Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-77

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततो गाण्डीवभृच्छूरो युद्धाय समवस्थितः ।
विबभौ युधि दुर्धर्षो हिमवानचलो यथा ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato gāṇḍīvabhṛcchūro yuddhāya samavasthitaḥ ,
vibabhau yudhi durdharṣo himavānacalo yathā.
1. vaiśaṃpāyana uvāca tatas gāṇḍīvabhṛt śūraḥ yuddhāya
samavasthitaḥ vibabhau yudhi durdharṣaḥ himavānacalaḥ yathā
1. vaiśaṃpāyana uvāca tatas gāṇḍīvabhṛt śūraḥ yuddhāya
samavasthitaḥ durdharṣaḥ himavānacalaḥ yathā yudhi vibabhau
1. Vaiśampāyana said: Then, the heroic wielder of the Gaṇḍīva bow, standing ready for battle, shone splendidly in combat, unconquerable like the Himālaya.
ततः सैन्धवयोधास्ते पुनरेव व्यवस्थिताः ।
विमुञ्चन्तः सुसंरब्धाः शरवर्षाणि भारत ॥२॥
2. tataḥ saindhavayodhāste punareva vyavasthitāḥ ,
vimuñcantaḥ susaṁrabdhāḥ śaravarṣāṇi bhārata.
2. tatas saindhavayodhāḥ te punar eva vyavasthitāḥ
vimuñcantaḥ susaṃrabdhāḥ śaravarṣāṇi bhārata
2. tatas bhārata te saindhavayodhāḥ susaṃrabdhāḥ
punar eva vyavasthitāḥ śaravarṣāṇi vimuñcantaḥ
2. Then, those Saindhava warriors, greatly enraged, positioned themselves once again, showering arrows, O Bhārata.
तान्प्रसह्य महावीर्यः पुनरेव व्यवस्थितान् ।
ततः प्रोवाच कौन्तेयो मुमूर्षूञ्श्लक्ष्णया गिरा ॥३॥
3. tānprasahya mahāvīryaḥ punareva vyavasthitān ,
tataḥ provāca kaunteyo mumūrṣūñślakṣṇayā girā.
3. tān prasahya mahāvīryaḥ punar eva vyavasthitān
tatas provāca kaunteyaḥ mumūrṣūn ślakṣṇayā girā
3. tatas mahāvīryaḥ kaunteyaḥ punar eva vyavasthitān
tān prasahya mumūrṣūn ślakṣṇayā girā provāca
3. Having overcome those who had again positioned themselves, the greatly valorous son of Kuntī (Arjuna) then spoke in a gentle voice to those desiring to die.
युध्यध्वं परया शक्त्या यतध्वं च वधे मम ।
कुरुध्वं सर्वकार्याणि महद्वो भयमागतम् ॥४॥
4. yudhyadhvaṁ parayā śaktyā yatadhvaṁ ca vadhe mama ,
kurudhvaṁ sarvakāryāṇi mahadvo bhayamāgatam.
4. yudhyadhvam parayā śaktyā yatadhvam ca vadhe mama
kurudhvam sarvakāryāṇi mahat vas bhayam āgatam
4. parayā śaktyā yudhyadhvam mama vadhe ca yatadhvam
sarvakāryāṇi kurudhvam mahat bhayam vas āgatam
4. Fight with supreme power (śakti), and strive for my death. Accomplish all your tasks, for a great fear has come upon you.
एष योत्स्यामि वः सर्वान्निवार्य शरवागुराम् ।
तिष्ठध्वं युद्धमनसो दर्पं विनयितास्मि वः ॥५॥
5. eṣa yotsyāmi vaḥ sarvānnivārya śaravāgurām ,
tiṣṭhadhvaṁ yuddhamanaso darpaṁ vinayitāsmi vaḥ.
5. eṣa yotsyāmi vaḥ sarvān nivārya śaravāgurām
tiṣṭhadhvaṃ yuddhamanasas darpaṃ vinayitāsmi vaḥ
5. eṣa [ahaṃ] vaḥ sarvān śaravāgurām nivārya yotsyāmi.
yuddhamanasas vaḥ tiṣṭhadhvaṃ,
darpaṃ vinayitāsmi.
5. I will fight all of you, having first warded off your net of arrows. Stand firm, you whose minds are set on battle! I will humble your arrogance.
एतावदुक्त्वा कौरव्यो रुषा गाण्डीवभृत्तदा ।
ततोऽथ वचनं स्मृत्वा भ्रातुर्ज्येष्ठस्य भारत ॥६॥
6. etāvaduktvā kauravyo ruṣā gāṇḍīvabhṛttadā ,
tato'tha vacanaṁ smṛtvā bhrāturjyeṣṭhasya bhārata.
6. etāvat uktvā kauravyaḥ ruṣā gāṇḍīvabhṛt tadā tataḥ
atha vacanam smṛtvā bhrātuḥ jyeṣṭhasya bhārata
6. bhārata,
tadā kauravyaḥ gāṇḍīvabhṛt ruṣā etāvat uktvā,
tataḥ atha jyeṣṭhasya bhrātuḥ vacanam smṛtvā.
6. Having said this much, the Kuru prince, Arjuna, the wielder of the Gāṇḍīva bow, then, filled with anger, O Bhārata, remembered the words of his eldest brother.
न हन्तव्या रणे तात क्षत्रिया विजिगीषवः ।
जेतव्याश्चेति यत्प्रोक्तं धर्मराज्ञा महात्मना ।
चिन्तयामास च तदा फल्गुनः पुरुषर्षभः ॥७॥
7. na hantavyā raṇe tāta kṣatriyā vijigīṣavaḥ ,
jetavyāśceti yatproktaṁ dharmarājñā mahātmanā ,
cintayāmāsa ca tadā phalgunaḥ puruṣarṣabhaḥ.
7. na hantavyā raṇe tāta kṣatriyāḥ
vijigīṣavaḥ jetavyāḥ ca iti yat proktam
dharmarājñā mahātmanā cintayāmāsa
ca tadā phalgunaḥ puruṣarṣabhaḥ
7. tāta,
raṇe vijigīṣavaḥ kṣatriyāḥ na hantavyāḥ ca jetavyāḥ iti yat mahātmanā dharmarājñā proktam,
tadā ca puruṣarṣabhaḥ phalgunaḥ cintayāmāsa.
7. Then Arjuna, that best of men, reflected on what the great-souled Dharmarāja (Yudhiṣṭhira) had said: 'My dear, Kṣatriyas who desire victory should not be killed in battle; rather, they should be subdued.'
इत्युक्तोऽहं नरेन्द्रेण न हन्तव्या नृपा इति ।
कथं तन्न मृषेह स्याद्धर्मराजवचः शुभम् ॥८॥
8. ityukto'haṁ narendreṇa na hantavyā nṛpā iti ,
kathaṁ tanna mṛṣeha syāddharmarājavacaḥ śubham.
8. iti uktaḥ aham nareṇdreṇa na hantavyā nṛpāḥ iti
katham tat na mṛṣā iha syāt dharmarāja vacas śubham
8. nareṇdreṇa ahaṃ iti uktaḥ [yad] nṛpāḥ na hantavyāḥ iti.
katham iha tat śubham dharmarāja vacas na mṛṣā syāt?
8. I was thus told by the king, 'Kings should not be killed.' How then could that auspicious statement of Dharmarāja (Yudhiṣṭhira) prove false in this situation?
न हन्येरंश्च राजानो राज्ञश्चाज्ञा कृता भवेत् ।
इति संचिन्त्य स तदा भ्रातुः प्रियहिते रतः ।
प्रोवाच वाक्यं धर्मज्ञः सैन्धवान्युद्धदुर्मदान् ॥९॥
9. na hanyeraṁśca rājāno rājñaścājñā kṛtā bhavet ,
iti saṁcintya sa tadā bhrātuḥ priyahite rataḥ ,
provāca vākyaṁ dharmajñaḥ saindhavānyuddhadurmadān.
9. na hanyeran ca rājānaḥ rājñaḥ ca ājñā
kṛtā bhavet iti saṃcintya saḥ tadā
bhrātuḥ priyahite rataḥ provāca vākyaṃ
dharmajñaḥ saindhavān yuddhadurmadān
9. rājānaḥ na hanyeran ca rājñaḥ ājñā
kṛtā bhavet iti saṃcintya saḥ tadā
bhrātuḥ priyahite rataḥ dharmajñaḥ
yuddhadurmadān saindhavān vākyaṃ provāca
9. Kings should not be killed, and the king's command should be obeyed. Reflecting thus, he, intent on his brother's welfare, then, being one who understood natural law (dharma), spoke these words to the Saindhavas, who were intoxicated with war.
बालान्स्त्रियो वा युष्माकं न हनिष्ये व्यवस्थितान् ।
यश्च वक्ष्यति संग्रामे तवास्मीति पराजितः ॥१०॥
10. bālānstriyo vā yuṣmākaṁ na haniṣye vyavasthitān ,
yaśca vakṣyati saṁgrāme tavāsmīti parājitaḥ.
10. bālān striyaḥ vā yuṣmākaṃ na haniṣye vyavasthitān
yaḥ ca vakṣyati saṃgrāme tava asmi iti parājitaḥ
10. yuṣmākaṃ bālān vā striyaḥ vyavasthitān na haniṣye.
ca yaḥ parājitaḥ saṃgrāme tava asmi iti vakṣyati
10. I will not kill your children or women who remain (as non-combatants). And whoever, defeated in battle, will say, 'I am yours,' (him too I will spare).
एतच्छ्रुत्वा वचो मह्यं कुरुध्वं हितमात्मनः ।
अतोऽन्यथा कृच्छ्रगता भविष्यथ मयार्दिताः ॥११॥
11. etacchrutvā vaco mahyaṁ kurudhvaṁ hitamātmanaḥ ,
ato'nyathā kṛcchragatā bhaviṣyatha mayārditāḥ.
11. etat śrutvā vacaḥ mahyaṃ kurudhvaṃ hitaṃ ātmanaḥ
ataḥ anyathā kṛcchragatāḥ bhaviṣyatha mayā arditāḥ
11. mahyaṃ etat vacaḥ śrutvā ātmanaḥ hitaṃ kurudhvaṃ.
ataḥ anyathā mayā arditāḥ kṛcchragatāḥ bhaviṣyatha
11. Having heard these words of mine, do what is beneficial for your own self (ātman). Otherwise, you will fall into distress, afflicted by me.
एवमुक्त्वा तु तान्वीरान्युयुधे कुरुपुंगवः ।
अत्वरावानसंरब्धः संरब्धैर्विजिगीषुभिः ॥१२॥
12. evamuktvā tu tānvīrānyuyudhe kurupuṁgavaḥ ,
atvarāvānasaṁrabdhaḥ saṁrabdhairvijigīṣubhiḥ.
12. evam uktvā tu tān vīrān yuyudhe kurupuṅgavaḥ
atvarāvān asaṃrabdhaḥ saṃrabdhaiḥ vijigīṣubhiḥ
12. evam uktvā tu atvarāvān asaṃrabdhaḥ kurupuṅgavaḥ
tān vīrān saṃrabdhaiḥ vijigīṣubhiḥ yuyudhe
12. Having spoken thus, the foremost of the Kurus then fought those heroes. He was unhurried and unagitated, (while fighting) those who were agitated and desirous of victory.
ततः शतसहस्राणि शराणां नतपर्वणाम् ।
मुमुचुः सैन्धवा राजंस्तदा गाण्डीवधन्वनि ॥१३॥
13. tataḥ śatasahasrāṇi śarāṇāṁ nataparvaṇām ,
mumucuḥ saindhavā rājaṁstadā gāṇḍīvadhanvani.
13. tataḥ śatasahasrāṇi śarāṇām nataparvaṇām
mumucuḥ saindhavāḥ rājan tadā gāṇḍīvadhanvani
13. rājan tataḥ tadā saindhavāḥ nataparvaṇām
śarāṇām śatasahasrāṇi gāṇḍīvadhanvani mumucuḥ
13. Then, O King, the Saindhavas (warriors from Sindh) at that moment released hundreds of thousands of straight-flying arrows upon the wielder of the Gāṇḍīva bow (Arjuna).
स तानापततः क्रूरानाशीविषविषोपमान् ।
चिच्छेद निशितैर्बाणैरन्तरैव धनंजयः ॥१४॥
14. sa tānāpatataḥ krūrānāśīviṣaviṣopamān ,
ciccheda niśitairbāṇairantaraiva dhanaṁjayaḥ.
14. saḥ tān āpatataḥ krūrān āśīviṣaviṣopamān
ciccheda niśitaiḥ bāṇaiḥ antaram eva dhanaṃjayaḥ
14. dhanaṃjayaḥ saḥ krūrān āśīviṣaviṣopamān tān
āpatataḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ antaram eva ciccheda
14. Dhanaṃjaya (Arjuna) cut down those fierce, approaching arrows, which resembled the venom of poisonous snakes, with his sharp arrows while they were still in the air.
छित्त्वा तु तानाशुगमान्कङ्कपत्राञ्शिलाशितान् ।
एकैकमेष दशभिर्बिभेद समरे शरैः ॥१५॥
15. chittvā tu tānāśugamānkaṅkapatrāñśilāśitān ,
ekaikameṣa daśabhirbibheda samare śaraiḥ.
15. chittvā tu tān āśugamān kaṅkapatrān śilāśitān
ekaikam eṣaḥ daśabhiḥ bibheda samare śaraiḥ
15. eṣaḥ tu tān āśugamān kaṅkapatrān śilāśitān
chittvā samare ekaikam daśabhiḥ śaraiḥ bibheda
15. Having indeed cut down those swift-flying arrows, which were feathered with heron plumes and sharpened on stone, he (Arjuna) then pierced each one (of the Saindhava warriors) with ten arrows in that battle.
ततः प्रासांश्च शक्तीश्च पुनरेव धनंजये ।
जयद्रथं हतं स्मृत्वा चिक्षिपुः सैन्धवा नृपाः ॥१६॥
16. tataḥ prāsāṁśca śaktīśca punareva dhanaṁjaye ,
jayadrathaṁ hataṁ smṛtvā cikṣipuḥ saindhavā nṛpāḥ.
16. tataḥ prāsān ca śaktīḥ ca punar eva dhanaṃjaye
jayadratham hatam smṛtvā cikṣipuḥ saindhavāḥ nṛpāḥ
16. tataḥ jayadratham hatam smṛtvā saindhavāḥ nṛpāḥ
punar eva prāsān ca śaktīḥ ca dhanaṃjaye cikṣipuḥ
16. Then, remembering that Jayadratha had been slain, the Saindhava kings again hurled spears and lances upon Dhanaṃjaya (Arjuna).
तेषां किरीटी संकल्पं मोघं चक्रे महामनाः ।
सर्वांस्तानन्तरा छित्त्वा मुदा चुक्रोश पाण्डवः ॥१७॥
17. teṣāṁ kirīṭī saṁkalpaṁ moghaṁ cakre mahāmanāḥ ,
sarvāṁstānantarā chittvā mudā cukrośa pāṇḍavaḥ.
17. teṣām kirīṭī saṅkalpam mogham cakre mahāmanāḥ
sarvān tān antarā chittvā mudā cukrośa pāṇḍavaḥ
17. mahāmanāḥ kirīṭī pāṇḍavaḥ teṣām mogham saṅkalpam
cakre sarvān tān antarā chittvā mudā cukrośa
17. The great-souled (mahāmanāḥ) Arjuna, the crowned one, made their resolve futile. Having pierced through all of them, the Pāṇḍava warrior shouted with delight.
तथैवापततां तेषां योधानां जयगृद्धिनाम् ।
शिरांसि पातयामास भल्लैः संनतपर्वभिः ॥१८॥
18. tathaivāpatatāṁ teṣāṁ yodhānāṁ jayagṛddhinām ,
śirāṁsi pātayāmāsa bhallaiḥ saṁnataparvabhiḥ.
18. tathā eva āpatatām teṣām yodhānām jayagṛddhinām
śirāṃsi pātayāmāsa bhallaiḥ saṃnataparvabhiḥ
18. tathā eva jayagṛddhinām āpatatām teṣām yodhānām
śirāṃsi saṃnataparvabhiḥ bhallaiḥ pātayāmāsa
18. Similarly, he caused the heads of those attacking warriors, who were eager for victory, to fall with his sharp, broad-headed arrows (bhallaiḥ).
तेषां प्रद्रवतां चैव पुनरेव च धावताम् ।
निवर्ततां च शब्दोऽभूत्पूर्णस्येव महोदधेः ॥१९॥
19. teṣāṁ pradravatāṁ caiva punareva ca dhāvatām ,
nivartatāṁ ca śabdo'bhūtpūrṇasyeva mahodadheḥ.
19. teṣām pradravatām ca eva punaḥ eva ca dhāvatām
nivartatām ca śabdaḥ abhūt pūrṇasya iva mahodadheḥ
19. teṣām pradravatām ca eva punaḥ eva ca dhāvatām ca
nivartatām pūrṇasya mahodadheḥ iva śabdaḥ abhūt
19. A roar arose from them – from those fleeing, and from those rushing forward again, and from those turning back – like the sound of a full, great ocean.
ते वध्यमानास्तु तदा पार्थेनामिततेजसा ।
यथाप्राणं यथोत्साहं योधयामासुरर्जुनम् ॥२०॥
20. te vadhyamānāstu tadā pārthenāmitatejasā ,
yathāprāṇaṁ yathotsāhaṁ yodhayāmāsurarjunam.
20. te vadhyamānāḥ tu tadā pārthena amitatejasā
yathāprāṇam yathotsāham yodhayāmāsuḥ arjunam
20. tadā amitatejasā pārthena vadhyamānāḥ te tu
yathāprāṇam yathotsāham arjunam yodhayāmāsuḥ
20. But they, being slain at that time by Arjuna (Pārtha) of immeasurable prowess, fought him with all their strength and zeal.
ततस्ते फल्गुनेनाजौ शरैः संनतपर्वभिः ।
कृता विसंज्ञा भूयिष्ठाः क्लान्तवाहनसैनिकाः ॥२१॥
21. tataste phalgunenājau śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
kṛtā visaṁjñā bhūyiṣṭhāḥ klāntavāhanasainikāḥ.
21. tatas te phalgunena ājau śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
kṛtāḥ visañjñāḥ bhūyiṣṭhāḥ klāntavāhanasainikāḥ
21. tatas ājau phalgunena saṃnataparvabhiḥ śaraiḥ te
klāntavāhanasainikāḥ bhūyiṣṭhāḥ visañjñāḥ kṛtāḥ
21. Then, in battle, a great many of those warriors, whose mounts and soldiers were exhausted, were rendered unconscious by Arjuna with his straight-shafted arrows.
तांस्तु सर्वान्परिग्लानान्विदित्वा धृतराष्ट्रजा ।
दुःशला बालमादाय नप्तारं प्रययौ तदा ।
सुरथस्य सुतं वीरं रथेनानागसं तदा ॥२२॥
22. tāṁstu sarvānpariglānānviditvā dhṛtarāṣṭrajā ,
duḥśalā bālamādāya naptāraṁ prayayau tadā ,
surathasya sutaṁ vīraṁ rathenānāgasaṁ tadā.
22. tān tu sarvān pariglānān viditvā
dhṛtarāṣṭrajā duḥśalā bālam ādāya
naptāram prayayau tadā surathasya
sutam vīram rathena anāgasam tadā
22. tadā dhṛtarāṣṭrajā duḥśalā sarvān
tān pariglānān viditvā surathasya
vīram anāgasam sutam naptāram
bālam ādāya rathena prayayau tadā
22. Then, realizing that all those warriors were utterly exhausted, Duḥśalā, the daughter of Dhṛtarāṣṭra, took her grandson, the brave and innocent son of Suratha, and set out in her chariot.
शान्त्यर्थं सर्वयोधानामभ्यगच्छत पाण्डवम् ।
सा धनंजयमासाद्य मुमोचार्तस्वरं तदा ।
धनंजयोऽपि तां दृष्ट्वा धनुर्विससृजे प्रभुः ॥२३॥
23. śāntyarthaṁ sarvayodhānāmabhyagacchata pāṇḍavam ,
sā dhanaṁjayamāsādya mumocārtasvaraṁ tadā ,
dhanaṁjayo'pi tāṁ dṛṣṭvā dhanurvisasṛje prabhuḥ.
23. śāntyartham sarvayodhānām abhyagacchat
pāṇḍavam sā dhanañjayam āsādya
mumoca ārtasvaram tadā dhanañjayaḥ
api tām dṛṣṭvā dhanuḥ visasṛje prabhuḥ
23. sā sarvayogdhānām śāntyartham pāṇḍavam
abhyagacchat tadā dhanañjayam āsādya
ārtasvaram mumoca prabhuḥ dhanañjayaḥ
api tām dṛṣṭvā dhanuḥ visasṛje
23. For the sake of peace for all the warriors, she (Duḥśalā) approached the Pāṇḍava (Arjuna). Having reached Dhananjaya, she then let out a distressed cry. The lord Dhananjaya, seeing her, also laid down his bow.
समुत्सृष्टधनुः पार्थो विधिवद्भगिनीं तदा ।
प्राह किं करवाणीति सा च तं वाक्यमब्रवीत् ॥२४॥
24. samutsṛṣṭadhanuḥ pārtho vidhivadbhaginīṁ tadā ,
prāha kiṁ karavāṇīti sā ca taṁ vākyamabravīt.
24. samutsṛṣṭadhanuḥ pārthaḥ vidhivat bhaginīm tadā
prāha kim karavāṇi iti sā ca tam vākyam abravīt
24. tadā samutsṛṣṭadhanuḥ pārthaḥ vidhivat bhaginīm
prāha "kim karavāṇi" iti ca sā tam vākyam abravīt
24. Then Pārtha (Arjuna), having laid down his bow, respectfully asked his sister (Duḥśalā), "What should I do?" And she spoke these words to him.
एष ते भरतश्रेष्ठ स्वस्रीयस्यात्मजः शिशुः ।
अभिवादयते वीर तं पश्य पुरुषर्षभ ॥२५॥
25. eṣa te bharataśreṣṭha svasrīyasyātmajaḥ śiśuḥ ,
abhivādayate vīra taṁ paśya puruṣarṣabha.
25. eṣaḥ te bharataśreṣṭha svasrīyasya ātmajaḥ
śiśuḥ abhivādayate vīra tam paśya puruṣarṣabha
25. bharataśreṣṭha vīra puruṣarṣabha eṣaḥ te
svasrīyasya ātmajaḥ śiśuḥ abhivādayate tam paśya
25. O best among Bharatas, O hero, O bull among men! This child, your sister's grandson, salutes you. Please look at him.
इत्युक्तस्तस्य पितरं स पप्रच्छार्जुनस्तदा ।
क्वासाविति ततो राजन्दुःशला वाक्यमब्रवीत् ॥२६॥
26. ityuktastasya pitaraṁ sa papracchārjunastadā ,
kvāsāviti tato rājanduḥśalā vākyamabravīt.
26. iti uktaḥ tasya pitaram saḥ papraccha arjunaḥ tadā
kva asau iti tataḥ rājan duḥśalā vākyam abravīt
26. rājan iti uktaḥ arjunaḥ tadā tasya pitaram saḥ kva
asau iti papraccha tataḥ duḥśalā vākyam abravīt
26. Having been thus addressed, Arjuna then inquired about the child's father, asking, 'Where is he?' Thereupon, O king, Duḥśalā spoke these words.
पितृशोकाभिसंतप्तो विषादार्तोऽस्य वै पिता ।
पञ्चत्वमगमद्वीर यथा तन्मे निबोध ह ॥२७॥
27. pitṛśokābhisaṁtapto viṣādārto'sya vai pitā ,
pañcatvamagamadvīra yathā tanme nibodha ha.
27. pitṛśoka-abhisantaptaḥ viṣāda-ārtaḥ asya vai pitā
pañcatvam agamat vīra yathā tat me nibodha ha
27. vīra asya pitā pitṛśoka-abhisantaptaḥ viṣāda-ārtaḥ
vai pañcatvam agamat tat yathā me ha nibodha
27. O hero, this child's father (Abhimanyu), afflicted by sorrow for his own father (whom he believed to be deceased) and greatly distressed, indeed met his demise. Listen to me now as to how that occurred.
स पूर्वं पितरं श्रुत्वा हतं युद्धे त्वयानघ ।
त्वामागतं च संश्रुत्य युद्धाय हयसारिणम् ।
पितुश्च मृत्युदुःखार्तोऽजहात्प्राणान्धनंजय ॥२८॥
28. sa pūrvaṁ pitaraṁ śrutvā hataṁ yuddhe tvayānagha ,
tvāmāgataṁ ca saṁśrutya yuddhāya hayasāriṇam ,
pituśca mṛtyuduḥkhārto'jahātprāṇāndhanaṁjaya.
28. saḥ pūrvam pitaram śrutvā hatam yuddhe
tvayā anagha tvām āgatam ca saṃśrutya
yuddhāya haya-sāriṇam pituḥ ca
mṛtyu-duḥkha-ārtaḥ ajahāt prāṇān dhanañjaya
28. anagha dhanañjaya saḥ pūrvam pitaram
tvayā yuddhe hatam śrutvā ca tvām
haya-sāriṇam yuddhāya āgatam saṃśrutya
pituḥ mṛtyu-duḥkha-ārtaḥ ca prāṇān ajahāt
28. O sinless one, he (Abhimanyu), having previously heard that a revered elder (lit. 'father') was killed in battle by you, and having also heard that you, a skilled horse-warrior, had arrived for battle, then, distressed by the grief of that father's death, gave up his life, O Dhananjaya (Arjuna).
प्राप्तो बीभत्सुरित्येव नाम श्रुत्वैव तेऽनघ ।
विषादार्तः पपातोर्व्यां ममार च ममात्मजः ॥२९॥
29. prāpto bībhatsurityeva nāma śrutvaiva te'nagha ,
viṣādārtaḥ papātorvyāṁ mamāra ca mamātmajaḥ.
29. prāptaḥ bībhatsuḥ iti eva nāma śrutvā eva te anagha
viṣāda-ārtaḥ papāta urvyām mamāra ca mama ātmajaḥ
29. anagha te prāptaḥ bībhatsuḥ iti eva nāma śrutvā eva
mama ātmajaḥ viṣāda-ārtaḥ urvyām papāta ca mamāra
29. O sinless one, upon merely hearing your name 'Bībhatsu', my son, grief-stricken, fell to the ground and died.
तं तु दृष्ट्वा निपतितं ततस्तस्यात्मजं विभो ।
गृहीत्वा समनुप्राप्ता त्वामद्य शरणैषिणी ॥३०॥
30. taṁ tu dṛṣṭvā nipatitaṁ tatastasyātmajaṁ vibho ,
gṛhītvā samanuprāptā tvāmadya śaraṇaiṣiṇī.
30. tam tu dṛṣṭvā nipatitam tataḥ tasya ātmajam
vibho gṛhītvā samanuprāptā tvām adya śaraṇa-eṣiṇī
30. tu vibho tam nipatitam dṛṣṭvā tataḥ tasya ātmajam
gṛhītvā śaraṇa-eṣiṇī adya tvām samanuprāptā
30. But, O lord (vibho), upon seeing him fallen, and then taking his son, I, seeking refuge, have now come to you.
इत्युक्त्वार्तस्वरं सा तु मुमोच धृतराष्ट्रजा ।
दीना दीनं स्थितं पार्थमब्रवीच्चाप्यधोमुखम् ॥३१॥
31. ityuktvārtasvaraṁ sā tu mumoca dhṛtarāṣṭrajā ,
dīnā dīnaṁ sthitaṁ pārthamabravīccāpyadhomukham.
31. iti uktvā ārta-svaram sā tu mumoca dhṛtarāṣṭra-jā
dīnā dīnam sthitam pārtham abravīt ca api adho-mukham
31. iti uktvā ārta-svaram sā tu dhṛtarāṣṭra-jā mumoca
dīnā ca api dīnam sthitam pārtham adho-mukham abravīt
31. Having spoken thus with a sorrowful voice, she, the daughter of Dhṛtarāṣṭra, then uttered (a cry). Distressed herself, she also spoke to Pārtha, who was standing there, pitiable and downcast.
स्वसारं मामवेक्षस्व स्वस्रीयात्मजमेव च ।
कर्तुमर्हसि धर्मज्ञ दयां मयि कुरूद्वह ।
विस्मृत्य कुरुराजानं तं च मन्दं जयद्रथम् ॥३२॥
32. svasāraṁ māmavekṣasva svasrīyātmajameva ca ,
kartumarhasi dharmajña dayāṁ mayi kurūdvaha ,
vismṛtya kururājānaṁ taṁ ca mandaṁ jayadratham.
32. svasāram mām avekṣasva svasrīya-ātmajam
eva ca kartum arhasi dharma-jña
dayām mayi kuru-udvaha vismṛtya
kuru-rājānam tam ca mandam jayadratham
32. dharma-jña kuru-udvaha mayi dayām
kartum arhasi mām svasāram ca eva
svasrīya-ātmajam avekṣasva kuru-rājānam
tam mandam jayadratham ca vismṛtya
32. O knower of (dharma), O leader of the Kurus, you ought to show compassion to me, your sister, and also to my son (your nephew), forgetting that foolish Jayadratha and King Duryodhana.
अभिमन्योर्यथा जातः परिक्षित्परवीरहा ।
तथायं सुरथाज्जातो मम पौत्रो महाभुज ॥३३॥
33. abhimanyoryathā jātaḥ parikṣitparavīrahā ,
tathāyaṁ surathājjāto mama pautro mahābhuja.
33. abhimanyoḥ yathā jātaḥ parikṣit paravīrahā
tathā ayam surathāt jātaḥ mama pautraḥ mahābhuja
33. yathā abhimanyoḥ paravīrahā parikṣit jātaḥ,
tathā ayam mama mahābhuja pautraḥ surathāt jātaḥ.
33. Just as Parikshit, the slayer of enemy warriors, was born from Abhimanyu, so too is this mighty-armed grandson of mine born from Suratha.
तमादाय नरव्याघ्र संप्राप्तास्मि तवान्तिकम् ।
शमार्थं सर्वयोधानां शृणु चेदं वचो मम ॥३४॥
34. tamādāya naravyāghra saṁprāptāsmi tavāntikam ,
śamārthaṁ sarvayodhānāṁ śṛṇu cedaṁ vaco mama.
34. tam ādāya naravyāghra saṃprāptā asmi tava antikam
śamārtham sarvayodhānām śṛṇu ca idam vacaḥ mama
34. naravyāghra,
tam ādāya,
sarvayodhānām śamārtham,
asmi tava antikam saṃprāptā.
ca mama idam vacaḥ śṛṇu.
34. Having brought him, O tiger among men, I have come near you for the sake of peace for all warriors. Now, listen to these words of mine.
आगतोऽयं महाबाहो तस्य मन्दस्य पौत्रकः ।
प्रसादमस्य बालस्य तस्मात्त्वं कर्तुमर्हसि ॥३५॥
35. āgato'yaṁ mahābāho tasya mandasya pautrakaḥ ,
prasādamasya bālasya tasmāttvaṁ kartumarhasi.
35. āgataḥ ayam mahābāho tasya mandasya pautrakaḥ
prasādam asya bālasya tasmāt tvam kartum arhasi
35. mahābāho,
tasya mandasya ayam pautrakaḥ āgataḥ.
tasmāt tvam asya bālasya prasādam kartum arhasi.
35. This grandson of that foolish one has arrived, O mighty-armed one. Therefore, you should show favor to this child.
एष प्रसाद्य शिरसा मया सार्धमरिंदम ।
याचते त्वां महाबाहो शमं गच्छ धनंजय ॥३६॥
36. eṣa prasādya śirasā mayā sārdhamariṁdama ,
yācate tvāṁ mahābāho śamaṁ gaccha dhanaṁjaya.
36. eṣa prasādya śirasā mayā sārdham arindama
yācate tvām mahābāho śamam gaccha dhanaṃjaya
36. arindama,
mahābāho,
dhanaṃjaya,
eṣa mayā sārdham śirasā prasādya tvām yācate,
śamam gaccha.
36. O subduer of enemies, O mighty-armed one, this child, along with me, bowing his head in supplication, entreats you: 'Attain peace, O Dhananjaya!'
बालस्य हतबन्धोश्च पार्थ किंचिदजानतः ।
प्रसादं कुरु धर्मज्ञ मा मन्युवशमन्वगाः ॥३७॥
37. bālasya hatabandhośca pārtha kiṁcidajānataḥ ,
prasādaṁ kuru dharmajña mā manyuvaśamanvagāḥ.
37. bālasya hata-bandhoḥ ca pārtha kiñcit ajānataḥ |
prasādam kuru dharma-jña mā manyu-vaśam anvagāḥ
37. pārtha dharma-jña bālasya hata-bandhoḥ ca kiñcit
ajānataḥ prasādam kuru mā manyu-vaśam anvagāḥ
37. O Pārtha, O knower of intrinsic nature (dharma), show kindness to this boy whose relatives have been killed and who is ignorant. Do not succumb to the power of anger.
तमनार्यं नृशंसं च विस्मृत्यास्य पितामहम् ।
आगस्कारिणमत्यर्थं प्रसादं कर्तुमर्हसि ॥३८॥
38. tamanāryaṁ nṛśaṁsaṁ ca vismṛtyāsya pitāmaham ,
āgaskāriṇamatyarthaṁ prasādaṁ kartumarhasi.
38. tam anāryam nṛśaṃsam ca vismṛtya asya pitāmaham
| āgas-kāriṇam atyartham prasādam kartum arhasi
38. asya pitāmaham tam anāryam nṛśaṃsam ca atyartham
āgas-kāriṇam vismṛtya prasādam kartum arhasi
38. You ought to show kindness (prasāda) to him, forgetting his grandfather who was ignoble, cruel, and exceedingly offensive.
एवं ब्रुवत्यां करुणं दुःशलायां धनंजयः ।
संस्मृत्य देवीं गान्धारीं धृतराष्ट्रं च पार्थिवम् ।
प्रोवाच दुःखशोकार्तः क्षत्रधर्मं विगर्हयन् ॥३९॥
39. evaṁ bruvatyāṁ karuṇaṁ duḥśalāyāṁ dhanaṁjayaḥ ,
saṁsmṛtya devīṁ gāndhārīṁ dhṛtarāṣṭraṁ ca pārthivam ,
provāca duḥkhaśokārtaḥ kṣatradharmaṁ vigarhayan.
39. evam bruvatyām karuṇam duḥśalāyām
dhanañjayaḥ | saṃsmṛtya devīm gāndhārīm
dhṛtarāṣṭram ca pārthivam | provāca
duḥkha-śoka-ārtaḥ kṣatra-dharmam vigarhayen
39. duḥśalāyām evam karuṇam bruvatyām
dhanañjayaḥ devīm gāndhārīm ca pārthivam
dhṛtarāṣṭram saṃsmṛtya duḥkha-śoka-ārtaḥ
kṣatra-dharmam vigarhayen provāca
39. While Duḥśalā was speaking so piteously, Dhanañjaya (Arjuna), recalling Queen Gāndhārī and King Dhṛtarāṣṭra, spoke, afflicted by sorrow and grief, condemning the warrior's intrinsic nature (dharma).
धिक्तं दुर्योधनं क्षुद्रं राज्यलुब्धं च मानिनम् ।
यत्कृते बान्धवाः सर्वे मया नीता यमक्षयम् ॥४०॥
40. dhiktaṁ duryodhanaṁ kṣudraṁ rājyalubdhaṁ ca māninam ,
yatkṛte bāndhavāḥ sarve mayā nītā yamakṣayam.
40. dhik tam duryodhanam kṣudram rājya-lubdham ca māninam
| yat-kṛte bāndhavāḥ sarve mayā nītāḥ yama-kṣayam
40. dhik tam kṣudram rājya-lubdham ca māninam duryodhanam
yat-kṛte sarve bāndhavāḥ mayā yama-kṣayam nītāḥ
40. Shame on that wretched, kingdom-greedy, and arrogant Duryodhana! Because of him, all my relatives were led by me to the abode of Yama (the god of death).
इत्युक्त्वा बहु सान्त्वादि प्रसादमकरोज्जयः ।
परिष्वज्य च तां प्रीतो विससर्ज गृहान्प्रति ॥४१॥
41. ityuktvā bahu sāntvādi prasādamakarojjayaḥ ,
pariṣvajya ca tāṁ prīto visasarja gṛhānprati.
41. iti uktvā bahu sāntva ādi prasādam akarot jayaḥ
pariṣvajya ca tām prītaḥ visasarja gṛhān prati
41. jayaḥ iti uktvā bahu sāntva ādi prasādam akarot
ca tām prītaḥ pariṣvajya gṛhān prati visasarja
41. Having said this, Jaya, much pleased, offered her many consolations and showed his favor. Then, embracing her, he sent her back to her home.
दुःशला चापि तान्योधान्निवार्य महतो रणात् ।
संपूज्य पार्थं प्रययौ गृहान्प्रति शुभानना ॥४२॥
42. duḥśalā cāpi tānyodhānnivārya mahato raṇāt ,
saṁpūjya pārthaṁ prayayau gṛhānprati śubhānanā.
42. duḥśalā ca api tān yodhān nivārya mahataḥ raṇāt
sampūjya pārtham prayayau gṛhān prati śubhānanā
42. śubhānanā duḥśalā ca api tān yodhān mahataḥ raṇāt
nivārya pārtham sampūjya gṛhān prati prayayau
42. And Duḥśalā, the fair-faced one, having prevented those warriors from the great battle and having honored Pārtha (Arjuna), returned to her home.
ततः सैन्धवकान्योधान्विनिर्जित्य नरर्षभः ।
पुनरेवान्वधावत्स तं हयं कामचारिणम् ॥४३॥
43. tataḥ saindhavakānyodhānvinirjitya nararṣabhaḥ ,
punarevānvadhāvatsa taṁ hayaṁ kāmacāriṇam.
43. tataḥ saindhavakān yodhān vinirjitya nararṣabhaḥ
punaḥ eva anvadhāvat saḥ tam hayam kāmacāriṇam
43. tataḥ nararṣabhaḥ saindhavakān yodhān vinirjitya
saḥ punaḥ eva tam kāmacāriṇam hayam anvadhāvat
43. Then, the best of men (Arjuna), having completely vanquished the Sindhu warriors, again pursued that horse, which was free to roam at will.
ससार यज्ञियं वीरो विधिवत्स विशां पते ।
तारामृगमिवाकाशे देवदेवः पिनाकधृक् ॥४४॥
44. sasāra yajñiyaṁ vīro vidhivatsa viśāṁ pate ,
tārāmṛgamivākāśe devadevaḥ pinākadhṛk.
44. sasāra yajñiyam vīraḥ vidhivat saḥ viśām pate
tārāmṛgam iva ākāśe devadevaḥ pinākadhṛk
44. viśām pate saḥ vīraḥ yajñiyam vidhivat sasāra
devadevaḥ pinākadhṛk ākāśe tārāmṛgam iva
44. O Lord of the people, that hero (Arjuna) moved along with the horse pertaining to the (Vedic ritual) yajña, according to the sacred injunctions, just as the god of gods, Pinākadhṛk (Śiva), pursues the constellation of the deer (Orion) in the sky.
स च वाजी यथेष्टेन तांस्तान्देशान्यथासुखम् ।
विचचार यथाकामं कर्म पार्थस्य वर्धयन् ॥४५॥
45. sa ca vājī yatheṣṭena tāṁstāndeśānyathāsukham ,
vicacāra yathākāmaṁ karma pārthasya vardhayan.
45. saḥ ca vājī yathā iṣṭena tān tān deśān yathā sukham
vicacāra yathā kāmam karma pārthasya vardhayan
45. And that horse wandered freely, at its will and comfort, through those various regions, thereby increasing Pārtha's (Arjuna's) deed (karma).
क्रमेण स हयस्त्वेवं विचरन्भरतर्षभ ।
मणिपूरपतेर्देशमुपायात्सहपाण्डवः ॥४६॥
46. krameṇa sa hayastvevaṁ vicaranbharatarṣabha ,
maṇipūrapaterdeśamupāyātsahapāṇḍavaḥ.
46. krameṇa saḥ hayaḥ tu evam vicaran bharatarṣabha
maṇipūrapateḥ deśam upāyāt sahapāṇḍavaḥ
46. O best of Bharatas, in due course, that horse, thus wandering, Arjuna, accompanied by (his retinue of) Pāṇḍavas, reached the country of the lord of Maṇipūra.