Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-40

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
सूत उवाच ।
तं तथा मन्त्रिणो दृष्ट्वा भोगेन परिवेष्टितम् ।
विवर्णवदनाः सर्वे रुरुदुर्भृशदुःखिताः ॥१॥
1. sūta uvāca ,
taṁ tathā mantriṇo dṛṣṭvā bhogena pariveṣṭitam ,
vivarṇavadanāḥ sarve rurudurbhṛśaduḥkhitāḥ.
1. sūtaḥ uvāca tam tathā mantriṇaḥ dṛṣṭvā bhogena
pariveṣṭitam vivarṇavadanāḥ sarve ruruduḥ bhṛśaduḥkhitāḥ
1. Sūta said: Having seen him thus, encircled by the serpent's body, all the ministers, their faces pale and exceedingly distressed, wept.
तं तु नादं ततः श्रुत्वा मन्त्रिणस्ते प्रदुद्रुवुः ।
अपश्यंश्चैव ते यान्तमाकाशे नागमद्भुतम् ॥२॥
2. taṁ tu nādaṁ tataḥ śrutvā mantriṇaste pradudruvuḥ ,
apaśyaṁścaiva te yāntamākāśe nāgamadbhutam.
2. tam tu nādam tataḥ śrutvā mantriṇaḥ te pra dudruvuḥ
apaśyan ca eva te yāntam ākāśe nāgam adbhutam
2. But having then heard that sound, those ministers fled. And they also saw the wondrous serpent moving in the sky.
सीमन्तमिव कुर्वाणं नभसः पद्मवर्चसम् ।
तक्षकं पन्नगश्रेष्ठं भृशं शोकपरायणाः ॥३॥
3. sīmantamiva kurvāṇaṁ nabhasaḥ padmavarcasam ,
takṣakaṁ pannagaśreṣṭhaṁ bhṛśaṁ śokaparāyaṇāḥ.
3. sīmantam iva kurvāṇam nabhasaḥ padmavarcasam |
takṣakam pannagaśreṣṭham bhṛśam śokaparāyaṇāḥ
3. Deeply immersed in sorrow, they beheld Takṣaka, the best of serpents, who, brilliant like a lotus, was creating a parting line, as it were, in the sky.
ततस्तु ते तद्गृहमग्निना वृतं प्रदीप्यमानं विषजेन भोगिनः ।
भयात्परित्यज्य दिशः प्रपेदिरे पपात तच्चाशनिताडितं यथा ॥४॥
4. tatastu te tadgṛhamagninā vṛtaṁ; pradīpyamānaṁ viṣajena bhoginaḥ ,
bhayātparityajya diśaḥ prapedire; papāta taccāśanitāḍitaṁ yathā.
4. tataḥ tu te tat gṛham agninā vṛtam
pradīpyamānam viṣajena bhoginaḥ
| bhayāt parityajya diśaḥ
prapedire papāta ca aśanitāḍitam yathā
4. Then, abandoning that house, which was enveloped in fire and blazing brightly from the serpent's poison, they fled in all directions out of fear. And it (the house) fell as if struck by lightning.
ततो नृपे तक्षकतेजसा हते प्रयुज्य सर्वाः परलोकसत्क्रियाः ।
शुचिर्द्विजो राजपुरोहितस्तदा तथैव ते तस्य नृपस्य मन्त्रिणः ॥५॥
5. tato nṛpe takṣakatejasā hate; prayujya sarvāḥ paralokasatkriyāḥ ,
śucirdvijo rājapurohitastadā; tathaiva te tasya nṛpasya mantriṇaḥ.
5. tataḥ nṛpe takṣakatejasā hate
prayujya sarvāḥ paralokasatkriyāḥ |
śuciḥ dvijaḥ rājapurohitaḥ tadā
tathā eva te tasya nṛpasya mantriṇaḥ
5. Then, after the king was killed by Takṣaka's venom, the pure Brahmin, who was the royal priest, and similarly, the ministers of that king, performed all the rites for his afterlife.
नृपं शिशुं तस्य सुतं प्रचक्रिरे समेत्य सर्वे पुरवासिनो जनाः ।
नृपं यमाहुस्तममित्रघातिनं कुरुप्रवीरं जनमेजयं जनाः ॥६॥
6. nṛpaṁ śiśuṁ tasya sutaṁ pracakrire; sametya sarve puravāsino janāḥ ,
nṛpaṁ yamāhustamamitraghātinaṁ; kurupravīraṁ janamejayaṁ janāḥ.
6. nṛpam śiśum tasya sutam pracakrire
sametya sarve puravāsinaḥ janāḥ
| nṛpam yam āhuḥ tam amitraghātinaṃ
kurupravīram janamejayam janāḥ
6. All the townspeople, having assembled, then made his young son, Janamejaya - whom people call the slayer of enemies and the hero of the Kurus - the new king.
स बाल एवार्यमतिर्नृपोत्तमः सहैव तैर्मन्त्रिपुरोहितैस्तदा ।
शशास राज्यं कुरुपुंगवाग्रजो यथास्य वीरः प्रपितामहस्तथा ॥७॥
7. sa bāla evāryamatirnṛpottamaḥ; sahaiva tairmantripurohitaistadā ,
śaśāsa rājyaṁ kurupuṁgavāgrajo; yathāsya vīraḥ prapitāmahastathā.
7. sa bālaḥ eva āryamatiḥ nṛpottamaḥ
saha eva taiḥ mantripurohitaiḥ tadā
| śaśāsa rājyam kurupuṅgavāgrajaḥ
yathā asya vīraḥ prapitāmahaḥ tathā
7. Though he was just a child, that best of kings, Janamejaya, who possessed a noble mind and was the foremost among the Kurus, ruled the kingdom then, together with those ministers and priests, just as his heroic great-grandfather had done.
ततस्तु राजानममित्रतापनं समीक्ष्य ते तस्य नृपस्य मन्त्रिणः ।
सुवर्णवर्माणमुपेत्य काशिपं वपुष्टमार्थं वरयां प्रचक्रमुः ॥८॥
8. tatastu rājānamamitratāpanaṁ; samīkṣya te tasya nṛpasya mantriṇaḥ ,
suvarṇavarmāṇamupetya kāśipaṁ; vapuṣṭamārthaṁ varayāṁ pracakramuḥ.
8. tataḥ tu rājānam amitrātāpanam
samīkṣya te tasya nṛpasya mantriṇaḥ
suvarṇavarmāṇam upetya kāśipam
vapuṣṭamārtham varayām pracakramuḥ
8. Then, having seen that king, the tormentor of enemies, his (the earlier king's) ministers approached Suvarṇavarman, the lord of Kāśī, and requested him (for marriage) on behalf of Vapuṣṭamā.
ततः स राजा प्रददौ वपुष्टमां कुरुप्रवीराय परीक्ष्य धर्मतः ।
स चापि तां प्राप्य मुदा युतोऽभवन्न चान्यनारीषु मनो दधे क्वचित् ॥९॥
9. tataḥ sa rājā pradadau vapuṣṭamāṁ; kurupravīrāya parīkṣya dharmataḥ ,
sa cāpi tāṁ prāpya mudā yuto'bhava;nna cānyanārīṣu mano dadhe kvacit.
9. tataḥ sa rājā pradadau vapuṣṭamām
kurupravīrāya parīkṣya dharmataḥ sa
ca api tām prāpya mudā yutaḥ abhavat
na ca anyanārīṣu manaḥ dadhe kvacit
9. Then that king, after examining (the matter) according to the principles of natural law (dharma), gave Vapuṣṭamā to the chief of the Kurus. And he, having obtained her, became filled with joy, and never fixed his mind upon other women.
सरःसु फुल्लेषु वनेषु चैव ह प्रसन्नचेता विजहार वीर्यवान् ।
तथा स राजन्यवरो विजह्रिवान्यथोर्वशीं प्राप्य पुरा पुरूरवाः ॥१०॥
10. saraḥsu phulleṣu vaneṣu caiva ha; prasannacetā vijahāra vīryavān ,
tathā sa rājanyavaro vijahrivā;nyathorvaśīṁ prāpya purā purūravāḥ.
10. saraḥsu phulleṣu vaneṣu ca eva ha
prasannacetāḥ vijahāra vīryavān
tathā saḥ rājanyavaraḥ vijahrivān
yathā urvaśīm prāpya purā purūravāḥ
10. The valorous one, with a cheerful mind, roamed in the blooming lakes and forests. He enjoyed himself just as Pururavas did in ancient times after obtaining Urvashi.
वपुष्टमा चापि वरं पतिं तदा प्रतीतरूपं समवाप्य भूमिपम् ।
भावेन रामा रमयां बभूव वै विहारकालेष्ववरोधसुन्दरी ॥११॥
11. vapuṣṭamā cāpi varaṁ patiṁ tadā; pratītarūpaṁ samavāpya bhūmipam ,
bhāvena rāmā ramayāṁ babhūva vai; vihārakāleṣvavarodhasundarī.
11. vapuṣṭamā ca api varam patim tadā
pratītarūpam samavāpya bhūmipam
bhāvena rāmā ramayām babhūva
vai vihārakāleṣu avarodhasundarī
11. Then, the most beautiful Vapuṣṭamā, having obtained the king (bhūmipa) as her excellent husband, a man of renowned form, became joyful (ramayām babhūva) with intense feeling (bhāvena). This beautiful lady of the inner chambers was indeed charming during their leisurely activities.