Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-52

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ऋषय ऊचुः ।
प्रजापतेरुत्तरवेदिरुच्यते सनातना राम समन्तपञ्चकम् ।
समीजिरे यत्र पुरा दिवौकसो वरेण सत्रेण महावरप्रदाः ॥१॥
1. ṛṣaya ūcuḥ ,
prajāpateruttaravedirucyate; sanātanā rāma samantapañcakam ,
samījire yatra purā divaukaso; vareṇa satreṇa mahāvarapradāḥ.
1. ṛṣayaḥ ūcuḥ prajāpateḥ uttaravediḥ
ucyate sanātanā rāma samantapañcakam
samījire yatra purā divaukasaḥ
vareṇa satreṇa mahāvarapradāḥ
1. ṛṣayaḥ ūcuḥ rāma sanātanā
samantapañcakam prajāpateḥ uttaravediḥ
ucyate yatra mahāvarapradāḥ divaukasaḥ
purā vareṇa satreṇa samījire
1. The sages said: "O eternal Rāma, Samantapañcaka is known as the northern altar of Prajāpati, where, in ancient times, the gods (divaukasaḥ), who are givers of great boons, performed worship with an excellent sacrifice."
पुरा च राजर्षिवरेण धीमता बहूनि वर्षाण्यमितेन तेजसा ।
प्रकृष्टमेतत्कुरुणा महात्मना ततः कुरुक्षेत्रमितीह पप्रथे ॥२॥
2. purā ca rājarṣivareṇa dhīmatā; bahūni varṣāṇyamitena tejasā ,
prakṛṣṭametatkuruṇā mahātmanā; tataḥ kurukṣetramitīha paprathe.
2. purā ca rājarṣivareṇa dhīmatā
bahūni varṣāṇi amitena tejasā |
prakṛṣṭam etat kuruṇā mahātmanā
tataḥ kurukṣetram iti iha paprathe
2. purā ca dhīmatā rājarṣivareṇa
mahātmanā kuruṇā amitena tejasā
bahūni varṣāṇi etat prakṛṣṭam
tataḥ iha kurukṣetram iti paprathe
2. And formerly, for many years, this land was ploughed by the wise, most excellent royal sage, the great-souled Kuru, with immense splendor. Therefore, it became known here as Kurukṣetra.
राम उवाच ।
किमर्थं कुरुणा कृष्टं क्षेत्रमेतन्महात्मना ।
एतदिच्छाम्यहं श्रोतुं कथ्यमानं तपोधनाः ॥३॥
3. rāma uvāca ,
kimarthaṁ kuruṇā kṛṣṭaṁ kṣetrametanmahātmanā ,
etadicchāmyahaṁ śrotuṁ kathyamānaṁ tapodhanāḥ.
3. rāma uvāca | kimartham kuruṇā kṛṣṭam kṣetram etat
mahātmanā | etat icchāmi aham śrotum kathyamanam tapodhanaḥ
3. rāma uvāca he tapodhanaḥ,
mahātmanā kuruṇā etat kṣetram kimartham kṛṣṭam etat kathyamanam aham śrotum icchāmi
3. Rama said: "For what purpose was this field ploughed by the great-souled Kuru? O ascetics, I wish to hear this story being narrated."
ऋषय ऊचुः ।
पुरा किल कुरुं राम कृषन्तं सततोत्थितम् ।
अभ्येत्य शक्रस्त्रिदिवात्पर्यपृच्छत कारणम् ॥४॥
4. ṛṣaya ūcuḥ ,
purā kila kuruṁ rāma kṛṣantaṁ satatotthitam ,
abhyetya śakrastridivātparyapṛcchata kāraṇam.
4. ṛṣayaḥ ūcuḥ | purā kila kurum rāma kṛṣantam satata
utthitam | abhyetya śakraḥ tridivāt paryapṛcchat kāraṇam
4. ṛṣayaḥ ūcuḥ he rāma,
kila purā śakraḥ tridivāt abhyetya satata utthitam kṛṣantam kurum kāraṇam paryapṛcchat
4. The sages said: "O Rama, indeed, formerly, Indra (Śakra), having descended from heaven, approached Kuru, who was constantly striving and ploughing, and asked him the reason (for his actions)."
किमिदं वर्तते राजन्प्रयत्नेन परेण च ।
राजर्षे किमभिप्रेतं येनेयं कृष्यते क्षितिः ॥५॥
5. kimidaṁ vartate rājanprayatnena pareṇa ca ,
rājarṣe kimabhipretaṁ yeneyaṁ kṛṣyate kṣitiḥ.
5. kim idam vartate rājan prayatnena pareṇa ca |
rājarṣe kim abhipretam yena iyam kṛṣyate kṣitiḥ
5. he rājan he rājarṣe,
pareṇa prayatnena ca idam kim vartate iyam kṣitiḥ yena kṛṣyate,
kim abhipretam
5. "O King, O royal sage, what is this that you are doing with such extreme effort? What is your intention, by which this land is being ploughed?"
कुरुरुवाच ।
इह ये पुरुषाः क्षेत्रे मरिष्यन्ति शतक्रतो ।
ते गमिष्यन्ति सुकृताँल्लोकान्पापविवर्जितान् ॥६॥
6. kururuvāca ,
iha ye puruṣāḥ kṣetre mariṣyanti śatakrato ,
te gamiṣyanti sukṛtāँllokānpāpavivarjitān.
6. kuruḥ uvāca iha ye puruṣāḥ kṣetre mariṣyanti
śatakrato te gamiṣyanti sukṛtān lokān pāpa-vivarjitān
6. kuruḥ uvāca śatakrato iha kṣetre ye puruṣāḥ mariṣyanti
te pāpa-vivarjitān sukṛtān lokān gamiṣyanti
6. Kuru said: "O Indra (Śatakratu), those men (puruṣa) who will die here in this field will go to the meritorious realms, free from sin."
अवहस्य ततः शक्रो जगाम त्रिदिवं प्रभुः ।
राजर्षिरप्यनिर्विण्णः कर्षत्येव वसुंधराम् ॥७॥
7. avahasya tataḥ śakro jagāma tridivaṁ prabhuḥ ,
rājarṣirapyanirviṇṇaḥ karṣatyeva vasuṁdharām.
7. avahasya tataḥ śakraḥ jagāma tri-divam prabhuḥ
rājarṣiḥ api anirviṇṇaḥ karṣati eva vasundharām
7. avahasya tataḥ prabhuḥ śakraḥ tri-divam jagāma
api rājarṣiḥ anirviṇṇaḥ eva vasundharām karṣati
7. After laughing, Indra (Śakra), the lord, then returned to heaven. Yet, the royal sage (rājarṣi), undeterred, continued to cultivate the earth.
आगम्यागम्य चैवैनं भूयो भूयोऽवहस्य च ।
शतक्रतुरनिर्विण्णं पृष्ट्वा पृष्ट्वा जगाम ह ॥८॥
8. āgamyāgamya caivainaṁ bhūyo bhūyo'vahasya ca ,
śatakraturanirviṇṇaṁ pṛṣṭvā pṛṣṭvā jagāma ha.
8. āgamya āgamya ca eva enam bhūyaḥ bhūyaḥ avahasya
ca śatakratuḥ anirviṇṇam pṛṣṭvā pṛṣṭvā jagāma ha
8. śatakratuḥ enam āgamya āgamya ca bhūyaḥ bhūyaḥ
avahasya ca anirviṇṇam pṛṣṭvā pṛṣṭvā eva ha jagāma
8. Indra (Śatakratu), repeatedly approaching him, repeatedly mocking him, and repeatedly questioning the undeterred (anirviṇṇa) king, finally departed.
यदा तु तपसोग्रेण चकर्ष वसुधां नृपः ।
ततः शक्रोऽब्रवीद्देवान्राजर्षेर्यच्चिकीर्षितम् ॥९॥
9. yadā tu tapasogreṇa cakarṣa vasudhāṁ nṛpaḥ ,
tataḥ śakro'bravīddevānrājarṣeryaccikīrṣitam.
9. yadā tu tapasa ugreṇa cakarṣa vasudhām nṛpaḥ
tataḥ śakraḥ abravīt devān rājarṣeḥ yat cikirṣitam
9. yadā tu nṛpaḥ ugreṇa tapasā vasudhām cakarṣa
tataḥ śakraḥ devān rājarṣeḥ yat cikirṣitam abravīt
9. But when the king cultivated the earth through severe ascetic practice (tapas), then Indra (Śakra) informed the gods of the royal sage's (rājarṣi) intention.
तच्छ्रुत्वा चाब्रुवन्देवाः सहस्राक्षमिदं वचः ।
वरेण च्छन्द्यतां शक्र राजर्षिर्यदि शक्यते ॥१०॥
10. tacchrutvā cābruvandevāḥ sahasrākṣamidaṁ vacaḥ ,
vareṇa cchandyatāṁ śakra rājarṣiryadi śakyate.
10. tat śrutvā ca abruvan devāḥ sahasrākṣam idam vacaḥ
vareṇa chandyatām śakra rājarṣiḥ yadi śakyate
10. devāḥ tat śrutvā ca sahasrākṣam idam vacaḥ abruvan
śakra yadi śakyate rājarṣiḥ vareṇa chandyatām
10. Hearing that, the gods then said this to the thousand-eyed one (Indra): "O Indra, if it is possible, let the royal sage (rājarṣi) be gratified with a boon."
यदि ह्यत्र प्रमीता वै स्वर्गं गच्छन्ति मानवाः ।
अस्माननिष्ट्वा क्रतुभिर्भागो नो न भविष्यति ॥११॥
11. yadi hyatra pramītā vai svargaṁ gacchanti mānavāḥ ,
asmānaniṣṭvā kratubhirbhāgo no na bhaviṣyati.
11. yadi hi atra pramītā vai svargam gacchanti mānavāḥ
asmān aniṣṭvā kratubhiḥ bhāgaḥ naḥ na bhaviṣyati
11. yadi hi atra pramītā mānavāḥ svargam gacchanti vai,
(tarhi) asmān kratubhiḥ aniṣṭvā naḥ bhāgaḥ na bhaviṣyati
11. Indeed, if people who die in this world (atra) attain heaven, then our share (the portion due to us) will not exist if they do not perform Vedic rituals (kratu) for us.
आगम्य च ततः शक्रस्तदा राजर्षिमब्रवीत् ।
अलं खेदेन भवतः क्रियतां वचनं मम ॥१२॥
12. āgamya ca tataḥ śakrastadā rājarṣimabravīt ,
alaṁ khedena bhavataḥ kriyatāṁ vacanaṁ mama.
12. āgamya ca tataḥ śakraḥ tadā rājarṣim abravīt
alam kheden bhavataḥ kriyatām vacanam mama
12. ca tataḥ śakraḥ āgamya tadā rājarṣim abravīt
bhavataḥ kheden alam mama vacanam kriyatām
12. And then Indra, having arrived, said to the royal sage (rājarṣi): "Enough with your sorrow. Let my words be done."
मानवा ये निराहारा देहं त्यक्ष्यन्त्यतन्द्रिताः ।
युधि वा निहताः सम्यगपि तिर्यग्गता नृप ॥१३॥
13. mānavā ye nirāhārā dehaṁ tyakṣyantyatandritāḥ ,
yudhi vā nihatāḥ samyagapi tiryaggatā nṛpa.
13. mānavāḥ ye nirāhārāḥ deham tyakṣyanti atandritāḥ
yudhi vā nihatāḥ samyak api tiryaggatāḥ nṛpa
13. nṛpa ye mānavāḥ nirāhārāḥ atandritāḥ deham
tyakṣyanti vā yudhi samyak nihatāḥ api tiryaggatāḥ
13. O king, those mortals who, fasting and diligently, abandon their bodies, or those who are properly slain in battle, and even those who have attained animal births (tiryaggatāḥ) [will go to heaven].
ते स्वर्गभाजो राजेन्द्र भवन्त्विति महामते ।
तथास्त्विति ततो राजा कुरुः शक्रमुवाच ह ॥१४॥
14. te svargabhājo rājendra bhavantviti mahāmate ,
tathāstviti tato rājā kuruḥ śakramuvāca ha.
14. te svargabhājaḥ rājendra bhavantu iti mahāmate
tathā astu iti tataḥ rājā kuruḥ śakram uvāca ha
14. rājā kuruḥ tataḥ śakram ha uvāca mahāmate rājendra
te svargabhājaḥ bhavantu iti tathā astu iti
14. King Kuru spoke to Indra: "O great-minded one, O best of kings, let those people become partakers of heaven!" Then (Indra replied), "So be it."
ततस्तमभ्यनुज्ञाप्य प्रहृष्टेनान्तरात्मना ।
जगाम त्रिदिवं भूयः क्षिप्रं बलनिषूदनः ॥१५॥
15. tatastamabhyanujñāpya prahṛṣṭenāntarātmanā ,
jagāma tridivaṁ bhūyaḥ kṣipraṁ balaniṣūdanaḥ.
15. tataḥ tam abhyanujñāpya prahṛṣṭena antarātmanā
jagāma tridivam bhūyaḥ kṣipram balaniṣūdanaḥ
15. tataḥ balaniṣūdanaḥ prahṛṣṭena antarātmanā tam
abhyanujñāpya kṣipram bhūyaḥ tridivam jagāma
15. Then, the destroyer of Bala (Indra), having taken leave of him (Kuru) with a delighted inner self (ātman), quickly went back to heaven.
एवमेतद्यदुश्रेष्ठ कृष्टं राजर्षिणा पुरा ।
शक्रेण चाप्यनुज्ञातं पुण्यं प्राणान्विमुञ्चताम् ॥१६॥
16. evametadyaduśreṣṭha kṛṣṭaṁ rājarṣiṇā purā ,
śakreṇa cāpyanujñātaṁ puṇyaṁ prāṇānvimuñcatām.
16. evam etat yaduśreṣṭha kṛṣṭam rājarṣiṇā purā
śakreṇa ca api anujñātam puṇyam prāṇān vimuñcatām
16. yaduśreṣṭha evam etat puṇyam purā rājarṣiṇā
kṛṣṭam ca api śakreṇa prāṇān vimuñcatām anujñātam
16. O best of Yadus, this sacred field was thus cultivated by the royal sage long ago, and it was also approved by Indra as a meritorious deed for those who relinquish their lives.
अपि चात्र स्वयं शक्रो जगौ गाथां सुराधिपः ।
कुरुक्षेत्रे निबद्धां वै तां शृणुष्व हलायुध ॥१७॥
17. api cātra svayaṁ śakro jagau gāthāṁ surādhipaḥ ,
kurukṣetre nibaddhāṁ vai tāṁ śṛṇuṣva halāyudha.
17. api ca atra svayam śakraḥ jagau gāthām surādhipaḥ
kurukṣetre nibaddhām vai tām śṛṇuṣva halāyudha
17. halāyudha api ca atra svayam surādhipaḥ śakraḥ
kurukṣetre nibaddhām gāthām jagau vai tām śṛṇuṣva
17. And moreover, here (regarding this matter), Indra himself, the lord of gods, sang a verse that was composed about Kurukṣetra. O wielder of the plough (Halayudha), indeed listen to that (verse).
पांसवोऽपि कुरुक्षेत्राद्वायुना समुदीरिताः ।
अपि दुष्कृतकर्माणं नयन्ति परमां गतिम् ॥१८॥
18. pāṁsavo'pi kurukṣetrādvāyunā samudīritāḥ ,
api duṣkṛtakarmāṇaṁ nayanti paramāṁ gatim.
18. pāṃsavaḥ api kurukṣetrāt vāyunā samudīritāḥ
api duṣkṛtakarmāṇam nayanti paramām gatim
18. kurukṣetrāt vāyunā samudīritāḥ pāṃsavaḥ api
duṣkṛtakarmāṇam api paramām gatim nayanti
18. Even dust particles, when stirred up by the wind from Kurukshetra, lead those who have performed evil deeds to the supreme state.
सुरर्षभा ब्राह्मणसत्तमाश्च तथा नृगाद्या नरदेवमुख्याः ।
इष्ट्वा महार्हैः क्रतुभिर्नृसिंह संन्यस्य देहान्सुगतिं प्रपन्नाः ॥१९॥
19. surarṣabhā brāhmaṇasattamāśca; tathā nṛgādyā naradevamukhyāḥ ,
iṣṭvā mahārhaiḥ kratubhirnṛsiṁha; saṁnyasya dehānsugatiṁ prapannāḥ.
19. surarṣabhāḥ brāhmaṇasattamāḥ ca
tathā nṛga-ādyāḥ naradevamukhyāḥ
iṣṭvā mahārhaiḥ kratubhiḥ nṛsiṃha
saṃnyasya dehān sugatim prapannāḥ
19. nṛsiṃha surarṣabhāḥ brāhmaṇasattamāḥ
ca tathā nṛgādyāḥ naradevamukhyāḥ
mahārhaiḥ kratubhiḥ iṣṭvā
dehān saṃnyasya sugatim prapannāḥ
19. O Nṛsiṃha, the foremost among the gods, the best among Brahmins, and similarly prominent human kings like Nṛga and others, having performed great sacrifices (yajñas), attained a good destination after renouncing their bodies.
तरन्तुकारन्तुकयोर्यदन्तरं रामह्रदानां च मचक्रुकस्य ।
एतत्कुरुक्षेत्रसमन्तपञ्चकं प्रजापतेरुत्तरवेदिरुच्यते ॥२०॥
20. tarantukārantukayoryadantaraṁ; rāmahradānāṁ ca macakrukasya ,
etatkurukṣetrasamantapañcakaṁ; prajāpateruttaravedirucyate.
20. taraṇtuka-araṇtukayoḥ yat antaram
rāmahṛdānām ca macakrukasya
etat kurukṣetra-samantapañcakam
prajāpateḥ uttaravediḥ ucyate
20. yat taraṇtukāraṇtukayoḥ rāmahṛdānām
ca macakrukasya antaram
etat kurukṣetra-samantapañcakam
prajāpateḥ uttaravediḥ ucyate
20. The region which lies between Taraṇtuka and Araṇtuka, including Rāma's lakes and the area of Macakruka, this circuit of five yojanas around Kurukshetra (Kurukṣetra-Samantapañcaka) is called the northern altar of Prajāpati.
शिवं महत्पुण्यमिदं दिवौकसां सुसंमतं स्वर्गगुणैः समन्वितम् ।
अतश्च सर्वेऽपि वसुंधराधिपा हता गमिष्यन्ति महात्मनां गतिम् ॥२१॥
21. śivaṁ mahatpuṇyamidaṁ divaukasāṁ; susaṁmataṁ svargaguṇaiḥ samanvitam ,
ataśca sarve'pi vasuṁdharādhipā; hatā gamiṣyanti mahātmanāṁ gatim.
21. śivam mahat puṇyam idam divaukasām
susaṃmatam svargaguṇaiḥ samanvitam
ataḥ ca sarve api vasundharādhipāḥ
hatāḥ gamiṣyanti mahātmanām gatim
21. idam śivam mahat puṇyam divaukasām
susaṃmatam svargaguṇaiḥ samanvitam
[asti] ataḥ ca sarve api vasundharādhipāḥ
hatāḥ mahātmanām gatim gamiṣyanti
21. This place (Kurukshetra) is auspicious, greatly meritorious, and highly esteemed by the gods, being endowed with heavenly qualities. Therefore, all kings of the earth who are slain here will attain the destination (gati) of great souls.