Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-29

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
हतेषु सर्वसैन्येषु पाण्डुपुत्रै रणाजिरे ।
मम सैन्यावशिष्टास्ते किमकुर्वत संजय ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
hateṣu sarvasainyeṣu pāṇḍuputrai raṇājire ,
mama sainyāvaśiṣṭāste kimakurvata saṁjaya.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca hateṣu sarva-sainyeṣu pāṇḍuputraiḥ
raṇājire mama sainya-avaśiṣṭāḥ te kim akurvata saṃjaya
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca saṃjaya pāṇḍuputraiḥ raṇājire
sarva-sainyeṣu hateṣu mama sainya-avaśiṣṭāḥ te kim akurvata
1. Dhritarashtra said, "Sanjaya, what did those remaining from my army do after all my troops had been slain on the battlefield by the sons of Pandu?"
कृतवर्मा कृपश्चैव द्रोणपुत्रश्च वीर्यवान् ।
दुर्योधनश्च मन्दात्मा राजा किमकरोत्तदा ॥२॥
2. kṛtavarmā kṛpaścaiva droṇaputraśca vīryavān ,
duryodhanaśca mandātmā rājā kimakarottadā.
2. kṛtavarmā kṛpaḥ ca eva droṇaputraḥ ca vīryavān
duryodhanaḥ ca manda-ātmā rājā kim akarot tadā
2. kṛtavarmā kṛpaḥ ca eva vīryavān droṇaputraḥ ca
manda-ātmā rājā duryodhanaḥ ca tadā kim akarot
2. What then did Kritavarma, Kripa, the mighty son of Drona (Aśvatthāmā), and King Duryodhana, who was dull-witted, do?
संजय उवाच ।
संप्राद्रवत्सु दारेषु क्षत्रियाणां महात्मनाम् ।
विद्रुते शिबिरे शून्ये भृशोद्विग्नास्त्रयो रथाः ॥३॥
3. saṁjaya uvāca ,
saṁprādravatsu dāreṣu kṣatriyāṇāṁ mahātmanām ,
vidrute śibire śūnye bhṛśodvignāstrayo rathāḥ.
3. saṃjayaḥ uvāca saṃprādravatsu dāreṣu kṣatriyāṇām mahā-ātmanām
vidrute śibire śūnye bhṛśa-udvignāḥ trayaḥ rathāḥ
3. saṃjayaḥ uvāca kṣatriyāṇām mahā-ātmanām dāreṣu saṃprādravatsu
śūnye śibire vidrute trayaḥ rathāḥ bhṛśa-udvignāḥ
3. Sanjaya said, "When the wives of the great kṣatriyas were fleeing and the camp was deserted and dispersed, the three warriors (implied by 'chariots') were greatly agitated."
निशम्य पाण्डुपुत्राणां तदा विजयिनां स्वनम् ।
विद्रुतं शिबिरं दृष्ट्वा सायाह्ने राजगृद्धिनः ।
स्थानं नारोचयंस्तत्र ततस्ते ह्रदमभ्ययुः ॥४॥
4. niśamya pāṇḍuputrāṇāṁ tadā vijayināṁ svanam ,
vidrutaṁ śibiraṁ dṛṣṭvā sāyāhne rājagṛddhinaḥ ,
sthānaṁ nārocayaṁstatra tataste hradamabhyayuḥ.
4. niśamya pāṇḍuputrāṇām tadā vijayinām
svanam vidrutam śibiram dṛṣṭvā
sāya-ahne rāja-gṛddhinaḥ sthānam na
arocayan tatra tataḥ te hradam abhyayuḥ
4. tadā vijayinām pāṇḍuputrāṇām svanam
niśamya sāya-ahne vidrutam śibiram
dṛṣṭvā rāja-gṛddhinaḥ tatra sthānam
na arocayan tataḥ te hradam abhyayuḥ
4. Having then heard the roar of the victorious sons of Pandu, and having seen the deserted camp in the evening, those who were greedy for sovereignty (rāja-gṛddhinaḥ) did not approve of staying there. Thereupon, they approached a lake.
युधिष्ठिरोऽपि धर्मात्मा भ्रातृभिः सहितो रणे ।
हृष्टः पर्यपतद्राजन्दुर्योधनवधेप्सया ॥५॥
5. yudhiṣṭhiro'pi dharmātmā bhrātṛbhiḥ sahito raṇe ,
hṛṣṭaḥ paryapatadrājanduryodhanavadhepsayā.
5. yudhiṣṭhiraḥ api dharmātmā bhrātṛbhiḥ sahitaḥ raṇe
hṛṣṭaḥ paryapatat rājan duryodhanavadh-īpsayā
5. rājan dharmātmā yudhiṣṭhiraḥ api bhrātṛbhiḥ sahitaḥ
hṛṣṭaḥ duryodhanavadh-īpsayā raṇe paryapatat
5. O King, the righteous (dharmātmā) Yudhiṣṭhira, accompanied by his brothers, also joyfully rushed into battle, eager for Duryodhana's death.
मार्गमाणास्तु संक्रुद्धास्तव पुत्रं जयैषिणः ।
यत्नतोऽन्वेषमाणास्तु नैवापश्यञ्जनाधिपम् ॥६॥
6. mārgamāṇāstu saṁkruddhāstava putraṁ jayaiṣiṇaḥ ,
yatnato'nveṣamāṇāstu naivāpaśyañjanādhipam.
6. mārgamāṇāḥ tu saṃkruddhāḥ tava putraṃ jayaiṣiṇaḥ
yatnataḥ anveṣamāṇāḥ tu na eva apaśyan janādhipam
6. tu saṃkruddhāḥ jayaiṣiṇaḥ mārgamāṇāḥ tu yatnataḥ
tava putraṃ anveṣamāṇāḥ janādhipam na eva apaśyan
6. But those enraged, victory-seeking (jaya-eṣiṇaḥ) [Pāṇḍavas], diligently searching for your son, did not see the king (janādhipa) at all.
स हि तीव्रेण वेगेन गदापाणिरपाक्रमत् ।
तं ह्रदं प्राविशच्चापि विष्टभ्यापः स्वमायया ॥७॥
7. sa hi tīvreṇa vegena gadāpāṇirapākramat ,
taṁ hradaṁ prāviśaccāpi viṣṭabhyāpaḥ svamāyayā.
7. sa hi tīvreṇa vegena gadāpāṇiḥ apākramat taṃ
hradaṃ prāviśat ca api viṣṭabhya āpaḥ svamāyayā
7. hi sa gadāpāṇiḥ tīvreṇa vegena apākramat ca api
svamāyayā āpaḥ viṣṭabhya taṃ hradaṃ prāviśat
7. Indeed, he, mace in hand (gadāpāṇi), retreated with great speed. And he also entered that pond, having magically held back the waters by his own power of illusion (māyā).
यदा तु पाण्डवाः सर्वे सुपरिश्रान्तवाहनाः ।
ततः स्वशिबिरं प्राप्य व्यतिष्ठन्सहसैनिकाः ॥८॥
8. yadā tu pāṇḍavāḥ sarve supariśrāntavāhanāḥ ,
tataḥ svaśibiraṁ prāpya vyatiṣṭhansahasainikāḥ.
8. yadā tu pāṇḍavāḥ sarve supariśrāntavāhanāḥ
tataḥ svaśibiraṃ prāpya vyatiṣṭhan sahasainikāḥ
8. yadā tu sarve pāṇḍavāḥ supariśrāntavāhanāḥ [āsann]
tataḥ svaśibiraṃ prāpya sahasainikāḥ vyatiṣṭhan
8. But when all the Pāṇḍavas had their mounts thoroughly exhausted, they then reached their own camp and remained there with their soldiers.
ततः कृपश्च द्रौणिश्च कृतवर्मा च सात्वतः ।
संनिविष्टेषु पार्थेषु प्रयातास्तं ह्रदं शनैः ॥९॥
9. tataḥ kṛpaśca drauṇiśca kṛtavarmā ca sātvataḥ ,
saṁniviṣṭeṣu pārtheṣu prayātāstaṁ hradaṁ śanaiḥ.
9. tataḥ kṛpaḥ ca drauṇiḥ ca kṛtavarmā ca sātvataḥ
saṃniviṣṭeṣu pārtheṣu prayātāḥ tam hradam śanaiḥ
9. tataḥ pārtheṣu saṃniviṣṭeṣu kṛpaḥ ca drauṇiḥ ca
kṛtavarmā ca sātvataḥ tam hradam śanaiḥ prayātāḥ
9. After the Pāṇḍavas were stationed, Kṛpa, Drauṇi, Kṛtavarmā, and Sātvata slowly proceeded towards that lake.
ते तं ह्रदं समासाद्य यत्र शेते जनाधिपः ।
अभ्यभाषन्त दुर्धर्षं राजानं सुप्तमम्भसि ॥१०॥
10. te taṁ hradaṁ samāsādya yatra śete janādhipaḥ ,
abhyabhāṣanta durdharṣaṁ rājānaṁ suptamambhasi.
10. te tam hradam samāsādya yatra śete janādhipaḥ
abhyabhāṣanta durdharṣam rājānam suptam ambhasi
10. te tam hradam samāsādya yatra janādhipaḥ śete
durdharṣam ambhasi suptam rājānam abhyabhāṣanta
10. Upon reaching that lake where the lord of men lay, they addressed the formidable king, who was sleeping in the water.
राजन्नुत्तिष्ठ युध्यस्व सहास्माभिर्युधिष्ठिरम् ।
जित्वा वा पृथिवीं भुङ्क्ष्व हतो वा स्वर्गमाप्नुहि ॥११॥
11. rājannuttiṣṭha yudhyasva sahāsmābhiryudhiṣṭhiram ,
jitvā vā pṛthivīṁ bhuṅkṣva hato vā svargamāpnuhi.
11. rājan uttiṣṭha yudhyasva saha asmābhiḥ yudhiṣṭhiram
jitvā vā pṛthivīm bhuṅkṣva hataḥ vā svargam āpnuhi
11. rājan uttiṣṭha asmābhiḥ saha yudhiṣṭhiram yudhyasva
vā jitvā pṛthivīm bhuṅkṣva vā hataḥ svargam āpnuhi
11. "O King, rise up and fight Yudhiṣṭhira alongside us! Either conquer the earth and rule it, or, if you are killed, attain heaven."
तेषामपि बलं सर्वं हतं दुर्योधन त्वया ।
प्रतिरब्धाश्च भूयिष्ठं ये शिष्टास्तत्र सैनिकाः ॥१२॥
12. teṣāmapi balaṁ sarvaṁ hataṁ duryodhana tvayā ,
pratirabdhāśca bhūyiṣṭhaṁ ye śiṣṭāstatra sainikāḥ.
12. teṣām api balam sarvam hatam duryodhana tvayā
pratirabdhāḥ ca bhūyiṣṭham ye śiṣṭāḥ tatra sainikāḥ
12. duryodhana teṣām api sarvam balam tvayā hatam ca
ye sainikāḥ tatra śiṣṭāḥ bhūyiṣṭham pratirabdhāḥ
12. "O Duryodhana, even their entire army was devastated by you! And the great majority of our soldiers who remained there have rallied."
न ते वेगं विषहितुं शक्तास्तव विशां पते ।
अस्माभिरभिगुप्तस्य तस्मादुत्तिष्ठ भारत ॥१३॥
13. na te vegaṁ viṣahituṁ śaktāstava viśāṁ pate ,
asmābhirabhiguptasya tasmāduttiṣṭha bhārata.
13. na te vegam viṣahitum śaktāḥ tava viśām pate
asmābhiḥ abhiguptasya tasmāt uttiṣṭha bhārata
13. viśām pate bhārata asmābhiḥ abhiguptasya tava
vegam viṣahitum te na śaktāḥ tasmāt uttiṣṭha
13. O lord of the people, they are not capable of withstanding your impetus, as you are protected by us. Therefore, O Bhārata, arise!
दुर्योधन उवाच ।
दिष्ट्या पश्यामि वो मुक्तानीदृशात्पुरुषक्षयात् ।
पाण्डुकौरवसंमर्दाज्जीवमानान्नरर्षभान् ॥१४॥
14. duryodhana uvāca ,
diṣṭyā paśyāmi vo muktānīdṛśātpuruṣakṣayāt ,
pāṇḍukauravasaṁmardājjīvamānānnararṣabhān.
14. duryodhana uvāca diṣṭyā paśyāmi vaḥ muktān īdṛśāt
puruṣakṣayāt pāṇḍukauravasammardāt jīvamānān nararṣabhān
14. duryodhana uvāca diṣṭyā paśyāmi vaḥ īdṛśāt puruṣakṣayāt
pāṇḍukauravasammardāt muktān jīvamānān nararṣabhān
14. Duryodhana said: Fortunately, I see you, the best of men, who are surviving and freed from such a great destruction of men caused by the conflict between the Pāṇḍavas and Kauravas.
विजेष्यामो वयं सर्वे विश्रान्ता विगतक्लमाः ।
भवन्तश्च परिश्रान्ता वयं च भृशविक्षताः ।
उदीर्णं च बलं तेषां तेन युद्धं न रोचये ॥१५॥
15. vijeṣyāmo vayaṁ sarve viśrāntā vigataklamāḥ ,
bhavantaśca pariśrāntā vayaṁ ca bhṛśavikṣatāḥ ,
udīrṇaṁ ca balaṁ teṣāṁ tena yuddhaṁ na rocaye.
15. vijeṣyāmaḥ vayam sarve viśrāntāḥ
vigataklamāḥ bhavantaḥ ca pariśrāntāḥ
vayam ca bhṛśavikṣatāḥ udīrṇam
ca balam teṣām tena yuddham na rocaye
15. vayam sarve viśrāntāḥ vigataklamāḥ (santaḥ)
vijeṣyāmaḥ bhavantaḥ ca pariśrāntāḥ
vayam ca bhṛśavikṣatāḥ (smaḥ) teṣām balam
ca udīrṇam (asti) tena yuddham na rocaye
15. We, all of us, will be victorious once we are rested and free from weariness. However, you are thoroughly fatigued, and we ourselves are severely wounded. Furthermore, their (the enemies') strength has greatly increased. Therefore, I do not approve of engaging in battle (now).
न त्वेतदद्भुतं वीरा यद्वो महदिदं मनः ।
अस्मासु च परा भक्तिर्न तु कालः पराक्रमे ॥१६॥
16. na tvetadadbhutaṁ vīrā yadvo mahadidaṁ manaḥ ,
asmāsu ca parā bhaktirna tu kālaḥ parākrame.
16. na tu etat adbhutam vīrāḥ yat vaḥ mahat idam
manaḥ asmāsu ca parā bhaktiḥ na tu kālaḥ parākrame
16. vīrāḥ yat vaḥ idam mahat manaḥ ca asmāsu parā bhaktiḥ
(asti) etat tu na adbhutam tu parākrame kālaḥ na (asti)
16. O heroes, it is not at all surprising that your spirit is so great and that you have such supreme devotion (bhakti) towards us. But this is not the right time for a display of valor.
विश्रम्यैकां निशामद्य भवद्भिः सहितो रणे ।
प्रतियोत्स्याम्यहं शत्रूञ्श्वो न मेऽस्त्यत्र संशयः ॥१७॥
17. viśramyaikāṁ niśāmadya bhavadbhiḥ sahito raṇe ,
pratiyotsyāmyahaṁ śatrūñśvo na me'styatra saṁśayaḥ.
17. viśramya ekām niśām adya bhavadbhiḥ sahitaḥ raṇe
pratiyotsyāmi aham śatrūn śvaḥ na me asti atra saṃśayaḥ
17. adya ekām niśām viśramya,
bhavadbhiḥ sahitaḥ aham śvaḥ raṇe śatrūn pratiyotsyāmi.
atra me saṃśayaḥ na asti.
17. Having rested for just one night today, I will, accompanied by all of you, fight back against the enemies in battle tomorrow. For me, there is no doubt about this.
संजय उवाच ।
एवमुक्तोऽब्रवीद्द्रौणी राजानं युद्धदुर्मदम् ।
उत्तिष्ठ राजन्भद्रं ते विजेष्यामो रणे परान् ॥१८॥
18. saṁjaya uvāca ,
evamukto'bravīddrauṇī rājānaṁ yuddhadurmadam ,
uttiṣṭha rājanbhadraṁ te vijeṣyāmo raṇe parān.
18. sañjayaḥ uvāca evam uktaḥ abravīt drauṇiḥ rājānam
yuddhadurmadam uttiṣṭha rājan bhadram te vijeshyāmaḥ raṇe parān
18. sañjayaḥ uvāca.
evam uktaḥ drauṇiḥ yuddhadurmadam rājānam abravīt: rājan,
uttiṣṭha! te bhadram.
raṇe parān vijeshyāmaḥ.
18. Sanjaya said: Thus addressed, Droṇi (Aśvatthāmā) spoke to the king, who was intoxicated by battle: 'Arise, O King! May good fortune be with you. We shall surely conquer our enemies in battle.'
इष्टापूर्तेन दानेन सत्येन च जपेन च ।
शपे राजन्यथा ह्यद्य निहनिष्यामि सोमकान् ॥१९॥
19. iṣṭāpūrtena dānena satyena ca japena ca ,
śape rājanyathā hyadya nihaniṣyāmi somakān.
19. iṣṭāpūrtena dānena satyena ca japena ca śape
rājan yathā hi adya nihanisyāmi somakān
19. rājan,
iṣṭāpūrtena,
dānena,
satyena ca,
japena ca,
(aham) śape yathā hi adya somakān nihanisyāmi.
19. I swear, O King, by my Vedic sacrifices and pious acts (iṣṭāpūrta), by acts of charity (dāna), by truth, and by chanting (japa), that indeed today I shall slay the Somakas.
मा स्म यज्ञकृतां प्रीतिं प्राप्नुयां सज्जनोचिताम् ।
यदीमां रजनीं व्युष्टां न निहन्मि परान्रणे ॥२०॥
20. mā sma yajñakṛtāṁ prītiṁ prāpnuyāṁ sajjanocitām ,
yadīmāṁ rajanīṁ vyuṣṭāṁ na nihanmi parānraṇe.
20. mā sma yajñakṛtām prītim prāpnuyām sajjanocitām |
yadi imām rajanīm vyuṣṭām na nihantmi parān raṇe
20. yadi imām rajanīm vyuṣṭām (satyām) raṇe parān na nihantmi,
(tataḥ) mā sma yajñakṛtām sajjanocitām prītim prāpnuyām
20. May I not attain the delight suitable for virtuous performers of Vedic rituals (yajñakṛt), if I do not slay my enemies in battle when this night dawns.
नाहत्वा सर्वपाञ्चालान्विमोक्ष्ये कवचं विभो ।
इति सत्यं ब्रवीम्येतत्तन्मे शृणु जनाधिप ॥२१॥
21. nāhatvā sarvapāñcālānvimokṣye kavacaṁ vibho ,
iti satyaṁ bravīmyetattanme śṛṇu janādhipa.
21. na ahatvā sarvapañcālān vimokṣye kavacam vibho
iti satyam bravīmi etat tat me śṛṇu janādhipa
21. vibho janādhipa,
ahatvā sarvapañcālān,
kavacam na vimokṣye iti etat satyam me tat śṛṇu bravīmi.
21. O lord, I will not remove my armor until I have killed all the Panchalas. This is the truth I speak; therefore, O king of people, listen to me.
तेषु संभाषमाणेषु व्याधास्तं देशमाययुः ।
मांसभारपरिश्रान्ताः पानीयार्थं यदृच्छया ॥२२॥
22. teṣu saṁbhāṣamāṇeṣu vyādhāstaṁ deśamāyayuḥ ,
māṁsabhārapariśrāntāḥ pānīyārthaṁ yadṛcchayā.
22. teṣu saṃbhāṣamāṇeṣu vyādhāḥ tam deśam āyayuḥ
māṃsabhāraparikrāntāḥ pānīyārtham yadṛcchayā
22. teṣu saṃbhāṣamāṇeṣu (satsu),
māṃsabhāraparikrāntāḥ vyādhāḥ pānīyārtham yadṛcchayā tam deśam āyayuḥ.
22. While they were conversing, hunters arrived at that spot, exhausted from carrying a load of meat, having come by chance in search of water.
ते हि नित्यं महाराज भीमसेनस्य लुब्धकाः ।
मांसभारानुपाजह्रुर्भक्त्या परमया विभो ॥२३॥
23. te hi nityaṁ mahārāja bhīmasenasya lubdhakāḥ ,
māṁsabhārānupājahrurbhaktyā paramayā vibho.
23. te hi nityam mahārāja bhīmasenasya lubdhakāḥ
māṃsabhārān upājahruḥ bhaktyā paramayā vibho
23. mahārāja vibho,
te hi lubdhakāḥ nityam paramayā bhaktyā bhīmasenasya māṃsabhārān upājahruḥ.
23. Indeed, O great king, O lord, those hunters regularly brought loads of meat to Bhimasena with supreme devotion (bhakti).
ते तत्र विष्ठितास्तेषां सर्वं तद्वचनं रहः ।
दुर्योधनवचश्चैव शुश्रुवुः संगता मिथः ॥२४॥
24. te tatra viṣṭhitāsteṣāṁ sarvaṁ tadvacanaṁ rahaḥ ,
duryodhanavacaścaiva śuśruvuḥ saṁgatā mithaḥ.
24. te tatra viṣṭhitāḥ teṣām sarvam tat vacanam rahaḥ
duryodhanavacaḥ ca eva śuśruvuḥ saṃgatāḥ mithaḥ
24. te tatra viṣṭhitāḥ saṃgatāḥ mithaḥ rahaḥ teṣām sarvam tat vacanam ca eva duryodhanavacaḥ śuśruvuḥ.
24. Stationed there, they (the hunters), having gathered together, secretly heard all their (the Pandavas') conversation, as well as Duryodhana's words.
तेऽपि सर्वे महेष्वासा अयुद्धार्थिनि कौरवे ।
निर्बन्धं परमं चक्रुस्तदा वै युद्धकाङ्क्षिणः ॥२५॥
25. te'pi sarve maheṣvāsā ayuddhārthini kaurave ,
nirbandhaṁ paramaṁ cakrustadā vai yuddhakāṅkṣiṇaḥ.
25. te api sarve maheṣvāsāḥ ayuddhārthini kaurave
nirbandham paramam cakruḥ tadā vai yuddhakāṅkṣiṇaḥ
25. tadā vai ayuddhārthini kaurave te api sarve
maheṣvāsāḥ yuddhakāṅkṣiṇaḥ paramam nirbandham cakruḥ
25. Although the Kuru prince (Duryodhana) was unwilling to fight, all those great archers, who were themselves eager for battle, then indeed exerted extreme pressure on him.
तांस्तथा समुदीक्ष्याथ कौरवाणां महारथान् ।
अयुद्धमनसं चैव राजानं स्थितमम्भसि ॥२६॥
26. tāṁstathā samudīkṣyātha kauravāṇāṁ mahārathān ,
ayuddhamanasaṁ caiva rājānaṁ sthitamambhasi.
26. tān tathā samudīkṣya atha kauravāṇām mahārathān
ayuddhāmanasam ca eva rājānam sthitam ambhasi
26. atha tathā ambhasi sthitam ayuddhāmanasam rājānam
ca eva kauravāṇām tān mahārathān samudīkṣya
26. Then, having thus observed those great charioteers among the Kurus, and indeed the king (Duryodhana) himself, who was averse to battle and situated in the water...
तेषां श्रुत्वा च संवादं राज्ञश्च सलिले सतः ।
व्याधाभ्यजानन्राजेन्द्र सलिलस्थं सुयोधनम् ॥२७॥
27. teṣāṁ śrutvā ca saṁvādaṁ rājñaśca salile sataḥ ,
vyādhābhyajānanrājendra salilasthaṁ suyodhanam.
27. teṣām śrutvā ca saṃvādam rājñaḥ ca salile sataḥ
vyādhāḥ abhyajānan rājendra salilastham suyodhanam
27. rājendra vyādhāḥ teṣām saṃvādam ca salile sataḥ
rājñaḥ ca śrutvā salilastham suyodhanam abhyajānan
27. O king of kings (Dhṛtarāṣṭra), the hunters, having heard the conversation of those (warriors) and also of the king (Duryodhana) who was present in the water, recognized Suyodhana, who was situated in the water.
ते पूर्वं पाण्डुपुत्रेण पृष्टा ह्यासन्सुतं तव ।
यदृच्छोपगतास्तत्र राजानं परिमार्गिताः ॥२८॥
28. te pūrvaṁ pāṇḍuputreṇa pṛṣṭā hyāsansutaṁ tava ,
yadṛcchopagatāstatra rājānaṁ parimārgitāḥ.
28. te pūrvam pāṇḍuputreṇa pṛṣṭāḥ hi āsan sutam
tava yadṛcchopagatāḥ tatra rājānam parimārgitāḥ
28. hi te pūrvam pāṇḍuputreṇa tava sutam pṛṣṭāḥ
āsan yadṛcchopagatāḥ tatra rājānam parimārgitāḥ
28. Indeed, these hunters had previously been questioned by the son of Pāṇḍu (Yudhiṣṭhira) about your son (Duryodhana). Having arrived there by chance, they were (also) searching for the king.
ततस्ते पाण्डुपुत्रस्य स्मृत्वा तद्भाषितं तदा ।
अन्योन्यमब्रुवन्राजन्मृगव्याधाः शनैरिदम् ॥२९॥
29. tataste pāṇḍuputrasya smṛtvā tadbhāṣitaṁ tadā ,
anyonyamabruvanrājanmṛgavyādhāḥ śanairidam.
29. tataḥ te pāṇḍuputrasya smṛtvā tat bhāṣitam tadā
anyonyam abruvan rājan mṛgavyādhāḥ śanaiḥ idam
29. rājan tataḥ te mṛgavyādhāḥ tadā pāṇḍuputrasya
tat bhāṣitam smṛtvā anyonyam idam śanaiḥ abruvan
29. Then, O King, those hunters (mṛgavyādha), remembering the words of the son of Pāṇḍu (Pāṇḍuputra) spoken at that time, slowly said this to each other.
दुर्योधनं ख्यापयामो धनं दास्यति पाण्डवः ।
सुव्यक्तमिति नः ख्यातो ह्रदे दुर्योधनो नृपः ॥३०॥
30. duryodhanaṁ khyāpayāmo dhanaṁ dāsyati pāṇḍavaḥ ,
suvyaktamiti naḥ khyāto hrade duryodhano nṛpaḥ.
30. duryodhanam khyāpayāmaḥ dhanam dāsyati pāṇḍavaḥ
suvyaktam iti naḥ khyātaḥ hrade duryodhanaḥ nṛpaḥ
30. vayam duryodhanam khyāpayāmaḥ,
(tataḥ) pāṇḍavaḥ dhanam dāsyati iti naḥ suvyaktam khyātaḥ (yat) nṛpaḥ duryodhanaḥ hrade (asti)
30. Let us make Duryodhana known, then the Pāṇḍava will give us wealth. It is quite clear to us that King Duryodhana is in the lake.
तस्माद्गच्छामहे सर्वे यत्र राजा युधिष्ठिरः ।
आख्यातुं सलिले सुप्तं दुर्योधनममर्षणम् ॥३१॥
31. tasmādgacchāmahe sarve yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ ,
ākhyātuṁ salile suptaṁ duryodhanamamarṣaṇam.
31. tasmāt gacchāmahe sarve yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ
ākhyātum salile suptam duryodhanam amarṣaṇam
31. tasmāt sarve (vayam) yatra rājā yudhiṣṭhiraḥ (asti,
tatra) gacchāmahe salile suptam amarṣaṇam duryodhanam ākhyātum
31. Therefore, let us all go to where King Yudhiṣṭhira is, to report about Duryodhana, who is wrathful (amarṣaṇa) and lying asleep in the water.
धृतराष्ट्रात्मजं तस्मै भीमसेनाय धीमते ।
शयानं सलिले सर्वे कथयामो धनुर्भृते ॥३२॥
32. dhṛtarāṣṭrātmajaṁ tasmai bhīmasenāya dhīmate ,
śayānaṁ salile sarve kathayāmo dhanurbhṛte.
32. dhṛtarāṣṭrātmajam tasmai bhīmasenāya dhīmate
śayānam salile sarve kathayāmaḥ dhanurbhṛte
32. sarve (vayam) salile śayānam dhṛtarāṣṭrātmajam
tasmai dhīmate dhanurbhṛte bhīmasenāya kathayāmaḥ
32. We all will report about the son of Dhṛtarāṣṭra (Dhṛtarāṣṭrātmaja), who is lying in the water, to that intelligent (dhīmat) Bhīmasena, the wielder of the bow (dhanurbhṛt).
स नो दास्यति सुप्रीतो धनानि बहुलान्युत ।
किं नो मांसेन शुष्केण परिक्लिष्टेन शोषिणा ॥३३॥
33. sa no dāsyati suprīto dhanāni bahulānyuta ,
kiṁ no māṁsena śuṣkeṇa parikliṣṭena śoṣiṇā.
33. saḥ naḥ dāsyati suprītaḥ dhanāni bahulāni uta
kim naḥ māṃsena śuṣkeṇa parikliṣṭena śoṣiṇā
33. saḥ suprītaḥ naḥ bahulāni dhanāni uta dāsyati
kim naḥ māṃsena śuṣkeṇa parikliṣṭena śoṣiṇā
33. Being very pleased, he will give us abundant wealth. What use is dry, withered, and wasted meat to us?
एवमुक्त्वा ततो व्याधाः संप्रहृष्टा धनार्थिनः ।
मांसभारानुपादाय प्रययुः शिबिरं प्रति ॥३४॥
34. evamuktvā tato vyādhāḥ saṁprahṛṣṭā dhanārthinaḥ ,
māṁsabhārānupādāya prayayuḥ śibiraṁ prati.
34. evam uktvā tataḥ vyādhāḥ saṃprahṛṣṭāḥ dhanārthinaḥ
māṃsabhārān upādāya prayayuḥ śibiram prati
34. evam uktvā tataḥ saṃprahṛṣṭāḥ dhanārthinaḥ
vyādhāḥ māṃsabhārān upādāya śibiram prati prayayuḥ
34. Having spoken thus, the hunters, overjoyed and desiring wealth, then took up the loads of meat and departed towards the camp.
पाण्डवाश्च महाराज लब्धलक्षाः प्रहारिणः ।
अपश्यमानाः समरे दुर्योधनमवस्थितम् ॥३५॥
35. pāṇḍavāśca mahārāja labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ ,
apaśyamānāḥ samare duryodhanamavasthitam.
35. pāṇḍavāḥ ca mahārāja labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ
apaśyamānāḥ samare duryodhanam avasthitam
35. ca mahārāja pāṇḍavāḥ labdhalakṣāḥ prahāriṇaḥ
samare avasthitam duryodhanam apaśyamānāḥ
35. And the Pāṇḍavas, O great king, those skilled warriors who had achieved their objective, were not finding Duryodhana present in battle.
निकृतेस्तस्य पापस्य ते पारं गमनेप्सवः ।
चारान्संप्रेषयामासुः समन्तात्तद्रणाजिरम् ॥३६॥
36. nikṛtestasya pāpasya te pāraṁ gamanepsavaḥ ,
cārānsaṁpreṣayāmāsuḥ samantāttadraṇājiram.
36. nikṛteḥ tasya pāpasya te pāram gamane-psavaḥ
cārān saṃpreṣayāmāsuḥ samantāt tat raṇājiram
36. te tasya pāpasya nikṛteḥ pāram gamane-psavaḥ
samantāt tat raṇājiram cārān saṃpreṣayāmāsuḥ
36. Desiring to overcome the deceit of that wicked one, they dispatched spies all around that battlefield.
आगम्य तु ततः सर्वे नष्टं दुर्योधनं नृपम् ।
न्यवेदयन्त सहिता धर्मराजस्य सैनिकाः ॥३७॥
37. āgamya tu tataḥ sarve naṣṭaṁ duryodhanaṁ nṛpam ,
nyavedayanta sahitā dharmarājasya sainikāḥ.
37. āgamya tu tataḥ sarve naṣṭam duryodhanaṃ nṛpam
nyavedayanta sahitāḥ dharmarājasya sainikāḥ
37. tataḥ āgamya tu sarve sahitāḥ dharmarājasya
sainikāḥ naṣṭam nṛpam duryodhanaṃ nyavedayanta
37. Having arrived from that place, all the assembled soldiers of Dharmaraja (Yudhiṣṭhira) reported that King Duryodhana was missing.
तेषां तद्वचनं श्रुत्वा चाराणां भरतर्षभ ।
चिन्तामभ्यगमत्तीव्रां निशश्वास च पार्थिवः ॥३८॥
38. teṣāṁ tadvacanaṁ śrutvā cārāṇāṁ bharatarṣabha ,
cintāmabhyagamattīvrāṁ niśaśvāsa ca pārthivaḥ.
38. teṣām tat vacanam śrutvā cārāṇām bharatarṣabha
cintām abhyagamat tīvrām niśaśvāsa ca pārthivaḥ
38. bharatarṣabha teṣām cārāṇām tat vacanam śrutvā
pārthivaḥ tīvrām cintām abhyagamat ca niśaśvāsa
38. O best among the Bhāratas, upon hearing those words from the spies, the king (Yudhiṣṭhira) was overcome by intense anxiety and sighed.
अथ स्थितानां पाण्डूनां दीनानां भरतर्षभ ।
तस्माद्देशादपक्रम्य त्वरिता लुब्धका विभो ॥३९॥
39. atha sthitānāṁ pāṇḍūnāṁ dīnānāṁ bharatarṣabha ,
tasmāddeśādapakramya tvaritā lubdhakā vibho.
39. atha sthitānām pāṇḍūnām dīnānām bharatarṣabha
tasmāt deśāt apakramya tvaritāḥ lubdhakāḥ vibho
39. bharatarṣabha vibho atha tvaritāḥ lubdhakāḥ
sthitānām dīnānām pāṇḍūnām tasmāt deśāt apakramya
39. Then, O best among the Bhāratas, O lord, the swift hunters, having moved away from that place where the distressed Pāṇḍavas (Pāṇḍu's sons) were staying...
आजग्मुः शिबिरं हृष्टा दृष्ट्वा दुर्योधनं नृपम् ।
वार्यमाणाः प्रविष्टाश्च भीमसेनस्य पश्यतः ॥४०॥
40. ājagmuḥ śibiraṁ hṛṣṭā dṛṣṭvā duryodhanaṁ nṛpam ,
vāryamāṇāḥ praviṣṭāśca bhīmasenasya paśyataḥ.
40. ājagmuḥ śibiram hṛṣṭāḥ dṛṣṭvā duryodhanaṃ nṛpam
vāryamāṇāḥ praviṣṭāḥ ca bhīmasenasya paśyataḥ
40. nṛpam duryodhanaṃ dṛṣṭvā hṛṣṭāḥ (te) śibiram ājagmuḥ
ca vāryamāṇāḥ bhīmasenasya paśyataḥ praviṣṭāḥ
40. Having seen King Duryodhana, they arrived at the camp joyful. And though obstructed, they entered even as Bhīmasena watched.
ते तु पाण्डवमासाद्य भीमसेनं महाबलम् ।
तस्मै तत्सर्वमाचख्युर्यद्वृत्तं यच्च वै श्रुतम् ॥४१॥
41. te tu pāṇḍavamāsādya bhīmasenaṁ mahābalam ,
tasmai tatsarvamācakhyuryadvṛttaṁ yacca vai śrutam.
41. te tu pāṇḍavam āsādya bhīmasenam mahābalam tasmai
tat sarvam ācakhyuḥ yat vṛttam yat ca vai śrutam
41. te tu mahābalam pāṇḍavam bhīmasenam āsādya,
tasmai,
yat vṛttam,
yat ca vai śrutam sarvam ācakhyuḥ.
41. They, having indeed approached the mighty Bhīmasena, son of Pāṇḍu, narrated to him everything that had transpired and all that they had heard.
ततो वृकोदरो राजन्दत्त्वा तेषां धनं बहु ।
धर्मराजाय तत्सर्वमाचचक्षे परंतपः ॥४२॥
42. tato vṛkodaro rājandattvā teṣāṁ dhanaṁ bahu ,
dharmarājāya tatsarvamācacakṣe paraṁtapaḥ.
42. tataḥ vṛkodaraḥ rājan dattvā teṣām dhanam bahu
dharmarājāya tat sarvam ācacarkṣe paraṃtapaḥ
42. rājan,
tataḥ paraṃtapaḥ vṛkodaraḥ teṣām bahu dhanam dattvā,
tat sarvam dharmarājāya ācacarkṣe.
42. Then, O King, Vṛkodara (Bhīma), the tormentor of foes, having given them much wealth, narrated everything to Dharmarāja (Yudhiṣṭhira), the king of (dharma).
असौ दुर्योधनो राजन्विज्ञातो मम लुब्धकैः ।
संस्तभ्य सलिलं शेते यस्यार्थे परितप्यसे ॥४३॥
43. asau duryodhano rājanvijñāto mama lubdhakaiḥ ,
saṁstabhya salilaṁ śete yasyārthe paritapyase.
43. asau duryodhanaḥ rājan vijñātaḥ mama lubdhakaiḥ
saṃstabhya salilam śete yasya arthe paritapyase
43. rājan,
asau duryodhanaḥ mama lubdhakaiḥ vijñātaḥ.
yasya arthe tvam paritapyase,
(saḥ) salilam saṃstabhya śete.
43. O King, my hunters have discovered this Duryodhana. He is resting in the water, having held back its flow, for whose sake you are lamenting.
तद्वचो भीमसेनस्य प्रियं श्रुत्वा विशां पते ।
अजातशत्रुः कौन्तेयो हृष्टोऽभूत्सह सोदरैः ॥४४॥
44. tadvaco bhīmasenasya priyaṁ śrutvā viśāṁ pate ,
ajātaśatruḥ kaunteyo hṛṣṭo'bhūtsaha sodaraiḥ.
44. tat vacaḥ bhīmasenasya priyam śrutvā viśām pate
ajātaśatruḥ kaunteyaḥ hṛṣṭaḥ abhūt saha sodaraiḥ
44. viśām pate,
bhīmasenasya tat priyam vacaḥ śrutvā,
ajātaśatruḥ kaunteyaḥ sodaraiḥ saha hṛṣṭaḥ abhūt.
44. O Lord of the people, having heard that welcome message from Bhīmasena, Ajātaśatru (Yudhiṣṭhira), son of Kuntī, became delighted along with his brothers.
तं च श्रुत्वा महेष्वासं प्रविष्टं सलिलह्रदम् ।
क्षिप्रमेव ततोऽगच्छत्पुरस्कृत्य जनार्दनम् ॥४५॥
45. taṁ ca śrutvā maheṣvāsaṁ praviṣṭaṁ salilahradam ,
kṣiprameva tato'gacchatpuraskṛtya janārdanam.
45. tam ca śrutvā maheṣvāsam praviṣṭam salilahradam
kṣipram eva tataḥ agacchat puraskṛtya janārdanam
45. ca tam maheṣvāsam salilahradam praviṣṭam śrutvā
kṣipram eva tataḥ janārdanam puraskṛtya agacchat
45. And upon hearing that the great archer had entered the lake, they quickly proceeded there, with Janardana (Krishna) at the forefront.
ततः किलकिलाशब्दः प्रादुरासीद्विशां पते ।
पाण्डवानां प्रहृष्टानां पाञ्चालानां च सर्वशः ॥४६॥
46. tataḥ kilakilāśabdaḥ prādurāsīdviśāṁ pate ,
pāṇḍavānāṁ prahṛṣṭānāṁ pāñcālānāṁ ca sarvaśaḥ.
46. tataḥ kilakilāśabdaḥ prādur āsīt viśām pate
pāṇḍavānām prahṛṣṭānām pāñcālānām ca sarvaśaḥ
46. tataḥ viśām pate prahṛṣṭānām pāṇḍavānām ca
pāñcālānām sarvaśaḥ kilakilāśabdaḥ prādur āsīt
46. Then, O lord of the people, a loud joyful cry arose from the exultant Pandavas and also from all the Panchalas.
सिंहनादांस्ततश्चक्रुः क्ष्वेडांश्च भरतर्षभ ।
त्वरिताः क्षत्रिया राजञ्जग्मुर्द्वैपायनं ह्रदम् ॥४७॥
47. siṁhanādāṁstataścakruḥ kṣveḍāṁśca bharatarṣabha ,
tvaritāḥ kṣatriyā rājañjagmurdvaipāyanaṁ hradam.
47. siṃhanādān tataḥ cakruḥ kṣveḍān ca bharatarṣabha
tvaritāḥ kṣatriyāḥ rājan jagmuḥ dvaipāyanam hradam
47. tataḥ bharatarṣabha siṃhanādān ca kṣveḍān cakruḥ
rājan tvaritāḥ kṣatriyāḥ dvaipāyanam hradam jagmuḥ
47. Then, O best of Bharatas, they emitted lion-roars and war-cries. The swift Kshatriyas, O king, proceeded to Dvaipayana lake.
ज्ञातः पापो धार्तराष्ट्रो दृष्टश्चेत्यसकृद्रणे ।
प्राक्रोशन्सोमकास्तत्र हृष्टरूपाः समन्ततः ॥४८॥
48. jñātaḥ pāpo dhārtarāṣṭro dṛṣṭaścetyasakṛdraṇe ,
prākrośansomakāstatra hṛṣṭarūpāḥ samantataḥ.
48. jñātaḥ pāpaḥ dhārtarāṣṭraḥ dṛṣṭaḥ ca iti asakṛt
raṇe prākrośan somakāḥ tatra hṛṣṭarūpāḥ samantataḥ
48. tatra jñātaḥ pāpaḥ dhārtarāṣṭraḥ ca asakṛt raṇe
dṛṣṭaḥ iti hṛṣṭarūpāḥ somakāḥ samantataḥ prākrośan
48. Thinking, 'The wicked son of Dhṛtarāṣṭra has been identified and seen, even repeatedly in battle,' the Somakas, looking joyful, cried out from all sides.
तेषामाशु प्रयातानां रथानां तत्र वेगिनाम् ।
बभूव तुमुलः शब्दो दिवस्पृक्पृथिवीपते ॥४९॥
49. teṣāmāśu prayātānāṁ rathānāṁ tatra veginām ,
babhūva tumulaḥ śabdo divaspṛkpṛthivīpate.
49. teṣām āśu prayātānām rathānām tatra veginām
babhūva tumulaḥ śabdaḥ divaspṛk pṛthivīpate
49. pṛthivīpate tatra teṣām āśu prayātānām veginām
rathānām tumulaḥ divaspṛk śabdaḥ babhūva
49. O lord of the earth, there arose a tumultuous sound, touching the very sky, from those swift chariots that were moving swiftly.
दुर्योधनं परीप्सन्तस्तत्र तत्र युधिष्ठिरम् ।
अन्वयुस्त्वरितास्ते वै राजानं श्रान्तवाहनाः ॥५०॥
50. duryodhanaṁ parīpsantastatra tatra yudhiṣṭhiram ,
anvayustvaritāste vai rājānaṁ śrāntavāhanāḥ.
50. duryodhanam parīpsantaḥ tatra tatra yudhiṣṭhiram
anvayuḥ tvaritāḥ te vai rājānam śrāntavāhanāḥ
50. vai śrāntavāhanāḥ te tvaritāḥ duryodhanam rājānam
anvayuḥ yudhiṣṭhiram parīpsantaḥ tatra tatra
50. Indeed, those warriors with weary mounts, swiftly followed King Duryodhana, while here and there desiring to seize Yudhiṣṭhira.
अर्जुनो भीमसेनश्च माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
धृष्टद्युम्नश्च पाञ्चाल्यः शिखण्डी चापराजितः ॥५१॥
51. arjuno bhīmasenaśca mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
dhṛṣṭadyumnaśca pāñcālyaḥ śikhaṇḍī cāparājitaḥ.
51. arjunaḥ bhīmasenaḥ ca mādrīputrau ca pāṇḍavau
dhṛṣṭadyumnaḥ ca pāñcālyaḥ śikhaṇḍī ca aparājitaḥ
51. arjunaḥ ca bhīmasenaḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau ca
dhṛṣṭadyumnaḥ pāñcālyaḥ ca śikhaṇḍī aparājitaḥ
51. Arjuna, Bhīmasena, and the two Pandava sons of Madri; as well as Dhṛṣṭadyumna, the prince of Pañcāla, and the unconquered Shikhaṇḍī.
उत्तमौजा युधामन्युः सात्यकिश्चापराजितः ।
पाञ्चालानां च ये शिष्टा द्रौपदेयाश्च भारत ।
हयाश्च सर्वे नागाश्च शतशश्च पदातयः ॥५२॥
52. uttamaujā yudhāmanyuḥ sātyakiścāparājitaḥ ,
pāñcālānāṁ ca ye śiṣṭā draupadeyāśca bhārata ,
hayāśca sarve nāgāśca śataśaśca padātayaḥ.
52. uttamaujā yudhāmanyuḥ sātyakiḥ ca
aparājitaḥ pāñcālānām ca ye śiṣṭā
draupadeyāḥ ca bhārata hayāḥ ca
sarve nāgāḥ ca śataśaḥ ca padātayaḥ
52. bhārata,
uttamaujā,
yudhāmanyuḥ,
sātyakiḥ ca aparājitaḥ,
ca pāñcālānām ye śiṣṭā,
ca draupadeyāḥ,
ca sarve hayāḥ,
ca nāgāḥ,
ca śataśaḥ padātayaḥ
52. O descendant of Bharata, also present were Uttamaujas, Yudhāmanyu, and the unconquered Satyaki; furthermore, those who remained of the Pañcālas, the sons of Draupadi, and all the horses, elephants, and hundreds of foot soldiers.
ततः प्राप्तो महाराज धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
द्वैपायनह्रदं ख्यातं यत्र दुर्योधनोऽभवत् ॥५३॥
53. tataḥ prāpto mahārāja dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
dvaipāyanahradaṁ khyātaṁ yatra duryodhano'bhavat.
53. tataḥ mahārāja dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ prāptaḥ
dvaipāyanahradaṃ khyātaṃ yatra duryodhanaḥ abhavat
53. mahārāja tataḥ dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ khyātaṃ
dvaipāyanahradaṃ prāptaḥ yatra duryodhanaḥ abhavat
53. Then, O great king, Yudhiṣṭhira, the son of Dharma (dharma), arrived at the famous Dvaipāyana lake, where Duryodhana was located.
शीतामलजलं हृद्यं द्वितीयमिव सागरम् ।
मायया सलिलं स्तभ्य यत्राभूत्ते सुतः स्थितः ॥५४॥
54. śītāmalajalaṁ hṛdyaṁ dvitīyamiva sāgaram ,
māyayā salilaṁ stabhya yatrābhūtte sutaḥ sthitaḥ.
54. śītāmalajalaṃ hṛdyaṃ dvitīyam iva sāgaram māyayā
salilaṃ stabhya yatra abhūt te sutaḥ sthitaḥ
54. (tad) śītāmalajalaṃ hṛdyaṃ dvitīyam iva sāgaram (āsīt).
yatra te sutaḥ māyayā salilaṃ stabhya sthitaḥ abhūt.
54. It possessed cool, pure, and delightful water, resembling a second ocean. There, your son was situated, having immobilized the water through his power of illusion (māyā).
अत्यद्भुतेन विधिना दैवयोगेन भारत ।
सलिलान्तर्गतः शेते दुर्दर्शः कस्यचित्प्रभो ।
मानुषस्य मनुष्येन्द्र गदाहस्तो जनाधिपः ॥५५॥
55. atyadbhutena vidhinā daivayogena bhārata ,
salilāntargataḥ śete durdarśaḥ kasyacitprabho ,
mānuṣasya manuṣyendra gadāhasto janādhipaḥ.
55. atyadbhutena vidhinā daivayogena
bhārata salilāntargataḥ śete
durdarśaḥ kasyacit prabho mānuṣasya
manuṣyendra gadāhastaḥ janādhipaḥ
55. bhārata manuṣyendra (saḥ) atyadbhutena vidhinā daivayogena salilāntargataḥ śete.
saḥ kasyacit mānuṣasya durdarśaḥ.
prabho saḥ gadāhastaḥ janādhipaḥ (asti).
55. O Bhārata, by an extremely astonishing method, through divine intervention, your son lies submerged in the water, difficult for any human to perceive, O lord of men. This king, O sovereign of people, rests holding a mace in his hand.
ततो दुर्योधनो राजा सलितान्तर्गतो वसन् ।
शुश्रुवे तुमुलं शब्दं जलदोपमनिःस्वनम् ॥५६॥
56. tato duryodhano rājā salitāntargato vasan ,
śuśruve tumulaṁ śabdaṁ jaladopamaniḥsvanam.
56. tataḥ duryodhanaḥ rājā salilāntargataḥ vasan
śuśruve tumulaṃ śabdaṃ jaladopamaniḥsvanam
56. tataḥ salilāntargataḥ vasan rājā duryodhanaḥ tumulaṃ jaladopamaniḥsvanam śabdaṃ śuśruve.
56. Then, King Duryodhana, while residing submerged in the water, heard a tumultuous sound, which resembled the roar of a thundercloud.
युधिष्ठिरस्तु राजेन्द्र ह्रदं तं सह सोदरैः ।
आजगाम महाराज तव पुत्रवधाय वै ॥५७॥
57. yudhiṣṭhirastu rājendra hradaṁ taṁ saha sodaraiḥ ,
ājagāma mahārāja tava putravadhāya vai.
57. yudhiṣṭhiraḥ tu rājendra hradam tam saha
sodaraiḥ ājagāma mahārāja tava putravadhāya vai
57. rājendra mahārāja tu yudhiṣṭhiraḥ saha sodaraiḥ
tam hradam tava putravadhāya vai ājagāma
57. O King of kings (rājendra), O great king (mahārāja), Yudhiṣṭhira, along with his brothers, indeed came to that lake for the slaying of your son.
महता शङ्खनादेन रथनेमिस्वनेन च ।
उद्धुन्वंश्च महारेणुं कम्पयंश्चापि मेदिनीम् ॥५८॥
58. mahatā śaṅkhanādena rathanemisvanena ca ,
uddhunvaṁśca mahāreṇuṁ kampayaṁścāpi medinīm.
58. mahatā śaṅkhanādena rathanemisvanena ca
uddhunvan ca mahāreṇum kampayan ca api medinīm
58. mahatā śaṅkhanādena ca rathanemisvanena
mahāreṇum ca uddhunvan api ca medinīm kampayan
58. With a mighty sound of conch-shells and the clangor of chariot wheels, kicking up a great cloud of dust and also making the earth tremble.
यौधिष्ठिरस्य सैन्यस्य श्रुत्वा शब्दं महारथाः ।
कृतवर्मा कृपो द्रौणी राजानमिदमब्रुवन् ॥५९॥
59. yaudhiṣṭhirasya sainyasya śrutvā śabdaṁ mahārathāḥ ,
kṛtavarmā kṛpo drauṇī rājānamidamabruvan.
59. yaudhiṣṭhirasya sainyasya śrutvā śabdam mahārathāḥ
kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ rājānam idam abruvan
59. yaudhiṣṭhirasya sainyasya śabdam śrutvā mahārathāḥ
kṛtavarmā kṛpaḥ drauṇiḥ idam rājānam abruvan
59. Having heard the sound of Yudhiṣṭhira's army, the great charioteers Kṛtavarmā, Kṛpa, and Drauṇi spoke this to the king.
इमे ह्यायान्ति संहृष्टाः पाण्डवा जितकाशिनः ।
अपयास्यामहे तावदनुजानातु नो भवान् ॥६०॥
60. ime hyāyānti saṁhṛṣṭāḥ pāṇḍavā jitakāśinaḥ ,
apayāsyāmahe tāvadanujānātu no bhavān.
60. ime hi āyānti saṃhṛṣṭāḥ pāṇḍavāḥ jitakāśinaḥ
apayāsyāmahe tāvat anujānātu naḥ bhavān
60. hi ime saṃhṛṣṭāḥ jitakāśinaḥ pāṇḍavāḥ āyānti
tāvat apayāsyāmahe bhavān naḥ anujānātu
60. These Pāṇḍavas, indeed, are approaching, exultant and shining with victory. Let us retreat now; may Your Majesty permit us.
दुर्योधनस्तु तच्छ्रुत्वा तेषां तत्र यशस्विनाम् ।
तथेत्युक्त्वा ह्रदं तं वै माययास्तम्भयत्प्रभो ॥६१॥
61. duryodhanastu tacchrutvā teṣāṁ tatra yaśasvinām ,
tathetyuktvā hradaṁ taṁ vai māyayāstambhayatprabho.
61. duryodhanaḥ tu tat śrutvā teṣām tatra yaśasvinām tathā
iti uktvā hradam tam vai māyayā astambhayat prabho
61. prabho duryodhanaḥ tu tatra teṣām yaśasvinām tat
śrutvā tathā iti uktvā tam hradam māyayā astambhayat
61. O Lord, upon hearing that from those glorious individuals there, Duryodhana, saying "So be it," indeed immobilized that lake by means of his mystic power (māyā).
ते त्वनुज्ञाप्य राजानं भृशं शोकपरायणाः ।
जग्मुर्दूरं महाराज कृपप्रभृतयो रथाः ॥६२॥
62. te tvanujñāpya rājānaṁ bhṛśaṁ śokaparāyaṇāḥ ,
jagmurdūraṁ mahārāja kṛpaprabhṛtayo rathāḥ.
62. te tu anujñāpya rājānam bhṛśam śokaparāyaṇāḥ
jagmuḥ dūram mahārāja kṛpaprabhṛtayaḥ rathāḥ
62. mahārāja te tu śokaparāyaṇāḥ bhṛśam rājānam
anujñāpya kṛpaprabhṛtayaḥ rathāḥ dūram jagmuḥ
62. O great king, Kripa and the other warriors, deeply overcome by sorrow, took leave of the king (Duryodhana) and departed to a distant place.
ते गत्वा दूरमध्वानं न्यग्रोधं प्रेक्ष्य मारिष ।
न्यविशन्त भृशं श्रान्ताश्चिन्तयन्तो नृपं प्रति ॥६३॥
63. te gatvā dūramadhvānaṁ nyagrodhaṁ prekṣya māriṣa ,
nyaviśanta bhṛśaṁ śrāntāścintayanto nṛpaṁ prati.
63. te gatvā dūram adhvānam nyagrodham prekṣya māriṣa
nyaviśanta bhṛśam śrāntāḥ cintayantaḥ nṛpam prati
63. māriṣa te dūram adhvānam gatvā nyagrodham prekṣya
bhṛśam śrāntāḥ nṛpam prati cintayantaḥ nyaviśanta
63. O respectable one, after traveling a long distance, they saw a banyan tree and, being greatly exhausted, sat down, reflecting upon the king (Duryodhana).
विष्टभ्य सलिलं सुप्तो धार्तराष्ट्रो महाबलः ।
पाण्डवाश्चापि संप्राप्तास्तं देशं युद्धमीप्सवः ॥६४॥
64. viṣṭabhya salilaṁ supto dhārtarāṣṭro mahābalaḥ ,
pāṇḍavāścāpi saṁprāptāstaṁ deśaṁ yuddhamīpsavaḥ.
64. viṣṭabhya salilam suptaḥ dhārtarāṣṭraḥ mahābalaḥ
pāṇḍavāḥ ca api samprāptāḥ tam deśam yuddham īpsavaḥ
64. salilam viṣṭabhya suptaḥ mahābalaḥ dhārtarāṣṭraḥ (āsa)
ca api pāṇḍavāḥ yuddham īpsavaḥ tam deśam samprāptāḥ
64. The mighty son of Dhritarashtra (Duryodhana) was sleeping there, having immobilized the water. Meanwhile, the Pāṇḍavas also arrived at that very spot, eager for battle.
कथं नु युद्धं भविता कथं राजा भविष्यति ।
कथं नु पाण्डवा राजन्प्रतिपत्स्यन्ति कौरवम् ॥६५॥
65. kathaṁ nu yuddhaṁ bhavitā kathaṁ rājā bhaviṣyati ,
kathaṁ nu pāṇḍavā rājanpratipatsyanti kauravam.
65. katham nu yuddham bhavitā katham rājā bhaviṣyati
katham nu pāṇḍavā rājan pratipatsyanti kauravam
65. rājan yuddham katham nu bhavitā rājā katham
bhaviṣyati pāṇḍavā kauravam katham nu pratipatsyanti
65. How, indeed, will the battle take place? What will become of the king? And how, O King, will the Pāṇḍavas deal with the Kaurava?
इत्येवं चिन्तयन्तस्ते रथेभ्योऽश्वान्विमुच्य ह ।
तत्रासां चक्रिरे राजन्कृपप्रभृतयो रथाः ॥६६॥
66. ityevaṁ cintayantaste rathebhyo'śvānvimucya ha ,
tatrāsāṁ cakrire rājankṛpaprabhṛtayo rathāḥ.
66. iti evam cintayantaḥ te rathebhyaḥ aśvān vimucya
ha tatra āsām cakrire rājan kṛpaprabhṛtayaḥ rathāḥ
66. rājan te kṛpaprabhṛtayaḥ rathāḥ iti evam cintayantaḥ
ha rathebhyaḥ aśvān vimucya tatra āsām cakrire
66. Indeed, while contemplating thus, O King, Kṛpa and his companions, having released the horses from their chariots, settled down there.