Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-31

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततस्ते पाण्डवा दूरादवतीर्य पदातयः ।
अभिजग्मुर्नरपतेराश्रमं विनयानताः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataste pāṇḍavā dūrādavatīrya padātayaḥ ,
abhijagmurnarapaterāśramaṁ vinayānatāḥ.
1. Vaiśampāyanaḥ uvāca | tataḥ te Pāṇḍavāḥ dūrāt avatīrya
padātayaḥ | abhijagmuḥ narapateḥ āśramam vinayānatāḥ
1. Vaiśampāyanaḥ uvāca tataḥ dūrāt avatīrya padātayaḥ
vinayānatāḥ te Pāṇḍavāḥ narapateḥ āśramam abhijagmuḥ
1. Vaiśampāyana said: Then, those Pāṇḍavas, having descended from afar and being on foot, approached the hermitage (āśrama) of the king, bowed with humility.
स च पौरजनः सर्वो ये च राष्ट्रनिवासिनः ।
स्त्रियश्च कुरुमुख्यानां पद्भिरेवान्वयुस्तदा ॥२॥
2. sa ca paurajanaḥ sarvo ye ca rāṣṭranivāsinaḥ ,
striyaśca kurumukhyānāṁ padbhirevānvayustadā.
2. saḥ ca paurajanaḥ sarvaḥ ye ca rāṣṭranivāsinaḥ |
striyaḥ ca kurumukhyānām padbhiḥ eva anvayuḥ tadā
2. saḥ ca sarvaḥ paurajanaḥ ye ca rāṣṭranivāsinaḥ
kurumukhyānām striyaḥ ca padbhiḥ eva tadā anvayuḥ
2. And all those citizens and the residents of the kingdom, along with the wives of the Kuru chiefs, then followed on foot.
आश्रमं ते ततो जग्मुर्धृतराष्ट्रस्य पाण्डवाः ।
शून्यं मृगगणाकीर्णं कदलीवनशोभितम् ॥३॥
3. āśramaṁ te tato jagmurdhṛtarāṣṭrasya pāṇḍavāḥ ,
śūnyaṁ mṛgagaṇākīrṇaṁ kadalīvanaśobhitam.
3. āśramam te tataḥ jagmuḥ Dhṛtarāṣṭrasya Pāṇḍavāḥ
| śūnyam mṛgagaṇākīrṇam kadalīvanaśobhitam
3. tataḥ te Pāṇḍavāḥ Dhṛtarāṣṭrasya śūnyam
mṛgagaṇākīrṇam kadalīvanaśobhitam āśramam jagmuḥ
3. Then, those Pāṇḍavas went to the hermitage (āśrama) of Dhṛtarāṣṭra, which was deserted, filled with herds of deer, and adorned with groves of banana trees.
ततस्तत्र समाजग्मुस्तापसा विविधव्रताः ।
पाण्डवानागतान्द्रष्टुं कौतूहलसमन्विताः ॥४॥
4. tatastatra samājagmustāpasā vividhavratāḥ ,
pāṇḍavānāgatāndraṣṭuṁ kautūhalasamanvitāḥ.
4. tataḥ tatra samājagmuḥ tāpasāḥ vividhavratāḥ
| Pāṇḍavān āgatān draṣṭum kautūhalasamanvitāḥ
4. tataḥ tatra vividhavratāḥ kautūhalasamanvitāḥ
tāpasāḥ Pāṇṇḍavān āgatān draṣṭum samājagmuḥ
4. Then, sages (muni) of various vows, filled with curiosity, assembled there to see the Pāṇḍavas who had arrived.
तानपृच्छत्ततो राजा क्वासौ कौरववंशभृत् ।
पिता ज्येष्ठो गतोऽस्माकमिति बाष्पपरिप्लुतः ॥५॥
5. tānapṛcchattato rājā kvāsau kauravavaṁśabhṛt ,
pitā jyeṣṭho gato'smākamiti bāṣpapariplutaḥ.
5. tān apṛcchat tataḥ rājā kva asau kauravavaṃśabhṛt
pitā jyeṣṭhaḥ gataḥ asmākam iti bāṣpapariprutaḥ
5. tataḥ rājā bāṣpapariprutaḥ tān apṛcchat "kva asau asmākam jyeṣṭhaḥ pitā kauravavaṃśabhṛt gataḥ" iti.
5. Overwhelmed with tears, the king then asked them, "Where has that eldest father of ours, the upholder of the Kuru lineage, gone?"
तमूचुस्ते ततो वाक्यं यमुनामवगाहितुम् ।
पुष्पाणामुदकुम्भस्य चार्थे गत इति प्रभो ॥६॥
6. tamūcuste tato vākyaṁ yamunāmavagāhitum ,
puṣpāṇāmudakumbhasya cārthe gata iti prabho.
6. tam ūcuḥ te tataḥ vākyam yamunām avagāhitum
puṣpāṇām udakumbhasya ca arthe gataḥ iti prabho
6. tataḥ te tam vākyam ūcuḥ "prabho yamunām avagāhitum puṣpāṇām ca udakumbhasya arthe gataḥ" iti.
6. Then they told him, "O lord, he has gone to the Yamunā to collect flowers and a pot of water."
तैराख्यातेन मार्गेण ततस्ते प्रययुस्तदा ।
ददृशुश्चाविदूरे तान्सर्वानथ पदातयः ॥७॥
7. tairākhyātena mārgeṇa tataste prayayustadā ,
dadṛśuścāvidūre tānsarvānatha padātayaḥ.
7. taiḥ ākhyātena mārgeṇa tataḥ te prayayuḥ tadā
dadṛśuḥ ca avidūre tān sarvān atha padātayaḥ
7. tataḥ te taiḥ ākhyātena mārgeṇa tadā prayayuḥ ca atha padātayaḥ avidūre tān sarvān dadṛśuḥ.
7. Then, they set out along the path described by those informants. And not far off, the foot soldiers among them then saw all those individuals.
ततस्ते सत्वरा जग्मुः पितुर्दर्शनकाङ्क्षिणः ।
सहदेवस्तु वेगेन प्राधावद्येन सा पृथा ॥८॥
8. tataste satvarā jagmuḥ piturdarśanakāṅkṣiṇaḥ ,
sahadevastu vegena prādhāvadyena sā pṛthā.
8. tataḥ te satvarāḥ jagmuḥ pituḥ darśanakāṅkṣiṇaḥ
sahadevaḥ tu vegena prādhāvat yena sā pṛthā
8. tataḥ pituḥ darśanakāṅkṣiṇaḥ te satvarāḥ jagmuḥ tu sahadevaḥ vegena yena sā pṛthā prādhāvat.
8. Then, eager to see their father, they swiftly proceeded. But Sahadeva rapidly ran towards where Pṛthā was.
सस्वनं प्ररुदन्धीमान्मातुः पादावुपस्पृशन् ।
सा च बाष्पाविलमुखी प्रददर्श प्रियं सुतम् ॥९॥
9. sasvanaṁ prarudandhīmānmātuḥ pādāvupaspṛśan ,
sā ca bāṣpāvilamukhī pradadarśa priyaṁ sutam.
9. sasvanam prorudan dhīmān mātuḥ pādau upaspṛśan
sā ca bāṣpāvilamukhī pradadarśa priyam sutam
9. dhīmān sasvanam prorudan mātuḥ pādau upaspṛśan
ca sā bāṣpāvilamukhī priyam sutam pradadarśa
9. The intelligent son, weeping aloud, touched his mother's feet. And she, her face blurred by tears, saw her dear son.
बाहुभ्यां संपरिष्वज्य समुन्नाम्य च पुत्रकम् ।
गान्धार्याः कथयामास सहदेवमुपस्थितम् ॥१०॥
10. bāhubhyāṁ saṁpariṣvajya samunnāmya ca putrakam ,
gāndhāryāḥ kathayāmāsa sahadevamupasthitam.
10. bāhubhyām sampariṣvajya samunnāmya ca putrakam
gāndhāryāḥ kathayāmāsa sahadevam upasthitam
10. putrakam bāhubhyām sampariṣvajya ca samunnāmya
gāndhāryāḥ sahadevam upasthitam kathayāmāsa
10. Embracing her dear son with both arms and lifting him up, she then informed Gāndhārī of Sahadeva's arrival.
अनन्तरं च राजानं भीमसेनमथार्जुनम् ।
नकुलं च पृथा दृष्ट्वा त्वरमाणोपचक्रमे ॥११॥
11. anantaraṁ ca rājānaṁ bhīmasenamathārjunam ,
nakulaṁ ca pṛthā dṛṣṭvā tvaramāṇopacakrame.
11. anantaram ca rājānam bhīmasenam atha arjunam
nakulam ca pṛthā dṛṣṭvā tvaramāṇā upacakrame
11. anantaram ca pṛthā rājānam bhīmasenam atha
arjunam nakulam ca dṛṣṭvā tvaramāṇā upacakrame
11. Subsequently, having seen King Yudhiṣṭhira, Bhīmasena, then Arjuna, and Nakula, Kunti quickly advanced towards them.
सा ह्यग्रेऽगच्छत तयोर्दंपत्योर्हतपुत्रयोः ।
कर्षन्ती तौ ततस्ते तां दृष्ट्वा संन्यपतन्भुवि ॥१२॥
12. sā hyagre'gacchata tayordaṁpatyorhataputrayoḥ ,
karṣantī tau tataste tāṁ dṛṣṭvā saṁnyapatanbhuvi.
12. sā hi agre agacchata tayoḥ dampatyoḥ hata-putrayoḥ
karṣantī tau tataḥ te tām dṛṣṭvā samnyapatan bhuvi
12. sā hi agre agacchata tayoḥ dampatyoḥ hata-putrayoḥ
tau karṣantī tataḥ te tām dṛṣṭvā bhuvi samnyapatan
12. Indeed, she walked ahead, leading that bereaved couple. Then, seeing her, they fell to the ground.
तान्राजा स्वरयोगेन स्पर्शेन च महामनाः ।
प्रत्यभिज्ञाय मेधावी समाश्वासयत प्रभुः ॥१३॥
13. tānrājā svarayogena sparśena ca mahāmanāḥ ,
pratyabhijñāya medhāvī samāśvāsayata prabhuḥ.
13. tān rājā svarayogena sparśena ca mahāmanāḥ
pratyabhijñāya medhāvī samāśvāsayata prabhuḥ
13. rājā mahāmanāḥ medhāvī prabhuḥ svarayogena
ca sparśena tān pratyabhijñāya samāśvāsayata
13. The great-minded, intelligent lord, the king, having recognized them by the application of his voice and by touch, consoled them.
ततस्ते बाष्पमुत्सृज्य गान्धारीसहितं नृपम् ।
उपतस्थुर्महात्मानो मातरं च यथाविधि ॥१४॥
14. tataste bāṣpamutsṛjya gāndhārīsahitaṁ nṛpam ,
upatasthurmahātmāno mātaraṁ ca yathāvidhi.
14. tataḥ te bāṣpam utsṛjya gāndhārisahitam nṛpam
upatasthuḥ mahātmānaḥ mātaram ca yathāvidhi
14. tataḥ te mahātmānaḥ bāṣpam utsṛjya gāndhārisahitam
nṛpam mātaram ca yathāvidhi upatasthuḥ
14. Then, those great-souled ones, shedding tears, approached the king, who was accompanied by Gāndhārī, and also their mother, according to proper custom.
सर्वेषां तोयकलशाञ्जगृहुस्ते स्वयं तदा ।
पाण्डवा लब्धसंज्ञास्ते मात्रा चाश्वासिताः पुनः ॥१५॥
15. sarveṣāṁ toyakalaśāñjagṛhuste svayaṁ tadā ,
pāṇḍavā labdhasaṁjñāste mātrā cāśvāsitāḥ punaḥ.
15. sarveṣām toyakalaśān jagṛhuḥ te svayam tadā
pāṇḍavā labdhasaṃjñāḥ te mātrā ca āśvāṣitāḥ punaḥ
15. tadā te pāṇḍavāḥ sarveṣām toyakalaśān svayam
jagṛhuḥ te labdhasaṃjñāḥ mātrā ca punaḥ āśvāṣitāḥ
15. Then, the Pāṇḍavas themselves took water pots for all. They, having regained their senses, were comforted again by their mother.
ततो नार्यो नृसिंहानां स च योधजनस्तदा ।
पौरजानपदाश्चैव ददृशुस्तं नराधिपम् ॥१६॥
16. tato nāryo nṛsiṁhānāṁ sa ca yodhajanastadā ,
paurajānapadāścaiva dadṛśustaṁ narādhipam.
16. tataḥ nāryaḥ nṛsiṃhānām sa ca yodhajanaḥ tadā
paurajānapadāḥ ca eva dadṛśuḥ tam narādhipam
16. tataḥ tadā nṛsiṃhānām nāryaḥ ca sa yodhajanaḥ
ca eva paurajānapadāḥ tam narādhipam dadṛśuḥ
16. Then, the women of those lion-like men, and the warrior folk, and also the citizens and country folk, all saw that king.
निवेदयामास तदा जनं तं नामगोत्रतः ।
युधिष्ठिरो नरपतिः स चैनान्प्रत्यपूजयत् ॥१७॥
17. nivedayāmāsa tadā janaṁ taṁ nāmagotrataḥ ,
yudhiṣṭhiro narapatiḥ sa cainānpratyapūjayat.
17. nivedayāmāsa tadā janaṃ taṃ nāmagoññātrataḥ
yudhiṣṭhiraḥ narapatiḥ saḥ ca enān pratyapūjayat
17. yudhiṣṭhiraḥ narapatiḥ tadā taṃ janaṃ nāmagoññātrataḥ
nivedayāmāsa ca saḥ enān pratyapūjayat
17. Then King Yudhishthira introduced those people, specifying their names and lineages. And he, in turn, honored them.
स तैः परिवृतो मेने हर्षबाष्पाविलेक्षणः ।
राजात्मानं गृहगतं पुरेव गजसाह्वये ॥१८॥
18. sa taiḥ parivṛto mene harṣabāṣpāvilekṣaṇaḥ ,
rājātmānaṁ gṛhagataṁ pureva gajasāhvaye.
18. saḥ taiḥ parivṛtaḥ mene harṣabāṣpāvilekṣaṇaḥ
rājā ātmānaṃ gṛhagataṃ purā iva gajasāhvaye
18. rājā saḥ taiḥ parivṛtaḥ harṣabāṣpāvilekṣaṇaḥ
ātmānaṃ gajasāhvaye purā iva gṛhagataṃ mene
18. The king, surrounded by them and with his eyes clouded by tears of joy, felt as if he had returned home, just as he was before in Hastinapura.
अभिवादितो वधूभिश्च कृष्णाद्याभिः स पार्थिवः ।
गान्धार्या सहितो धीमान्कुन्त्या च प्रत्यनन्दत ॥१९॥
19. abhivādito vadhūbhiśca kṛṣṇādyābhiḥ sa pārthivaḥ ,
gāndhāryā sahito dhīmānkuntyā ca pratyanandata.
19. abhivāditaḥ vadhūbhiḥ ca kṛṣṇādyābhiḥ saḥ pārthivaḥ
gāndhāryā sahitaḥ dhīmān kuntyā ca pratyanandata
19. saḥ dhīmān pārthivaḥ kṛṣṇādyābhiḥ vadhūbhiḥ ca
gāndhāryā kuntyā ca sahitaḥ abhivāditaḥ pratyanandata
19. The wise king, having been greeted by the daughters-in-law (led by Draupadi) and accompanied by Gandhari and Kunti, rejoiced in return.
ततश्चाश्रममागच्छत्सिद्धचारणसेवितम् ।
दिदृक्षुभिः समाकीर्णं नभस्तारागणैरिव ॥२०॥
20. tataścāśramamāgacchatsiddhacāraṇasevitam ,
didṛkṣubhiḥ samākīrṇaṁ nabhastārāgaṇairiva.
20. tataḥ ca āśramaṃ āgacchat siddhacāraṇasevitam
didṛkṣubhiḥ samākīrṇaṃ nabhaḥ tārāgaṇaiḥ iva
20. tataḥ ca saḥ (implied) siddhacāraṇasevitam didṛkṣubhiḥ
nabhaḥ tārāgaṇaiḥ iva samākīrṇam āśramaṃ āgacchat
20. And then he went to the hermitage (āśrama), which was frequented by perfected beings (siddhas) and celestial bards (cāraṇas). It was crowded with those desirous of seeing (him), like the sky is densely filled with constellations of stars.