Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-150

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततः संहृत्य विपुलं तद्वपुः कामवर्धितम् ।
भीमसेनं पुनर्दोर्भ्यां पर्यष्वजत वानरः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataḥ saṁhṛtya vipulaṁ tadvapuḥ kāmavardhitam ,
bhīmasenaṁ punardorbhyāṁ paryaṣvajata vānaraḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ saṃhṛtya vipulam tat vapuḥ
kāmavardhitam bhīmasenam punaḥ dorbhyām pary-aṣvajata vānaraḥ
1. Vaiśampāyana said: Then, having contracted that vast body which he had expanded at will, the monkey (Hanumān) again embraced Bhīmasena with his two arms.
परिष्वक्तस्य तस्याशु भ्रात्रा भीमस्य भारत ।
श्रमो नाशमुपागच्छत्सर्वं चासीत्प्रदक्षिणम् ॥२॥
2. pariṣvaktasya tasyāśu bhrātrā bhīmasya bhārata ,
śramo nāśamupāgacchatsarvaṁ cāsītpradakṣiṇam.
2. pariṣvaktasya tasya āśu bhrātrā bhīmasya bhārata
śramaḥ nāśam upa-agacchat sarvam ca āsīt pradakṣiṇam
2. O descendant of Bharata (Janamejaya), as soon as Bhīma was embraced by his brother (Hanumān), all his fatigue immediately vanished, and everything became auspicious.
ततः पुनरथोवाच पर्यश्रुनयनो हरिः ।
भीममाभाष्य सौहार्दाद्बाष्पगद्गदया गिरा ॥३॥
3. tataḥ punarathovāca paryaśrunayano hariḥ ,
bhīmamābhāṣya sauhārdādbāṣpagadgadayā girā.
3. tataḥ punaḥ atha uvāca pary-aśrunayanaḥ hariḥ
bhīmam ābhāṣya sauhārdāt bāṣpagadgadayā girā
3. Then, with his eyes full of tears, Hanumān spoke again, addressing Bhīma with a voice choked with tears, out of deep affection.
गच्छ वीर स्वमावासं स्मर्तव्योऽस्मि कथान्तरे ।
इहस्थश्च कुरुश्रेष्ठ न निवेद्योऽस्मि कस्यचित् ॥४॥
4. gaccha vīra svamāvāsaṁ smartavyo'smi kathāntare ,
ihasthaśca kuruśreṣṭha na nivedyo'smi kasyacit.
4. gaccha vīra svam āvāsam smartavyaḥ asmi kathāntare
ihasthaḥ ca kuruśreṣṭha na nivedyaḥ asmi kasyacit
4. Go, O hero, to your own dwelling. Remember me in your conversations. And, O best of the Kurus, while I am here, you must not reveal me to anyone.
धनदस्यालयाच्चापि विसृष्टानां महाबल ।
देशकाल इहायातुं देवगन्धर्वयोषिताम् ॥५॥
5. dhanadasyālayāccāpi visṛṣṭānāṁ mahābala ,
deśakāla ihāyātuṁ devagandharvayoṣitām.
5. dhanadasya ālayāt ca api visṛṣṭānām mahābala
deśakālaḥ iha āyātum devagandharvayoṣitām
5. O mighty one, may the time and place become suitable here for the divine and Gandharva women who were sent forth from Kubera's abode.
ममापि सफलं चक्षुः स्मारितश्चास्मि राघवम् ।
मानुषं गात्रसंस्पर्शं गत्वा भीम त्वया सह ॥६॥
6. mamāpi saphalaṁ cakṣuḥ smāritaścāsmi rāghavam ,
mānuṣaṁ gātrasaṁsparśaṁ gatvā bhīma tvayā saha.
6. mama api saphalam cakṣuḥ smāritaḥ ca asmi rāghavam
mānuṣam gātrasaṁsparśam gatvā bhīma tvayā saha
6. My sight has also become fruitful, and I am reminded of Rama (Rāghavam). O Bhima, I have experienced human physical contact with you.
तदस्मद्दर्शनं वीर कौन्तेयामोघमस्तु ते ।
भ्रातृत्वं त्वं पुरस्कृत्य वरं वरय भारत ॥७॥
7. tadasmaddarśanaṁ vīra kaunteyāmoghamastu te ,
bhrātṛtvaṁ tvaṁ puraskṛtya varaṁ varaya bhārata.
7. tat asmaddarśanam vīra kaunteya amogham astu te
bhrātṛtvam tvam puraskṛtya varam varaya bhārata
7. Therefore, O hero, O son of Kunti, may your sight of me be fruitful for you. You, honoring our brotherhood, O Bharata, ask for a boon.
यदि तावन्मया क्षुद्रा गत्वा वारणसाह्वयम् ।
धार्तराष्ट्रा निहन्तव्या यावदेतत्करोम्यहम् ॥८॥
8. yadi tāvanmayā kṣudrā gatvā vāraṇasāhvayam ,
dhārtarāṣṭrā nihantavyā yāvadetatkaromyaham.
8. yadi tāvat mayā kṣudrā gatvā vāraṇasāhvayam
dhārtarāṣṭrāḥ nihantavyāḥ yāvat etat karomi aham
8. If indeed, after I committed a vile act (kṣudrā) by going to Vāraṇāhvaya, the sons of Dhritarashtra (Dhārtarāṣṭrāḥ) must be killed, then I will continue to perform this (warfare) as long as I live.
शिलया नगरं वा तन्मर्दितव्यं मया यदि ।
यावदद्य करोम्येतत्कामं तव महाबल ॥९॥
9. śilayā nagaraṁ vā tanmarditavyaṁ mayā yadi ,
yāvadadya karomyetatkāmaṁ tava mahābala.
9. śilayā nagaram vā tat marditavyam mayā yadi
yāvat adya karomi etat kāmam tava mahābala
9. If that city is to be crushed by me with a rock, then I will fulfill this wish of yours today, O mighty one.
भीमसेनस्तु तद्वाक्यं श्रुत्वा तस्य महात्मनः ।
प्रत्युवाच हनूमन्तं प्रहृष्टेनान्तरात्मना ॥१०॥
10. bhīmasenastu tadvākyaṁ śrutvā tasya mahātmanaḥ ,
pratyuvāca hanūmantaṁ prahṛṣṭenāntarātmanā.
10. bhīmasenaḥ tu tat vākyam śrutvā tasya mahātmanaḥ
prati uvāca hanūmantam prahṛṣṭena antarātmanā
10. But Bhimasena, having heard the words of that great soul (ātman), replied to Hanumana with a greatly delighted inner self (ātman).
कृतमेव त्वया सर्वं मम वानरपुंगव ।
स्वस्ति तेऽस्तु महाबाहो क्षामये त्वां प्रसीद मे ॥११॥
11. kṛtameva tvayā sarvaṁ mama vānarapuṁgava ,
svasti te'stu mahābāho kṣāmaye tvāṁ prasīda me.
11. kṛtam eva tvayā sarvam mama vānarapuṅgava
svasti te astu mahābāho kṣāmaye tvām prasīda me
11. Everything has indeed been accomplished by you for me, O foremost of monkeys. May well-being be upon you, O mighty-armed one. I apologize to you; please be gracious to me.
सनाथाः पाण्डवाः सर्वे त्वया नाथेन वीर्यवन् ।
तवैव तेजसा सर्वान्विजेष्यामो वयं रिपून् ॥१२॥
12. sanāthāḥ pāṇḍavāḥ sarve tvayā nāthena vīryavan ,
tavaiva tejasā sarvānvijeṣyāmo vayaṁ ripūn.
12. sanāthāḥ pāṇḍavāḥ sarve tvayā nāthena vīryavat
tava eva tejasā sarvān vijayiṣyāmaḥ vayam ripūn
12. All the Pandavas are well-protected by you, their protector, O powerful one. We, by your glory (tejas) alone, shall conquer all our enemies.
एवमुक्तस्तु हनुमान्भीमसेनमभाषत ।
भ्रातृत्वात्सौहृदाच्चापि करिष्यामि तव प्रियम् ॥१३॥
13. evamuktastu hanumānbhīmasenamabhāṣata ,
bhrātṛtvātsauhṛdāccāpi kariṣyāmi tava priyam.
13. evam uktaḥ tu hanumān bhīmasenam abhāṣata
bhrātṛtvāt sauhṛdāt ca api kariṣyāmi tava priyam
13. Thus addressed, Hanuman spoke to Bhimasena: 'Out of brotherhood and friendship, I will certainly do what is pleasing to you.'
चमूं विगाह्य शत्रूणां शरशक्तिसमाकुलाम् ।
यदा सिंहरवं वीर करिष्यसि महाबल ।
तदाहं बृंहयिष्यामि स्वरवेण रवं तव ॥१४॥
14. camūṁ vigāhya śatrūṇāṁ śaraśaktisamākulām ,
yadā siṁharavaṁ vīra kariṣyasi mahābala ,
tadāhaṁ bṛṁhayiṣyāmi svaraveṇa ravaṁ tava.
14. camūm vigāhya śatrūṇām
śaraśaktisamākulām yadā siṃharavam vīra
kariṣyasi mahābala tadā aham
bṛṃhayiṣyāmi svaraveṇa ravam tava
14. O hero, O mighty one, when you plunge into the enemy army, which is teeming with arrows and spears, and let out your lion's roar, then I will amplify your roar with my own.
विजयस्य ध्वजस्थश्च नादान्मोक्ष्यामि दारुणान् ।
शत्रूणां ते प्राणहरानित्युक्त्वान्तरधीयत ॥१५॥
15. vijayasya dhvajasthaśca nādānmokṣyāmi dāruṇān ,
śatrūṇāṁ te prāṇaharānityuktvāntaradhīyata.
15. vijayasya dhvajastaḥ ca nādān mokṣyāmi dāruṇān
śatrūṇām te prāṇaharān iti uktvā antaradhīyata
15. And, positioned on the banner of victory, I will unleash dreadful, life-snatching roars against your enemies. Having spoken thus, he vanished.
गते तस्मिन्हरिवरे भीमोऽपि बलिनां वरः ।
तेन मार्गेण विपुलं व्यचरद्गन्धमादनम् ॥१६॥
16. gate tasminharivare bhīmo'pi balināṁ varaḥ ,
tena mārgeṇa vipulaṁ vyacaradgandhamādanam.
16. gate tasmin harivare bhīmaḥ api balinām varaḥ
tena mārgeṇa vipulam vyacarat gandhamādanam
16. When that foremost of monkeys (Hanuman) had departed, Bhima, who was also the best among the strong, traversed the extensive Gandhamādana mountain by that very path.
अनुस्मरन्वपुस्तस्य श्रियं चाप्रतिमां भुवि ।
माहात्म्यमनुभावं च स्मरन्दाशरथेर्ययौ ॥१७॥
17. anusmaranvapustasya śriyaṁ cāpratimāṁ bhuvi ,
māhātmyamanubhāvaṁ ca smarandāśaratheryayau.
17. anusamaran vapuḥ tasya śriyam ca apratimām bhuvi
| māhātmyam anubhāvam ca smaran dāśaratheḥ yayau
17. Remembering his (Rāma's) form, his incomparable splendor on earth, and the greatness and influence of Daśaratha's son (Rāma), he (Hanuman) departed.
स तानि रमणीयानि वनान्युपवनानि च ।
विलोडयामास तदा सौगन्धिकवनेप्सया ॥१८॥
18. sa tāni ramaṇīyāni vanānyupavanāni ca ,
viloḍayāmāsa tadā saugandhikavanepsayā.
18. saḥ tāni ramaṇīyāni vanāni upavanāni ca
| vilodayāmāsa tadā saugandhikavanepsayā
18. He (Hanuman) then thoroughly searched those charming forests and groves, driven by the desire for a fragrant forest.
फुल्लपद्मविचित्राणि पुष्पितानि वनानि च ।
मत्तवारणयूथानि पङ्कक्लिन्नानि भारत ।
वर्षतामिव मेघानां वृन्दानि ददृशे तदा ॥१९॥
19. phullapadmavicitrāṇi puṣpitāni vanāni ca ,
mattavāraṇayūthāni paṅkaklinnāni bhārata ,
varṣatāmiva meghānāṁ vṛndāni dadṛśe tadā.
19. phullapadmavicitrāṇi puṣpitāni
vanāni ca | mattavāraṇayūthāni
paṅkaklinnāni bhārata | varṣatām
iva meghānām vṛndāni dadṛśe tadā
19. O Bhārata, then he (Hanuman) saw groups of forests, vibrant with blooming lotuses and filled with flowers. He also saw herds of excited elephants, covered in mud, appearing like masses of showering clouds.
हरिणैश्चञ्चलापाङ्गैर्हरिणीसहितैर्वने ।
सशष्पकवलैः श्रीमान्पथि दृष्टो द्रुतं ययौ ॥२०॥
20. hariṇaiścañcalāpāṅgairhariṇīsahitairvane ,
saśaṣpakavalaiḥ śrīmānpathi dṛṣṭo drutaṁ yayau.
20. hariṇaiḥ cañcalāpāṅgaiḥ hariṇīsahitaiḥ vane |
saśaspakavalaiḥ śrīmān pathi dṛṣṭaḥ drutam yayau
20. The glorious one (Hanuman), who was seen on the path by deer in the forest - deer with restless glances, accompanied by does, and holding mouthfuls of tender grass - departed quickly.
महिषैश्च वराहैश्च शार्दूलैश्च निषेवितम् ।
व्यपेतभीर्गिरिं शौर्याद्भीमसेनो व्यगाहत ॥२१॥
21. mahiṣaiśca varāhaiśca śārdūlaiśca niṣevitam ,
vyapetabhīrgiriṁ śauryādbhīmaseno vyagāhata.
21. mahiṣaiḥ ca varāhaiḥ ca śārdūlaiḥ ca niṣevitam
vyapetabhīḥ giriṃ śauryāt bhīmasenaḥ vyagāhata
21. Bhimasena, fearless and full of valor, plunged into the mountain, which was frequented by buffaloes, boars, and tigers.
कुसुमानतशाखैश्च ताम्रपल्लवकोमलैः ।
याच्यमान इवारण्ये द्रुमैर्मारुतकम्पितैः ॥२२॥
22. kusumānataśākhaiśca tāmrapallavakomalaiḥ ,
yācyamāna ivāraṇye drumairmārutakampitaiḥ.
22. kusumānataśākhaiḥ ca tāmrapallavakomalaiḥ
yācyamānaḥ iva araṇye drumaiḥ mārutakampitaiḥ
22. In the forest, he advanced as if being implored by the trees, whose branches were bowed with flowers, adorned with soft, copper-colored sprouts, and swayed by the wind.
कृतपद्माञ्जलिपुटा मत्तषट्पदसेविताः ।
प्रियतीर्थवना मार्गे पद्मिनीः समतिक्रमन् ॥२३॥
23. kṛtapadmāñjalipuṭā mattaṣaṭpadasevitāḥ ,
priyatīrthavanā mārge padminīḥ samatikraman.
23. kṛtapadmāñjalipuṭāḥ mattaṣaṭpadasevitāḥ
priyatīrthavanāḥ mārge padminīḥ samatikraman
23. On the path, he crossed lotus ponds which appeared as if offering lotus-cups, were frequented by intoxicated bees, and possessed charming sacred groves.
सज्जमानमनोदृष्टिः फुल्लेषु गिरिसानुषु ।
द्रौपदीवाक्यपाथेयो भीमः शीघ्रतरं ययौ ॥२४॥
24. sajjamānamanodṛṣṭiḥ phulleṣu girisānuṣu ,
draupadīvākyapātheyo bhīmaḥ śīghrataraṁ yayau.
24. sajjamānamanodṛṣṭiḥ phulleṣu girisānuṣu
draupadīvākyapātheyaḥ bhīmaḥ śīghrataraṃ yayau
24. Bhima, with his mind and gaze fixed upon the blooming mountain slopes, and sustained by the words of Draupadi (draupadī), proceeded even more swiftly.
परिवृत्तेऽहनि ततः प्रकीर्णहरिणे वने ।
काञ्चनैर्विमलैः पद्मैर्ददर्श विपुलां नदीम् ॥२५॥
25. parivṛtte'hani tataḥ prakīrṇahariṇe vane ,
kāñcanairvimalaiḥ padmairdadarśa vipulāṁ nadīm.
25. parivṛtte ahani tataḥ prakīrṇahariṇe vane
kāñcanaiḥ vimalaiḥ padmaiḥ dadarśa vipulām nadīm
25. Then, as the day passed, in the forest where deer roamed, he saw a vast river adorned with pure, golden lotuses.
मत्तकारण्डवयुतां चक्रवाकोपशोभिताम् ।
रचितामिव तस्याद्रेर्मालां विमलपङ्कजाम् ॥२६॥
26. mattakāraṇḍavayutāṁ cakravākopaśobhitām ,
racitāmiva tasyādrermālāṁ vimalapaṅkajām.
26. mattakāraṇḍavayutām cakravākopaśobhitām
racitām iva tasya adreḥ mālām vimalapaṅkajam
26. It was filled with intoxicated ducks (kāraṇḍava) and adorned by chakravāka birds, appearing as if a garland of pure lotuses fashioned by that mountain.
तस्यां नद्यां महासत्त्वः सौगन्धिकवनं महत् ।
अपश्यत्प्रीतिजननं बालार्कसदृशद्युति ॥२७॥
27. tasyāṁ nadyāṁ mahāsattvaḥ saugandhikavanaṁ mahat ,
apaśyatprītijananaṁ bālārkasadṛśadyuti.
27. tasyām nadyām mahāsattvaḥ saugandhikavanam
mahat apaśyat prītijananam bālārkasadṛśadyuti
27. In that river, the great being (mahāsattva) saw a vast grove of Saugandhika flowers, which was delightful and possessed a brilliance like the morning sun.
तद्दृष्ट्वा लब्धकामः स मनसा पाण्डुनन्दनः ।
वनवासपरिक्लिष्टां जगाम मनसा प्रियाम् ॥२८॥
28. taddṛṣṭvā labdhakāmaḥ sa manasā pāṇḍunandanaḥ ,
vanavāsaparikliṣṭāṁ jagāma manasā priyām.
28. tat dṛṣṭvā labdhakāmaḥ saḥ manasā pāṇḍunandanaḥ
vanavāsaparikliṣṭām jagāma manasā priyām
28. Having seen that (the Saugandhika flowers), he, the son of Pāṇḍu (pāṇḍunandana), felt his wish fulfilled, and his mind turned to his beloved, who was distressed by her forest exile.