Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-17, chapter-1

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
एवं वृष्ण्यन्धककुले श्रुत्वा मौसलमाहवम् ।
पाण्डवाः किमकुर्वन्त तथा कृष्णे दिवं गते ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
evaṁ vṛṣṇyandhakakule śrutvā mausalamāhavam ,
pāṇḍavāḥ kimakurvanta tathā kṛṣṇe divaṁ gate.
1. janamejayaḥ uvāca evam vṛṣṇyandhakakule śrutvā mausalam
āhavam pāṇḍavāḥ kim akurvanta tathā kṛṣṇe divam gate
1. janamejayaḥ uvāca.
evam vṛṣṇyandhakakule mausalam āhavam śrutvā,
tathā kṛṣṇe divam gate,
pāṇḍavāḥ kim akurvanta?
1. Janamejaya asked: "After hearing about the mace-battle that befell the Vṛṣṇi and Andhaka clans in this manner, what did the Pāṇḍavas do, especially after Kṛṣṇa had ascended to the heavens?"
वैशंपायन उवाच ।
श्रुत्वैव कौरवो राजा वृष्णीनां कदनं महत् ।
प्रस्थाने मतिमाधाय वाक्यमर्जुनमब्रवीत् ॥२॥
2. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śrutvaiva kauravo rājā vṛṣṇīnāṁ kadanaṁ mahat ,
prasthāne matimādhāya vākyamarjunamabravīt.
2. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śrutvā eva kauravaḥ rājā vṛṣṇīnām
kadanam mahat prasthāne matim ādhāya vākyam arjunam abravīt
2. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca.
kauravaḥ rājā vṛṣṇīnām mahat kadanam śrutvā eva,
prasthāne matim ādhāya,
arjunam vākyam abravīt
2. Vaiśaṃpāyana said: "Indeed, as soon as the Kuru king (Yudhiṣṭhira) heard of the great calamity that befell the Vṛṣṇis, he set his mind on a great departure (mahāprasthāna) and spoke to Arjuna."
कालः पचति भूतानि सर्वाण्येव महामते ।
कर्मन्यासमहं मन्ये त्वमपि द्रष्टुमर्हसि ॥३॥
3. kālaḥ pacati bhūtāni sarvāṇyeva mahāmate ,
karmanyāsamahaṁ manye tvamapi draṣṭumarhasi.
3. kālaḥ pacati bhūtāni sarvāṇi eva mahāmate
karmanyāsam aham manye tvam api draṣṭum arhasi
3. mahāmate kālaḥ sarvāṇi eva bhūtāni pacati aham
karmanyāsam manye tvam api draṣṭum arhasi
3. O great-minded one, time (kāla) certainly consumes all beings. I consider the renunciation of actions (karma) [to be proper], and you too should comprehend this.
इत्युक्तः स तु कौन्तेयः कालः काल इति ब्रुवन् ।
अन्वपद्यत तद्वाक्यं भ्रातुर्ज्येष्ठस्य वीर्यवान् ॥४॥
4. ityuktaḥ sa tu kaunteyaḥ kālaḥ kāla iti bruvan ,
anvapadyata tadvākyaṁ bhrāturjyeṣṭhasya vīryavān.
4. iti uktaḥ sa tu kaunteyaḥ kālaḥ kālaḥ iti bruvan
anvapadyata tat vākyam bhrātuḥ jyeṣṭhasya vīryavān
4. iti uktaḥ sa tu vīryavān kaunteyaḥ kālaḥ kālaḥ iti
bruvan jyeṣṭhasya bhrātuḥ tat vākyam anvapadyata
4. Having been addressed thus, that valorous son of Kunti (Arjuna), exclaiming 'Time (kāla)! Time (kāla)!', accepted the statement of his elder brother.
अर्जुनस्य मतं ज्ञात्वा भीमसेनो यमौ तथा ।
अन्वपद्यन्त तद्वाक्यं यदुक्तं सव्यसाचिना ॥५॥
5. arjunasya mataṁ jñātvā bhīmaseno yamau tathā ,
anvapadyanta tadvākyaṁ yaduktaṁ savyasācinā.
5. arjunasya matam jñātvā bhīmasenaḥ yamau tathā
anvapadyanta tat vākyam yat uktam savyasācinā
5. arjunasya matam jñātvā bhīmasenaḥ tathā yamau
savyasācinā yat uktam tat vākyam anvapadyanta
5. Having understood Arjuna's opinion, Bhīmasena and the twins (Nakula and Sahadeva) likewise accepted that statement which was uttered by Savyasācin (Arjuna).
ततो युयुत्सुमानाय्य प्रव्रजन्धर्मकाम्यया ।
राज्यं परिददौ सर्वं वैश्यापुत्रे युधिष्ठिरः ॥६॥
6. tato yuyutsumānāyya pravrajandharmakāmyayā ,
rājyaṁ paridadau sarvaṁ vaiśyāputre yudhiṣṭhiraḥ.
6. tataḥ yuyutsum ānāyya pravrajan dharmakāmyayā
rājyam paridadau sarvam vaiśyāputre yudhiṣṭhiraḥ
6. tataḥ dharmakāmyayā pravrajan yudhiṣṭhiraḥ yuyutsum
ānāyya vaiśyāputre sarvam rājyam paridadau
6. Then, out of a desire for righteousness (dharma), Yudhiṣṭhira, having summoned Yuyutsu, handed over the entire kingdom to the son of the Vaiśya woman (Yuyutsu), as he himself embarked on his ascetic journey.
अभिषिच्य स्वराज्ये तु तं राजानं परिक्षितम् ।
दुःखार्तश्चाब्रवीद्राजा सुभद्रां पाण्डवाग्रजः ॥७॥
7. abhiṣicya svarājye tu taṁ rājānaṁ parikṣitam ,
duḥkhārtaścābravīdrājā subhadrāṁ pāṇḍavāgrajaḥ.
7. abhiṣicya svarājye tu tam rājānam parikṣitam
duḥkhārtaḥ ca abravīt rājā subhadrām pāṇḍavāgrajaḥ
7. Having consecrated King Parikṣit in his own kingdom, the eldest of the Pāṇḍavas, Yudhiṣṭhira, himself distressed by sorrow, then spoke to Subhadrā.
एष पुत्रस्य ते पुत्रः कुरुराजो भविष्यति ।
यदूनां परिशेषश्च वज्रो राजा कृतश्च ह ॥८॥
8. eṣa putrasya te putraḥ kururājo bhaviṣyati ,
yadūnāṁ pariśeṣaśca vajro rājā kṛtaśca ha.
8. eṣa putrasya te putraḥ kururājaḥ bhaviṣyati
yadūnām pariśeṣaḥ ca vajraḥ rājā kṛtaḥ ca ha
8. This grandson of yours, the son of your son, will be the king of the Kurus. And Vajra has been appointed king, being the sole survivor of the Yadus.
परिक्षिद्धास्तिनपुरे शक्रप्रस्थे तु यादवः ।
वज्रो राजा त्वया रक्ष्यो मा चाधर्मे मनः कृथाः ॥९॥
9. parikṣiddhāstinapure śakraprasthe tu yādavaḥ ,
vajro rājā tvayā rakṣyo mā cādharme manaḥ kṛthāḥ.
9. parikṣit hāstinapure śakraprasthe tu yādavaḥ vajraḥ
rājā tvayā rakṣyaḥ mā ca adharme manaḥ kṛthāḥ
9. Parikṣit will rule in Hastinapura. As for the Yādava king Vajra, he should be protected by you in Śakraprastha. And do not ever set your mind on unrighteousness (adharma).
इत्युक्त्वा धर्मराजः स वासुदेवस्य धीमतः ।
मातुलस्य च वृद्धस्य रामादीनां तथैव च ॥१०॥
10. ityuktvā dharmarājaḥ sa vāsudevasya dhīmataḥ ,
mātulasya ca vṛddhasya rāmādīnāṁ tathaiva ca.
10. iti uktvā dharmarājaḥ sa vāsudevasya dhīmataḥ
mātulasya ca vṛddhasya rāmādīnām tathaiva ca
10. Thus having spoken, that king of natural law (dharma), Yudhiṣṭhira, also gave thought to the wise Vāsudeva, and the aged maternal uncle, and Balarāma and others as well.
भ्रातृभिः सह धर्मात्मा कृत्वोदकमतन्द्रितः ।
श्राद्धान्युद्दिश्य सर्वेषां चकार विधिवत्तदा ॥११॥
11. bhrātṛbhiḥ saha dharmātmā kṛtvodakamatandritaḥ ,
śrāddhānyuddiśya sarveṣāṁ cakāra vidhivattadā.
11. bhātr̥bhiḥ saha dharmātmā kṛtvā udakam atandritaḥ
śrāddhāni uddiśya sarveṣām cakāra vidhivat tadā
11. tadā dharmātmā atandritaḥ bhātr̥bhiḥ saha udakam
kṛtvā sarveṣām uddiśya śrāddhāni vidhivat cakāra
11. Then, the righteous (dharma-abiding) Yudhiṣṭhira, diligently along with his brothers, performed the water rites and offered the śrāddha ceremonies for all (ancestors) according to the prescribed rules.
ददौ रत्नानि वासांसि ग्रामानश्वान्रथानपि ।
स्त्रियश्च द्विजमुख्येभ्यो गवां शतसहस्रशः ॥१२॥
12. dadau ratnāni vāsāṁsi grāmānaśvānrathānapi ,
striyaśca dvijamukhyebhyo gavāṁ śatasahasraśaḥ.
12. dadau ratnāni vāsāṃsi grāmān aśvān rathān api
striyaḥ ca dvijamukhyebhyaḥ gavām śatasahasraśaḥ
12. (saḥ) dvijamukhyebhyaḥ ratnāni vāsāṃsi grāmān aśvān
rathān api striyaḥ ca gavām śatasahasraśaḥ dadau
12. He gave jewels, garments, villages, horses, and chariots, as well as female attendants and hundreds of thousands of cows, to the chief among the twice-born (dvija) ones.
कृपमभ्यर्च्य च गुरुमर्थमानपुरस्कृतम् ।
शिष्यं परिक्षितं तस्मै ददौ भरतसत्तमः ॥१३॥
13. kṛpamabhyarcya ca gurumarthamānapuraskṛtam ,
śiṣyaṁ parikṣitaṁ tasmai dadau bharatasattamaḥ.
13. kṛpam abhyarcya ca gurum arthamānapuraskṛtam
śiṣyam parikṣitam tasmai dadau bharatasattamaḥ
13. ca bharatasattamaḥ arthamānapuraskṛtam gurum
kṛpam abhyarcya tasmai śiṣyam parikṣitam dadau
13. And the best of the Bhāratas, having worshipped his preceptor Kṛpa, who was honored with wealth and respect, entrusted his disciple Parikṣit to him (Kṛpa).
ततस्तु प्रकृतीः सर्वाः समानाय्य युधिष्ठिरः ।
सर्वमाचष्ट राजर्षिश्चिकीर्षितमथात्मनः ॥१४॥
14. tatastu prakṛtīḥ sarvāḥ samānāyya yudhiṣṭhiraḥ ,
sarvamācaṣṭa rājarṣiścikīrṣitamathātmanaḥ.
14. tataḥ tu prakṛtīḥ sarvāḥ samānāyya yudhiṣṭhiraḥ
sarvam ācaṣṭa rājarṣiḥ cikirṣitam atha ātmanaḥ
14. tataḥ tu rājarṣiḥ yudhiṣṭhiraḥ sarvāḥ prakṛtīḥ
samānāyya atha ātmanaḥ cikirṣitam sarvam ācaṣṭa
14. Then, having assembled all the ministers and subjects, King Yudhiṣṭhira, the royal sage, declared his own intentions.
ते श्रुत्वैव वचस्तस्य पौरजानपदा जनाः ।
भृशमुद्विग्नमनसो नाभ्यनन्दन्त तद्वचः ॥१५॥
15. te śrutvaiva vacastasya paurajānapadā janāḥ ,
bhṛśamudvignamanaso nābhyanandanta tadvacaḥ.
15. te śrutvā eva vacaḥ tasya paurajānapadāḥ janāḥ
bhṛśam udvignamanasaḥ na abhyanandanta tat vacaḥ
15. Upon hearing his words, the people of the city and the countryside, deeply distressed in their minds, did not approve of those words.
नैवं कर्तव्यमिति ते तदोचुस्ते नराधिपम् ।
न च राजा तथाकार्षीत्कालपर्यायधर्मवित् ॥१६॥
16. naivaṁ kartavyamiti te tadocuste narādhipam ,
na ca rājā tathākārṣītkālaparyāyadharmavit.
16. na evam kartavyam iti te tadā ūcuḥ te nṛ-adhipam
na ca rājā tathā akārṣīt kālaparyāyadharmavit
16. "This should not be done," they said to the king then. However, the king, understanding the natural law (dharma) of the changing times, did not act in that manner.
ततोऽनुमान्य धर्मात्मा पौरजानपदं जनम् ।
गमनाय मतिं चक्रे भ्रातरश्चास्य ते तदा ॥१७॥
17. tato'numānya dharmātmā paurajānapadaṁ janam ,
gamanāya matiṁ cakre bhrātaraścāsya te tadā.
17. tataḥ anumānya dharmātmā paurajānapadam janam
gamanāya matim cakre bhrātaraḥ ca asya te tadā
17. Then, the righteous-souled (dharma) one, having appeased the people of the city and the countryside, made up his mind for departure. And at that time, his brothers also did the same.
ततः स राजा कौरव्यो धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
उत्सृज्याभरणान्यङ्गाज्जगृहे वल्कलान्युत ॥१८॥
18. tataḥ sa rājā kauravyo dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
utsṛjyābharaṇānyaṅgājjagṛhe valkalānyuta.
18. tataḥ saḥ rājā kauravyaḥ dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
utsṛjya ābharaṇāni aṅgāt jagṛhe valkalāni uta
18. Then, that King Yudhiṣṭhira, the descendant of Kuru and son of (dharma), casting off the ornaments from his body, indeed took up bark garments.
भीमार्जुनौ यमौ चैव द्रौपदी च यशस्विनी ।
तथैव सर्वे जगृहुर्वल्कलानि जनाधिप ॥१९॥
19. bhīmārjunau yamau caiva draupadī ca yaśasvinī ,
tathaiva sarve jagṛhurvalkalāni janādhipa.
19. bhīmārjunau yamau ca eva draupadī ca yaśasvinī
tathā eva sarve jagṛhuḥ valkalāni janādhipa
19. janādhipa bhīmārjunau yamau ca eva yaśasvinī
draupadī ca tathā eva sarve valkalāni jagṛhuḥ
19. O King of men, Bhima and Arjuna, the two Yamas, and the glorious Draupadi, as well as all the others, similarly took bark garments.
विधिवत्कारयित्वेष्टिं नैष्ठिकीं भरतर्षभ ।
समुत्सृज्याप्सु सर्वेऽग्नीन्प्रतस्थुर्नरपुंगवाः ॥२०॥
20. vidhivatkārayitveṣṭiṁ naiṣṭhikīṁ bharatarṣabha ,
samutsṛjyāpsu sarve'gnīnpratasthurnarapuṁgavāḥ.
20. vidhivat kārayitvā iṣṭim naiṣṭhikīm bharatarṣabha
samutsṛjya apsu sarve agnīn pratasthuḥ narapuṃgavāḥ
20. bharatarṣabha narapuṃgavāḥ vidhivat naiṣṭhikīm iṣṭim
kārayitvā sarve agnīn apsu samutsṛjya pratasthuḥ
20. O best of Bharatas, after having the final (Vedic ritual) (iṣṭi) performed according to the rules, and having dissolved all their sacred fires into the waters, those excellent men departed.
ततः प्ररुरुदुः सर्वाः स्त्रियो दृष्ट्वा नरर्षभान् ।
प्रस्थितान्द्रौपदीषष्ठान्पुरा द्यूतजितान्यथा ॥२१॥
21. tataḥ praruruduḥ sarvāḥ striyo dṛṣṭvā nararṣabhān ,
prasthitāndraupadīṣaṣṭhānpurā dyūtajitānyathā.
21. tataḥ prāruruduḥ sarvāḥ striyaḥ dṛṣṭvā nararṣabhān
prasthitān draupadīṣaṣṭhān purā dyūtajitān yathā
21. tataḥ sarvāḥ striyaḥ purā dyūtajitān prasthitān
draupadīṣaṣṭhān nararṣabhān dṛṣṭvā yathā prāruruduḥ
21. Then, all the women burst into tears upon seeing those excellent men, with Draupadi as the sixth, departing, just as they had been defeated in the dice game before.
हर्षोऽभवच्च सर्वेषां भ्रातॄणां गमनं प्रति ।
युधिष्ठिरमतं ज्ञात्वा वृष्णिक्षयमवेक्ष्य च ॥२२॥
22. harṣo'bhavacca sarveṣāṁ bhrātṝṇāṁ gamanaṁ prati ,
yudhiṣṭhiramataṁ jñātvā vṛṣṇikṣayamavekṣya ca.
22. harṣaḥ abhavat ca sarveṣām bhrātṝṇām gamanam prati
yudhiṣṭhiramatam jñātvā vṛṣṇikṣayam avekṣya ca
22. ca sarveṣām bhrātṝṇām gamanam prati harṣaḥ abhavat
yudhiṣṭhiramatam jñātvā vṛṣṇikṣayam avekṣya ca
22. And a feeling of joy arose in all the brothers concerning their departure, as they had understood Yudhishthira's resolve and had witnessed the destruction of the Vrishnis.
भ्रातरः पञ्च कृष्णा च षष्ठी श्वा चैव सप्तमः ।
आत्मना सप्तमो राजा निर्ययौ गजसाह्वयात् ।
पौरैरनुगतो दूरं सर्वैरन्तःपुरैस्तथा ॥२३॥
23. bhrātaraḥ pañca kṛṣṇā ca ṣaṣṭhī śvā caiva saptamaḥ ,
ātmanā saptamo rājā niryayau gajasāhvayāt ,
paurairanugato dūraṁ sarvairantaḥpuraistathā.
23. bhrātaraḥ pañca kṛṣṇā ca ṣaṣṭhī śvā
ca eva saptamaḥ ātmanā saptamaḥ rājā
niryayau gajasāhvayāt pauraiḥ
anugataḥ dūram sarvaiḥ antaḥpuraiḥ tathā
23. rājā ātmanā saptamaḥ pañca bhrātaraḥ
ca kṛṣṇā ṣaṣṭhī ca eva śvā saptamaḥ
gajasāhvayāt niryayau pauraiḥ
sarvaiḥ antaḥpuraiḥ tathā dūram anugataḥ
23. The five brothers, along with Krishna (Draupadi) as the sixth and a dog as the seventh – with the king himself (ātmanā) being the seventh among them – departed from Hastinapura. He was followed a long way by all the citizens and all the women of the inner palace.
न चैनमशकत्कश्चिन्निवर्तस्वेति भाषितुम् ।
न्यवर्तन्त ततः सर्वे नरा नगरवासिनः ॥२४॥
24. na cainamaśakatkaścinnivartasveti bhāṣitum ,
nyavartanta tataḥ sarve narā nagaravāsinaḥ.
24. na ca enam aśakat kaścit nivartasva iti bhāṣitum
nyavartanta tataḥ sarve narāḥ nagaravāsinaḥ
24. kaścit ca enam nivartasva iti bhāṣitum na aśakat
tataḥ sarve nagaravāsinaḥ narāḥ nyavartanta
24. And no one was able to tell him, 'Turn back!' Then, all the city-dwelling men returned from there.
कृपप्रभृतयश्चैव युयुत्सुं पर्यवारयन् ।
विवेश गङ्गां कौरव्य उलूपी भुजगात्मजा ॥२५॥
25. kṛpaprabhṛtayaścaiva yuyutsuṁ paryavārayan ,
viveśa gaṅgāṁ kauravya ulūpī bhujagātmajā.
25. kṛpaprabhṛtayaḥ ca eva yuyutsum paryavārayan
viveśa gaṅgām kauravyaḥ ulūpī bhujagātmajā
25. kṛpaprabhṛtayaḥ ca eva yuyutsum kauravyaḥ
paryavārayan ulūpī bhujagātmajā gaṅgām viveśa
25. Kripa and others surrounded Yuyutsu, the Kaurava. Ulupi, daughter of the serpent (bhujagātmajā), entered the Ganga.
चित्राङ्गदा ययौ चापि मणिपूरपुरं प्रति ।
शिष्टाः परिक्षितं त्वन्या मातरः पर्यवारयन् ॥२६॥
26. citrāṅgadā yayau cāpi maṇipūrapuraṁ prati ,
śiṣṭāḥ parikṣitaṁ tvanyā mātaraḥ paryavārayan.
26. citrāṅgadā yayau ca api maṇipūrapuram prati
śiṣṭāḥ parikṣitam tu anyāḥ mātaraḥ paryavārayan
26. citrāṅgadā ca api maṇipūrapuram prati yayau tu
anyāḥ śiṣṭāḥ mātaraḥ parikṣitam paryavārayan
26. And Chitrangada also went to the city of Manipura. But the other remaining mothers surrounded Parikshit.
पाण्डवाश्च महात्मानो द्रौपदी च यशस्विनी ।
कृतोपवासाः कौरव्य प्रययुः प्राङ्मुखास्ततः ॥२७॥
27. pāṇḍavāśca mahātmāno draupadī ca yaśasvinī ,
kṛtopavāsāḥ kauravya prayayuḥ prāṅmukhāstataḥ.
27. Pāṇḍavāḥ ca mahātmānaḥ Draupadī ca yaśasvinī
kṛtopavāsāḥ Kauravya prayayuḥ prāṅmukhāḥ tataḥ
27. Kauravya tataḥ mahātmānaḥ Pāṇḍavāḥ ca yaśasvinī
Draupadī ca kṛtopavāsāḥ prāṅmukhāḥ prayayuḥ
27. O descendant of Kuru, then the great-souled Pāṇḍavas and the glorious Draupadī, having undertaken a fast, departed facing east.
योगयुक्ता महात्मानस्त्यागधर्ममुपेयुषः ।
अभिजग्मुर्बहून्देशान्सरितः पर्वतांस्तथा ॥२८॥
28. yogayuktā mahātmānastyāgadharmamupeyuṣaḥ ,
abhijagmurbahūndeśānsaritaḥ parvatāṁstathā.
28. yogayuktāḥ mahātmānaḥ tyāgadharmam upeyuṣaḥ
abhijagmuḥ bahūn deśān saritaḥ parvatān tathā
28. yogayuktāḥ mahātmānaḥ tyāgadharmam upeyuṣaḥ
bahūn deśān saritaḥ parvatān tathā abhijagmuḥ
28. The great-souled ones, absorbed in (yoga) and having embraced the natural law (dharma) of renunciation, journeyed through many countries, rivers, and mountains.
युधिष्ठिरो ययावग्रे भीमस्तु तदनन्तरम् ।
अर्जुनस्तस्य चान्वेव यमौ चैव यथाक्रमम् ॥२९॥
29. yudhiṣṭhiro yayāvagre bhīmastu tadanantaram ,
arjunastasya cānveva yamau caiva yathākramam.
29. Yudhiṣṭhiraḥ yayau agre Bhīmaḥ tu tadanantaram
Arjunaḥ tasya ca anu eva yamau ca eva yathākramam
29. Yudhiṣṭhiraḥ agre yayau tu Bhīmaḥ tadanantaram
Arjunaḥ tasya ca anu eva yamau ca eva yathākramam
29. Yudhiṣṭhira walked at the front, followed by Bhīma; Arjuna came immediately after him, and then the two twins (Nakula and Sahadeva) in due sequence.
पृष्ठतस्तु वरारोहा श्यामा पद्मदलेक्षणा ।
द्रौपदी योषितां श्रेष्ठा ययौ भरतसत्तम ॥३०॥
30. pṛṣṭhatastu varārohā śyāmā padmadalekṣaṇā ,
draupadī yoṣitāṁ śreṣṭhā yayau bharatasattama.
30. Pṛṣṭhataḥ tu varārohā śyāmā padmadalekṣaṇā
Draupadī yoṣitām śreṣṭhā yayau Bharatasattama
30. Bharatasattama tu pṛṣṭhataḥ varārohā śyāmā
padmadalekṣaṇā yoṣitām śreṣṭhā Draupadī yayau
30. But behind them, O best of Bharatas, Draupadī, a youthful woman with beautiful hips and lotus-petal eyes, the foremost among women, walked.
श्वा चैवानुययावेकः पाण्डवान्प्रस्थितान्वने ।
क्रमेण ते ययुर्वीरा लौहित्यं सलिलार्णवम् ॥३१॥
31. śvā caivānuyayāvekaḥ pāṇḍavānprasthitānvane ,
krameṇa te yayurvīrā lauhityaṁ salilārṇavam.
31. śvā ca eva anuyayāva ekaḥ pāṇḍavān prasthitān vane
krameṇa te yayuḥ vīrāḥ lauhityaṃ salilārṇavam
31. ekaḥ śvā ca eva vane prasthitān pāṇḍavān anuyayāva
te vīrāḥ krameṇa salilārṇavam lauhityaṃ yayuḥ
31. A single dog indeed followed the Pandavas as they set out into the forest. In due course, those heroes reached the Lohitya, which was like an ocean of water.
गाण्डीवं च धनुर्दिव्यं न मुमोच धनंजयः ।
रत्नलोभान्महाराज तौ चाक्षय्यौ महेषुधी ॥३२॥
32. gāṇḍīvaṁ ca dhanurdivyaṁ na mumoca dhanaṁjayaḥ ,
ratnalobhānmahārāja tau cākṣayyau maheṣudhī.
32. gāṇḍīvaṃ ca dhanuḥ divyaṃ na mumoca dhanaṃjayaḥ
ratnalobhāt mahārāja tau ca akṣayyau maheṣudhī
32. mahārāja dhanaṃjayaḥ gāṇḍīvaṃ divyaṃ dhanuḥ ca
tau akṣayyau maheṣudhī ca ratnalobhāt na mumoca
32. O great king, Dhanañjaya (Arjuna) did not abandon the divine Gāṇḍīva bow, nor those two inexhaustible great quivers, out of attachment to their preciousness.
अग्निं ते ददृशुस्तत्र स्थितं शैलमिवाग्रतः ।
मार्गमावृत्य तिष्ठन्तं साक्षात्पुरुषविग्रहम् ॥३३॥
33. agniṁ te dadṛśustatra sthitaṁ śailamivāgrataḥ ,
mārgamāvṛtya tiṣṭhantaṁ sākṣātpuruṣavigraham.
33. agniṃ te dadṛśuḥ tatra sthitaṃ śailam iva agrataḥ
mārgam āvṛtya tiṣṭhantaṃ sākṣāt puruṣavigraham
33. te tatra agrataḥ śailam iva mārgam āvṛtya
tiṣṭhantaṃ sākṣāt puruṣavigraham agniṃ dadṛśuḥ
33. There, they beheld Agni (the fire god) standing before them like a mountain, blocking the path, manifest directly in the form of a person (puruṣa).
ततो देवः स सप्तार्चिः पाण्डवानिदमब्रवीत् ।
भो भो पाण्डुसुता वीराः पावकं मां विबोधत ॥३४॥
34. tato devaḥ sa saptārciḥ pāṇḍavānidamabravīt ,
bho bho pāṇḍusutā vīrāḥ pāvakaṁ māṁ vibodhata.
34. tataḥ devaḥ sa saptārciḥ pāṇḍavān idam abravīt
bho bho pāṇḍusutāḥ vīrāḥ pāvakaṃ māṃ vibodhata
34. tataḥ sa saptārciḥ devaḥ pāṇḍavān idam abravīt
bho bho vīrāḥ pāṇḍusutāḥ māṃ pāvakaṃ vibodhata
34. Then that god, the seven-rayed Agni, said this to the Pandavas: "O heroic sons of Pāṇḍu, know me as Fire!"
युधिष्ठिर महाबाहो भीमसेन परंतप ।
अर्जुनाश्विसुतौ वीरौ निबोधत वचो मम ॥३५॥
35. yudhiṣṭhira mahābāho bhīmasena paraṁtapa ,
arjunāśvisutau vīrau nibodhata vaco mama.
35. yudhiṣṭhira mahābāho bhīmasena paraṃtapa
arjunāśvisutau vīrau nibodhata vacaḥ mama
35. yudhiṣṭhira mahābāho bhīmasena paraṃtapa
arjunāśvisutau vīrau mama vacaḥ nibodhata
35. O Yudhishthira, mighty-armed one! O Bhimasena, tormentor of enemies! O Arjuna and the valiant sons of the Ashvins, listen to my words.
अहमग्निः कुरुश्रेष्ठा मया दग्धं च खाण्डवम् ।
अर्जुनस्य प्रभावेण तथा नारायणस्य च ॥३६॥
36. ahamagniḥ kuruśreṣṭhā mayā dagdhaṁ ca khāṇḍavam ,
arjunasya prabhāveṇa tathā nārāyaṇasya ca.
36. aham agniḥ kuruśreṣṭhāḥ mayā dagdham ca khāṇḍavam
arjunasya prabhāveṇa tathā nārāyaṇasya ca
36. aham agniḥ kuruśreṣṭhāḥ khāṇḍavam mayā dagdham
ca arjunasya prabhāveṇa tathā nārāyaṇasya ca
36. I am Agni, O best among the Kurus! The Khandava forest was burnt by me, through the power of Arjuna and also of Narayana.
अयं वः फल्गुनो भ्राता गाण्डीवं परमायुधम् ।
परित्यज्य वनं यातु नानेनार्थोऽस्ति कश्चन ॥३७॥
37. ayaṁ vaḥ phalguno bhrātā gāṇḍīvaṁ paramāyudham ,
parityajya vanaṁ yātu nānenārtho'sti kaścana.
37. ayam vaḥ phalgunaḥ bhrātā gāṇḍīvam paramāyudham
parityajya vanam yātu na anena arthaḥ asti kaścana
37. ayam vaḥ bhrātā phalgunaḥ gāṇḍīvam paramāyudham
parityajya vanam yātu anena kaścana arthaḥ na asti
37. Let this Arjuna, your brother, go to the forest, abandoning his supreme weapon, the Gaṇḍīva bow. There is no longer any purpose for him with this (weapon).
चक्ररत्नं तु यत्कृष्णे स्थितमासीन्महात्मनि ।
गतं तच्च पुनर्हस्ते कालेनैष्यति तस्य ह ॥३८॥
38. cakraratnaṁ tu yatkṛṣṇe sthitamāsīnmahātmani ,
gataṁ tacca punarhaste kālenaiṣyati tasya ha.
38. cakraratnam tu yat kṛṣṇe sthitam āsīt mahātmani
gatam tat ca punaḥ haste kālena eṣyati tasya ha
38. tu yat cakraratnam mahātmani kṛṣṇe sthitam āsīt
tat ca gatam punaḥ kālena tasya haste eṣyati ha
38. However, the jewel-like discus (cakraratna) that was present with the great-souled Krishna - that too is now gone. Indeed, it will return to his hand in due time.
वरुणादाहृतं पूर्वं मयैतत्पार्थकारणात् ।
गाण्डीवं कार्मुकश्रेष्ठं वरुणायैव दीयताम् ॥३९॥
39. varuṇādāhṛtaṁ pūrvaṁ mayaitatpārthakāraṇāt ,
gāṇḍīvaṁ kārmukaśreṣṭhaṁ varuṇāyaiva dīyatām.
39. varuṇāt āhṛtam pūrvam mayā etat pārtha-kāraṇāt
gāṇḍīvam kārmuka-śreṣṭham varuṇāya eva dīyatām
39. etat gāṇḍīvam kārmuka-śreṣṭham mayā pūrvam
pārtha-kāraṇāt varuṇāt āhṛtam varuṇāya eva dīyatām
39. This Gāṇḍīva, the best of bows, was previously taken by me from Varuṇa for Arjuna's sake. Let it now be given back to Varuṇa himself.
ततस्ते भ्रातरः सर्वे धनंजयमचोदयन् ।
स जले प्राक्षिपत्तत्तु तथाक्षय्यौ महेषुधी ॥४०॥
40. tataste bhrātaraḥ sarve dhanaṁjayamacodayan ,
sa jale prākṣipattattu tathākṣayyau maheṣudhī.
40. tataḥ te bhrātaraḥ sarve dhanaṃjayam acodayan sa
jale prākṣipat tat tu tathā akṣayyau mahā-iṣudhī
40. tataḥ te sarve bhrātaraḥ dhanaṃjayam acodayan saḥ
jale tat tu tathā akṣayyau mahā-iṣudhī prākṣipat
40. Then all those brothers urged Arjuna. So, he threw that (bow) into the water, and similarly, the two inexhaustible great quivers.
ततोऽग्निर्भरतश्रेष्ठ तत्रैवान्तरधीयत ।
ययुश्च पाण्डवा वीरास्ततस्ते दक्षिणामुखाः ॥४१॥
41. tato'gnirbharataśreṣṭha tatraivāntaradhīyata ,
yayuśca pāṇḍavā vīrāstataste dakṣiṇāmukhāḥ.
41. tataḥ agniḥ bharata-śreṣṭha tatra eva antaradhīyata
yayuḥ ca pāṇḍavāḥ vīrāḥ tataḥ te dakṣiṇā-mukhāḥ
41. bharata-śreṣṭha tataḥ agniḥ tatra eva antaradhīyata
ca tataḥ te vīrāḥ pāṇḍavāḥ dakṣiṇā-mukhāḥ yayuḥ
41. O best of Bhāratas, then Agni (the fire god) disappeared right there. And then, those heroic Pāṇḍavas went, facing south.
ततस्ते तूत्तरेणैव तीरेण लवणाम्भसः ।
जग्मुर्भरतशार्दूल दिशं दक्षिणपश्चिमम् ॥४२॥
42. tataste tūttareṇaiva tīreṇa lavaṇāmbhasaḥ ,
jagmurbharataśārdūla diśaṁ dakṣiṇapaścimam.
42. tataḥ te tu uttareṇa eva tīreṇa lavaṇa-ambhasaḥ
jagmuḥ bharata-śārdūla diśam dakṣiṇa-paścimam
42. bharata-śārdūla tataḥ te tu uttareṇa eva
lavaṇa-ambhasaḥ tīreṇa dakṣiṇa-paścimam diśam jagmuḥ
42. O tiger among Bhāratas, then those (Pāṇḍavas) indeed went along the northern shore of the salty ocean towards the southwest direction.
ततः पुनः समावृत्ताः पश्चिमां दिशमेव ते ।
ददृशुर्द्वारकां चापि सागरेण परिप्लुताम् ॥४३॥
43. tataḥ punaḥ samāvṛttāḥ paścimāṁ diśameva te ,
dadṛśurdvārakāṁ cāpi sāgareṇa pariplutām.
43. tataḥ punaḥ samāvṛttāḥ paścimām diśam eva te
dadṛśuḥ dvārakām ca api sāgareṇa pariplutām
43. tataḥ te paścimām diśam eva punaḥ samāvṛttāḥ
dvārakām ca api sāgareṇa pariplutām dadṛśuḥ
43. Then, having returned towards the western direction, they again saw Dvārakā, which was completely submerged by the ocean.
उदीचीं पुनरावृत्त्य ययुर्भरतसत्तमाः ।
प्रादक्षिण्यं चिकीर्षन्तः पृथिव्या योगधर्मिणः ॥४४॥
44. udīcīṁ punarāvṛttya yayurbharatasattamāḥ ,
prādakṣiṇyaṁ cikīrṣantaḥ pṛthivyā yogadharmiṇaḥ.
44. udīcīm punaḥ āvṛtya yayuḥ bharatasattamāḥ
prādakṣiṇyam cikīrṣantaḥ pṛthivyāḥ yogadharmiṇaḥ
44. yogadharmiṇaḥ bharatasattamāḥ udīcīm punaḥ
āvṛtya pṛthivyāḥ prādakṣiṇyam cikīrṣantaḥ yayuḥ
44. The foremost of the Bhāratas, steadfast in their observance of "yoga" (yoga) and their natural law (dharma), again turned northward and proceeded, intending to circumambulate the earth clockwise.