Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-54

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततस्ते पार्थिवाः क्रुद्धाः फल्गुनं वीक्ष्य संयुगे ।
रथैरनेकसाहस्रैः समन्तात्पर्यवारयन् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tataste pārthivāḥ kruddhāḥ phalgunaṁ vīkṣya saṁyuge ,
rathairanekasāhasraiḥ samantātparyavārayan.
1. sañjaya uvāca | tataḥ te pārthivāḥ kruddhāḥ phalgunaṃ vīkṣya
saṃyuge | rathaiḥ anekasāhasraiḥ samantāt paryavārayan
1. sañjaya uvāca tataḥ kruddhāḥ te pārthivāḥ saṃyuge phalgunaṃ
vīkṣya anekasāhasraiḥ rathaiḥ samantāt paryavārayan
1. Sanjaya said: Then, those enraged kings, after seeing Arjuna (phalguna) in battle, surrounded him from all sides with thousands of chariots.
अथैनं रथवृन्देन कोष्टकीकृत्य भारत ।
शरैः सुबहुसाहस्रैः समन्तादभ्यवारयन् ॥२॥
2. athainaṁ rathavṛndena koṣṭakīkṛtya bhārata ,
śaraiḥ subahusāhasraiḥ samantādabhyavārayan.
2. atha enam rathavṛndena koṣṭakīkṛtya bhārata |
śaraiḥ subahusāhasraiḥ samantāt abhyavārayan
2. atha bhārata,
rathavṛndena enam koṣṭakīkṛtya,
subahusāhasraiḥ śaraiḥ samantāt abhyavārayan
2. Then, O Bhārata (meaning Dhṛtarāṣṭra), having encircled him (Arjuna) with a multitude of chariots as if forming a fortress, they showered him from all sides with many thousands of arrows.
शक्तीश्च विमलास्तीक्ष्णा गदाश्च परिघैः सह ।
प्रासान्परश्वधांश्चैव मुद्गरान्मुसलानपि ।
चिक्षिपुः समरे क्रुद्धाः फल्गुनस्य रथं प्रति ॥३॥
3. śaktīśca vimalāstīkṣṇā gadāśca parighaiḥ saha ,
prāsānparaśvadhāṁścaiva mudgarānmusalānapi ,
cikṣipuḥ samare kruddhāḥ phalgunasya rathaṁ prati.
3. śaktīḥ ca vimalāḥ tīkṣṇāḥ gadāḥ ca
parighaiḥ saha | prāsān paraśvadhān ca
eva mudgarān musalān api | cikṣipuḥ
samare kruddhāḥ phalgunasya rathaṃ prati
3. samare kruddhāḥ (te) vimalāḥ tīkṣṇāḥ śaktīḥ ca,
gadāḥ ca parighaiḥ saha,
prāsān,
paraśvadhān ca eva,
mudgarān api musalān (api) phalgunasya rathaṃ prati cikṣipuḥ
3. Enraged in battle, they threw bright, sharp lances (śakti), maces, along with iron clubs (parigha), javelins (prāsa), battle-axes (paraśvadha), hammers (mudgara), and even pestles (musala) towards Arjuna's (phalguna) chariot.
शस्त्राणामथ तां वृष्टिं शलभानामिवायतिम् ।
रुरोध सर्वतः पार्थः शरैः कनकभूषणैः ॥४॥
4. śastrāṇāmatha tāṁ vṛṣṭiṁ śalabhānāmivāyatim ,
rurodha sarvataḥ pārthaḥ śaraiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ.
4. śastrāṇām atha tāṃ vṛṣṭiṃ śalabhānām iva āyatim
| rurodha sarvataḥ pārthaḥ śaraiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ
4. atha pārthaḥ kanakabhūṣaṇaiḥ śaraiḥ śalabhānām
āyatim iva tāṃ śastrāṇām vṛṣṭiṃ sarvataḥ rurodha
4. Then Pārtha (Arjuna) countered that shower of weapons (śastra), which was like a swarm of locusts, from all sides with arrows adorned with gold.
तत्र तल्लाघवं दृष्ट्वा बीभत्सोरतिमानुषम् ।
देवदानवगन्धर्वाः पिशाचोरगराक्षसाः ।
साधु साध्विति राजेन्द्र फल्गुनं प्रत्यपूजयन् ॥५॥
5. tatra tallāghavaṁ dṛṣṭvā bībhatsoratimānuṣam ,
devadānavagandharvāḥ piśācoragarākṣasāḥ ,
sādhu sādhviti rājendra phalgunaṁ pratyapūjayan.
5. tatra tat lāghavam dṛṣṭvā bībhatsoḥ
atimānuṣam devadānavagandharvāḥ
piśācauragarākṣasāḥ sādhu sādhu iti
rājendra phalgunam pratyapūjayan
5. rājendra tatra bībhatsoḥ tat atimānuṣam
lāghavam dṛṣṭvā devadānavagandharvāḥ
piśācauragarākṣasāḥ sādhu
sādhu iti phalgunam pratyapūjayan
5. O king, upon seeing Arjuna's superhuman agility there, the gods, dānavas, gandharvas, piśācas, uragas, and rākṣasas all applauded him, exclaiming, "Excellent! Excellent!"
सात्यकिं चाभिमन्युं च महत्या सेनया सह ।
गान्धाराः समरे शूरा रुरुधुः सहसौबलाः ॥६॥
6. sātyakiṁ cābhimanyuṁ ca mahatyā senayā saha ,
gāndhārāḥ samare śūrā rurudhuḥ sahasaubalāḥ.
6. sātyakim ca abhimanyum ca mahatyā senayā saha
gāndhārāḥ samare śūrāḥ rurudhuḥ sahasaubalāḥ
6. śūrāḥ gāndhārāḥ ca sahasaubalāḥ samare mahatyā
senayā saha sātyakim ca abhimanyum rurudhuḥ
6. The valiant Gāndhāras, accompanied by the Saubalas, surrounded Satyaki and Abhimanyu, along with their large army, in battle.
तत्र सौबलकाः क्रुद्धा वार्ष्णेयस्य रथोत्तमम् ।
तिलशश्चिच्छिदुः क्रोधाच्छस्त्रैर्नानाविधैर्युधि ॥७॥
7. tatra saubalakāḥ kruddhā vārṣṇeyasya rathottamam ,
tilaśaścicchiduḥ krodhācchastrairnānāvidhairyudhi.
7. tatra saubalakāḥ kruddhāḥ vārṣṇeyasya rathottamam
tilaśaḥ cicchiduḥ krodhāt śastraiḥ nānāvidhaiḥ yudhi
7. tatra yudhi kruddhāḥ saubalakāḥ krodhāt vārṣṇeyasya
rathottamam nānāvidhaiḥ śastraiḥ tilaśaḥ cicchiduḥ
7. There, in battle, the enraged Saubalas, driven by fury, cut Satyaki's excellent chariot into countless tiny pieces with various kinds of weapons.
सात्यकिस्तु रथं त्यक्त्वा वर्तमाने महाभये ।
अभिमन्यो रथं तूर्णमारुरोह परंतपः ॥८॥
8. sātyakistu rathaṁ tyaktvā vartamāne mahābhaye ,
abhimanyo rathaṁ tūrṇamāruroha paraṁtapaḥ.
8. sātyakiḥ tu ratham tyaktvā vartamāne mahābhaye
abhimanyoḥ ratham tūrṇam ārūroha paraṃtapaḥ
8. tu paraṃtapaḥ sātyakiḥ mahābhaye vartamāne
ratham tyaktvā tūrṇam abhimanyoḥ ratham ārūroha
8. But Satyaki, the scorcher of foes, abandoning his own chariot amidst the great danger, swiftly mounted Abhimanyu's chariot.
तावेकरथसंयुक्तौ सौबलेयस्य वाहिनीम् ।
व्यधमेतां शितैस्तूर्णं शरैः संनतपर्वभिः ॥९॥
9. tāvekarathasaṁyuktau saubaleyasya vāhinīm ,
vyadhametāṁ śitaistūrṇaṁ śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
9. tau ekarathasaṃyuktau saubaleyasya vāhinīm
vyadhametām śitaiḥ tūrṇam śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
9. tau ekarathasaṃyuktau śitaiḥ saṃnataparvabhiḥ
śaraiḥ tūrṇam saubaleyasya vāhinīm vyadhametām
9. Those two, riding together on one chariot, swiftly dispersed Saubaleya's army with sharp arrows that had bent shafts.
द्रोणभीष्मौ रणे यत्तौ धर्मराजस्य वाहिनीम् ।
नाशयेतां शरैस्तीक्ष्णैः कङ्कपत्रपरिच्छदैः ॥१०॥
10. droṇabhīṣmau raṇe yattau dharmarājasya vāhinīm ,
nāśayetāṁ śaraistīkṣṇaiḥ kaṅkapatraparicchadaiḥ.
10. droṇabhīṣmau raṇe yattau dharmarājasya vāhinīm
nāśayetām śaraiḥ tīkṣṇaiḥ kaṅkapatraparicchadaiḥ
10. droṇabhīṣmau raṇe yattau tīkṣṇaiḥ kaṅkapatraparicchadaiḥ
śaraiḥ dharmarājasya vāhinīm nāśayetām
10. Drona and Bhishma, diligently engaged in battle, destroyed the army of Dharmaraja (Yudhishthira) with sharp arrows adorned with vulture feathers.
ततो धर्मसुतो राजा माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
मिषतां सर्वसैन्यानां द्रोणानीकमुपाद्रवन् ॥११॥
11. tato dharmasuto rājā mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
miṣatāṁ sarvasainyānāṁ droṇānīkamupādravan.
11. tataḥ dharmasutaḥ rājā mādrīputrau ca pāṇḍavau
miṣatām sarvasainyānām droṇānīkam upādravan
11. tataḥ rājā dharmasutaḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau
sarvasainyānām miṣatām droṇānīkam upādravan
11. Then, King Dharmasuta (Yudhishthira) and the two Pandavas, the sons of Madri (Nakula and Sahadeva), attacked Drona's army while all the other armies watched.
तत्रासीत्सुमहद्युद्धं तुमुलं लोमहर्षणम् ।
यथा देवासुरं युद्धं पूर्वमासीत्सुदारुणम् ॥१२॥
12. tatrāsītsumahadyuddhaṁ tumulaṁ lomaharṣaṇam ,
yathā devāsuraṁ yuddhaṁ pūrvamāsītsudāruṇam.
12. tatra āsīt sumahat yuddham tumulam lomaharṣaṇam
yathā devāsuram yuddham pūrvam āsīt sudāruṇam
12. tatra sumahat tumulam lomaharṣaṇam yuddham āsīt
yathā pūrvam devāsuram sudāruṇam yuddham āsīt
12. There was a very great battle, tumultuous and hair-raising, just like the extremely terrible battle between the gods and demons that occurred previously.
कुर्वाणौ तु महत्कर्म भीमसेनघटोत्कचौ ।
दुर्योधनस्ततोऽभ्येत्य तावुभावभ्यवारयत् ॥१३॥
13. kurvāṇau tu mahatkarma bhīmasenaghaṭotkacau ,
duryodhanastato'bhyetya tāvubhāvabhyavārayat.
13. kurvāṇau tu mahat karma bhīmasena ghaṭotkacau |
duryodhanaḥ tataḥ abhyetya tau ubhau abhyavārayat
13. tu bhīmasena ghaṭotkacau mahat karma kurvāṇau,
tataḥ duryodhanaḥ abhyetya tau ubhau abhyavārayat.
13. But when Bhīmasena and Ghaṭotkaca were performing a great deed (karma), Duryodhana then approached and restrained both of them.
तत्राद्भुतमपश्याम हैडिम्बस्य पराक्रमम् ।
अतीत्य पितरं युद्धे यदयुध्यत भारत ॥१४॥
14. tatrādbhutamapaśyāma haiḍimbasya parākramam ,
atītya pitaraṁ yuddhe yadayudhyata bhārata.
14. tatra adbhutam apaśyāma haiḍimbasya parākramam
| atītya pitaram yuddhe yat ayudhyata bhārata
14. bhārata,
tatra haiḍimbasya adbhutam parākramam apaśyāma,
yat [saḥ] pitaram atītya yuddhe ayudhyata.
14. O Bhārata, there we witnessed the amazing prowess of Hidiṁba's son (Ghaṭotkaca), as he fought in battle, surpassing even his father.
भीमसेनस्तु संक्रुद्धो दुर्योधनममर्षणम् ।
हृद्यविध्यत्पृषत्केन प्रहसन्निव पाण्डवः ॥१५॥
15. bhīmasenastu saṁkruddho duryodhanamamarṣaṇam ,
hṛdyavidhyatpṛṣatkena prahasanniva pāṇḍavaḥ.
15. bhīmasenaḥ tu saṃkruddhaḥ duryodhanam amarṣaṇam
| hṛdi avidhyat pṛṣatkena prahasan iva pāṇḍavaḥ
15. tu saṃkruddhaḥ pāṇḍavaḥ bhīmasenaḥ amarṣaṇam duryodhanam hṛdi prahasan iva pṛṣatkena avidhyat.
15. But Bhīmasena, the Pāṇḍava, enraged, pierced the impatient Duryodhana in the heart with an arrow, as if laughing.
ततो दुर्योधनो राजा प्रहारवरमोहितः ।
निषसाद रथोपस्थे कश्मलं च जगाम ह ॥१६॥
16. tato duryodhano rājā prahāravaramohitaḥ ,
niṣasāda rathopasthe kaśmalaṁ ca jagāma ha.
16. tataḥ duryodhanaḥ rājā prahāravaramohitaḥ |
niṣasāda rathopasthe kaśmalam ca jagāma ha
16. tataḥ rājā duryodhanaḥ prahāravaramohitaḥ [san],
rathopasthe niṣasāda ca kaśmalam jagāma ha.
16. Then King Duryodhana, bewildered by the excellent blow, sat down on the floor of his chariot and indeed fell into unconsciousness.
तं विसंज्ञमथो ज्ञात्वा त्वरमाणोऽस्य सारथिः ।
अपोवाह रणाद्राजंस्ततः सैन्यमभिद्यत ॥१७॥
17. taṁ visaṁjñamatho jñātvā tvaramāṇo'sya sārathiḥ ,
apovāha raṇādrājaṁstataḥ sainyamabhidyata.
17. tam visamjñam atho jñātvā tvaramāṇaḥ asya sārathiḥ
apovāha raṇāt rājan tataḥ sainyam abhidyata
17. rājan atho asya sārathiḥ tam visamjñam jñātvā
tvaramāṇaḥ raṇāt apovāha tataḥ sainyam abhidyata
17. O king, then, realizing he was unconscious, his charioteer quickly drove him away from the battlefield. Following this, the army broke apart.
ततस्तां कौरवीं सेनां द्रवमाणां समन्ततः ।
निघ्नन्भीमः शरैस्तीक्ष्णैरनुवव्राज पृष्ठतः ॥१८॥
18. tatastāṁ kauravīṁ senāṁ dravamāṇāṁ samantataḥ ,
nighnanbhīmaḥ śaraistīkṣṇairanuvavrāja pṛṣṭhataḥ.
18. tataḥ tām kauravīm senām dravamāṇām samantataḥ
nighnan bhīmaḥ śaraiḥ tīkṣṇaiḥ anuvavrāja pṛṣṭhataḥ
18. tataḥ bhīmaḥ tām samantataḥ dravamāṇām kauravīm
senām tīkṣṇaiḥ śaraiḥ nighnan pṛṣṭhataḥ anuvavrāja
18. Then, Bhima, striking that Kaurava army as it fled in all directions with his sharp arrows, pursued them from behind.
पार्षतश्च रथश्रेष्ठो धर्मपुत्रश्च पाण्डवः ।
द्रोणस्य पश्यतः सैन्यं गाङ्गेयस्य च पश्यतः ।
जघ्नतुर्विशिखैस्तीक्ष्णैः परानीकविशातनैः ॥१९॥
19. pārṣataśca rathaśreṣṭho dharmaputraśca pāṇḍavaḥ ,
droṇasya paśyataḥ sainyaṁ gāṅgeyasya ca paśyataḥ ,
jaghnaturviśikhaistīkṣṇaiḥ parānīkaviśātanaiḥ.
19. pārṣataḥ ca rathaśreṣṭhaḥ dharmaputraḥ
ca pāṇḍavaḥ droṇasya paśyataḥ
sainyam gāṅgeyasya ca paśyataḥ jaghnatuḥ
viśikhaiḥ tīkṣṇaiḥ parānīkaviśātanaiḥ
19. pārṣataḥ rathaśreṣṭhaḥ ca dharmaputraḥ
pāṇḍavaḥ ca droṇasya paśyataḥ ca
gāṅgeyasya paśyataḥ sainyam tīkṣṇaiḥ
parānīkaviśātanaiḥ viśikhaiḥ jaghnatuḥ
19. And Pārṣata, the foremost charioteer, along with Yudhiṣṭhira, the Pāṇḍava son of (dharma), struck the army with sharp arrows that were devastating to enemy forces, all while Droṇa and Gaṅgeya (Bhīṣma) watched.
द्रवमाणं तु तत्सैन्यं तव पुत्रस्य संयुगे ।
नाशक्नुतां वारयितुं भीष्मद्रोणौ महारथौ ॥२०॥
20. dravamāṇaṁ tu tatsainyaṁ tava putrasya saṁyuge ,
nāśaknutāṁ vārayituṁ bhīṣmadroṇau mahārathau.
20. dravamāṇam tu tat sainyam tava putrasya samyuge
na aśaknutām vārayitum bhīṣmadroṇau mahārathau
20. tu samyuge bhīṣmadroṇau mahārathau tava putrasya
tat dravamāṇam sainyam vārayitum na aśaknutām
20. But in battle, even the great charioteers Bhīṣma and Droṇa were unable to restrain that fleeing army of your son.
वार्यमाणं हि भीष्मेण द्रोणेन च विशां पते ।
विद्रवत्येव तत्सैन्यं पश्यतोर्द्रोणभीष्मयोः ॥२१॥
21. vāryamāṇaṁ hi bhīṣmeṇa droṇena ca viśāṁ pate ,
vidravatyeva tatsainyaṁ paśyatordroṇabhīṣmayoḥ.
21. vāryamāṇam hi bhīṣmeṇa droṇena ca viśām pate
vidravati eva tat sainyam paśyatoḥ droṇabhīṣmayoḥ
21. viśām pate bhīṣmeṇa ca droṇena vāryamāṇam hi tat
sainyam droṇabhīṣmayoḥ paśyatoḥ eva vidravati
21. O lord of men, even though that army was being restrained by Bhishma and Drona, it was indeed fleeing, right before the eyes of Drona and Bhishma.
ततो रथसहस्रेषु विद्रवत्सु ततस्ततः ।
तावास्थितावेकरथं सौभद्रशिनिपुंगवौ ।
सौबलीं समरे सेनां शातयेतां समन्ततः ॥२२॥
22. tato rathasahasreṣu vidravatsu tatastataḥ ,
tāvāsthitāvekarathaṁ saubhadraśinipuṁgavau ,
saubalīṁ samare senāṁ śātayetāṁ samantataḥ.
22. tataḥ rathasahasreṣu vidravatsu
tataḥ tataḥ tau āsthitau ekaratham
saubhadraśinipuṅgavau saubalīm
samare senām śātayetām samantataḥ
22. tataḥ rathasahasreṣu tataḥ tataḥ
vidravatsu tau saubhadraśinipuṅgavau
ekaratham āsthitau samare
saubalīm senām samantataḥ śātayetām
22. Then, as thousands of chariots fled in every direction, those two - Abhimanyu, the son of Subhadra, and Satyaki, the foremost of the Shinis - mounted on a single chariot, began to destroy Subala's (Shakuni's) army completely in that battle.
शुशुभाते तदा तौ तु शैनेयकुरुपुंगवौ ।
अमावास्यां गतौ यद्वत्सोमसूर्यौ नभस्तले ॥२३॥
23. śuśubhāte tadā tau tu śaineyakurupuṁgavau ,
amāvāsyāṁ gatau yadvatsomasūryau nabhastale.
23. śuśubhāte tadā tau tu śaineyakurupuṅgavau
amāvāsyām gatau yadvat somasūryau nabhastale
23. tadā tau tu śaineyakurupuṅgavau nabhastale
amāvāsyām gatau somasūryau yadvat śuśubhāte
23. Then, those two, Satyaki (the descendant of Shini) and Abhimanyu (the foremost of the Kurus), shone brightly, just as the Moon and the Sun appear together in the sky on a new moon day.
अर्जुनस्तु ततः क्रुद्धस्तव सैन्यं विशां पते ।
ववर्ष शरवर्षेण धाराभिरिव तोयदः ॥२४॥
24. arjunastu tataḥ kruddhastava sainyaṁ viśāṁ pate ,
vavarṣa śaravarṣeṇa dhārābhiriva toyadaḥ.
24. arjunaḥ tu tataḥ kruddhaḥ tava sainyam viśām
pate vavarṣa śaravarṣeṇa dhārābhiḥ iva toyadaḥ
24. viśām pate tataḥ tu kruddhaḥ arjunaḥ dhārābhiḥ
iva toyadaḥ iva tava sainyam śaravarṣeṇa vavarṣa
24. O lord of men, then Arjuna, greatly enraged, showered your army with a rain of arrows, just as a cloud pours down torrents of rain.
वध्यमानं ततस्तत्तु शरैः पार्थस्य संयुगे ।
दुद्राव कौरवं सैन्यं विषादभयकम्पितम् ॥२५॥
25. vadhyamānaṁ tatastattu śaraiḥ pārthasya saṁyuge ,
dudrāva kauravaṁ sainyaṁ viṣādabhayakampitam.
25. vadhya-mānam tatas tat tu śaraiḥ pārthasya saṃyuge
dudrāva kauravam sainyam viṣāda-bhaya-kampitam
25. tatas saṃyuge pārthasya śaraiḥ vadhya-mānam tat
viṣāda-bhaya-kampitam kauravam sainyam tu dudrāva
25. Then, being struck down by the arrows of Pārtha (Arjuna) in battle, that Kaurava army, trembling with dejection and fear, fled.
द्रवतस्तान्समालोक्य भीष्मद्रोणौ महारथौ ।
न्यवारयेतां संरब्धौ दुर्योधनहितैषिणौ ॥२६॥
26. dravatastānsamālokya bhīṣmadroṇau mahārathau ,
nyavārayetāṁ saṁrabdhau duryodhanahitaiṣiṇau.
26. dravataḥ tān samālokya bhīṣma-droṇau mahā-rathau
nyavārayetām saṃrabdhau duryodhana-hitaiṣiṇau
26. tān dravataḥ samālokya,
saṃrabdhau duryodhana-hitaiṣiṇau bhīṣma-droṇau mahā-rathau nyavārayetām
26. Beholding them fleeing, Bhīṣma and Droṇa, the two great charioteers (mahārathas), who were enraged and wished for Duryodhana's welfare, restrained them.
ततो दुर्योधनो राजा समाश्वस्य विशां पते ।
न्यवर्तयत तत्सैन्यं द्रवमाणं समन्ततः ॥२७॥
27. tato duryodhano rājā samāśvasya viśāṁ pate ,
nyavartayata tatsainyaṁ dravamāṇaṁ samantataḥ.
27. tatas duryodhanaḥ rājā samāśvasya viśām pate
nyavartayata tat sainyam dravamāṇam samantataḥ
27. viśām pate tatas rājā duryodhanaḥ samāśvasya
samantataḥ dravamāṇam tat sainyam nyavartayata
27. Then King Duryodhana, O lord of men, having consoled it, turned back that army which was fleeing from all sides.
यत्र यत्र सुतं तुभ्यं यो यः पश्यति भारत ।
तत्र तत्र न्यवर्तन्त क्षत्रियाणां महारथाः ॥२८॥
28. yatra yatra sutaṁ tubhyaṁ yo yaḥ paśyati bhārata ,
tatra tatra nyavartanta kṣatriyāṇāṁ mahārathāḥ.
28. yatra yatra sutam tubhyam yaḥ yaḥ paśyati bhārata
tatra tatra nyavartanta kṣatriyāṇām mahā-rathāḥ
28. bhārata yatra yatra yaḥ yaḥ tubhyam sutam paśyati,
tatra tatra kṣatriyāṇām mahā-rathāḥ nyavartanta
28. Wherever, O Bhārata, whoever saw your son, there the great charioteers (mahārathas) among the Kṣatriyas turned back.
तान्निवृत्तान्समीक्ष्यैव ततोऽन्येऽपीतरे जनाः ।
अन्योन्यस्पर्धया राजँल्लज्जयान्येऽवतस्थिरे ॥२९॥
29. tānnivṛttānsamīkṣyaiva tato'nye'pītare janāḥ ,
anyonyaspardhayā rājaँllajjayānye'vatasthire.
29. tān nivṛttān samīkṣya eva tataḥ anye api itare janāḥ
anyonya-spardhayā rājan lajjayā anye avatastire
29. rājan,
tān nivṛttān samīkṣya eva,
tataḥ anye api itare janāḥ anyonya-spardhayā lajjayā anye avatastire.
29. O King, seeing those who had retreated turn back, the other remaining people, too, then stood firm, driven by mutual competition and shame.
पुनरावर्ततां तेषां वेग आसीद्विशां पते ।
पूर्यतः सागरस्येव चन्द्रस्योदयनं प्रति ॥३०॥
30. punarāvartatāṁ teṣāṁ vega āsīdviśāṁ pate ,
pūryataḥ sāgarasyeva candrasyodayanaṁ prati.
30. punaḥ āvartatām teṣām vegaḥ āsīt viśām pate
pūryataḥ sāgarasya iva candrasya udayanaṃ prati
30. viśām pate,
teṣām punaḥ āvartatām vegaḥ candrasya udayanaṃ prati sāgarasya pūryataḥ iva āsīt.
30. O lord of the people, the impetus of those (warriors) returning was like the ocean swelling at the rising of the moon.
संनिवृत्तांस्ततस्तांस्तु दृष्ट्वा राजा सुयोधनः ।
अब्रवीत्त्वरितो गत्वा भीष्मं शांतनवं वचः ॥३१॥
31. saṁnivṛttāṁstatastāṁstu dṛṣṭvā rājā suyodhanaḥ ,
abravīttvarito gatvā bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ vacaḥ.
31. saṃnivṛttān tataḥ tān tu dṛṣṭvā rājā suyodhanaḥ
abravīt tvaritaḥ gatvā bhīṣmaṃ śāntanavaṃ vacaḥ
31. tataḥ rājā suyodhanaḥ tān tu saṃnivṛttān dṛṣṭvā,
tvaritaḥ gatvā śāntanavaṃ bhīṣmaṃ vacaḥ abravīt.
31. Then, King Suyodhana, seeing those (warriors) who had returned, quickly went and spoke these words to Bhishma, son of Shantanu.
पितामह निबोधेदं यत्त्वा वक्ष्यामि भारत ।
नानुरूपमहं मन्ये त्वयि जीवति कौरव ॥३२॥
32. pitāmaha nibodhedaṁ yattvā vakṣyāmi bhārata ,
nānurūpamahaṁ manye tvayi jīvati kaurava.
32. pitāmaha nibodha idam yat tvā vakṣyāmi bhārata
na anurūpam aham manye tvayi jīvati kaurava
32. pitāmaha,
bhārata,
yat aham tvā vakṣyāmi,
idam nibodha: tvayi jīvati,
kaurava,
aham na anurūpam manye.
32. O Grandfather, O descendant of Bharata, understand this that I shall tell you: I do not consider this situation appropriate, O Kaurava, while you are still alive.
द्रोणे चास्त्रविदां श्रेष्ठे सपुत्रे ससुहृज्जने ।
कृपे चैव महेष्वासे द्रवतीयं वरूथिनी ॥३३॥
33. droṇe cāstravidāṁ śreṣṭhe saputre sasuhṛjjane ,
kṛpe caiva maheṣvāse dravatīyaṁ varūthinī.
33. droṇe ca astravidām śreṣṭhe saputre sasuhṛjjane
kṛpe ca eva maheṣvāse dravati iyam varūthinī
33. iyam varūthinī droṇe astravidām śreṣṭhe saputre
sasuhṛjjane ca kṛpe ca eva maheṣvāse (satsu api) dravati
33. This army is fleeing, even though Droṇa, the best among weapon experts, is present with his son and friends, and so is Kṛpa, the great archer.
न पाण्डवाः प्रतिबलास्तव राजन्कथंचन ।
तथा द्रोणस्य संग्रामे द्रौणेश्चैव कृपस्य च ॥३४॥
34. na pāṇḍavāḥ pratibalāstava rājankathaṁcana ,
tathā droṇasya saṁgrāme drauṇeścaiva kṛpasya ca.
34. na pāṇḍavāḥ pratibalāḥ tava rājan kathaṃcana
tathā droṇasya saṃgrāme drauṇeḥ ca eva kṛpasya ca
34. rājan pāṇḍavāḥ tava pratibalāḥ
kathaṃcana na (bhavanti) tathā
saṃgrāme droṇasya drauṇeḥ ca
eva kṛpasya ca (pratibalāḥ na)
34. O King, the Pāṇḍavas are by no means an equal match for your forces, nor are they an equal match for Droṇa, Droṇa's son (Drauṇi), or Kṛpa in battle.
अनुग्राह्याः पाण्डुसुता नूनं तव पितामह ।
यथेमां क्षमसे वीर वध्यमानां वरूथिनीम् ॥३५॥
35. anugrāhyāḥ pāṇḍusutā nūnaṁ tava pitāmaha ,
yathemāṁ kṣamase vīra vadhyamānāṁ varūthinīm.
35. anugrāhyāḥ pāṇḍusutāḥ nūnam tava pitāmaha
yathā imām kṣamase vīra vadhyamānām varūthinīm
35. pitāmaha,
vīra! nūnam pāṇḍusutāḥ tava anugrāhyāḥ (bhavanti) yathā tvam imām vadhyamānām varūthinīm kṣamase
35. O Grandfather (pitāmaha), surely the sons of Pāṇḍu deserve your favor, given that you, O hero (vīra), are tolerating this very army being slaughtered.
सोऽस्मि वाच्यस्त्वया राजन्पूर्वमेव समागमे ।
न योत्स्ये पाण्डवान्संख्ये नापि पार्षतसात्यकी ॥३६॥
36. so'smi vācyastvayā rājanpūrvameva samāgame ,
na yotsye pāṇḍavānsaṁkhye nāpi pārṣatasātyakī.
36. saḥ asmi vācyaḥ tvayā rājan pūrvam eva samāgame
na yotsye pāṇḍavān saṃkhye na api pārṣatasātyakī
36. rājan,
tvayā pūrvam eva samāgame saḥ (arthaḥ) vācyaḥ asmi (uktaḥ syāt): 'saṃkhye pāṇḍavān na yotsye,
na api pārṣatasātyakī (yotsye).
'
36. O King, you should have told me this earlier, at the very assembly: 'I will not fight the Pāṇḍavas in battle, nor Pārṣata and Sātyaki.'
श्रुत्वा तु वचनं तुभ्यमाचार्यस्य कृपस्य च ।
कर्णेन सहितः कृत्यं चिन्तयानस्तदैव हि ॥३७॥
37. śrutvā tu vacanaṁ tubhyamācāryasya kṛpasya ca ,
karṇena sahitaḥ kṛtyaṁ cintayānastadaiva hi.
37. śrutvā tu vacanam tubhyam ācāryasya kṛpasya ca
karṇena sahitaḥ kṛtyam cintayānaḥ tadaiva hi
37. saḥ (Duryodhana) tubhyam ca ācāryasya kṛpasya vacanam
śrutvā karṇena sahitaḥ tadaiva hi kṛtyam cintayānaḥ
37. Then indeed, having heard your (Dhritarashtra's) advice and that of preceptor Kṛpa, he, accompanied by Karṇa, pondered the task (kṛtyam).
यदि नाहं परित्याज्यो युवाभ्यामिह संयुगे ।
विक्रमेणानुरूपेण युध्येतां पुरुषर्षभौ ॥३८॥
38. yadi nāhaṁ parityājyo yuvābhyāmiha saṁyuge ,
vikrameṇānurūpeṇa yudhyetāṁ puruṣarṣabhau.
38. yadi na aham parityājyaḥ yuvābhyām iha saṃyuge
vikrameṇa anurūpeṇa yudhyetām puruṣarṣabhau
38. yadi aham iha saṃyuge yuvābhyām na parityājyaḥ,
he puruṣarṣabhau anurūpeṇa vikrameṇa yudhyetām
38. If I am not to be abandoned by you two here in this battle (saṃyuga), then you two, O best of men (puruṣarṣabhau), should fight with appropriate valor (vikrameṇa anurūpeṇa).
एतच्छ्रुत्वा वचो भीष्मः प्रहसन्वै मुहुर्मुहुः ।
अब्रवीत्तनयं तुभ्यं क्रोधादुद्वृत्य चक्षुषी ॥३९॥
39. etacchrutvā vaco bhīṣmaḥ prahasanvai muhurmuhuḥ ,
abravīttanayaṁ tubhyaṁ krodhādudvṛtya cakṣuṣī.
39. etat śrutvā vacaḥ bhīṣmaḥ prahasan vai muhurmuhuḥ
abravīt tanayam tubhyam krodhāt udvṛtya cakṣuṣī
39. bhīṣmaḥ etat vacaḥ śrutvā,
vai muhurmuhuḥ prahasan,
krodhāt cakṣuṣī udvṛtya tubhyam tanayam abravīt
39. Having heard these words (vacaḥ), Bhishma, indeed laughing repeatedly, then spoke to your (Dhritarashtra's) son (Duryodhana), rolling his eyes wide from anger (krodha).
बहुशो हि मया राजंस्तथ्यमुक्तं हितं वचः ।
अजेयाः पाण्डवा युद्धे देवैरपि सवासवैः ॥४०॥
40. bahuśo hi mayā rājaṁstathyamuktaṁ hitaṁ vacaḥ ,
ajeyāḥ pāṇḍavā yuddhe devairapi savāsavaiḥ.
40. bahuśaḥ hi mayā rājan tathyamuktam hitam vacaḥ
ajeyāḥ pāṇḍavāḥ yuddhe devaiḥ api savāsavaiḥ
40. he rājan,
hi mayā bahuśaḥ tathyamuktam hitam vacaḥ uktam.
pāṇḍavāḥ yuddhe devaiḥ api savāsavaiḥ ajeyāḥ (santi).
40. O King (rājan), indeed, many times (bahuśaḥ) have I spoken true and beneficial advice (vacaḥ) to you. The Pāṇḍavas are unconquerable in battle (yuddhe), even by the gods (devaiḥ) along with Indra (savāsavaiḥ).
यत्तु शक्यं मया कर्तुं वृद्धेनाद्य नृपोत्तम ।
करिष्यामि यथाशक्ति प्रेक्षेदानीं सबान्धवः ॥४१॥
41. yattu śakyaṁ mayā kartuṁ vṛddhenādya nṛpottama ,
kariṣyāmi yathāśakti prekṣedānīṁ sabāndhavaḥ.
41. yat tu śakyam mayā kartum vṛddhena adya nṛpottama
kariṣyāmi yathāśakti prekṣa idānīm sabāndhavaḥ
41. nṛpottama adya vṛddhena mayā yat śakyam kartum (tat) yathāśakti kariṣyāmi.
idānīm sabāndhavaḥ prekṣa.
41. O best of kings, whatever is possible for me, an old man, to accomplish today, I shall do to the best of my power. You and your kinsmen will now witness this.
अद्य पाण्डुसुतान्सर्वान्ससैन्यान्सह बन्धुभिः ।
मिषतो वारयिष्यामि सर्वलोकस्य पश्यतः ॥४२॥
42. adya pāṇḍusutānsarvānsasainyānsaha bandhubhiḥ ,
miṣato vārayiṣyāmi sarvalokasya paśyataḥ.
42. adya pāṇḍusutān sarvān sasainyān saha bandhubhiḥ
miṣataḥ vārayiṣyāmi sarvalokasya paśyataḥ
42. adya sarvalokasya paśyataḥ miṣataḥ (te) pāṇḍusutān sarvān sasainyān bandhubhiḥ saha vārayiṣyāmi.
42. Today, I will restrain all the sons of Pāṇḍu, along with their armies and kinsmen, as all the people witness it.
एवमुक्ते तु भीष्मेण पुत्रास्तव जनेश्वर ।
दध्मुः शङ्खान्मुदा युक्ता भेरीश्च जघ्निरे भृशम् ॥४३॥
43. evamukte tu bhīṣmeṇa putrāstava janeśvara ,
dadhmuḥ śaṅkhānmudā yuktā bherīśca jaghnire bhṛśam.
43. evam ukte tu bhīṣmeṇa putrāḥ tava janeśvara dadhmuḥ
śaṅkhān mudā yuktāḥ bherīḥ ca jaghnire bhṛśam
43. janeśvara bhīṣmeṇa evam ukte tu,
mudā yuktāḥ tava putrāḥ śaṅkhān dadhmuḥ ca bherīḥ bhṛśam jaghnire.
43. O lord of men, when Bhīṣma had spoken thus, your sons, filled with joy, blew their conches and loudly beat their war-drums.
पाण्डवापि ततो राजञ्श्रुत्वा तं निनदं महत् ।
दध्मुः शङ्खांश्च भेरीश्च मुरजांश्च व्यनादयन् ॥४४॥
44. pāṇḍavāpi tato rājañśrutvā taṁ ninadaṁ mahat ,
dadhmuḥ śaṅkhāṁśca bherīśca murajāṁśca vyanādayan.
44. pāṇḍavāḥ api tataḥ rājan śrutvā tam ninadam mahat
dadhmuḥ śaṅkhān ca bherīḥ ca murajān ca vyānādayan
44. rājan tataḥ pāṇḍavāḥ api tam mahat ninadam śrutvā,
śaṅkhān dadhmuḥ ca bherīḥ ca murajān ca vyānādayan.
44. Then, O king, the Pāṇḍavas too, having heard that mighty roar, blew their conches, and sounded their war-drums and tabors.