Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-2

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
एवं संपूजितो राजा पाण्डवैरम्बिकासुतः ।
विजहार यथापूर्वमृषिभिः पर्युपासितः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ saṁpūjito rājā pāṇḍavairambikāsutaḥ ,
vijahāra yathāpūrvamṛṣibhiḥ paryupāsitaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam sampūjitaḥ rājā pāṇḍavaiḥ
ambikāsutaḥ vijahāra yathāpūrvam ṛṣibhiḥ paryupāsitaḥ
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca pāṇḍavaiḥ evam sampūjitaḥ ambikāsutaḥ
rājā ṛṣibhiḥ yathāpūrvam paryupāsitaḥ vijahāra
1. Vaiśaṃpāyana said: Thus honored by the Pāṇḍavas, the king, Ambikā's son, resided as before, attended by sages.
ब्रह्मदेयाग्रहारांश्च प्रददौ स कुरूद्वहः ।
तच्च कुन्तीसुतो राजा सर्वमेवान्वमोदत ॥२॥
2. brahmadeyāgrahārāṁśca pradadau sa kurūdvahaḥ ,
tacca kuntīsuto rājā sarvamevānvamodata.
2. brahmadeyāgrahārān ca pradadau saḥ kurūdvahaḥ
tat ca kuntīsutaḥ rājā sarvam eva anvamodata
2. saḥ kurūdvahaḥ brahmadeyāgrahārān ca pradadau
ca kuntīsutaḥ rājā tat sarvam eva anvamodata
2. That leader of the Kurus (Dhṛtarāṣṭra) gave away land grants to brahmins. And the king, Kuntī's son (Yudhiṣṭhira), approved of all of it.
आनृशंस्यपरो राजा प्रीयमाणो युधिष्ठिरः ।
उवाच स तदा भ्रातॄनमात्यांश्च महीपतिः ॥३॥
3. ānṛśaṁsyaparo rājā prīyamāṇo yudhiṣṭhiraḥ ,
uvāca sa tadā bhrātṝnamātyāṁśca mahīpatiḥ.
3. ānṛśaṃsyaparaḥ rājā prīyamāṇaḥ yudhiṣṭhiraḥ
uvāca saḥ tadā bhrātṝn amātyān ca mahīpatiḥ
3. ānṛśaṃsyaparaḥ prīyamāṇaḥ rājā yudhiṣṭhiraḥ
mahīpatiḥ saḥ tadā bhrātṝn ca amātyān ca uvāca
3. King Yudhiṣṭhira, who was devoted to kindness and was pleased, then spoke to his brothers and ministers.
मया चैव भवद्भिश्च मान्य एष नराधिपः ।
निदेशे धृतराष्ट्रस्य यः स्थास्यति स मे सुहृत् ।
विपरीतश्च मे शत्रुर्निरस्यश्च भवेन्नरः ॥४॥
4. mayā caiva bhavadbhiśca mānya eṣa narādhipaḥ ,
nideśe dhṛtarāṣṭrasya yaḥ sthāsyati sa me suhṛt ,
viparītaśca me śatrurnirasyaśca bhavennaraḥ.
4. mayā ca eva bhavadbhiḥ ca mānyaḥ eṣaḥ
narādhipaḥ nideśe dhṛtarāṣṭrasya
yaḥ sthāsyati saḥ me suhṛt viparītaḥ
ca me śatruḥ nirasyaḥ ca bhavet naraḥ
4. mayā ca eva bhavadbhiḥ ca eṣaḥ narādhipaḥ
mānyaḥ yaḥ dhṛtarāṣṭrasya nideśe
sthāsyati saḥ me suhṛt ca yaḥ viparītaḥ
saḥ naraḥ me śatruḥ ca nirasyaḥ bhavet
4. This king must be honored by me and by all of you. Whoever abides by Dhṛtarāṣṭra's command is my friend. And whoever acts contrary to it is my enemy and should be expelled.
परिदृष्टेषु चाहःसु पुत्राणां श्राद्धकर्मणि ।
ददातु राजा सर्वेषां यावदस्य चिकीर्षितम् ॥५॥
5. paridṛṣṭeṣu cāhaḥsu putrāṇāṁ śrāddhakarmaṇi ,
dadātu rājā sarveṣāṁ yāvadasya cikīrṣitam.
5. paridṛṣṭeṣu ca ahaḥsu putrāṇām śrāddhakarmaṇi
dadātu rājā sarveṣām yāvat asya cikīrṣitam
5. rājā putrāṇām śrāddhakarmaṇi paridṛṣṭeṣu ahaḥsu
ca asya yāvat cikīrṣitam sarveṣām dadātu
5. During the appointed days for the ancestral rites (śrāddha) for his sons, let the king give to everyone as much as he wishes.
ततः स राजा कौरव्यो धृतराष्ट्रो महामनाः ।
ब्राह्मणेभ्यो महार्हेभ्यो ददौ वित्तान्यनेकशः ॥६॥
6. tataḥ sa rājā kauravyo dhṛtarāṣṭro mahāmanāḥ ,
brāhmaṇebhyo mahārhebhyo dadau vittānyanekaśaḥ.
6. tataḥ saḥ rājā kauravyaḥ dhṛtarāṣṭraḥ mahāmanāḥ
brāhmaṇebhyaḥ mahārhebhyaḥ dadau vittāni anekaśaḥ
6. tataḥ saḥ mahāmanāḥ kauravyaḥ rājā dhṛtarāṣṭraḥ
mahārhebhyaḥ brāhmaṇebhyaḥ anekaśaḥ vittāni dadau
6. Then that great-minded king, Dhṛtarāṣṭra, of the Kuru dynasty, gave various kinds of wealth to the greatly esteemed Brahmins.
धर्मराजश्च भीमश्च सव्यसाची यमावपि ।
तत्सर्वमन्ववर्तन्त धृतराष्ट्रव्यपेक्षया ॥७॥
7. dharmarājaśca bhīmaśca savyasācī yamāvapi ,
tatsarvamanvavartanta dhṛtarāṣṭravyapekṣayā.
7. dharmarājaḥ ca bhīmaḥ ca savyasācī yamau api
tat sarvam anvavartanta dhṛtarāṣṭravyapekṣayā
7. dharmarājaḥ ca bhīmaḥ ca savyasācī yamau api
dhṛtarāṣṭravyapekṣayā tat sarvam anvavartanta
7. Dharmarāja, Bhīma, Savyasācin (Arjuna), and also the two Yamas (Nakula and Sahadeva) all complied with that, out of respect for Dhṛtarāṣṭra.
कथं नु राजा वृद्धः सन्पुत्रशोकसमाहतः ।
शोकमस्मत्कृतं प्राप्य न म्रियेतेति चिन्त्यते ॥८॥
8. kathaṁ nu rājā vṛddhaḥ sanputraśokasamāhataḥ ,
śokamasmatkṛtaṁ prāpya na mriyeteti cintyate.
8. katham nu rājā vṛddhaḥ san putraśoka-samāhataḥ
śokam asmatkṛtam prāpya na mriyeta iti cintyate
8. katham nu vṛddhaḥ putraśoka-samāhataḥ rājā
asmatkṛtam śokam prāpya na mriyeta iti cintyate
8. How indeed could the king, old and afflicted by sorrow for his sons, not die if he were to experience grief caused by us? Thus, it was pondered.
यावद्धि कुरुमुख्यस्य जीवत्पुत्रस्य वै सुखम् ।
बभूव तदवाप्नोतु भोगांश्चेति व्यवस्थिताः ॥९॥
9. yāvaddhi kurumukhyasya jīvatputrasya vai sukham ,
babhūva tadavāpnotu bhogāṁśceti vyavasthitāḥ.
9. yāvat hi kurumukhyasya jīvatputrasya vai sukham
babhūva tat avāpnotu bhogān ca iti vyavasthitāḥ
9. kurumukhyasya jīvatputrasya vai yāvat sukham
babhūva tat ca bhogān avāpnotu iti hi vyavasthitāḥ
9. Whatever happiness the chief of the Kurus (Dhṛtarāṣṭra) indeed experienced while his sons were alive, may he obtain that and all enjoyments. Thus, it was decided.
ततस्ते सहिताः सर्वे भ्रातरः पञ्च पाण्डवाः ।
तथाशीलाः समातस्थुर्धृतराष्ट्रस्य शासने ॥१०॥
10. tataste sahitāḥ sarve bhrātaraḥ pañca pāṇḍavāḥ ,
tathāśīlāḥ samātasthurdhṛtarāṣṭrasya śāsane.
10. tataḥ te sahitāḥ sarve bhrātaraḥ pañca pāṇḍavāḥ
tathāśīlāḥ samātasthuḥ dhṛtarāṣṭrasya śāsane
10. tataḥ te sahitāḥ sarve bhrātaraḥ pañca pāṇḍavāḥ
tathāśīlāḥ samātasthuḥ dhṛtarāṣṭrasya śāsane
10. Then, all those five Pandava brothers, united and possessing such good character, abided by the instructions of Dhṛtarāṣṭra.
धृतराष्ट्रश्च तान्वीरान्विनीतान्विनये स्थितान् ।
शिष्यवृत्तौ स्थितान्नित्यं गुरुवत्पर्यपश्यत ॥११॥
11. dhṛtarāṣṭraśca tānvīrānvinītānvinaye sthitān ,
śiṣyavṛttau sthitānnityaṁ guruvatparyapaśyata.
11. dhṛtarāṣṭraḥ ca tān vīrān vinītān vinaye sthitān
śiṣyavṛttau sthitān nityam guruvat paryapaśyata
11. dhṛtarāṣṭraḥ ca tān vīrān vinītān vinaye sthitān
śiṣyavṛttau sthitān nityam guruvat paryapaśyata
11. And Dhṛtarāṣṭra always regarded those valiant and disciplined men, who were steadfast in humility and constantly maintained the conduct of disciples, with the respect due to a preceptor (guru).
गान्धारी चैव पुत्राणां विविधैः श्राद्धकर्मभिः ।
आनृण्यमगमत्कामान्विप्रेभ्यः प्रतिपाद्य वै ॥१२॥
12. gāndhārī caiva putrāṇāṁ vividhaiḥ śrāddhakarmabhiḥ ,
ānṛṇyamagamatkāmānviprebhyaḥ pratipādya vai.
12. gāndhārī ca eva putrāṇām vividhaiḥ śrāddhakarmabhiḥ
ānṛṇyam agamat kāmān viprebhyaḥ pratipādya vai
12. gāndhārī ca eva putrāṇām vividhaiḥ śrāddhakarmabhiḥ
ānṛṇyam agamat kāmān viprebhyaḥ pratipādya vai
12. And Gāndhārī, indeed, attained freedom from her obligations to her sons through various ancestral rites (śrāddha ceremonies), having bestowed their desires upon the Brahmins.
एवं धर्मभृतां श्रेष्ठो धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
भ्रातृभिः सहितो धीमान्पूजयामास तं नृपम् ॥१३॥
13. evaṁ dharmabhṛtāṁ śreṣṭho dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
bhrātṛbhiḥ sahito dhīmānpūjayāmāsa taṁ nṛpam.
13. evam dharmabhṛtām śreṣṭhaḥ dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
bhrātṛbhiḥ sahitaḥ dhīmān pūjayāmāsa tam nṛpam
13. Thus, the wise Yudhishthira, foremost among the upholders of righteousness (dharma) and a true king of (dharma), accompanied by his brothers, honored that king.