Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-58

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
बृहदश्व उवाच ।
ततस्तु याते वार्ष्णेये पुण्यश्लोकस्य दीव्यतः ।
पुष्करेण हृतं राज्यं यच्चान्यद्वसु किंचन ॥१॥
1. bṛhadaśva uvāca ,
tatastu yāte vārṣṇeye puṇyaślokasya dīvyataḥ ,
puṣkareṇa hṛtaṁ rājyaṁ yaccānyadvasu kiṁcana.
1. bṛhadaśvaḥ uvāca | tataḥ tu yāte vārṣṇeye puṇyaślokasya
dīvyataḥ | puṣkareṇa hṛtam rājyam yat ca anyat vasu kiñcana
1. Bṛhadaśva said: "After Vārṣṇeya had departed, and while the illustrious Nala was gambling, the kingdom was seized by Puṣkara, along with whatever other wealth there was."
हृतराज्यं नलं राजन्प्रहसन्पुष्करोऽब्रवीत् ।
द्यूतं प्रवर्ततां भूयः प्रतिपाणोऽस्ति कस्तव ॥२॥
2. hṛtarājyaṁ nalaṁ rājanprahasanpuṣkaro'bravīt ,
dyūtaṁ pravartatāṁ bhūyaḥ pratipāṇo'sti kastava.
2. hṛtarājyam nalam rājan prahasan puṣkaraḥ abravīt
dyūtam pravartatām bhūyaḥ pratīpāṇaḥ asti kaḥ tava
2. O King, Puṣkara, laughing, addressed Nala, whose kingdom had been seized, saying: 'Let the game of dice proceed again. What is your counter-stake now?'
शिष्टा ते दमयन्त्येका सर्वमन्यद्धृतं मया ।
दमयन्त्याः पणः साधु वर्ततां यदि मन्यसे ॥३॥
3. śiṣṭā te damayantyekā sarvamanyaddhṛtaṁ mayā ,
damayantyāḥ paṇaḥ sādhu vartatāṁ yadi manyase.
3. śiṣṭā te damayantī ekā sarvam anyat hṛtam mayā
damayantyāḥ paṇaḥ sādhu vartatām yadi manyase
3. Only Damayantī is left to you; everything else has been taken by me. If you agree, let Damayantī be the stake.
पुष्करेणैवमुक्तस्य पुण्यश्लोकस्य मन्युना ।
व्यदीर्यतेव हृदयं न चैनं किंचिदब्रवीत् ॥४॥
4. puṣkareṇaivamuktasya puṇyaślokasya manyunā ,
vyadīryateva hṛdayaṁ na cainaṁ kiṁcidabravīt.
4. puṣkareṇa evam uktasya puṇyaślokasya manyunā
vyadīryata iva hṛdayam na ca enam kiñcit abravīt
4. When the famed (puṇyaśloka) Nala was thus addressed by Puṣkara, his heart seemed to tear apart with indignation, but he said nothing to him.
ततः पुष्करमालोक्य नलः परममन्युमान् ।
उत्सृज्य सर्वगात्रेभ्यो भूषणानि महायशाः ॥५॥
5. tataḥ puṣkaramālokya nalaḥ paramamanyumān ,
utsṛjya sarvagātrebhyo bhūṣaṇāni mahāyaśāḥ.
5. tataḥ puṣkaram ālokya nalaḥ paramamanyumān
utsṛjya sarvagātrebhyaḥ bhūṣaṇāni mahāyaśāḥ
5. Then, the glorious (mahāyaśas) Nala, filled with supreme indignation, having looked at Puṣkara, cast off the ornaments from all his limbs.
एकवासा असंवीतः सुहृच्छोकविवर्धनः ।
निश्चक्राम तदा राजा त्यक्त्वा सुविपुलां श्रियम् ॥६॥
6. ekavāsā asaṁvītaḥ suhṛcchokavivardhanaḥ ,
niścakrāma tadā rājā tyaktvā suvipulāṁ śriyam.
6. ekavāsāḥ asaṃvītaḥ suhṛtśokavivardhanaḥ
niścakrāma tadā rājā tyaktvā suvipulām śriyam
6. Wearing only a single garment and uncovered, the king then departed, abandoning his immense prosperity and increasing the sorrow of his friends.
दमयन्त्येकवस्त्रा तं गच्छन्तं पृष्ठतोऽन्वियात् ।
स तया बाह्यतः सार्धं त्रिरात्रं नैषधोऽवसत् ॥७॥
7. damayantyekavastrā taṁ gacchantaṁ pṛṣṭhato'nviyāt ,
sa tayā bāhyataḥ sārdhaṁ trirātraṁ naiṣadho'vasat.
7. damayantī ekavastrā tam gacchantam pṛṣṭhataḥ anviyāt
saḥ tayā bāhyataḥ sārdham trirātram naiṣadhaḥ avasat
7. Damayantī, clad in a single garment, followed him from behind as he went. The King of Niṣadha (Naiṣadha), along with her, stayed outside the city for three nights.
पुष्करस्तु महाराज घोषयामास वै पुरे ।
नले यः सम्यगातिष्ठेत्स गच्छेद्वध्यतां मम ॥८॥
8. puṣkarastu mahārāja ghoṣayāmāsa vai pure ,
nale yaḥ samyagātiṣṭhetsa gacchedvadhyatāṁ mama.
8. puṣkaraḥ tu mahārāja ghoṣayām āsa vai pure nale
yaḥ samyak ātiṣṭheta saḥ gacchet vadhyatām mama
8. But Puṣkara, O great king, proclaimed in the city: 'Whoever stands by Nala shall face death by my hand.'
पुष्करस्य तु वाक्येन तस्य विद्वेषणेन च ।
पौरा न तस्मिन्सत्कारं कृतवन्तो युधिष्ठिर ॥९॥
9. puṣkarasya tu vākyena tasya vidveṣaṇena ca ,
paurā na tasminsatkāraṁ kṛtavanto yudhiṣṭhira.
9. puṣkarasya tu vākyena tasya vidveṣaṇena ca
paurāḥ na tasmin satkāram kṛtavantaḥ yudhiṣṭhira
9. But, O Yudhiṣṭhira, due to Puṣkara's decree and his animosity, the citizens did not show any respect to Nala.
स तथा नगराभ्याशे सत्कारार्हो न सत्कृतः ।
त्रिरात्रमुषितो राजा जलमात्रेण वर्तयन् ॥१०॥
10. sa tathā nagarābhyāśe satkārārho na satkṛtaḥ ,
trirātramuṣito rājā jalamātreṇa vartayan.
10. sa tathā nagarābhyāśe satkārārhaḥ na satkṛtaḥ
trirātram uṣitaḥ rājā jalamātreṇa vartayan
10. Near the city, the king, though deserving of honor, was not shown any hospitality. He had resided there for three nights, sustaining himself solely on water.
क्षुधा संपीड्यमानस्तु नलो बहुतिथेऽहनि ।
अपश्यच्छकुनान्कांश्चिद्धिरण्यसदृशच्छदान् ॥११॥
11. kṣudhā saṁpīḍyamānastu nalo bahutithe'hani ,
apaśyacchakunānkāṁściddhiraṇyasadṛśacchadān.
11. kṣudhā sampīḍyamānaḥ tu nalaḥ bahutithe ahani
apaśyat śakunān kāṃścit hiraṇyasadṛśacchadān
11. However, on a later day, Nala, severely tormented by hunger, saw some birds with wings like gold.
स चिन्तयामास तदा निषधाधिपतिर्बली ।
अस्ति भक्षो ममाद्यायं वसु चेदं भविष्यति ॥१२॥
12. sa cintayāmāsa tadā niṣadhādhipatirbalī ,
asti bhakṣo mamādyāyaṁ vasu cedaṁ bhaviṣyati.
12. saḥ cintayāmāsa tadā niṣadhādhipatiḥ balī asti
bhakṣaḥ mama adya ayam vasu ca idam bhaviṣyati
12. Then, the powerful king of Niṣadha thought, 'This is my food now, and this will also become wealth.'
ततस्तानन्तरीयेण वाससा समवास्तृणोत् ।
तस्यान्तरीयमादाय जग्मुः सर्वे विहायसा ॥१३॥
13. tatastānantarīyeṇa vāsasā samavāstṛṇot ,
tasyāntarīyamādāya jagmuḥ sarve vihāyasā.
13. tataḥ tān antarīyeṇa vāsasā samavāstṛṇot
tasya antarīyam ādāya jagmuḥ sarve vihāyasā
13. Then, he covered those birds with his lower garment. Thereupon, all of them, taking his lower garment, flew away through the sky.
उत्पतन्तः खगास्ते तु वाक्यमाहुस्तदा नलम् ।
दृष्ट्वा दिग्वाससं भूमौ स्थितं दीनमधोमुखम् ॥१४॥
14. utpatantaḥ khagāste tu vākyamāhustadā nalam ,
dṛṣṭvā digvāsasaṁ bhūmau sthitaṁ dīnamadhomukham.
14. utpatantaḥ khagāḥ te tu vākyam āhuḥ tadā nalam
dṛṣṭvā digvāsasam bhūmau sthitam dīnam adhomukham
14. Those birds, as they flew up, then spoke to Nala. They had seen him lying naked on the ground, miserable and with his face cast downwards.
वयमक्षाः सुदुर्बुद्धे तव वासो जिहीर्षवः ।
आगता न हि नः प्रीतिः सवाससि गते त्वयि ॥१५॥
15. vayamakṣāḥ sudurbuddhe tava vāso jihīrṣavaḥ ,
āgatā na hi naḥ prītiḥ savāsasi gate tvayi.
15. vayam akṣāḥ sudurbuddhe tava vāsaḥ jihīrṣavaḥ
āgatāḥ na hi naḥ prītiḥ savāsasi gate tvayi
15. O dull-witted one, we are the dice that have come here, desiring to take your garments. Our satisfaction will certainly not be met if you leave wearing clothes.
तान्समीक्ष्य गतानक्षानात्मानं च विवाससम् ।
पुण्यश्लोकस्ततो राजा दमयन्तीमथाब्रवीत् ॥१६॥
16. tānsamīkṣya gatānakṣānātmānaṁ ca vivāsasam ,
puṇyaślokastato rājā damayantīmathābravīt.
16. tān samīkṣya gatān akṣān ātmānam ca vivāsasam
puṇyaślokaḥ tataḥ rājā damayantīm atha abravīt
16. Having seen those dice depart and finding himself (ātman) unclothed, the king of virtuous fame then spoke to Damayanti.
येषां प्रकोपादैश्वर्यात्प्रच्युतोऽहमनिन्दिते ।
प्राणयात्रां न विन्दे च दुःखितः क्षुधयार्दितः ॥१७॥
17. yeṣāṁ prakopādaiśvaryātpracyuto'hamanindite ,
prāṇayātrāṁ na vinde ca duḥkhitaḥ kṣudhayārditaḥ.
17. yeṣām prakopāt aiśvaryāt pracyutaḥ aham anindite
prāṇayātrām na vinde ca duḥkhitaḥ kṣudhayā ārditaḥ
17. O blameless one, because of the anger of those (dice), I have fallen from my sovereignty. I cannot even find a livelihood, and I am distressed, tormented by hunger.
येषां कृते न सत्कारमकुर्वन्मयि नैषधाः ।
त इमे शकुना भूत्वा वासोऽप्यपहरन्ति मे ॥१८॥
18. yeṣāṁ kṛte na satkāramakurvanmayi naiṣadhāḥ ,
ta ime śakunā bhūtvā vāso'pyapaharanti me.
18. yeṣām kṛte na satkāram akurvan mayi naiṣadhāḥ
| te ime śakunā bhūtvā vāsaḥ api apaharanti me
18. The Niṣadhas, for whose sake they showed me no respect, have now become birds and are even stealing my garment.
वैषम्यं परमं प्राप्तो दुःखितो गतचेतनः ।
भर्ता तेऽहं निबोधेदं वचनं हितमात्मनः ॥१९॥
19. vaiṣamyaṁ paramaṁ prāpto duḥkhito gatacetanaḥ ,
bhartā te'haṁ nibodhedaṁ vacanaṁ hitamātmanaḥ.
19. vaiṣamyam paramam prāptaḥ duḥkhitaḥ gatacetanaḥ |
bhartā te aham nibodha idam vacanam hitam ātmanaḥ
19. I am your husband, who has fallen into extreme misfortune, is distressed, and has lost consciousness. Understand this word, which is beneficial for your soul (ātman).
एते गच्छन्ति बहवः पन्थानो दक्षिणापथम् ।
अवन्तीमृक्षवन्तं च समतिक्रम्य पर्वतम् ॥२०॥
20. ete gacchanti bahavaḥ panthāno dakṣiṇāpatham ,
avantīmṛkṣavantaṁ ca samatikramya parvatam.
20. ete gacchanti bahavaḥ panthānaḥ dakṣiṇāpatham
| avantīm ṛkṣavantam ca samatikramya parvatam
20. These many paths lead to the southern region (Dakṣiṇāpatha), crossing Avanti and the Ṛkṣavant mountain.
एष विन्ध्यो महाशैलः पयोष्णी च समुद्रगा ।
आश्रमाश्च महर्षीणाममी पुष्पफलान्विताः ॥२१॥
21. eṣa vindhyo mahāśailaḥ payoṣṇī ca samudragā ,
āśramāśca maharṣīṇāmamī puṣpaphalānvitāḥ.
21. eṣa vindhyaḥ mahāśailaḥ payoṣṇī ca samudragā
| āśramāḥ ca maharṣīṇām amī puṣpaphalānvitāḥ
21. This is the great Vindhya mountain, and the Payoṣṇī river, which flows to the sea. These hermitages (āśrama) of the great sages are abundant with flowers and fruits.
एष पन्था विदर्भाणामयं गच्छति कोसलान् ।
अतः परं च देशोऽयं दक्षिणे दक्षिणापथः ॥२२॥
22. eṣa panthā vidarbhāṇāmayaṁ gacchati kosalān ,
ataḥ paraṁ ca deśo'yaṁ dakṣiṇe dakṣiṇāpathaḥ.
22. eṣaḥ panthā vidarbhāṇām ayam gacchati kosalān
ataḥ param ca deśaḥ ayam dakṣiṇe dakṣiṇāpathaḥ
22. This is the road to Vidarbha, and this one leads to Kosala. From here onwards, this region to the south is known as Dakṣiṇāpatha (the Southern Path).
ततः सा बाष्पकलया वाचा दुःखेन कर्शिता ।
उवाच दमयन्ती तं नैषधं करुणं वचः ॥२३॥
23. tataḥ sā bāṣpakalayā vācā duḥkhena karśitā ,
uvāca damayantī taṁ naiṣadhaṁ karuṇaṁ vacaḥ.
23. tataḥ sā bāṣpakalayā vācā duḥkhena karśitā
uvāca damayantī tam naiṣadham karuṇam vacaḥ
23. Then, emaciated by sorrow and with a voice choked with tears, Damayantī spoke these pathetic words to Nala (the prince of Niṣadha).
उद्वेपते मे हृदयं सीदन्त्यङ्गानि सर्वशः ।
तव पार्थिव संकल्पं चिन्तयन्त्याः पुनः पुनः ॥२४॥
24. udvepate me hṛdayaṁ sīdantyaṅgāni sarvaśaḥ ,
tava pārthiva saṁkalpaṁ cintayantyāḥ punaḥ punaḥ.
24. udvepate me hṛdayam sīdanti aṅgāni sarvaśaḥ tava
pārthiva saṃkalpam cintayantyāḥ punaḥ punaḥ
24. O King, my heart trembles, and all my limbs languish completely, as I repeatedly ponder your resolve.
हृतराज्यं हृतधनं विवस्त्रं क्षुच्छ्रमान्वितम् ।
कथमुत्सृज्य गच्छेयमहं त्वां विजने वने ॥२५॥
25. hṛtarājyaṁ hṛtadhanaṁ vivastraṁ kṣucchramānvitam ,
kathamutsṛjya gaccheyamahaṁ tvāṁ vijane vane.
25. hṛtarājyam hṛtadhanaṃ vivastram kṣutśramānvitaṃ
katham utsṛjya gaccheyam aham tvām vijane vane
25. How can I abandon you, who have lost your kingdom, lost your wealth, are without clothes, and afflicted by hunger and fatigue, in this desolate forest?
श्रान्तस्य ते क्षुधार्तस्य चिन्तयानस्य तत्सुखम् ।
वने घोरे महाराज नाशयिष्यामि ते क्लमम् ॥२६॥
26. śrāntasya te kṣudhārtasya cintayānasya tatsukham ,
vane ghore mahārāja nāśayiṣyāmi te klamam.
26. śrāntasya te kṣudhārtasya cintayānasya tat
sukham vane ghore mahārāja nāśayiṣyāmi te klamam
26. O great king, you are tired, afflicted by hunger, and longing for happiness in this dreadful forest; I will remove your weariness.
न च भार्यासमं किंचिद्विद्यते भिषजां मतम् ।
औषधं सर्वदुःखेषु सत्यमेतद्ब्रवीमि ते ॥२७॥
27. na ca bhāryāsamaṁ kiṁcidvidyate bhiṣajāṁ matam ,
auṣadhaṁ sarvaduḥkheṣu satyametadbravīmi te.
27. na ca bhāryāsamam kiñcit vidyate bhiṣajām matam
auṣadham sarvaduḥkheṣu satyam etat bravīmi te
27. And according to physicians, no medicine is considered equal to a wife for all kinds of suffering. I declare this truth to you.
नल उवाच ।
एवमेतद्यथात्थ त्वं दमयन्ति सुमध्यमे ।
नास्ति भार्यासमं मित्रं नरस्यार्तस्य भेषजम् ॥२८॥
28. nala uvāca ,
evametadyathāttha tvaṁ damayanti sumadhyame ,
nāsti bhāryāsamaṁ mitraṁ narasyārtasya bheṣajam.
28. nala uvāca evam etat yathā āttha tvam damayanti sumadhyame
na asti bhāryāsamam mitram narasya ārtasya bheṣajam
28. Nala said: 'O Damayanti, O slender-waisted one, it is exactly as you say. There is no friend equal to a wife, nor is there a remedy for a distressed man.'
न चाहं त्यक्तुकामस्त्वां किमर्थं भीरु शङ्कसे ।
त्यजेयमहमात्मानं न त्वेव त्वामनिन्दिते ॥२९॥
29. na cāhaṁ tyaktukāmastvāṁ kimarthaṁ bhīru śaṅkase ,
tyajeyamahamātmānaṁ na tveva tvāmanindite.
29. na ca aham tyaktukāmaḥ tvām kimartham bhīru śaṅkase
tyajeyam aham ātmānam na tu eva tvām anindite
29. And I am not desirous of abandoning you. Why do you doubt, O timid one? I would abandon my very self (ātman), but certainly never you, O blameless one.
दमयन्त्युवाच ।
यदि मां त्वं महाराज न विहातुमिहेच्छसि ।
तत्किमर्थं विदर्भाणां पन्थाः समुपदिश्यते ॥३०॥
30. damayantyuvāca ,
yadi māṁ tvaṁ mahārāja na vihātumihecchasi ,
tatkimarthaṁ vidarbhāṇāṁ panthāḥ samupadiśyate.
30. damayantī uvāca yadi mām tvam mahārāja na vihātum iha
icchasi tat kimartham vidarbhāṇām panthāḥ samupadiśyate
30. Damayantī said, "O great king, if you do not wish to abandon me here, then why are you showing me the path to Vidarbha?"
अवैमि चाहं नृपते न त्वं मां त्यक्तुमर्हसि ।
चेतसा त्वपकृष्टेन मां त्यजेथा महापते ॥३१॥
31. avaimi cāhaṁ nṛpate na tvaṁ māṁ tyaktumarhasi ,
cetasā tvapakṛṣṭena māṁ tyajethā mahāpate.
31. avaimi ca aham nṛpate na tvam mām tyaktum arhasi
cetasā tu apakṛṣṭena mām tyajethāḥ mahāpate
31. And I know, O king, that you ought not to abandon me. Yet, O great lord, you might abandon me with a distraught mind.
पन्थानं हि ममाभीक्ष्णमाख्यासि नरसत्तम ।
अतोनिमित्तं शोकं मे वर्धयस्यमरप्रभ ॥३२॥
32. panthānaṁ hi mamābhīkṣṇamākhyāsi narasattama ,
atonimittaṁ śokaṁ me vardhayasyamaraprabha.
32. panthānam hi mama abhīkṣṇam ākhyāsi narasattama
ataḥ nimittam śokam me vardhayasi amaraprabha
32. Indeed, O best among men, you repeatedly describe my path to me. For this reason, O one radiant like a god, you increase my sorrow.
यदि चायमभिप्रायस्तव राजन्व्रजेदिति ।
सहितावेव गच्छावो विदर्भान्यदि मन्यसे ॥३३॥
33. yadi cāyamabhiprāyastava rājanvrajediti ,
sahitāveva gacchāvo vidarbhānyadi manyase.
33. yadi ca ayam abhiprāyaḥ tava rājan vrajet iti
sahitau eva gacchāvaḥ vidarbhān yadi manyase
33. O king, if this is your intention, that I should go, then let us both go to Vidarbha together, if you agree.
विदर्भराजस्तत्र त्वां पूजयिष्यति मानद ।
तेन त्वं पूजितो राजन्सुखं वत्स्यसि नो गृहे ॥३४॥
34. vidarbharājastatra tvāṁ pūjayiṣyati mānada ,
tena tvaṁ pūjito rājansukhaṁ vatsyasi no gṛhe.
34. vidarbharājaḥ tatra tvām pūjayiṣyati mānada tena
tvam pūjitaḥ rājan sukham vatsyasi naḥ gṛhe
34. O giver of honor, the King of Vidarbha will honor you there. Honored by him, O King, you will dwell happily in our home.