Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-146

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
अबुद्धिपूर्वं यः पापं कुर्याद्भरतसत्तम ।
मुच्यते स कथं तस्मादेनसस्तद्वदस्व मे ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
abuddhipūrvaṁ yaḥ pāpaṁ kuryādbharatasattama ,
mucyate sa kathaṁ tasmādenasastadvadasva me.
1. yudhiṣṭhira uvāca abuddhipūrvaṃ yaḥ pāpaṃ kuryāt
bharatasattama mucyate sa kathaṃ tasmāt enasaḥ tat vadasva me
1. bharatasattama,
yaḥ abuddhipūrvaṃ pāpaṃ kuryāt,
sa tasmāt enasaḥ kathaṃ mucyate? tat me vadasva.
1. Yudhishthira said: "O best among the Bharatas, how is one who unintentionally commits a sin released from that transgression? Please explain this to me."
भीष्म उवाच ।
अत्र ते वर्णयिष्येऽहमितिहासं पुरातनम् ।
इन्द्रोतः शौनको विप्रो यदाह जनमेजयम् ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
atra te varṇayiṣye'hamitihāsaṁ purātanam ,
indrotaḥ śaunako vipro yadāha janamejayam.
2. bhīṣma uvāca atra te varṇayiṣye aham itihāsaṃ
purātanam indrotaḥ śaunakaḥ vipraḥ yat āha janamejayam
2. atra aham te पुरातनम् itihāsaṃ varṇayiṣye,
yat indrotaḥ śaunakaḥ vipraḥ janamejayam āha.
2. Bhishma said: "In this regard, I will recount to you an ancient narrative which the Brahmin Shaunaka Indrota narrated to Janamejaya."
आसीद्राजा महावीर्यः पारिक्षिज्जनमेजयः ।
अबुद्धिपूर्वं ब्रह्महत्या तमागच्छन्महीपतिम् ॥३॥
3. āsīdrājā mahāvīryaḥ pārikṣijjanamejayaḥ ,
abuddhipūrvaṁ brahmahatyā tamāgacchanmahīpatim.
3. āsīt rājā mahāvīryaḥ pārikṣit janamejayaḥ
abuddhipūrvaṃ brahmahatyā tam āgacchat mahīpatim
3. mahāvīryaḥ pārikṣit rājā janamejayaḥ āsīt.
abuddhipūrvaṃ brahmahatyā tam mahīpatim āgacchat.
3. There was a greatly valorous king, Janamejaya, the son of Parikshit. The sin of killing a Brahmin (brahmahatyā) unintentionally befell that monarch.
तं ब्राह्मणाः सर्व एव तत्यजुः सपुरोहिताः ।
जगाम स वनं राजा दह्यमानो दिवानिशम् ॥४॥
4. taṁ brāhmaṇāḥ sarva eva tatyajuḥ sapurohitāḥ ,
jagāma sa vanaṁ rājā dahyamāno divāniśam.
4. tam brāhmaṇāḥ sarve eva tatyajuḥ sapurohitāḥ
jagāma sa vanaṃ rājā dahyamānaḥ divāniśam
4. sarve eva sapurohitāḥ brāhmaṇāḥ tam tatyajuḥ.
sa rājā dahyamānaḥ divāniśam vanaṃ jagāma.
4. All the Brahmins, together with their priests, abandoned him. That king went to the forest, constantly tormented day and night.
स प्रजाभिः परित्यक्तश्चकार कुशलं महत् ।
अतिवेलं तपस्तेपे दह्यमानः स मन्युना ॥५॥
5. sa prajābhiḥ parityaktaścakāra kuśalaṁ mahat ,
ativelaṁ tapastepe dahyamānaḥ sa manyunā.
5. sa prajābhiḥ parityaktaḥ cakāra kuśalam mahat
ativelam tapaḥ tepe dahyamānaḥ sa manyunā
5. sa prajābhiḥ parityaktaḥ manyunā dahyamānaḥ
mahat kuśalam cakāra ativelam tapaḥ tepe
5. Abandoned by his subjects, he performed great good deeds. Burning with intense anger (manyu), he undertook excessive asceticism (tapas).
तत्रेतिहासं वक्ष्यामि धर्मस्यास्योपबृंहणम् ।
दह्यमानः पापकृत्या जगाम जनमेजयः ॥६॥
6. tatretihāsaṁ vakṣyāmi dharmasyāsyopabṛṁhaṇam ,
dahyamānaḥ pāpakṛtyā jagāma janamejayaḥ.
6. tatra itihāsam vakṣyāmi dharmasya asya upabṛṃhaṇam
dahyamānaḥ pāpakṛtyā jagāma janamejayaḥ
6. tatra dharmasya asya upabṛṃhaṇam itihāsam
vakṣyāmi Janamejayaḥ pāpakṛtyā dahyamānaḥ jagāma
6. In this regard, I will narrate a history (itihāsa) that serves as an amplification of this natural law (dharma). King Janamejaya, burning with the consequences of his sinful deeds (pāpakṛtyā), went (to seek absolution).
वरिष्यमाण इन्द्रोतं शौनकं संशितव्रतम् ।
समासाद्योपजग्राह पादयोः परिपीडयन् ॥७॥
7. variṣyamāṇa indrotaṁ śaunakaṁ saṁśitavratam ,
samāsādyopajagrāha pādayoḥ paripīḍayan.
7. variṣyamāṇaḥ indrotam śaunakam saṃśitavratam
samāsādya upajagrāha pādayoḥ paripīḍayan
7. (sa janamejayaḥ) saṃśitavratam indrotam śaunakam
variṣyamāṇaḥ samāsādya pādayoḥ paripīḍayan upajagrāha
7. Desiring to choose Indrota Shaunaka, who was steadfast in his vows (saṃśitavrata), (Janamejaya) approached him and clasped his feet, pressing them firmly (in reverence).
ततो भीतो महाप्राज्ञो जगर्हे सुभृशं तदा ।
कर्ता पापस्य महतो भ्रूणहा किमिहागतः ॥८॥
8. tato bhīto mahāprājño jagarhe subhṛśaṁ tadā ,
kartā pāpasya mahato bhrūṇahā kimihāgataḥ.
8. tataḥ bhītaḥ mahāprājñaḥ jagarhe subhṛśam tadā
kartā pāpasya mahataḥ bhrūṇahā kim iha āgataḥ
8. tataḥ tadā bhītaḥ mahāprājñaḥ subhṛśam jagarhe;
mahataḥ pāpasya kartā bhrūṇahā (tvam) kim iha āgataḥ
8. Then, the greatly wise (mahāprājña) [Shaunaka], feeling fear, severely rebuked him at that time, saying: "Why has this perpetrator of great sin (pāpa), this killer of a Brahmin (bhrūṇahā), come here?"
किं तवास्मासु कर्तव्यं मा मा स्प्राक्षीः कथंचन ।
गच्छ गच्छ न ते स्थानं प्रीणात्यस्मानिह ध्रुवम् ॥९॥
9. kiṁ tavāsmāsu kartavyaṁ mā mā sprākṣīḥ kathaṁcana ,
gaccha gaccha na te sthānaṁ prīṇātyasmāniha dhruvam.
9. kim tava asmāsu kartavyam mā mā sprākṣīḥ kathaṃcana
gaccha gaccha na te sthānam prīṇāti asmān iha dhruvam
9. tava kim asmāsu kartavyam mā mā kathaṃcana sprākṣīḥ
gaccha gaccha te sthānam na iha asmān dhruvam prīṇāti
9. What business do you have with us? Do not ever touch us. Go, go! There is no place for you. We are surely content here.
रुधिरस्येव ते गन्धः शवस्येव च दर्शनम् ।
अशिवः शिवसंकाशो मृतो जीवन्निवाटसि ॥१०॥
10. rudhirasyeva te gandhaḥ śavasyeva ca darśanam ,
aśivaḥ śivasaṁkāśo mṛto jīvannivāṭasi.
10. rudhirasya iva te gandhaḥ śavasya iva ca darśanam
aśivaḥ śivasaṃkāśaḥ mṛtaḥ jīvan iva aṭasi
10. te gandhaḥ rudhirasya iva ca darśanam śavasya
iva aśivaḥ śivasaṃkāśaḥ mṛtaḥ jīvan iva aṭasi
10. Your smell is like that of blood, and your sight is like that of a corpse. Though inauspicious, you appear auspicious, and though dead, you wander as if alive.
अन्तर्मृत्युरशुद्धात्मा पापमेवानुचिन्तयन् ।
प्रबुध्यसे प्रस्वपिषि वर्तसे चरसे सुखी ॥११॥
11. antarmṛtyuraśuddhātmā pāpamevānucintayan ,
prabudhyase prasvapiṣi vartase carase sukhī.
11. antarmṛtyuḥ aśuddhātmā pāpam eva anucintayan
prabudhyase prasvapiṣi vartase carase sukhī
11. antarmṛtyuḥ aśuddhātmā pāpam eva anucintayan
sukhī prabudhyase prasvapiṣi vartase carase
11. Dead inside, with an impure spirit (ātman), constantly contemplating only sin, you wake, you sleep, you exist, and you roam about happily.
मोघं ते जीवितं राजन्परिक्लिष्टं च जीवसि ।
पापायेव च सृष्टोऽसि कर्मणे ह यवीयसे ॥१२॥
12. moghaṁ te jīvitaṁ rājanparikliṣṭaṁ ca jīvasi ,
pāpāyeva ca sṛṣṭo'si karmaṇe ha yavīyase.
12. mogham te jīvitam rājan parikliṣṭam ca jīvasi
pāpāya iva ca sṛṣṭaḥ asi karmaṇe ha yavīyase
12. rājan te jīvitam mogham ca parikliṣṭam jīvasi
ca pāpāya iva ha yavīyase karmaṇe sṛṣṭaḥ asi
12. O King, your life is futile, and you live in distress. You were indeed created as if for sin, for an inferior action (karma).
बहु कल्याणमिच्छन्त ईहन्ते पितरः सुतान् ।
तपसा देवतेज्याभिर्वन्दनेन तितिक्षया ॥१३॥
13. bahu kalyāṇamicchanta īhante pitaraḥ sutān ,
tapasā devatejyābhirvandanena titikṣayā.
13. bahu kalyāṇam icchantaḥ īhante pitaraḥ sutān
tapasā devatejyābhiḥ vandanena titikṣayā
13. pitaraḥ bahu kalyāṇam icchantaḥ sutān tapasā
devatejyābhiḥ vandanena titikṣayā īhante
13. Fathers, desiring great welfare for their children, strive for it through ascetic practices (tapas), worship of deities, veneration, and patience.
पितृवंशमिमं पश्य त्वत्कृते नरकं गतम् ।
निरर्थाः सर्व एवैषामाशाबन्धास्त्वदाश्रयाः ॥१४॥
14. pitṛvaṁśamimaṁ paśya tvatkṛte narakaṁ gatam ,
nirarthāḥ sarva evaiṣāmāśābandhāstvadāśrayāḥ.
14. pitṛvaṃśam imam paśya tvatkṛte narakam gatam
nirarthāḥ sarve eva eṣām āśābandhāḥ tvadāśrayāḥ
14. tvam imam pitṛvaṃśam tvatkṛte narakam gatam paśya
eṣām tvadāśrayāḥ sarve eva āśābandhāḥ nirarthāḥ
14. Behold this paternal lineage, which has fallen into hell because of you. All their hopes, which depended on you, are indeed meaningless.
यान्पूजयन्तो विन्दन्ति स्वर्गमायुर्यशः सुखम् ।
तेषु ते सततं द्वेषो ब्राह्मणेषु निरर्थकः ॥१५॥
15. yānpūjayanto vindanti svargamāyuryaśaḥ sukham ,
teṣu te satataṁ dveṣo brāhmaṇeṣu nirarthakaḥ.
15. yān pūjayantaḥ vindanti svargam āyuḥ yaśaḥ sukham
teṣu te satatam dveṣaḥ brāhmaṇeṣu nirarthakaḥ
15. janāḥ yān brāhmaṇān pūjayantaḥ svargam āyuḥ yaśaḥ sukham
vindanti teṣu brāhmaṇeṣu te dveṣaḥ satatam nirarthakaḥ
15. Worshipping those (Brahmins), people obtain heaven, longevity, fame, and happiness. Your constant hatred towards those Brahmins is therefore futile.
इमं लोकं विमुच्य त्वमवाङ्मूर्धा पतिष्यसि ।
अशाश्वतीः शाश्वतीश्च समाः पापेन कर्मणा ॥१६॥
16. imaṁ lokaṁ vimucya tvamavāṅmūrdhā patiṣyasi ,
aśāśvatīḥ śāśvatīśca samāḥ pāpena karmaṇā.
16. imam lokam vimucya tvam avāṅmūrdhā patiṣyasi
aśāśvatīḥ śāśvatīḥ ca samāḥ pāpena karmaṇā
16. tvam imam lokam vimucya avāṅmūrdhā patiṣyasi
pāpena karmaṇā aśāśvatīḥ ca śāśvatīḥ samāḥ
16. Having abandoned this world, you will fall headfirst. You will remain for countless, both transient and eternal, years as a result of your sinful action (karma).
अद्यमानो जन्तुगृध्रैः शितिकण्ठैरयोमुखैः ।
ततोऽपि पुनरावृत्तः पापयोनिं गमिष्यसि ॥१७॥
17. adyamāno jantugṛdhraiḥ śitikaṇṭhairayomukhaiḥ ,
tato'pi punarāvṛttaḥ pāpayoniṁ gamiṣyasi.
17. adyamānaḥ jantu-gṛdhraiḥ śitikaṇṭhaiḥ ayomukhaiḥ
tataḥ api punarāvṛttaḥ pāpayoniṃ gamiṣyasi
17. (tvam) adyamānaḥ jantu-gṛdhraiḥ śitikaṇṭhaiḥ ayomukhaiḥ,
tataḥ api punarāvṛttaḥ pāpayoniṃ gamiṣyasi
17. Devoured by dark-throated, iron-beaked vultures of creatures, you will, even after that, return and go to a sinful birth.
यदिदं मन्यसे राजन्नायमस्ति परः कुतः ।
प्रतिस्मारयितारस्त्वां यमदूता यमक्षये ॥१८॥
18. yadidaṁ manyase rājannāyamasti paraḥ kutaḥ ,
pratismārayitārastvāṁ yamadūtā yamakṣaye.
18. yat idam manyase rājan na ayam asti paraḥ kutaḥ
pratismārayitāraḥ tvāṃ yamadūtāḥ yamakṣaye
18. rājan,
yat idam manyase (iti),
(yad) na ayam asti paraḥ kutaḥ,
(tadā) yamadūtāḥ tvāṃ yamakṣaye pratismārayitāraḥ
18. O king, if you believe, 'Whence is there another (world or life)?', then Yama's messengers will remind you in Yama's abode (yamakṣaya).