Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-76

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
सैन्धवैरभवद्युद्धं ततस्तस्य किरीटिनः ।
हतशेषैर्महाराज हतानां च सुतैरपि ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
saindhavairabhavadyuddhaṁ tatastasya kirīṭinaḥ ,
hataśeṣairmahārāja hatānāṁ ca sutairapi.
1. vaiśaṃpāyana uvāca saindhavaiḥ abhavat yuddham tataḥ
tasya kirīṭinaḥ hataśeṣaiḥ mahārāja hatānām ca sutaiḥ api
1. vaiśaṃpāyana uvāca mahārāja tataḥ tasya kirīṭinaḥ
saindhavaiḥ hataśeṣaiḥ hatānām ca sutaiḥ api yuddham abhavat
1. Vaiśaṃpāyana said: O great king, then a battle took place for the crowned one (Arjuna) with the surviving Saindhavas and also with the sons of those who had been slain.
तेऽवतीर्णमुपश्रुत्य विषयं श्वेतवाहनम् ।
प्रत्युद्ययुरमृष्यन्तो राजानः पाण्डवर्षभम् ॥२॥
2. te'vatīrṇamupaśrutya viṣayaṁ śvetavāhanam ,
pratyudyayuramṛṣyanto rājānaḥ pāṇḍavarṣabham.
2. te avatīrṇam upaśrutya viṣayam śvetavāhanam
prati udyayuḥ amṛṣyantaḥ rājānaḥ pāṇḍavarṣabham
2. te rājānaḥ śvetavāhanam (arjunam) viṣayam avatīrṇam
upaśrutya amṛṣyantaḥ pāṇḍavarṣabham prati udyayuḥ
2. Having heard that the white-horsed one (Arjuna) had entered their territory, the kings, unable to tolerate this, went forth to meet that best of the Pāṇḍavas.
अश्वं च तं परामृश्य विषयान्ते विषोपमाः ।
न भयं चक्रिरे पार्थाद्भीमसेनादनन्तरात् ॥३॥
3. aśvaṁ ca taṁ parāmṛśya viṣayānte viṣopamāḥ ,
na bhayaṁ cakrire pārthādbhīmasenādanantarāt.
3. aśvam ca tam parāmṛśya viṣaya ante viṣa upamāḥ
na bhayam cakrire pārthāt bhīmasenāt anantarāt
3. tam aśvam ca viṣaya ante parāmṛśya viṣa upamāḥ (rājānaḥ)
pārthāt anantarāt bhīmasenāt (ca) bhayam na cakrire
3. And having recognized that horse at the border of their territory, these kings, venomous like poison, felt no fear from Pārtha (Arjuna), nor from Bhīmasena who followed immediately.
तेऽविदूराद्धनुष्पाणिं यज्ञियस्य हयस्य च ।
बीभत्सुं प्रत्यपद्यन्त पदातिनमवस्थितम् ॥४॥
4. te'vidūrāddhanuṣpāṇiṁ yajñiyasya hayasya ca ,
bībhatsuṁ pratyapadyanta padātinamavasthitam.
4. te avidūrāt dhanuṣpāṇim yajñiyasya hayasya ca
bībhatsum prati apadyanta padātinam avasthitam
4. te avidūrāt dhanuṣpāṇim avasthitam yajñiyasya
hayasya ca bībhatsum padātinam prati apadyanta
4. At no great distance, they confronted Bībhatsu (Arjuna), who was standing on foot with bow in hand, near the sacrificial horse.
ततस्ते तु महावीर्या राजानः पर्यवारयन् ।
जिगीषन्तो नरव्याघ्राः पूर्वं विनिकृता युधि ॥५॥
5. tataste tu mahāvīryā rājānaḥ paryavārayan ,
jigīṣanto naravyāghrāḥ pūrvaṁ vinikṛtā yudhi.
5. tataḥ te tu mahāvīryāḥ rājānaḥ paryavārayan
jigīṣantaḥ naravyāghrāḥ pūrvam vinikṛtāḥ yudhi
5. Then, those greatly valorous kings, veritable tigers among men, who had previously been humiliated in battle, surrounded him, eager for victory.
ते नामान्यथ गोत्राणि कर्माणि विविधानि च ।
कीर्तयन्तस्तदा पार्थं शरवर्षैरवाकिरन् ॥६॥
6. te nāmānyatha gotrāṇi karmāṇi vividhāni ca ,
kīrtayantastadā pārthaṁ śaravarṣairavākiran.
6. te nāmāni atha gotrāṇi karmāṇi vividhāni ca
kīrtayantaḥ tadā pārtham śaravarṣaiḥ avākiran
6. Then, proclaiming their names, lineages, and various deeds, they showered Pārtha (Arjuna) with showers of arrows.
ते किरन्तः शरांस्तीक्ष्णान्वारणेन्द्रनिवारणान् ।
रणे जयमभीप्सन्तः कौन्तेयं पर्यवारयन् ॥७॥
7. te kirantaḥ śarāṁstīkṣṇānvāraṇendranivāraṇān ,
raṇe jayamabhīpsantaḥ kaunteyaṁ paryavārayan.
7. te kirantaḥ śarān tīkṣṇān vāraṇendranivāraṇān
raṇe jayam abhipsantaḥ kaunteyam paryavārayan
7. Showering sharp arrows, capable of stopping even lordly elephants, they surrounded Kaunteya (Arjuna) in battle, eager for victory.
तेऽसमीक्ष्यैव तं वीरमुग्रकर्माणमाहवे ।
सर्वे युयुधिरे वीरा रथस्थास्तं पदातिनम् ॥८॥
8. te'samīkṣyaiva taṁ vīramugrakarmāṇamāhave ,
sarve yuyudhire vīrā rathasthāstaṁ padātinam.
8. te asamīkṣya eva tam vīram ugrakarmāṇam āhave
sarve yuyudhire vīrāḥ rathasthāḥ tam padātinam
8. Without even properly assessing that hero of fierce deeds in battle, all those brave warriors, who were on their chariots, fought against him, who was fighting on foot.
ते तमाजघ्निरे वीरं निवातकवचान्तकम् ।
संशप्तकनिहन्तारं हन्तारं सैन्धवस्य च ॥९॥
9. te tamājaghnire vīraṁ nivātakavacāntakam ,
saṁśaptakanihantāraṁ hantāraṁ saindhavasya ca.
9. te tam ājaghnire vīram nivātakavacāntakam
saṃśaptakanihantāram hantāram saindhavasya ca
9. te vīram nivātakavacāntakam saṃśaptakanihantāram
ca saindhavasya hantāram tam ājaghnire
9. They attacked that hero who vanquished the Nivātakavacas, the slayer of the Saṃśaptakas, and the killer of the King of Sindhu.
ततो रथसहस्रेण हयानामयुतेन च ।
कोष्ठकीकृत्य कौन्तेयं संप्रहृष्टमयोधयन् ॥१०॥
10. tato rathasahasreṇa hayānāmayutena ca ,
koṣṭhakīkṛtya kaunteyaṁ saṁprahṛṣṭamayodhayan.
10. tataḥ rathasahastreṇa hayānām ayutena ca
koṣṭhakīkṛtya kaunteyam samprahṛṣṭam ayodhayanta
10. tataḥ rathasahastreṇa ca hayānām ayutena
kaunteyam samprahṛṣṭam koṣṭhakīkṛtya ayodhayanta
10. Then, with a thousand chariots and ten thousand horses, they encircled the son of Kunti (Arjuna) and, greatly delighted, fought against him.
संस्मरन्तो वधं वीराः सिन्धुराजस्य धीमतः ।
जयद्रथस्य कौरव्य समरे सव्यसाचिना ॥११॥
11. saṁsmaranto vadhaṁ vīrāḥ sindhurājasya dhīmataḥ ,
jayadrathasya kauravya samare savyasācinā.
11. saṃsmarantaḥ vadham vīrāḥ sindhurājasya dhīmataḥ
jayadrathasya kauravya samare savyasācinā
11. kauravya vīrāḥ savyasācinā samare dhīmataḥ
sindhurājasya jayadrathasya vadham saṃsmarantaḥ
11. O scion of Kuru, the warriors, remembering the killing of the wise King of Sindhu, Jayadratha, by Arjuna (Savyasācin) in that battle, (fought).
ततः पर्जन्यवत्सर्वे शरवृष्टिमवासृजन् ।
तैः कीर्णः शुशुभे पार्थो रविर्मेघान्तरे यथा ॥१२॥
12. tataḥ parjanyavatsarve śaravṛṣṭimavāsṛjan ,
taiḥ kīrṇaḥ śuśubhe pārtho ravirmeghāntare yathā.
12. tataḥ parjanyavat sarve śaravṛṣṭim avāsṛjan taiḥ
kīrṇaḥ śuśubhe pārthaḥ raviḥ meghāntare yathā
12. tataḥ sarve parjanyavat śaravṛṣṭim avāsṛjan taiḥ
kīrṇaḥ pārthaḥ raviḥ meghāntare yathā śuśubhe
12. Then, all of them, like a rain cloud, unleashed a shower of arrows. Covered by these (arrows), Arjuna shone radiantly, just as the sun appears amidst the clouds.
स शरैः समवच्छन्नो ददृशे पाण्डवर्षभः ।
पञ्जरान्तरसंचारी शकुन्त इव भारत ॥१३॥
13. sa śaraiḥ samavacchanno dadṛśe pāṇḍavarṣabhaḥ ,
pañjarāntarasaṁcārī śakunta iva bhārata.
13. sa śaraiḥ samavacchannaḥ dadṛśe pāṇḍavarṣabhaḥ
pañjarāntarasañcārī śakuntaḥ iva bhārata
13. bhārata saḥ pāṇḍavarṣabhaḥ śaraiḥ samavacchannaḥ
pañjarāntarasañcārī śakuntaḥ iva dadṛśe
13. O Bhārata, that best of the Pāṇḍavas (Arjuna), completely enveloped by arrows, was seen like a bird moving within a cage.
ततो हाहाकृतं सर्वं कौन्तेये शरपीडिते ।
त्रैलोक्यमभवद्राजन्रविश्चासीद्रजोरुणः ॥१४॥
14. tato hāhākṛtaṁ sarvaṁ kaunteye śarapīḍite ,
trailokyamabhavadrājanraviścāsīdrajoruṇaḥ.
14. tataḥ hāhā-kṛtam sarvam kaunteye śara-pīḍite
trailokyam abhavat rājan raviḥ ca āsīt rajas-aruṇaḥ
14. rājan tataḥ kaunteye śara-pīḍite sarvam trailokyam
hāhā-kṛtam abhavat ca raviḥ rajas-aruṇaḥ āsīt
14. Then, O King, when the son of Kuntī (Arjuna) was tormented by arrows, a great cry of lamentation arose everywhere in the three worlds, and the sun became reddish, as if covered by dust.
ततो ववौ महाराज मारुतो रोमहर्षणः ।
राहुरग्रसदादित्यं युगपत्सोममेव च ॥१५॥
15. tato vavau mahārāja māruto romaharṣaṇaḥ ,
rāhuragrasadādityaṁ yugapatsomameva ca.
15. tataḥ vavau mahārāja mārutaḥ romaharṣaṇaḥ
rāhuḥ agrasat ādityam yugapat somam eva ca
15. mahārāja tataḥ romaharṣaṇaḥ mārutaḥ vavau
rāhuḥ ādityam eva ca somam yugapat agrasat
15. Then, O great king, a terrifying, hair-raising wind blew. Rāhu simultaneously swallowed both the sun and the moon.
उल्काश्च जघ्निरे सूर्यं विकीर्यन्त्यः समन्ततः ।
वेपथुश्चाभवद्राजन्कैलासस्य महागिरेः ॥१६॥
16. ulkāśca jaghnire sūryaṁ vikīryantyaḥ samantataḥ ,
vepathuścābhavadrājankailāsasya mahāgireḥ.
16. ulkāḥ ca jaghnire sūryam vikīryantyaḥ samantataḥ
vepathuḥ ca abhavat rājan kailāsasya mahā-gireḥ
16. ca ulkāḥ samantataḥ vikīryantyaḥ sūryam jaghnire
ca rājan mahā-gireḥ kailāsasya vepathuḥ abhavat
16. And meteors, scattering all around, seemed to strike the sun. And, O King, a trembling occurred in the great mountain Kailāsa.
मुमुचुश्चास्रमत्युष्णं दुःखशोकसमन्विताः ।
सप्तर्षयो जातभयास्तथा देवर्षयोऽपि च ॥१७॥
17. mumucuścāsramatyuṣṇaṁ duḥkhaśokasamanvitāḥ ,
saptarṣayo jātabhayāstathā devarṣayo'pi ca.
17. mumucuḥ ca asram ati uṣṇam duḥkhaśokasam anvitāḥ
saptarṣayaḥ jātabhayāḥ tathā devarṣayaḥ api ca
17. saptarṣayaḥ tathā devarṣayaḥ api ca duḥkhaśokasam
anvitāḥ jātabhayāḥ ati uṣṇam asram mumucuḥ
17. The seven sages and also the divine sages, overcome by sorrow and grief, and filled with fear, shed extremely hot tears.
शशश्चाशु विनिर्भिद्य मण्डलं शशिनोऽपतत् ।
विपरीतस्तदा राजंस्तस्मिन्नुत्पातलक्षणे ॥१८॥
18. śaśaścāśu vinirbhidya maṇḍalaṁ śaśino'patat ,
viparītastadā rājaṁstasminnutpātalakṣaṇe.
18. śaśaḥ ca āśu vinirbhidya maṇḍalam śaśinaḥ apatat
viparītaḥ tadā rājan tasmin utpātalakṣaṇe
18. rājan tadā śaśaḥ ca āśu śaśinaḥ maṇḍalam
vinirbhidya apatat tasmin utpātalakṣaṇe viparītaḥ
18. O king, then a hare quickly pierced the moon's orb and fell. At that time, in that ominous sign, everything appeared contrary or inverted.
रासभारुणसंकाशा धनुष्मन्तः सविद्युतः ।
आवृत्य गगनं मेघा मुमुचुर्मांसशोणितम् ॥१९॥
19. rāsabhāruṇasaṁkāśā dhanuṣmantaḥ savidyutaḥ ,
āvṛtya gaganaṁ meghā mumucurmāṁsaśoṇitam.
19. rāsabhāruṇasaṃkāśāḥ dhanuṣmantaḥ savidyutaḥ
āvṛtya gaganam meghāḥ mumucuḥ māṃsaśoṇitam
19. rāsabhāruṇasaṃkāśāḥ dhanuṣmantaḥ savidyutaḥ
meghāḥ gaganam āvṛtya māṃsaśoṇitam mumucuḥ
19. Clouds, appearing like red donkeys, bearing rainbows and accompanied by lightning, covered the sky and rained down flesh and blood.
एवमासीत्तदा वीरे शरवर्षाभिसंवृते ।
लोकेऽस्मिन्भरतश्रेष्ठ तदद्भुतमिवाभवत् ॥२०॥
20. evamāsīttadā vīre śaravarṣābhisaṁvṛte ,
loke'sminbharataśreṣṭha tadadbhutamivābhavat.
20. evam āsīt tadā vīre śaravarṣābhisaṃvṛte loke
asmin bharataśreṣṭha tat adbhutam iva abhavat
20. bharataśreṣṭha vīre tadā asmin loke
śaravarṣābhisaṃvṛte evam āsīt tat adbhutam iva abhavat
20. O best of Bharatas, O hero! At that time, in this world, which was enveloped by a shower of arrows, things were thus. It truly seemed like a wonder.
तस्य तेनावकीर्णस्य शरजालेन सर्वशः ।
मोहात्पपात गाण्डीवमावापश्च करादपि ॥२१॥
21. tasya tenāvakīrṇasya śarajālena sarvaśaḥ ,
mohātpapāta gāṇḍīvamāvāpaśca karādapi.
21. tasya tena avakīrṇasya śarajālena sarvaśaḥ
mohāt papāta gāṇḍīvam āvāpaḥ ca karāt api
21. tasya avakīrṇasya śarajālena sarvaśaḥ tena
mohāt gāṇḍīvam karāt api āvāpaḥ ca papāta
21. As he was completely overwhelmed on all sides by a shower of arrows, his Gāṇḍīva bow fell from his hand due to unconsciousness (moha), and his quiver also dropped.
तस्मिन्मोहमनुप्राप्ते शरजालं महत्तरम् ।
सैन्धवा मुमुचुस्तूर्णं गतसत्त्वे महारथे ॥२२॥
22. tasminmohamanuprāpte śarajālaṁ mahattaram ,
saindhavā mumucustūrṇaṁ gatasattve mahārathe.
22. tasmin moham anuprāpte śarajālam mahattaram
saindhavāḥ mumucuḥ tūrṇam gatasattve mahārathe
22. tūrṇam saindhavāḥ mahattaram śarajālam mumucuḥ
tasmin gatasattve mahārathe moham anuprāpte
22. As that great warrior, whose vigor (sattva) was gone, fell into unconsciousness (moha), the Saindhavas quickly discharged an even greater shower of arrows.
ततो मोहसमापन्नं ज्ञात्वा पार्थं दिवौकसः ।
सर्वे वित्रस्तमनसस्तस्य शान्तिपराभवन् ॥२३॥
23. tato mohasamāpannaṁ jñātvā pārthaṁ divaukasaḥ ,
sarve vitrastamanasastasya śāntiparābhavan.
23. tataḥ mohasamāpannam jñātvā pārtham divaukasaḥ
sarve vitrastamanasaḥ tasya śāntiparāḥ abhavan
23. tataḥ divaukasaḥ sarve vitrastamanasaḥ pārtham
mohasamāpannam jñātvā tasya śāntiparāḥ abhavan
23. Then, realizing that Pārtha (Arjuna) had fallen into unconsciousness (moha), all the gods, with terrified minds, became intent on restoring his peace.
ततो देवर्षयः सर्वे तथा सप्तर्षयोऽपि च ।
ब्रह्मर्षयश्च विजयं जेपुः पार्थस्य धीमतः ॥२४॥
24. tato devarṣayaḥ sarve tathā saptarṣayo'pi ca ,
brahmarṣayaśca vijayaṁ jepuḥ pārthasya dhīmataḥ.
24. tataḥ devarṣayaḥ sarve tathā saptarṣayaḥ api ca
brahmarṣayaḥ ca vijayam jepuḥ pārthasya dhīmataḥ
24. tataḥ sarve devarṣayaḥ tathā saptarṣayaḥ api ca
brahmarṣayaḥ ca dhīmataḥ pārthasya vijayam jepuḥ
24. Then, all the divine sages (devarṣis), as well as the seven sages (saptarṣis) and the Brahmin sages (brahmarṣis), prayed for the victory of the intelligent Pārtha (Arjuna).
ततः प्रदीपिते देवैः पार्थतेजसि पार्थिव ।
तस्थावचलवद्धीमान्संग्रामे परमास्त्रवित् ॥२५॥
25. tataḥ pradīpite devaiḥ pārthatejasi pārthiva ,
tasthāvacalavaddhīmānsaṁgrāme paramāstravit.
25. tataḥ pradīpite devaiḥ pārthatejasi pārthiva
tasthau acalavat dhīmān saṅgrāme paramāstravit
25. pārthiva tataḥ devaiḥ pārthatejasi pradīpite
dhīmān paramāstravit saṅgrāme acalavat tasthau
25. O King, then, when Pārtha's valor was kindled by the gods, the wise one, skilled in supreme weapons, stood firm in battle like an unmoving object.
विचकर्ष धनुर्दिव्यं ततः कौरवनन्दनः ।
यन्त्रस्येवेह शब्दोऽभून्महांस्तस्य पुनः पुनः ॥२६॥
26. vicakarṣa dhanurdivyaṁ tataḥ kauravanandanaḥ ,
yantrasyeveha śabdo'bhūnmahāṁstasya punaḥ punaḥ.
26. vicakarṣa dhanuḥ divyam tataḥ kauravanandanaḥ
yantrasya iva iha śabdaḥ abhūt mahān tasya punaḥ punaḥ
26. tataḥ kauravanandanaḥ divyam dhanuḥ vicakarṣa iha
tasya yantrasya iva mahān śabdaḥ punaḥ punaḥ abhūt
26. Then, that joy of the Kurus (Arjuna) drew his divine bow. From it, a great sound, like that of a machine, repeatedly arose.
ततः स शरवर्षाणि प्रत्यमित्रान्प्रति प्रभुः ।
ववर्ष धनुषा पार्थो वर्षाणीव सुरेश्वरः ॥२७॥
27. tataḥ sa śaravarṣāṇi pratyamitrānprati prabhuḥ ,
vavarṣa dhanuṣā pārtho varṣāṇīva sureśvaraḥ.
27. tataḥ sa śaravarṣāṇi prati amitrān prati prabhuḥ
vavarṣa dhanuṣā pārthaḥ varṣāṇi iva sureśvaraḥ
27. tataḥ saḥ prabhuḥ pārthaḥ dhanuṣā amitrān prati
prati śaravarṣāṇi sureśvaraḥ varṣāṇi iva vavarṣa
27. Then, the powerful Pārtha (Arjuna), with his bow, rained down showers of arrows upon his adversaries, just as Indra, the lord of gods, sends down rain.
ततस्ते सैन्धवा योधाः सर्व एव सराजकाः ।
नादृश्यन्त शरैः कीर्णाः शलभैरिव पावकाः ॥२८॥
28. tataste saindhavā yodhāḥ sarva eva sarājakāḥ ,
nādṛśyanta śaraiḥ kīrṇāḥ śalabhairiva pāvakāḥ.
28. tataḥ te saindhavā yodhāḥ sarve eva sarājakāḥ na
adṛśyanta śaraiḥ kīrṇāḥ śalabhaiḥ iva pāvakāḥ
28. tataḥ te sarve eva sarājakāḥ saindhavā yodhāḥ
śaraiḥ kīrṇāḥ śalabhaiḥ iva pāvakāḥ na adṛśyanta
28. Then, all those Saindhava warriors, including their king, became invisible, covered by arrows, just as fires become obscured by swarms of moths.
तस्य शब्देन वित्रेसुर्भयार्ताश्च विदुद्रुवुः ।
मुमुचुश्चाश्रु शोकार्ताः सुषुपुश्चापि सैन्धवाः ॥२९॥
29. tasya śabdena vitresurbhayārtāśca vidudruvuḥ ,
mumucuścāśru śokārtāḥ suṣupuścāpi saindhavāḥ.
29. tasya śabdena vitresuḥ bhaya ārtaḥ ca vidudruvuḥ
mumucuḥ ca aśru śoka ārtaḥ ca api saindhavāḥ suṣupuḥ ca
29. tasya śabdena bhaya ārtaḥ ca vitresuḥ vidudruvuḥ
śoka ārtaḥ ca aśru mumucuḥ api saindhavāḥ suṣupuḥ
29. At his roar, those tormented by fear trembled and fled. Afflicted by sorrow, they shed tears, and even the Sindhu warriors became inert.
तांस्तु सर्वान्नरश्रेष्ठः सर्वतो विचरन्बली ।
अलातचक्रवद्राजञ्शरजालैः समर्पयत् ॥३०॥
30. tāṁstu sarvānnaraśreṣṭhaḥ sarvato vicaranbalī ,
alātacakravadrājañśarajālaiḥ samarpayat.
30. tān tu sarvān nara-śreṣṭhaḥ sarvataḥ vicaran balī
alāta-cakra-vat rājan śara-jālaiḥ samarpayat
30. rājan tu nara-śreṣṭhaḥ balī sarvataḥ vicaran
alāta-cakra-vat tān sarvān śara-jālaiḥ samarpayat
30. But that powerful best of men, O King, moving everywhere like a whirling firebrand, overwhelmed all of them with barrages of arrows.
तदिन्द्रजालप्रतिमं बाणजालममित्रहा ।
व्यसृजद्दिक्षु सर्वासु महेन्द्र इव वज्रभृत् ॥३१॥
31. tadindrajālapratimaṁ bāṇajālamamitrahā ,
vyasṛjaddikṣu sarvāsu mahendra iva vajrabhṛt.
31. tat indra-jāla-pratimam bāṇa-jālam amitra-hā
vyasṛjat dikṣu sarvāsu mahā-indraḥ iva vajra-bhṛt
31. amitra-hā tat indra-jāla-pratimam bāṇa-jālam
dikṣu sarvāsu vyasṛjat mahā-indraḥ vajra-bhṛt iva
31. The slayer of enemies unleashed that network of arrows, which appeared like a magical illusion, in all directions, just as the great Indra, the wielder of the thunderbolt, does.
मेघजालनिभं सैन्यं विदार्य स रविप्रभः ।
विबभौ कौरवश्रेष्ठः शरदीव दिवाकरः ॥३२॥
32. meghajālanibhaṁ sainyaṁ vidārya sa raviprabhaḥ ,
vibabhau kauravaśreṣṭhaḥ śaradīva divākaraḥ.
32. megha-jāla-nibham sainyam vidārya saḥ ravi-prabhaḥ
vibabhau kaurava-śreṣṭhaḥ śaradi iva divā-karaḥ
32. saḥ kaurava-śreṣṭhaḥ megha-jāla-nibham sainyam
vidārya ravi-prabhaḥ vibabhau śaradi divā-karaḥ iva
32. Having torn apart the army which resembled a mass of clouds, that best of the Kurus, radiant like the sun, shone brilliantly, just like the sun in autumn.