Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-148

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
ये च धर्ममसूयन्ति ये चैनं पर्युपासते ।
ब्रवीतु भगवानेतत्क्व ते गच्छन्ति तादृशाः ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
ye ca dharmamasūyanti ye cainaṁ paryupāsate ,
bravītu bhagavānetatkva te gacchanti tādṛśāḥ.
1. Yudhiṣṭhiraḥ uvāca ye ca dharmam asūyanti ye ca enam pari
upāsate bravītu bhagavān etat kva te gacchanti tādṛśāḥ
1. Yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhagavān etat bravītu: ye ca dharmam asūyanti,
ye ca enam pari upāsate,
te tādṛśāḥ kva gacchanti?
1. Yudhishthira said: "O venerable one, please tell me this: Where do those go who scorn the natural law (dharma), and where do those go who devoutly practice it?"
भीष्म उवाच ।
रजसा तमसा चैव समवस्तीर्णचेतसः ।
नरकं प्रतिपद्यन्ते धर्मविद्वेषिणो नराः ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
rajasā tamasā caiva samavastīrṇacetasaḥ ,
narakaṁ pratipadyante dharmavidveṣiṇo narāḥ.
2. Bhīṣmaḥ uvāca rajasā tamasā ca eva samavastīrṇacetasaḥ
narakam pratipadyante dharmavidveṣiṇaḥ narāḥ
2. Bhīṣmaḥ uvāca ye narāḥ rajasā tamasā ca eva samavastīrṇacetasaḥ (santaḥ) dharmavidveṣiṇaḥ (ca),
te narakam pratipadyante.
2. Bhishma said: "People whose minds are completely overwhelmed by the qualities of passion (rajas) and ignorance (tamas), and who bear hostility towards the natural law (dharma), attain hell."
ये तु धर्मं महाराज सततं पर्युपासते ।
सत्यार्जवपराः सन्तस्ते वै स्वर्गभुजो नराः ॥३॥
3. ye tu dharmaṁ mahārāja satataṁ paryupāsate ,
satyārjavaparāḥ santaste vai svargabhujo narāḥ.
3. ye tu dharmam mahārāja satatam pari upāsate satya
ārjava parāḥ santaḥ te vai svargabhujāḥ narāḥ
3. mahārāja,
ye tu narāḥ satyārjavaparāḥ santaḥ satatam dharmam pari upāsate,
te vai svargabhujāḥ (bhavanti).
3. But those people, O great king, who are devoted to truth and straightforwardness, and who constantly practice the natural law (dharma), indeed enjoy the heavenly realms.
धर्म एव रतिस्तेषामाचार्योपासनाद्भवेत् ।
देवलोकं प्रपद्यन्ते ये धर्मं पर्युपासते ॥४॥
4. dharma eva ratisteṣāmācāryopāsanādbhavet ,
devalokaṁ prapadyante ye dharmaṁ paryupāsate.
4. dharmaḥ eva ratiḥ teṣām ācārya upāsanāt bhavet
devalokam prapadyante ye dharmam pari upāsate
4. ye dharmam pari upāsate,
teṣām dharmaḥ eva ratiḥ (bhavati).
(sā ca ratiḥ) ācāryopāsanāt bhavet.
(tataḥ te) devalokam prapadyante.
4. For those who devoutly practice the natural law (dharma), that very (dharma) becomes their delight, and this is fostered by revering their teachers. Such people attain the world of the gods.
मनुष्या यदि वा देवाः शरीरमुपताप्य वै ।
धर्मिणः सुखमेधन्ते लोभद्वेषविवर्जिताः ॥५॥
5. manuṣyā yadi vā devāḥ śarīramupatāpya vai ,
dharmiṇaḥ sukhamedhante lobhadveṣavivarjitāḥ.
5. manuṣyāḥ yadi vā devāḥ śarīram upatāpya vai
dharmiṇaḥ sukham edhante lobhadveṣavivarjitāḥ
5. manuṣyāḥ vā devāḥ yadi,
vai śarīram upatāpya,
lobhadveṣavivarjitāḥ dharmiṇaḥ sukham edhante
5. Whether humans or gods, those who uphold their intrinsic nature (dharma), having indeed disciplined their body, and who are free from greed and hatred, flourish in happiness.
प्रथमं ब्रह्मणः पुत्रं धर्ममाहुर्मनीषिणः ।
धर्मिणः पर्युपासन्ते फलं पक्वमिवाशयः ॥६॥
6. prathamaṁ brahmaṇaḥ putraṁ dharmamāhurmanīṣiṇaḥ ,
dharmiṇaḥ paryupāsante phalaṁ pakvamivāśayaḥ.
6. prathamam brahmaṇaḥ putram dharmam āhuḥ manīṣiṇaḥ
dharmiṇaḥ paryupāsante phalam pakvam iva āśayaḥ
6. manīṣiṇaḥ brahmaṇaḥ prathamam putram dharmam āhuḥ.
dharmiṇaḥ pakvam phalam iva āśayaḥ paryupāsante
6. The wise ones declare (dharma) to be the first son of Brahmā. Those who are righteous (dharmiṇaḥ) diligently cultivate it, just as one would a ripe fruit (phalam pakvam iva), with the hopeful expectation (āśayaḥ) of its yield.
युधिष्ठिर उवाच ।
असतां कीदृशं रूपं साधवः किं च कुर्वते ।
ब्रवीतु मे भवानेतत्सन्तोऽसन्तश्च कीदृशाः ॥७॥
7. yudhiṣṭhira uvāca ,
asatāṁ kīdṛśaṁ rūpaṁ sādhavaḥ kiṁ ca kurvate ,
bravītu me bhavānetatsanto'santaśca kīdṛśāḥ.
7. yudhiṣṭhiraḥ uvāca asatām kīdṛśam rūpam sādhavaḥ kim ca
kurvate bravītu me bhavān etat santaḥ asantaḥ ca kīdṛśāḥ
7. yudhiṣṭhiraḥ uvāca.
asatām rūpam kīdṛśam? ca sādhavaḥ kim kurvate? bhavān me etat bravītu: santaḥ ca asantaḥ kīdṛśāḥ
7. Yudhishthira said: 'What is the nature of the wicked? And what do the virtuous do? Please tell me this, sir, what kind of people are the virtuous and the unvirtuous?'
भीष्म उवाच ।
दुराचाराश्च दुर्धर्षा दुर्मुखाश्चाप्यसाधवः ।
साधवः शीलसंपन्नाः शिष्टाचारस्य लक्षणम् ॥८॥
8. bhīṣma uvāca ,
durācārāśca durdharṣā durmukhāścāpyasādhavaḥ ,
sādhavaḥ śīlasaṁpannāḥ śiṣṭācārasya lakṣaṇam.
8. bhīṣmaḥ uvāca durācārāḥ ca durdharṣāḥ durmukhāḥ ca api
asādhavaḥ sādhavaḥ śīlasampannāḥ śiṣṭācārasya lakṣaṇam
8. bhīṣmaḥ uvāca.
asādhavaḥ durācārāḥ ca durdharṣāḥ ca durmukhāḥ api.
sādhavaḥ śīlasampannāḥ śiṣṭācārasya lakṣaṇam
8. Bhishma said: 'The wicked are those of bad conduct, intractable, and foul-mouthed. In contrast, the virtuous are endowed with good character and exhibit the marks of proper behavior.'
राजमार्गे गवां मध्ये गोष्ठमध्ये च धर्मिणः ।
नोपसेवन्ति राजेन्द्र सर्गं मूत्रपुरीषयोः ॥९॥
9. rājamārge gavāṁ madhye goṣṭhamadhye ca dharmiṇaḥ ,
nopasevanti rājendra sargaṁ mūtrapurīṣayoḥ.
9. rājamārge gavām madhye goṣṭhamadhye ca dharmiṇaḥ
na upasevanti rājendra sargam mūtrapurīṣayoḥ
9. rājendra dharmiṇaḥ rājamārge gavām madhye
goṣṭhamadhye ca mūtrapurīṣayoḥ sargam na upasevanti
9. O best of kings, those who uphold righteousness (dharma) do not urinate or defecate on the royal road, amidst cows, or within a cow pen.
पञ्चानामशनं दत्त्वा शेषमश्नन्ति साधवः ।
न जल्पन्ति च भुञ्जाना न निद्रान्त्यार्द्रपाणयः ॥१०॥
10. pañcānāmaśanaṁ dattvā śeṣamaśnanti sādhavaḥ ,
na jalpanti ca bhuñjānā na nidrāntyārdrapāṇayaḥ.
10. pañcānām aśanam dattvā śeṣam aśnanti sādhavaḥ na
jalpanti ca bhuñjānā na nidrānti ārdrāpāṇayaḥ
10. sādhavaḥ pañcānām aśanam dattvā śeṣam aśnanti ca
bhuñjānā na jalpanti ārdrāpāṇayaḥ na nidrānti
10. The virtuous (sādhavaḥ) eat the remainder after offering food to five. While eating, they do not chatter, nor do they sleep with wet hands.
चित्रभानुमनड्वाहं देवं गोष्ठं चतुष्पथम् ।
ब्राह्मणं धार्मिकं चैत्यं ते कुर्वन्ति प्रदक्षिणम् ॥११॥
11. citrabhānumanaḍvāhaṁ devaṁ goṣṭhaṁ catuṣpatham ,
brāhmaṇaṁ dhārmikaṁ caityaṁ te kurvanti pradakṣiṇam.
11. citrabhānum anaḍvāham devam goṣṭham catuṣpatham
brāhmaṇam dhārmikam caityam te kurvanti pradakṣiṇam
11. te citrabhānum anaḍvāham devam goṣṭham catuṣpatham
brāhmaṇam dhārmikam caityam pradakṣiṇam kurvanti
11. They perform circumambulation of the fire, a bull, a deity, a cow pen, a crossroads, a righteous (dharma) Brahmin, and a sacred tree or shrine.
वृद्धानां भारतप्तानां स्त्रीणां बालातुरस्य च ।
ब्राह्मणानां गवां राज्ञां पन्थानं ददते च ते ॥१२॥
12. vṛddhānāṁ bhārataptānāṁ strīṇāṁ bālāturasya ca ,
brāhmaṇānāṁ gavāṁ rājñāṁ panthānaṁ dadate ca te.
12. vṛddhānām bhārataptānām strīṇām bālāturasya ca
brāhmaṇānām gavām rājñām panthānam dadate ca te
12. te vṛddhānām bhārataptānām strīṇām bālāturasya
brāhmaṇānām gavām rājñām ca panthānam ca dadate
12. And they give way to the aged, to those burdened, to women, to children, to the sick, to Brahmins, to cows, and to kings.
अतिथीनां च सर्वेषां प्रेष्याणां स्वजनस्य च ।
तथा शरणकामानां गोप्ता स्यात्स्वागतप्रदः ॥१३॥
13. atithīnāṁ ca sarveṣāṁ preṣyāṇāṁ svajanasya ca ,
tathā śaraṇakāmānāṁ goptā syātsvāgatapradaḥ.
13. atithīnām ca sarveṣām preṣyāṇām svajanasya ca
tathā śaraṇakāmānām goptā syāt svāgatapradaḥ
13. sarveṣām atithīnām ca preṣyāṇām svajanasya ca
tathā śaraṇakāmānām goptā ca svāgatapradaḥ syāt
13. One should be a protector and a provider of hospitality to all guests, servants, one's own relatives, and similarly, to those seeking refuge.
सायं प्रातर्मनुष्याणामशनं देवनिर्मितम् ।
नान्तरा भोजनं दृष्टमुपवासविधिर्हि सः ॥१४॥
14. sāyaṁ prātarmanuṣyāṇāmaśanaṁ devanirmitam ,
nāntarā bhojanaṁ dṛṣṭamupavāsavidhirhi saḥ.
14. sāyam prātaḥ manuṣyāṇām aśanam devanirmitam na
antarā bhojanam dṛṣṭam upavāsavidhiḥ hi saḥ
14. manuṣyāṇām sāyam prātaḥ aśanam devanirmitam.
antarā bhojanam na dṛṣṭam; hi saḥ upavāsavidhiḥ
14. The consumption of food by humans, both in the evening and in the morning, has been ordained by the gods. A meal in between these times is not prescribed, for that indeed constitutes the rule of fasting.
होमकाले यथा वह्निः कालमेव प्रतीक्षते ।
ऋतुकाले तथा नारी ऋतुमेव प्रतीक्षते ।
न चान्यां गच्छते यस्तु ब्रह्मचर्यं हि तत्स्मृतम् ॥१५॥
15. homakāle yathā vahniḥ kālameva pratīkṣate ,
ṛtukāle tathā nārī ṛtumeva pratīkṣate ,
na cānyāṁ gacchate yastu brahmacaryaṁ hi tatsmṛtam.
15. homakāle yathā vahniḥ kālam eva
pratīkṣate ṛtukāle tathā nārī ṛtum
eva pratīkṣate na ca anyām gacchate
yaḥ tu brahmacaryam hi tat smṛtam
15. yathā homakāle vahniḥ kālam eva pratīkṣate,
tathā ṛtukāle nārī ṛtum eva pratīkṣate.
yaḥ tu anyām na gacchate,
tat hi brahmacaryam smṛtam
15. Just as the ritual fire (vahni) awaits its designated time for the (Vedic fire ritual (homa)), so too does a woman await her fertile season (ṛtu). And the man who does not approach another woman is indeed understood to be practicing chaste conduct (brahmacarya).
अमृतं ब्राह्मणा गाव इत्येतत्त्रयमेकतः ।
तस्माद्गोब्राह्मणं नित्यमर्चयेत यथाविधि ॥१६॥
16. amṛtaṁ brāhmaṇā gāva ityetattrayamekataḥ ,
tasmādgobrāhmaṇaṁ nityamarcayeta yathāvidhi.
16. amṛtam brāhmaṇāḥ gāvaḥ iti etat trayam ekataḥ
tasmāt gobrāhmaṇam nityam arcayeta yathāvidhi
16. amṛtam brāhmaṇāḥ gāvaḥ iti etat trayam ekataḥ.
tasmāt nityam yathāvidhi gobrāhmaṇam arcayeta
16. Nectar, Brahmins, and cows - these three are considered as a unified triad. Therefore, one should always venerate Brahmins and cows in the prescribed manner.
यजुषा संस्कृतं मांसमुपभुञ्जन्न दुष्यति ।
पृष्ठमांसं वृथामांसं पुत्रमांसं च तत्समम् ॥१७॥
17. yajuṣā saṁskṛtaṁ māṁsamupabhuñjanna duṣyati ,
pṛṣṭhamāṁsaṁ vṛthāmāṁsaṁ putramāṁsaṁ ca tatsamam.
17. yajuṣā saṃskṛtam māṃsam upabhuñjan na duṣyati
pṛṣṭhamāṃsam vṛthāmāṃsam putramāṃsam ca tat samam
17. yajuṣā saṃskṛtam māṃsam upabhuñjan na duṣyati
pṛṣṭhamāṃsam vṛthāmāṃsam putramāṃsam ca tat samam
17. One does not incur fault by consuming meat consecrated with Vedic formulas. However, meat from the back, meat killed without purpose, and human flesh are considered equally sinful.
स्वदेशे परदेशे वाप्यतिथिं नोपवासयेत् ।
कर्म वै सफलं कृत्वा गुरूणां प्रतिपादयेत् ॥१८॥
18. svadeśe paradeśe vāpyatithiṁ nopavāsayet ,
karma vai saphalaṁ kṛtvā gurūṇāṁ pratipādayet.
18. svadeśe paradeśe vā api atithim na upavāsayet
karma vai saphalam kṛtvā gurūṇām pratipādayet
18. svadeśe paradeśe vā api atithim na upavāsayet
vai saphalam karma kṛtvā gurūṇām pratipādayet
18. One should not cause a guest to fast, whether in one's own land or a foreign one. Indeed, after successfully performing one's deeds (karma), one should offer (the fruits or merit) to the venerable teachers (guru).
गुरुभ्य आसनं देयमभिवाद्याभिपूज्य च ।
गुरूनभ्यर्च्य वर्धन्ते आयुषा यशसा श्रिया ॥१९॥
19. gurubhya āsanaṁ deyamabhivādyābhipūjya ca ,
gurūnabhyarcya vardhante āyuṣā yaśasā śriyā.
19. gurubhyaḥ āsanam deyam abhivādya abhipūjya ca
gurūn abhyarcya vardhante āyuṣā yaśasā śriyā
19. abhivādya abhipūjya ca gurubhyaḥ āsanam deyam gurūn
abhyarcya (janāḥ) āyuṣā yaśasā śriyā vardhante
19. A seat should be offered to teachers (guru) after greeting and honoring them. By honoring the teachers (guru), people thrive with long life, fame, and prosperity.
वृद्धान्नातिवदेज्जातु न च संप्रेषयेदपि ।
नासीनः स्यात्स्थितेष्वेवमायुरस्य न रिष्यते ॥२०॥
20. vṛddhānnātivadejjātu na ca saṁpreṣayedapi ,
nāsīnaḥ syātsthiteṣvevamāyurasya na riṣyate.
20. vṛddhān na ativadet jātu na ca sampreṣayet api na
āsīnaḥ syāt sthiteṣu evam āyuḥ asya na riṣyate
20. jātu vṛddhān na ativadet ca na api sampreṣayet
sthiteṣu na āsīnaḥ syāt evam asya āyuḥ na riṣyate
20. One should never speak disrespectfully to elders, nor should one command them. One should not remain seated when they are standing. By following these customs, one's life does not diminish.
न नग्नामीक्षते नारीं न विद्वान्पुरुषानपि ।
मैथुनं सततं गुप्तमाहारं च समाचरेत् ॥२१॥
21. na nagnāmīkṣate nārīṁ na vidvānpuruṣānapi ,
maithunaṁ satataṁ guptamāhāraṁ ca samācaret.
21. na nagnām īkṣate nārīm na vidvān puruṣān api
maithunam satatam guptam āhāram ca samācaret
21. vidvān nagnām nārīm na īkṣate puruṣān api na
maithunam ca āhāram satatam guptam samācaret
21. A wise person should not gaze upon a naked woman, nor even upon naked men. Sexual activity and the consumption of food should always be performed discreetly.
तीर्थानां गुरवस्तीर्थं शुचीनां हृदयं शुचि ।
दर्शनानां परं ज्ञानं संतोषः परमं सुखम् ॥२२॥
22. tīrthānāṁ guravastīrthaṁ śucīnāṁ hṛdayaṁ śuci ,
darśanānāṁ paraṁ jñānaṁ saṁtoṣaḥ paramaṁ sukham.
22. tīrthānām guravaḥ tīrtham śucīnām hṛdayam śuci
darśanānām param jñānam santoṣaḥ paramam sukham
22. tīrthānām guravaḥ tīrtham śucīnām hṛdayam śuci
darśanānām param jñānam santoṣaḥ paramam sukham
22. Teachers (guru) are considered the most sacred among holy places. A pure heart is the purest among all pure things. Supreme knowledge (jñāna) is paramount among philosophical views (darśana), and contentment (santoṣa) is the ultimate happiness.
सायं प्रातश्च वृद्धानां शृणुयात्पुष्कला गिरः ।
श्रुतमाप्नोति हि नरः सततं वृद्धसेवया ॥२३॥
23. sāyaṁ prātaśca vṛddhānāṁ śṛṇuyātpuṣkalā giraḥ ,
śrutamāpnoti hi naraḥ satataṁ vṛddhasevayā.
23. sāyam prātaḥ ca vṛddhānām śṛṇuyāt puṣkalāḥ giraḥ
śrutam āpnoti hi naraḥ satatam vṛddhasevayā
23. sāyam prātaḥ ca vṛddhānām puṣkalāḥ giraḥ śṛṇuyāt
hi naraḥ satatam vṛddhasevayā śrutam āpnoti
23. In the morning and evening, one should listen to the abundant and excellent words of elders. For indeed, a person (nara) gains knowledge (śruta) through constant service to the aged (vṛddha-sevā).
स्वाध्याये भोजने चैव दक्षिणं पाणिमुद्धरेत् ।
यच्छेद्वाङ्मनसी नित्यमिन्द्रियाणां च विभ्रमम् ॥२४॥
24. svādhyāye bhojane caiva dakṣiṇaṁ pāṇimuddharet ,
yacchedvāṅmanasī nityamindriyāṇāṁ ca vibhramam.
24. svādhyāye bhojane ca eva dakṣiṇam pāṇim uddharet
yacchet vāṅmanasī nityam indriyāṇām ca vibhramam
24. svādhyāye bhojane ca eva dakṣiṇam pāṇim uddharet
nityam vāṅmanasī ca indriyāṇām vibhramam yacchet
24. In the context of Vedic recitation (svādhyāya) and while eating, one should raise (or keep ready) the right hand. One should constantly restrain speech and mind, as well as the distraction (vibhrama) of the senses (indriya).
संस्कृतं पायसं नित्यं यवागूं कृसरं हविः ।
अष्टकाः पितृदैवत्या वृद्धानामभिपूजनम् ॥२५॥
25. saṁskṛtaṁ pāyasaṁ nityaṁ yavāgūṁ kṛsaraṁ haviḥ ,
aṣṭakāḥ pitṛdaivatyā vṛddhānāmabhipūjanam.
25. saṃskṛtam pāyasam nityam yavāgūm kṛsaram haviḥ
aṣṭakāḥ pitṛdaivatyā vṛddhānām abhipūjanam
25. nityam saṃskṛtam pāyasam yavāgūm kṛsaram haviḥ
aṣṭakāḥ pitṛdaivatyā vṛddhānām abhipūjanam
25. Always to be prepared are consecrated rice pudding (pāyasam), gruel, and a dish of rice and sesame (kṛsaram) as offerings (havis). These include the Aṣṭakā (Vedic ritual) dedicated to ancestors and deities, and the honoring of elders.
श्मश्रुकर्मणि मङ्गल्यं क्षुतानामभिनन्दनम् ।
व्याधितानां च सर्वेषामायुषः प्रतिनन्दनम् ॥२६॥
26. śmaśrukarmaṇi maṅgalyaṁ kṣutānāmabhinandanam ,
vyādhitānāṁ ca sarveṣāmāyuṣaḥ pratinandanam.
26. śmaśrukarmani maṅgalyam kṣutānām abhinandanam
vyādhitānām ca sarveṣām āyuṣaḥ pratinandanam
26. śmaśrukarmani maṅgalyam kṣutānām abhinandanam
ca vyādhitānām sarveṣām āyuṣaḥ pratinandanam
26. Auspicious is the act of beard-trimming; there is greeting for those who have sneezed, and wishing for longevity for all those who are afflicted by illness.
न जातु त्वमिति ब्रूयादापन्नोऽपि महत्तरम् ।
त्वंकारो वा वधो वेति विद्वत्सु न विशिष्यते ।
अवराणां समानानां शिष्याणां च समाचरेत् ॥२७॥
27. na jātu tvamiti brūyādāpanno'pi mahattaram ,
tvaṁkāro vā vadho veti vidvatsu na viśiṣyate ,
avarāṇāṁ samānānāṁ śiṣyāṇāṁ ca samācaret.
27. na jātu tvam iti brūyāt āpannaḥ api
mahattaram tvamkāraḥ vā vadhaḥ vā
iti vidvatsu na viśiṣyate avarāṇām
samānānām śiṣyāṇām ca samācaret
27. āpannaḥ api mahattaram tvam iti na jātu brūyāt.
tvamkāraḥ vā vadhaḥ vā iti vidvatsu na viśiṣyate.
avarāṇām samānānām śiṣyāṇām ca samācaret
27. One should never address a superior (mahattar) with 'you' (tvam), even when in distress. For among the learned, the informal address 'you' (tvamkāra) is not distinguished from an act of killing (vadha). Such an address should be used for inferiors, equals, and disciples.
पापमाचक्षते नित्यं हृदयं पापकर्मिणाम् ।
ज्ञानपूर्वं विनश्यन्ति गूहमाना महाजने ॥२८॥
28. pāpamācakṣate nityaṁ hṛdayaṁ pāpakarmiṇām ,
jñānapūrvaṁ vinaśyanti gūhamānā mahājane.
28. pāpam ācakṣate nityam hṛdayam pāpakārmiṇām
jñānapūrvam vinaśyanti gūhamānāḥ mahājane
28. pāpakārmiṇām hṛdayam nityam pāpam ācakṣate.
gūhamānāḥ jñānapūrvam mahājane vinaśyanti.
28. The heart of evildoers is always declared to be sin. Those who hide themselves among the public knowingly perish.
ज्ञानपूर्वं कृतं कर्म च्छादयन्ते ह्यसाधवः ।
न मां मनुष्याः पश्यन्ति न मां पश्यन्ति देवताः ।
पापेनाभिहतः पापः पापमेवाभिजायते ॥२९॥
29. jñānapūrvaṁ kṛtaṁ karma cchādayante hyasādhavaḥ ,
na māṁ manuṣyāḥ paśyanti na māṁ paśyanti devatāḥ ,
pāpenābhihataḥ pāpaḥ pāpamevābhijāyate.
29. jñānapūrvaṃ kṛtaṃ karma chādayante hi
asādhavaḥ | na mām manuṣyāḥ paśyanti
na mām paśyanti devatāḥ | pāpena
abhihataḥ pāpaḥ pāpam eva abhijāyate
29. hi asādhavaḥ jñānapūrvaṃ kṛtaṃ karma chādayante manuṣyāḥ mām na paśyanti,
devatāḥ mām na paśyanti pāpena abhihataḥ pāpaḥ pāpam eva abhijāyate
29. Indeed, the wicked conceal actions (karma) performed knowingly. Humans do not see me, nor do deities see me. A sinful person, overcome by sin, produces only sin.
यथा वार्धुषिको वृद्धिं देहभेदे प्रतीक्षते ।
धर्मेणापिहितं पापं धर्ममेवाभिवर्धयेत् ॥३०॥
30. yathā vārdhuṣiko vṛddhiṁ dehabhede pratīkṣate ,
dharmeṇāpihitaṁ pāpaṁ dharmamevābhivardhayet.
30. yathā vārdhuṣikaḥ vṛddhim dehabhede pratīkṣate |
dharmeṇa apihitam pāpam dharmam eva abhivardhayet
30. yathā vārdhuṣikaḥ dehabhede vṛddhim pratīkṣate
dharmeṇa apihitam pāpam dharmam eva abhivardhayet
30. Just as a usurer anticipates interest even after the debtor's death, so too, sin concealed by adherence to (natural) law (dharma) would only cause that (natural) law (dharma) itself to grow more powerful.
यथा लवणमम्भोभिराप्लुतं प्रविलीयते ।
प्रायश्चित्तहतं पापं तथा सद्यः प्रणश्यति ॥३१॥
31. yathā lavaṇamambhobhirāplutaṁ pravilīyate ,
prāyaścittahataṁ pāpaṁ tathā sadyaḥ praṇaśyati.
31. yathā lavaṇam ambhobhiḥ āplutam pravilīyate |
prāyaścittahatam pāpam tathā sadyaḥ praṇaśyati
31. yathā ambhobhiḥ āplutam lavaṇam pravilīyate,
tathā prāyaścittahatam pāpam sadyaḥ praṇaśyati
31. Just as salt, completely immersed in water, dissolves away, so too, sin destroyed by atonement (prāyaścitta) immediately perishes.
तस्मात्पापं न गूहेत गूहमानं विवर्धते ।
कृत्वा तु साधुष्वाख्येयं ते तत्प्रशमयन्त्युत ॥३२॥
32. tasmātpāpaṁ na gūheta gūhamānaṁ vivardhate ,
kṛtvā tu sādhuṣvākhyeyaṁ te tatpraśamayantyuta.
32. tasmāt pāpam na gūheta gūhamānam vivardhate |
kṛtvā tu sādhuṣu ākhyeyam te tat praśamayanti uta
32. tasmāt pāpam na gūheta,
gūhamānam vivardhate kṛtvā tu sādhuṣu ākhyeyam,
te tat praśamayanti uta
32. Therefore, one should not conceal sin, for when concealed, it only grows. However, having committed one, one should confess it to the virtuous, for they will surely mitigate it.
आशया संचितं द्रव्यं यत्काले नोपभुज्यते ।
अन्ये चैतत्प्रपद्यन्ते वियोगे तस्य देहिनः ॥३३॥
33. āśayā saṁcitaṁ dravyaṁ yatkāle nopabhujyate ,
anye caitatprapadyante viyoge tasya dehinaḥ.
33. āśayā saṃcitam dravyam yat kāle na upabhujyate
anye ca etat prapadyante viyoge tasya dehinaḥ
33. āśayā saṃcitam dravyam yat kāle na upabhujyate
anye ca etat tasya dehinaḥ viyoge prapadyante
33. Wealth accumulated with great desire, which is not enjoyed at the opportune moment, is eventually seized by others upon the demise of that embodied being.
मानसं सर्वभूतानां धर्ममाहुर्मनीषिणः ।
तस्मात्सर्वाणि भूतानि धर्ममेव समासते ॥३४॥
34. mānasaṁ sarvabhūtānāṁ dharmamāhurmanīṣiṇaḥ ,
tasmātsarvāṇi bhūtāni dharmameva samāsate.
34. mānasam sarvabhūtānām dharmam āhuḥ manīṣiṇaḥ
tasmāt sarvāṇi bhūtāni dharmam eva samāsate
34. manīṣiṇaḥ sarvabhūtānām mānasam dharmam āhuḥ
tasmāt sarvāṇi bhūtāni dharmam eva samāsate
34. The wise declare mental purity to be the intrinsic nature (dharma) of all beings. Therefore, all beings naturally conform to this (dharma).
एक एव चरेद्धर्मं न धर्मध्वजिको भवेत् ।
धर्मवाणिजका ह्येते ये धर्ममुपभुञ्जते ॥३५॥
35. eka eva careddharmaṁ na dharmadhvajiko bhavet ,
dharmavāṇijakā hyete ye dharmamupabhuñjate.
35. ekaḥ eva caret dharmam na dharmadhvajikaḥ bhavet
dharmavāṇijakāḥ hi ete ye dharmam upabhuñjate
35. ekaḥ eva dharmam caret na dharmadhvajikaḥ bhavet
hi ete dharmavāṇijakāḥ ye dharmam upabhuñjate
35. One should practice one's inherent natural law (dharma) individually and not be a mere displayer of (dharma) (dharmadhvajika). For those who exploit (dharma) for personal gain are indeed like merchants of (dharma) (dharmavāṇijaka).
अर्चेद्देवानदम्भेन सेवेतामायया गुरून् ।
निधिं निदध्यात्पारत्र्यं यात्रार्थं दानशब्दितम् ॥३६॥
36. arceddevānadambhena sevetāmāyayā gurūn ,
nidhiṁ nidadhyātpāratryaṁ yātrārthaṁ dānaśabditam.
36. arcet devān adambhena seveta amāyayā gurūn nidhim
nidadhyāt pāratryam yātrārtham dānaśabditam
36. devān adambhena arcet gurūn amāyayā seveta
pāratryam yātrārtham nidhim dānaśabditam nidadhyāt
36. One should worship the deities without hypocrisy and serve one's spiritual teachers (guru) without deceit. One should lay up a treasure for the next world, a provision for the journey, which is termed 'giving' (dāna).