Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-295

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
एवं हृतायां कृष्णायां प्राप्य क्लेशमनुत्तमम् ।
प्रतिलभ्य ततः कृष्णां किमकुर्वत पाण्डवाः ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
evaṁ hṛtāyāṁ kṛṣṇāyāṁ prāpya kleśamanuttamam ,
pratilabhya tataḥ kṛṣṇāṁ kimakurvata pāṇḍavāḥ.
1. janamejaya uvāca | evam hṛtāyām kṛṣṇāyām prāpya kleśam
anuttamam | pratilabhya tataḥ kṛṣṇām kim akurvata pāṇḍavāḥ
1. Janamejaya asked: "After Krishna (kṛṣṇā) had been thus abducted and they had experienced unsurpassed distress, what did the Pāṇḍavas do once they had regained Krishna (kṛṣṇā)?"
वैशंपायन उवाच ।
एवं हृतायां कृष्णायां प्राप्य क्लेशमनुत्तमम् ।
विहाय काम्यकं राजा सह भ्रातृभिरच्युतः ॥२॥
2. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ hṛtāyāṁ kṛṣṇāyāṁ prāpya kleśamanuttamam ,
vihāya kāmyakaṁ rājā saha bhrātṛbhiracyutaḥ.
2. vaiśaṃpāyana uvāca | evam hṛtāyām kṛṣṇāyām prāpya kleśam
anuttamam | vihāya kāmyakam rājā saha bhrātṛbhiḥ acyutaḥ
2. Vaiśampāyana said: "After Krishna (kṛṣṇā) had been thus abducted and they had experienced unsurpassed distress, the steadfast (acyuta) king, along with his brothers, abandoned the Kāmyaka forest."
पुनर्द्वैतवनं रम्यमाजगाम युधिष्ठिरः ।
स्वादुमूलफलं रम्यं मार्कण्डेयाश्रमं प्रति ॥३॥
3. punardvaitavanaṁ ramyamājagāma yudhiṣṭhiraḥ ,
svādumūlaphalaṁ ramyaṁ mārkaṇḍeyāśramaṁ prati.
3. punar dvaitavanam ramyam ājagāma yudhiṣṭhiraḥ |
svādu-mūla-phalam ramyam mārkaṇḍeya-āśramam prati
3. King Yudhiṣṭhira returned again to the beautiful Dvaita forest, towards the delightful hermitage (āśrama) of Mārkaṇḍeya, which was rich in delicious roots and fruits.
अनुगुप्तफलाहाराः सर्व एव मिताशनाः ।
न्यवसन्पाण्डवास्तत्र कृष्णया सह भारत ॥४॥
4. anuguptaphalāhārāḥ sarva eva mitāśanāḥ ,
nyavasanpāṇḍavāstatra kṛṣṇayā saha bhārata.
4. anuguptaphalāhārāḥ sarve eva mitāśanāḥ
nyavasan pāṇḍavāḥ tatra kṛṣṇayā saha bhārata
4. O Bhārata, all the Pāṇḍavas, subsisting on carefully gathered fruits and eating moderately, resided there with Kṛṣṇā (Draupadī).
वसन्द्वैतवने राजा कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ।
भीमसेनोऽर्जुनश्चैव माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ॥५॥
5. vasandvaitavane rājā kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ,
bhīmaseno'rjunaścaiva mādrīputrau ca pāṇḍavau.
5. vasat dvaitavane rājā kuntīputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
bhīmasenaḥ arjunaḥ ca eva mādrīputrau ca pāṇḍavau
5. While King Yudhiṣṭhira, son of Kuntī, along with Bhīmasena, Arjuna, and the two Pāṇḍavas, sons of Mādrī, were dwelling in the Dvaita forest...
ब्राह्मणार्थे पराक्रान्ता धर्मात्मानो यतव्रताः ।
क्लेशमार्छन्त विपुलं सुखोदर्कं परंतपाः ॥६॥
6. brāhmaṇārthe parākrāntā dharmātmāno yatavratāḥ ,
kleśamārchanta vipulaṁ sukhodarkaṁ paraṁtapāḥ.
6. brāhmaṇārthe parākrāntāḥ dharmātmānaḥ yatavratāḥ
kleśam ārchhanta vipulam sukhodarkam paraṃtapāḥ
6. These righteous-souled ones (dharmātmānaḥ), with controlled vows, exerted themselves on behalf of the Brahmins, enduring vast hardship which had a happy outcome, O tormentors of foes.
अजातशत्रुमासीनं भ्रातृभिः सहितं वने ।
आगम्य ब्राह्मणस्तूर्णं संतप्त इदमब्रवीत् ॥७॥
7. ajātaśatrumāsīnaṁ bhrātṛbhiḥ sahitaṁ vane ,
āgamya brāhmaṇastūrṇaṁ saṁtapta idamabravīt.
7. ajātaśatrum āsīnam bhrātṛbhiḥ sahitam vane
āgamya brāhmaṇaḥ tūrṇam saṃtaptaḥ idam abravīt
7. A distressed Brahmin quickly approached Ajātaśatru (Yudhiṣṭhira), who was seated in the forest with his brothers, and said this.
अरणीसहितं मह्यं समासक्तं वनस्पतौ ।
मृगस्य घर्षमाणस्य विषाणे समसज्जत ॥८॥
8. araṇīsahitaṁ mahyaṁ samāsaktaṁ vanaspatau ,
mṛgasya gharṣamāṇasya viṣāṇe samasajjata.
8. araṇīsahitam mahyam samāsaktam vanaspatau
mṛgasya gharṣamāṇasya viṣāṇe samasajjata
8. My kindling sticks (araṇī) became firmly stuck on the horn of a deer as it was rubbing itself against a tree.
तदादाय गतो राजंस्त्वरमाणो महामृगः ।
आश्रमात्त्वरितः शीघ्रं प्लवमानो महाजवः ॥९॥
9. tadādāya gato rājaṁstvaramāṇo mahāmṛgaḥ ,
āśramāttvaritaḥ śīghraṁ plavamāno mahājavaḥ.
9. tat ādāya gataḥ rājan tvaramāṇaḥ mahāmṛgaḥ
āśramāt tvaritaḥ śīghram plavamāṇaḥ mahājavaḥ
9. O King, having seized those [sticks], that great deer quickly went away from the hermitage (āśrama), leaping with immense speed.
तस्य गत्वा पदं शीघ्रमासाद्य च महामृगम् ।
अग्निहोत्रं न लुप्येत तदानयत पाण्डवाः ॥१०॥
10. tasya gatvā padaṁ śīghramāsādya ca mahāmṛgam ,
agnihotraṁ na lupyeta tadānayata pāṇḍavāḥ.
10. tasya gatvā padam śīghram āsādya ca mahāmṛgam
agnihotram na lupyeta tat ānayata pāṇḍavāḥ
10. O Pāṇḍavas, quickly follow its tracks and, having found that great deer, bring that [fire-drill] back, so that the fire sacrifice (agnihotra) may not be interrupted.
ब्राह्मणस्य वचः श्रुत्वा संतप्तोऽथ युधिष्ठिरः ।
धनुरादाय कौन्तेयः प्राद्रवद्भ्रातृभिः सह ॥११॥
11. brāhmaṇasya vacaḥ śrutvā saṁtapto'tha yudhiṣṭhiraḥ ,
dhanurādāya kaunteyaḥ prādravadbhrātṛbhiḥ saha.
11. brāhmaṇasya vacaḥ śrutvā saṃtaptaḥ atha yudhiṣṭhiraḥ
dhanuḥ ādāya kaunteyaḥ prādravat bhrātṛbhiḥ saha
11. Having heard the words of the brahmin (brāhmaṇa), Yudhiṣṭhira, the son of Kuntī (Kaunteya), was then distressed; he took his bow and ran forth with his brothers.
सन्नद्धा धन्विनः सर्वे प्राद्रवन्नरपुंगवाः ।
ब्राह्मणार्थे यतन्तस्ते शीघ्रमन्वगमन्मृगम् ॥१२॥
12. sannaddhā dhanvinaḥ sarve prādravannarapuṁgavāḥ ,
brāhmaṇārthe yatantaste śīghramanvagamanmṛgam.
12. sannaddhāḥ dhanvinaḥ sarve prādravan narapuṅgavāḥ
brāhmaṇārthe yatantaḥ te śīghram anvagaman mṛgam
12. All those excellent men, armed and carrying bows, rushed forth. Exerting themselves for the Brahmin's sake, they swiftly pursued the deer.
कर्णिनालीकनाराचानुत्सृजन्तो महारथाः ।
नाविध्यन्पाण्डवास्तत्र पश्यन्तो मृगमन्तिकात् ॥१३॥
13. karṇinālīkanārācānutsṛjanto mahārathāḥ ,
nāvidhyanpāṇḍavāstatra paśyanto mṛgamantikāt.
13. karṇinālīkanārācān utsṛjantaḥ mahārathāḥ na
avidhyan pāṇḍavāḥ tatra paśyantaḥ mṛgam antikāt
13. Even while shooting barbed, reed-shafted, and iron arrows, the great charioteers, the Pandavas, could not strike the deer, even though they saw it up close.
तेषां प्रयतमानानां नादृश्यत महामृगः ।
अपश्यन्तो मृगं श्रान्ता दुःखं प्राप्ता मनस्विनः ॥१४॥
14. teṣāṁ prayatamānānāṁ nādṛśyata mahāmṛgaḥ ,
apaśyanto mṛgaṁ śrāntā duḥkhaṁ prāptā manasvinaḥ.
14. teṣām prayatamānānām na adṛśyata mahāmṛgaḥ
apaśyantaḥ mṛgam śrāntāḥ duḥkham prāptāḥ manasvinaḥ
14. Despite their efforts, the great deer remained unseen. Unable to find the deer, those noble ones became exhausted and felt great sorrow.
शीतलच्छायमासाद्य न्यग्रोधं गहने वने ।
क्षुत्पिपासापरीताङ्गाः पाण्डवाः समुपाविशन् ॥१५॥
15. śītalacchāyamāsādya nyagrodhaṁ gahane vane ,
kṣutpipāsāparītāṅgāḥ pāṇḍavāḥ samupāviśan.
15. śītalacchāyam āsādya nyagrodham gahane vane
kṣutpipāsāparītāṅgāḥ pāṇḍavāḥ samupāviśan
15. After reaching a banyan tree with cool shade in the dense forest, the Pandavas, their bodies tormented by hunger and thirst, sat down.
तेषां समुपविष्टानां नकुलो दुःखितस्तदा ।
अब्रवीद्भ्रातरं ज्येष्ठममर्षात्कुरुसत्तम ॥१६॥
16. teṣāṁ samupaviṣṭānāṁ nakulo duḥkhitastadā ,
abravīdbhrātaraṁ jyeṣṭhamamarṣātkurusattama.
16. teṣām samupaviṣṭānām nakulaḥ duḥkhitaḥ tadā
abravīt bhrātaram jyeṣṭham amarṣāt kurusattama
16. As they were all seated together, Nakula, feeling distressed, then spoke to his elder brother, O best of Kurus, out of indignation.
नास्मिन्कुले जातु ममज्ज धर्मो न चालस्यादर्थलोपो बभूव ।
अनुत्तराः सर्वभूतेषु भूयः संप्राप्ताः स्मः संशयं केन राजन् ॥१७॥
17. nāsminkule jātu mamajja dharmo; na cālasyādarthalopo babhūva ,
anuttarāḥ sarvabhūteṣu bhūyaḥ; saṁprāptāḥ smaḥ saṁśayaṁ kena rājan.
17. na asmin kule jātu mamajja dharmaḥ
na ca ālasyāt arthalopaḥ babhūva
anuttarāḥ sarvabhūteṣu bhūyaḥ
samprāptāḥ smaḥ saṃśayam kena rājan
17. In this family (kula), the natural law (dharma) has never drowned, nor has there ever been a loss of prosperity due to laziness. So how is it, O King, that we, who are unsurpassed among all beings, have now again fallen into such great peril?