Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-256

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
जयद्रथस्तु संप्रेक्ष्य भ्रातरावुद्यतायुधौ ।
प्राद्रवत्तूर्णमव्यग्रो जीवितेप्सुः सुदुःखितः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
jayadrathastu saṁprekṣya bhrātarāvudyatāyudhau ,
prādravattūrṇamavyagro jīvitepsuḥ suduḥkhitaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca jayadrathaḥ tu samprekṣya bhrātarau
udyatāyudhau prādravat tūrṇam avyagraḥ jīvitepsuḥ suduḥkhitaḥ
1. Vaiśaṃpāyana said: Jayadratha, however, upon seeing the two brothers with their weapons raised, became greatly distressed. Desiring to save his life, he quickly fled without hesitation.
तं भीमसेनो धावन्तमवतीर्य रथाद्बली ।
अभिद्रुत्य निजग्राह केशपक्षेऽत्यमर्षणः ॥२॥
2. taṁ bhīmaseno dhāvantamavatīrya rathādbalī ,
abhidrutya nijagrāha keśapakṣe'tyamarṣaṇaḥ.
2. tam bhīmasenaḥ dhāvantam avatīrya rathāt balī
abhidrutya nijagrāha keśapakṣe atyamarṣaṇaḥ
2. The powerful Bhīmasena, getting down from his chariot, rushed after Jayadratha as he was running. Extremely furious, Bhīma then seized him by his hair.
समुद्यम्य च तं रोषान्निष्पिपेष महीतले ।
गले गृहीत्वा राजानं ताडयामास चैव ह ॥३॥
3. samudyamya ca taṁ roṣānniṣpipeṣa mahītale ,
gale gṛhītvā rājānaṁ tāḍayāmāsa caiva ha.
3. samudyamya ca tam roṣāt niṣpipeṣa mahītale
gale gṛhītvā rājānam tāḍayāmāsa ca eva ha
3. And, in his anger, Bhīma lifted Jayadratha up and then crushed him onto the ground. He also seized the king by the neck and struck him.
पुनः संजीवमानस्य तस्योत्पतितुमिच्छतः ।
पदा मूर्ध्नि महाबाहुः प्राहरद्विलपिष्यतः ॥४॥
4. punaḥ saṁjīvamānasya tasyotpatitumicchataḥ ,
padā mūrdhni mahābāhuḥ prāharadvilapiṣyataḥ.
4. punaḥ saṃjīvamānasya tasya utpatitum icchataḥ
padā mūrdhni mahābāhuḥ prāharat vilapiṣyataḥ
4. The mighty-armed one [Bhīma] struck him, who was regaining consciousness and wishing to rise, on the head with his foot as he was about to wail.
तस्य जानुं ददौ भीमो जघ्ने चैनमरत्निना ।
स मोहमगमद्राजा प्रहारवरपीडितः ॥५॥
5. tasya jānuṁ dadau bhīmo jaghne cainamaratninā ,
sa mohamagamadrājā prahāravarapīḍitaḥ.
5. tasya jānum dadau bhīmaḥ jaghne ca enam aratninā
saḥ moham agamat rājā prahāravarapīḍitaḥ
5. Bhīma struck him with his knee and also hit him with his elbow. That king [Duryodhana], tormented by the severe blows, fell into unconsciousness.
विरोषं भीमसेनं तु वारयामास फल्गुनः ।
दुःशलायाः कृते राजा यत्तदाहेति कौरव ॥६॥
6. viroṣaṁ bhīmasenaṁ tu vārayāmāsa phalgunaḥ ,
duḥśalāyāḥ kṛte rājā yattadāheti kaurava.
6. viroṣam bhīmasenam tu vārayāmāsa phalgunaḥ
duḥśalāyāḥ kṛte rājā yat tadā āha iti kaurava
6. But Arjuna restrained the very angry Bhīmasena, saying, "O Kaurava, for Duḥśalā's sake, [remember] what the king said then!"
भीमसेन उवाच ।
नायं पापसमाचारो मत्तो जीवितुमर्हति ।
द्रौपद्यास्तदनर्हायाः परिक्लेष्टा नराधमः ॥७॥
7. bhīmasena uvāca ,
nāyaṁ pāpasamācāro matto jīvitumarhati ,
draupadyāstadanarhāyāḥ parikleṣṭā narādhamaḥ.
7. bhīmasenaḥ uvāca na ayam pāpasamācāraḥ mattaḥ jīvitum
arhati draupadyāḥ tadanarhāyāḥ parikleṣṭā narādhamaḥ
7. Bhīmasena said: "This man of sinful conduct does not deserve to live by me. This lowest of men tormented Draupadī, who did not deserve such treatment."
किं नु शक्यं मया कर्तुं यद्राजा सततं घृणी ।
त्वं च बालिशया बुद्ध्या सदैवास्मान्प्रबाधसे ॥८॥
8. kiṁ nu śakyaṁ mayā kartuṁ yadrājā satataṁ ghṛṇī ,
tvaṁ ca bāliśayā buddhyā sadaivāsmānprabādhase.
8. kim nu śakyam mayā kartum yat rājā satatam ghṛṇī
tvam ca bāliśayā buddhyā sadā eva asmān prabādhase
8. What indeed can be done by me, since the king is perpetually resentful, and you, with your foolish intellect, constantly torment us?
एवमुक्त्वा सटास्तस्य पञ्च चक्रे वृकोदरः ।
अर्धचन्द्रेण बाणेन किंचिदब्रुवतस्तदा ॥९॥
9. evamuktvā saṭāstasya pañca cakre vṛkodaraḥ ,
ardhacandreṇa bāṇena kiṁcidabruvatastadā.
9. evam uktvā saṭāḥ tasya pañca cakre vṛkodaraḥ
ardhacandreṇa bāṇena kiṃcit abruvataḥ tadā
9. Having thus spoken, Bhima (Vṛkodaraḥ) then, with a crescent-shaped arrow, cut his crest-hairs into five parts while he (the other) spoke not a word.
विकल्पयित्वा राजानं ततः प्राह वृकोदरः ।
जीवितुं चेच्छसे मूढ हेतुं मे गदतः शृणु ॥१०॥
10. vikalpayitvā rājānaṁ tataḥ prāha vṛkodaraḥ ,
jīvituṁ cecchase mūḍha hetuṁ me gadataḥ śṛṇu.
10. vikalpayitvā rājānam tataḥ prāha vṛkodaraḥ
jīvitum cet icchase mūḍha hetum me gadataḥ śṛṇu
10. Having thus humiliated the king, Bhima (Vṛkodaraḥ) then said: 'O fool, if you wish to live, listen to the reason I am telling you.'
दासोऽस्मीति त्वया वाच्यं संसत्सु च सभासु च ।
एवं ते जीवितं दद्यामेष युद्धजितो विधिः ॥११॥
11. dāso'smīti tvayā vācyaṁ saṁsatsu ca sabhāsu ca ,
evaṁ te jīvitaṁ dadyāmeṣa yuddhajito vidhiḥ.
11. dāsaḥ asmi iti tvayā vācyam saṃsatsu ca sabhāsu
ca evam te jīvitam dadyām eṣa yuddhajitaḥ vidhiḥ
11. You must declare 'I am your slave' in all assemblies and gatherings. In this way, I shall grant you your life; this is the prescribed conduct (dharma) for one defeated in battle.
एवमस्त्विति तं राजा कृच्छ्रप्राणो जयद्रथः ।
प्रोवाच पुरुषव्याघ्रं भीममाहवशोभिनम् ॥१२॥
12. evamastviti taṁ rājā kṛcchraprāṇo jayadrathaḥ ,
provāca puruṣavyāghraṁ bhīmamāhavaśobhinam.
12. evam astu iti tam rājā kṛcchraprāṇaḥ jayadrathaḥ
provāca puruṣavyāghram bhīmam āhavaśobhinam
12. King Jayadratha, whose life was in great peril, said to Bhima, the tiger among men who shone brilliantly in battle, "Let it be so."
तत एनं विचेष्टन्तं बद्ध्वा पार्थो वृकोदरः ।
रथमारोपयामास विसंज्ञं पांसुगुण्ठितम् ॥१३॥
13. tata enaṁ viceṣṭantaṁ baddhvā pārtho vṛkodaraḥ ,
rathamāropayāmāsa visaṁjñaṁ pāṁsuguṇṭhitam.
13. tataḥ enam viceṣṭantam baddhvā pārthaḥ vṛkodaraḥ
ratham āropayāmāsa visaṃjñam pāṃsuguṇṭhitam
13. Then Bhima, the wolf-bellied (Vṛkodara) Pāṇḍava, having bound him (Jayadratha) while he was struggling, made him ascend the chariot, unconscious and covered in dust.
ततस्तं रथमास्थाय भीमः पार्थानुगस्तदा ।
अभ्येत्याश्रममध्यस्थमभ्यगच्छद्युधिष्ठिरम् ॥१४॥
14. tatastaṁ rathamāsthāya bhīmaḥ pārthānugastadā ,
abhyetyāśramamadhyasthamabhyagacchadyudhiṣṭhiram.
14. tataḥ tam ratham āsthāya bhīmaḥ pārthānugaḥ tadā
abhyetya āśramamadhyastham abhyagacchat yudhiṣṭhiram
14. Then, Bhima, a Pāṇḍava who followed Yudhiṣṭhira (Pārthānuga), mounted that chariot and, having arrived at the hermitage, approached Yudhiṣṭhira who was situated in its center.
दर्शयामास भीमस्तु तदवस्थं जयद्रथम् ।
तं राजा प्राहसद्दृष्ट्वा मुच्यतामिति चाब्रवीत् ॥१५॥
15. darśayāmāsa bhīmastu tadavasthaṁ jayadratham ,
taṁ rājā prāhasaddṛṣṭvā mucyatāmiti cābravīt.
15. darśayāmāsa bhīmaḥ tu tadavastham jayadratham
tam rājā prāhasat dṛṣṭvā mucyatām iti ca abravīt
15. Bhima then showed Jayadratha in that wretched state. Upon seeing him, King Yudhiṣṭhira laughed and said, "Let him be released."
राजानं चाब्रवीद्भीमो द्रौपद्यै कथयेति वै ।
दासभावं गतो ह्येष पाण्डूनां पापचेतनः ॥१६॥
16. rājānaṁ cābravīdbhīmo draupadyai kathayeti vai ,
dāsabhāvaṁ gato hyeṣa pāṇḍūnāṁ pāpacetanaḥ.
16. rājānam ca abravīt bhīmaḥ draupadyai kathaya iti
vai dāsabhāvam gataḥ hi eṣaḥ pāṇḍūnām pāpacetanaḥ
16. And Bhima said to the king, "Indeed, tell Draupadi that this evil-minded one has become a slave of the Pandavas."
तमुवाच ततो ज्येष्ठो भ्राता सप्रणयं वचः ।
मुञ्चैनमधमाचारं प्रमाणं यदि ते वयम् ॥१७॥
17. tamuvāca tato jyeṣṭho bhrātā sapraṇayaṁ vacaḥ ,
muñcainamadhamācāraṁ pramāṇaṁ yadi te vayam.
17. tam uvāca tataḥ jyeṣṭhaḥ bhrātā sapraṇayam vacaḥ
muñca enam adhamācāram pramāṇam yadi te vayam
17. Then the eldest brother (Yudhishthira) spoke affectionate words to him (Bhima): "Release this ill-behaved one, if you respect us."
द्रौपदी चाब्रवीद्भीममभिप्रेक्ष्य युधिष्ठिरम् ।
दासोऽयं मुच्यतां राज्ञस्त्वया पञ्चसटः कृतः ॥१८॥
18. draupadī cābravīdbhīmamabhiprekṣya yudhiṣṭhiram ,
dāso'yaṁ mucyatāṁ rājñastvayā pañcasaṭaḥ kṛtaḥ.
18. draupadī ca abravīt bhīmam abhiprekṣya yudhiṣṭhiram
dāsaḥ ayam mucyatām rājñaḥ tvayā pañcasaṭaḥ kṛtaḥ
18. And Draupadi, looking at Yudhishthira, said to Bhima, "This slave should be released. You have made him utterly humiliated ('five-crested') for the king (Duryodhana)."
स मुक्तोऽभ्येत्य राजानमभिवाद्य युधिष्ठिरम् ।
ववन्दे विह्वलो राजा तांश्च सर्वान्मुनींस्तदा ॥१९॥
19. sa mukto'bhyetya rājānamabhivādya yudhiṣṭhiram ,
vavande vihvalo rājā tāṁśca sarvānmunīṁstadā.
19. saḥ muktaḥ abhyetya rājānam abhivādya yudhiṣṭhiram
vavande vihvalaḥ rājā tān ca sarvān munīn tadā
19. He (Duhshasana), being released, approached the king (Duryodhana) and saluted Yudhishthira. Then, the distressed king (Duryodhana) bowed down to all those sages.
तमुवाच घृणी राजा धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
तथा जयद्रथं दृष्ट्वा गृहीतं सव्यसाचिना ॥२०॥
20. tamuvāca ghṛṇī rājā dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
tathā jayadrathaṁ dṛṣṭvā gṛhītaṁ savyasācinā.
20. tam uvāca ghṛṇī rājā dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
tathā jayadratham dṛṣṭvā gṛhītam savyasācinā
20. And having seen Jayadratha, who had been captured by Savyasācin (Arjuna), the compassionate King Yudhishthira, the son of Dharma (dharma), then spoke to him.
अदासो गच्छ मुक्तोऽसि मैवं कार्षीः पुनः क्वचित् ।
स्त्रीकामुक धिगस्तु त्वां क्षुद्रः क्षुद्रसहायवान् ।
एवंविधं हि कः कुर्यात्त्वदन्यः पुरुषाधमः ॥२१॥
21. adāso gaccha mukto'si maivaṁ kārṣīḥ punaḥ kvacit ,
strīkāmuka dhigastu tvāṁ kṣudraḥ kṣudrasahāyavān ,
evaṁvidhaṁ hi kaḥ kuryāttvadanyaḥ puruṣādhamaḥ.
21. adāsaḥ gaccha muktaḥ asi mā evam kārṣīḥ
punaḥ kvacit strīkāmuka dhik astu
tvām kṣudraḥ kṣudrasahāyavān evaṃvidham
hi kaḥ kuryāt tvat anyaḥ puruṣādhamaḥ
21. Go, you are not a slave; you are released. Do not ever commit such an act again. O woman-lusting one, shame on you! You are base and surrounded by base helpers. Indeed, who else but you, the lowest of men, would do such a thing?
गतसत्त्वमिव ज्ञात्वा कर्तारमशुभस्य तम् ।
संप्रेक्ष्य भरतश्रेष्ठः कृपां चक्रे नराधिपः ॥२२॥
22. gatasattvamiva jñātvā kartāramaśubhasya tam ,
saṁprekṣya bharataśreṣṭhaḥ kṛpāṁ cakre narādhipaḥ.
22. gatasattvam iva jñātvā kartāram aśubhasya tam
samprekṣya bharataśreṣṭhaḥ kṛpām cakre narādhipaḥ
22. Having thoroughly observed him, the perpetrator of wickedness, and perceiving him to be as if lifeless and utterly demoralized, Yudhishthira, the best of the Bhāratas and king of men, felt compassion.
धर्मे ते वर्धतां बुद्धिर्मा चाधर्मे मनः कृथाः ।
साश्वः सरथपादातः स्वस्ति गच्छ जयद्रथ ॥२३॥
23. dharme te vardhatāṁ buddhirmā cādharme manaḥ kṛthāḥ ,
sāśvaḥ sarathapādātaḥ svasti gaccha jayadratha.
23. dharme te vardhatām buddhiḥ mā ca adharme manaḥ
kṛthāḥ sāśvaḥ sarathapādātaḥ svasti gaccha jayadratha
23. May your understanding (buddhi) increase in righteousness (dharma), and never allow your mind (manas) to incline towards unrighteousness (adharma). O Jayadratha, depart safely, with your horses, chariots, and foot soldiers.
एवमुक्तस्तु सव्रीडं तूष्णीं किंचिदवाङ्मुखः ।
जगाम राजा दुःखार्तो गङ्गाद्वाराय भारत ॥२४॥
24. evamuktastu savrīḍaṁ tūṣṇīṁ kiṁcidavāṅmukhaḥ ,
jagāma rājā duḥkhārto gaṅgādvārāya bhārata.
24. evam uktaḥ tu savrīḍam tūṣṇīm kiñcit avāṅmukhaḥ
jagāma rājā duḥkhārtaḥ gaṅgādvārāya bhārata
24. O Bhārata, thus addressed, the king, distraught with sorrow, went to Gaṅgādvāra, somewhat bashfully, silently, and with his face cast downwards.
स देवं शरणं गत्वा विरूपाक्षमुमापतिम् ।
तपश्चचार विपुलं तस्य प्रीतो वृषध्वजः ॥२५॥
25. sa devaṁ śaraṇaṁ gatvā virūpākṣamumāpatim ,
tapaścacāra vipulaṁ tasya prīto vṛṣadhvajaḥ.
25. saḥ devam śaraṇam gatvā virūpākṣam umāpatim
tapaḥ cacāra vipulam tasya prītaḥ vṛṣadhvajaḥ
25. Having taken refuge with the god Virūpākṣa, the husband of Umā, he performed great asceticism (tapas). The bull-bannered (Vṛṣadhvaja) deity was pleased with him.
बलिं स्वयं प्रत्यगृह्णात्प्रीयमाणस्त्रिलोचनः ।
वरं चास्मै ददौ देवः स च जग्राह तच्छृणु ॥२६॥
26. baliṁ svayaṁ pratyagṛhṇātprīyamāṇastrilocanaḥ ,
varaṁ cāsmai dadau devaḥ sa ca jagrāha tacchṛṇu.
26. balim svayam pratyagṛhṇāt prīyamāṇaḥ trilocanaḥ
varam ca asmai dadau devaḥ saḥ ca jagrāha tat śṛṇu
26. The three-eyed (Trilocana) deity, being pleased, personally accepted the offering. The god also granted him a boon, and the king accepted it. Listen to that.
समस्तान्सरथान्पञ्च जयेयं युधि पाण्डवान् ।
इति राजाब्रवीद्देवं नेति देवस्तमब्रवीत् ॥२७॥
27. samastānsarathānpañca jayeyaṁ yudhi pāṇḍavān ,
iti rājābravīddevaṁ neti devastamabravīt.
27. samastān sarathān pañca jayeyam yudhi pāṇḍavān
iti rājā abravīt devam na iti devaḥ tam abravīt
27. "May I conquer all five Pāṇḍavas, along with their chariots, in battle!" Thus, the king spoke to the god. The god replied to him, "No."
अजय्यांश्चाप्यवध्यांश्च वारयिष्यसि तान्युधि ।
ऋतेऽर्जुनं महाबाहुं देवैरपि दुरासदम् ॥२८॥
28. ajayyāṁścāpyavadhyāṁśca vārayiṣyasi tānyudhi ,
ṛte'rjunaṁ mahābāhuṁ devairapi durāsadam.
28. ajayyān ca api avadhyān ca vārayiṣyasi tān
yudhi ṛte arjunam mahābāhum devaiḥ api durāsadam
28. You will repel them in battle, even those who are unconquerable and unkillable, with the sole exception of the mighty-armed Arjuna, whom even the gods find difficult to overcome.
यमाहुरजितं देवं शङ्खचक्रगदाधरम् ।
प्रधानः सोऽस्त्रविदुषां तेन कृष्णेन रक्ष्यते ॥२९॥
29. yamāhurajitaṁ devaṁ śaṅkhacakragadādharam ,
pradhānaḥ so'straviduṣāṁ tena kṛṣṇena rakṣyate.
29. yam āhuḥ ajitam devam śaṅkhacakragadādharam
pradhānaḥ saḥ astraviduṣām tena kṛṣṇena rakṣyate
29. He (Arjuna) is the foremost among those who know weapons. He is protected by that Kṛṣṇa, who is called the unconquered god (ajita deva), the bearer of the conch, discus, and mace.
एवमुक्तस्तु नृपतिः स्वमेव भवनं ययौ ।
पाण्डवाश्च वने तस्मिन्न्यवसन्काम्यके तदा ॥३०॥
30. evamuktastu nṛpatiḥ svameva bhavanaṁ yayau ,
pāṇḍavāśca vane tasminnyavasankāmyake tadā.
30. evam uktaḥ tu nṛpatiḥ svam eva bhavanam yayau
pāṇḍavāḥ ca vane tasmin nyavasan kāmyake tadā
30. Having been addressed thus, the king (Dhṛtarāṣṭra) indeed returned to his own palace. And then, the Pāṇḍavas resided in that Kāmyaka forest.