam kaccit
asya ratha-bhaṅgaḥ na vā asya dhanuḥ asyataḥ aśīryata
4. I do not approve of Bhishma confronting Shikhandin in battle. Surely, his chariot was not broken, nor his bow shattered while he was shooting?
संजय उवाच ।
नाशीर्यत धनुस्तस्य रथभङ्गो न चाप्यभूत् ।
युध्यमानस्य संग्रामे भीष्मस्य भरतर्षभ ।
निघ्नतः समरे शत्रूञ्शरैः संनतपर्वभिः ॥५॥
5. saṁjaya uvāca ,
nāśīryata dhanustasya rathabhaṅgo na cāpyabhūt ,
yudhyamānasya saṁgrāme bhīṣmasya bharatarṣabha ,
nighnataḥ samare śatrūñśaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
5. saṃjaya uvāca na aśīryata dhanuḥ tasya
ratha-bhaṅgaḥ na ca api abhūt yudhyamānasya
saṅgrāme bhīṣmasya bharata-ṛṣabha nighnataḥ
samare śatrūn śaraiḥ sannata-parvabhiḥ
5. saṃjaya uvāca bharata-ṛṣabha tasya dhanuḥ
na aśīryata ca na api ratha-bhaṅgaḥ abhūt
bhīṣmasya saṅgrāme yudhyamānasya samare
sannata-parvabhiḥ śaraiḥ śatrūn nighnataḥ
5. Sanjaya said: "His bow did not shatter, nor did his chariot break, O best of the Bharatas. This was while Bhishma was fighting in the great battle, striking down enemies in combat with arrows whose shafts were bent."
अनेकशतसाहस्रास्तावकानां महारथाः ।
रथदन्तिगणा राजन्हयाश्चैव सुसज्जिताः ।
अभ्यवर्तन्त युद्धाय पुरस्कृत्य पितामहम् ॥६॥
6. anekaśatasāhasrāstāvakānāṁ mahārathāḥ ,
rathadantigaṇā rājanhayāścaiva susajjitāḥ ,
abhyavartanta yuddhāya puraskṛtya pitāmaham.
6. aneka-śata-sāhasrāḥ tāvakānām
mahā-rathāḥ ratha-danti-gaṇāḥ rājan
hayāḥ ca eva su-sajjitāḥ abhyavartanta
yuddhāya puraskṛtya pitāmaham
6. rājan tāvakānām aneka-śata-sāhasrāḥ
mahā-rathāḥ ratha-danti-gaṇāḥ
ca eva su-sajjitāḥ hayāḥ pitāmaham
puraskṛtya yuddhāya abhyavartanta
6. Hundreds of thousands of your great warriors (mahārathāḥ), O King, along with troops of chariots, elephants, and well-equipped horses, advanced for battle, placing the grandsire (Bhishma) (pitāmaha) at their front.
यथाप्रतिज्ञं कौरव्य स चापि समितिंजयः ।
पार्थानामकरोद्भीष्मः सततं समितिक्षयम् ॥७॥
7. yathāpratijñaṁ kauravya sa cāpi samitiṁjayaḥ ,
pārthānāmakarodbhīṣmaḥ satataṁ samitikṣayam.
7. yathā-pratijñam kauravya saḥ ca api samiti-ñ-jayaḥ
pārthānām akarot bhīṣmaḥ satatam samiti-kṣayam
7. kauravya ca saḥ api yathā-pratijñam samiti-ñ-jayaḥ
bhīṣmaḥ satatam pārthānām samiti-kṣayam akarot
7. And that Bhishma (bhīṣma), O descendant of Kuru (kauravya), true to his vow (yathāpratijñam) and victorious in battle (samitiñjaya), constantly inflicted destruction (samitikṣayam) upon the Pārthas (Pāṇḍavas).
युध्यमानं महेष्वासं विनिघ्नन्तं पराञ्शरैः ।
पाञ्चालाः पाण्डवैः सार्धं सर्व एवाभ्यवारयन् ॥८॥
8. yudhyamānaṁ maheṣvāsaṁ vinighnantaṁ parāñśaraiḥ ,
pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ sārdhaṁ sarva evābhyavārayan.
8. yudhyamānam maheṣvāsam vinighnantam parān śaraiḥ
pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ sārdham sarve eva abhyavārayan
8. sarve eva pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ sārdham śaraiḥ parān
yudhyamānam maheṣvāsam vinighnantam abhyavārayan
8. All the Pāñcālas, together with the Pāṇḍavas, attacked the great archer who was fighting and striking down enemies with his arrows.
दशमेऽहनि संप्राप्ते तताप रिपुवाहिनीम् ।
कीर्यमाणां शितैर्बाणैः शतशोऽथ सहस्रशः ॥९॥
9. daśame'hani saṁprāpte tatāpa ripuvāhinīm ,
kīryamāṇāṁ śitairbāṇaiḥ śataśo'tha sahasraśaḥ.
9. daśame ahani samprāpte tatāpa ripuvāhinīm
kīryamāṇām śitaiḥ bāṇaiḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ
9. daśame ahani samprāpte śitaiḥ bāṇaiḥ śataśaḥ
atha sahasraśaḥ kīryamāṇām ripuvāhinīm tatāpa
9. When the tenth day arrived, he tormented the enemy army, scattering it with sharp arrows by hundreds and then by thousands.
न हि भीष्मं महेष्वासं पाण्डवाः पाण्डुपूर्वज ।
अशक्नुवन्रणे जेतुं पाशहस्तमिवान्तकम् ॥१०॥
10. na hi bhīṣmaṁ maheṣvāsaṁ pāṇḍavāḥ pāṇḍupūrvaja ,
aśaknuvanraṇe jetuṁ pāśahastamivāntakam.
10. na hi bhīṣmam maheṣvāsam pāṇḍavāḥ pāṇḍupūrvaja
aśaknuvan raṇe jetum pāśahastam iva antakam
10. pāṇḍupūrvaja pāṇḍavāḥ raṇe pāśahastam antakam
iva bhīṣmam maheṣvāsam jetum na hi aśaknuvan
10. O elder of Pāṇḍu (Dhṛtarāṣṭra), the Pāṇḍavas were certainly not able to conquer in battle Bhishma, that great archer, who was like Antaka (Yama) holding a noose in his hand.
अथोपायान्महाराज सव्यसाची परंतपः ।
त्रासयन्रथिनः सर्वान्बीभत्सुरपराजितः ॥११॥
11. athopāyānmahārāja savyasācī paraṁtapaḥ ,
trāsayanrathinaḥ sarvānbībhatsuraparājitaḥ.
11. atha upāyāt mahārāja savyasācī paraṃtapaḥ
trāsayant rathinaḥ sarvān bībhatsuḥ aparājitaḥ
11. mahārāja atha savyasācī paraṃtapaḥ bībhatsuḥ
aparājitaḥ sarvān rathinaḥ trāsayant upāyāt
11. Then, O great king, Savyasācin, the tormentor of foes, Bībhatsu, the unconquered one (all epithets for Arjuna), approached, causing terror to all the charioteers.
सिंहवद्विनदन्नुच्चैर्धनुर्ज्यां विक्षिपन्मुहुः ।
शरौघान्विसृजन्पार्थो व्यचरत्कालवद्रणे ॥१२॥
12. siṁhavadvinadannuccairdhanurjyāṁ vikṣipanmuhuḥ ,
śaraughānvisṛjanpārtho vyacaratkālavadraṇe.
12. siṃhavat vinadan uccaiḥ dhanurjyām vikṣipan muhuḥ
śaraughān visṛjan pārthaḥ vyacarat kālavat raṇe
12. pārthaḥ siṃhavat uccaiḥ vinadan muhuḥ dhanurjyām
vikṣipan śaraughān visṛjan raṇe kālavat vyacarat
12. Arjuna, roaring loudly like a lion, repeatedly twanged his bowstring and released torrents of arrows, moving about on the battlefield like the god of Death (Kāla).
तस्य शब्देन वित्रस्तास्तावका भरतर्षभ ।
सिंहस्येव मृगा राजन्व्यद्रवन्त महाभयात् ॥१३॥
13. tasya śabdena vitrastāstāvakā bharatarṣabha ,
siṁhasyeva mṛgā rājanvyadravanta mahābhayāt.
13. tasya śabdena vitrastāḥ tāvakāḥ bharatarṣabha
siṃhasya iva mṛgāḥ rājan vyadravanta mahābhayāt
13. bharatarṣabha rājan tasya śabdena vitrastāḥ
tāvakāḥ mṛgāḥ siṃhasya iva mahābhayāt vyadravanta
13. O best of Bharatas, O king, your warriors, terrified by his roar, fled in great fear, just as deer flee from a lion.
जयन्तं पाण्डवं दृष्ट्वा त्वत्सैन्यं चाभिपीडितम् ।
दुर्योधनस्ततो भीष्ममब्रवीद्भृशपीडितः ॥१४॥
14. jayantaṁ pāṇḍavaṁ dṛṣṭvā tvatsainyaṁ cābhipīḍitam ,
duryodhanastato bhīṣmamabravīdbhṛśapīḍitaḥ.
14. jayantam pāṇḍavam dṛṣṭvā tvatsainyam ca abhipīḍitam
duryodhanaḥ tataḥ bhīṣmam abravīt bhṛśapīḍitaḥ
14. bhṛśapīḍitaḥ duryodhanaḥ jayantam pāṇḍavam ca
abhipīḍitam tvatsainyam dṛṣṭvā tataḥ bhīṣmam abravīt
14. Having seen the victorious Pāṇḍava (Arjuna) and his own army severely afflicted, Duryodhana, greatly distressed, then spoke to Bhishma.
एष पाण्डुसुतस्तात श्वेताश्वः कृष्णसारथिः ।
दहते मामकान्सर्वान्कृष्णवर्त्मेव काननम् ॥१५॥
15. eṣa pāṇḍusutastāta śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ ,
dahate māmakānsarvānkṛṣṇavartmeva kānanam.
15. eṣaḥ pāṇḍusutaḥ tāta śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ
dahate māmakān sarvān kṛṣṇavartmā iva kānanam
15. tāta eṣaḥ śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ pāṇḍusutaḥ
kṛṣṇavartmā kānanam iva sarvān māmakān dahate
15. O dear one, this son of Pāṇḍu, with white horses and Krishna as his charioteer, consumes all my men, just as fire (kṛṣṇavartmā) consumes a forest.
पश्य सैन्यानि गाङ्गेय द्रवमाणानि सर्वशः ।
पाण्डवेन युधां श्रेष्ठ काल्यमानानि संयुगे ॥१६॥
16. paśya sainyāni gāṅgeya dravamāṇāni sarvaśaḥ ,
pāṇḍavena yudhāṁ śreṣṭha kālyamānāni saṁyuge.
16. paśya sainyāni gāṅgeya dravamāṇāni sarvaśaḥ
pāṇḍavena yudhām śreṣṭha kālyamānāni saṃyuge
16. gāṅgeya yudhām śreṣṭha paśya sainyāni sarvaśaḥ
dravamāṇāni pāṇḍavena saṃyuge kālyamānāni
16. O son of Gaṅgā, O best among warriors, behold these armies, fleeing in all directions and being driven away in battle by the Pāṇḍava.
यथा पशुगणान्पालः संकालयति कानने ।
तथेदं मामकं सैन्यं काल्यते शत्रुतापन ॥१७॥
17. yathā paśugaṇānpālaḥ saṁkālayati kānane ,
tathedaṁ māmakaṁ sainyaṁ kālyate śatrutāpana.
17. yathā paśugaṇān pālaḥ saṃkalayati kānane
tathā idam māmakam sainyam kālyate śatrutāpana
17. śatrutāpana yathā pālaḥ kānane paśugaṇān
saṃkalayati tathā idam māmakam sainyam kālyate
17. Just as a herdsman drives herds of animals in a forest, so too is this army of mine being driven away, O tormentor of enemies (śatrutāpana).
धनंजयशरैर्भग्नं द्रवमाणमितस्ततः ।
भीमो ह्येष दुराधर्षो विद्रावयति मे बलम् ॥१८॥
18. dhanaṁjayaśarairbhagnaṁ dravamāṇamitastataḥ ,
bhīmo hyeṣa durādharṣo vidrāvayati me balam.
18. dhanaṃjayaśaraiḥ bhagnam dravamāṇam itaḥ tataḥ
bhīmaḥ hi eṣaḥ durādharṣaḥ vidrāvayati me balam
18. dhanaṃjayaśaraiḥ bhagnam itaḥ tataḥ dravamāṇam [mama balam],
hi eṣaḥ durādharṣaḥ bhīmaḥ me balam vidrāvayati
18. Shattered by the arrows of Dhananjaya (Arjuna) and fleeing in all directions, indeed, this irresistible Bhīma is putting my army to flight.
सात्यकिश्चेकितानश्च माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
अभिमन्युश्च विक्रान्तो वाहिनीं दहते मम ॥१९॥
19. sātyakiścekitānaśca mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
abhimanyuśca vikrānto vāhinīṁ dahate mama.
19. sātyakiḥ ca cekītānaḥ ca mādrīputrau ca pāṇḍavau
abhimanyuḥ ca vikrāntaḥ vāhinīm dahate mama
19. sātyakiḥ ca cekītānaḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau
ca vikrāntaḥ abhimanyuḥ ca mama vāhinīm dahate
19. Sātyaki, Cekitāna, the two sons of Mādrī (Nakula and Sahadeva), and the mighty Abhimanyu are destroying my army.
धृष्टद्युम्नस्तथा शूरो राक्षसश्च घटोत्कचः ।
व्यद्रावयेतां सहसा सैन्यं मम महाबलौ ॥२०॥
20. dhṛṣṭadyumnastathā śūro rākṣasaśca ghaṭotkacaḥ ,
vyadrāvayetāṁ sahasā sainyaṁ mama mahābalau.
20. dhṛṣṭadyumnaḥ tathā śūraḥ rākṣasaḥ ca ghaṭotkacaḥ
vyadrāvayetām sahasā sainyam mama mahābalau
20. tathā śūraḥ dhṛṣṭadyumnaḥ ca rākṣasaḥ ghaṭotkacaḥ
mahābalau mama sainyam sahasā vyadrāvayetām
20. And the brave Dhṛṣṭadyumna and the demon Ghaṭotkaca, those two immensely powerful ones, swiftly put my army to flight.
वध्यमानस्य सैन्यस्य सर्वैरेतैर्महाबलैः ।
नान्यां गतिं प्रपश्यामि स्थाने युद्धे च भारत ॥२१॥
21. vadhyamānasya sainyasya sarvairetairmahābalaiḥ ,
nānyāṁ gatiṁ prapaśyāmi sthāne yuddhe ca bhārata.
21. vadhyamānasya sainyasya sarvaiḥ etaiḥ mahābalaiḥ
na anyām gatim prapaśyāmi sthāne yuddhe ca bhārata
21. bhārata etaiḥ sarvaiḥ mahābalaiḥ vadhyamānasya
sainyasya sthāne ca yuddhe anyām gatim na prapaśyāmi
21. O Bhārata, for my army, being slaughtered by all these immensely powerful warriors, I see no other recourse, neither in holding our ground nor in battle.
ऋते त्वां पुरुषव्याघ्र देवतुल्यपराक्रम ।
पर्याप्तश्च भवान्क्षिप्रं पीडितानां गतिर्भव ॥२२॥
22. ṛte tvāṁ puruṣavyāghra devatulyaparākrama ,
paryāptaśca bhavānkṣipraṁ pīḍitānāṁ gatirbhava.
22. ṛte tvām puruṣavyāghra devatulyaparākrama
paryāptaḥ ca bhavān kṣipram pīḍitānām gatiḥ bhava
22. puruṣavyāghra devatulyaparākrama tvām ṛte ca bhavān paryāptaḥ.
kṣipram pīḍitānām gatiḥ bhava
22. O tiger among men (puruṣavyāghra), whose valor is equal to the gods, you alone are capable. Swiftly become the recourse for those who are suffering.
एवमुक्तो महाराज पिता देवव्रतस्तव ।
चिन्तयित्वा मुहूर्तं तु कृत्वा निश्चयमात्मनः ।
तव संधारयन्पुत्रमब्रवीच्छंतनोः सुतः ॥२३॥
23. evamukto mahārāja pitā devavratastava ,
cintayitvā muhūrtaṁ tu kṛtvā niścayamātmanaḥ ,
tava saṁdhārayanputramabravīcchaṁtanoḥ sutaḥ.
23. evam uktaḥ mahārāja pitā devavrataḥ
tava cintayitvā muhūrtam tu
kṛtvā niścayam ātmanaḥ tava saṃdhārayan
putram abravīt śaṃtanoḥ sutaḥ
23. mahārāja,
evam uktaḥ,
tava pitā devavrataḥ,
śaṃtanoḥ sutaḥ,
muhūrtam cintayitvā,
ātmanaḥ niścayam kṛtvā,
tava putram saṃdhārayan,
tu abravīt
23. O great king (mahārāja), thus addressed, your father Devavrata (Bhīṣma), the son of Śaṃtanu, having pondered for a moment and having made his own resolve (ātman), comforting your son (Duryodhana), then spoke.
दुर्योधन विजानीहि स्थिरो भव विशां पते ।
पूर्वकालं तव मया प्रतिज्ञातं महाबल ॥२४॥
24. duryodhana vijānīhi sthiro bhava viśāṁ pate ,
pūrvakālaṁ tava mayā pratijñātaṁ mahābala.
24. duryodhana vijānīhi sthiraḥ bhava viśām pate
pūrvakālam tava mayā pratijñātam mahābala
24. duryodhana viśām pate mahābala vijānīhi bhava
sthiraḥ mayā tava pūrvakālam pratijñātam
24. O Duryodhana, O lord of the people, O mighty one, understand this and be steadfast: I had previously made a promise to you.
हत्वा दश सहस्राणि क्षत्रियाणां महात्मनाम् ।
संग्रामाद्व्यपयातव्यमेतत्कर्म ममाह्निकम् ।
इति तत्कृतवांश्चाहं यथोक्तं भरतर्षभ ॥२५॥
25. hatvā daśa sahasrāṇi kṣatriyāṇāṁ mahātmanām ,
saṁgrāmādvyapayātavyametatkarma mamāhnikam ,
iti tatkṛtavāṁścāhaṁ yathoktaṁ bharatarṣabha.
25. hatvā daśa sahasrāṇi kṣatriyāṇām
mahātmanām saṅgrāmāt vyapayātavyam etat
karma mama āhnikam iti tat kṛtavān
ca aham yathā uktam bharatarṣabha
25. bharatarṣabha aham yathā uktam tat
kṛtavān ca iti daśa sahasrāṇi mahātmanām
kṣatriyāṇām hatvā saṅgrāmāt
vyapayātavyam etat mama āhnikam karma
25. Having slain ten thousand noble-souled (mahātman) kṣatriyas, I must withdraw from battle - this is my daily vow. O best of Bharatas, I have indeed accomplished that which was promised.
अद्य चापि महत्कर्म प्रकरिष्ये महाहवे ।
अहं वा निहतः शेष्ये हनिष्ये वाद्य पाण्डवान् ॥२६॥
26. adya cāpi mahatkarma prakariṣye mahāhave ,
ahaṁ vā nihataḥ śeṣye haniṣye vādya pāṇḍavān.
26. adya ca api mahat karma prakariṣye mahāhave
aham vā nihataḥ śeṣye haniṣye vā adya pāṇḍavān
26. adya ca api mahāhave mahat karma prakariṣye
aham vā nihataḥ śeṣye vā adya pāṇḍavān haniṣye
26. Even today, I shall perform a great deed in this mighty battle. Either I will be slain and lie on the field, or I will slay the Pāṇḍavas today.
अद्य ते पुरुषव्याघ्र प्रतिमोक्ष्ये ऋणं महत् ।
भर्तृपिण्डकृतं राजन्निहतः पृतनामुखे ॥२७॥
27. adya te puruṣavyāghra pratimokṣye ṛṇaṁ mahat ,
bhartṛpiṇḍakṛtaṁ rājannihataḥ pṛtanāmukhe.
27. adya te puruṣavyāghra pratimoṣye ṛṇam mahat
bhartṛpiṇḍakṛtam rājan nihataḥ pṛtanāmukhe
27. rājan puruṣavyāghra adya aham te mahat
bhartṛpiṇḍakṛtam ṛṇam pratimoṣye nihataḥ pṛtanāmukhe
27. O king, O tiger among men, today I shall repay my great debt to you - the debt incurred by accepting your sustenance (bhartṛpiṇḍakṛtam) - even if I am slain at the forefront of the army.
इत्युक्त्वा भरतश्रेष्ठः क्षत्रियान्प्रतपञ्शरैः ।
आससाद दुराधर्षः पाण्डवानामनीकिनीम् ॥२८॥
28. ityuktvā bharataśreṣṭhaḥ kṣatriyānpratapañśaraiḥ ,
āsasāda durādharṣaḥ pāṇḍavānāmanīkinīm.
28. iti uktvā bharataśreṣṭhaḥ kṣatriyān pratapan
śaraiḥ āsasāda durādharṣaḥ pāṇḍavānām anīkinīm
28. iti uktvā durādharṣaḥ bharataśreṣṭhaḥ śaraiḥ
kṣatriyān pratapan pāṇḍavānām anīkinīm āsasāda
28. Having spoken thus, that unassailable best of Bhāratas (Bhīṣma), scorching the Kṣatriya warriors with his arrows, approached the army of the Pāṇḍavas.
अनीकमध्ये तिष्ठन्तं गाङ्गेयं भरतर्षभ ।
आशीविषमिव क्रुद्धं पाण्डवाः पर्यवारयन् ॥२९॥
29. anīkamadhye tiṣṭhantaṁ gāṅgeyaṁ bharatarṣabha ,
āśīviṣamiva kruddhaṁ pāṇḍavāḥ paryavārayan.
29. anīkamadhye tiṣṭhantam gāṅgeyam bharatarṣabha
āśīviṣam iva kruddham pāṇḍavāḥ paryavārayan
29. bharatarṣabha pāṇḍavāḥ anīkamadhye tiṣṭhantam
kruddham āśīviṣam iva gāṅgeyam paryavārayan
29. O best of Bhāratas, the Pāṇḍavas surrounded Gaṅgeya (Bhīṣma) who was standing in the midst of the army, enraged like a venomous serpent.
दशमेऽहनि तस्मिंस्तु दर्शयञ्शक्तिमात्मनः ।
राजञ्शतसहस्राणि सोऽवधीत्कुरुनन्दन ॥३०॥
30. daśame'hani tasmiṁstu darśayañśaktimātmanaḥ ,
rājañśatasahasrāṇi so'vadhītkurunandana.
30. daśame ahani tasmin tu darśayan śaktim ātmanaḥ
rājan śatasahasrāṇi saḥ avadhīt kurunandana
30. rājan tu daśame ahani tasmin saḥ kurunandana
ātmanaḥ śaktim darśayan śatasahasrāṇi avadhīt
30. O King (rājan), on that tenth day, Bhīṣma, the delight of the Kurus (kurunandana), indeed displayed his own power (śakti) and killed hundreds of thousands (of warriors).
पञ्चालानां च ये श्रेष्ठा राजपुत्रा महाबलाः ।
तेषामादत्त तेजांसि जलं सूर्य इवांशुभिः ॥३१॥
31. pañcālānāṁ ca ye śreṣṭhā rājaputrā mahābalāḥ ,
teṣāmādatta tejāṁsi jalaṁ sūrya ivāṁśubhiḥ.
31. pañcālānām ca ye śreṣṭhāḥ rājaputrāḥ mahābalāḥ
teṣām ādatta tejāṃsi jalam sūryaḥ iva aṃśubhiḥ
31. ca ye pañcālānām śreṣṭhāḥ mahābalāḥ rājaputrāḥ
teṣām tejāṃsi ādatta sūryaḥ aṃśubhiḥ jalam iva
31. And from those, the best and most powerful princes of the Pañcālas, he snatched away their vital energy and glory (tejas), just as the sun absorbs water with its rays.
हत्वा दश सहस्राणि कुञ्जराणां तरस्विनाम् ।
सारोहाणां महाराज हयानां चायुतं पुनः ॥३२॥
32. hatvā daśa sahasrāṇi kuñjarāṇāṁ tarasvinām ,
sārohāṇāṁ mahārāja hayānāṁ cāyutaṁ punaḥ.
32. hatvā daśa sahasrāṇi kuñjarāṇām tarasvinām
sārūhāṇām mahārāja hayānām ca ayutam punaḥ
32. mahārāja hatvā daśa sahasrāṇi tarasvinām
kuñjarāṇām ca sārūhāṇām ayutam hayānām punaḥ
32. O great king, having slain ten thousand mighty elephants and, furthermore, ten thousand horses along with their riders.
पूर्णे शतसहस्रे द्वे पदातीनां नरोत्तमः ।
प्रजज्वाल रणे भीष्मो विधूम इव पावकः ॥३३॥
33. pūrṇe śatasahasre dve padātīnāṁ narottamaḥ ,
prajajvāla raṇe bhīṣmo vidhūma iva pāvakaḥ.
33. pūrṇe śatasahasre dve padātīnām narottamaḥ
prajajvāla raṇe bhīṣmaḥ vidhūmaḥ iva pāvakaḥ
33. dve pūrṇe śatasahasre padātīnām (hatvā),
narottamaḥ bhīṣmaḥ raṇe vidhūmaḥ pāvakaḥ iva prajajvāla
33. (Having accounted for) two full hundred thousand foot soldiers, Bhishma, the foremost of men, blazed forth in battle like a smokeless fire.
न चैनं पाण्डवेयानां केचिच्छेकुर्निरीक्षितुम् ।
उत्तरं मार्गमास्थाय तपन्तमिव भास्करम् ॥३४॥
34. na cainaṁ pāṇḍaveyānāṁ kecicchekurnirīkṣitum ,
uttaraṁ mārgamāsthāya tapantamiva bhāskaram.
34. na ca enam pāṇḍaveyānām kecit śekuḥ nirīkṣitum
uttaram mārgam āsthāya tapantam iva bhāskaram
34. ca pāṇḍaveyānām kecit enam nirīkṣitum na śekuḥ,
(saḥ) uttaram mārgam āsthāya tapantam bhāskaram iva (āsa)
34. And none of the sons of Pāṇḍu (Pāṇḍaveyas) were able to look at him, [who was blazing] like the sun shining intensely in its northern course.
ते पाण्डवेयाः संरब्धा महेष्वासेन पीडिताः ।
वधायाभ्यद्रवन्भीष्मं सृञ्जयाश्च महारथाः ॥३५॥
35. te pāṇḍaveyāḥ saṁrabdhā maheṣvāsena pīḍitāḥ ,
vadhāyābhyadravanbhīṣmaṁ sṛñjayāśca mahārathāḥ.
35. te pāṇḍaveyāḥ saṃrabdhāḥ maheṣvāsena pīḍitāḥ
vadhāya abhyadravan bhīṣmam sṛñjayāḥ ca mahārathāḥ
35. maheṣvāsena pīḍitāḥ te saṃrabdhāḥ pāṇḍaveyāḥ ca
mahārathāḥ sṛñjayāḥ (sarve) bhīṣmam vadhāya abhyadravan
35. Those Pāṇḍavas, enraged and tormented by the great archer, along with the mighty Sṛñjayas, who were great charioteers, rushed to kill Bhishma.
स युध्यमानो बहुभिर्भीष्मः शांतनवस्तदा ।
अवकीर्णो महाबाहुः शैलो मेघैरिवासितैः ॥३६॥
36. sa yudhyamāno bahubhirbhīṣmaḥ śāṁtanavastadā ,
avakīrṇo mahābāhuḥ śailo meghairivāsitaiḥ.
36. saḥ yudhyamānaḥ bahubhiḥ bhīṣmaḥ śāntanavaḥ tadā
avakīrṇaḥ mahābāhuḥ śailaḥ meghaiḥ iva asitaiḥ
36. tadā bahubhiḥ yudhyamānaḥ mahābāhuḥ śāntanavaḥ
bhīṣmaḥ asitaiḥ meghaiḥ śailaḥ iva avakīrṇaḥ
36. Then, the mighty-armed Bhishma (śāntanava), fighting against many, was overwhelmed, just as a mountain is covered by dark clouds.
पुत्रास्तु तव गाङ्गेयं समन्तात्पर्यवारयन् ।
महत्या सेनया सार्धं ततो युद्धमवर्तत ॥३७॥
37. putrāstu tava gāṅgeyaṁ samantātparyavārayan ,
mahatyā senayā sārdhaṁ tato yuddhamavartata.
37. putrāḥ tu tava gāṅgeyam samantāt paryavārayan
mahatyā senayā sārdham tataḥ yuddham avartata
37. tava putrāḥ tu mahatyā senayā sārdham gāṅgeyam
samantāt paryavārayan tataḥ yuddham avartata
37. But your sons, along with a large army, surrounded Bhishma (gāṅgeya) from all sides. Then, a battle ensued.