Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-16, chapter-5

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततो ययुर्दारुकः केशवश्च बभ्रुश्च रामस्य पदं पतन्तः ।
अथापश्यन्राममनन्तवीर्यं वृक्षे स्थितं चिन्तयानं विविक्ते ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato yayurdārukaḥ keśavaśca; babhruśca rāmasya padaṁ patantaḥ ,
athāpaśyanrāmamanantavīryaṁ; vṛkṣe sthitaṁ cintayānaṁ vivikte.
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ yayuḥ dārukaḥ
keśavaḥ ca babhruḥ ca rāmasya padam
patantaḥ atha apaśyan rāmam anantavīryam
vṛkṣe sthitam cintayānam vivikte
1. Vaiśampāyana said: Then Dāruka, Keśava (Krishna), and Babhru followed Rāma's path. There, they saw Rāma, of infinite valor, seated under a tree, contemplating in a secluded spot.
ततः समासाद्य महानुभावः कृष्णस्तदा दारुकमन्वशासत् ।
गत्वा कुरूञ्शीघ्रमिमं महान्तं पार्थाय शंसस्व वधं यदूनाम् ॥२॥
2. tataḥ samāsādya mahānubhāvaḥ; kṛṣṇastadā dārukamanvaśāsat ,
gatvā kurūñśīghramimaṁ mahāntaṁ; pārthāya śaṁsasva vadhaṁ yadūnām.
2. tataḥ samāsādya mahānubhāvaḥ
kṛṣṇaḥ tadā dārukam anvaśāsat gatvā
kurūn śīghram imam mahāntam
pārthāya śaṃsasva vadham yadūnām
2. Then, having approached, the highly glorious Krishna then instructed Dāruka: "Go quickly to the Kurus and report this immense destruction of the Yadus to Arjuna."
ततोऽर्जुनः क्षिप्रमिहोपयातु श्रुत्वा मृतान्यादवान्ब्रह्मशापात् ।
इत्येवमुक्तः स ययौ रथेन कुरूंस्तदा दारुको नष्टचेताः ॥३॥
3. tato'rjunaḥ kṣipramihopayātu; śrutvā mṛtānyādavānbrahmaśāpāt ,
ityevamuktaḥ sa yayau rathena; kurūṁstadā dāruko naṣṭacetāḥ.
3. tataḥ arjunaḥ kṣipram iha upayātu
śrutvā mṛtān yādavān brahmaśāpāt
iti eva uktaḥ saḥ yayau rathena
kurūn tadā dārukaḥ naṣṭacetāḥ
3. "Let Arjuna come here quickly upon hearing of the Yadus' demise due to the brahmin's curse." Having been thus instructed, Dāruka, with a distraught mind, then departed by chariot for the Kurus.
ततो गते दारुके केशवोऽथ दृष्ट्वान्तिके बभ्रुमुवाच वाक्यम् ।
स्त्रियो भवान्रक्षतु यातु शीघ्रं नैता हिंस्युर्दस्यवो वित्तलोभात् ॥४॥
4. tato gate dāruke keśavo'tha; dṛṣṭvāntike babhrumuvāca vākyam ,
striyo bhavānrakṣatu yātu śīghraṁ; naitā hiṁsyurdasyavo vittalobhāt.
4. tataḥ gate dāruke keśavaḥ atha dṛṣṭvā
antike babhrum uvāca vākyam
striyaḥ bhavān rakṣatu yātu śīghram
na etāḥ hiṃsyuḥ dasyavaḥ vittalobhāt
4. Then, after Dāruka had left, Keśava (Krishna), seeing Babhru nearby, spoke these words: "You must protect the women; go quickly. Robbers might otherwise harm them out of greed for riches."
स प्रस्थितः केशवेनानुशिष्टो मदातुरो ज्ञातिवधार्दितश्च ।
तं वै यान्तं संनिधौ केशवस्य त्वरन्तमेकं सहसैव बभ्रुम् ।
ब्रह्मानुशप्तमवधीन्महद्वै कूटोन्मुक्तं मुसलं लुब्धकस्य ॥५॥
5. sa prasthitaḥ keśavenānuśiṣṭo; madāturo jñātivadhārditaśca ,
taṁ vai yāntaṁ saṁnidhau keśavasya; tvarantamekaṁ sahasaiva babhrum ,
brahmānuśaptamavadhīnmahadvai; kūṭonmuktaṁ musalaṁ lubdhakasya.
5. saḥ prasthitaḥ keśavena anuśiṣṭaḥ mada-āturaḥ
jñāti-vadha-arditaḥ ca | tam vai yāntam saṃnidhau keśavasya
tvarantam ekam sahasā eva babhrum | brahmā-anuśaptam
avadhīt mahat vai kūṭa-unmuktam musalam lubdhakasya
5. Having departed as instructed by Keśava, he (Balarāma) was afflicted by intoxication and distressed by the slaughter of his kinsmen. Indeed, while Babhru, who had been cursed by a brahmin, was hurrying alone in Keśava's presence, a great club of a hunter, released from its snare, suddenly killed him.
ततो दृष्ट्वा निहतं बभ्रुमाह कृष्णो वाक्यं भ्रातरमग्रजं तु ।
इहैव त्वं मां प्रतीक्षस्व राम यावत्स्त्रियो ज्ञातिवशाः करोमि ॥६॥
6. tato dṛṣṭvā nihataṁ babhrumāha; kṛṣṇo vākyaṁ bhrātaramagrajaṁ tu ,
ihaiva tvaṁ māṁ pratīkṣasva rāma; yāvatstriyo jñātivaśāḥ karomi.
6. tataḥ dṛṣṭvā nihatam babhrum āha
kṛṣṇaḥ vākyam bhrātaram agrajam tu
| iha eva tvam mām pratīkṣasva rāma
yāvat striyaḥ jñāti-vaśāḥ karomi
6. Then, having seen Babhru slain, Kṛṣṇa spoke this statement to his elder brother: "Rāma, wait for me right here until I secure the women under the care of their kinsmen."
ततः पुरीं द्वारवतीं प्रविश्य जनार्दनः पितरं प्राह वाक्यम् ।
स्त्रियो भवान्रक्षतु नः समग्रा धनंजयस्यागमनं प्रतीक्षन् ।
रामो वनान्ते प्रतिपालयन्मामास्तेऽद्याहं तेन समागमिष्ये ॥७॥
7. tataḥ purīṁ dvāravatīṁ praviśya; janārdanaḥ pitaraṁ prāha vākyam ,
striyo bhavānrakṣatu naḥ samagrā; dhanaṁjayasyāgamanaṁ pratīkṣan ,
rāmo vanānte pratipālayanmā;māste'dyāhaṁ tena samāgamiṣye.
7. tataḥ purīm dvāravatīm praviśya janārdanaḥ pitaram
prāha vākyam | striyaḥ bhavān rakṣatu naḥ samagrāḥ
dhanañjayasya āgamanam pratīkṣan | rāmaḥ vana-ante
pratipālayan mām āste adya aham tena samāgamiṣye
7. Then, having entered the city of Dvārakā, Janārdana (Kṛṣṇa) spoke to his father: "You should protect all our women while awaiting Dhananjaya's (Arjuna's) arrival. Rāma (Balarāma) is waiting for me at the edge of the forest, and today I will go and join him."
दृष्टं मयेदं निधनं यदूनां राज्ञां च पूर्वं कुरुपुंगवानाम् ।
नाहं विना यदुभिर्यादवानां पुरीमिमां द्रष्टुमिहाद्य शक्तः ॥८॥
8. dṛṣṭaṁ mayedaṁ nidhanaṁ yadūnāṁ; rājñāṁ ca pūrvaṁ kurupuṁgavānām ,
nāhaṁ vinā yadubhiryādavānāṁ; purīmimāṁ draṣṭumihādya śaktaḥ.
8. dṛṣṭam mayā idam nidhanam yadūnām
rājñām ca pūrvam kuru-puṅgavānām
| na aham vinā yadubhiḥ yādavānām
purīm imām draṣṭum iha adya śaktaḥ
8. I have witnessed this destruction of the Yādavas, just as I previously saw that of the kings, the foremost among the Kurus. Without the Yādavas, I am no longer able to behold this city of the Yādavas here today.
तपश्चरिष्यामि निबोध तन्मे रामेण सार्धं वनमभ्युपेत्य ।
इतीदमुक्त्वा शिरसास्य पादौ संस्पृश्य कृष्णस्त्वरितो जगाम ॥९॥
9. tapaścariṣyāmi nibodha tanme; rāmeṇa sārdhaṁ vanamabhyupetya ,
itīdamuktvā śirasāsya pādau; saṁspṛśya kṛṣṇastvarito jagāma.
9. tapaḥ cariṣyāmi nibodha tat me
rāmeṇa sārdham vanam abhyupetya
iti idam uktvā śirasā asya pādau
saṃspṛśya kṛṣṇaḥ tvaritaḥ jagāma
9. kṛṣṇaḥ rāmeṇa sārdham vanam
abhyupetya iti idam uktvā tapaḥ
cariṣyāmi tat me nibodha śirasā asya
pādau saṃspṛśya tvaritaḥ jagāma
9. I will undertake spiritual austerities (tapas). Please understand this from me. Having gone to the forest with Rama, Krishna, after saying this and touching his (Rama's) feet with his head, quickly departed.
ततो महान्निनदः प्रादुरासीत्सस्त्रीकुमारस्य पुरस्य तस्य ।
अथाब्रवीत्केशवः संनिवर्त्य शब्दं श्रुत्वा योषितां क्रोशतीनाम् ॥१०॥
10. tato mahānninadaḥ prādurāsī;tsastrīkumārasya purasya tasya ,
athābravītkeśavaḥ saṁnivartya; śabdaṁ śrutvā yoṣitāṁ krośatīnām.
10. tataḥ mahān ninadaḥ prāduḥ āsīt
sa-strī-kumārasya purasya tasya
atha abravīt keśavaḥ saṃnivartya
śabdam śrutvā yoṣitām krośatīnām
10. tataḥ tasya sa-strī-kumārasya
purasya mahān ninadaḥ prāduḥ āsīt
atha keśavaḥ krośatīnām yoṣitām
śabdam śrutvā saṃnivartya abravīt
10. Then a great clamor arose from that city, encompassing its women and children. Then, turning back after hearing the sound of the wailing women, Keśava spoke.
पुरीमिमामेष्यति सव्यसाची स वो दुःखान्मोचयिता नराग्र्यः ।
ततो गत्वा केशवस्तं ददर्श रामं वने स्थितमेकं विविक्ते ॥११॥
11. purīmimāmeṣyati savyasācī; sa vo duḥkhānmocayitā narāgryaḥ ,
tato gatvā keśavastaṁ dadarśa; rāmaṁ vane sthitamekaṁ vivikte.
11. purīm imām eṣyati savyasācī saḥ
vaḥ duḥkhāt mocayitā nara-agryaḥ
tataḥ gatvā keśavaḥ tam dadarśa
rāmam vane sthitam ekam vivikte
11. savyasācī imām purīm eṣyati saḥ
nara-agryaḥ vaḥ duḥkhāt mocayitā
tataḥ gatvā keśavaḥ tam ekam
vivikte vane sthitam rāmam dadarśa
11. Savyasācī will come to this city. He, that foremost among men, will liberate you from sorrow. Then, having proceeded further, Keśava saw Rama, dwelling alone in a secluded spot in the forest.
अथापश्यद्योगयुक्तस्य तस्य नागं मुखान्निःसरन्तं महान्तम् ।
श्वेतं ययौ स ततः प्रेक्ष्यमाणो महार्णवो येन महानुभावः ॥१२॥
12. athāpaśyadyogayuktasya tasya; nāgaṁ mukhānniḥsarantaṁ mahāntam ,
śvetaṁ yayau sa tataḥ prekṣyamāṇo; mahārṇavo yena mahānubhāvaḥ.
12. atha apaśyat yoga-yuktasya tasya
nāgam mukhāt niḥsarantam mahāntam
śvetam yayau saḥ tataḥ prekṣyamāṇaḥ
mahā-arṇavaḥ yena mahā-anubhāvaḥ
12. atha saḥ yoga-yuktasya tasya mukhāt
niḥsarantam mahāntam śvetam
nāgam apaśyat tataḥ mahā-anubhāvaḥ
prekṣyamāṇaḥ yena mahā-arṇavaḥ yayau
12. Then he (Keśava) saw a great, white serpent (nāga) emerging from the mouth of that one (Rama) who was engaged in spiritual discipline (yoga). The great-souled Keśava, (still) being watched, then went in the direction of the great ocean, following the path of the (serpent).
सहस्रशीर्षः पर्वताभोगवर्ष्मा रक्ताननः स्वां तनुं तां विमुच्य ।
सम्यक्च तं सागरः प्रत्यगृह्णान्नागा दिव्याः सरितश्चैव पुण्याः ॥१३॥
13. sahasraśīrṣaḥ parvatābhogavarṣmā; raktānanaḥ svāṁ tanuṁ tāṁ vimucya ,
samyakca taṁ sāgaraḥ pratyagṛhṇā;nnāgā divyāḥ saritaścaiva puṇyāḥ.
13. sahasraśīrṣaḥ parvatābhogavarṣmā
raktānanaḥ svām tanum tām vimucya
samyak ca tam sāgaraḥ pratyagṛhṇāt
nāgāḥ divyāḥ saritaḥ ca eva puṇyāḥ
13. sahasraśīrṣaḥ parvatābhogavarṣmā
raktānanaḥ svām tām tanum vimucya
sāgaraḥ tam samyak pratyagṛhṇāt ca
divyāḥ nāgāḥ ca eva puṇyāḥ saritaḥ
13. The thousand-headed one, whose body was as vast as a mountain and whose face was red, having abandoned his own body, was properly received by the ocean. Divine serpents (nāgas) and sacred rivers, indeed holy ones, were also present.
कर्कोटको वासुकिस्तक्षकश्च पृथुश्रवा वरुणः कुञ्जरश्च ।
मिश्री शङ्खः कुमुदः पुण्डरीकस्तथा नागो धृतराष्ट्रो महात्मा ॥१४॥
14. karkoṭako vāsukistakṣakaśca; pṛthuśravā varuṇaḥ kuñjaraśca ,
miśrī śaṅkhaḥ kumudaḥ puṇḍarīka;stathā nāgo dhṛtarāṣṭro mahātmā.
14. karkoṭakaḥ vāsukiḥ takṣakaḥ ca
pṛthuśravā varuṇaḥ kuñjaraḥ ca
miśrī śaṅkhaḥ kumudaḥ puṇḍarīkaḥ
tathā nāgaḥ dhṛtarāṣṭraḥ mahātmā
14. karkoṭakaḥ vāsukiḥ ca takṣakaḥ
pṛthuśravā varuṇaḥ ca kuñjaraḥ
miśrī śaṅkhaḥ kumudaḥ puṇḍarīkaḥ
tathā mahātmā nāgaḥ dhṛtarāṣṭraḥ
14. Karkoṭaka, Vāsuki, and Takṣaka; Pṛthuśravā, Varuṇa, and Kuñjara; Miśrī, Śaṅkha, Kumuda, Puṇḍarīka, and also the great-souled nāga Dhṛtarāṣṭra.
ह्रादः क्राथः शितिकण्ठोऽग्रतेजास्तथा नागौ चक्रमन्दातिषण्डौ ।
नागश्रेष्ठो दुर्मुखश्चाम्बरीषः स्वयं राजा वरुणश्चापि राजन् ।
प्रत्युद्गम्य स्वागतेनाभ्यनन्दंस्तेऽपूजयंश्चार्घ्यपाद्यक्रियाभिः ॥१५॥
15. hrādaḥ krāthaḥ śitikaṇṭho'gratejā;stathā nāgau cakramandātiṣaṇḍau ,
nāgaśreṣṭho durmukhaścāmbarīṣaḥ; svayaṁ rājā varuṇaścāpi rājan ,
pratyudgamya svāgatenābhyanandaṁ;ste'pūjayaṁścārghyapādyakriyābhiḥ.
15. hrādaḥ krāthaḥ śitikaṇṭhaḥ agratejāḥ tathā nāgau
cakramanda atiṣaṇḍau nāgaśreṣṭhaḥ durmukhaḥ ca ambarīṣaḥ
svayam rājā varuṇaḥ ca api rājan pratyudgamya
svāgatena abhyanandan te apūjayan ca arghyapādyakriyābhiḥ
15. rājan hrādaḥ krāthaḥ śitikaṇṭhaḥ agratejāḥ tathā nāgau
cakramanda atiṣaṇḍau nāgaśreṣṭhaḥ durmukhaḥ ca
ambarīṣaḥ ca api svayam rājā varuṇaḥ te pratyudgamya
svāgatena abhyanandan ca arghyapādyakriyābhiḥ apūjayan
15. Hrada, Krātha, Śitikaṇṭha, and Agratejas; likewise the two nāgas Cakramaṇḍa and Atiṣaṇḍa; the foremost nāga Durmukha, and Ambarīṣa; and King Varuṇa himself, O king! Having gone forth to meet him, they welcomed him with a greeting and worshipped him with offerings of water (arghya) and foot-washings (pādya).
ततो गते भ्रातरि वासुदेवो जानन्सर्वा गतयो दिव्यदृष्टिः ।
वने शून्ये विचरंश्चिन्तयानो भूमौ ततः संविवेशाग्र्यतेजाः ॥१६॥
16. tato gate bhrātari vāsudevo; jānansarvā gatayo divyadṛṣṭiḥ ,
vane śūnye vicaraṁścintayāno; bhūmau tataḥ saṁviveśāgryatejāḥ.
16. tataḥ gate bhrātari vāsudevaḥ
jānan sarvāḥ gatayaḥ divyadṛṣṭiḥ
vane śūnye vicaran cintayānaḥ
bhūmau tataḥ saṃviveśa agryatejāḥ
16. tataḥ bhrātari gate divyadṛṣṭiḥ
sarvāḥ gatayaḥ jānan agryatejāḥ
vāsudevaḥ śūnye vane vicaran
cintayānaḥ tataḥ bhūmau saṃviveśa
16. Then, after his brother had departed, Vāsudeva, who knew all destinies and possessed divine vision, wandered in the desolate forest, contemplating deeply. Then, the glorious one lay down on the ground.
सर्वं हि तेन प्राक्तदा वित्तमासीद्गान्धार्या यद्वाक्यमुक्तः स पूर्वम् ।
दुर्वाससा पायसोच्छिष्टलिप्ते यच्चाप्युक्तं तच्च सस्मार कृष्णः ॥१७॥
17. sarvaṁ hi tena prāktadā vittamāsī;dgāndhāryā yadvākyamuktaḥ sa pūrvam ,
durvāsasā pāyasocchiṣṭalipte; yaccāpyuktaṁ tacca sasmāra kṛṣṇaḥ.
17. sarvam hi tena prāk tadā vittam āsīt
gāndhāryāḥ yat vākyam uktaḥ sa pūrvam
| durvāsasā pāyasa-ucchiṣṭa-lipte
yat ca api uktam tat ca sasmāra kṛṣṇaḥ
17. Kṛṣṇa indeed knew all this beforehand. He remembered the words spoken to him previously by Gāndhārī, and also what Durvāsā had uttered when he (Durvāsā) was smeared with the remnants of rice pudding.
स चिन्तयानोऽन्धकवृष्णिनाशं कुरुक्षयं चैव महानुभावः ।
मेने ततः संक्रमणस्य कालं ततश्चकारेन्द्रियसंनिरोधम् ॥१८॥
18. sa cintayāno'ndhakavṛṣṇināśaṁ; kurukṣayaṁ caiva mahānubhāvaḥ ,
mene tataḥ saṁkramaṇasya kālaṁ; tataścakārendriyasaṁnirodham.
18. sa cintayānaḥ andhaka-vṛṣṇi-nāśam
kuru-kṣayam ca eva mahā-anubhāvaḥ
| mene tataḥ saṃkramaṇasya kālam
tataḥ ca cakāra indriya-saṃnirodham
18. Reflecting on the annihilation of the Andhaka and Vṛṣṇi clans, as well as the destruction of the Kurus, that greatly powerful one (Kṛṣṇa) then deemed it the time for his departure. Consequently, he began to restrain his senses.
स संनिरुद्धेन्द्रियवाङ्मनास्तु शिश्ये महायोगमुपेत्य कृष्णः ।
जराथ तं देशमुपाजगाम लुब्धस्तदानीं मृगलिप्सुरुग्रः ॥१९॥
19. sa saṁniruddhendriyavāṅmanāstu; śiśye mahāyogamupetya kṛṣṇaḥ ,
jarātha taṁ deśamupājagāma; lubdhastadānīṁ mṛgalipsurugraḥ.
19. sa saṃniruddha-indriya-vāk-manāḥ
tu śiśye mahā-yogam upetya kṛṣṇaḥ
| jarā atha tam deśam upājagāma
lubdhaḥ tadānīm mṛga-lipsuḥ ugraḥ
19. Kṛṣṇa, with his senses, speech, and mind completely restrained, lay down, having entered into a state of profound meditation (yoga). Then, the fierce hunter Jarā, who was at that time seeking game, came to that very spot.
स केशवं योगयुक्तं शयानं मृगाशङ्की लुब्धकः सायकेन ।
जराविध्यत्पादतले त्वरावांस्तं चाभितस्तज्जिघृक्षुर्जगाम ।
अथापश्यत्पुरुषं योगयुक्तं पीताम्बरं लुब्धकोऽनेकबाहुम् ॥२०॥
20. sa keśavaṁ yogayuktaṁ śayānaṁ; mṛgāśaṅkī lubdhakaḥ sāyakena ,
jarāvidhyatpādatale tvarāvāṁ;staṁ cābhitastajjighṛkṣurjagāma ,
athāpaśyatpuruṣaṁ yogayuktaṁ; pītāmbaraṁ lubdhako'nekabāhum.
20. sa keśavam yoga-yuktam śayānam mṛga-āśaṅkī lubdhakaḥ
sāyakena | jarā avidhyat pāda-tale tvarāvān tam
ca abhitaḥ tat jighṛkṣuḥ jagāma | atha apaśyat
puruṣam yoga-yuktam pīta-ambaram lubdhakaḥ aneka-bāhum
20. Mistaking Keśava, who lay absorbed in (yoga), for a deer, the hunter Jarā swiftly struck him in the sole of the foot with an arrow. Hastily, desiring to seize it, he approached Kṛṣṇa. Then, the hunter saw a man engaged in (yoga), wearing yellow garments, and having many arms.
मत्वात्मानमपराद्धं स तस्य जग्राह पादौ शिरसा चार्तरूपः ।
आश्वासयत्तं महात्मा तदानीं गच्छन्नूर्ध्वं रोदसी व्याप्य लक्ष्म्या ॥२१॥
21. matvātmānamaparāddhaṁ sa tasya; jagrāha pādau śirasā cārtarūpaḥ ,
āśvāsayattaṁ mahātmā tadānīṁ; gacchannūrdhvaṁ rodasī vyāpya lakṣmyā.
21. matvā ātmānam aparāddham saḥ tasya
jagrāha pādau śirasā ca ārta-rūpaḥ
āśvāsayat tam mahātmā tadānīm
gacchan ūrdhvam rodasī vyāpya lakṣmyā
21. saḥ ārta-rūpaḥ ātmānam aparāddham
matvā tasya pādau śirasā ca jagrāha
tadānīm mahātmā gacchan ūrdhvam
rodasī lakṣmyā vyāpya tam āśvāsayat
21. Thinking himself to have offended, he, in distress, clasped his feet with his head. The great-souled one (mahātmā) then comforted him as he ascended, pervading heaven and earth with his glory.
दिवं प्राप्तं वासवोऽथाश्विनौ च रुद्रादित्या वसवश्चाथ विश्वे ।
प्रत्युद्ययुर्मुनयश्चापि सिद्धा गन्धर्वमुख्याश्च सहाप्सरोभिः ॥२२॥
22. divaṁ prāptaṁ vāsavo'thāśvinau ca; rudrādityā vasavaścātha viśve ,
pratyudyayurmunayaścāpi siddhā; gandharvamukhyāśca sahāpsarobhiḥ.
22. divam prāptam vāsavaḥ atha aśvinau ca
rudra-ādityāḥ vasavaḥ ca atha viśve
pratyudyayuḥ munayaḥ ca api siddhāḥ
gandharva-mukhyāḥ ca saha apsarobhiḥ
22. divam prāptam vāsavaḥ atha aśvinau ca
rudra-ādityāḥ vasavaḥ ca atha viśve
munayaḥ ca api siddhāḥ gandharva-mukhyāḥ
ca apsarobhiḥ saha pratyudyayuḥ
22. When he (Krishna) reached heaven, Indra, the two Aśvins, the Rudras, Ādityas, Vasus, and all the Viśvedevas came forth to meet him. So too did the sages (muni) and Siddhas, along with the chief Gandharvas and Apsaras.
ततो राजन्भगवानुग्रतेजा नारायणः प्रभवश्चाव्ययश्च ।
योगाचार्यो रोदसी व्याप्य लक्ष्म्या स्थानं प्राप स्वं महात्माप्रमेयम् ॥२३॥
23. tato rājanbhagavānugratejā; nārāyaṇaḥ prabhavaścāvyayaśca ,
yogācāryo rodasī vyāpya lakṣmyā; sthānaṁ prāpa svaṁ mahātmāprameyam.
23. tataḥ rājan bhagavān ugra-tejāḥ
nārāyaṇaḥ prabhavaḥ ca avyayaḥ ca
yoga-ācāryaḥ rodasī vyāpya lakṣmyā
sthānam prāpa svam mahātmā aprameyam
23. tataḥ rājan bhagavān ugra-tejāḥ
nārāyaṇaḥ prabhavaḥ ca avyayaḥ ca
yoga-ācāryaḥ mahātmā rodasī lakṣmyā
vyāpya svam aprameyam sthānam prāpa
23. Then, O king, the divine Nārāyaṇa, of fierce energy, the origin and the imperishable, the great teacher of (yoga), that great-souled one (mahātmā), pervading heaven and earth with his glory, reached his own immeasurable abode.
ततो देवैरृषिभिश्चापि कृष्णः समागतश्चारणैश्चैव राजन् ।
गन्धर्वाग्र्यैरप्सरोभिर्वराभिः सिद्धैः साध्यैश्चानतैः पूज्यमानः ॥२४॥
24. tato devairṛṣibhiścāpi kṛṣṇaḥ; samāgataścāraṇaiścaiva rājan ,
gandharvāgryairapsarobhirvarābhiḥ; siddhaiḥ sādhyaiścānataiḥ pūjyamānaḥ.
24. tataḥ devaiḥ ṛṣibhiḥ ca api kṛṣṇaḥ
samāgataḥ cāraṇaiḥ ca eva rājan
gandharva-agryaiḥ apsarobhiḥ varābhiḥ
siddhaiḥ sādhyaiḥ ca ānataiḥ pūjyamānaḥ
24. tataḥ rājan kṛṣṇaḥ devaiḥ ṛṣibhiḥ ca
api cāraṇaiḥ ca eva samāgataḥ
gandharva-agryaiḥ varābhiḥ apsarobhiḥ
siddhaiḥ sādhyaiḥ ca ānataiḥ pūjyamānaḥ
24. Then, O king, Krishna, being met by the gods, sages, and Cāraṇas, and being worshipped by the chief Gandharvas, excellent Apsaras, Siddhas, and Sādhyas, who all bowed down to him.
ते वै देवाः प्रत्यनन्दन्त राजन्मुनिश्रेष्ठा वाग्भिरानर्चुरीशम् ।
गन्धर्वाश्चाप्युपतस्थुः स्तुवन्तः प्रीत्या चैनं पुरुहूतोऽभ्यनन्दत् ॥२५॥
25. te vai devāḥ pratyanandanta rāja;nmuniśreṣṭhā vāgbhirānarcurīśam ,
gandharvāścāpyupatasthuḥ stuvantaḥ; prītyā cainaṁ puruhūto'bhyanandat.
25. te vai devāḥ pratyanandanta rājan
muniśreṣṭhāḥ vāgbhiḥ ānarcuḥ īśam
gandharvāḥ ca api upatasthuḥ stuvantaḥ
prītyā ca enam puruhūtaḥ abhyanandat
25. rājan te vai devāḥ pratyanandanta
muniśreṣṭhāḥ vāgbhiḥ īśam ānarcuḥ
gandharvāḥ ca api stuvantaḥ upatasthuḥ
puruhūtaḥ ca enam prītyā abhyanandat
25. O King, indeed those gods rejoiced. The foremost among the sages honored the Lord with their words. The Gandharvas also stood by, praising, and Puruhūta (Indra) greeted him with affection.