Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-4, chapter-54

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
तं पार्थः प्रतिजग्राह वायुवेगमिवोद्धतम् ।
शरजालेन महता वर्षमाणमिवाम्बुदम् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
taṁ pārthaḥ pratijagrāha vāyuvegamivoddhatam ,
śarajālena mahatā varṣamāṇamivāmbudam.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tam pārthaḥ pratijagrāha vāyuvegam
iva uddhatam śarajālena mahatā varṣamāṇam iva ambudam
1. Vaiśampāyana said: Pārtha (Arjuna) met him, who was as impetuous as the force of the wind and raining down a great multitude of arrows like a cloud.
तयोर्देवासुरसमः संनिपातो महानभूत् ।
किरतोः शरजालानि वृत्रवासवयोरिव ॥२॥
2. tayordevāsurasamaḥ saṁnipāto mahānabhūt ,
kiratoḥ śarajālāni vṛtravāsavayoriva.
2. tayoḥ devāsurasamaḥ saṃnipātaḥ mahān abhūt
kiratoḥ śarajālāni vṛtravāsavayoḥ iva
2. A great battle, resembling the clash between devas and asuras, occurred between those two, as they showered multitudes of arrows like Vṛtra and Vāsava (Indra).
न स्म सूर्यस्तदा भाति न च वाति समीरणः ।
शरगाढे कृते व्योम्नि छायाभूते समन्ततः ॥३॥
3. na sma sūryastadā bhāti na ca vāti samīraṇaḥ ,
śaragāḍhe kṛte vyomni chāyābhūte samantataḥ.
3. na sma sūryaḥ tadā bhāti na ca vāti samīraṇaḥ
śaragāḍhe kṛte vyomni chāyābhūte samantataḥ
3. Then the sun did not shine, nor did the wind blow, as the sky was completely filled with arrows and had become shadowy all around.
महांश्चटचटाशब्दो योधयोर्हन्यमानयोः ।
दह्यतामिव वेणूनामासीत्परपुरंजय ॥४॥
4. mahāṁścaṭacaṭāśabdo yodhayorhanyamānayoḥ ,
dahyatāmiva veṇūnāmāsītparapuraṁjaya.
4. mahān caṭacaṭāśabdaḥ yodhayoh hanyamānayoḥ
dahyatām iva veṇūnām āsīt parapuraṃjaya
4. O conqueror of enemy cities, there was a great crackling sound, like that of burning bamboos, as the two warriors were being struck.
हयानस्यार्जुनः सर्वान्कृतवानल्पजीवितान् ।
स राजन्न प्रजानाति दिशं कांचन मोहितः ॥५॥
5. hayānasyārjunaḥ sarvānkṛtavānalpajīvitān ,
sa rājanna prajānāti diśaṁ kāṁcana mohitaḥ.
5. hayān asya arjunaḥ sarvān kṛtavān alpajīvitān
sa rājan na prajānāti diśam kāṃcana mohitaḥ
5. Arjuna rendered all of his (opponent's) horses short-lived (killed or incapacitated them). O king, being bewildered, he (the opponent) did not know any direction.
ततो द्रौणिर्महावीर्यः पार्थस्य विचरिष्यतः ।
विवरं सूक्ष्ममालोक्य ज्यां चिच्छेद क्षुरेण ह ।
तदस्यापूजयन्देवाः कर्म दृष्ट्वातिमानुषम् ॥६॥
6. tato drauṇirmahāvīryaḥ pārthasya vicariṣyataḥ ,
vivaraṁ sūkṣmamālokya jyāṁ ciccheda kṣureṇa ha ,
tadasyāpūjayandevāḥ karma dṛṣṭvātimānuṣam.
6. tataḥ drauṇiḥ mahāvīryaḥ pārthasya
vicariṣyataḥ vivaram sūkṣmam ālokya
jyām ciccheda kṣureṇa ha tat asya
apūjayan devāḥ karma dṛṣṭvā atimānuṣam
6. Then, Droṇi (Aśvatthāmā), the mighty hero, having observed a small opening (vulnerability) as Pārtha (Arjuna) was moving about, indeed cut his bowstring with an arrow. Having seen that superhuman deed of his, the gods praised it.
ततो द्रौणिर्धनूंष्यष्टौ व्यपक्रम्य नरर्षभम् ।
पुनरभ्याहनत्पार्थं हृदये कङ्कपत्रिभिः ॥७॥
7. tato drauṇirdhanūṁṣyaṣṭau vyapakramya nararṣabham ,
punarabhyāhanatpārthaṁ hṛdaye kaṅkapatribhiḥ.
7. tataḥ drauṇiḥ dhanūṃṣi aṣṭau vyaprakramya nararṣabham
punaḥ abhyāhanat pārtham hṛdaye kaṅkapatribhiḥ
7. Then Droṇi (Aśvatthāmā), after moving away from the best of men (Arjuna) and taking up eight bows, again struck Pārtha (Arjuna) in the heart with arrows feathered with heron feathers.
ततः पार्थो महाबाहुः प्रहस्य स्वनवत्तदा ।
योजयामास नवया मौर्व्या गाण्डीवमोजसा ॥८॥
8. tataḥ pārtho mahābāhuḥ prahasya svanavattadā ,
yojayāmāsa navayā maurvyā gāṇḍīvamojasā.
8. tataḥ pārthaḥ mahābāhuḥ prahasya svanavat
tadā yojayāmāsa navayā maurvyā gāṇḍīvam ojasā
8. Then, the mighty-armed Arjuna, laughing sonorously at that time, strung his Gāṇḍīva bow with a new bowstring using his great might.
ततोऽर्धचन्द्रमावृत्य तेन पार्थः समागमत् ।
वारणेनेव मत्तेन मत्तो वारणयूथपः ॥९॥
9. tato'rdhacandramāvṛtya tena pārthaḥ samāgamat ,
vāraṇeneva mattena matto vāraṇayūthapaḥ.
9. tataḥ ardhacandram āvṛtya tena pārthaḥ samāgamat
vāraṇena iva mattena mattaḥ vāraṇayūthapaḥ
9. Then, having drawn (his bow into) a crescent shape, Arjuna encountered him, just as a rutting leader of an elephant herd encounters a rutting elephant.
ततः प्रववृते युद्धं पृथिव्यामेकवीरयोः ।
रणमध्ये द्वयोरेव सुमहल्लोमहर्षणम् ॥१०॥
10. tataḥ pravavṛte yuddhaṁ pṛthivyāmekavīrayoḥ ,
raṇamadhye dvayoreva sumahallomaharṣaṇam.
10. tataḥ pravavṛte yuddham pṛthivyām ekavīrayoḥ
raṇamadhye dvayoḥ eva sumahat lomaharṣaṇam
10. Then, a very great and hair-raising battle commenced on the earth between those two sole heroes, right in the midst of the battlefield.
तौ वीरौ कुरवः सर्वे ददृशुर्विस्मयान्विताः ।
युध्यमानौ महात्मानौ यूथपाविव संगतौ ॥११॥
11. tau vīrau kuravaḥ sarve dadṛśurvismayānvitāḥ ,
yudhyamānau mahātmānau yūthapāviva saṁgatau.
11. tau vīrau kuravaḥ sarve dadṛśuḥ vismayānvitāḥ
yudhyamānau mahātmānau yūthapau iva saṃgatau
11. All the Kurus, filled with wonder, watched those two great-souled heroes fighting, who were like two herd leaders engaged in combat.
तौ समाजघ्नतुर्वीरावन्योन्यं पुरुषर्षभौ ।
शरैराशीविषाकारैर्ज्वलद्भिरिव पन्नगैः ॥१२॥
12. tau samājaghnaturvīrāvanyonyaṁ puruṣarṣabhau ,
śarairāśīviṣākārairjvaladbhiriva pannagaiḥ.
12. tau samājaghnatuḥ vīrau anyonyam puruṣarṣabhau
śaraiḥ āśīviṣākāraiḥ jvaladbhiḥ iva pannagaiḥ
12. Those two heroes, chief among men, struck each other with arrows that were like blazing, venomous snakes.
अक्षय्याविषुधी दिव्यौ पाण्डवस्य महात्मनः ।
तेन पार्थो रणे शूरस्तस्थौ गिरिरिवाचलः ॥१३॥
13. akṣayyāviṣudhī divyau pāṇḍavasya mahātmanaḥ ,
tena pārtho raṇe śūrastasthau giririvācalaḥ.
13. akṣayyāviṣudhī divyau pāṇḍavasya mahātmanaḥ tena
pārthaḥ raṇe śūraḥ tasthau giriḥ iva acalaḥ
13. The great-souled Pāṇḍava (Arjuna) possessed two divine, inexhaustible quivers. Due to this, Arjuna, a hero in battle, stood firm like an immovable mountain.
अश्वत्थाम्नः पुनर्बाणाः क्षिप्रमभ्यस्यतो रणे ।
जग्मुः परिक्षयं शीघ्रमभूत्तेनाधिकोऽर्जुनः ॥१४॥
14. aśvatthāmnaḥ punarbāṇāḥ kṣipramabhyasyato raṇe ,
jagmuḥ parikṣayaṁ śīghramabhūttenādhiko'rjunaḥ.
14. aśvatthāmnaḥ punar bāṇāḥ kṣipram abhyasyataḥ raṇe
jagmuḥ parikṣayam śīghram abhūt tena adhikaḥ arjunaḥ
14. But the arrows of Aśvatthāman, who was swiftly shooting them in battle, quickly reached exhaustion. Due to this, Arjuna became superior.
ततः कर्णो महच्चापं विकृष्याभ्यधिकं रुषा ।
अवाक्षिपत्ततः शब्दो हाहाकारो महानभूत् ॥१५॥
15. tataḥ karṇo mahaccāpaṁ vikṛṣyābhyadhikaṁ ruṣā ,
avākṣipattataḥ śabdo hāhākāro mahānabhūt.
15. tataḥ karṇaḥ mahat cāpam vikṛṣya abhyadhikam ruṣā
avākṣipat tataḥ śabdaḥ hāhākāraḥ mahān abhūt
15. Then Karṇa, having drawn his great bow with excessive anger, shot (arrows). Thereupon, a great cry of distress arose.
तत्र चक्षुर्दधे पार्थो यत्र विस्फार्यते धनुः ।
ददर्श तत्र राधेयं तस्य कोपोऽत्यवीवृधत् ॥१६॥
16. tatra cakṣurdadhe pārtho yatra visphāryate dhanuḥ ,
dadarśa tatra rādheyaṁ tasya kopo'tyavīvṛdhat.
16. tatra cakṣuḥ dadhe pārthaḥ yatra visphāryate dhanuḥ
| dadarśa tatra rādheyam tasya kopaḥ ati-avīvṛdhat
16. Arjuna fixed his gaze there, where the bow was being strung. There he saw Karna, and his anger greatly intensified.
स रोषवशमापन्नः कर्णमेव जिघांसया ।
अवैक्षत विवृत्ताभ्यां नेत्राभ्यां कुरुपुंगवः ॥१७॥
17. sa roṣavaśamāpannaḥ karṇameva jighāṁsayā ,
avaikṣata vivṛttābhyāṁ netrābhyāṁ kurupuṁgavaḥ.
17. saḥ roṣa-vaśam āpannaḥ karṇam eva jighāṃsayā |
avaikṣata vivṛttābhyām netrābhyām kuru-puṅgavaḥ
17. Overcome by anger, that best of the Kurus (Arjuna) looked only at Karna with a desire to kill, his eyes wide-open.
तथा तु विमुखे पार्थे द्रोणपुत्रस्य सायकान् ।
त्वरिताः पुरुषा राजन्नुपाजह्रुः सहस्रशः ॥१८॥
18. tathā tu vimukhe pārthe droṇaputrasya sāyakān ,
tvaritāḥ puruṣā rājannupājahruḥ sahasraśaḥ.
18. tathā tu vimukhe pārthe droṇa-putrasya sāyakān
| tvaritāḥ puruṣāḥ rājan upājahruḥ sahasraśaḥ
18. But when Arjuna had thus turned his face away, O King, swift men brought thousands of arrows for Drona's son (Aśvatthāmā).
उत्सृज्य च महाबाहुर्द्रोणपुत्रं धनंजयः ।
अभिदुद्राव सहसा कर्णमेव सपत्नजित् ॥१९॥
19. utsṛjya ca mahābāhurdroṇaputraṁ dhanaṁjayaḥ ,
abhidudrāva sahasā karṇameva sapatnajit.
19. utsṛjya ca mahābāhuḥ droṇa-putram dhanaṃjayaḥ
| abhidudrāva sahasā karṇam eva sapatnajit
19. And having left Drona's son, the mighty-armed Dhananjaya (Arjuna), the conqueror of foes, suddenly rushed solely towards Karna.
तमभिद्रुत्य कौन्तेयः क्रोधसंरक्तलोचनः ।
कामयन्द्वैरथे युद्धमिदं वचनमब्रवीत् ॥२०॥
20. tamabhidrutya kaunteyaḥ krodhasaṁraktalocanaḥ ,
kāmayandvairathe yuddhamidaṁ vacanamabravīt.
20. tam abhidrutya kaunteyaḥ krodhasaṃraktalocanaḥ
kāmayan dvairathe yuddham idam vacanam abravīt
20. Arjuna, his eyes reddened with anger, rushed towards him, desiring a duel, and spoke these words.