Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-48

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ब्रह्मोवाच ।
केचिद्ब्रह्ममयं वृक्षं केचिद्ब्रह्ममयं महत् ।
केचित्पुरुषमव्यक्तं केचित्परमनामयम् ।
मन्यन्ते सर्वमप्येतदव्यक्तप्रभवाव्ययम् ॥१॥
1. brahmovāca ,
kecidbrahmamayaṁ vṛkṣaṁ kecidbrahmamayaṁ mahat ,
kecitpuruṣamavyaktaṁ kecitparamanāmayam ,
manyante sarvamapyetadavyaktaprabhavāvyayam.
1. brahmā uvāca kecit brahmamayam vṛkṣam
kecit brahmamayam mahat kecit puruṣam
avyaktam kecit paramam anāmayam manyante
sarvam api etat avyaktaprabhava avyayam
1. brahmā uvāca kecit brahmamayam vṛkṣam kecit
brahmamayam mahat kecit avyaktam puruṣam
kecit paramam anāmayam manyante sarvam api
etat avyaktaprabhava avyayam (iti manyante)
1. Brahmā said: Some consider (brahman) to be a tree whose nature is (brahman); others consider it to be the great (brahman) itself. Still others consider it to be the unmanifest cosmic person (puruṣa), and some, the supreme, free from all affliction. They all believe that this entire (universe) originates from the unmanifest and is imperishable.
उच्छ्वासमात्रमपि चेद्योऽन्तकाले समो भवेत् ।
आत्मानमुपसंगम्य सोऽमृतत्वाय कल्पते ॥२॥
2. ucchvāsamātramapi cedyo'ntakāle samo bhavet ,
ātmānamupasaṁgamya so'mṛtatvāya kalpate.
2. ucchvāsamātram api cet yaḥ antakāle samaḥ bhavet
ātmanam upasaṃgamya saḥ amṛtatvāya kalpate
2. yaḥ ucchvāsamātram api cet antakāle samaḥ bhavet
saḥ ātmanam upasaṃgamya amṛtatvāya kalpate
2. If anyone, even for the duration of a single breath, remains composed at the final moment (antakāle), that person, by approaching the self (ātman), becomes eligible for immortality (amṛtatva).
निमेषमात्रमपि चेत्संयम्यात्मानमात्मनि ।
गच्छत्यात्मप्रसादेन विदुषां प्राप्तिमव्ययाम् ॥३॥
3. nimeṣamātramapi cetsaṁyamyātmānamātmani ,
gacchatyātmaprasādena viduṣāṁ prāptimavyayām.
3. nimeṣamātram api cet saṃyamya ātmanam ātmani
gacchati ātmaprasādena viduṣām prāptim avyayām
3. cet nimeṣamātram api ātmanam ātmani saṃyamya (saḥ)
ātmaprasādena viduṣām avyayām prāptim gacchati
3. If one controls the self (ātman) within the self (ātman), even for merely the duration of a blink, that person, by the grace of the self (ātman), attains the imperishable state achieved by the wise.
प्राणायामैरथ प्राणान्संयम्य स पुनः पुनः ।
दशद्वादशभिर्वापि चतुर्विंशात्परं ततः ॥४॥
4. prāṇāyāmairatha prāṇānsaṁyamya sa punaḥ punaḥ ,
daśadvādaśabhirvāpi caturviṁśātparaṁ tataḥ.
4. prāṇāyāmaiḥ atha prāṇān saṃyamya saḥ punaḥ punaḥ
daśadvādaśabhiḥ vā api caturviṃśāt param tataḥ
4. atha saḥ punaḥ punaḥ prāṇāyāmaiḥ prāṇān saṃyamya
daśadvādaśabhiḥ vā api caturviṃśāt param tataḥ
4. Then, repeatedly restraining the vital energies (prāṇa) through breath control (prāṇāyāma), he performs this ten or twelve times, or even beyond twenty-four.
एवं पूर्वं प्रसन्नात्मा लभते यद्यदिच्छति ।
अव्यक्तात्सत्त्वमुद्रिक्तममृतत्वाय कल्पते ॥५॥
5. evaṁ pūrvaṁ prasannātmā labhate yadyadicchati ,
avyaktātsattvamudriktamamṛtatvāya kalpate.
5. evam pūrvam prasannātmā labhate yat yat icchati
avyaktāt sattvam udriktam amṛtatvāya kalpate
5. evam pūrvam prasannātmā yat yat icchati labhate
avyaktāt udriktam sattvam amṛtatvāya kalpate
5. Thus, a person with a serene inner self (ātman) first obtains whatever he desires. The eminent clarity (sattva) that arises from the unmanifest (avyakta) becomes suitable for achieving immortality (amṛtatva).
सत्त्वात्परतरं नान्यत्प्रशंसन्तीह तद्विदः ।
अनुमानाद्विजानीमः पुरुषं सत्त्वसंश्रयम् ।
न शक्यमन्यथा गन्तुं पुरुषं तमथो द्विजाः ॥६॥
6. sattvātparataraṁ nānyatpraśaṁsantīha tadvidaḥ ,
anumānādvijānīmaḥ puruṣaṁ sattvasaṁśrayam ,
na śakyamanyathā gantuṁ puruṣaṁ tamatho dvijāḥ.
6. sattvāt parataram na anyat praśaṃsanti
iha tadvidaḥ anumānāt vijānīmaḥ
puruṣam sattvasaṃśrayam na śakyam
anyathā gantum puruṣam tam atho dvijāḥ
6. iha tadvidaḥ sattvāt parataram anyat
na praśaṃsanti anumānāt sattvasaṃśrayam
puruṣam vijānīmaḥ atho dvijāḥ
tam puruṣam anyathā gantum na śakyam
6. Here, those who know praise nothing superior to purity (sattva). Through inference, we understand the cosmic person (puruṣa) as being supported by (sattva). O twice-born ones, it is not possible to comprehend that (puruṣa) otherwise.
क्षमा धृतिरहिंसा च समता सत्यमार्जवम् ।
ज्ञानं त्यागोऽथ संन्यासः सात्त्विकं वृत्तमिष्यते ॥७॥
7. kṣamā dhṛtirahiṁsā ca samatā satyamārjavam ,
jñānaṁ tyāgo'tha saṁnyāsaḥ sāttvikaṁ vṛttamiṣyate.
7. kṣamā dhṛtiḥ ahiṃsā ca samatā satyam ārjavam jñānam
tyāgaḥ atha saṃnyāsaḥ sāttvikam vṛttam iṣyate
7. kṣamā dhṛtiḥ ahiṃsā ca samatā satyam ārjavam jñānam
tyāgaḥ atha saṃnyāsaḥ sāttvikam vṛttam iṣyate
7. Forgiveness, fortitude, non-violence (ahiṃsā), impartiality, truthfulness, straightforwardness, knowledge, renunciation, and also complete renunciation (saṃnyāsa) - this kind of conduct is considered to be characteristic of purity (sāttvika).
एतेनैवानुमानेन मन्यन्तेऽथ मनीषिणः ।
सत्त्वं च पुरुषश्चैकस्तत्र नास्ति विचारणा ॥८॥
8. etenaivānumānena manyante'tha manīṣiṇaḥ ,
sattvaṁ ca puruṣaścaikastatra nāsti vicāraṇā.
8. etena eva anumānena manyante atha manīṣiṇaḥ
sattvam ca puruṣaḥ ca ekaḥ tatra na asti vicāraṇā
8. atha manīṣiṇaḥ etena eva anumānena sattvam ca
puruṣaḥ ca ekaḥ manyante tatra vicāraṇā na asti
8. By this very inference, the wise ones now believe that the mind (sattva) and the conscious entity (puruṣa) are one. There is no room for further discussion on that matter.
आहुरेके च विद्वांसो ये ज्ञाने सुप्रतिष्ठिताः ।
क्षेत्रज्ञसत्त्वयोरैक्यमित्येतन्नोपपद्यते ॥९॥
9. āhureke ca vidvāṁso ye jñāne supratiṣṭhitāḥ ,
kṣetrajñasattvayoraikyamityetannopapadyate.
9. āhuḥ eke ca vidvāṃsaḥ ye jñāne supratiṣṭhitāḥ
kṣetrajñasattvayoḥ aikyam iti etat na upapadyate
9. ca eke vidvāṃsaḥ ye jñāne supratiṣṭhitāḥ āhuḥ
kṣetrajñasattvayoḥ aikyam iti etat na upapadyate
9. And some scholars, who are well-established in true knowledge, declare that the oneness of the knower of the field (kṣetrajña) and the mind (sattva) is not tenable.
पृथग्भूतस्ततो नित्यमित्येतदविचारितम् ।
पृथग्भावश्च विज्ञेयः सहजश्चापि तत्त्वतः ॥१०॥
10. pṛthagbhūtastato nityamityetadavicāritam ,
pṛthagbhāvaśca vijñeyaḥ sahajaścāpi tattvataḥ.
10. pṛthagbhūtaḥ tataḥ nityam iti etat avicāritam
pṛthagbhāvaḥ ca vijñeyaḥ sahajaḥ ca api tattvataḥ
10. tataḥ nityam pṛthagbhūtaḥ (iti) etat avicāritam
ca pṛthagbhāvaḥ tattvataḥ ca api sahajaḥ vijñeyaḥ
10. The assertion that it (the self) is eternally separate from that (sattva/mind) is not properly considered. In reality, this distinctness (pṛthagbhāva) should be understood as inherent and natural (sahaja).
तथैवैकत्वनानात्वमिष्यते विदुषां नयः ।
मशकोदुम्बरे त्वैक्यं पृथक्त्वमपि दृश्यते ॥११॥
11. tathaivaikatvanānātvamiṣyate viduṣāṁ nayaḥ ,
maśakodumbare tvaikyaṁ pṛthaktvamapi dṛśyate.
11. tathā eva ekatvanānātvam iṣyate viduṣām nayaḥ
maśakodumbare tu aikyam pṛthaktvam api dṛśyate
11. tathā eva viduṣām nayaḥ ekatvanānātvam iṣyate
tu maśakodumbare aikyam api pṛthaktvam dṛśyate
11. Similarly, the view of the wise accepts both unity and diversity. For instance, in the case of a mosquito and a fig, both identity and distinctness are observed.
मत्स्यो यथान्यः स्यादप्सु संप्रयोगस्तथानयोः ।
संबन्धस्तोयबिन्दूनां पर्णे कोकनदस्य च ॥१२॥
12. matsyo yathānyaḥ syādapsu saṁprayogastathānayoḥ ,
saṁbandhastoyabindūnāṁ parṇe kokanadasya ca.
12. matsyaḥ yathā anyaḥ syāt apsu saṃprayogaḥ tathā
anayoḥ saṃbandhaḥ toyabindūnām parṇe kokanadasya ca
12. yathā matsyaḥ apsu anyaḥ syāt tathā anayoḥ saṃprayogaḥ
(asti) ca kokanadasya parṇe toyabindūnām saṃbandhaḥ (asti)
12. Just as a fish, though in water, remains distinct, so too is the close association of these two. And similarly, it is like the connection of water droplets on the leaf of a red lotus.
गुरुरुवाच ।
इत्युक्तवन्तं ते विप्रास्तदा लोकपितामहम् ।
पुनः संशयमापन्नाः पप्रच्छुर्द्विजसत्तमाः ॥१३॥
13. gururuvāca ,
ityuktavantaṁ te viprāstadā lokapitāmaham ,
punaḥ saṁśayamāpannāḥ papracchurdvijasattamāḥ.
13. guruḥ uvāca iti uktavantam te viprāḥ tadā lokapitāmaham
punaḥ saṃśayam āpannāḥ papracchuḥ dvijasattamāḥ
13. guruḥ uvāca te dvijasattamāḥ viprāḥ punaḥ saṃśayam
āpannāḥ tadā iti uktavantam lokapitāmaham papracchuḥ
13. The Guru said: "Those eminent Brahmins, having again become assailed by doubt (saṃśaya), then asked the grandfather of the world (lokapitāmaha), who had just spoken thus."
ऋषय ऊचुः ।
किं स्विदेवेह धर्माणामनुष्ठेयतमं स्मृतम् ।
व्याहतामिव पश्यामो धर्मस्य विविधां गतिम् ॥१४॥
14. ṛṣaya ūcuḥ ,
kiṁ svideveha dharmāṇāmanuṣṭheyatamaṁ smṛtam ,
vyāhatāmiva paśyāmo dharmasya vividhāṁ gatim.
14. ṛṣayaḥ ūcuḥ kim svid eva iha dharmāṇām anuṣṭheyatamam
smṛtam vyāhatām iva paśyāmaḥ dharmasya vividhām gatim
14. ṛṣayaḥ ūcuḥ iha dharmāṇām kim svid eva anuṣṭheyatamam
smṛtam? vayam dharmasya vividhām gatim vyāhatām iva paśyāmaḥ
14. The Rishis said: "What, indeed, among the (dharma)s here, is considered the most to be practiced? We perceive the diverse courses of (dharma) as if contradictory."
ऊर्ध्वं देहाद्वदन्त्येके नैतदस्तीति चापरे ।
केचित्संशयितं सर्वं निःसंशयमथापरे ॥१५॥
15. ūrdhvaṁ dehādvadantyeke naitadastīti cāpare ,
kecitsaṁśayitaṁ sarvaṁ niḥsaṁśayamathāpare.
15. ūrdhvam dehāt vadanti eke na etat asti iti ca apare
kecit saṃśayitam sarvam niḥsaṃśayam atha apare
15. eke dehāt ūrdhvam asti (iti) vadanti,
ca apare etat na asti iti kecit sarvam saṃśayitam,
atha apare niḥsaṃśayam
15. Some assert that there is existence after the physical body, while others say that this is not so. Some consider everything to be doubtful, while still others hold it to be entirely without doubt.
अनित्यं नित्यमित्येके नास्त्यस्तीत्यपि चापरे ।
एकरूपं द्विधेत्येके व्यामिश्रमिति चापरे ।
एकमेके पृथक्चान्ये बहुत्वमिति चापरे ॥१६॥
16. anityaṁ nityamityeke nāstyastītyapi cāpare ,
ekarūpaṁ dvidhetyeke vyāmiśramiti cāpare ,
ekameke pṛthakcānye bahutvamiti cāpare.
16. anityaṃ nityam iti eke na asti asti
iti api ca apare ekarūpaṃ dvidhā iti
eke vyāmiśram iti ca apare ekam eke
pṛthak ca anye bahutvam iti ca apare
16. eke anityaṃ iti; apare nityam; ca (apare) na asti
iti; api ca (apare) asti iti; eke ekarūpaṃ iti;
dvidhā ca (apare) iti; vyāmiśram iti ca apare;
ekam eke; pṛthak ca anye; bahutvam iti ca apare
16. Some assert reality to be impermanent, while others consider it eternal. Similarly, some claim it does not exist, while others maintain that it does. Some believe it has a single form, others that it is twofold, and still others that it is a complex mixture. Moreover, some consider it to be one, others distinct, and yet others perceive it as a multitude.
मन्यन्ते ब्राह्मणा एवं प्राज्ञास्तत्त्वार्थदर्शिनः ।
जटाजिनधराश्चान्ये मुण्डाः केचिदसंवृताः ॥१७॥
17. manyante brāhmaṇā evaṁ prājñāstattvārthadarśinaḥ ,
jaṭājinadharāścānye muṇḍāḥ kecidasaṁvṛtāḥ.
17. manyante brāhmaṇāḥ evaṃ prājñāḥ tattvārthadarśinaḥ
jaṭājina dharāḥ ca anye muṇḍāḥ kecit asaṃvṛtāḥ
17. prājñāḥ tattvārthadarśinaḥ brāhmaṇāḥ evaṃ manyante ca
anye jaṭājinadharāḥ kecit muṇḍāḥ (kecit) asaṃvṛtāḥ
17. Thus, wise brahmins (brāhmaṇa), who are seers of the true meaning of reality, conceive of things. While others wear matted hair and deerskins, some are shaven-headed, and some remain completely uncovered.
अस्नानं केचिदिच्छन्ति स्नानमित्यपि चापरे ।
आहारं केचिदिच्छन्ति केचिच्चानशने रताः ॥१८॥
18. asnānaṁ kecidicchanti snānamityapi cāpare ,
āhāraṁ kecidicchanti keciccānaśane ratāḥ.
18. asnānaṃ kecit icchanti snānam iti api ca apare
āhāraṃ kecit icchanti kecit ca anaśane ratāḥ
18. kecit asnānam icchanti api ca apare snānam iti
kecit āhāraṃ icchanti ca kecit anaśane ratāḥ
18. Some prefer not bathing, while others favor bathing. Similarly, some prefer consuming food, while others are devoted to fasting.
कर्म केचित्प्रशंसन्ति प्रशान्तिमपि चापरे ।
देशकालावुभौ केचिन्नैतदस्तीति चापरे ।
केचिन्मोक्षं प्रशंसन्ति केचिद्भोगान्पृथग्विधान् ॥१९॥
19. karma kecitpraśaṁsanti praśāntimapi cāpare ,
deśakālāvubhau kecinnaitadastīti cāpare ,
kecinmokṣaṁ praśaṁsanti kecidbhogānpṛthagvidhān.
19. karma kecit praśaṃsanti praśāntim api
ca apare deśakālau ubhau kecit na
etat asti iti ca apare kecit mokṣaṃ
praśaṃsanti kecit bhogān pṛthagvidhān
19. kecit karma praśaṃsanti api ca apare
praśāntim kecit deśakālau ubhau ca
apare na etat asti iti kecit mokṣaṃ
praśaṃsanti ca kecit pṛthagvidhān bhogān
19. Some commend action (karma), while others praise tranquility. Some consider both place and time (important), while others assert that such things do not exist. Some extol final liberation (mokṣa), while others praise various kinds of worldly enjoyments.
धनानि केचिदिच्छन्ति निर्धनत्वं तथापरे ।
उपास्यसाधनं त्वेके नैतदस्तीति चापरे ॥२०॥
20. dhanāni kecidicchanti nirdhanatvaṁ tathāpare ,
upāsyasādhanaṁ tveke naitadastīti cāpare.
20. dhanāni kecit icchanti nirdhanatvam tathā apare
| upāsyasādhanam tu eke na etat asti iti ca apare
20. kecit dhanāni icchanti tathā apare nirdhanatvam
tu eke upāsyasādhanam ca apare na etat asti iti
20. Some people desire wealth, while others desire poverty. Still, some aspire to the means for meditation or worship. And yet others believe, "This (means) does not exist."
अहिंसानिरताश्चान्ये केचिद्धिंसापरायणाः ।
पुण्येन यशसेत्येके नैतदस्तीति चापरे ॥२१॥
21. ahiṁsāniratāścānye keciddhiṁsāparāyaṇāḥ ,
puṇyena yaśasetyeke naitadastīti cāpare.
21. ahiṃsāniratāḥ ca anye kecit hiṃsāparāyaṇāḥ |
puṇyena yaśasā iti eke na etat asti iti ca apare
21. ca anye ahiṃsāniratāḥ kecit hiṃsāparāyaṇāḥ eke
puṇyena yaśasā iti ca apare na etat asti iti
21. And others are devoted to non-violence, while some are intent on violence. Some believe it is for merit (puṇya) or fame, and yet others think, "This (purpose or result) does not exist."
सद्भावनिरताश्चान्ये केचित्संशयिते स्थिताः ।
दुःखादन्ये सुखादन्ये ध्यानमित्यपरे स्थिताः ॥२२॥
22. sadbhāvaniratāścānye kecitsaṁśayite sthitāḥ ,
duḥkhādanye sukhādanye dhyānamityapare sthitāḥ.
22. sadbhāvaniratāḥ ca anye kecit saṃśayite sthitāḥ |
duḥkhāt anye sukhāt anye dhyānam iti apare sthitāḥ
22. ca anye sadbhāvaniratāḥ kecit saṃśayite sthitāḥ anye duḥkhāt
(sthitāḥ) anye sukhāt (sthitāḥ) apare dhyānam iti (sthitāḥ)
22. And others are devoted to good intentions or reality, while some remain in doubt. Some people engage in (meditation) due to suffering, others due to happiness. Still others remain thinking, "This is (dhyāna)."
यज्ञमित्यपरे धीराः प्रदानमिति चापरे ।
सर्वमेके प्रशंसन्ति न सर्वमिति चापरे ॥२३॥
23. yajñamityapare dhīrāḥ pradānamiti cāpare ,
sarvameke praśaṁsanti na sarvamiti cāpare.
23. yajñam iti apare dhīrāḥ pradānam iti ca apare
| sarvam eke praśaṃsanti na sarvam iti ca apare
23. apare dhīrāḥ yajñam iti ca apare pradānam iti
eke sarvam praśaṃsanti ca apare na sarvam iti
23. Other wise individuals consider it a Vedic ritual (yajña), and still others consider it an offering. Some praise everything, while others believe, "Not everything (is worthy of praise)."
तपस्त्वन्ये प्रशंसन्ति स्वाध्यायमपरे जनाः ।
ज्ञानं संन्यासमित्येके स्वभावं भूतचिन्तकाः ॥२४॥
24. tapastvanye praśaṁsanti svādhyāyamapare janāḥ ,
jñānaṁ saṁnyāsamityeke svabhāvaṁ bhūtacintakāḥ.
24. tapas tu anye praśaṃsanti svādhyāyam apare janāḥ
jñānam saṃnyāsam iti eke svabhāvam bhūtacintakāḥ
24. anye janāḥ tu tapas praśaṃsanti
apare svādhyāyam (praśaṃsanti) eke
jñānam saṃnyāsam iti (praśaṃsanti)
bhūtacintakāḥ svabhāvam (praśaṃsanti)
24. Some people praise austerity (tapas), others praise self-study. Still others consider knowledge and renunciation to be supreme, while those who contemplate the nature of beings speak of intrinsic nature (svabhāva).
एवं व्युत्थापिते धर्मे बहुधा विप्रधावति ।
निश्चयं नाधिगच्छामः संमूढाः सुरसत्तम ॥२५॥
25. evaṁ vyutthāpite dharme bahudhā vipradhāvati ,
niścayaṁ nādhigacchāmaḥ saṁmūḍhāḥ surasattama.
25. evam vyutthāpite dharme bahudhā vipradhāvāti
niścayam na adhigacchāmaḥ saṃmūḍhāḥ surasattama
25. surasattama,
evam dharme bahudhā vyutthāpite (sati),
(saḥ) vipradhāvāti saṃmūḍhāḥ (vayam) niścayam na adhigacchāmaḥ
25. When the natural law (dharma) is thus proclaimed in many ways, it becomes confused and widespread. We, being completely bewildered, do not attain a clear conclusion, O best among the gods.
इदं श्रेय इदं श्रेय इत्येवं प्रस्थितो जनः ।
यो हि यस्मिन्रतो धर्मे स तं पूजयते सदा ॥२६॥
26. idaṁ śreya idaṁ śreya ityevaṁ prasthito janaḥ ,
yo hi yasminrato dharme sa taṁ pūjayate sadā.
26. idam śreyaḥ idam śreyaḥ iti evam prasthitaḥ janaḥ
yaḥ hi yasmin rataḥ dharme saḥ tam pūjayate sadā
26. janaḥ idam śreyaḥ idam śreyaḥ iti evam prasthitaḥ hi yaḥ yasmin dharme rataḥ (asti),
saḥ tam sadā pūjayate
26. People proceed in this manner, saying 'This is superior, this is superior!' Indeed, whichever natural law (dharma) a person is devoted to, he always reveres that.
तत्र नो विहता प्रज्ञा मनश्च बहुलीकृतम् ।
एतदाख्यातुमिच्छामः श्रेयः किमिति सत्तम ॥२७॥
27. tatra no vihatā prajñā manaśca bahulīkṛtam ,
etadākhyātumicchāmaḥ śreyaḥ kimiti sattama.
27. tatra naḥ vihatā prajñā manaḥ ca bahulīkṛtam
etat ākhyātum icchāmaḥ śreyaḥ kim iti sattama
27. sattama,
tatra naḥ prajñā vihatā (asti),
ca manaḥ bahulīkṛtam (asti) (vayam) etat kim śreyaḥ iti ākhyātum icchāmaḥ
27. Because of this, our wisdom is impaired, and our minds are greatly confused. We wish to know this: What, O best one, is truly superior?
अतः परं च यद्गुह्यं तद्भवान्वक्तुमर्हति ।
सत्त्वक्षेत्रज्ञयोश्चैव संबन्धः केन हेतुना ॥२८॥
28. ataḥ paraṁ ca yadguhyaṁ tadbhavānvaktumarhati ,
sattvakṣetrajñayoścaiva saṁbandhaḥ kena hetunā.
28. ataḥ param ca yat guhyam tat bhavān vaktum arhati
sattva-kṣetrajñayoḥ ca eva sambandhaḥ kena hetunā
28. bhavān ataḥ param ca yat guhyam tat vaktum arhati
ca eva sattva-kṣetrajñayoḥ sambandhaḥ kena hetunā
28. And furthermore, you are capable of explaining whatever profound secret remains. What is the relationship between the mind (sattva) and the knower of the field (kṣetrajña), and by what cause does it arise?
एवमुक्तः स तैर्विप्रैर्भगवाँल्लोकभावनः ।
तेभ्यः शशंस धर्मात्मा याथातथ्येन बुद्धिमान् ॥२९॥
29. evamuktaḥ sa tairviprairbhagavāँllokabhāvanaḥ ,
tebhyaḥ śaśaṁsa dharmātmā yāthātathyena buddhimān.
29. evam uktaḥ saḥ taiḥ vipraiḥ bhagavān loka-bhāvanaḥ
tebhyaḥ śaśaṃsa dharma-ātmā yāthātathyena buddhimān
29. taiḥ vipraiḥ evam uktaḥ saḥ bhagavān loka-bhāvanaḥ
dharma-ātmā buddhimān tebhyaḥ yāthātathyena śaśaṃsa
29. Thus addressed by those Brahmins, the glorious Lord, sustainer of the worlds, whose nature was righteousness (dharma), and who was wise, explained to them truly, in accordance with reality.