Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-82

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
प्रयान्तं देवकीपुत्रं परवीररुजो दश ।
महारथा महाबाहुमन्वयुः शस्त्रपाणयः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
prayāntaṁ devakīputraṁ paravīrarujo daśa ,
mahārathā mahābāhumanvayuḥ śastrapāṇayaḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca prayāntam devakīputram paravīrarujaḥ
daśa mahārathāḥ mahābāhum anvayuḥ śastrapāṇayaḥ
1. Vaiśaṃpāyana said: As Devakī's son, the mighty-armed one and tormentor of enemy heroes, was departing, ten great charioteers, with weapons in hand, followed him.
पदातीनां सहस्रं च सादिनां च परंतप ।
भोज्यं च विपुलं राजन्प्रेष्याश्च शतशोऽपरे ॥२॥
2. padātīnāṁ sahasraṁ ca sādināṁ ca paraṁtapa ,
bhojyaṁ ca vipulaṁ rājanpreṣyāśca śataśo'pare.
2. padātīnām sahasram ca sādinām ca paraṃtapa
bhojyam ca vipulam rājan preṣyāḥ ca śataśaḥ apare
2. O tormentor of foes, O king, a thousand foot soldiers and horsemen, along with abundant provisions and hundreds of other servants, also followed.
जनमेजय उवाच ।
कथं प्रयातो दाशार्हो महात्मा मधुसूदनः ।
कानि वा व्रजतस्तस्य निमित्तानि महौजसः ॥३॥
3. janamejaya uvāca ,
kathaṁ prayāto dāśārho mahātmā madhusūdanaḥ ,
kāni vā vrajatastasya nimittāni mahaujasaḥ.
3. janamejaya uvāca katham prayātaḥ dāśārhaḥ mahātmā
madhusūdanaḥ kāni vā vrajataḥ tasya nimittāni mahaujasaḥ
3. Janamejaya said: How did the great-souled (ātman) Madhusūdana, belonging to the Dāśārha clan, depart? And what omens appeared to that greatly powerful one as he was leaving?
वैशंपायन उवाच ।
तस्य प्रयाणे यान्यासन्नद्भुतानि महात्मनः ।
तानि मे शृणु दिव्यानि दैवान्यौत्पातिकानि च ॥४॥
4. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tasya prayāṇe yānyāsannadbhutāni mahātmanaḥ ,
tāni me śṛṇu divyāni daivānyautpātikāni ca.
4. vaiśaṃpāyana uvāca tasya prayāṇe yāni āsan adbhutāni
mahātmanaḥ tāni me śṛṇu divyāni daivāni autpātikāni ca
4. Vaiśaṃpāyana said: "Listen to me about the divine, supernatural, and ominous wonders that occurred during the departure of that great soul (ātman)."
अनभ्रेऽशनिनिर्घोषः सविद्युत्समजायत ।
अन्वगेव च पर्जन्यः प्रावर्षद्विघने भृशम् ॥५॥
5. anabhre'śaninirghoṣaḥ savidyutsamajāyata ,
anvageva ca parjanyaḥ prāvarṣadvighane bhṛśam.
5. anabhre aśaninirghoṣaḥ savidyut samajāyata
anvak eva ca parjanyaḥ prāvarṣat vighane bhṛśam
5. A thunderclap with lightning occurred in a cloudless sky, and immediately afterwards, heavy rain poured down unexpectedly.
प्रत्यगूहुर्महानद्यः प्राङ्मुखाः सिन्धुसत्तमाः ।
विपरीता दिशः सर्वा न प्राज्ञायत किंचन ॥६॥
6. pratyagūhurmahānadyaḥ prāṅmukhāḥ sindhusattamāḥ ,
viparītā diśaḥ sarvā na prājñāyata kiṁcana.
6. pratyagūhuḥ mahānadyaḥ prāṅmukhāḥ sindhusattamāḥ
viparītāḥ diśaḥ sarvāḥ na prājñāyata kiṃcana
6. The great rivers, indeed the best of rivers, which normally flow eastward, flowed backwards. All directions became inverted, and nothing at all could be discerned.
प्राज्वलन्नग्नयो राजन्पृथिवी समकम्पत ।
उदपानाश्च कुम्भाश्च प्रासिञ्चञ्शतशो जलम् ॥७॥
7. prājvalannagnayo rājanpṛthivī samakampata ,
udapānāśca kumbhāśca prāsiñcañśataśo jalam.
7. prājvalan agnayaḥ rājan pṛthivī samakampata
udapānāḥ ca kumbhāḥ ca prāsiñcan śataśaḥ jalam
7. O king, fires blazed, and the earth trembled. Wells and pitchers, by hundreds, profusely poured forth water.
तमःसंवृतमप्यासीत्सर्वं जगदिदं तदा ।
न दिशो नादिशो राजन्प्रज्ञायन्ते स्म रेणुना ॥८॥
8. tamaḥsaṁvṛtamapyāsītsarvaṁ jagadidaṁ tadā ,
na diśo nādiśo rājanprajñāyante sma reṇunā.
8. tamaḥsaṃvṛtam api āsīt sarvam jagat idam tadā
na diśaḥ na adiśaḥ rājan prajñāyante sma reṇunā
8. At that time, this entire world was covered in darkness. O King, neither the main directions nor the intermediate directions could be discerned due to the dust.
प्रादुरासीन्महाञ्शब्दः खे शरीरं न दृश्यते ।
सर्वेषु राजन्देशेषु तदद्भुतमिवाभवत् ॥९॥
9. prādurāsīnmahāñśabdaḥ khe śarīraṁ na dṛśyate ,
sarveṣu rājandeśeṣu tadadbhutamivābhavat.
9. prādur āsīt mahān śabdaḥ khe śarīram na dṛśyate
sarveṣu rājan deśeṣu tat adbhutam iva abhavat
9. A great sound appeared in the sky, but no body was seen. O King, in all regions, that event was like a wonder.
प्रामथ्नाद्धास्तिनपुरं वातो दक्षिणपश्चिमः ।
आरुजन्गणशो वृक्षान्परुषो भीमनिस्वनः ॥१०॥
10. prāmathnāddhāstinapuraṁ vāto dakṣiṇapaścimaḥ ,
ārujangaṇaśo vṛkṣānparuṣo bhīmanisvanaḥ.
10. prāmathnāt dhāstinapuram vātaḥ dakṣiṇapaścimaḥ
ārujan gaṇaśaḥ vṛkṣān paruṣaḥ bhīmanisvanaḥ
10. A harsh, south-westerly wind, roaring terribly, violently shook Hastinapura, breaking down trees in multitudes.
यत्र यत्र तु वार्ष्णेयो वर्तते पथि भारत ।
तत्र तत्र सुखो वायुः सर्वं चासीत्प्रदक्षिणम् ॥११॥
11. yatra yatra tu vārṣṇeyo vartate pathi bhārata ,
tatra tatra sukho vāyuḥ sarvaṁ cāsītpradakṣiṇam.
11. yatra yatra tu vārṣṇeyaḥ vartate pathi bhārata
tatra tatra sukhaḥ vāyuḥ sarvam ca āsīt pradakṣiṇam
11. But wherever the descendant of Vṛṣṇi (Krishna) was present on the path, O Bhārata, there the wind was pleasant, and everything was auspicious.
ववर्ष पुष्पवर्षं च कमलानि च भूरिशः ।
समश्च पन्था निर्दुःखो व्यपेतकुशकण्टकः ॥१२॥
12. vavarṣa puṣpavarṣaṁ ca kamalāni ca bhūriśaḥ ,
samaśca panthā nirduḥkho vyapetakuśakaṇṭakaḥ.
12. vavarṣa puṣpavarṣam ca kamalāni ca bhūriśaḥ
samaḥ ca panthāḥ nirduḥkhaḥ vyapetakuśakaṇṭakaḥ
12. Flowers rained down abundantly, as did lotuses, and the path became level, free from hardship, and cleared of kusha grass and thorns.
स गच्छन्ब्राह्मणै राजंस्तत्र तत्र महाभुजः ।
अर्च्यते मधुपर्कैश्च सुमनोभिर्वसुप्रदः ॥१३॥
13. sa gacchanbrāhmaṇai rājaṁstatra tatra mahābhujaḥ ,
arcyate madhuparkaiśca sumanobhirvasupradaḥ.
13. sa gacchan brāhmaṇaiḥ rājan tatra tatra mahābhujaḥ
arcyate madhuparkaiḥ ca sumanobhiḥ vasupradaḥ
13. O King, that mighty-armed (mahābhuja) one, the bestower of wealth (vasuprada), while going here and there, was honored by Brahmins with madhuparka offerings and flowers.
तं किरन्ति महात्मानं वन्यैः पुष्पैः सुगन्धिभिः ।
स्त्रियः पथि समागम्य सर्वभूतहिते रतम् ॥१४॥
14. taṁ kiranti mahātmānaṁ vanyaiḥ puṣpaiḥ sugandhibhiḥ ,
striyaḥ pathi samāgamya sarvabhūtahite ratam.
14. tam kiranti mahātmānam vanyaiḥ puṣpaiḥ sugandhibhiḥ
striyaḥ pathi samāgamya sarvabhūtahite ratam
14. Having approached him on the path, women showered that great-souled one (mahātman), who was devoted to the welfare of all beings, with fragrant wild flowers.
स शालिभवनं रम्यं सर्वसस्यसमाचितम् ।
सुखं परमधर्मिष्ठमत्यगाद्भरतर्षभ ॥१५॥
15. sa śālibhavanaṁ ramyaṁ sarvasasyasamācitam ,
sukhaṁ paramadharmiṣṭhamatyagādbharatarṣabha.
15. sa śālibhavanam ramyam sarvasasyasamācitam
sukham paramadharmiṣṭham atyagāt bharatarṣabha
15. O best of Bharatas (bharatarṣabha), he traversed the charming rice fields (or estate with rice granaries), which were filled with all kinds of crops, a place most conducive to natural law (dharma) and happiness (sukham).
पश्यन्बहुपशून्ग्रामान्रम्यान्हृदयतोषणान् ।
पुराणि च व्यतिक्रामन्राष्ट्राणि विविधानि च ॥१६॥
16. paśyanbahupaśūngrāmānramyānhṛdayatoṣaṇān ,
purāṇi ca vyatikrāmanrāṣṭrāṇi vividhāni ca.
16. paśyan bahupaśūn grāmān ramyān hṛdayatoṣaṇān
purāṇi ca vyatikrāman rāṣṭrāṇi vividhāni ca
16. Seeing villages rich in cattle, delightful and pleasing to the heart, and passing through various cities and kingdoms.
नित्यहृष्टाः सुमनसो भारतैरभिरक्षिताः ।
नोद्विग्नाः परचक्राणामनयानामकोविदाः ॥१७॥
17. nityahṛṣṭāḥ sumanaso bhāratairabhirakṣitāḥ ,
nodvignāḥ paracakrāṇāmanayānāmakovidāḥ.
17. nityahṛṣṭāḥ sumanasaḥ bhārataiḥ abhirakṣitāḥ
na udvignāḥ paracakrāṇām anayānām akovidāḥ
17. They were always cheerful and happy, well-protected by the Bhāratas. They were neither agitated by enemy armies nor ignorant of misfortunes.
उपप्लव्यादथायान्तं जनाः पुरनिवासिनः ।
पथ्यतिष्ठन्त सहिता विष्वक्सेनदिदृक्षया ॥१८॥
18. upaplavyādathāyāntaṁ janāḥ puranivāsinaḥ ,
pathyatiṣṭhanta sahitā viṣvaksenadidṛkṣayā.
18. upaplavyāt atha āyāntam janāḥ puranivāsinaḥ
pathi atiṣṭhanta sahitāḥ viṣvakṣenadīdṛkṣayā
18. Then, the city-dwelling people, assembled together, stood on the road, eager to see Viṣvaksena (Kṛṣṇa) as he arrived from Upaplavya.
ते तु सर्वे सुनामानमग्निमिद्धमिव प्रभुम् ।
अर्चयामासुरर्च्यं तं देशातिथिमुपस्थितम् ॥१९॥
19. te tu sarve sunāmānamagnimiddhamiva prabhum ,
arcayāmāsurarcyaṁ taṁ deśātithimupasthitam.
19. te tu sarve sunāmānam agnim iddham iva prabhum
arcayāmāsuḥ arcyam tam deśātithim upasthitam
19. All of them, indeed, worshipped that renowned lord, who was worthy of worship and had arrived as a guest of the country, just as (they would worship) a kindled fire.
वृकस्थलं समासाद्य केशवः परवीरहा ।
प्रकीर्णरश्मावादित्ये विमले लोहितायति ॥२०॥
20. vṛkasthalaṁ samāsādya keśavaḥ paravīrahā ,
prakīrṇaraśmāvāditye vimale lohitāyati.
20. vṛkasthalam samāsādya keśavaḥ paravīrahā
prakīrṇaraśmāu āditye vimale lohitāyati
20. Having reached Vṛkasthala, Keśava, the slayer of hostile heroes, stopped when the clear sun, with its scattered rays, was reddening.
अवतीर्य रथात्तूर्णं कृत्वा शौचं यथाविधि ।
रथमोचनमादिश्य संध्यामुपविवेश ह ॥२१॥
21. avatīrya rathāttūrṇaṁ kṛtvā śaucaṁ yathāvidhi ,
rathamocanamādiśya saṁdhyāmupaviveśa ha.
21. avatīrya rathāt tūrṇam kṛtvā śaucam yathāvidhi
rathamocanam ādiśya sandhyām upaviveśa ha
21. He quickly descended from the chariot, performed purification according to the proper rites, and after ordering the unharnessing of the chariot, he indeed sat down for his evening worship (sandhyā).
दारुकोऽपि हयान्मुक्त्वा परिचर्य च शास्त्रतः ।
मुमोच सर्वं वर्माणि मुक्त्वा चैनानवासृजत् ॥२२॥
22. dāruko'pi hayānmuktvā paricarya ca śāstrataḥ ,
mumoca sarvaṁ varmāṇi muktvā cainānavāsṛjat.
22. dārukaḥ api hayān muktvā paricarya ca śāstrataḥ
mumocha sarvam varmāṇi muktvā ca enān avāsṛjat
22. Daruka also, having unharnessed the horses and attended to them according to the scriptures, took off all the armors. And having released those horses, he set them free.
अभ्यतीत्य तु तत्सर्वमुवाच मधुसूदनः ।
युधिष्ठिरस्य कार्यार्थमिह वत्स्यामहे क्षपाम् ॥२३॥
23. abhyatītya tu tatsarvamuvāca madhusūdanaḥ ,
yudhiṣṭhirasya kāryārthamiha vatsyāmahe kṣapām.
23. abhyatītya tu tat sarvam uvāca madhusūdanaḥ
yudhiṣṭhirasya kāryārtham iha vatsyāmahe kṣapām
23. But Madhusūdana (Krishna), having completed all those preparations, said: "For the sake of Yudhiṣṭhira's mission, we shall stay here for the night."
तस्य तन्मतमाज्ञाय चक्रुरावसथं नराः ।
क्षणेन चान्नपानानि गुणवन्ति समार्जयन् ॥२४॥
24. tasya tanmatamājñāya cakrurāvasathaṁ narāḥ ,
kṣaṇena cānnapānāni guṇavanti samārjayan.
24. tasya tat matam ājñāya cakruḥ āvasatham narāḥ
kṣaṇena ca annapānāni guṇavanti samārjayan
24. Understanding his intention, the people prepared lodging for him. And in a moment, they also arranged excellent food and drink.
तस्मिन्ग्रामे प्रधानास्तु य आसन्ब्राह्मणा नृप ।
आर्याः कुलीना ह्रीमन्तो ब्राह्मीं वृत्तिमनुष्ठिताः ॥२५॥
25. tasmingrāme pradhānāstu ya āsanbrāhmaṇā nṛpa ,
āryāḥ kulīnā hrīmanto brāhmīṁ vṛttimanuṣṭhitāḥ.
25. tasmin grāme pradhānāḥ tu ye āsan brāhmaṇāḥ nṛpa
āryāḥ kulīnāḥ hrīmantaḥ brāhmīm vṛttim anuṣṭhitāḥ
25. O king, the prominent brahmins who lived in that village were noble, well-born, modest, and dedicated to the brahminical way of life.
तेऽभिगम्य महात्मानं हृषीकेशमरिंदमम् ।
पूजां चक्रुर्यथान्यायमाशीर्मङ्गलसंयुताम् ॥२६॥
26. te'bhigamya mahātmānaṁ hṛṣīkeśamariṁdamam ,
pūjāṁ cakruryathānyāyamāśīrmaṅgalasaṁyutām.
26. te abhigamya mahātmānam hṛṣīkeśam ariṃdamam
pūjām cakruḥ yathānyāyam āśīs maṅgalasaṃyutām
26. Having approached the great-souled one (mahātman), Hrishikesha, the subduer of enemies, they performed worship (pūjā) properly, accompanied by blessings and auspicious invocations.
ते पूजयित्वा दाशार्हं सर्वलोकेषु पूजितम् ।
न्यवेदयन्त वेश्मानि रत्नवन्ति महात्मने ॥२७॥
27. te pūjayitvā dāśārhaṁ sarvalokeṣu pūjitam ,
nyavedayanta veśmāni ratnavanti mahātmane.
27. te pūjayitvā dāśārham sarvalokeṣu pūjitam
nyavedayanta veśmāni ratnavanti mahātmane
27. Having worshipped Dāśārha, who is revered in all worlds, they offered jeweled houses to the great-souled one (mahātman).
तान्प्रभुः कृतमित्युक्त्वा सत्कृत्य च यथार्हतः ।
अभ्येत्य तेषां वेश्मानि पुनरायात्सहैव तैः ॥२८॥
28. tānprabhuḥ kṛtamityuktvā satkṛtya ca yathārhataḥ ,
abhyetya teṣāṁ veśmāni punarāyātsahaiva taiḥ.
28. tān prabhuḥ kṛtam iti uktvā satkṛtya ca yathā arhataḥ
abhyetya teṣām veśmāni punaḥ āyāt saha eva taiḥ
28. The Lord, having said "It is done" and honored them as deserved, then visited their homes and returned along with them.
सुमृष्टं भोजयित्वा च ब्राह्मणांस्तत्र केशवः ।
भुक्त्वा च सह तैः सर्वैरवसत्तां क्षपां सुखम् ॥२९॥
29. sumṛṣṭaṁ bhojayitvā ca brāhmaṇāṁstatra keśavaḥ ,
bhuktvā ca saha taiḥ sarvairavasattāṁ kṣapāṁ sukham.
29. sumṛṣṭam bhojayitvā ca brāhmaṇān tatra keśavaḥ
bhuktvā ca saha taiḥ sarvaiḥ avasat tām kṣapām sukham
29. There, Keśava, having fed the Brahmins a delicious meal and having eaten with all of them, spent that night comfortably.