Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-18

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
युयुत्सुं तव पुत्रं तु प्राद्रवन्तं महद्बलम् ।
उलूकोऽभ्यपतत्तूर्णं तिष्ठ तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
yuyutsuṁ tava putraṁ tu prādravantaṁ mahadbalam ,
ulūko'bhyapatattūrṇaṁ tiṣṭha tiṣṭheti cābravīt.
1. sañjaya uvāca yuyutsuṃ tava putraṃ tu prādravantaṃ mahat
balam ulūkaḥ abhyapatat tūrṇam tiṣṭha tiṣṭha iti ca abravīt
1. sañjaya uvāca tu ulūkaḥ tava putram yuyutsuṃ mahat balam
prādravantam tūrṇam abhyapatat ca tiṣṭha tiṣṭha iti abravīt
1. Sañjaya said, "Ulūka quickly flew towards your son Yuyutsu, who was rushing forward with great force, and exclaimed, 'Stop! Stop!'"
युयुत्सुस्तु ततो राजञ्शितधारेण पत्रिणा ।
उलूकं ताडयामास वज्रेणेन्द्र इवाचलम् ॥२॥
2. yuyutsustu tato rājañśitadhāreṇa patriṇā ,
ulūkaṁ tāḍayāmāsa vajreṇendra ivācalam.
2. yuyutsuḥ tu tataḥ rājan śitadhāreṇa patrinā
ulūkam tāḍayāmāsa vajreṇa indraḥ iva acalam
2. rājan tu tataḥ yuyutsuḥ śitadhāreṇa patrinā
ulūkam tāḍayāmāsa iva indraḥ vajreṇa acalam
2. O King, Yuyutsu then struck Ulūka with a sharp-edged arrow, just as Indra (Indra) strikes a mountain with his thunderbolt (vajra).
उलूकस्तु ततः क्रुद्धस्तव पुत्रस्य संयुगे ।
क्षुरप्रेण धनुश्छित्त्वा ताडयामास कर्णिना ॥३॥
3. ulūkastu tataḥ kruddhastava putrasya saṁyuge ,
kṣurapreṇa dhanuśchittvā tāḍayāmāsa karṇinā.
3. ulūkaḥ tu tataḥ kruddhaḥ tava putrasya saṃyuge
kṣurapreṇa dhanuḥ chittvā tāḍayāmāsa karṇinā
3. tu tataḥ kruddhaḥ ulūkaḥ saṃyuge tava putrasya
dhanuḥ kṣurapreṇa chittvā karṇinā tāḍayāmāsa
3. But then, enraged, Ulūka, in that battle (saṃyuga), first cut your son's bow with a razor-sharp arrow (kṣurapra), and then struck him with a barbed arrow.
तदपास्य धनुश्छिन्नं युयुत्सुर्वेगवत्तरम् ।
अन्यदादत्त सुमहच्चापं संरक्तलोचनः ॥४॥
4. tadapāsya dhanuśchinnaṁ yuyutsurvegavattaram ,
anyadādatta sumahaccāpaṁ saṁraktalocanaḥ.
4. tat apāsya dhanuḥ chinnam yuyutsuḥ vegavattaram
anyat ādattat sumahat cāpam saṃraktalocanaḥ
4. yuyutsuḥ tat chinnam dhanuḥ apāsya saṃraktalocanaḥ
vegavattaram anyat sumahat cāpam ādattat
4. Having cast aside that broken bow, Yuyutsu, with eyes reddened (saṃrakta), swiftly took up another very mighty bow.
शाकुनिं च ततः षष्ट्या विव्याध भरतर्षभ ।
सारथिं त्रिभिरानर्छत्तं च भूयो व्यविध्यत ॥५॥
5. śākuniṁ ca tataḥ ṣaṣṭyā vivyādha bharatarṣabha ,
sārathiṁ tribhirānarchattaṁ ca bhūyo vyavidhyata.
5. śākuniṃ ca tataḥ ṣaṣṭyā vivyādha bharatarṣabha
sārathiṃ tribhiḥ ānarccat taṃ ca bhūyaḥ vyavidhyata
5. bharatarṣabha tataḥ śākuniṃ ṣaṣṭyā vivyādha ca
sārathiṃ tribhiḥ ānarccat ca bhūyaḥ taṃ vyavidhyata
5. O bull among the Bharatas, then he pierced Shakuni with sixty [arrows]. And he struck his charioteer with three [arrows], and pierced him again.
उलूकस्तं तु विंशत्या विद्ध्वा हेमविभूषितैः ।
अथास्य समरे क्रुद्धो ध्वजं चिच्छेद काञ्चनम् ॥६॥
6. ulūkastaṁ tu viṁśatyā viddhvā hemavibhūṣitaiḥ ,
athāsya samare kruddho dhvajaṁ ciccheda kāñcanam.
6. ulūkaḥ taṃ tu viṃśatyā viddhvā hemavibhūṣitaiḥ atha
asya samare kruddhaḥ dhvajaṃ ciccheda kāñcanam
6. kruddhaḥ ulūkaḥ taṃ hemavibhūṣitaiḥ viṃśatyā
viddhvā atha asya samare kāñcanam dhvajaṃ ciccheda
6. Enraged Uluka, having pierced him with twenty gold-adorned [arrows], then cut down his golden banner in battle.
स च्छिन्नयष्टिः सुमहाञ्शीर्यमाणो महाध्वजः ।
पपात प्रमुखे राजन्युयुत्सोः काञ्चनोज्ज्वलः ॥७॥
7. sa cchinnayaṣṭiḥ sumahāñśīryamāṇo mahādhvajaḥ ,
papāta pramukhe rājanyuyutsoḥ kāñcanojjvalaḥ.
7. saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahān śīryamāṇaḥ mahādhvajaḥ
papāta pramukhe rājan yuyutsoḥ kāñcanojjvalaḥ
7. rājan saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahān śīryamāṇaḥ
kāñcanojjvalaḥ mahādhvajaḥ yuyutsoḥ pramukhe papāta
7. O King, that very great banner, with its staff cut, crumbling, and gleaming with gold, fell directly in front of Yuyutsu.
ध्वजमुन्मथितं दृष्ट्वा युयुत्सुः क्रोधमूर्छितः ।
उलूकं पञ्चभिर्बाणैराजघान स्तनान्तरे ॥८॥
8. dhvajamunmathitaṁ dṛṣṭvā yuyutsuḥ krodhamūrchitaḥ ,
ulūkaṁ pañcabhirbāṇairājaghāna stanāntare.
8. dhvajaṃ unmathitaṃ dṛṣṭvā yuyutsuḥ krodhamūrcchitaḥ
ulūkaṃ pañcabhiḥ bāṇaiḥ ājaghāna stanāntare
8. yuyutsuḥ unmathitaṃ dhvajaṃ dṛṣṭvā krodhamūrcchitaḥ
pañcabhiḥ bāṇaiḥ ulūkaṃ stanāntare ājaghāna
8. Having seen the shattered banner, Yuyutsu, overcome with anger, struck Uluka in the chest with five arrows.
उलूकस्तस्य भल्लेन तैलधौतेन मारिष ।
शिरश्चिच्छेद सहसा यन्तुर्भरतसत्तम ॥९॥
9. ulūkastasya bhallena tailadhautena māriṣa ,
śiraściccheda sahasā yanturbharatasattama.
9. ulūkaḥ tasya bhallena tailadhautena māriṣa
śiraḥ ciccheda sahasā yantuḥ bharatasattama
9. māriṣa bharatasattama ulūkaḥ tasya tailadhautena
bhallena yantuḥ śiraḥ sahasā ciccheda
9. O respected one, O best of the Bharatas, Ulūka suddenly cut off the charioteer's head with his oil-polished spear.
जघान चतुरोऽश्वांश्च तं च विव्याध पञ्चभिः ।
सोऽतिविद्धो बलवता प्रत्यपायाद्रथान्तरम् ॥१०॥
10. jaghāna caturo'śvāṁśca taṁ ca vivyādha pañcabhiḥ ,
so'tividdho balavatā pratyapāyādrathāntaram.
10. jaghāna caturaḥ aśvān ca tam ca vivyādha pañcabhiḥ
saḥ atividdhaḥ balavatā pratyapāyāt rathāntaram
10. saḥ caturaḥ aśvān ca jaghāna tam ca pañcabhiḥ vivyādha
saḥ atividdhaḥ balavatā rathāntaram pratyapāyāt
10. He (Ulūka) killed the four horses and also pierced him (the warrior) with five (arrows). That warrior, severely wounded by the powerful (Ulūka), retreated to another chariot.
तं निर्जित्य रणे राजन्नुलूकस्त्वरितो ययौ ।
पाञ्चालान्सृञ्जयांश्चैव विनिघ्नन्निशितैः शरैः ॥११॥
11. taṁ nirjitya raṇe rājannulūkastvarito yayau ,
pāñcālānsṛñjayāṁścaiva vinighnanniśitaiḥ śaraiḥ.
11. tam nirjitya raṇe rājan ulūkaḥ tvaritaḥ yayau
pāñcālān sṛñjayān ca eva vinighnan niśitaiḥ śaraiḥ
11. rājan ulūkaḥ tam raṇe nirjitya tvaritaḥ yayau
pāñcālān sṛñjayān ca eva niśitaiḥ śaraiḥ vinighnan
11. O King, having defeated him in battle, Ulūka swiftly went, striking down the Pāñcālas and Sṛñjayas with sharp arrows.
शतानीकं महाराज श्रुतकर्मा सुतस्तव ।
व्यश्वसूतरथं चक्रे निमेषार्धादसंभ्रमम् ॥१२॥
12. śatānīkaṁ mahārāja śrutakarmā sutastava ,
vyaśvasūtarathaṁ cakre nimeṣārdhādasaṁbhramam.
12. śatānīkam mahārāja śrutakarmā sutaḥ tava
vyaśvasūtaratham cakre nimeṣārdhāt asaṃbhramam
12. mahārāja tava sutaḥ śrutakarmā nimeṣārdhāt
asaṃbhramam śatānīkam vyaśvasūtaratham cakre
12. O great King, your son Shrutakarmā, without confusion, in half a moment, rendered Shatānīka's chariot horseless and charioteer-less.
हताश्वे तु रथे तिष्ठञ्शतानीको महाबलः ।
गदां चिक्षेप संक्रुद्धस्तव पुत्रस्य मारिष ॥१३॥
13. hatāśve tu rathe tiṣṭhañśatānīko mahābalaḥ ,
gadāṁ cikṣepa saṁkruddhastava putrasya māriṣa.
13. hata-aśve tu rathe tiṣṭhan śatānīkaḥ mahābalaḥ
gadām cikṣepa saṃkruddhaḥ tava putrasya māriṣa
13. māriṣa tu mahābalaḥ śatānīkaḥ hata-aśve rathe
tiṣṭhan saṃkruddhaḥ gadām tava putrasya cikṣepa
13. But Śatānīka, the mighty warrior, standing on his chariot after its horses had been killed, enraged, hurled his mace at your son, O venerable one.
सा कृत्वा स्यन्दनं भस्म हयांश्चैव ससारथीन् ।
पपात धरणीं तूर्णं दारयन्तीव भारत ॥१४॥
14. sā kṛtvā syandanaṁ bhasma hayāṁścaiva sasārathīn ,
papāta dharaṇīṁ tūrṇaṁ dārayantīva bhārata.
14. sā kṛtvā syandanam bhasma hayān ca eva sa-sārathīn
papāta dharaṇīm tūrṇam dārayantī iva bhārata
14. bhārata sā syandanam hayān ca eva sa-sārathīn
bhasma kṛtvā tūrṇam dharaṇīm dārayantī iva papāta
14. Having reduced the chariot, and indeed the horses along with their charioteers, to ashes, she (the mace) quickly fell to the earth, as if splitting it, O Bhārata.
तावुभौ विरथौ वीरौ कुरूणां कीर्तिवर्धनौ ।
अपाक्रमेतां युद्धार्तौ प्रेक्षमाणौ परस्परम् ॥१५॥
15. tāvubhau virathau vīrau kurūṇāṁ kīrtivardhanau ,
apākrametāṁ yuddhārtau prekṣamāṇau parasparam.
15. tau ubhau virathau vīrau kurūṇām kīrti-vardhanau
apa-akrāmetām yuddha-ārthau prekṣamāṇau parasparam
15. tau ubhau vīrau kurūṇām kīrti-vardhanau virathau
yuddha-ārthau parasparam prekṣamāṇau apa-akrāmetām
15. Those two heroes, both dismounted from their chariots, who were increasing the renown of the Kurus, retreated, weary from battle and looking at each other.
पुत्रस्तु तव संभ्रान्तो विवित्सो रथमाविशत् ।
शतानीकोऽपि त्वरितः प्रतिविन्ध्यरथं गतः ॥१६॥
16. putrastu tava saṁbhrānto vivitso rathamāviśat ,
śatānīko'pi tvaritaḥ prativindhyarathaṁ gataḥ.
16. putraḥ tu tava saṃbhrāntaḥ vivitsaḥ ratham āviśat
śatānīkaḥ api tvaritaḥ prativindhya-ratham gataḥ
16. tu tava putraḥ vivitsaḥ saṃbhrāntaḥ ratham āviśat
api śatānīkaḥ tvaritaḥ prativindhya-ratham gataḥ
16. But your son Vivimśati, bewildered, entered a chariot. And Śatānīka, too, swiftly went to Prativindhya's chariot.
सुतसोमस्तु शकुनिं विव्याध निशितैः शरैः ।
नाकम्पयत संरब्धो वार्योघ इव पर्वतम् ॥१७॥
17. sutasomastu śakuniṁ vivyādha niśitaiḥ śaraiḥ ,
nākampayata saṁrabdho vāryogha iva parvatam.
17. sutasomaḥ tu śakunim vivyādha niśitaiḥ śaraiḥ
na akampayata saṃrabdhaḥ vāryoghaḥ iva parvatam
17. tu sutasomaḥ niśitaiḥ śaraiḥ śakunim vivyādha
saṃrabdhaḥ api vāryoghaḥ iva parvatam na akampayata
17. Sutasoma, however, pierced Śakuni with sharp arrows. Though enraged, he could not make him tremble, just as a flood of water cannot shake a mountain.
सुतसोमस्तु तं दृष्ट्वा पितुरत्यन्तवैरिणम् ।
शरैरनेकसाहस्रैश्छादयामास भारत ॥१८॥
18. sutasomastu taṁ dṛṣṭvā pituratyantavairiṇam ,
śarairanekasāhasraiśchādayāmāsa bhārata.
18. sutasomaḥ tu tam dṛṣṭvā pituḥ atyantavairiṇam
anekasāhasraiḥ śaraiḥ chādayāmāsa bhārata
18. bhārata tu sutasomaḥ pituḥ atyantavairiṇam
tam dṛṣṭvā anekasāhasraiḥ śaraiḥ chādayāmāsa
18. O Bhārata, Sutasoma, seeing him, the utter enemy of his father, covered him with many thousands of arrows.
ताञ्शराञ्शकुनिस्तूर्णं चिच्छेदान्यैः पतत्रिभिः ।
लघ्वस्त्रश्चित्रयोधी च जितकाशी च संयुगे ॥१९॥
19. tāñśarāñśakunistūrṇaṁ cicchedānyaiḥ patatribhiḥ ,
laghvastraścitrayodhī ca jitakāśī ca saṁyuge.
19. tān śarān śakuniḥ tūrṇam ciccheda anyaiḥ patatribhiḥ
laghvastraḥ citrayodhī ca jitakāśī ca saṃyuge
19. śakuniḥ yaḥ laghvastraḥ citrayodhī ca jitakāśī ca [asti]
saṃyuge tūrṇam anyaiḥ patatribhiḥ tān śarān ciccheda
19. Śakuni, who was swift in wielding weapons, fought wondrously, and was victorious in battle, quickly cut down those arrows with other arrows.
निवार्य समरे चापि शरांस्तान्निशितैः शरैः ।
आजघान सुसंक्रुद्धः सुतसोमं त्रिभिः शरैः ॥२०॥
20. nivārya samare cāpi śarāṁstānniśitaiḥ śaraiḥ ,
ājaghāna susaṁkruddhaḥ sutasomaṁ tribhiḥ śaraiḥ.
20. nivārya samare ca api śarān tān niśitaiḥ śaraiḥ
ājaghāna susaṃkruddhaḥ sutasomam tribhiḥ śaraiḥ
20. ca api susaṃkruddhaḥ samare niśitaiḥ śaraiḥ tān
śarān nivārya tribhiḥ śaraiḥ sutasomam ājaghāna
20. And having repelled those arrows in battle with his own sharp arrows, he, greatly enraged, struck Sutasoma with three arrows.
तस्याश्वान्केतनं सूतं तिलशो व्यधमच्छरैः ।
स्यालस्तव महावीर्यस्ततस्ते चुक्रुशुर्जनाः ॥२१॥
21. tasyāśvānketanaṁ sūtaṁ tilaśo vyadhamaccharaiḥ ,
syālastava mahāvīryastataste cukruśurjanāḥ.
21. tasya aśvān ketanam sūtam tilaśaḥ vyadhamat śaraiḥ
syālaḥ tava mahāvīryaḥ tataḥ te cukruśuḥ janāḥ
21. tava mahāvīryaḥ syālaḥ śaraiḥ tasya aśvān ketanam
sūtam tilaśaḥ vyadhamat tataḥ te janāḥ cukruśuḥ
21. Your exceedingly valorous brother-in-law shattered his opponent's horses, banner, and charioteer into tiny pieces with arrows. Then, your people cried out.
हताश्वो विरथश्चैव छिन्नधन्वा च मारिष ।
धन्वी धनुर्वरं गृह्य रथाद्भूमावतिष्ठत ।
व्यसृजत्सायकांश्चैव स्वर्णपुङ्खाञ्शिलाशितान् ॥२२॥
22. hatāśvo virathaścaiva chinnadhanvā ca māriṣa ,
dhanvī dhanurvaraṁ gṛhya rathādbhūmāvatiṣṭhata ,
vyasṛjatsāyakāṁścaiva svarṇapuṅkhāñśilāśitān.
22. hatāśvaḥ virathaḥ ca eva chinnadhanvā
ca māriṣa dhanvī dhanurvaram gṛhya
rathāt bhūmau atiṣṭhata vyasṛjat
sāyakān ca eva svarṇapuṅkhān śilāśitān
22. māriṣa hatāśvaḥ ca virathaḥ ca eva
chinnadhanvā ca dhanvī dhanurvaram
gṛhya rathāt bhūmau atiṣṭhata ca eva
svarṇapuṅkhān śilāśitān sāyakān vyasṛjat
22. O respected one, with his horses killed, chariot destroyed, and bow broken, the archer (the opponent warrior) then took up an excellent bow and stood on the ground. He released arrows with golden shafts, sharpened on stone.
छादयामासुरथ ते तव स्यालस्य तं रथम् ।
पतंगानामिव व्राताः शरव्राता महारथम् ॥२३॥
23. chādayāmāsuratha te tava syālasya taṁ ratham ,
pataṁgānāmiva vrātāḥ śaravrātā mahāratham.
23. chādayāmāsuḥ atha te tava syālasya tam ratham
pataṅgānām iva vrātāḥ śaravrātāḥ mahāratham
23. atha te śaravrātāḥ pataṅgānām vrātāḥ iva tava
syālasya tam ratham mahāratham chādayāmāsuḥ
23. Then, those multitudes of arrows, like swarms of moths, covered the chariot of your great warrior brother-in-law, and the great warrior (himself).
रथोपस्थान्समीक्ष्यापि विव्यथे नैव सौबलः ।
प्रमृद्नंश्च शरांस्तांस्ताञ्शरव्रातैर्महायशाः ॥२४॥
24. rathopasthānsamīkṣyāpi vivyathe naiva saubalaḥ ,
pramṛdnaṁśca śarāṁstāṁstāñśaravrātairmahāyaśāḥ.
24. ratha-upasthān samīkṣya api vivyathe na eva saubalaḥ
pramṛdan ca śarān tān tān śaravrātāiḥ mahāyaśāḥ
24. api ratha-upasthān samīkṣya saubalaḥ na eva vivyathe
ca mahāyaśāḥ śaravrātāiḥ tān tān śarān pramṛdan
24. Even upon seeing those (enemy warriors) on their chariots, Subala's son (Śakuni) was not at all disturbed. And that highly renowned warrior (Śakuni) crushed those very arrows with his own multitudes of arrows.
तत्रातुष्यन्त योधाश्च सिद्धाश्चापि दिवि स्थिताः ।
सुतसोमस्य तत्कर्म दृष्ट्वाश्रद्धेयमद्भुतम् ।
रथस्थं नृपतिं तं तु पदातिः सन्नयोधयत् ॥२५॥
25. tatrātuṣyanta yodhāśca siddhāścāpi divi sthitāḥ ,
sutasomasya tatkarma dṛṣṭvāśraddheyamadbhutam ,
rathasthaṁ nṛpatiṁ taṁ tu padātiḥ sannayodhayat.
25. tatra ātuṣyanta yodhāḥ ca siddhāḥ ca
api divi sthitāḥ sutasomasya tat karma
dṛṣṭvā aśraddheyam adbhutam rathastham
nṛpatim tam tu padātiḥ san ayodhayat
25. tatra divi sthitāḥ yodhāḥ ca siddhāḥ
ca api sutasomasya tat aśraddheyam
adbhutam karma dṛṣṭvā ātuṣyanta tu padātiḥ
san tam rathastham nṛpatim ayodhayat
25. The warriors and even the perfected beings (siddhas) residing in heaven were greatly pleased there, having witnessed that incredible and amazing feat of Sutasoma. For, though on foot, he fought that king who was mounted on a chariot.
तस्य तीक्ष्णैर्महावेगैर्भल्लैः संनतपर्वभिः ।
व्यहनत्कार्मुकं राजा तूणीरं चैव सर्वशः ॥२६॥
26. tasya tīkṣṇairmahāvegairbhallaiḥ saṁnataparvabhiḥ ,
vyahanatkārmukaṁ rājā tūṇīraṁ caiva sarvaśaḥ.
26. tasya tīkṣṇaiḥ mahāvegaiḥ bhallaiḥ saṃnataparvabhiḥ
vi ahanat kārmukam rājā tūṇīram ca eva sarvaśaḥ
26. rājā tasya kārmukam ca eva tūṇīram sarvaśaḥ tīkṣṇaiḥ
mahāvegaiḥ saṃnataparvabhiḥ bhallaiḥ vi ahanat
26. The king completely shattered his (Sutasoma's) bow and also his quiver with sharp, exceedingly swift lances (bhallas) that had bent shafts.
स च्छिन्नधन्वा समरे खड्गमुद्यम्य नानदन् ।
वैडूर्योत्पलवर्णाभं हस्तिदन्तमयत्सरुम् ॥२७॥
27. sa cchinnadhanvā samare khaḍgamudyamya nānadan ,
vaiḍūryotpalavarṇābhaṁ hastidantamayatsarum.
27. sa cchinnadhanvā samare khaḍgam udyamya nānadan
vaiḍūrya utpala varṇa ābham hastidantamayatsarum
27. samare cchinnadhanvā saḥ khaḍgam vaiḍūrya utpala
varṇa ābham hastidantamayatsarum udyamya nānadan
27. With his bow shattered in battle, he (Sutasoma) roared, having raised a sword that shone with the color of a cat's eye gem and a blue lotus, and which had a hilt made of elephant ivory.
भ्राम्यमाणं ततस्तं तु विमलाम्बरवर्चसम् ।
कालोपमं ततो मेने सुतसोमस्य धीमतः ॥२८॥
28. bhrāmyamāṇaṁ tatastaṁ tu vimalāmbaravarcasam ,
kālopamaṁ tato mene sutasomasya dhīmataḥ.
28. bhrāmyamāṇam tataḥ tam tu vimala ambara varcasam
kāla upamam tataḥ mene sutasomasya dhīmataḥ
28. tataḥ tu tam bhrāmyamāṇam vimala ambara varcasam
kāla upamam sutasomasya dhīmataḥ tataḥ mene
28. Then, the king considered that whirling sword of the intelligent Sutasoma – a sword that possessed the radiance of a clear sky and was comparable to the destructive power of Time (Kāla).
सोऽचरत्सहसा खड्गी मण्डलानि सहस्रशः ।
चतुर्विंशन्महाराज शिक्षाबलसमन्वितः ॥२९॥
29. so'caratsahasā khaḍgī maṇḍalāni sahasraśaḥ ,
caturviṁśanmahārāja śikṣābalasamanvitaḥ.
29. saḥ acarat sahasā khaḍgī maṇḍalāni sahasraśaḥ
caturviṃśan mahārāja śikṣābalasammanvitaḥ
29. mahārāja saḥ khaḍgī sahasā sahasraśaḥ maṇḍalāni
acarat caturviṃśan śikṣābalasammanvitaḥ
29. O great king, that sword-wielder quickly performed thousands of maneuvers, possessing twenty-four (skills) and endowed with the strength of training.
सौबलस्तु ततस्तस्य शरांश्चिक्षेप वीर्यवान् ।
तानापतत एवाशु चिच्छेद परमासिना ॥३०॥
30. saubalastu tatastasya śarāṁścikṣepa vīryavān ,
tānāpatata evāśu ciccheda paramāsinā.
30. saubalaḥ tu tataḥ tasya śarān cikṣepa vīryavān
tān āpatataḥ eva āśu ciccheda parama asinā
30. tu tataḥ vīryavān saubalaḥ tasya śarān cikṣepa
saḥ āśu eva tān āpatataḥ parama asinā ciccheda
30. But then the valorous Saubala cast arrows at him. With his excellent sword, (the sword-wielder) immediately cut down those very arrows as they approached.
ततः क्रुद्धो महाराज सौबलः परवीरहा ।
प्राहिणोत्सुतसोमस्य शरानाशीविषोपमान् ॥३१॥
31. tataḥ kruddho mahārāja saubalaḥ paravīrahā ,
prāhiṇotsutasomasya śarānāśīviṣopamān.
31. tataḥ kruddhaḥ mahārāja saubalaḥ paravīrahā
prāhiṇot sutasomasya śarān āśīviṣopamān
31. mahārāja tataḥ kruddhaḥ paravīrahā saubalaḥ
sutasomasya āśīviṣopamān śarān prāhiṇot
31. O great king, then the enraged Saubala, the slayer of enemy heroes, dispatched arrows resembling venomous snakes towards Sutasoma.
चिच्छेद तांश्च खड्गेन शिक्षया च बलेन च ।
दर्शयँल्लाघवं युद्धे तार्क्ष्यवीर्यसमद्युतिः ॥३२॥
32. ciccheda tāṁśca khaḍgena śikṣayā ca balena ca ,
darśayaँllāghavaṁ yuddhe tārkṣyavīryasamadyutiḥ.
32. ciccheda tān ca khaḍgena śikṣayā ca balena ca
darśayan lāghavam yuddhe tārkṣyavīryasamadyutiḥ
32. saḥ khaḍgena śikṣayā ca balena ca tān ciccheda
yuddhe lāghavam darśayan tārkṣyavīryasamadyutiḥ
32. He cut down those (arrows) with his sword, and with both skill and strength, displaying agility in battle, shining with a radiance equal to the valor of Garuḍa.
तस्य संचरतो राजन्मण्डलावर्तने तदा ।
क्षुरप्रेण सुतीक्ष्णेन खड्गं चिच्छेद सुप्रभम् ॥३३॥
33. tasya saṁcarato rājanmaṇḍalāvartane tadā ,
kṣurapreṇa sutīkṣṇena khaḍgaṁ ciccheda suprabham.
33. tasya saṃcarataḥ rājan maṇḍalāvartane tadā
kṣurapreṇa sutīkṣṇena khaḍgam ciccheda suprabham
33. rājan tadā tasya saṃcarataḥ maṇḍalāvartane
sutīkṣṇena kṣurapreṇa suprabham khaḍgam ciccheda
33. O king, at that moment, as he was moving in a circular manner, he cut his splendid sword with a very sharp crescent-shaped arrow.
स च्छिन्नः सहसा भूमौ निपपात महानसिः ।
अवशस्य स्थितं हस्ते तं खड्गं सत्सरुं तदा ॥३४॥
34. sa cchinnaḥ sahasā bhūmau nipapāta mahānasiḥ ,
avaśasya sthitaṁ haste taṁ khaḍgaṁ satsaruṁ tadā.
34. saḥ chinnaḥ sahasā bhūmau nipapāta mahān asiḥ
avaśasya sthitam haste tam khaḍgam satsarum tadā
34. saḥ mahān asiḥ chinnaḥ sahasā bhūmau nipapāta
tadā avaśasya haste sthitam tam satsarum khaḍgam
34. That great sword (asi), having been severed, suddenly fell to the ground. Then, the (remaining) sword (khaḍga) with its hilt, which was held in the hand of the powerless one (avaśa),...
छिन्नमाज्ञाय निस्त्रिंशमवप्लुत्य पदानि षट् ।
प्राविध्यत ततः शेषं सुतसोमो महारथः ॥३५॥
35. chinnamājñāya nistriṁśamavaplutya padāni ṣaṭ ,
prāvidhyata tataḥ śeṣaṁ sutasomo mahārathaḥ.
35. chinnam ājñāya nistriṃśam avaplutya padāni ṣaṭ
prāvidhyata tataḥ śeṣam sutasomaḥ mahārathaḥ
35. mahārathaḥ sutasomaḥ nistriṃśam chinnam ājñāya
ṣaṭ padāni avaplutya tataḥ śeṣam prāvidhyata
35. Having realized that the sword (nistriṃśa) was severed, Sutasoma, the great warrior (mahāratha), then leaped back six steps and threw away the remaining portion.
स च्छित्त्वा सगुणं चापं रणे तस्य महात्मनः ।
पपात धरणीं तूर्णं स्वर्णवज्रविभूषितः ।
सुतसोमस्ततोऽगच्छच्छ्रुतकीर्तेर्महारथम् ॥३६॥
36. sa cchittvā saguṇaṁ cāpaṁ raṇe tasya mahātmanaḥ ,
papāta dharaṇīṁ tūrṇaṁ svarṇavajravibhūṣitaḥ ,
sutasomastato'gacchacchrutakīrtermahāratham.
36. saḥ chittvā saguṇam cāpam raṇe tasya
mahātmanaḥ papāta dharaṇīm tūrṇam
svarṇavajravibhūṣitaḥ sutasomaḥ
tataḥ agacchat śrutakīrteḥ mahāratham
36. saḥ raṇe tasya mahātmanaḥ saguṇam
cāpam chittvā svarṇavajravibhūṣitaḥ
tūrṇam dharaṇīm papāta tataḥ sutasomaḥ
śrutakīrteḥ mahāratham agacchat
36. He (Sutasoma), having cut the strung bow of that great-souled (mahātman) opponent in battle, (watched as the bow itself), adorned with gold and diamonds, quickly fell to the ground. Then Sutasoma went to Śrutakīrti, the great warrior (mahāratha).
सौबलोऽपि धनुर्गृह्य घोरमन्यत्सुदुःसहम् ।
अभ्ययात्पाण्डवानीकं निघ्नञ्शत्रुगणान्बहून् ॥३७॥
37. saubalo'pi dhanurgṛhya ghoramanyatsuduḥsaham ,
abhyayātpāṇḍavānīkaṁ nighnañśatrugaṇānbahūn.
37. saubalaḥ api dhanuḥ gṛhya ghoram anyat suduḥsaham
abhyayāt pāṇḍavānīkam nighnan śatrugaṇān bahūn
37. saubalaḥ api ghoram anyat suduḥsaham dhanuḥ gṛhya,
bahūn śatrugaṇān nighnan,
pāṇḍavānīkam abhyayāt
37. Saubala (Śakuni) also, taking up another terrible and unbearable bow, attacked the Pāṇḍava army, striking down many hordes of enemies.
तत्र नादो महानासीत्पाण्डवानां विशां पते ।
सौबलं समरे दृष्ट्वा विचरन्तमभीतवत् ॥३८॥
38. tatra nādo mahānāsītpāṇḍavānāṁ viśāṁ pate ,
saubalaṁ samare dṛṣṭvā vicarantamabhītavat.
38. tatra nādaḥ mahān āsīt pāṇḍavānām viśām pate
saubalam samare dṛṣṭvā vicarantam abhītavat
38. viśām pate,
tatra pāṇḍavānām mahān nādaḥ āsīt,
saubalam samare abhītavat vicarantam dṛṣṭvā
38. O lord of the people, there was a great outcry from the Pāṇḍavas when they saw Saubala (Śakuni) moving about fearlessly in battle.
तान्यनीकानि दृप्तानि शस्त्रवन्ति महान्ति च ।
द्राव्यमाणान्यदृश्यन्त सौबलेन महात्मना ॥३९॥
39. tānyanīkāni dṛptāni śastravanti mahānti ca ,
drāvyamāṇānyadṛśyanta saubalena mahātmanā.
39. tāni anīkāni dṛptāni śastravanti mahānti ca
drāvyamāṇāni adṛśyanta saubalena mahātmanā
39. ca tāni dṛptāni śastravanti mahānti anīkāni
mahātmanā saubalena drāvyamāṇāni adṛśyanta
39. And those proud, well-armed, great armies were seen being routed by the magnanimous Saubala (Śakuni).
यथा दैत्यचमूं राजन्देवराजो ममर्द ह ।
तथैव पाण्डवीं सेनां सौबलेयो व्यनाशयत् ॥४०॥
40. yathā daityacamūṁ rājandevarājo mamarda ha ,
tathaiva pāṇḍavīṁ senāṁ saubaleyo vyanāśayat.
40. yathā daityacamūm rājan devarājaḥ mamarda ha
tathā eva pāṇḍavīm senām saubaleyaḥ vyanaśayat
40. rājan,
yathā devarājaḥ ha daityacamūm mamarda,
tathā eva saubaleyaḥ pāṇḍavīm senām vyanaśayat
40. O king, just as the king of the gods (Indra) once crushed the army of the Daityas, so too did Saubaleya (Śakuni) destroy the Pāṇḍava army.
धृष्टद्युम्नं कृपो राजन्वारयामास संयुगे ।
यथा दृप्तं वने नागं शरभो वारयेद्युधि ॥४१॥
41. dhṛṣṭadyumnaṁ kṛpo rājanvārayāmāsa saṁyuge ,
yathā dṛptaṁ vane nāgaṁ śarabho vārayedyudhi.
41. dhṛṣṭadyumnaṃ kṛpaḥ rājan vārayāmāsa saṃyuge
yathā dṛptaṃ vane nāgaṃ śarabhaḥ vārayet yudhi
41. rājan kṛpaḥ saṃyuge dhṛṣṭadyumnaṃ vārayāmāsa
yathā śarabhaḥ yudhi vane dṛptaṃ nāgaṃ vārayet
41. O king, Kṛpa restrained Dhṛṣṭadyumna in battle, just as a śarabha (mythical eight-legged beast) would check an enraged elephant in a forest during a fight.
निरुद्धः पार्षतस्तेन गौतमेन बलीयसा ।
पदात्पदं विचलितुं नाशक्नोत्तत्र भारत ॥४२॥
42. niruddhaḥ pārṣatastena gautamena balīyasā ,
padātpadaṁ vicalituṁ nāśaknottatra bhārata.
42. niruddhaḥ pārṣataḥ tena gautamena balīyasā
padāt padaṃ vicalituṃ na aśaknot tatra bhārata
42. bhārata tena balīyasā gautamena niruddhaḥ
pārṣataḥ tatra padāt padaṃ vicalituṃ na aśaknot
42. O Bhārata, Dhṛṣṭadyumna (pārṣata), restrained by that strong Gautama (Kṛpa), was unable to move even a single step there.
गौतमस्य वपुर्दृष्ट्वा धृष्टद्युम्नरथं प्रति ।
वित्रेसुः सर्वभूतानि क्षयं प्राप्तं च मेनिरे ॥४३॥
43. gautamasya vapurdṛṣṭvā dhṛṣṭadyumnarathaṁ prati ,
vitresuḥ sarvabhūtāni kṣayaṁ prāptaṁ ca menire.
43. gautamasya vapuḥ dṛṣṭvā dhṛṣṭadyumnarathaṃ prati
vitresuḥ sarvabhūtāni kṣayaṃ prāptaṃ ca menire
43. dhṛṣṭadyumnarathaṃ prati gautamasya vapuḥ dṛṣṭvā
sarvabhūtāni vitresuḥ ca kṣayaṃ prāptaṃ menire
43. Seeing the form of Gautama (Kṛpa) facing Dhṛṣṭadyumna's chariot, all beings trembled and considered that destruction had arrived.
तत्रावोचन्विमनसो रथिनः सादिनस्तथा ।
द्रोणस्य निधने नूनं संक्रुद्धो द्विपदां वरः ॥४४॥
44. tatrāvocanvimanaso rathinaḥ sādinastathā ,
droṇasya nidhane nūnaṁ saṁkruddho dvipadāṁ varaḥ.
44. tatra avocan vimanasaḥ rathinaḥ sādinaḥ tathā
droṇasya nidhane nūnaṃ saṃkruddhaḥ dvipadāṃ varaḥ
44. tatra vimanasaḥ rathinaḥ tathā sādinaḥ avocan
nūnaṃ droṇasya nidhane dvipadāṃ varaḥ saṃkruddhaḥ
44. There, the disheartened charioteers and cavalrymen also said: 'Surely, this best among men is greatly enraged by the death of Droṇa.'
शारद्वतो महातेजा दिव्यास्त्रविदुदारधीः ।
अपि स्वस्ति भवेदद्य धृष्टद्युम्नस्य गौतमात् ॥४५॥
45. śāradvato mahātejā divyāstravidudāradhīḥ ,
api svasti bhavedadya dhṛṣṭadyumnasya gautamāt.
45. śāradvataḥ mahātejāḥ divyāstravit udāradhīḥ
api svasti bhavet adya dhṛṣṭadyumnasya gautamāt
45. api adya dhṛṣṭadyumnasya gautamāt śāradvataḥ
mahātejāḥ divyāstravit udāradhīḥ svasti bhavet
45. Will Dhṛṣṭadyumna be safe today from Gautama (Kṛpācārya), who is greatly brilliant, a knower of divine weapons, and noble-minded?
अपीयं वाहिनी कृत्स्ना मुच्येत महतो भयात् ।
अप्ययं ब्राह्मणः सर्वान्न नो हन्यात्समागतान् ॥४६॥
46. apīyaṁ vāhinī kṛtsnā mucyeta mahato bhayāt ,
apyayaṁ brāhmaṇaḥ sarvānna no hanyātsamāgatān.
46. api iyam vāhinī kṛtsnā mucyeta mahataḥ bhayāt
api ayam brāhmaṇaḥ sarvān na naḥ hanyāt samāgatān
46. api iyam kṛtsnā vāhinī mahataḥ bhayāt mucyeta
api ayam brāhmaṇaḥ samāgatān sarvān na naḥ hanyāt
46. Will this entire army be freed from great danger? And will this Brahmin (Kṛpācārya) not kill all of us who have gathered?
यादृशं दृश्यते रूपमन्तकप्रतिमं भृशम् ।
गमिष्यत्यद्य पदवीं भारद्वाजस्य संयुगे ॥४७॥
47. yādṛśaṁ dṛśyate rūpamantakapratimaṁ bhṛśam ,
gamiṣyatyadya padavīṁ bhāradvājasya saṁyuge.
47. yādṛśam dṛśyate rūpam antakapratimam bhṛśam
gamiṣyati adya padavīm bhāradvājasya saṃyuge
47. adya yādṛśam rūpam antakapratimam bhṛśam
dṛśyate saṃyuge bhāradvājasya padavīm gamiṣyati
47. An appearance is seen today that is exceedingly like (the god of) death (Antaka). (Kṛpa) will attain the path (of heroic action) of Bhāradvāja (Droṇa) in battle.
आचार्यः क्षिप्रहस्तश्च विजयी च सदा युधि ।
अस्त्रवान्वीर्यसंपन्नः क्रोधेन च समन्वितः ॥४८॥
48. ācāryaḥ kṣiprahastaśca vijayī ca sadā yudhi ,
astravānvīryasaṁpannaḥ krodhena ca samanvitaḥ.
48. ācāryaḥ kṣiprahastaḥ ca vijayī ca sadā yudhi
astravān vīryasaṃpannaḥ krodhena ca samanvitaḥ
48. ācāryaḥ kṣiprahastaḥ ca vijayī ca sadā yudhi
astravān vīryasaṃpannaḥ ca krodhena samanvitaḥ
48. The preceptor is swift-handed and always victorious in battle. He is skilled in weapons, endowed with great prowess, and filled with wrath.
पार्षतश्च भृशं युद्धे विमुखोऽद्यापि लक्ष्यते ।
इत्येवं विविधा वाचस्तावकानां परैः सह ॥४९॥
49. pārṣataśca bhṛśaṁ yuddhe vimukho'dyāpi lakṣyate ,
ityevaṁ vividhā vācastāvakānāṁ paraiḥ saha.
49. pārṣataḥ ca bhṛśam yuddhe vimukhaḥ adyāpi lakṣyate
iti evam vividhāḥ vācaḥ tāvakānām paraiḥ saha
49. pārṣataḥ ca adyāpi yuddhe bhṛśam vimukhaḥ lakṣyate
iti evam tāvakānām paraiḥ saha vividhāḥ vācaḥ
49. Even today, Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna) appears greatly disinclined in battle; thus, various discussions are exchanged between your men and the enemies.
विनिःश्वस्य ततः क्रुद्धः कृपः शारद्वतो नृप ।
पार्षतं छादयामास निश्चेष्टं सर्वमर्मसु ॥५०॥
50. viniḥśvasya tataḥ kruddhaḥ kṛpaḥ śāradvato nṛpa ,
pārṣataṁ chādayāmāsa niśceṣṭaṁ sarvamarmasu.
50. viniḥśvasya tataḥ kruddhaḥ kṛpaḥ śāradvataḥ nṛpa
pārṣatam chādayāmāsa niśceṣṭam sarvamarmasu
50. nṛpa tataḥ viniḥśvasya kruddhaḥ śāradvataḥ kṛpaḥ
pārṣatam sarvamarmasu niśceṣṭam chādayāmāsa
50. O king, then the enraged Kṛpa, son of Śaradvat, having sighed deeply, covered Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna) in all his vital parts, rendering him motionless.
स वध्यमानः समरे गौतमेन महात्मना ।
कर्तव्यं न प्रजानाति मोहितः परमाहवे ॥५१॥
51. sa vadhyamānaḥ samare gautamena mahātmanā ,
kartavyaṁ na prajānāti mohitaḥ paramāhave.
51. saḥ vadhyamānaḥ samare gautamena mahātmanā
kartavyam na prajānāti mohitaḥ paramāhave
51. saḥ mahātmanā gautamena samare vadhyamānaḥ
(san) paramāhave mohitaḥ kartavyam na prajānāti
51. Being assailed in battle by the great-souled Gautama (Kṛpa), he (Dhṛṣṭadyumna) did not know what to do, utterly bewildered in that supreme conflict.
तमब्रवीत्ततो यन्ता कच्चित्क्षेमं नु पार्षत ।
ईदृशं व्यसनं युद्धे न ते दृष्टं कदाचन ॥५२॥
52. tamabravīttato yantā kaccitkṣemaṁ nu pārṣata ,
īdṛśaṁ vyasanaṁ yuddhe na te dṛṣṭaṁ kadācana.
52. tam abravīt tataḥ yantā kaccit kṣemam nu pārṣata
īdṛśam vyasanam yuddhe na te dṛṣṭam kadācana
52. tataḥ yantā tam abravīt pārṣata kaccit kṣemam nu
(asti) īdṛśam vyasanam yuddhe kadācana te na dṛṣṭam
52. Then the charioteer said to him (Dhṛṣṭadyumna), 'O Pārṣata, are you well? Surely, such a misfortune in battle has never been witnessed by you before.'
दैवयोगात्तु ते बाणा नातरन्मर्मभेदिनः ।
प्रेषिता द्विजमुख्येन मर्माण्युद्दिश्य सर्वशः ॥५३॥
53. daivayogāttu te bāṇā nātaranmarmabhedinaḥ ,
preṣitā dvijamukhyena marmāṇyuddiśya sarvaśaḥ.
53. daivayogāt tu te bāṇāḥ na ataran marmabhedinaḥ
preṣitāḥ dvijamukhyena marmāṇi uddiśya sarvaśaḥ
53. daivayogāt tu dvijamukhyena marmāṇi uddiśya
sarvaśaḥ preṣitāḥ marmabhedinaḥ te bāṇāḥ na ataran
53. But those arrows, capable of piercing vital spots and dispatched by the chief of Brahmins, aiming at all the vital points, did not penetrate, due to the arrangement of destiny.
व्यावर्तये तत्र रथं नदीवेगमिवार्णवात् ।
अवध्यं ब्राह्मणं मन्ये येन ते विक्रमो हतः ॥५४॥
54. vyāvartaye tatra rathaṁ nadīvegamivārṇavāt ,
avadhyaṁ brāhmaṇaṁ manye yena te vikramo hataḥ.
54. vyāvartaye tatra ratham nadīvegam iva arṇavāt
avadhyam brāhmaṇam manye yena te vikramaḥ hataḥ
54. tatra arṇavāt nadīvegam iva ratham vyāvartaye yena te vikramaḥ hataḥ,
tam brāhmaṇam avadhyam manye
54. In that situation, I turn back the chariot, just as the ocean repels the force of a river. I consider a Brahmin to be invulnerable, by whom your valor was indeed destroyed.
धृष्टद्युम्नस्ततो राजञ्शनकैरब्रवीद्वचः ।
मुह्यते मे मनस्तात गात्रे स्वेदश्च जायते ॥५५॥
55. dhṛṣṭadyumnastato rājañśanakairabravīdvacaḥ ,
muhyate me manastāta gātre svedaśca jāyate.
55. dhṛṣṭadyumnaḥ tataḥ rājan śanakaiḥ abravīt vacaḥ
muhyate me manaḥ tāta gātre svedaḥ ca jāyate
55. tataḥ rājan dhṛṣṭadyumnaḥ śanakaiḥ vacaḥ abravīt tāta,
me manaḥ muhyate ca gātre svedaḥ jāyate
55. Then, O King, Dhṛṣṭadyumna slowly spoke these words: "My mind is bewildered, dear father, and sweat appears on my limbs."
वेपथुं च शरीरे मे रोमहर्षं च पश्य वै ।
वर्जयन्ब्राह्मणं युद्धे शनैर्याहि यतोऽच्युतः ॥५६॥
56. vepathuṁ ca śarīre me romaharṣaṁ ca paśya vai ,
varjayanbrāhmaṇaṁ yuddhe śanairyāhi yato'cyutaḥ.
56. vepathum ca śarīre me romaharṣam ca paśya vai
varjayan brāhmaṇam yuddhe śanaiḥ yāhi yataḥ acyutaḥ
56. vai me śarīre vepathum ca romaharṣam ca paśya yuddhe brāhmaṇam varjayan,
yataḥ acyutaḥ (asti),
tatra śanaiḥ yāhi
56. See, indeed, the trembling and hair standing on end on my body. Avoid the Brahmin in battle and proceed slowly to where Acyuta (Kṛṣṇa) is.
अर्जुनं भीमसेनं वा समरे प्राप्य सारथे ।
क्षेममद्य भवेद्यन्तरिति मे नैष्ठिकी मतिः ॥५७॥
57. arjunaṁ bhīmasenaṁ vā samare prāpya sārathe ,
kṣemamadya bhavedyantariti me naiṣṭhikī matiḥ.
57. arjunam bhīmasenam vā samare prāpya sārathe
kṣemam adya bhavet yantar iti me naiṣṭhikī matiḥ
57. sārathe samare arjunam vā bhīmasenam vā prāpya
adya yantar kṣemam bhavet iti me naiṣṭhikī matiḥ
57. O charioteer, should one encounter Arjuna or Bhimasena in battle, the driver will be safe today - such is my firm conviction.
ततः प्रायान्महाराज सारथिस्त्वरयन्हयान् ।
यतो भीमो महेष्वासो युयुधे तव सैनिकैः ॥५८॥
58. tataḥ prāyānmahārāja sārathistvarayanhayān ,
yato bhīmo maheṣvāso yuyudhe tava sainikaiḥ.
58. tataḥ prāyāt mahārāja sārathiḥ tvarayan hayān
yataḥ bhīmaḥ maheṣvāsaḥ yuyudhe tava sainikaiḥ
58. mahārāja tataḥ sārathiḥ hayān tvarayan prāyāt
yataḥ maheṣvāsaḥ bhīmaḥ tava sainikaiḥ yuyudhe
58. Then, O great king, the charioteer set forth, urging on the horses, to where Bhima, the great bowman, was fighting with your soldiers.
प्रद्रुतं तु रथं दृष्ट्वा धृष्टद्युम्नस्य मारिष ।
किरञ्शरशतान्येव गौतमोऽनुययौ तदा ॥५९॥
59. pradrutaṁ tu rathaṁ dṛṣṭvā dhṛṣṭadyumnasya māriṣa ,
kirañśaraśatānyeva gautamo'nuyayau tadā.
59. pradrutam tu ratham dṛṣṭvā dhṛṣṭadyumnasya māriṣa
kiran śaraśatāni eva gautamaḥ anuyayau tadā
59. māriṣa tu dhṛṣṭadyumnasya pradrutam ratham dṛṣṭvā
tadā gautamaḥ śaraśatāni eva kiran anuyayau
59. But, O respected one, having seen Dhrishtadyumna's chariot in flight, Gautama (Kripacharya) then pursued, showering hundreds of arrows.
शङ्खं च पूरयामास मुहुर्मुहुररिंदमः ।
पार्षतं प्राद्रवद्यन्तं महेन्द्र इव शम्बरम् ॥६०॥
60. śaṅkhaṁ ca pūrayāmāsa muhurmuhurariṁdamaḥ ,
pārṣataṁ prādravadyantaṁ mahendra iva śambaram.
60. śaṅkham ca pūrayāmāsa muhurmuhuḥ arim-damaḥ
pārṣatam prādravat yantam mahendraḥ iva śambaram
60. ca arim-damaḥ muhurmuhuḥ śaṅkham pūrayāmāsa
mahendraḥ śambaram iva yantam pārṣatam prādravat
60. And the subjugator of enemies repeatedly blew his conch, pursuing Parshata (Dhrishtadyumna) as he went, just as Mahendra (Indra) pursued Shambara.
शिखण्डिनं तु समरे भीष्ममृत्युं दुरासदम् ।
हार्दिक्यो वारयामास स्मयन्निव मुहुर्मुहुः ॥६१॥
61. śikhaṇḍinaṁ tu samare bhīṣmamṛtyuṁ durāsadam ,
hārdikyo vārayāmāsa smayanniva muhurmuhuḥ.
61. śikhaṇḍinam tu samare bhīṣmamṛtyum durāsadam
hārdikyaḥ vārayāmāsa smayan iva muhurmuhuḥ
61. hārdikyaḥ smayan iva muhurmuhuḥ samare
durāsadam bhīṣmamṛtyum śikhaṇḍinam tu vārayāmāsa
61. Hardikya repeatedly restrained Shikhandin in battle, smiling as he did so, even though Shikhandin was formidable and destined to be the cause of Bhishma's death.
शिखण्डी च समासाद्य हृदिकानां महारथम् ।
पञ्चभिर्निशितैर्भल्लैर्जत्रुदेशे समार्दयत् ॥६२॥
62. śikhaṇḍī ca samāsādya hṛdikānāṁ mahāratham ,
pañcabhirniśitairbhallairjatrudeśe samārdayat.
62. śikhaṇḍī ca samāsādya hṛdikānām mahāratham
pañcabhiḥ niśitaiḥ bhallaiḥ jatrudeśe samārdayat
62. śikhaṇḍī ca hṛdikānām mahāratham samāsādya
pañcabhiḥ niśitaiḥ bhallaiḥ jatrudeśe samārdayat
62. And Shikhandin, having come upon the great chariot-warrior of the Hṛdikas (Kṛtavarmā), wounded him in the collarbone area with five sharp arrows.
कृतवर्मा तु संक्रुद्धो भित्त्वा षष्टिभिराशुगैः ।
धनुरेकेन चिच्छेद हसन्राजन्महारथः ॥६३॥
63. kṛtavarmā tu saṁkruddho bhittvā ṣaṣṭibhirāśugaiḥ ,
dhanurekena ciccheda hasanrājanmahārathaḥ.
63. kṛtavarmā tu saṃkruddhaḥ bhittvā ṣaṣṭibhiḥ āśugaiḥ
dhanuḥ ekena ciccheda hasan rājan mahārathaḥ
63. rājan tu saṃkruddhaḥ mahārathaḥ kṛtavarmā ṣaṣṭibhiḥ
āśugaiḥ bhittvā hasan ekena dhanuḥ ciccheda
63. "But the great chariot-warrior Kritavarma, O king, became greatly enraged. Having pierced (Shikhandin) with sixty swift arrows, he then, laughing, broke his (Shikhandin's) bow with a single arrow."
अथान्यद्धनुरादाय द्रुपदस्यात्मजो बली ।
तिष्ठ तिष्ठेति संक्रुद्धो हार्दिक्यं प्रत्यभाषत ॥६४॥
64. athānyaddhanurādāya drupadasyātmajo balī ,
tiṣṭha tiṣṭheti saṁkruddho hārdikyaṁ pratyabhāṣata.
64. atha anyat dhanuḥ ādāya drupadasya ātmajaḥ balī
tiṣṭha tiṣṭha iti saṃkruddhaḥ hārdikyam pratyabhāṣata
64. atha saṃkruddhaḥ balī drupadasya ātmajaḥ anyat dhanuḥ
ādāya tiṣṭha tiṣṭha iti hārdikyam pratyabhāṣata
64. Then the mighty son of Drupada (Shikhandin), greatly enraged, took up another bow and, saying "Stop! Stop!", addressed Hardikya (Kṛtavarmā).
ततोऽस्य नवतिं बाणान्रुक्मपुङ्खान्सुतेजनान् ।
प्रेषयामास राजेन्द्र तेऽस्याभ्रश्यन्त वर्मणः ॥६५॥
65. tato'sya navatiṁ bāṇānrukmapuṅkhānsutejanān ,
preṣayāmāsa rājendra te'syābhraśyanta varmaṇaḥ.
65. tataḥ asya navatim bāṇān rukmapuṅkhān sutejanān
preṣayāmāsa rājendra te asya abhraśyanta varmaṇaḥ
65. rājendra tataḥ asya rukmapuṅkhān sutejanān navatim
bāṇān preṣayāmāsa te asya varmaṇaḥ abhraśyanta
65. Then he dispatched ninety well-sharpened, gold-feathered arrows at him. O King, those arrows slipped off his armor.
वितथांस्तान्समालक्ष्य पतितांश्च महीतले ।
क्षुरप्रेण सुतीक्ष्णेन कार्मुकं चिच्छिदे बली ॥६६॥
66. vitathāṁstānsamālakṣya patitāṁśca mahītale ,
kṣurapreṇa sutīkṣṇena kārmukaṁ cicchide balī.
66. vitathān tān samālakṣya patitān ca mahītale
kṣurapreṇa sutīkṣṇena kārmukam cicchide balī
66. balī tān vitathān ca mahītale patitān samālakṣya
sutīkṣṇena kṣurapreṇa kārmukam cicchide
66. Seeing those arrows fall futilely to the ground, the powerful warrior cut his (opponent's) bow with a very sharp, razor-headed arrow.
अथैनं छिन्नधन्वानं भग्नशृङ्गमिवर्षभम् ।
अशीत्या मार्गणैः क्रुद्धो बाह्वोरुरसि चार्दयत् ॥६७॥
67. athainaṁ chinnadhanvānaṁ bhagnaśṛṅgamivarṣabham ,
aśītyā mārgaṇaiḥ kruddho bāhvorurasi cārdayat.
67. atha enam chinnadhanvānam bhagnaśṛṅgam iva ṛṣabham
aśītyā mārgaṇaiḥ kruddhaḥ bāhvoḥ urasi ca ārdayat
67. atha kruddhaḥ enam chinnadhanvānam bhagnaśṛṅgam
ṛṣabham iva aśītyā mārgaṇaiḥ bāhvoḥ ca urasi ārdayat
67. Then, enraged, he tormented him - whose bow was cut, like a bull with broken horns - wounding him with eighty arrows on his arms and chest.
कृतवर्मा तु संक्रुद्धो मार्गणैः कृतविक्षतः ।
धनुरन्यत्समादाय समार्गणगणं प्रभो ।
शिखण्डिनं बाणवरैः स्कन्धदेशेऽभ्यताडयत् ॥६८॥
68. kṛtavarmā tu saṁkruddho mārgaṇaiḥ kṛtavikṣataḥ ,
dhanuranyatsamādāya samārgaṇagaṇaṁ prabho ,
śikhaṇḍinaṁ bāṇavaraiḥ skandhadeśe'bhyatāḍayat.
68. kṛtavarmā tu saṃkruddhaḥ mārgaṇaiḥ
kṛtavikṣataḥ dhanuḥ anyat samādāya
samārgaṇagaṇam prabho śikhaṇḍinam
bāṇavaraiḥ skandhadeśe abhyatāḍayat
68. prabho tu mārgaṇaiḥ kṛtavikṣataḥ
saṃkruddhaḥ kṛtavarmā anyat dhanuḥ
samārgaṇagaṇam samādāya bāṇavaraiḥ
śikhaṇḍinam skandhadeśe abhyatāḍayat
68. But Kritavarman, deeply enraged and wounded by arrows, O Lord, took up another bow with a fresh quiver of arrows and struck Shikhandin on the shoulder region with excellent arrows.
स्कन्धदेशे स्थितैर्बाणैः शिखण्डी च रराज ह ।
शाखाप्रतानैर्विमलैः सुमहान्स यथा द्रुमः ॥६९॥
69. skandhadeśe sthitairbāṇaiḥ śikhaṇḍī ca rarāja ha ,
śākhāpratānairvimalaiḥ sumahānsa yathā drumaḥ.
69. skandhadeśe sthitaiḥ bāṇaiḥ śikhaṇḍī ca rarāja ha
śākhāpratānaiḥ vimalaiḥ sumahān saḥ yathā drumaḥ
69. śikhaṇḍī skandhadeśe sthitaiḥ bāṇaiḥ rarāja ha
saḥ sumahān drumaḥ yathā vimalaiḥ śākhāpratānaiḥ
69. Śikhaṇḍī, with arrows situated on his shoulder region, shone splendidly, just like a mighty tree with pure, widespread branches.
तावन्योन्यं भृशं विद्ध्वा रुधिरेण समुक्षितौ ।
अन्योन्यशृङ्गाभिहतौ रेजतुर्वृषभाविव ॥७०॥
70. tāvanyonyaṁ bhṛśaṁ viddhvā rudhireṇa samukṣitau ,
anyonyaśṛṅgābhihatau rejaturvṛṣabhāviva.
70. tau anyonyaṃ bhṛśaṃ viddhvā rudhireṇa samukṣitau
anyonyaśṛṅgābhihatau rejatuḥ vṛṣabhau iva
70. tau anyonyaṃ bhṛśaṃ viddhvā rudhireṇa samukṣitau
anyonyaśṛṅgābhihatau vṛṣabhau iva rejatuḥ
70. Those two, having deeply pierced each other and become drenched with blood, shone like two bulls that have gored each other with their horns.
अन्योन्यस्य वधे यत्नं कुर्वाणौ तौ महारथौ ।
रथाभ्यां चेरतुस्तत्र मण्डलानि सहस्रशः ॥७१॥
71. anyonyasya vadhe yatnaṁ kurvāṇau tau mahārathau ,
rathābhyāṁ ceratustatra maṇḍalāni sahasraśaḥ.
71. anyonyasya vadhe yatnaṃ kurvāṇau tau mahārathau
rathābhyām ceratuḥ tatra maṇḍalāni sahasraśaḥ
71. anyonyasya vadhe yatnaṃ kurvāṇau tau mahārathau
tatra rathābhyām sahasraśaḥ maṇḍalāni ceratuḥ
71. Those two great chariot warriors, striving to kill each other, moved their chariots in thousands of circular maneuvers there.
कृतवर्मा महाराज पार्षतं निशितैः शरैः ।
रणे विव्याध सप्तत्या स्वर्णपुङ्खैः शिलाशितैः ॥७२॥
72. kṛtavarmā mahārāja pārṣataṁ niśitaiḥ śaraiḥ ,
raṇe vivyādha saptatyā svarṇapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ.
72. kṛtavarmā mahārāja pārṣataṃ niśitaiḥ śaraiḥ raṇe
vivyādha saptatyā svarṇapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ
72. mahārāja kṛtavarmā raṇe pārṣataṃ niśitaiḥ
svarṇapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ saptatyā śaraiḥ vivyādha
72. O great king, Kṛtavarmā pierced Pārṣata in battle with seventy sharp arrows, which had golden shafts and were honed on stone.
ततोऽस्य समरे बाणं भोजः प्रहरतां वरः ।
जीवितान्तकरं घोरं व्यसृजत्त्वरयान्वितः ॥७३॥
73. tato'sya samare bāṇaṁ bhojaḥ praharatāṁ varaḥ ,
jīvitāntakaraṁ ghoraṁ vyasṛjattvarayānvitaḥ.
73. tataḥ asya samare bāṇam bhojaḥ praharatām varaḥ
jīvitāntakaram ghoram vyasṛjat tvarayānvitaḥ
73. tataḥ bhojaḥ praharatām varaḥ tvarayānvitaḥ asya
samare jīvitāntakaram ghoram bāṇam vyasṛjat
73. Then, Bhoja, that excellent warrior, swiftly released a dreadful, life-ending arrow at him in the battle.
स तेनाभिहतो राजन्मूर्छामाशु समाविशत् ।
ध्वजयष्टिं च सहसा शिश्रिये कश्मलावृतः ॥७४॥
74. sa tenābhihato rājanmūrchāmāśu samāviśat ,
dhvajayaṣṭiṁ ca sahasā śiśriye kaśmalāvṛtaḥ.
74. saḥ tena abhihataḥ rājan mūrcchām āśu samāviśat
dhvajayaṣṭim ca sahasā śiśriye kaśmalāvṛtaḥ
74. rājan saḥ tena abhihataḥ āśu mūrcchām samāviśat
ca kaśmalāvṛtaḥ sahasā dhvajayaṣṭim śiśriye
74. O king, struck by that (arrow), he quickly fell unconscious. Overwhelmed by faintness, he suddenly leaned upon his flagpole.
अपोवाह रणात्तं तु सारथी रथिनां वरम् ।
हार्दिक्यशरसंतप्तं निःश्वसन्तं पुनः पुनः ॥७५॥
75. apovāha raṇāttaṁ tu sārathī rathināṁ varam ,
hārdikyaśarasaṁtaptaṁ niḥśvasantaṁ punaḥ punaḥ.
75. apovāha raṇāt tam tu sārathiḥ rathinām varam
hārdikyaśarasaṃtaptam niḥśvasantam punaḥ punaḥ
75. tu sārathiḥ rathinām varam tam raṇāt apovāha
hārdikyaśarasaṃtaptam niḥśvasantam punaḥ punaḥ
75. However, his charioteer carried him, that best of charioteers, away from the battle, as he was tormented by Hārdikya's arrows and repeatedly sighing.
पराजिते ततः शूरे द्रुपदस्य सुते प्रभो ।
प्राद्रवत्पाण्डवी सेना वध्यमाना समन्ततः ॥७६॥
76. parājite tataḥ śūre drupadasya sute prabho ,
prādravatpāṇḍavī senā vadhyamānā samantataḥ.
76. parājite tataḥ śūre drupadasya sute prabho
prādravat pāṇḍavī senā vadhyamānā samantataḥ
76. prabho tataḥ drupadasya śūre sute parājite
pāṇḍavī senā samantataḥ vadhyamānā prādravat
76. O lord, after the brave son of Drupada (Dhṛṣṭadyumna) was defeated, the Pāṇḍava army then fled, being slaughtered from all sides.