Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-285

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनक उवाच ।
वर्णो विशेषवर्णानां महर्षे केन जायते ।
एतदिच्छाम्यहं श्रोतुं तद्ब्रूहि वदतां वर ॥१॥
1. janaka uvāca ,
varṇo viśeṣavarṇānāṁ maharṣe kena jāyate ,
etadicchāmyahaṁ śrotuṁ tadbrūhi vadatāṁ vara.
1. janakaḥ uvāca varṇaḥ viśeṣavarṇānām maharṣe kena
jāyate etat icchāmi aham śrotum tat brūhi vadatām vara
1. maharṣe vadatām vara kena viśeṣavarṇānām varṇaḥ
jāyate aham etat śrotum icchāmi tat brūhi
1. Janaka said: "O great sage, by what is the social class (varṇa) of those with distinct social statuses determined? I wish to hear this; therefore, please tell me, O best of speakers."
यदेतज्जायतेऽपत्यं स एवायमिति श्रुतिः ।
कथं ब्राह्मणतो जातो विशेषग्रहणं गतः ॥२॥
2. yadetajjāyate'patyaṁ sa evāyamiti śrutiḥ ,
kathaṁ brāhmaṇato jāto viśeṣagrahaṇaṁ gataḥ.
2. yat etat jāyate apatyam saḥ eva ayam iti śrutiḥ
katham brāhmaṇataḥ jātaḥ viśeṣagrahaṇam gataḥ
2. śrutiḥ iti yat apatyam jāyate etat saḥ eva ayam
katham brāhmaṇataḥ jātaḥ viśeṣagrahaṇam gataḥ
2. The sacred text (śruti) declares that 'whatever offspring is born, that very one it is.' So, how is it that one born from a Brahmin has attained a distinct classification?
पराशर उवाच ।
एवमेतन्महाराज येन जातः स एव सः ।
तपसस्त्वपकर्षेण जातिग्रहणतां गतः ॥३॥
3. parāśara uvāca ,
evametanmahārāja yena jātaḥ sa eva saḥ ,
tapasastvapakarṣeṇa jātigrahaṇatāṁ gataḥ.
3. parāśaraḥ uvāca evam etat mahārāja yena jātaḥ saḥ
eva saḥ tapasaḥ tu apakarṣeṇa jātigrahaṇatām gataḥ
3. mahārāja etat evam yena jātaḥ saḥ eva saḥ
tu tapasaḥ apakarṣeṇa jātigrahaṇatām gataḥ
3. Parashara said: "O great king, it is indeed so: by whom one is born, that very one he is. But it is by the diminution of austerities (tapas) that one attains the characteristic of a specific social class (jāti)."
सुक्षेत्राच्च सुबीजाच्च पुण्यो भवति संभवः ।
अतोऽन्यतरतो हीनादवरो नाम जायते ॥४॥
4. sukṣetrācca subījācca puṇyo bhavati saṁbhavaḥ ,
ato'nyatarato hīnādavaro nāma jāyate.
4. sukṣetrāt ca subījāt ca puṇyaḥ bhavati saṃbhavaḥ
ataḥ anyatarataḥ hīnāt avaraḥ nāma jāyate
4. sukṣetrāt ca subījāt ca puṇyaḥ saṃbhavaḥ bhavati
ataḥ anyatarataḥ hīnāt avaraḥ nāma jāyate
4. From a good field and from good seed, virtuous progeny (saṃbhava) is born. But from either of these being inferior, an inferior one is indeed born.
वक्त्राद्भुजाभ्यामूरुभ्यां पद्भ्यां चैवाथ जज्ञिरे ।
सृजतः प्रजापतेर्लोकानिति धर्मविदो विदुः ॥५॥
5. vaktrādbhujābhyāmūrubhyāṁ padbhyāṁ caivātha jajñire ,
sṛjataḥ prajāpaterlokāniti dharmavido viduḥ.
5. vaktrāt bhujābhyām ūrubhyām padbhyām ca eva atha
jajñire sṛjataḥ prajāpateḥ lokān iti dharmavidaḥ viduḥ
5. prajāpateḥ sṛjataḥ lokān vaktrāt bhujābhyām ūrubhyām
padbhyām ca eva atha jajñire iti dharmavidaḥ viduḥ
5. From the mouth, from the arms, from the thighs, and from the feet of Prajāpati, who was creating the various classes of beings (lokān), they were born. Thus do those who understand natural law (dharma) know.
मुखजा ब्राह्मणास्तात बाहुजाः क्षत्रबन्धवः ।
ऊरुजा धनिनो राजन्पादजाः परिचारकाः ॥६॥
6. mukhajā brāhmaṇāstāta bāhujāḥ kṣatrabandhavaḥ ,
ūrujā dhanino rājanpādajāḥ paricārakāḥ.
6. mukhajāḥ brāhmaṇāḥ tāta bāhujāḥ kṣatrabandhavaḥ
ūrujāḥ dhaninaḥ rājan pādajāḥ paricārakāḥ
6. tāta mukhajāḥ brāhmaṇāḥ bāhujāḥ kṣatrabandhavaḥ
rājan ūrujāḥ dhaninaḥ pādajāḥ paricārakāḥ
6. O dear one (tāta), the Brahmins were born from the mouth. The Kṣatriyas were born from the arms. O king (rājan), the wealthy were born from the thighs, and the servants from the feet.
चतुर्णामेव वर्णानामागमः पुरुषर्षभ ।
अतोऽन्ये त्वतिरिक्ता ये ते वै संकरजाः स्मृताः ॥७॥
7. caturṇāmeva varṇānāmāgamaḥ puruṣarṣabha ,
ato'nye tvatiriktā ye te vai saṁkarajāḥ smṛtāḥ.
7. caturṇām eva varṇānām āgamaḥ puruṣarṣabha ataḥ
anye tu atiriktāḥ ye te vai saṃkarajāḥ smṛtāḥ
7. puruṣarṣabha caturṇām eva varṇānām āgamaḥ ataḥ
anye tu ye atiriktāḥ te vai saṃkarajāḥ smṛtāḥ
7. O best among men (puruṣarṣabha), this is indeed the origin of the four social classes (varṇas). But those others who exist beyond these are indeed regarded as born of mixed unions (saṃkarajāḥ).
क्षत्रजातिरथाम्बष्ठा उग्रा वैदेहकास्तथा ।
श्वपाकाः पुल्कसाः स्तेना निषादाः सूतमागधाः ॥८॥
8. kṣatrajātirathāmbaṣṭhā ugrā vaidehakāstathā ,
śvapākāḥ pulkasāḥ stenā niṣādāḥ sūtamāgadhāḥ.
8. kṣatrajātiḥ atha ambaṣṭhāḥ ugrāḥ vaidehakāḥ tathā
śvapakāḥ pulkasāḥ stenāḥ niṣādāḥ sūtamāgadhāḥ
8. atha kṣatrajātiḥ ambaṣṭhāḥ ugrāḥ vaidehakāḥ tathā
śvapakāḥ pulkasāḥ stenāḥ niṣādāḥ sūtamāgadhāḥ
8. Then (there are such mixed groups as) the Kṣatriya-born (mixed caste), Ambaṣṭhas, Ugras, and Vaidehakas. Likewise, (there are) Śvapakas, Pulkasas, thieves, Niṣādas, Sūtas, and Māgadhas.
आयोगाः करणा व्रात्याश्चण्डालाश्च नराधिप ।
एते चतुर्भ्यो वर्णेभ्यो जायन्ते वै परस्परम् ॥९॥
9. āyogāḥ karaṇā vrātyāścaṇḍālāśca narādhipa ,
ete caturbhyo varṇebhyo jāyante vai parasparam.
9. āyogāḥ karaṇāḥ vrātyāḥ caṇḍālāḥ ca narādhipa
ete caturbhyaḥ varṇebhyaḥ jāyante vai parasparam
9. narādhipa ete āyogāḥ karaṇāḥ vrātyāḥ caṇḍālāḥ
ca caturbhyaḥ varṇebhyaḥ parasparam vai jāyante
9. O ruler of men, these Āyogās, Karaṇās, Vrātyās, and Caṇḍālās are indeed born from the mutual intermingling of the four social classes (varṇas).
जनक उवाच ।
ब्रह्मणैकेन जातानां नानात्वं गोत्रतः कथम् ।
बहूनीह हि लोके वै गोत्राणि मुनिसत्तम ॥१०॥
10. janaka uvāca ,
brahmaṇaikena jātānāṁ nānātvaṁ gotrataḥ katham ,
bahūnīha hi loke vai gotrāṇi munisattama.
10. janaka uvāca brahmaṇā ekena jātānām nānātvaṃ gotrataḥ
katham bahūni iha hi loke vai gotrāṇi munisattama
10. janaka uvāca he munisattama ekena brahmaṇā jātānām
gotrataḥ nānātvaṃ katham hi iha loke vai bahūni gotrāṇi
10. Janaka said: 'If all are born from one supreme reality (Brahman), then how can there be diversity in family lineages (gotras)? For, O best of sages, there are indeed many lineages (gotras) in this world.'
यत्र तत्र कथं जाताः स्वयोनिं मुनयो गताः ।
शूद्रयोनौ समुत्पन्ना वियोनौ च तथापरे ॥११॥
11. yatra tatra kathaṁ jātāḥ svayoniṁ munayo gatāḥ ,
śūdrayonau samutpannā viyonau ca tathāpare.
11. yatra tatra katham jātāḥ svayonim munayaḥ gatāḥ
śūdrayonau samutpannāḥ viyonau ca tathā apare
11. yatra tatra katham jātāḥ munayaḥ svayonim gatāḥ
ca tathā apare śūdrayonau viyonau samutpannāḥ
11. How is it that these sages, though born (in various circumstances), attained their own proper lineage (svayoni)? And how were others born in a Śūdra lineage (śūdrayoni), and still others in a mixed lineage (viyoni)?
पराशर उवाच ।
राजन्नैतद्भवेद्ग्राह्यमपकृष्टेन जन्मना ।
महात्मनां समुत्पत्तिस्तपसा भावितात्मनाम् ॥१२॥
12. parāśara uvāca ,
rājannaitadbhavedgrāhyamapakṛṣṭena janmanā ,
mahātmanāṁ samutpattistapasā bhāvitātmanām.
12. parāśara uvāca rājan na etat bhavet grāhyam apakṛṣṭena
janmanā mahātmanām samutpattiḥ tapasā bhāvitātmanām
12. parāśara uvāca he rājan tapasā bhāvitātmanām mahātmanām
samutpattiḥ apakṛṣṭena janmanā etat na grāhyam bhavet
12. Parāśara said: 'O King, the origin (samutpatti) of great souls (mahātman) whose inner being (ātman) has been purified by austerity (tapas) should not be deemed inferior due to their birth (janman).'
उत्पाद्य पुत्रान्मुनयो नृपते यत्र तत्र ह ।
स्वेनैव तपसा तेषामृषित्वं विदधुः पुनः ॥१३॥
13. utpādya putrānmunayo nṛpate yatra tatra ha ,
svenaiva tapasā teṣāmṛṣitvaṁ vidadhuḥ punaḥ.
13. utpādya putrān munayaḥ nṛpate yatra tatra ha
svena eva tapasā teṣām ṛṣitvam vidadhuḥ punaḥ
13. nṛpate,
munayaḥ putrān utpādya,
yatra tatra ha,
svena eva tapasā teṣām ṛṣitvam punaḥ vidadhuḥ
13. O King, after begetting sons, the sages, in various places, by their own spiritual austerity (tapas), bestowed upon those sons the status of a sage (ṛṣitva) once again.
पितामहश्च मे पूर्वमृश्यशृङ्गश्च काश्यपः ।
वटस्ताण्ड्यः कृपश्चैव कक्षीवान्कमठादयः ॥१४॥
14. pitāmahaśca me pūrvamṛśyaśṛṅgaśca kāśyapaḥ ,
vaṭastāṇḍyaḥ kṛpaścaiva kakṣīvānkamaṭhādayaḥ.
14. pitāmahaḥ ca me pūrvam ṛśyaśṛṅgaḥ ca kāśyapaḥ
vaṭaḥ tāṇḍyaḥ kṛpaḥ ca eva kakṣīvān kamaṭha ādayaḥ
14. pūrvam me pitāmahaḥ ca,
ṛśyaśṛṅgaḥ ca,
kāśyapaḥ,
vaṭaḥ,
tāṇḍyaḥ,
kṛpaḥ ca eva,
kakṣīvān,
kamaṭha ādayaḥ
14. My grandfather (pitāmaha), Ṛṣyaśṛṅga, and Kāśyapa from earlier times; Vaṭa, Tāṇḍya, Kṛpa, Kakṣīvān, Kamaṭha, and others (ādayaḥ) are among them.
यवक्रीतश्च नृपते द्रोणश्च वदतां वरः ।
आयुर्मतङ्गो दत्तश्च द्रुपदो मत्स्य एव च ॥१५॥
15. yavakrītaśca nṛpate droṇaśca vadatāṁ varaḥ ,
āyurmataṅgo dattaśca drupado matsya eva ca.
15. yavakrītaḥ ca nṛpate droṇaḥ ca vadatām varaḥ
āyuḥ mataṅgaḥ dattaḥ ca drupadaḥ matsyaḥ eva ca
15. nṛpate,
yavakrītaḥ ca,
vadatām varaḥ droṇaḥ ca,
āyuḥ,
mataṅgaḥ,
dattaḥ ca,
drupadaḥ,
matsyaḥ eva ca
15. O King, Yavakrīta, and Droṇa, who is the foremost among speakers; Āyu, Mataṅga, and Datta; Drupada, and Matsya as well.
एते स्वां प्रकृतिं प्राप्ता वैदेह तपसोऽऽश्रयात् ।
प्रतिष्ठिता वेदविदो दमे तपसि चैव हि ॥१६॥
16. ete svāṁ prakṛtiṁ prāptā vaideha tapaso''śrayāt ,
pratiṣṭhitā vedavido dame tapasi caiva hi.
16. ete svām prakṛtim prāptā vaideha tapasaḥ āśrayāt
pratiṣṭhitā vedavidaḥ dame tapasi ca eva hi
16. vaideha,
ete vedavidaḥ,
tapasaḥ āśrayāt svām prakṛtim prāptā,
dame ca tapasi eva hi pratiṣṭhitā
16. O Vaideha, these (sages) attained their intrinsic nature (prakṛti) through the practice of spiritual austerity (tapas). They became established as knowers of the Vedas, firm in self-control and indeed in spiritual austerity (tapas).
मूलगोत्राणि चत्वारि समुत्पन्नानि पार्थिव ।
अङ्गिराः कश्यपश्चैव वसिष्ठो भृगुरेव च ॥१७॥
17. mūlagotrāṇi catvāri samutpannāni pārthiva ,
aṅgirāḥ kaśyapaścaiva vasiṣṭho bhṛgureva ca.
17. mūlagotrāṇi catvāri samutpannāni pārthiva
aṅgirāḥ kaśyapaḥ ca eva vasiṣṭhaḥ bhṛguḥ eva ca
17. pārthiva catvāri mūlagotrāṇi samutpannāni
aṅgirāḥ kaśyapaḥ ca eva vasiṣṭhaḥ bhṛguḥ eva ca
17. O king, four fundamental lineages (gotra) arose: Angiras, Kashyapa, Vasishtha, and Bhrigu.
कर्मतोऽन्यानि गोत्राणि समुत्पन्नानि पार्थिव ।
नामधेयानि तपसा तानि च ग्रहणं सताम् ॥१८॥
18. karmato'nyāni gotrāṇi samutpannāni pārthiva ,
nāmadheyāni tapasā tāni ca grahaṇaṁ satām.
18. karmataḥ anyāni gotrāṇi samutpannāni pārthiva
nāmadheyāni tapasā tāni ca grahaṇam satām
18. pārthiva karmataḥ anyāni gotrāṇi samutpannāni
ca tāni nāmadheyāni tapasā satām grahaṇam
18. O king, other lineages (gotra) arose due to actions (karma); and those names, acquired through asceticism (tapas), are accepted by the righteous.
जनक उवाच ।
विशेषधर्मान्वर्णानां प्रब्रूहि भगवन्मम ।
तथा सामान्यधर्मांश्च सर्वत्र कुशलो ह्यसि ॥१९॥
19. janaka uvāca ,
viśeṣadharmānvarṇānāṁ prabrūhi bhagavanmama ,
tathā sāmānyadharmāṁśca sarvatra kuśalo hyasi.
19. janakaḥ uvāca viśeṣadharmān varṇānām prabrūhi bhagavan
mama tathā sāmānyadharmān ca sarvatra kuśalaḥ hi asi
19. janakaḥ uvāca bhagavan mama varṇānām viśeṣadharmān
tathā sāmānyadharmān ca prabrūhi hi sarvatra kuśalaḥ asi
19. Janaka said: "O revered one, please explain to me the specific duties (dharma) of the social classes, and also the general duties (dharma), for you are skilled in all matters."
पराशर उवाच ।
प्रतिग्रहो याजनं च तथैवाध्यापनं नृप ।
विशेषधर्मो विप्राणां रक्षा क्षत्रस्य शोभना ॥२०॥
20. parāśara uvāca ,
pratigraho yājanaṁ ca tathaivādhyāpanaṁ nṛpa ,
viśeṣadharmo viprāṇāṁ rakṣā kṣatrasya śobhanā.
20. parāśaraḥ uvāca pratigrahaḥ yājanam ca tathā eva adhyāpanam
nṛpa viśeṣadharmaḥ viprāṇām rakṣā kṣatrasya śobhanā
20. parāśaraḥ uvāca nṛpa pratigrahaḥ yājanam ca tathā eva
adhyāpanam viprāṇām viśeṣadharmaḥ kṣatrasya rakṣā śobhanā
20. Parashara said: "O king, accepting gifts, officiating Vedic rituals (yajña), and teaching are the specific duties (dharma) of the Brahmins. Protection is the proper duty (dharma) of the Kshatriyas."
कृषिश्च पाशुपाल्यं च वाणिज्यं च विशामपि ।
द्विजानां परिचर्या च शूद्रकर्म नराधिप ॥२१॥
21. kṛṣiśca pāśupālyaṁ ca vāṇijyaṁ ca viśāmapi ,
dvijānāṁ paricaryā ca śūdrakarma narādhipa.
21. kṛṣiḥ ca pāśupālyam ca vāṇijyam ca viśām api
dvijānām paricaryā ca śūdrakarma narādhipa
21. narādhipa viśām api kṛṣiḥ ca pāśupālyam ca vāṇijyam
ca (asti) ca dvijānām paricaryā śūdrakarma (asti)
21. O King, agriculture, cattle rearing, and trade are the occupations of the Vaiśyas. Service to the twice-born is the work of the Śūdras.
विशेषधर्मा नृपते वर्णानां परिकीर्तिताः ।
धर्मान्साधारणांस्तात विस्तरेण शृणुष्व मे ॥२२॥
22. viśeṣadharmā nṛpate varṇānāṁ parikīrtitāḥ ,
dharmānsādhāraṇāṁstāta vistareṇa śṛṇuṣva me.
22. viśeṣadharmā nṛpate varṇānām parikīrtitāḥ |
dharmān sādhāraṇān tāta vistareṇa śṛṇuṣva me
22. nṛpate varṇānām viśeṣadharmāḥ parikīrtitāḥ
tāta me vistareṇa sādhāraṇān dharmān śṛṇuṣva
22. O King, the specific constitutions (dharma) of the social classes (varṇas) have been described. Now, O dear one, listen to me explaining the common constitutions (dharma) in detail.
आनृशंस्यमहिंसा चाप्रमादः संविभागिता ।
श्राद्धकर्मातिथेयं च सत्यमक्रोध एव च ॥२३॥
23. ānṛśaṁsyamahiṁsā cāpramādaḥ saṁvibhāgitā ,
śrāddhakarmātitheyaṁ ca satyamakrodha eva ca.
23. ānṛśaṃsyam ahiṃsā ca apramādaḥ saṃvibhāgitā |
śrāddhakarma ātithyeyam ca satyam akrodhaḥ eva ca
23. ānṛśaṃsyam ahiṃsā ca apramādaḥ saṃvibhāgitā ca
śrāddhakarmātithyeyam satyam eva ca akrodhaḥ (ete dharmāḥ santi)
23. Kindness, non-violence, vigilance, impartiality, the performance of ancestral rites (śrāddha), hospitality, truthfulness, and freedom from anger.
स्वेषु दारेषु संतोषः शौचं नित्यानसूयता ।
आत्मज्ञानं तितिक्षा च धर्माः साधारणा नृप ॥२४॥
24. sveṣu dāreṣu saṁtoṣaḥ śaucaṁ nityānasūyatā ,
ātmajñānaṁ titikṣā ca dharmāḥ sādhāraṇā nṛpa.
24. sveṣu dāreṣu santoṣaḥ śaucam nitya anasūyatā
| ātmajñānam titikṣā ca dharmāḥ sādhāraṇā nṛpa
24. nṛpa sveṣu dāreṣu santoṣaḥ śaucam nitya anasūyatā
ātmajñānam ca titikṣā ca (ete) sādhāraṇāḥ dharmāḥ (santi)
24. Contentment with one's own spouse, purity, constant freedom from malice, knowledge of the true Self (ātman), and forbearance - these, O King, are the common constitutions (dharma).
ब्राह्मणाः क्षत्रिया वैश्यास्त्रयो वर्णा द्विजातयः ।
अत्र तेषामधीकारो धर्मेषु द्विपदां वर ॥२५॥
25. brāhmaṇāḥ kṣatriyā vaiśyāstrayo varṇā dvijātayaḥ ,
atra teṣāmadhīkāro dharmeṣu dvipadāṁ vara.
25. brāhmaṇāḥ kṣatriyāḥ vaiśyāḥ trayaḥ varṇāḥ dvijātayaḥ
atra teṣām adhīkāraḥ dharmeṣu dvipadām vara
25. dvipadām vara brāhmaṇāḥ kṣatriyāḥ vaiśyāḥ trayaḥ
varṇāḥ dvijātayaḥ atra teṣām adhīkāraḥ dharmeṣu
25. O best among humans, Brahmins, Kshatriyas, and Vaishyas are the three classes that are 'twice-born' (dvijāti). It is these classes who have the right and authority (adhikāra) regarding the natural laws and prescribed duties (dharma).
विकर्मावस्थिता वर्णाः पतन्ति नृपते त्रयः ।
उन्नमन्ति यथासन्तमाश्रित्येह स्वकर्मसु ॥२६॥
26. vikarmāvasthitā varṇāḥ patanti nṛpate trayaḥ ,
unnamanti yathāsantamāśrityeha svakarmasu.
26. vikarmāvasthitāḥ varṇāḥ patanti nṛpate trayaḥ
unnamanti yathāsantam āśritya iha svakarmasu
26. nṛpate trayaḥ varṇāḥ vikarmāvasthitāḥ patanti
iha svakarmasu yathāsantam āśritya unnamanti
26. O King, the three social classes (varṇa) fall when they are engaged in improper actions (vikarma). However, they prosper in this world by properly adhering to their own prescribed duties (karma).
न चापि शूद्रः पततीति निश्चयो न चापि संस्कारमिहार्हतीति वा ।
श्रुतिप्रवृत्तं न च धर्ममाप्नुते न चास्य धर्मे प्रतिषेधनं कृतम् ॥२७॥
27. na cāpi śūdraḥ patatīti niścayo; na cāpi saṁskāramihārhatīti vā ,
śrutipravṛttaṁ na ca dharmamāpnute; na cāsya dharme pratiṣedhanaṁ kṛtam.
27. na ca api śūdraḥ patati iti niścayaḥ
na ca api saṃskāram iha arhati iti vā
śrutipravṛttam na ca dharmam āpnute
na ca asya dharme pratiṣedhanam kṛtam
27. na śūdraḥ patati iti niścayaḥ ca api
iha saṃskāram na arhati iti vā ca
śrutipravṛttam dharmam na āpnute ca
asya dharme pratiṣedhanam na kṛtam
27. It is not a certainty that a Shudra falls. Nor is he entitled to undergo a purification rite (saṃskāra) here. And he does not attain the specific prescribed duties (dharma) originating from Vedic revelation (śruti). Yet, no general prohibition is made for him regarding universal natural law (dharma).
वैदेहकं शूद्रमुदाहरन्ति द्विजा महाराज श्रुतोपपन्नाः ।
अहं हि पश्यामि नरेन्द्र देवं विश्वस्य विष्णुं जगतः प्रधानम् ॥२८॥
28. vaidehakaṁ śūdramudāharanti; dvijā mahārāja śrutopapannāḥ ,
ahaṁ hi paśyāmi narendra devaṁ; viśvasya viṣṇuṁ jagataḥ pradhānam.
28. vaidehakam śūdram udāharanti
dvijāḥ mahārāja śrutopapannāḥ
aham hi paśyāmi narendra devam
viśvasya viṣṇum jagataḥ pradhānam
28. mahārāja śrutopapannāḥ dvijāḥ
vaidehakam śūdram udāharanti hi
narendra aham viśvasya jagataḥ
devam viṣṇum pradhānam paśyāmi
28. O great King (mahārāja), the 'twice-born' (dvijāti) who are conversant with Vedic revelation (śruti) categorize a Vaidehaka as a Shudra. However, O King (narendra), I indeed perceive the divine Vishnu as the supreme principle (pradhāna) of the entire universe.
सतां वृत्तमनुष्ठाय निहीना उज्जिहीर्षवः ।
मन्त्रवर्जं न दुष्यन्ति कुर्वाणाः पौष्टिकीः क्रियाः ॥२९॥
29. satāṁ vṛttamanuṣṭhāya nihīnā ujjihīrṣavaḥ ,
mantravarjaṁ na duṣyanti kurvāṇāḥ pauṣṭikīḥ kriyāḥ.
29. satām vṛttam anuṣṭhāya nihīnāḥ ujjihīrṣavaḥ
mantravarjam na duṣyanti kurvāṇāḥ pauṣṭikīḥ kriyāḥ
29. nihīnāḥ ujjihīrṣavaḥ satām vṛttam anuṣṭhāya
mantravarjam pauṣṭikīḥ kriyāḥ kurvāṇāḥ na duṣyanti
29. Those of low status, aspiring to elevate themselves, do not incur fault when they perform beneficial actions (kriyāḥ) by following the practices of the virtuous, provided they omit the sacred incantations (mantras).
यथा यथा हि सद्वृत्तमालम्बन्तीतरे जनाः ।
तथा तथा सुखं प्राप्य प्रेत्य चेह च शेरते ॥३०॥
30. yathā yathā hi sadvṛttamālambantītare janāḥ ,
tathā tathā sukhaṁ prāpya pretya ceha ca śerate.
30. yathā yathā hi sadvṛttam ālambante itare janāḥ
tathā tathā sukham prāpya pretya ca iha ca śerate
30. hi yathā yathā itare janāḥ sadvṛttam ālambante,
tathā tathā sukham prāpya,
iha ca pretya ca śerate
30. Indeed, as other people embrace virtuous conduct, they consequently attain happiness and find peace both in this world and the hereafter.
जनक उवाच ।
किं कर्म दूषयत्येनमथ जातिर्महामुने ।
संदेहो मे समुत्पन्नस्तन्मे व्याख्यातुमर्हसि ॥३१॥
31. janaka uvāca ,
kiṁ karma dūṣayatyenamatha jātirmahāmune ,
saṁdeho me samutpannastanme vyākhyātumarhasi.
31. janakaḥ uvāca kim karma dūṣayati enam atha jātiḥ mahāmune
sandehaḥ me samutpannaḥ tat me vyākhyātum arhasi
31. janakaḥ uvāca – mahāmune,
kim karma enam dūṣayati,
atha jātiḥ? me sandehaḥ samutpannaḥ; tat me vyākhyātum arhasi
31. Janaka said: 'O great sage (mahāmuni), is it action (karma) or birth (jāti) that causes this person's impurity? A doubt has arisen within me, and you should explain this to me.'
पराशर उवाच ।
असंशयं महाराज उभयं दोषकारकम् ।
कर्म चैव हि जातिश्च विशेषं तु निशामय ॥३२॥
32. parāśara uvāca ,
asaṁśayaṁ mahārāja ubhayaṁ doṣakārakam ,
karma caiva hi jātiśca viśeṣaṁ tu niśāmaya.
32. parāśaraḥ uvāca asaṃśayam mahārāja ubhayam doṣakārakam
karma ca eva hi jātiḥ ca viśeṣam tu niśāmaya
32. parāśaraḥ uvāca – mahārāja,
asaṃśayam,
karma ca hi jātiḥ ca ubhayam doṣakārakam (asti).
tu viśeṣam niśāmaya
32. Parāśara said: 'O great king (mahārāja), undoubtedly both action (karma) and birth (jāti) indeed cause impurity. However, listen to the specific distinction.'
जात्या च कर्मणा चैव दुष्टं कर्म निषेवते ।
जात्या दुष्टश्च यः पापं न करोति स पूरुषः ॥३३॥
33. jātyā ca karmaṇā caiva duṣṭaṁ karma niṣevate ,
jātyā duṣṭaśca yaḥ pāpaṁ na karoti sa pūruṣaḥ.
33. jātyā ca karmaṇā ca eva duṣṭam karma niṣevate |
jātyā duṣṭaḥ ca yaḥ pāpam na karoti saḥ pūruṣaḥ
33. jātyā ca karmaṇā ca eva duṣṭam karma niṣevate
yaḥ jātyā duṣṭaḥ ca pāpam na karoti saḥ pūruṣaḥ
33. One engages in wicked actions (karma), whether by (their inherent) nature (jāti) or by (previous) deeds (karma). However, that person (puruṣa) who, despite being flawed by birth (jāti), does not commit sin (pāpa), is (a truly virtuous) person (puruṣa).
जात्या प्रधानं पुरुषं कुर्वाणं कर्म धिक्कृतम् ।
कर्म तद्दूषयत्येनं तस्मात्कर्म नशोभनम् ॥३४॥
34. jātyā pradhānaṁ puruṣaṁ kurvāṇaṁ karma dhikkṛtam ,
karma taddūṣayatyenaṁ tasmātkarma naśobhanam.
34. jātyā pradhānam puruṣam kurvāṇam karma dhikkṛtam
| karma tat dūṣayati enam tasmāt karma na śobhanam
34. jātyā pradhānam puruṣam dhikkṛtam karma kurvāṇam
tat karma enam dūṣayati tasmāt karma na śobhanam
34. If a person (puruṣa) pre-eminent by birth (jāti) performs a condemned action (karma), that (very) action (karma) corrupts him. Therefore, such an action (karma) is not proper.
जनक उवाच ।
कानि कर्माणि धर्म्याणि लोकेऽस्मिन्द्विजसत्तम ।
न हिंसन्तीह भूतानि क्रियमाणानि सर्वदा ॥३५॥
35. janaka uvāca ,
kāni karmāṇi dharmyāṇi loke'smindvijasattama ,
na hiṁsantīha bhūtāni kriyamāṇāni sarvadā.
35. janaka uvāca | kāni karmāṇi dharmyāṇi loke asmin
dvijasattama | na hiṃsanti iha bhūtāni kriyamāṇāni sarvadā
35. janaka uvāca dvijasattama asmin loke kāni dharmyāṇi
karmāṇi kriyamāṇāni iha bhūtāni sarvadā na hiṃsanti?
35. Janaka said: 'O best among the twice-born, what are those righteous actions (karma), conforming to natural law (dharma), in this world, which, when performed, never harm any beings (bhūta)?'
पराशर उवाच ।
शृणु मेऽत्र महाराज यन्मां त्वं परिपृच्छसि ।
यानि कर्माण्यहिंस्राणि नरं त्रायन्ति सर्वदा ॥३६॥
36. parāśara uvāca ,
śṛṇu me'tra mahārāja yanmāṁ tvaṁ paripṛcchasi ,
yāni karmāṇyahiṁsrāṇi naraṁ trāyanti sarvadā.
36. parāśara uvāca | śṛṇu me atra mahārāja yat mām tvam
paripṛcchasi | yāni karmāṇi ahiṃsrāṇi naram trāyanti sarvadā
36. parāśara uvāca mahārāja,
tvam yat mām paripṛcchasi,
atra me śṛṇu yāni ahiṃsrāṇi karmāṇi naram sarvadā trāyanti
36. Parāśara said: 'O great king, listen to me concerning what you have asked me. (I will tell you) which non-injurious actions (karma) always protect a person.'
संन्यस्याग्नीनुपासीनाः पश्यन्ति विगतज्वराः ।
नैःश्रेयसं धर्मपथं समारुह्य यथाक्रमम् ॥३७॥
37. saṁnyasyāgnīnupāsīnāḥ paśyanti vigatajvarāḥ ,
naiḥśreyasaṁ dharmapathaṁ samāruhya yathākramam.
37. saṃnyasya agnīn upāsīnāḥ paśyanti vigatajvarāḥ
naiḥśreyasam dharmapathām samāruhya yathākramam
37. vigatajvarāḥ agnīn saṃnyasya upāsīnāḥ yathākramam
dharmapathām samāruhya naiḥśreyasam paśyanti
37. Having renounced their [Vedic] fires and dedicating themselves to contemplation, those free from anxiety progressively ascend the path of natural law (dharma) and thus perceive the ultimate good.
प्रश्रिता विनयोपेता दमनित्याः सुसंशिताः ।
प्रयान्ति स्थानमजरं सर्वकर्मविवर्जिताः ॥३८॥
38. praśritā vinayopetā damanityāḥ susaṁśitāḥ ,
prayānti sthānamajaraṁ sarvakarmavivarjitāḥ.
38. praśritāḥ vinayopetāḥ damanityāḥ susaṃśitāḥ
prayānti sthānam ajaram sarvakarmavivarjitāḥ
38. praśritāḥ vinayopetāḥ damanityāḥ susaṃśitāḥ
sarvakarmavivarjitāḥ ajaram sthānam prayānti
38. Those who are humble, endowed with modesty, perpetually engaged in self-control, and thoroughly disciplined, attain the ageless state, being free from the consequences of all actions (karma).
सर्वे वर्णा धर्मकार्याणि सम्यक्कृत्वा राजन्सत्यवाक्यानि चोक्त्वा ।
त्यक्त्वाधर्मं दारुणं जीवलोके यान्ति स्वर्गं नात्र कार्यो विचारः ॥३९॥
39. sarve varṇā dharmakāryāṇi samya;kkṛtvā rājansatyavākyāni coktvā ,
tyaktvādharmaṁ dāruṇaṁ jīvaloke; yānti svargaṁ nātra kāryo vicāraḥ.
39. sarve varṇāḥ dharmakāryāṇi samyakkṛtvā
rājan satyavākyāni ca uktvā
tyaktvā adharmam dāruṇam jīvaloke
yānti svargam na atra kāryaḥ vicāraḥ
39. rājan sarve varṇāḥ dharmakāryāṇi
samyakkṛtvā ca satyavākyāni uktvā
jīvaloke dāruṇam adharmam tyaktvā
svargam yānti atra vicāraḥ na kāryaḥ
39. O King, all social classes, having correctly fulfilled their constitutional duties (dharma) and spoken truthful words, and having abandoned terrible unrighteousness (adharma) in the world of living beings, attain heaven. There is no need for deliberation regarding this.