Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-38

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
कस्यचित्त्वथ कालस्य धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
संस्मृत्य मुनिसंदेशमिदं वचनमब्रवीत् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
kasyacittvatha kālasya dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
saṁsmṛtya munisaṁdeśamidaṁ vacanamabravīt.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca kasya cit tu atha kālasya dharmarājaḥ
yudhiṣṭhiraḥ saṃsmṛtya munisaṃdeśam idam vacanam abravīt
1. Vaiśaṃpāyana said: Then, after some time, King Yudhiṣṭhira, the king of dharma (dharma), remembering well the sage's message, spoke these words.
विविक्ते विदितप्रज्ञमर्जुनं भरतर्षभम् ।
सान्त्वपूर्वं स्मितं कृत्वा पाणिना परिसंस्पृशन् ॥२॥
2. vivikte viditaprajñamarjunaṁ bharatarṣabham ,
sāntvapūrvaṁ smitaṁ kṛtvā pāṇinā parisaṁspṛśan.
2. vivikte viditaprajñam arjunam bharatarṣabham
sāntvapūrvam smitam kṛtvā pāṇinā parisaṃspṛśan
2. In a secluded place, making a comforting smile and caressing him with his hand, Yudhiṣṭhira addressed Arjuna, the wise one, the best among the Bhāratas.
स मुहूर्तमिव ध्यात्वा वनवासमरिंदमः ।
धनंजयं धर्मराजो रहसीदमुवाच ह ॥३॥
3. sa muhūrtamiva dhyātvā vanavāsamariṁdamaḥ ,
dhanaṁjayaṁ dharmarājo rahasīdamuvāca ha.
3. sa muhūrtam iva dhyātvā vanavāsam ariṃdamaḥ
dhanañjayam dharmarājaḥ rahasi idam uvāca ha
3. King Yudhiṣṭhira, the subduer of enemies and king of dharma (dharma), after meditating for a moment on their forest dwelling, spoke these words in private to Dhananjaya (Arjuna).
भीष्मे द्रोणे कृपे कर्णे द्रोणपुत्रे च भारत ।
धनुर्वेदश्चतुष्पाद एतेष्वद्य प्रतिष्ठितः ॥४॥
4. bhīṣme droṇe kṛpe karṇe droṇaputre ca bhārata ,
dhanurvedaścatuṣpāda eteṣvadya pratiṣṭhitaḥ.
4. bhīṣme droṇe kṛpe karṇe droṇaputre ca bhārata
dhanurvedaḥ catuṣpādaḥ eteṣu adya pratiṣṭhitaḥ
4. O descendant of Bharata, the complete science of archery (dhanurveda) is today firmly established in Bhīṣma, Droṇa, Kṛpa, Karṇa, and Droṇa's son (Aśvatthāmā).
ब्राह्मं दैवमासुरं च सप्रयोगचिकित्सितम् ।
सर्वास्त्राणां प्रयोगं च तेऽभिजानन्ति कृत्स्नशः ॥५॥
5. brāhmaṁ daivamāsuraṁ ca saprayogacikitsitam ,
sarvāstrāṇāṁ prayogaṁ ca te'bhijānanti kṛtsnaśaḥ.
5. brāhmam daivam āsuram ca saprayogacikitsitam
sarvāstrāṇām prayogam ca te abhijānanti kṛtsnaśaḥ
5. And they (Bhīṣma, Droṇa, Kṛpa, Karṇa, and Aśvatthāmā) fully understand the divine (brāhma), celestial (daiva), and demonic (āsura) forms of archery, including their deployment and countermeasures, as well as the application of all types of weapons completely.
ते सर्वे धृतराष्ट्रस्य पुत्रेण परिसान्त्विताः ।
संविभक्ताश्च तुष्टाश्च गुरुवत्तेषु वर्तते ॥६॥
6. te sarve dhṛtarāṣṭrasya putreṇa parisāntvitāḥ ,
saṁvibhaktāśca tuṣṭāśca guruvatteṣu vartate.
6. te sarve dhṛtarāṣṭrasya putreṇa parisāntvitāḥ
saṃvibhaktāḥ ca tuṣṭāḥ ca guruvat teṣu vartate
6. All of them (the warriors), having been appeased by Dhṛtarāṣṭra's son (Duryodhana), and being well-provided for and content, he (Duryodhana) behaves towards them with the utmost respect, as one would towards a teacher (guru).
सर्वयोधेषु चैवास्य सदा वृत्तिरनुत्तमा ।
शक्तिं न हापयिष्यन्ति ते काले प्रतिपूजिताः ॥७॥
7. sarvayodheṣu caivāsya sadā vṛttiranuttamā ,
śaktiṁ na hāpayiṣyanti te kāle pratipūjitāḥ.
7. sarvayodheṣu ca eva asya sadā vṛttiḥ anuttamā
śaktim na hāpayiṣyanti te kāle pratipūjitāḥ
7. And indeed, his (Duryodhana's) treatment of all warriors is always unsurpassed. Being honored in due course, they will not diminish their power (śakti).
अद्य चेयं मही कृत्स्ना दुर्योधनवशानुगा ।
त्वयि व्यपाश्रयोऽस्माकं त्वयि भारः समाहितः ।
तत्र कृत्यं प्रपश्यामि प्राप्तकालमरिंदम ॥८॥
8. adya ceyaṁ mahī kṛtsnā duryodhanavaśānugā ,
tvayi vyapāśrayo'smākaṁ tvayi bhāraḥ samāhitaḥ ,
tatra kṛtyaṁ prapaśyāmi prāptakālamariṁdama.
8. adya ca iyam mahī kṛtsnā duryodhanavaśānugā
tvayi vyapāśrayaḥ asmākam
tvayi bhāraḥ samāhitaḥ tatra kṛtyam
prapaśyāmi prāptakālam ariṃdama
8. Today, this entire earth follows Duryodhana's command. Our refuge is in you, and our burden is placed upon you. Therefore, O subduer of enemies, I perceive a timely action that must be taken.
कृष्णद्वैपायनात्तात गृहीतोपनिषन्मया ।
तया प्रयुक्तया सम्यग्जगत्सर्वं प्रकाशते ।
तेन त्वं ब्रह्मणा तात संयुक्तः सुसमाहितः ॥९॥
9. kṛṣṇadvaipāyanāttāta gṛhītopaniṣanmayā ,
tayā prayuktayā samyagjagatsarvaṁ prakāśate ,
tena tvaṁ brahmaṇā tāta saṁyuktaḥ susamāhitaḥ.
9. kṛṣṇadvaipāyanāt tāta gṛhīta upaniṣat
mayā tayā prayuktayā samyak
jagat sarvam prakāśate tena tvam
brahmaṇā tāta saṃyuktaḥ susamāhitaḥ
9. O dear one, I have received the knowledge of the Upaniṣad from Kṛṣṇadvaipāyana (Vyāsa). When that [knowledge] is properly applied, the entire world shines forth. Through that **brahman** (brahman), O dear one, you are endowed and perfectly composed.
देवतानां यथाकालं प्रसादं प्रतिपालय ।
तपसा योजयात्मानमुग्रेण भरतर्षभ ॥१०॥
10. devatānāṁ yathākālaṁ prasādaṁ pratipālaya ,
tapasā yojayātmānamugreṇa bharatarṣabha.
10. devatānām yathākālam prasādam pratipālaya
tapasā yojaya ātmānam ugreṇa bharatarṣabha
10. O best of Bharatas, at the opportune moment, await the favor of the deities. Engage your **ātman** (ātman) through severe **tapas** (tapas).
धनुष्मान्कवची खड्गी मुनिः सारसमन्वितः ।
न कस्यचिद्ददन्मार्गं गच्छ तातोत्तरां दिशम् ।
इन्द्रे ह्यस्त्राणि दिव्यानि समस्तानि धनंजय ॥११॥
11. dhanuṣmānkavacī khaḍgī muniḥ sārasamanvitaḥ ,
na kasyaciddadanmārgaṁ gaccha tātottarāṁ diśam ,
indre hyastrāṇi divyāni samastāni dhanaṁjaya.
11. dhanuṣmān kavacī khaḍgī muniḥ
sārasamanvitaḥ na kasyacit dadan mārgam
gaccha tāta uttarām diśam indre hi
astrāṇi divyāni samastāni dhanaṃjaya
11. O dear one, O conqueror of wealth (Arjuna), armed with a bow, armored, wielding a sword, and a resolute person endowed with strength, proceed towards the northern direction, yielding no passage to anyone. For indeed, all divine weapons are with Indra.
वृत्राद्भीतैस्तदा देवैर्बलमिन्द्रे समर्पितम् ।
तान्येकस्थानि सर्वाणि ततस्त्वं प्रतिपत्स्यसे ॥१२॥
12. vṛtrādbhītaistadā devairbalamindre samarpitam ,
tānyekasthāni sarvāṇi tatastvaṁ pratipatsyase.
12. vṛtrāt bhītaiḥ tadā devaiḥ balam indre samarpitam
tāni ekasthāni sarvāṇi tataḥ tvam pratipatsyase
12. At that time, the gods, terrified by Vṛtra, entrusted their collective strength to Indra. You will then obtain all those powers, gathered in one place.
शक्रमेव प्रपद्यस्व स तेऽस्त्राणि प्रदास्यति ।
दीक्षितोऽद्यैव गच्छ त्वं द्रष्टुं देवं पुरंदरम् ॥१३॥
13. śakrameva prapadyasva sa te'strāṇi pradāsyati ,
dīkṣito'dyaiva gaccha tvaṁ draṣṭuṁ devaṁ puraṁdaram.
13. śakram eva prapadyasva saḥ te astrāṇi pradāsyati
dīkṣitaḥ adya eva gaccha tvam draṣṭum devam purandaram
13. Approach Indra himself; he will bestow weapons upon you. Having undertaken the vow of initiation (dīkṣā), you should go today to see the god Purandara.
एवमुक्त्वा धर्मराजस्तमध्यापयत प्रभुः ।
दीक्षितं विधिना तेन यतवाक्कायमानसम् ।
अनुजज्ञे ततो वीरं भ्राता भ्रातरमग्रजः ॥१४॥
14. evamuktvā dharmarājastamadhyāpayata prabhuḥ ,
dīkṣitaṁ vidhinā tena yatavākkāyamānasam ,
anujajñe tato vīraṁ bhrātā bhrātaramagrajaḥ.
14. evam uktvā dharmarājaḥ tam adhyāpayat
prabhuḥ dīkṣitam vidhinā tena
yatavākkāyamānasam anujajñe tataḥ
vīram bhrātā bhrātaram agrajaḥ
14. Having spoken thus, the lord Dharma-rāja taught him (Arjuna), who had been initiated by that ritual and whose speech, body, and mind were controlled. Then, the elder brother (Yudhiṣṭhira) gave permission to his brother, the hero (Arjuna).
निदेशाद्धर्मराजस्य द्रष्टुं देवं पुरंदरम् ।
धनुर्गाण्डीवमादाय तथाक्षय्यौ महेषुधी ॥१५॥
15. nideśāddharmarājasya draṣṭuṁ devaṁ puraṁdaram ,
dhanurgāṇḍīvamādāya tathākṣayyau maheṣudhī.
15. nideśāt dharmarājasya draṣṭum devam purandaram
dhanuḥ gāṇḍīvam ādāya tathā akṣayyau maheṣudhī
15. By the command of Dharma-rāja, to see the god Purandara, (Arjuna set out) having taken his Gāṇḍīva bow and the two inexhaustible quivers.
कवची सतलत्राणो बद्धगोधाङ्गुलित्रवान् ।
हुत्वाग्निं ब्राह्मणान्निष्कैः स्वस्ति वाच्य महाभुजः ॥१६॥
16. kavacī satalatrāṇo baddhagodhāṅgulitravān ,
hutvāgniṁ brāhmaṇānniṣkaiḥ svasti vācya mahābhujaḥ.
16. kavacī sa-talatrāṇaḥ baddha-godhāṅgulitravān hutvā
agnim brāhmaṇān niṣkaiḥ svasti vācya mahābhujaḥ
16. The mighty-armed one, clad in armor, wearing hand-guards and leather finger-protectors, after offering oblations to the fire and having obtained blessings (svasti) from the Brahmins by giving them gold coins, ...
प्रातिष्ठत महाबाहुः प्रगृहीतशरासनः ।
वधाय धार्तराष्ट्राणां निःश्वस्योर्ध्वमुदीक्ष्य च ॥१७॥
17. prātiṣṭhata mahābāhuḥ pragṛhītaśarāsanaḥ ,
vadhāya dhārtarāṣṭrāṇāṁ niḥśvasyordhvamudīkṣya ca.
17. prātiṣṭhata mahābāhuḥ pragṛhīta-śarāsanaḥ vadhāya
dhārtarāṣṭrāṇām niḥśvasya ūrdhvam udīkṣya ca
17. The mighty-armed one (Arjuna), with his bow taken up, set forth for the destruction of the Dhārtarāṣṭras, having first sighed and looked upwards.
तं दृष्ट्वा तत्र कौन्तेयं प्रगृहीतशरासनम् ।
अब्रुवन्ब्राह्मणाः सिद्धा भूतान्यन्तर्हितानि च ।
क्षिप्रं प्राप्नुहि कौन्तेय मनसा यद्यदिच्छसि ॥१८॥
18. taṁ dṛṣṭvā tatra kaunteyaṁ pragṛhītaśarāsanam ,
abruvanbrāhmaṇāḥ siddhā bhūtānyantarhitāni ca ,
kṣipraṁ prāpnuhi kaunteya manasā yadyadicchasi.
18. tam dṛṣṭvā tatra kaunteyam
pragṛhīta-śarāsanam abruvan brāhmaṇāḥ siddhāḥ
bhūtāni antarhitāni ca kṣipram prāpnuhi
kaunteya manasā yat yat icchasi
18. Seeing Kaunteya (Arjuna) there, with his bow taken up, the Brahmins, the perfected beings (siddhas), and the invisible beings all said, "O Kaunteya, quickly achieve whatever you desire in your mind."
तं सिंहमिव गच्छन्तं शालस्कन्धोरुमर्जुनम् ।
मनांस्यादाय सर्वेषां कृष्णा वचनमब्रवीत् ॥१९॥
19. taṁ siṁhamiva gacchantaṁ śālaskandhorumarjunam ,
manāṁsyādāya sarveṣāṁ kṛṣṇā vacanamabravīt.
19. tam siṃham iva gacchantam śāla-skandha-ūrum arjunam
manāṃsi ādāya sarveṣām kṛṣṇā vacanam abravīt
19. Draupadī (Kṛṣṇā), captivating the minds of all, addressed Arjuna, who was moving like a lion and whose shoulders and thighs were broad like those of a śāla tree.
यत्ते कुन्ती महाबाहो जातस्यैच्छद्धनंजय ।
तत्तेऽस्तु सर्वं कौन्तेय यथा च स्वयमिच्छसि ॥२०॥
20. yatte kuntī mahābāho jātasyaicchaddhanaṁjaya ,
tatte'stu sarvaṁ kaunteya yathā ca svayamicchasi.
20. yat te kuntī mahābāho jātasya aicchat dhanaṃjaya
tat te astu sarvaṃ kaunteya yathā ca svayam icchasi
20. O mighty-armed Arjuna, whatever Kunti desired for your birth, let all of that come to pass for you, O son of Kunti, and also whatever you yourself desire.
मास्माकं क्षत्रियकुले जन्म कश्चिदवाप्नुयात् ।
ब्राह्मणेभ्यो नमो नित्यं येषां युद्धे न जीविका ॥२१॥
21. māsmākaṁ kṣatriyakule janma kaścidavāpnuyāt ,
brāhmaṇebhyo namo nityaṁ yeṣāṁ yuddhe na jīvikā.
21. mā asmākaṃ kṣatriyakule janma kaścit avāpnuyāt
brāhmaṇebhyaḥ namaḥ nityaṃ yeṣāṃ yuddhe na jīvikā
21. May no one be born into our warrior family. Constant salutations to the Brahmins, whose livelihood is not found in warfare.
नूनं ते भ्रातरः सर्वे त्वत्कथाभिः प्रजागरे ।
रंस्यन्ते वीरकर्माणि कीर्तयन्तः पुनः पुनः ॥२२॥
22. nūnaṁ te bhrātaraḥ sarve tvatkathābhiḥ prajāgare ,
raṁsyante vīrakarmāṇi kīrtayantaḥ punaḥ punaḥ.
22. nūnaṃ te bhrātaraḥ sarve tvatkathābhiḥ prajāgare
raṃsyante vīrakarmāṇi kīrtayantaḥ punaḥ punaḥ
22. Surely, all your brothers will certainly find joy, remaining awake and recounting your heroic deeds again and again through stories about you.
नैव नः पार्थ भोगेषु न धने नोत जीविते ।
तुष्टिर्बुद्धिर्भवित्री वा त्वयि दीर्घप्रवासिनि ॥२३॥
23. naiva naḥ pārtha bhogeṣu na dhane nota jīvite ,
tuṣṭirbuddhirbhavitrī vā tvayi dīrghapravāsini.
23. na eva naḥ pārtha bhogeṣu na dhane na uta jīvite
tuṣṭiḥ buddhiḥ bhavitrī vā tvayi dīrghapravāsini
23. Indeed, O son of Pritha, for us there is no contentment in worldly pleasures, nor in wealth, nor even in life itself. Rather, our satisfaction and resolve will be with you, who have been long absent.
त्वयि नः पार्थ सर्वेषां सुखदुःखे समाहिते ।
जीवितं मरणं चैव राज्यमैश्वर्यमेव च ।
आपृष्टो मेऽसि कौन्तेय स्वस्ति प्राप्नुहि पाण्डव ॥२४॥
24. tvayi naḥ pārtha sarveṣāṁ sukhaduḥkhe samāhite ,
jīvitaṁ maraṇaṁ caiva rājyamaiśvaryameva ca ,
āpṛṣṭo me'si kaunteya svasti prāpnuhi pāṇḍava.
24. tvayi naḥ pārtha sarveṣām sukhaduḥkhe
samāhite jīvitam maraṇam ca eva
rājyam aiśvaryam eva ca āpṛṣṭaḥ me
asi kaunteya svasti prāpnuhi pāṇḍava
24. O Partha, for all of us, our happiness and sorrow, as well as our life and death, and even our kingship and sovereignty (aiśvarya), are all placed in you. O Kaunteya, you have been questioned by me; may you attain welfare (svasti), O Pandava.
नमो धात्रे विधात्रे च स्वस्ति गच्छ ह्यनामयम् ।
स्वस्ति तेऽस्त्वान्तरिक्षेभ्यः पार्थिवेभ्यश्च भारत ।
दिव्येभ्यश्चैव भूतेभ्यो ये चान्ये परिपन्थिनः ॥२५॥
25. namo dhātre vidhātre ca svasti gaccha hyanāmayam ,
svasti te'stvāntarikṣebhyaḥ pārthivebhyaśca bhārata ,
divyebhyaścaiva bhūtebhyo ye cānye paripanthinaḥ.
25. namaḥ dhātre vidhātre ca svasti gaccha
hi anāmayam svasti te astu āntarikṣebhyaḥ
pārthivebhyaḥ ca bhārata divyebhyaḥ
ca eva bhūtebhyaḥ ye ca anye paripanthinaḥ
25. Salutations to the Sustainer (Dhātṛ) and the Creator (Vidhātṛ). Go forth safely, indeed, without illness. May there be welfare (svasti) for you from beings of the sky and from those on earth, O Bharata, and from divine beings, as well as from any other obstructors.
ततः प्रदक्षिणं कृत्वा भ्रातॄन्धौम्यं च पाण्डवः ।
प्रातिष्ठत महाबाहुः प्रगृह्य रुचिरं धनुः ॥२६॥
26. tataḥ pradakṣiṇaṁ kṛtvā bhrātṝndhaumyaṁ ca pāṇḍavaḥ ,
prātiṣṭhata mahābāhuḥ pragṛhya ruciraṁ dhanuḥ.
26. tataḥ pradakṣiṇam kṛtvā bhrātṝn dhaumyam ca pāṇḍavaḥ
prātiṣṭhata mahābāhuḥ pragṛhya ruciram dhanuḥ
26. Then, after circumambulating his brothers and Dhaumya, the mighty-armed Pandava set out, taking his beautiful bow.
तस्य मार्गादपाक्रामन्सर्वभूतानि गच्छतः ।
युक्तस्यैन्द्रेण योगेन पराक्रान्तस्य शुष्मिणः ॥२७॥
27. tasya mārgādapākrāmansarvabhūtāni gacchataḥ ,
yuktasyaindreṇa yogena parākrāntasya śuṣmiṇaḥ.
27. tasya mārgāt apākrāman sarvabhūtāni gacchataḥ
yuktasya aindreṇa yogena parākrāntasya śuṣmiṇaḥ
27. All beings moved away from the path of that heroic and mighty one who was endowed with Indrā's power (yoga) as he proceeded.
सोऽगच्छत्पर्वतं पुण्यमेकाह्नैव महामनाः ।
मनोजवगतिर्भूत्वा योगयुक्तो यथानिलः ॥२८॥
28. so'gacchatparvataṁ puṇyamekāhnaiva mahāmanāḥ ,
manojavagatirbhūtvā yogayukto yathānilaḥ.
28. saḥ agacchat parvatam puṇyam ekāhnā eva mahāmanāḥ
manojavagatiḥ bhūtvā yogayuktaḥ yathā anilaḥ
28. The magnanimous one, having attained a speed like that of thought and being endowed with (yoga) discipline like the wind, reached the sacred mountain in a single day.
हिमवन्तमतिक्रम्य गन्धमादनमेव च ।
अत्यक्रामत्स दुर्गाणि दिवारात्रमतन्द्रितः ॥२९॥
29. himavantamatikramya gandhamādanameva ca ,
atyakrāmatsa durgāṇi divārātramatandritaḥ.
29. himavantam atikramya gandhamādanam eva ca
atyakrāmat saḥ durgāṇi divārātram atandritaḥ
29. Having traversed the Himavat mountain range and also Gandhamādana, he, tireless, crossed difficult terrains day and night.
इन्द्रकीलं समासाद्य ततोऽतिष्ठद्धनंजयः ।
अन्तरिक्षे हि शुश्राव तिष्ठेति स वचस्तदा ॥३०॥
30. indrakīlaṁ samāsādya tato'tiṣṭhaddhanaṁjayaḥ ,
antarikṣe hi śuśrāva tiṣṭheti sa vacastadā.
30. indrakīlam samāsādya tataḥ atiṣṭhat dhanaṃjayaḥ
antarikṣe hi śuśrāva tiṣṭha iti saḥ vacas tadā
30. After reaching Mount Indrakīla, Dhanañjaya (Arjuna) then stopped. Indeed, at that moment, he heard a voice in the sky saying, "Stay!"
ततोऽपश्यत्सव्यसाची वृक्षमूले तपस्विनम् ।
ब्राह्म्या श्रिया दीप्यमानं पिङ्गलं जटिलं कृशम् ॥३१॥
31. tato'paśyatsavyasācī vṛkṣamūle tapasvinam ,
brāhmyā śriyā dīpyamānaṁ piṅgalaṁ jaṭilaṁ kṛśam.
31. tataḥ apaśyat savyasācī vṛkṣamūle tapasvinam
brāhmyā śriyā dīpyamānam piṅgalam jaṭilam kṛśam
31. Then Savyasācin (Arjuna) saw an ascetic at the foot of a tree, radiant with divine splendor, tawny-colored, with matted hair, and emaciated.
सोऽब्रवीदर्जुनं तत्र स्थितं दृष्ट्वा महातपाः ।
कस्त्वं तातेह संप्राप्तो धनुष्मान्कवची शरी ।
निबद्धासितलत्राणः क्षत्रधर्ममनुव्रतः ॥३२॥
32. so'bravīdarjunaṁ tatra sthitaṁ dṛṣṭvā mahātapāḥ ,
kastvaṁ tāteha saṁprāpto dhanuṣmānkavacī śarī ,
nibaddhāsitalatrāṇaḥ kṣatradharmamanuvrataḥ.
32. saḥ abrāvīt arjunam tatra sthitam
dṛṣṭvā mahātapaḥ kaḥ tvam tāta iha
samprāptaḥ dhanuṣmān kavacī śarī
nibaddhāsitalatrāṇaḥ kṣatradharmam anuvrataḥ
32. The great ascetic, seeing Arjuna standing there, said, "Who are you, my dear one, who has arrived here, armed with a bow, wearing armor, and carrying arrows? With your black wrist-guards fastened, you are devoted to the warrior's code (kṣatra-dharma)."
नेह शस्त्रेण कर्तव्यं शान्तानामयमालयः ।
विनीतक्रोधहर्षाणां ब्राह्मणानां तपस्विनाम् ॥३३॥
33. neha śastreṇa kartavyaṁ śāntānāmayamālayaḥ ,
vinītakrodhaharṣāṇāṁ brāhmaṇānāṁ tapasvinām.
33. na iha śastreṇa kartavyam śāntānām ayam ālayaḥ
vinītakrodhaharṣāṇām brāhmaṇānām tapasvinām
33. "Here, nothing should be done with weapons; this is an abode of peaceful Brahmins and ascetics, who have subdued both anger and joy."
नेहास्ति धनुषा कार्यं न संग्रामेण कर्हिचित् ।
निक्षिपैतद्धनुस्तात प्राप्तोऽसि परमां गतिम् ॥३४॥
34. nehāsti dhanuṣā kāryaṁ na saṁgrāmeṇa karhicit ,
nikṣipaitaddhanustāta prāpto'si paramāṁ gatim.
34. na iha asti dhanuṣā kāryam na saṃgrāmeṇa karhicit
nikṣipa etat dhanuḥ tāta prāptaḥ asi paramām gatim
34. "Here, there is no purpose for a bow, nor is there any need for battle at any time. Lay down this bow, my dear one; you have attained the supreme state."
इत्यनन्तौजसं वीरं यथा चान्यं पृथग्जनम् ।
तथा वाचमथाभीक्ष्णं ब्राह्मणोऽर्जुनमब्रवीत् ।
न चैनं चालयामास धैर्यात्सुदृढनिश्चयम् ॥३५॥
35. ityanantaujasaṁ vīraṁ yathā cānyaṁ pṛthagjanam ,
tathā vācamathābhīkṣṇaṁ brāhmaṇo'rjunamabravīt ,
na cainaṁ cālayāmāsa dhairyātsudṛḍhaniścayam.
35. iti anantaujasam vīram yathā ca anyam
pṛthagjanam tathā vācam atha abhīkṣṇam
brāhmaṇaḥ arjunam abrāvīt na ca enam
cālayām āsa dhairyāt sudṛḍhaniścayam
35. Thus, the Brahmin repeatedly spoke to Arjuna, the hero of endless might, as if he were just any other ordinary person. Yet, he could not move him, whose resolve was exceedingly firm, from his steadfastness.
तमुवाच ततः प्रीतः स द्विजः प्रहसन्निव ।
वरं वृणीष्व भद्रं ते शक्रोऽहमरिसूदन ॥३६॥
36. tamuvāca tataḥ prītaḥ sa dvijaḥ prahasanniva ,
varaṁ vṛṇīṣva bhadraṁ te śakro'hamarisūdana.
36. tam uvāca tataḥ prītaḥ saḥ dvijaḥ prahasan iva
varam vṛṇīṣva bhadram te śakraḥ aham arisūdana
36. Then, that Brahmin, pleased and as if laughing, said to him, "Ask for a boon; may you have well-being, O destroyer of enemies (arisūdana)! I am Śakra (Indra)."
एवमुक्तः प्रत्युवाच सहस्राक्षं धनंजयः ।
प्राञ्जलिः प्रणतो भूत्वा शूरः कुरुकुलोद्वहः ॥३७॥
37. evamuktaḥ pratyuvāca sahasrākṣaṁ dhanaṁjayaḥ ,
prāñjaliḥ praṇato bhūtvā śūraḥ kurukulodvahaḥ.
37. evam uktaḥ pratyuvāca sahasrākṣam dhanaṃjayaḥ
prāñjaliḥ praṇataḥ bhūtvā śūraḥ kurukulodvahaḥ
37. Thus spoken to, Dhanañjaya (Arjuna), the valiant upholder of the Kuru lineage, having bowed down with folded hands, replied to the thousand-eyed one (sahasrākṣa).
ईप्सितो ह्येष मे कामो वरं चैनं प्रयच्छ मे ।
त्वत्तोऽद्य भगवन्नस्त्रं कृत्स्नमिच्छामि वेदितुम् ॥३८॥
38. īpsito hyeṣa me kāmo varaṁ cainaṁ prayaccha me ,
tvatto'dya bhagavannastraṁ kṛtsnamicchāmi veditum.
38. īpsitaḥ hi eṣaḥ me kāmaḥ varam ca enam prayaccha me
tvattaḥ adya bhagavan astram kṛtsnam icchāmi veditum
38. “Indeed, this is my cherished desire, and please grant me this boon, O Lord (bhagavan): Today, I wish to learn the entire knowledge of weapons (astram) from you.”
प्रत्युवाच महेन्द्रस्तं प्रीतात्मा प्रहसन्निव ।
इह प्राप्तस्य किं कार्यमस्त्रैस्तव धनंजय ।
कामान्वृणीष्व लोकांश्च प्राप्तोऽसि परमां गतिम् ॥३९॥
39. pratyuvāca mahendrastaṁ prītātmā prahasanniva ,
iha prāptasya kiṁ kāryamastraistava dhanaṁjaya ,
kāmānvṛṇīṣva lokāṁśca prāpto'si paramāṁ gatim.
39. pratyuvāca mahendraḥ tam prītātmā
prahasan iva iha prāptasya kim kāryam
astraiḥ tava dhanaṃjaya kāmān vṛṇīṣva
lokān ca prāptaḥ asi paramām gatim
39. Mahendra (Indra), with a pleased self (ātman) and as if laughing, replied to him, “What is the purpose of weapons (astram) for you, O Dhanañjaya, who has arrived here? Choose other desires and worlds, for you have attained the supreme state (gati).”
एवमुक्तः प्रत्युवाच सहस्राक्षं धनंजयः ।
न लोकान्न पुनः कामान्न देवत्वं कुतः सुखम् ॥४०॥
40. evamuktaḥ pratyuvāca sahasrākṣaṁ dhanaṁjayaḥ ,
na lokānna punaḥ kāmānna devatvaṁ kutaḥ sukham.
40. evam uktaḥ pratyuvāca sahasrākṣam dhanañjayaḥ na
lokān na punaḥ kāmān na devatvam kutaḥ sukham
40. Arjuna, having been thus addressed, replied to the thousand-eyed one (Indra): "I do not desire worlds, nor pleasures, nor even divinity. How then can there be happiness?"
न च सर्वामरैश्वर्यं कामये त्रिदशाधिप ।
भ्रातॄंस्तान्विपिने त्यक्त्वा वैरमप्रतियात्य च ।
अकीर्तिं सर्वलोकेषु गच्छेयं शाश्वतीः समाः ॥४१॥
41. na ca sarvāmaraiśvaryaṁ kāmaye tridaśādhipa ,
bhrātṝṁstānvipine tyaktvā vairamapratiyātya ca ,
akīrtiṁ sarvalokeṣu gaccheyaṁ śāśvatīḥ samāḥ.
41. na ca sarvāmaraiśvaryam kāmaye
tridaśādhipa bhrātṝn tān vipine tyaktvā
vairam apratiyātya ca akīrtim
sarvalokeṣu gaccheyam śāśvatīḥ samāḥ
41. O lord of the thirty (gods), I do not desire sovereignty over all immortals. By abandoning those brothers in the forest and not retaliating against the enmity, I would incur eternal dishonor (akīrti) in all worlds for countless years.
एवमुक्तः प्रत्युवाच वृत्रहा पाण्डुनन्दनम् ।
सान्त्वयञ्श्लक्ष्णया वाचा सर्वलोकनमस्कृतः ॥४२॥
42. evamuktaḥ pratyuvāca vṛtrahā pāṇḍunandanam ,
sāntvayañślakṣṇayā vācā sarvalokanamaskṛtaḥ.
42. evam uktaḥ pratyuvāca vṛtrahā pāṇḍunandanam
sāntvayan ślakṣṇayā vācā sarvalokanamaskṛtaḥ
42. Having been thus addressed, Vṛtrahā (Indra), who is revered by all worlds, replied to the son of Pāṇḍu (Arjuna), consoling him with gentle speech.
यदा द्रक्ष्यसि भूतेशं त्र्यक्षं शूलधरं शिवम् ।
तदा दातास्मि ते तात दिव्यान्यस्त्राणि सर्वशः ॥४३॥
43. yadā drakṣyasi bhūteśaṁ tryakṣaṁ śūladharaṁ śivam ,
tadā dātāsmi te tāta divyānyastrāṇi sarvaśaḥ.
43. yadā drakṣyasi bhūteśam tryakṣam śūladharam śivam
tadā dātā asmi te tāta divyāni astrāṇi sarvaśaḥ
43. My dear one (tāta), when you behold the lord of beings (bhūteśa), the three-eyed one (tryakṣa), the trident-bearer (śūladhara), Śiva, then I will bestow all divine weapons (astra) upon you completely.
क्रियतां दर्शने यत्नो देवस्य परमेष्ठिनः ।
दर्शनात्तस्य कौन्तेय संसिद्धः स्वर्गमेष्यसि ॥४४॥
44. kriyatāṁ darśane yatno devasya parameṣṭhinaḥ ,
darśanāttasya kaunteya saṁsiddhaḥ svargameṣyasi.
44. kriyatām darśane yatnaḥ devasya parameṣṭhinaḥ
darśanāt tasya kaunteya saṃsiddhaḥ svargam eṣyasi
44. O son of Kunti, strive to behold the Supreme Being (Parameṣṭhin). By seeing Him, you will achieve complete success and ascend to heaven.
इत्युक्त्वा फल्गुनं शक्रो जगामादर्शनं ततः ।
अर्जुनोऽप्यथ तत्रैव तस्थौ योगसमन्वितः ॥४५॥
45. ityuktvā phalgunaṁ śakro jagāmādarśanaṁ tataḥ ,
arjuno'pyatha tatraiva tasthau yogasamanvitaḥ.
45. iti uktvā phalgunam śakraḥ jagāma adarśanam tataḥ
arjunaḥ api atha tatra eva tasthau yogasamanvitaḥ
45. Having said this to Arjuna (Phalguna), Śakra then vanished from sight. Arjuna, too, then remained right there, deeply absorbed in (yoga).