Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-62

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
श्रुत्वैतद्वचनं ब्रह्मन्व्यासेनोक्तं महात्मना ।
अश्वमेधं प्रति तदा किं नृपः प्रचकार ह ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
śrutvaitadvacanaṁ brahmanvyāsenoktaṁ mahātmanā ,
aśvamedhaṁ prati tadā kiṁ nṛpaḥ pracakāra ha.
1. janamejayaḥ uvāca śrutvā etat vacanam brahman vyāsena uktam
mahātmanā aśvamedham prati tadā kim nṛpaḥ pracakāra ha
1. janamejayaḥ uvāca brahman mahātmanā vyāsena uktam etat
vacanam aśvamedham prati śrutvā tadā nṛpaḥ kim ha pracakāra
1. Janamejaya said: "O Brahmin (brahman), having heard this instruction concerning the aśvamedha (Vedic ritual), which was spoken by the great sage Vyasa, what did the king then actually do?"
रत्नं च यन्मरुत्तेन निहितं पृथिवीतले ।
तदवाप कथं चेति तन्मे ब्रूहि द्विजोत्तम ॥२॥
2. ratnaṁ ca yanmaruttena nihitaṁ pṛthivītale ,
tadavāpa kathaṁ ceti tanme brūhi dvijottama.
2. ratnam ca yat maruttena nihitam pṛthivītale
tat avāpa katham ca iti tat me brūhi dvijottama
2. ca yat maruttena pṛthivītale nihitam ratnam,
tat katham avāpa ca iti tat me dvijottama brūhi
2. And how did he acquire that treasure, which was placed on the surface of the earth by Marutta? Please tell me that, O best among the twice-born (dvija)!
वैशंपायन उवाच ।
श्रुत्वा द्वैपायनवचो धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
भ्रातॄन्सर्वान्समानाय्य काले वचनमब्रवीत् ।
अर्जुनं भीमसेनं च माद्रीपुत्रौ यमावपि ॥३॥
3. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śrutvā dvaipāyanavaco dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
bhrātṝnsarvānsamānāyya kāle vacanamabravīt ,
arjunaṁ bhīmasenaṁ ca mādrīputrau yamāvapi.
3. vaiśaṃpāyana uvāca | śrutvā dvaipāyana-vacaḥ
dharma-rājaḥ yudhiṣṭhiraḥ | bhrātṝn
sarvān samānāyya kāle vacanam abravīt |
arjunam bhīmasenam ca mādrī-putrau yamau api
3. vaiśaṃpāyana uvāca dharma-rājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
dvaipāyana-vacaḥ śrutvā sarvān
bhrātṝn arjunam bhīmasenam ca mādrī-putrau
yamau api samānāyya kāle vacanam abravīt
3. Vaiśaṃpāyana said: Having heard the words of Dvaipāyana, Yudhiṣṭhira, the king of natural law (dharma-rāja), summoned all his brothers - Arjuna, Bhīmasena, and also the two sons of Mādrī (the twins, Nakula and Sahadeva) - and then spoke these words at the opportune moment.
श्रुतं वो वचनं वीराः सौहृदाद्यन्महात्मना ।
कुरूणां हितकामेन प्रोक्तं कृष्णेन धीमता ॥४॥
4. śrutaṁ vo vacanaṁ vīrāḥ sauhṛdādyanmahātmanā ,
kurūṇāṁ hitakāmena proktaṁ kṛṣṇena dhīmatā.
4. śrutam vaḥ vacanam vīrāḥ sauhṛdāt yat mahātmanā
| kurūṇām hita-kāmena proktam kṛṣṇena dhī-matā
4. vīrāḥ vaḥ śrutam tat vacanam yat mahātmanā dhī-matā
kṛṣṇena kurūṇām hita-kāmena sauhṛdāt proktam
4. O heroes, you have heard those words which were spoken out of friendship by the great-souled, intelligent Kṛṣṇa, who desired the welfare of the Kurus.
तपोवृद्धेन महता सुहृदां भूतिमिच्छता ।
गुरुणा धर्मशीलेन व्यासेनाद्भुतकर्मणा ॥५॥
5. tapovṛddhena mahatā suhṛdāṁ bhūtimicchatā ,
guruṇā dharmaśīlena vyāsenādbhutakarmaṇā.
5. tapaḥ-vṛddhena mahatā suhṛdām bhūtim icchatā
| guruṇā dharma-śīlena vyāsena adbhuta-karmaṇā
5. mahatā tapaḥ-vṛddhena suhṛdām bhūtim icchatā guruṇā
dharma-śīlena adbhuta-karmaṇā vyāsena (proktam)
5. Also by the great Vyāsa, the teacher (guru), who has grown great through asceticism (tapas), who desires the welfare of his friends, who is of righteous conduct (dharma), and who performs wondrous deeds.
भीष्मेण च महाप्राज्ञ गोविन्देन च धीमता ।
संस्मृत्य तदहं सम्यक्कर्तुमिच्छामि पाण्डवाः ॥६॥
6. bhīṣmeṇa ca mahāprājña govindena ca dhīmatā ,
saṁsmṛtya tadahaṁ samyakkartumicchāmi pāṇḍavāḥ.
6. bhīṣmeṇa ca mahā-prājña govindena ca dhī-matā |
saṃsmṛtya tat aham samyak kartum icchāmi pāṇḍavāḥ
6. ca mahā-prājña bhīṣmeṇa ca dhī-matā govindena (proktam) pāṇḍavāḥ,
aham tat saṃsmṛtya samyak kartum icchāmi
6. And by the greatly wise Bhīṣma, and by the intelligent Govinda (Kṛṣṇa). Remembering that (advice) thoroughly, O Pāṇḍavas, I desire to act.
आयत्यां च तदात्वे च सर्वेषां तद्धि नो हितम् ।
अनुबन्धे च कल्याणं यद्वचो ब्रह्मवादिनः ॥७॥
7. āyatyāṁ ca tadātve ca sarveṣāṁ taddhi no hitam ,
anubandhe ca kalyāṇaṁ yadvaco brahmavādinaḥ.
7. āyatyām ca tadātve ca sarveṣām tat hi naḥ hitam
| anubandhe ca kalyāṇam yat vacaḥ brahmavādinaḥ
7. Indeed, that counsel of the knowers of sacred texts (brahmavādinaḥ) is beneficial for us all, both in the present and in the future, and its long-term consequence is auspicious.
इयं हि वसुधा सर्वा क्षीणरत्ना कुरूद्वहाः ।
तच्चाचष्ट बहु व्यासो मरुत्तस्य धनं नृपाः ॥८॥
8. iyaṁ hi vasudhā sarvā kṣīṇaratnā kurūdvahāḥ ,
taccācaṣṭa bahu vyāso maruttasya dhanaṁ nṛpāḥ.
8. iyam hi vasudhā sarvā kṣīṇaratnā kurūdvahāḥ |
tat ca ācaṣṭa bahu vyāsaḥ maruttasya dhanam nṛpāḥ
8. O leaders of the Kurus, this entire earth is indeed diminished of its treasures. And Vyasa often recounted that great wealth of Marutta, O kings.
यद्येतद्वो बहुमतं मन्यध्वं वा क्षमं यदि ।
तदानयामहे सर्वे कथं वा भीम मन्यसे ॥९॥
9. yadyetadvo bahumataṁ manyadhvaṁ vā kṣamaṁ yadi ,
tadānayāmahe sarve kathaṁ vā bhīma manyase.
9. yadi etat vaḥ bahumatam manyadhvam vā kṣamam yadi
| tadā ānayāmahe sarve katham vā bhīma manyase
9. If this is highly approved by you, or if you consider it proper, then all of us shall bring it. Or, what do you think, O Bhima?
इत्युक्तवाक्ये नृपतौ तदा कुरुकुलोद्वह ।
भीमसेनो नृपश्रेष्ठं प्राञ्जलिर्वाक्यमब्रवीत् ॥१०॥
10. ityuktavākye nṛpatau tadā kurukulodvaha ,
bhīmaseno nṛpaśreṣṭhaṁ prāñjalirvākyamabravīt.
10. iti uktavākye nṛpatau tadā kurukulodvaha |
bhīmasenaḥ nṛpaśreṣṭham prāñjaliḥ vākyam abravīt
10. When the king had thus spoken, then, O upholder of the Kuru lineage, Bhimasena, with folded hands, addressed these words to the foremost of kings.
रोचते मे महाबाहो यदिदं भाषितं त्वया ।
व्यासाख्यातस्य वित्तस्य समुपानयनं प्रति ॥११॥
11. rocate me mahābāho yadidaṁ bhāṣitaṁ tvayā ,
vyāsākhyātasya vittasya samupānayanaṁ prati.
11. rocate me mahābāho yat idam bhāṣitam tvayā
vyāsākhyātasya vittasya samupānayanaṃ prati
11. mahābāho,
tvayā yat idaṃ vyāsākhyātasya vittasya samupānayanaṃ prati bhāṣitaṃ,
me rocate.
11. O mighty-armed one, I am pleased by this speech of yours concerning the acquisition of the knowledge (vitta) narrated by Vyāsa.
यदि तत्प्राप्नुयामेह धनमाविक्षितं प्रभो ।
कृतमेव महाराज भवेदिति मतिर्मम ॥१२॥
12. yadi tatprāpnuyāmeha dhanamāvikṣitaṁ prabho ,
kṛtameva mahārāja bhavediti matirmama.
12. yadi tat prāpnuyām iha dhanam āvīkṣitam prabho
kṛtam eva mahārāja bhavet iti matiḥ mama
12. prabho,
mahārāja,
yadi iha tat āvīkṣitam dhanam prāpnuyām,
(tarhi) kṛtam eva bhavet iti mama matiḥ.
12. O lord, if I were to obtain that desired wealth (dhanam) here, then, O great king, it would indeed be accomplished – such is my conviction (mati).
ते वयं प्रणिपातेन गिरीशस्य महात्मनः ।
तदानयाम भद्रं ते समभ्यर्च्य कपर्दिनम् ॥१३॥
13. te vayaṁ praṇipātena girīśasya mahātmanaḥ ,
tadānayāma bhadraṁ te samabhyarcya kapardinam.
13. te vayam praṇipātena girīśasya mahātmanaḥ tad
ānayāma bhadram te samabhyarcya kapardinam
13. te vayam,
mahātmanaḥ girīśasya praṇipātena,
kapardinam samabhyarcya,
tad ānayāma.
te bhadram.
13. Having prostrated before the great-souled Lord of mountains (Girīśa) and having duly worshipped Kapardin (Śiva), we shall then acquire that. May it be well with you.
तं विभुं देवदेवेशं तस्यैवानुचरांश्च तान् ।
प्रसाद्यार्थमवाप्स्यामो नूनं वाग्बुद्धिकर्मभिः ॥१४॥
14. taṁ vibhuṁ devadeveśaṁ tasyaivānucarāṁśca tān ,
prasādyārthamavāpsyāmo nūnaṁ vāgbuddhikarmabhiḥ.
14. tam vibhum devadeveśam tasya eva anucarān ca tān
prasādya artham avāpsyāmaḥ nūnam vāk buddhi karma bhiḥ
14. tam vibhum devadeveśam,
tasya eva tān anucarān ca prasādya,
nūnam vāk-buddhi-karma-bhiḥ artham avāpsyāmaḥ.
14. Having propitiated that all-pervading one, the Lord of lords (Śiva), and indeed his followers, we shall certainly attain our objective (artha) through speech, intellect, and action (karma).
रक्षन्ते ये च तद्द्रव्यं किंकरा रौद्रदर्शनाः ।
ते च वश्या भविष्यन्ति प्रसन्ने वृषभध्वजे ॥१५॥
15. rakṣante ye ca taddravyaṁ kiṁkarā raudradarśanāḥ ,
te ca vaśyā bhaviṣyanti prasanne vṛṣabhadhvaje.
15. rakṣante ye ca tat dravyam kiṅkarāḥ raudradarśanāḥ
te ca vaśyāḥ bhaviṣyanti prasanne vṛṣabhadhvaje
15. And those terrifying-looking servants who guard that treasure will become submissive when Śiva, who has the bull banner, is pleased.
श्रुत्वैवं वदतस्तस्य वाक्यं भीमस्य भारत ।
प्रीतो धर्मात्मजो राजा बभूवातीव भारत ।
अर्जुनप्रमुखाश्चापि तथेत्येवाब्रुवन्मुदा ॥१६॥
16. śrutvaivaṁ vadatastasya vākyaṁ bhīmasya bhārata ,
prīto dharmātmajo rājā babhūvātīva bhārata ,
arjunapramukhāścāpi tathetyevābruvanmudā.
16. śrutvā evam vadataḥ tasya vākyam
bhīmasya bhārata prītaḥ dharmātmajaḥ rājā
babhūva atīva bhārata arjunapramukhāḥ
ca api tathā iti eva abruvan mudā
16. O Bhārata, having heard Bhima speak thus, the righteous king (dharmātmajaḥ) became exceedingly pleased. And Arjuna and the others also joyfully said, 'So be it!'
कृत्वा तु पाण्डवाः सर्वे रत्नाहरणनिश्चयम् ।
सेनामाज्ञापयामासुर्नक्षत्रेऽहनि च ध्रुवे ॥१७॥
17. kṛtvā tu pāṇḍavāḥ sarve ratnāharaṇaniścayam ,
senāmājñāpayāmāsurnakṣatre'hani ca dhruve.
17. kṛtvā tu pāṇḍavāḥ sarve ratnāharaṇaniścayam
senām ājñāpayāmāsuḥ nakṣatre ahani ca dhruve
17. After making the decision to seize the jewels, all the Pāṇḍavas then commanded their army on an auspicious day and in a steady asterism.
ततो ययुः पाण्डुसुता ब्राह्मणान्स्वस्ति वाच्य च ।
अर्चयित्वा सुरश्रेष्ठं पूर्वमेव महेश्वरम् ॥१८॥
18. tato yayuḥ pāṇḍusutā brāhmaṇānsvasti vācya ca ,
arcayitvā suraśreṣṭhaṁ pūrvameva maheśvaram.
18. tataḥ yayuḥ pāṇḍusutāḥ brāhmaṇān svasti vācya
ca arcayitvā suraśreṣṭham pūrvam eva maheśvaram
18. Then, the sons of Pāṇḍu proceeded, after first having the brahmins utter blessings and having worshipped Maheśvara (Śiva), the best of the gods.
मोदकैः पायसेनाथ मांसापूपैस्तथैव च ।
आशास्य च महात्मानं प्रययुर्मुदिता भृशम् ॥१९॥
19. modakaiḥ pāyasenātha māṁsāpūpaistathaiva ca ,
āśāsya ca mahātmānaṁ prayayurmuditā bhṛśam.
19. modakaiḥ pāyasena atha māṃsāpūpaiḥ tathā eva ca
āśāsya ca mahātmānam prayayuḥ muditāḥ bhṛśam
19. atha modakaiḥ pāyasena tathā eva ca māṃsāpūpaiḥ
ca mahātmānam āśāsya bhṛśam muditāḥ prayayuḥ
19. After invoking blessings for the revered one (meaning the supposedly deceased Pāṇḍavas) with sweetmeats, rice pudding, and also meat cakes, they (the citizens) departed greatly pleased.
तेषां प्रयास्यतां तत्र मङ्गलानि शुभान्यथ ।
प्राहुः प्रहृष्टमनसो द्विजाग्र्या नागराश्च ते ॥२०॥
20. teṣāṁ prayāsyatāṁ tatra maṅgalāni śubhānyatha ,
prāhuḥ prahṛṣṭamanaso dvijāgryā nāgarāśca te.
20. teṣām prayāsyatām tatra maṅgalāni śubhāni atha
prāhuḥ prahṛṣṭamanasaḥ dvijāgryāḥ nāgarāḥ ca te
20. atha te dvijāgryāḥ ca nāgarāḥ ca prahṛṣṭamanasaḥ
tatra prayāsyatām teṣām śubhāni maṅgalāni prāhuḥ
20. Then, the chief Brahmins and those citizens, with joyful minds, uttered auspicious and propitious words for those (Pāṇḍavas) who were departing (from life).
ततः प्रदक्षिणीकृत्य शिरोभिः प्रणिपत्य च ।
ब्राह्मणानग्निसहितान्प्रययुः पाण्डुनन्दनाः ॥२१॥
21. tataḥ pradakṣiṇīkṛtya śirobhiḥ praṇipatya ca ,
brāhmaṇānagnisahitānprayayuḥ pāṇḍunandanāḥ.
21. tataḥ pradakṣiṇīkṛtya śirobhiḥ praṇipatya ca
brāhmaṇān agnisahitān prayayuḥ pāṇḍunandanāḥ
21. tataḥ pāṇḍunandanāḥ agnisahitān brāhmaṇān
pradakṣiṇīkṛtya ca śirobhiḥ praṇipatya ca prayayuḥ
21. Thereafter, having circumambulated and bowed down with their heads to the Brahmins who were accompanied by their sacred fires, the sons of Pāṇḍu (Pāṇḍavas) departed.
समनुज्ञाप्य राजानं पुत्रशोकसमाहतम् ।
धृतराष्ट्रं सभार्यं वै पृथां पृथुललोचनाम् ॥२२॥
22. samanujñāpya rājānaṁ putraśokasamāhatam ,
dhṛtarāṣṭraṁ sabhāryaṁ vai pṛthāṁ pṛthulalocanām.
22. samanujñāpya rājānam putraśokasamāhatam
dhṛtarāṣṭram sabhāryam vai pṛthām pṛthulalocanām
22. putraśokasamāhatam sabhāryam rājānam dhṛtarāṣṭram
vai pṛthulalocanām pṛthām samanujñāpya
22. Having bid farewell to King Dhritarashtra, who was afflicted by grief for his sons, and who was accompanied by his wife (Gāndhārī), and also to Pritha (Kunti) of the wide eyes.
मूले निक्षिप्य कौरव्यं युयुत्सुं धृतराष्ट्रजम् ।
संपूज्यमानाः पौरैश्च ब्राह्मणैश्च मनीषिभिः ॥२३॥
23. mūle nikṣipya kauravyaṁ yuyutsuṁ dhṛtarāṣṭrajam ,
saṁpūjyamānāḥ pauraiśca brāhmaṇaiśca manīṣibhiḥ.
23. mūle nikṣipya kauravyaṃ yuyutsuṃ dhṛtarāṣṭrajam
saṃpūjyamānāḥ pauraiḥ ca brāhmaṇaiḥ ca manīṣibhiḥ
23. Having entrusted the Kuru prince Yuyutsu, son of Dhritarashtra, with the primary administrative position, they (the Pāṇḍavas) were being honored by the citizens, as well as by the wise brahmins.