Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-90

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
स प्रविश्य यथान्यायं पाण्डवानां निवेशनम् ।
पितामहीमभ्यवदत्साम्ना परमवल्गुना ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
sa praviśya yathānyāyaṁ pāṇḍavānāṁ niveśanam ,
pitāmahīmabhyavadatsāmnā paramavalgunā.
1. vaiśaṃpāyana uvāca sa praviśya yathānyāyam pāṇḍavānām
niveśanam pitāmahīm abhyavadat sāmnā paramavalguna
1. vaiśaṃpāyana uvāca saḥ yathānyāyam pāṇḍavānām niveśanam
praviśya pitāmahīm paramavalguna sāmnā abhyavadat
1. Vaiśampāyana said: Having entered the dwelling of the Pandavas in the proper manner, he addressed his grandmother with exceedingly pleasing words.
तथा चित्राङ्गदा देवी कौरव्यस्यात्मजापि च ।
पृथां कृष्णां च सहिते विनयेनाभिजग्मतुः ।
सुभद्रां च यथान्यायं याश्चान्याः कुरुयोषितः ॥२॥
2. tathā citrāṅgadā devī kauravyasyātmajāpi ca ,
pṛthāṁ kṛṣṇāṁ ca sahite vinayenābhijagmatuḥ ,
subhadrāṁ ca yathānyāyaṁ yāścānyāḥ kuruyoṣitaḥ.
2. tathā citrāṅgadā devī kauravyasya
ātmajā api ca pṛthām kṛṣṇām ca sahite
vinayena abhijagmatuḥ subhadrām ca
yathānyāyam yāḥ ca anyāḥ kuruyoṣitaḥ
2. tathā citrāṅgadā devī kauravyasya
ātmajā api ca sahite vinayena pṛthām
kṛṣṇām ca subhadrām ca yathānyāyam
yāḥ ca anyāḥ kuruyoṣitaḥ abhijagmatuḥ
2. Thus, Princess Citrāṅgadā and also the daughter of Kauravya (Ulupī) both together approached Pṛthā (Kuntī) and Kṛṣṇā (Draupadī) with humility. They also approached Subhadrā appropriately, and all the other women of the Kuru household.
ददौ कुन्ती ततस्ताभ्यां रत्नानि विविधानि च ।
द्रौपदी च सुभद्रा च याश्चाप्यन्या ददुः स्त्रियः ॥३॥
3. dadau kuntī tatastābhyāṁ ratnāni vividhāni ca ,
draupadī ca subhadrā ca yāścāpyanyā daduḥ striyaḥ.
3. dadau kuntī tataḥ tābhyām ratnāni vividhāni ca
draupadī ca subhadrā ca yāḥ ca api anyāḥ daduḥ striyaḥ
3. tataḥ kuntī tābhyām vividhāni ratnāni ca dadau ca
draupadī ca subhadrā ca yāḥ api anyāḥ striyaḥ daduḥ
3. Then Kuntī gave various jewels to those two (Citrāṅgadā and Ulupī). Draupadī, Subhadrā, and any other women present also gave gifts.
ऊषतुस्तत्र ते देव्यौ महार्हशयनासने ।
सुपूजिते स्वयं कुन्त्या पार्थस्य प्रियकाम्यया ॥४॥
4. ūṣatustatra te devyau mahārhaśayanāsane ,
supūjite svayaṁ kuntyā pārthasya priyakāmyayā.
4. ūṣatuḥ tatra te devyau mahārhaśayanāsane
supūjite svayam kuntyā pārthasya priyakāmyayā
4. te devyau tatra mahārhaśayanāsane ūṣatuḥ
supūjite svayam kuntyā pārthasya priyakāmyayā
4. Those two royal ladies (Citrāṅgadā and Ulupī) stayed there, well-honored personally by Kuntī on highly valuable beds and seats, out of Kuntī's desire for the welfare of Pārtha (Arjuna).
स च राजा महावीर्यः पूजितो बभ्रुवाहनः ।
धृतराष्ट्रं महीपालमुपतस्थे यथाविधि ॥५॥
5. sa ca rājā mahāvīryaḥ pūjito babhruvāhanaḥ ,
dhṛtarāṣṭraṁ mahīpālamupatasthe yathāvidhi.
5. saḥ ca rājā mahāvīryaḥ pūjitaḥ babhrūvāhanaḥ
dhṛtarāṣṭram mahīpālam upatasthe yathāvidhi
5. saḥ ca mahāvīryaḥ rājā pūjitaḥ babhrūvāhanaḥ
yathāvidhi dhṛtarāṣṭram mahīpālam upatasthe
5. And that exceedingly mighty King Babhrūvāhana, having been honored, then duly approached King Dhṛtarāṣṭra.
युधिष्ठिरं च राजानं भीमादींश्चापि पाण्डवान् ।
उपगम्य महातेजा विनयेनाभ्यवादयत् ॥६॥
6. yudhiṣṭhiraṁ ca rājānaṁ bhīmādīṁścāpi pāṇḍavān ,
upagamya mahātejā vinayenābhyavādayat.
6. yudhiṣṭhiram ca rājānam bhīma-ādīn ca api
pāṇḍavān upagamya mahā-tejā vinayena abhivādayat
6. mahā-tejā yudhiṣṭhiram rājānam bhīma-ādīn
pāṇḍavān ca api upagamya vinayena abhivādayat
6. The greatly powerful one, approaching King Yudhiṣṭhira and also Bhīma and the other Pāṇḍavas, respectfully greeted them.
स तैः प्रेम्णा परिष्वक्तः पूजितश्च यथाविधि ।
धनं चास्मै ददुर्भूरि प्रीयमाणा महारथाः ॥७॥
7. sa taiḥ premṇā pariṣvaktaḥ pūjitaśca yathāvidhi ,
dhanaṁ cāsmai dadurbhūri prīyamāṇā mahārathāḥ.
7. sa taiḥ premṇā pariṣvaktaḥ pūjitaḥ ca yathā-vidhi
dhanam ca asmai daduḥ bhūri prīyamāṇāḥ mahā-rathāḥ
7. sa taiḥ premṇā pariṣvaktaḥ yathā-vidhi pūjitaḥ ca
prīyamāṇāḥ mahā-rathāḥ ca asmai bhūri dhanam daduḥ
7. He was embraced by them with affection and properly honored. The delighted great warriors (mahāratha) then gave him abundant wealth.
तथैव स महीपालः कृष्णं चक्रगदाधरम् ।
प्रद्युम्न इव गोविन्दं विनयेनोपतस्थिवान् ॥८॥
8. tathaiva sa mahīpālaḥ kṛṣṇaṁ cakragadādharam ,
pradyumna iva govindaṁ vinayenopatasthivān.
8. tathā eva sa mahī-pālaḥ kṛṣṇam cakra-gadā-dharam
pradyumnaḥ iva govindam vinayena upatastivān
8. tathā eva sa mahī-pālaḥ vinayena cakra-gadā-dharam
kṛṣṇam upatastivān iva pradyumnaḥ govindam
8. Similarly, that king (Yudhiṣṭhira) reverently approached Kṛṣṇa, who holds the discus and mace, just as Pradyumna approaches Govinda.
तस्मै कृष्णो ददौ राज्ञे महार्हमभिपूजितम् ।
रथं हेमपरिष्कारं दिव्याश्वयुजमुत्तमम् ॥९॥
9. tasmai kṛṣṇo dadau rājñe mahārhamabhipūjitam ,
rathaṁ hemapariṣkāraṁ divyāśvayujamuttamam.
9. tasmai kṛṣṇaḥ dadau rājñe mahā-arham abhi-pūjitam
ratham hema-pariṣkāram divya-aśva-yujam uttamam
9. kṛṣṇaḥ tasmai rājñe mahā-arham abhi-pūjitam
hema-pariṣkāram divya-aśva-yujam uttamam ratham dadau
9. To that king, Kṛṣṇa gave an excellent and highly esteemed chariot, adorned with gold and yoked with divine horses.
धर्मराजश्च भीमश्च यमजौ फल्गुनस्तथा ।
पृथक्पृथगतीवैनं मानार्हं समपूजयन् ॥१०॥
10. dharmarājaśca bhīmaśca yamajau phalgunastathā ,
pṛthakpṛthagatīvainaṁ mānārhaṁ samapūjayan.
10. dharmarājaḥ ca bhīmaḥ ca yamajau phalgunaḥ tathā
pṛthak pṛthak atīva enam mānārham samapūjayan
10. dharmarājaḥ ca bhīmaḥ ca yamajau phalgunaḥ tathā
enam mānārham pṛthak pṛthak atīva samapūjayan
10. Dharmarāja (Yudhiṣṭhira), Bhīma, the twins (Nakula and Sahadeva), and Arjuna, each separately and intensely, honored him who was worthy of honor.
ततस्तृतीये दिवसे सत्यवत्याः सुतो मुनिः ।
युधिष्ठिरं समभ्येत्य वाग्मी वचनमब्रवीत् ॥११॥
11. tatastṛtīye divase satyavatyāḥ suto muniḥ ,
yudhiṣṭhiraṁ samabhyetya vāgmī vacanamabravīt.
11. tataḥ tṛtīye divase satyavatyāḥ sutaḥ muniḥ
yudhiṣṭhiram samabhyetya vāgmī vacanam abravīt
11. tataḥ tṛtīye divase satyavatyāḥ sutaḥ vāgmī
muniḥ yudhiṣṭhiram samabhyetya vacanam abravīt
11. Then, on the third day, the eloquent sage, son of Satyavatī (Vyāsa), having approached Yudhiṣṭhira, spoke these words.
अद्य प्रभृति कौन्तेय यजस्व समयो हि ते ।
मुहूर्तो यज्ञियः प्राप्तश्चोदयन्ति च याजकाः ॥१२॥
12. adya prabhṛti kaunteya yajasva samayo hi te ,
muhūrto yajñiyaḥ prāptaścodayanti ca yājakāḥ.
12. adya prabhṛti kaunteya yajasva samayaḥ hi te
muhūrtaḥ yajñiyaḥ prāptaḥ codayanti ca yājakāḥ
12. kaunteya adya prabhṛti yajasva hi te samayaḥ
yajñiyaḥ muhūrtaḥ prāptaḥ ca yājakāḥ codayanti
12. O son of Kuntī (Yudhiṣṭhira), perform the Vedic ritual (yajña) from today onwards, for indeed, it is your opportune time. The auspicious moment for the Vedic ritual (yajña) has arrived, and the priests (yajakas) are urging you.
अहीनो नाम राजेन्द्र क्रतुस्तेऽयं विकल्पवान् ।
बहुत्वात्काञ्चनस्यास्य ख्यातो बहुसुवर्णकः ॥१३॥
13. ahīno nāma rājendra kratuste'yaṁ vikalpavān ,
bahutvātkāñcanasyāsya khyāto bahusuvarṇakaḥ.
13. ahīnaḥ nāma rājendra kratuḥ te ayam vikalpavān
bahutvāt kāñcanasya asya khyātaḥ bahusuvarṇakaḥ
13. rājendra ayam te kratuḥ ahīnaḥ nāma vikalpavān
asya kāñcanasya bahutvāt bahusuvarṇakaḥ khyātaḥ
13. O king of kings, this Vedic ritual (kratu) of yours, named Ahīna, is characterized by its variations. It is also renowned as "Bahusuvarṇaka" (having much gold) due to the abundance of gold involved.
एवमेव महाराज दक्षिणां त्रिगुणां कुरु ।
त्रित्वं व्रजतु ते राजन्ब्राह्मणा ह्यत्र कारणम् ॥१४॥
14. evameva mahārāja dakṣiṇāṁ triguṇāṁ kuru ,
tritvaṁ vrajatu te rājanbrāhmaṇā hyatra kāraṇam.
14. evam eva mahārāja dakṣiṇām triguṇām kuru |
tritvam vrajatu te rājan brāhmaṇāḥ hi atra kāraṇam
14. mahārāja rājan evam eva dakṣiṇām triguṇām kuru
te tritvam vrajatu hi atra brāhmaṇāḥ kāraṇam
14. Therefore, O great king (mahārāja), make the ritual fee (dakṣiṇā) threefold. Let this threefold nature come to you, O king, for the brahmins are indeed the reason here.
त्रीनश्वमेधानत्र त्वं संप्राप्य बहुदक्षिणान् ।
ज्ञातिवध्याकृतं पापं प्रहास्यसि नराधिप ॥१५॥
15. trīnaśvamedhānatra tvaṁ saṁprāpya bahudakṣiṇān ,
jñātivadhyākṛtaṁ pāpaṁ prahāsyasi narādhipa.
15. trīn aśvamedhān atra tvam samprāpya bahudakṣiṇān
| jñātivadhyākṛtam pāpam prahāsyasi narādhipa
15. narādhipa tvam atra bahudakṣiṇān trīn aśvamedhān
samprāpya jñātivadhyākṛtam pāpam prahāsyasi
15. Here, having successfully performed three horse-Vedic rituals (aśvamedha) with ample ritual fees (dakṣiṇā), you, O ruler of men (narādhipa), will abandon the sin incurred by the slaughter of kinsmen.
पवित्रं परमं ह्येतत्पावनानां च पावनम् ।
यदश्वमेधावभृथं प्राप्स्यसे कुरुनन्दन ॥१६॥
16. pavitraṁ paramaṁ hyetatpāvanānāṁ ca pāvanam ,
yadaśvamedhāvabhṛthaṁ prāpsyase kurunandana.
16. pavitram paramam hi etat pāvanānām ca pāvanam |
yat aśvamedha avabhṛtham prāpsyase kurunandana
16. kurunandana hi etat paramam pāvanānām ca
pāvanam yat aśvamedha avabhṛtham prāpsyase
16. For this is the supreme purifier, indeed the holiest of purifiers, that you, O delight of the Kurus (kurunandana), will attain the ritual bath (avabhṛtha) of the horse-Vedic ritual (aśvamedha).
इत्युक्तः स तु तेजस्वी व्यासेनामिततेजसा ।
दीक्षां विवेश धर्मात्मा वाजिमेधाप्तये तदा ।
नराधिपः प्रायजत वाजिमेधं महाक्रतुम् ॥१७॥
17. ityuktaḥ sa tu tejasvī vyāsenāmitatejasā ,
dīkṣāṁ viveśa dharmātmā vājimedhāptaye tadā ,
narādhipaḥ prāyajata vājimedhaṁ mahākratum.
17. iti uktaḥ sa tu tejasvī vyāsena
amitatejasā | dīkṣām viveśa dharmātmā
vājimedha āptaye tadā | narādhipaḥ
prāyajata vājimedham mahākratum
17. iti amitatejasā vyāsena uktaḥ sa
tu tejasvī dharmātmā tadā vājimedha
āptaye dīkṣām viveśa narādhipaḥ
vājimedham mahākratum prāyajata
17. Thus spoken to by Vyāsa, who possessed immeasurable radiance, that illustrious king, whose soul was intent on natural law (dharmātman), then entered the initiatory rite (dīkṣā) for the accomplishment of the horse-Vedic ritual (vājimedha). The ruler of men (narādhipa) then performed that great Vedic ritual (vājimedha mahākrātu).
तत्र वेदविदो राजंश्चक्रुः कर्माणि याजकाः ।
परिक्रमन्तः शास्त्रज्ञा विधिवत्साधुशिक्षिताः ॥१८॥
18. tatra vedavido rājaṁścakruḥ karmāṇi yājakāḥ ,
parikramantaḥ śāstrajñā vidhivatsādhuśikṣitāḥ.
18. tatra vedavidaḥ rājan cakruḥ karmāṇi yājakāḥ
parikramantaḥ śāstrajñāḥ vidhivat sādhuśikṣitāḥ
18. rājan tatra vedavidaḥ śāstrajñāḥ sādhuśikṣitāḥ
yājakāḥ parikramantaḥ vidhivat karmāṇi cakruḥ
18. O king, the officiating priests, who were well-versed in the Vedas, knowledgeable in the scriptures, and thoroughly trained, performed the rituals there in accordance with the prescribed rules, moving about.
न तेषां स्खलितं तत्र नासीदपहुतं तथा ।
क्रमयुक्तं च युक्तं च चक्रुस्तत्र द्विजर्षभाः ॥१९॥
19. na teṣāṁ skhalitaṁ tatra nāsīdapahutaṁ tathā ,
kramayuktaṁ ca yuktaṁ ca cakrustatra dvijarṣabhāḥ.
19. na teṣām skhalitam tatra na āsīt apahutam tathā
kramayuktam ca yuktam ca cakruḥ tatra dvijarṣabhāḥ
19. tatra teṣām skhalitam na āsīt,
tathā apahutam na āsīt ca.
tatra dvijarṣabhāḥ kramayuktam ca yuktam ca cakruḥ.
19. There was no error (skhalita) or omission (apahuta) on their part during the ritual, nor was anything neglected. The foremost among the twice-born (dvija) performed everything there in proper sequence and appropriately.
कृत्वा प्रवर्ग्यं धर्मज्ञा यथावद्द्विजसत्तमाः ।
चक्रुस्ते विधिवद्राजंस्तथैवाभिषवं द्विजाः ॥२०॥
20. kṛtvā pravargyaṁ dharmajñā yathāvaddvijasattamāḥ ,
cakruste vidhivadrājaṁstathaivābhiṣavaṁ dvijāḥ.
20. kṛtvā pravargyam dharmajñāḥ yathāvat dvijasattamāḥ
cakruḥ te vidhivat rājan tathā eva abhiṣavam dvijāḥ
20. rājan te dharmajñāḥ yathāvat dvijasattamāḥ dvijāḥ
pravargyam kṛtvā vidhivat tathā eva abhiṣavam cakruḥ
20. O king, those excellent twice-born (dvija) priests, who were knowers of the proper constitution (dharma) for rituals, having duly performed the Pravargya ritual, then similarly carried out the pressing of the Soma (abhiṣava) in accordance with the prescribed rules.
अभिषूय ततो राजन्सोमं सोमपसत्तमाः ।
सवनान्यानुपूर्व्येण चक्रुः शास्त्रानुसारिणः ॥२१॥
21. abhiṣūya tato rājansomaṁ somapasattamāḥ ,
savanānyānupūrvyeṇa cakruḥ śāstrānusāriṇaḥ.
21. abhiṣūya tataḥ rājan somam somapasattamāḥ
savanāni ānupūrvyeṇa cakruḥ śāstrānusāriṇaḥ
21. rājan tataḥ somapasattamāḥ śāstrānusāriṇaḥ
somam abhiṣūya savanāni ānupūrvyeṇa cakruḥ
21. O king, having pressed the Soma, those most excellent Soma-drinkers, who adhered to the scriptures, then performed the Soma rituals in their proper sequence.
न तत्र कृपणः कश्चिन्न दरिद्रो बभूव ह ।
क्षुधितो दुःखितो वापि प्राकृतो वापि मानवः ॥२२॥
22. na tatra kṛpaṇaḥ kaścinna daridro babhūva ha ,
kṣudhito duḥkhito vāpi prākṛto vāpi mānavaḥ.
22. na tatra kṛpaṇaḥ kaścit na daridraḥ babhūva ha
kṣudhitaḥ duḥkhitaḥ vā api prākṛtaḥ vā api mānavaḥ
22. tatra kaścit kṛpaṇaḥ na daridraḥ na ha babhūva mānavaḥ
kṣudhitaḥ vā api duḥkhitaḥ vā api prākṛtaḥ vā api na
22. No one there was wretched or destitute; nor was any human being hungry, suffering, or even common.
भोजनं भोजनार्थिभ्यो दापयामास नित्यदा ।
भीमसेनो महातेजाः सततं राजशासनात् ॥२३॥
23. bhojanaṁ bhojanārthibhyo dāpayāmāsa nityadā ,
bhīmaseno mahātejāḥ satataṁ rājaśāsanāt.
23. bhojanam bhojanārthibhyaḥ dāpayāmāsa nityadā
bhīmasenaḥ mahātejāḥ satatam rājaśāsanāt
23. mahātejāḥ bhīmasenaḥ rājaśāsanāt satatam
nityadā bhojanārthibhyaḥ bhojanam dāpayāmāsa
23. Bhimasena, the greatly energetic one, continually distributed food to those who sought it, always acting under the king's command.
संस्तरे कुशलाश्चापि सर्वकर्माणि याजकाः ।
दिवसे दिवसे चक्रुर्यथाशास्त्रार्थचक्षुषः ॥२४॥
24. saṁstare kuśalāścāpi sarvakarmāṇi yājakāḥ ,
divase divase cakruryathāśāstrārthacakṣuṣaḥ.
24. saṃstare kuśalāḥ ca api sarvakarmāṇi yājakāḥ
divase divase cakruḥ yathāśāstrārthacakṣuṣaḥ
24. yathāśāstrārthacakṣuṣaḥ yājakāḥ ca api saṃstare
sarvakarmāṇi kuśalāḥ divase divase cakruḥ
24. And the priests, whose insight was guided by the true meaning of the scriptures, being skilled in all arrangements and rituals, performed all tasks daily.
नाषडङ्गविदत्रासीत्सदस्यस्तस्य धीमतः ।
नाव्रतो नानुपाध्यायो न च वादाक्षमो द्विजः ॥२५॥
25. nāṣaḍaṅgavidatrāsītsadasyastasya dhīmataḥ ,
nāvrato nānupādhyāyo na ca vādākṣamo dvijaḥ.
25. na aṣaḍaṅgavit atra āsīt sadasyaḥ tasya dhīmataḥ
na avrataḥ na anupādhyāyaḥ na ca vādākṣamaḥ dvijaḥ
25. atra tasya dhīmataḥ sadasyaḥ aṣaḍaṅgavit na āsīt
dvijaḥ na avrataḥ na anupādhyāyaḥ na ca vādākṣamaḥ
25. Among the assembly members of that wise man, there was no one who was not conversant with the six auxiliaries of the Vedas; nor was there any brahmin (dvija) who lacked vows, was without a preceptor, or was unskilled in debate.
ततो यूपोच्छ्रये प्राप्ते षड्बैल्वान्भरतर्षभ ।
खादिरान्बिल्वसमितांस्तावतः सर्ववर्णिनः ॥२६॥
26. tato yūpocchraye prāpte ṣaḍbailvānbharatarṣabha ,
khādirānbilvasamitāṁstāvataḥ sarvavarṇinaḥ.
26. tataḥ yūpocchraye prāpte ṣaḍbailvān bharatarṣabha
khādirān bilvasamitān tāvataḥ sarvavarṇinaḥ
26. bharatarṣabha tataḥ yūpocchraye prāpte ṣaḍbailvān
khādirān bilvasamitān tāvataḥ sarvavarṇinaḥ
26. Then, O best of Bharatas, when the time arrived for the erection of the sacrificial posts for the great Vedic ritual (yajña), six posts made of Bilva wood and an equal number made of Khadira wood, suitable for all classes, were prepared.
देवदारुमयौ द्वौ तु यूपौ कुरुपतेः क्रतौ ।
श्लेष्मातकमयं चैकं याजकाः समकारयन् ॥२७॥
27. devadārumayau dvau tu yūpau kurupateḥ kratau ,
śleṣmātakamayaṁ caikaṁ yājakāḥ samakārayan.
27. devadārumayau dvau tu yūpau kurupateḥ kratau
śleṣmātakamayam ca ekam yājakāḥ samakārayan
27. tu yājakāḥ kurupateḥ kratau dvau devadārumayau
yūpau ca ekam śleṣmātakamayam samakārayan
27. And in the Vedic ritual (yajña) of the lord of the Kurus, the officiating priests had two sacrificial posts made of Deodar wood and one made of Śleṣmātaka wood constructed.
शोभार्थं चापरान्यूपान्काञ्चनान्पुरुषर्षभ ।
स भीमः कारयामास धर्मराजस्य शासनात् ॥२८॥
28. śobhārthaṁ cāparānyūpānkāñcanānpuruṣarṣabha ,
sa bhīmaḥ kārayāmāsa dharmarājasya śāsanāt.
28. śobhārtham ca aparān yūpān kāñcanān puruṣarṣabha
saḥ bhīmaḥ kārayām āsa dharmarājasya śāsanāt
28. ca puruṣarṣabha saḥ bhīmaḥ dharmarājasya śāsanāt
śobhārtham aparān kāñcanān yūpān kārayām āsa
28. And for adornment, O best of men, that Bhīma, by the command of the king of natural law (dharma-rāja), had other golden sacrificial posts constructed.
ते व्यराजन्त राजर्षे वासोभिरुपशोभिताः ।
नरेन्द्राभिगता देवान्यथा सप्तर्षयो दिवि ॥२९॥
29. te vyarājanta rājarṣe vāsobhirupaśobhitāḥ ,
narendrābhigatā devānyathā saptarṣayo divi.
29. te vyarājanta rājarṣe vāsobhiḥ upaśobhitāḥ
narendrābhigatāḥ devān yathā saptarṣayaḥ divi
29. rājarṣe te vāsobhiḥ upaśobhitāḥ narendrābhigatāḥ
vyarājanta yathā saptarṣayaḥ devān divi
29. O royal sage, those posts, beautifully adorned with garments and visited by kings, shone brightly, just as the seven sages shine among the gods in the sky.
इष्टकाः काञ्चनीश्चात्र चयनार्थं कृताभवन् ।
शुशुभे चयनं तत्र दक्षस्येव प्रजापतेः ॥३०॥
30. iṣṭakāḥ kāñcanīścātra cayanārthaṁ kṛtābhavan ,
śuśubhe cayanaṁ tatra dakṣasyeva prajāpateḥ.
30. iṣṭakāḥ kāñcanīḥ ca atra cayanārtham kṛtāḥ abhavan
śuśubhe cayanam tatra dakṣasya iva prajāpateḥ
30. atra kāñcanīḥ iṣṭakāḥ cayanārtham kṛtāḥ abhavan
tatra cayanam dakṣasya prajāpateḥ iva śuśubhe
30. Golden bricks were made there for the construction of the fire altar. That altar shone beautifully, just like the altar of Prajāpati Dakṣa.
चतुश्चित्यः स तस्यासीदष्टादशकरात्मकः ।
स रुक्मपक्षो निचितस्त्रिगुणो गरुडाकृतिः ॥३१॥
31. catuścityaḥ sa tasyāsīdaṣṭādaśakarātmakaḥ ,
sa rukmapakṣo nicitastriguṇo garuḍākṛtiḥ.
31. catuḥcityaḥ saḥ tasya āsīt aṣṭādaśakarātmakaḥ
saḥ rukmapakṣaḥ nicitaḥ triguṇaḥ garuḍākṛtiḥ
31. saḥ catuḥcityaḥ tasya aṣṭādaśakarātmakaḥ āsīt
saḥ rukmapakṣaḥ triguṇaḥ garuḍākṛtiḥ nicitaḥ
31. That altar was constructed in four layers, measuring eighteen "kara" (units of a hand's length). It was built with golden wings, threefold in its dimensions, and had the form of Garuḍa.
ततो नियुक्ताः पशवो यथाशास्त्रं मनीषिभिः ।
तं तं देवं समुद्दिश्य पक्षिणः पशवश्च ये ॥३२॥
32. tato niyuktāḥ paśavo yathāśāstraṁ manīṣibhiḥ ,
taṁ taṁ devaṁ samuddiśya pakṣiṇaḥ paśavaśca ye.
32. tataḥ niyuktāḥ paśavaḥ yathāśāstram manīṣibhiḥ
tam tam devam samuddiśya pakṣiṇaḥ paśavaḥ ca ye
32. tataḥ manīṣibhiḥ ye pakṣiṇaḥ ca paśavaḥ tam tam
devam samuddiśya yathāśāstram niyuktāḥ (āsan)
32. Then, the learned (manīṣibhiḥ), dedicating them to their respective deities, offered the animals and birds according to scriptural injunctions.
ऋषभाः शास्त्रपठितास्तथा जलचराश्च ये ।
सर्वांस्तानभ्ययुञ्जंस्ते तत्राग्निचयकर्मणि ॥३३॥
33. ṛṣabhāḥ śāstrapaṭhitāstathā jalacarāśca ye ,
sarvāṁstānabhyayuñjaṁste tatrāgnicayakarmaṇi.
33. ṛṣabhāḥ śāstrapaṭhitāḥ tathā jalacarāḥ ca ye
sarvān tān abhyayuñjan te tatra agnicayakarmaṇi
33. te tatra agnicayakarmaṇi ye śāstrapaṭhitāḥ
ṛṣabhāḥ tathā jalacarāḥ ca tān sarvān abhyayuñjan
33. And those bulls specified in the scriptures, as well as the aquatic creatures, all of them they offered there in the "agnicayana" (Vedic fire ritual).
यूपेषु नियतं चासीत्पशूनां त्रिशतं तथा ।
अश्वरत्नोत्तरं राज्ञः कौन्तेयस्य महात्मनः ॥३४॥
34. yūpeṣu niyataṁ cāsītpaśūnāṁ triśataṁ tathā ,
aśvaratnottaraṁ rājñaḥ kaunteyasya mahātmanaḥ.
34. yūpeṣu niyataṃ ca āsīt paśūnāṃ triśataṃ tathā
aśvaratnottaraṃ rājñaḥ kaunteyasya mahātmanaḥ
34. Certainly, three hundred animals were tied to the sacrificial posts. Additionally, there was the paramount horse belonging to the great-souled King, the son of Kunti (Yudhishthira).
स यज्ञः शुशुभे तस्य साक्षाद्देवर्षिसंकुलः ।
गन्धर्वगणसंकीर्णः शोभितोऽप्सरसां गणैः ॥३५॥
35. sa yajñaḥ śuśubhe tasya sākṣāddevarṣisaṁkulaḥ ,
gandharvagaṇasaṁkīrṇaḥ śobhito'psarasāṁ gaṇaiḥ.
35. sa yajñaḥ śuśubhe tasya sākṣāt devarṣisaṅkulaḥ
gandharvagaṇasaṅkīrṇaḥ śobhitaḥ apsarasāṃ gaṇaiḥ
35. That Vedic ritual (yajña) of his shone splendidly, visibly crowded with divine sages (devarṣis), thronged by groups of Gandharvas, and graced by hosts of Apsaras.
स किंपुरुषगीतैश्च किंनरैरुपशोभितः ।
सिद्धविप्रनिवासैश्च समन्तादभिसंवृतः ॥३६॥
36. sa kiṁpuruṣagītaiśca kiṁnarairupaśobhitaḥ ,
siddhavipranivāsaiśca samantādabhisaṁvṛtaḥ.
36. sa kiṃpuruṣagītaiḥ ca kiṃnaraiḥ upaśobhitaḥ
siddhavipranivāsaiḥ ca samantāt abhisaṃvṛtaḥ
36. That (Vedic ritual) was adorned by the songs of Kimpurushas and by Kinnaras. Moreover, it was entirely surrounded by the residences of perfected beings (Siddhas) and Brahmins.
तस्मिन्सदसि नित्यास्तु व्यासशिष्या द्विजोत्तमाः ।
सर्वशास्त्रप्रणेतारः कुशला यज्ञकर्मसु ॥३७॥
37. tasminsadasi nityāstu vyāsaśiṣyā dvijottamāḥ ,
sarvaśāstrapraṇetāraḥ kuśalā yajñakarmasu.
37. tasmin sadasi nityāḥ tu vyāsaśiṣyāḥ dvijottamāḥ
sarvaśāstrapraṇetāraḥ kuśalāḥ yajñakarmasu
37. Indeed, in that assembly, the disciples of Vyasa were constantly present – excellent twice-born (dvijas) who were promulgators of all scriptures and skilled in the acts of the Vedic ritual (yajña) (karma).
नारदश्च बभूवात्र तुम्बुरुश्च महाद्युतिः ।
विश्वावसुश्चित्रसेनस्तथान्ये गीतकोविदाः ॥३८॥
38. nāradaśca babhūvātra tumburuśca mahādyutiḥ ,
viśvāvasuścitrasenastathānye gītakovidāḥ.
38. nāradaḥ ca babhūva atra tumburuḥ ca mahādyutiḥ
viśvāvasuḥ citrasenaḥ tathā anye gītakovidāḥ
38. atra nāradaḥ ca mahādyutiḥ tumburuḥ ca viśvāvasuḥ
citrasenaḥ tathā anye gītakovidāḥ babhūva
38. Nārada was present there, along with Tumburu, who was greatly effulgent, and Viśvāvasu, Citrasena, and other experts in music.
गन्धर्वा गीतकुशला नृत्तेषु च विशारदाः ।
रमयन्ति स्म तान्विप्रान्यज्ञकर्मान्तरेष्वथ ॥३९॥
39. gandharvā gītakuśalā nṛtteṣu ca viśāradāḥ ,
ramayanti sma tānviprānyajñakarmāntareṣvatha.
39. gandharvāḥ gītakūśalāḥ nṛtteṣu ca viśāradāḥ
ramayanti sma tān viprān yajñakarmāntareṣu atha
39. atha gītakūśalāḥ ca nṛtteṣu viśāradāḥ gandharvāḥ
yajñakarmāntareṣu tān viprān ramayanti sma
39. The Gandharvas, skilled in music and expert in dances, then entertained those Brahmins during the intervals of the Vedic rituals (yajña).