Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-16, chapter-7

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
तं शयानं महात्मानं वीरमानकदुन्दुभिम् ।
पुत्रशोकाभिसंतप्तं ददर्श कुरुपुंगवः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
taṁ śayānaṁ mahātmānaṁ vīramānakadundubhim ,
putraśokābhisaṁtaptaṁ dadarśa kurupuṁgavaḥ.
1. vaiśampāyana uvāca tam śayānam mahātmānam vīram
ānakadundubhim putraśokābhisantaptam dadarśa kurupuṅgavaḥ
1. Vaiśampāyana said: The best of the Kurus (Arjuna) saw that great-souled (mahātman) hero, Anakadundubhi (Vasudeva), lying down, afflicted by grief for his sons.
तस्याश्रुपरिपूर्णाक्षो व्यूढोरस्को महाभुजः ।
आर्तस्यार्ततरः पार्थः पादौ जग्राह भारत ॥२॥
2. tasyāśruparipūrṇākṣo vyūḍhorasko mahābhujaḥ ,
ārtasyārtataraḥ pārthaḥ pādau jagrāha bhārata.
2. tasya aśruparipūrṇākṣaḥ vyūḍhoraskaḥ mahābhujaḥ
ārtasya ārtataraḥ pārthaḥ pādau jagrāha bhārata
2. With eyes full of tears, broad-chested, and mighty-armed, Pārtha, more distressed than the already distressed Vasudeva, clasped his feet, O Bhārata.
समालिङ्ग्यार्जुनं वृद्धः स भुजाभ्यां महाभुजः ।
रुदन्पुत्रान्स्मरन्सर्वान्विललाप सुविह्वलः ।
भ्रातॄन्पुत्रांश्च पौत्रांश्च दौहित्रांश्च सखीनपि ॥३॥
3. samāliṅgyārjunaṁ vṛddhaḥ sa bhujābhyāṁ mahābhujaḥ ,
rudanputrānsmaransarvānvilalāpa suvihvalaḥ ,
bhrātṝnputrāṁśca pautrāṁśca dauhitrāṁśca sakhīnapi.
3. samāliṅgya arjunam vṛddhaḥ saḥ bhujābhyām
mahābhujaḥ rudan putrān smaran sarvān
vilalāpa suviḥvalaḥ bhrātṝn putrān
ca pautrān ca dauhitrān ca sakhīn api
3. Embracing Arjuna with his two mighty arms, the aged (Vasudeva), greatly agitated, wept, remembering all his sons, brothers, grandsons, great-grandsons, and even friends.
वसुदेव उवाच ।
यैर्जिता भूमिपालाश्च दैत्याश्च शतशोऽर्जुन ।
तान्दृष्ट्वा नेह पश्यामि जीवाम्यर्जुन दुर्मरः ॥४॥
4. vasudeva uvāca ,
yairjitā bhūmipālāśca daityāśca śataśo'rjuna ,
tāndṛṣṭvā neha paśyāmi jīvāmyarjuna durmaraḥ.
4. vasudeva uvāca yaiḥ jitā bhūmipālāḥ ca daityāḥ ca śataśaḥ
arjuna tān dṛṣṭvā na iha paśyāmi jīvāmi arjuna durmaraḥ
4. Vasudeva said: O Arjuna, having seen those by whom hundreds of kings and demons were conquered, now that I do not see them here, I (find it) difficult to die, Arjuna.
यौ तावर्जुन शिष्यौ ते प्रियौ बहुमतौ सदा ।
तयोरपनयात्पार्थ वृष्णयो निधनं गताः ॥५॥
5. yau tāvarjuna śiṣyau te priyau bahumatau sadā ,
tayorapanayātpārtha vṛṣṇayo nidhanaṁ gatāḥ.
5. yau tau arjuna śiṣyau te priyau bahumatāu sadā
tayoḥ apanayāt pārtha vṛṣṇayaḥ nidhanam gatāḥ
5. pārtha arjuna te yau tau śiṣyau sadā priyau bahumatāu,
tayoḥ apanayāt vṛṣṇayaḥ nidhanam gatāḥ
5. O Pārtha, due to the transgression of those two disciples of yours, Arjuna, who were always dear and highly regarded, the Vṛṣṇis met their end.
यौ तौ वृष्णिप्रवीराणां द्वावेवातिरथौ मतौ ।
प्रद्युम्नो युयुधानश्च कथयन्कत्थसे च यौ ॥६॥
6. yau tau vṛṣṇipravīrāṇāṁ dvāvevātirathau matau ,
pradyumno yuyudhānaśca kathayankatthase ca yau.
6. yau tau vṛṣṇipravīrāṇām dvau eva atirathau matau
pradyumnaḥ yuyudhānaḥ ca kathayan katthase ca yau
6. yau tau pradyumnaḥ ca yuyudhānaḥ ca vṛṣṇipravīrāṇām dvau eva atirathau matau,
yau (tvam) kathayan katthase.
6. Those two, Pradyumna and Yuyudhāna, who are considered the two foremost mahārathas among the Vṛṣṇi heroes, are the ones whom you speak of with praise.
नित्यं त्वं कुरुशार्दूल कृष्णश्च मम पुत्रकः ।
तावुभौ वृष्णिनाशस्य मुखमास्तां धनंजय ॥७॥
7. nityaṁ tvaṁ kuruśārdūla kṛṣṇaśca mama putrakaḥ ,
tāvubhau vṛṣṇināśasya mukhamāstāṁ dhanaṁjaya.
7. nityam tvam kuruśārdūla kṛṣṇaḥ ca mama putrakaḥ
tau ubhau vṛṣṇināśasya mukham āstām dhanaṃjaya
7. kuruśārdūla dhanaṃjaya,
tvam ca mama putrakaḥ kṛṣṇaḥ ca,
tau ubhau nityam vṛṣṇināśasya mukham āstām.
7. O tiger among the Kurus, you, and my son Kṛṣṇa (kṛṣṇa), both of you always became the principal cause of the Vṛṣṇis' destruction, O Dhanañjaya.
न तु गर्हामि शैनेयं हार्दिक्यं चाहमर्जुन ।
अक्रूरं रौक्मिणेयं च शापो ह्येवात्र कारणम् ॥८॥
8. na tu garhāmi śaineyaṁ hārdikyaṁ cāhamarjuna ,
akrūraṁ raukmiṇeyaṁ ca śāpo hyevātra kāraṇam.
8. na tu garhāmi śaineyam hārdikyam ca aham arjuna
akrūram raukmiṇeyam ca śāpaḥ hi eva atra kāraṇam
8. arjuna,
aham tu śaineyam ca hārdikyam ca akrūram ca raukmiṇeyam ca na garhāmi.
hi atra śāpaḥ eva kāraṇam.
8. But I, O Arjuna, do not blame the son of Śini (Satyaki) or the son of Hṛdika (Kṛtavarman), nor Akrūra or the son of Rukmiṇī (Pradyumna). Truly, a curse is the cause of this situation.
केशिनं यस्तु कंसं च विक्रम्य जगतः प्रभुः ।
विदेहावकरोत्पार्थ चैद्यं च बलगर्वितम् ॥९॥
9. keśinaṁ yastu kaṁsaṁ ca vikramya jagataḥ prabhuḥ ,
videhāvakarotpārtha caidyaṁ ca balagarvitam.
9. keśinam yaḥ tu kaṃsam ca vikramya jagataḥ prabhuḥ
videhāḥ avakarot pārtha caidyam ca balagarvitam
9. pārtha yaḥ jagataḥ prabhuḥ keśinam kaṃsam ca
vikramya videhāḥ avakarot ca balagarvitam caidyam ca
9. O Pārtha (Arjuna), the Lord of the world, who, having vanquished Keśi and Kamsa, subjugated the Videhas, and also the Caidya (Śiśupāla), who was arrogant due to his strength.
नैषादिमेकलव्यं च चक्रे कालिङ्गमागधान् ।
गान्धारान्काशिराजं च मरुभूमौ च पार्थिवान् ॥१०॥
10. naiṣādimekalavyaṁ ca cakre kāliṅgamāgadhān ,
gāndhārānkāśirājaṁ ca marubhūmau ca pārthivān.
10. naiṣādim ekalavyam ca cakre kāliṅgamāgadhān
gāndhārān kāśirājam ca marubhūmau ca pārthivān
10. naiṣādim ekalavyam ca kāliṅgamāgadhān gāndhārān
kāśirājam ca marubhūmau ca pārthivān cakre
10. He also subjugated the Niṣāda Ekalavya, the Kāliṅgas and Māgadhas, the Gāndhāras, the King of Kāśī, and the rulers in the desert region.
प्राच्यांश्च दाक्षिणात्यांश्च पार्वतीयांस्तथा नृपान् ।
सोऽभ्युपेक्षितवानेतमनयं मधुसूदनः ॥११॥
11. prācyāṁśca dākṣiṇātyāṁśca pārvatīyāṁstathā nṛpān ,
so'bhyupekṣitavānetamanayaṁ madhusūdanaḥ.
11. prācyān ca dākṣiṇātyān ca pārvatīyān tathā nṛpān
saḥ abhyupekṣitavān etam anayam madhusūdanaḥ
11. madhusūdanaḥ prācyān ca dākṣiṇātyān ca tathā
pārvatīyān nṛpān ca etam anayam saḥ abhyupekṣitavān
11. And the eastern kings, the southern kings, and likewise the mountain kings – Madhusūdana (Kṛṣṇa) tolerated this injustice.
ततः पुत्रांश्च पौत्रांश्च भ्रातॄनथ सखीनपि ।
शयानान्निहतान्दृष्ट्वा ततो मामब्रवीदिदम् ॥१२॥
12. tataḥ putrāṁśca pautrāṁśca bhrātṝnatha sakhīnapi ,
śayānānnihatāndṛṣṭvā tato māmabravīdidam.
12. tataḥ putrān ca pautrān ca bhrātṝn atha sakhīn
api śayānān nihatān dṛṣṭvā tataḥ mām abravīt idam
12. tataḥ putrān ca pautrān ca atha bhrātṝn api sakhīn
śayānān nihatān dṛṣṭvā tataḥ idam mām abravīt
12. Then, having seen sons, grandsons, brothers, and also friends lying slain, thereupon he spoke these words to me.
संप्राप्तोऽद्यायमस्यान्तः कुलस्य पुरुषर्षभ ।
आगमिष्यति बीभत्सुरिमां द्वारवतीं पुरीम् ॥१३॥
13. saṁprāpto'dyāyamasyāntaḥ kulasya puruṣarṣabha ,
āgamiṣyati bībhatsurimāṁ dvāravatīṁ purīm.
13. sampraptaḥ adya ayam asya antaḥ kulasya puruṣarṣabha
āgamiṣyati bībhatsuḥ imām dvāravatīṃ purīm
13. puruṣarṣabha adya asya kulasya antaḥ ayam sampraptaḥ
bībhatsuḥ imām dvāravatīṃ purīm āgamiṣyati
13. O best among men, today this end of this lineage has come. Arjuna will arrive at this city of Dvāravatī.
आख्येयं तस्य यद्वृत्तं वृष्णीनां वैशसं महत् ।
स तु श्रुत्वा महातेजा यदूनामनयं प्रभो ।
आगन्ता क्षिप्रमेवेह न मेऽत्रास्ति विचारणा ॥१४॥
14. ākhyeyaṁ tasya yadvṛttaṁ vṛṣṇīnāṁ vaiśasaṁ mahat ,
sa tu śrutvā mahātejā yadūnāmanayaṁ prabho ,
āgantā kṣiprameveha na me'trāsti vicāraṇā.
14. ākhyeyam tasya yat vṛttam vṛṣṇīnām
vaiśasam mahat sa tu śrutvā mahātejāḥ
yadūnām anayam prabho āgantā
kṣipram eva iha na me atra asti vicāraṇā
14. prabho tasya yat vṛttam vṛṣṇīnām
mahat vaiśasam ākhyeyam tu saḥ mahātejāḥ
yadūnām anayam śrutvā kṣipram
eva iha āgantā atra me vicāraṇā na asti
14. That great calamity which befell the Vṛṣṇis, whatever happened, should be reported to him. But he, O lord, the greatly glorious one, having heard of the Yadus' misfortune, will certainly come here quickly; there is no doubt in my mind about this.
योऽहं तमर्जुनं विद्धि योऽर्जुनः सोऽहमेव तु ।
यद्ब्रूयात्तत्तथा कार्यमिति बुध्यस्व माधव ॥१५॥
15. yo'haṁ tamarjunaṁ viddhi yo'rjunaḥ so'hameva tu ,
yadbrūyāttattathā kāryamiti budhyasva mādhava.
15. yaḥ aham tam arjunam viddhi yaḥ arjunaḥ saḥ aham eva
tu yat brūyāt tat tathā kāryam iti budhyasva mādhava
15. mādhava yaḥ aham tam arjunam viddhi ca yaḥ arjunaḥ saḥ
aham eva tu yat brūyāt tat tathā kāryam iti budhyasva
15. Know that I am Arjuna, and indeed, he who is Arjuna is I myself. Whatever he (Arjuna) may say, that should be carried out accordingly; understand this, O Mādhava.
स स्त्रीषु प्राप्तकालं वः पाण्डवो बालकेषु च ।
प्रतिपत्स्यति बीभत्सुर्भवतश्चौर्ध्वदेहिकम् ॥१६॥
16. sa strīṣu prāptakālaṁ vaḥ pāṇḍavo bālakeṣu ca ,
pratipatsyati bībhatsurbhavataścaurdhvadehikam.
16. sa strīṣu prāptakālam vaḥ pāṇḍavaḥ bālakeṣu ca
pratipatsyati bībhatsuḥ bhavataḥ ca ūrdhvadehakam
16. saḥ pāṇḍavaḥ bībhatsuḥ vaḥ strīṣu ca bālakeṣu prāptakālam
pratipatsyati ca bhavataḥ ūrdhvadehakam (pratipatsyati)
16. That Pāṇḍava, Arjuna, will perform what is appropriate for your women and children. And Arjuna will also perform your funeral rites.
इमां च नगरीं सद्यः प्रतियाते धनंजये ।
प्राकाराट्टालकोपेतां समुद्रः प्लावयिष्यति ॥१७॥
17. imāṁ ca nagarīṁ sadyaḥ pratiyāte dhanaṁjaye ,
prākārāṭṭālakopetāṁ samudraḥ plāvayiṣyati.
17. imām ca nagarīm sadyaḥ pratiyāte dhanañjaye
prākārāṭṭālakopetām samudraḥ plāvayiṣyati
17. dhanañjaye pratiyāte sadyaḥ ca samudraḥ
prākārāṭṭālakopetām imām nagarīm plāvayiṣyati
17. And as soon as Dhanañjaya has departed, the ocean will immediately submerge this city, which is adorned with ramparts and watchtowers.
अहं हि देशे कस्मिंश्चित्पुण्ये नियममास्थितः ।
कालं कर्ता सद्य एव रामेण सह धीमता ॥१८॥
18. ahaṁ hi deśe kasmiṁścitpuṇye niyamamāsthitaḥ ,
kālaṁ kartā sadya eva rāmeṇa saha dhīmatā.
18. aham hi deśe kasmin cit puṇye niyamam āsthitaḥ
kālam kartā sadyaḥ eva rāmeṇa saha dhīmatā
18. aham hi kasmin cit puṇye deśe niyamam āsthitaḥ
dhīmatā rāmeṇa saha sadyaḥ eva kālam kartā
18. Indeed, having undertaken a religious observance (niyama) in some sacred place, I will very soon conclude my time (on earth) along with the wise Rāma.
एवमुक्त्वा हृषीकेशो मामचिन्त्यपराक्रमः ।
हित्वा मां बालकैः सार्धं दिशं कामप्यगात्प्रभुः ॥१९॥
19. evamuktvā hṛṣīkeśo māmacintyaparākramaḥ ,
hitvā māṁ bālakaiḥ sārdhaṁ diśaṁ kāmapyagātprabhuḥ.
19. evam uktvā hṛṣīkeśaḥ mām acintyaparākramaḥ hitvā
mām bālakaiḥ sārdham diśam kām api agāt prabhuḥ
19. acintyaparākramaḥ prabhuḥ hṛṣīkeśaḥ evam uktvā,
bālakaiḥ sārdham mām hitvā,
kām api diśam agāt
19. Having spoken thus, Hṛṣīkeśa, whose valor is inconceivable, leaving me along with the children, the Lord departed towards some unknown direction.
सोऽहं तौ च महात्मानौ चिन्तयन्भ्रातरौ तव ।
घोरं ज्ञातिवधं चैव न भुञ्जे शोककर्शितः ॥२०॥
20. so'haṁ tau ca mahātmānau cintayanbhrātarau tava ,
ghoraṁ jñātivadhaṁ caiva na bhuñje śokakarśitaḥ.
20. saḥ aham tau ca mahātmānau cintayan bhrātarau tava
ghoram jñātivadham ca eva na bhuñje śokakarśitaḥ
20. saḥ aham tava tau ca mahātmānau bhrātarau,
ghoram jñātivadham ca eva cintayan,
śokakarśitaḥ na bhuñje
20. That I, meditating on those two great-souled brothers of yours, and also on the terrible slaughter of kinsmen (jñātivadham), being emaciated by grief, do not enjoy food.
न च भोक्ष्ये न जीविष्ये दिष्ट्या प्राप्तोऽसि पाण्डव ।
यदुक्तं पार्थ कृष्णेन तत्सर्वमखिलं कुरु ॥२१॥
21. na ca bhokṣye na jīviṣye diṣṭyā prāpto'si pāṇḍava ,
yaduktaṁ pārtha kṛṣṇena tatsarvamakhilaṁ kuru.
21. na ca bhokṣye na jīviṣye diṣṭyā prāptaḥ asi pāṇḍava
yat uktam pārtha kṛṣṇena tat sarvam akhilam kuru
21. I shall neither enjoy (anything) nor live. Fortunately, O Pāṇḍava, you have arrived! O Pārtha, carry out completely all that Kṛṣṇa has instructed.
एतत्ते पार्थ राज्यं च स्त्रियो रत्नानि चैव ह ।
इष्टान्प्राणानहं हीमांस्त्यक्ष्यामि रिपुसूदन ॥२२॥
22. etatte pārtha rājyaṁ ca striyo ratnāni caiva ha ,
iṣṭānprāṇānahaṁ hīmāṁstyakṣyāmi ripusūdana.
22. etat te pārtha rājyam ca striyaḥ ratnāni ca eva
ha iṣṭān prāṇān aham hi imān tyakṣyāmi ripusūdana
22. O Pārtha, this kingdom, these women, and jewels are all for you. Indeed, O destroyer of enemies, I shall give up even these dear lives (prāṇa) (of mine).