Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-27

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
नारदस्य तु तद्वाक्यं प्रशशंसुर्द्विजोत्तमाः ।
शतयूपस्तु राजर्षिर्नारदं वाक्यमब्रवीत् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
nāradasya tu tadvākyaṁ praśaśaṁsurdvijottamāḥ ,
śatayūpastu rājarṣirnāradaṁ vākyamabravīt.
1. vaiśampāyana uvāca nāradasya tu tat vākyam praśaśaṃsuḥ
dvijottamāḥ śatayūpaḥ tu rājarṣiḥ nāradam vākyam abravīt
1. vaiśampāyana uvāca dvijottamāḥ tu nāradasya tat vākyam
praśaśaṃsuḥ śatayūpaḥ rājarṣiḥ tu nāradam vākyam abravīt
1. Vaiśampāyana said: The foremost among the brāhmaṇas praised that statement of Nārada. Then, the royal sage Śatayūpa spoke to Nārada.
अहो भगवता श्रद्धा कुरुराजस्य वर्धिता ।
सर्वस्य च जनस्यास्य मम चैव महाद्युते ॥२॥
2. aho bhagavatā śraddhā kururājasya vardhitā ,
sarvasya ca janasyāsya mama caiva mahādyute.
2. aho bhagavatā śraddhā kururājasya vardhitā
sarvasya ca janasya asya mama ca eva mahādyute
2. aho mahādyute bhagavatā kururājasya sarvasya
ca asya janasya mama ca eva śraddhā vardhitā
2. O greatly effulgent one, how wonderfully you have increased the faith (śraddhā) of the king of the Kurus, and of all these people, and indeed of myself!
अस्ति काचिद्विवक्षा तु मम तां गदतः शृणु ।
धृतराष्ट्रं प्रति नृपं देवर्षे लोकपूजित ॥३॥
3. asti kācidvivakṣā tu mama tāṁ gadataḥ śṛṇu ,
dhṛtarāṣṭraṁ prati nṛpaṁ devarṣe lokapūjita.
3. asti kācid vivakṣā tu mama tām gadataḥ śṛṇu
dhṛtarāṣṭram prati nṛpam devarṣe lokapūjita
3. devarṣe lokapūjita tu mama kācit vivakṣā asti
tām gadataḥ śṛṇu nṛpam dhṛtarāṣṭram prati
3. But I have something I wish to say; listen to that from me as I speak, O divine sage (devarṣi), revered by the world, concerning King Dhṛtarāṣṭra.
सर्ववृत्तान्ततत्त्वज्ञो भवान्दिव्येन चक्षुषा ।
युक्तः पश्यसि देवर्षे गतीर्वै विविधा नृणाम् ॥४॥
4. sarvavṛttāntatattvajño bhavāndivyena cakṣuṣā ,
yuktaḥ paśyasi devarṣe gatīrvai vividhā nṛṇām.
4. sarvavṛttāntatattvajñaḥ bhavān divyena cakṣuṣā
yuktaḥ paśyasi devarṣe gatīḥ vai vividhāḥ nṛṇām
4. devarṣe bhavān sarvavṛttāntatattvajñaḥ divyena
cakṣuṣā yuktaḥ vai nṛṇām vividhāḥ gatīḥ paśyasi
4. O divine sage (devarṣi), you are indeed endowed with a divine eye and know the essence of all events; therefore, you perceive the various destinies of human beings.
उक्तवान्नृपतीनां त्वं महेन्द्रस्य सलोकताम् ।
न त्वस्य नृपतेर्लोकाः कथितास्ते महामुने ॥५॥
5. uktavānnṛpatīnāṁ tvaṁ mahendrasya salokatām ,
na tvasya nṛpaterlokāḥ kathitāste mahāmune.
5. uktvān nṛpatīnām tvam mahendrasya salokatām
na tu asya nṛpateḥ lokāḥ kathitāḥ te mahāmune
5. mahāmune tvam nṛpatīnām mahendrasya salokatām
uktavān tu asya nṛpateḥ lokāḥ te na kathitāḥ
5. You have spoken of other kings attaining the same abode as Mahendra (Indra), but you have not yet described the abodes of *this* king, O great sage.
स्थानमस्य क्षितिपतेः श्रोतुमिच्छाम्यहं विभो ।
त्वत्तः कीदृक्कदा वेति तन्ममाचक्ष्व पृच्छतः ॥६॥
6. sthānamasya kṣitipateḥ śrotumicchāmyahaṁ vibho ,
tvattaḥ kīdṛkkadā veti tanmamācakṣva pṛcchataḥ.
6. sthānam asya kṣitipateḥ śrotum icchāmi aham vibho
tvattaḥ kīdṛk kadā vā iti tat mama ācakṣva pṛcchataḥ
6. vibho aham asya kṣitipateḥ sthānam śrotum icchāmi
pṛcchataḥ mama tvattaḥ tat kīdṛk kadā vā iti ācakṣva
6. O powerful one, I wish to hear about the abode of this king. Please tell me, who is asking, what kind of place it is and when he will reach it.
इत्युक्तो नारदस्तेन वाक्यं सर्वमनोनुगम् ।
व्याजहार सतां मध्ये दिव्यदर्शी महातपाः ॥७॥
7. ityukto nāradastena vākyaṁ sarvamanonugam ,
vyājahāra satāṁ madhye divyadarśī mahātapāḥ.
7. iti uktaḥ nāradaḥ tena vākyam sarvamanonugam
vyājāhāra satām madhye divyadarśī mahātapāḥ
7. tena iti uktaḥ divyadarśī mahātapāḥ nāradaḥ
satām madhye sarvamanonugam vākyam vyājāhāra
7. Thus addressed by him, Nārada, the divine-seer and great ascetic, spoke words that were agreeable to all present among the virtuous people.
यदृच्छया शक्रसदो गत्वा शक्रं शचीपतिम् ।
दृष्टवानस्मि राजर्षे तत्र पाण्डुं नराधिपम् ॥८॥
8. yadṛcchayā śakrasado gatvā śakraṁ śacīpatim ,
dṛṣṭavānasmi rājarṣe tatra pāṇḍuṁ narādhipam.
8. yadṛcchayā śakrasadaḥ gatvā śakram śacīpatim
dṛṣṭavān asmi rājarṣe tatra pāṇḍum narādhipam
8. rājarṣe yadṛcchayā śakrasadaḥ gatvā tatra śakram
śacīpatim pāṇḍum narādhipam dṛṣṭavān asmi
8. O royal sage, having gone by chance to Indra's assembly, I saw Indra, the lord of Śacī, and King Pāṇḍu, the ruler of men, there.
तत्रेयं धृतराष्ट्रस्य कथा समभवन्नृप ।
तपसो दुश्चरस्यास्य यदयं तप्यते नृपः ॥९॥
9. tatreyaṁ dhṛtarāṣṭrasya kathā samabhavannṛpa ,
tapaso duścarasyāsya yadayaṁ tapyate nṛpaḥ.
9. tatra iyam dhṛtarāṣṭrasya kathā samabhavat nṛpa
tapasaḥ duścarasya asya yat ayam tapyate nṛpaḥ
9. nṛpa iyam dhṛtarāṣṭrasya kathā tatra samabhavat
yat ayam nṛpaḥ asya duścarasya tapasaḥ tapyate
9. O king, this story of Dhritarashtra arose there, concerning this very difficult penance (tapas) that this king is undertaking.
तत्राहमिदमश्रौषं शक्रस्य वदतो नृप ।
वर्षाणि त्रीणि शिष्टानि राज्ञोऽस्य परमायुषः ॥१०॥
10. tatrāhamidamaśrauṣaṁ śakrasya vadato nṛpa ,
varṣāṇi trīṇi śiṣṭāni rājño'sya paramāyuṣaḥ.
10. tatra aham idam aśrauṣam śakrasya vadataḥ nṛpa
varṣāṇi trīṇi śiṣṭāni rājñaḥ asya paramāyuṣaḥ
10. nṛpa tatra aham idam aśrauṣam śakrasya vadataḥ
rājñaḥ asya paramāyuṣaḥ trīṇi varṣāṇi śiṣṭāni
10. There, O king, I heard this from Shakra speaking: 'Three years remain of this king's full lifespan.'
ततः कुबेरभवनं गान्धारीसहितो नृपः ।
विहर्ता धृतराष्ट्रोऽयं राजराजाभिपूजितः ॥११॥
11. tataḥ kuberabhavanaṁ gāndhārīsahito nṛpaḥ ,
vihartā dhṛtarāṣṭro'yaṁ rājarājābhipūjitaḥ.
11. tataḥ kubera-bhavanam gāndhārī-sahitaḥ nṛpaḥ
vihartā dhṛtarāṣṭraḥ ayam rāja-rāja-abhipūjitaḥ
11. tataḥ ayam nṛpaḥ dhṛtarāṣṭraḥ gāndhārī-sahitaḥ
rāja-rāja-abhipūjitaḥ kubera-bhavanam vihartā
11. Then, this King Dhritarashtra, accompanied by Gandhari and honored by Kubera, the king of kings, will reside in Kubera's abode.
कामगेन विमानेन दिव्याभरणभूषितः ।
ऋषिपुत्रो महाभागस्तपसा दग्धकिल्बिषः ॥१२॥
12. kāmagena vimānena divyābharaṇabhūṣitaḥ ,
ṛṣiputro mahābhāgastapasā dagdhakilbiṣaḥ.
12. kāma-gena vimānena divya-ābharaṇa-bhūṣitaḥ
ṛṣi-putraḥ mahā-bhāgaḥ tapasā dagdha-kilbiṣaḥ
12. ṛṣi-putraḥ mahā-bhāgaḥ divya-ābharaṇa-bhūṣitaḥ
kāma-gena vimānena tapasā dagdha-kilbiṣaḥ
12. Adorned with divine ornaments, and traveling by a celestial chariot moving at will, this highly fortunate son of a sage, whose sins have been consumed by penance (tapas).
संचरिष्यति लोकांश्च देवगन्धर्वरक्षसाम् ।
स्वच्छन्देनेति धर्मात्मा यन्मां त्वं परिपृच्छसि ॥१३॥
13. saṁcariṣyati lokāṁśca devagandharvarakṣasām ,
svacchandeneti dharmātmā yanmāṁ tvaṁ paripṛcchasi.
13. saṃcariṣyati lokān ca devagandharvarakṣasām
svacchandena iti dharmātmā yat mām tvam paripṛcchasi
13. yat tvam mām paripṛcchasi iti dharmātmā
devagandharvarakṣasām lokān svacchandena saṃcariṣyati ca
13. Since you are asking me about this, the righteous soul (dharmātmā) will move about freely among the worlds of the gods, gandharvas, and rakṣasas.
देवगुह्यमिदं प्रीत्या मया वः कथितं महत् ।
भवन्तो हि श्रुतधनास्तपसा दग्धकिल्बिषाः ॥१४॥
14. devaguhyamidaṁ prītyā mayā vaḥ kathitaṁ mahat ,
bhavanto hi śrutadhanāstapasā dagdhakilbiṣāḥ.
14. devaguhyam idam prītyā mayā vaḥ kathitam mahat
bhavantaḥ hi śrutadhanāḥ tapasā dagdhakilbiṣāḥ
14. idam mahat devaguhyam mayā vaḥ prītyā kathitam (asti).
hi bhavantaḥ śrutadhanāḥ tapasā dagdhakilbiṣāḥ (sthā)
14. This great, divine secret (devaguhyam) has been lovingly recounted by me to you. For you are indeed rich in sacred knowledge, and your impurities have been burned away by spiritual discipline (tapas).
इति ते तस्य तच्छ्रुत्वा देवर्षेर्मधुरं वचः ।
सर्वे सुमनसः प्रीता बभूवुः स च पार्थिवः ॥१५॥
15. iti te tasya tacchrutvā devarṣermadhuraṁ vacaḥ ,
sarve sumanasaḥ prītā babhūvuḥ sa ca pārthivaḥ.
15. iti te tasya tat śrutvā devarṣeḥ madhuram vacaḥ
sarve sumanasaḥ prītāḥ babhūvuḥ saḥ ca pārthivaḥ
15. iti te sarve (janaḥ) tasya devarṣeḥ madhuram tat vacaḥ śrutvā sumanasaḥ prītāḥ babhūvuḥ,
ca saḥ pārthivaḥ (api babhūva)
15. Thus, having heard that sweet speech of the divine sage (devarṣi), all of them became cheerful and delighted, and so did the king.
एवं कथाभिरन्वास्य धृतराष्ट्रं मनीषिणः ।
विप्रजग्मुर्यथाकामं ते सिद्धगतिमास्थिताः ॥१६॥
16. evaṁ kathābhiranvāsya dhṛtarāṣṭraṁ manīṣiṇaḥ ,
viprajagmuryathākāmaṁ te siddhagatimāsthitāḥ.
16. evam kathābhiḥ anvāsya dhṛtarāṣṭram manīṣiṇaḥ
viprajagmuḥ yathākāmam te siddhagatim āsthitāḥ
16. evam manīṣiṇaḥ dhṛtarāṣṭram kathābhiḥ anvāsya,
te siddhagatim āsthitāḥ (santaḥ) yathākāmam viprajagmuḥ
16. Thus, having comforted Dhṛtarāṣṭra with stories, those wise ones (manīṣiṇaḥ) departed as they wished, having attained the state of the perfected ones (siddhagati).