Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-16

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ब्राह्मण उवाच ।
न तद्दुर्योधनकृतं न च तद्भवता कृतम् ।
न कर्णसौबलाभ्यां च कुरवो यत्क्षयं गताः ॥१॥
1. brāhmaṇa uvāca ,
na tadduryodhanakṛtaṁ na ca tadbhavatā kṛtam ,
na karṇasaubalābhyāṁ ca kuravo yatkṣayaṁ gatāḥ.
1. brāhmaṇaḥ uvāca na tat duryodhanakṛtam na ca tat bhavatā
kṛtam na karṇasaubalābhyām ca kuravaḥ yat kṣayam gatāḥ
1. brāhmaṇaḥ uvāca yat kuravaḥ kṣayam gatāḥ tat duryodhanakṛtam
na ca tat bhavatā kṛtam na ca karṇasaubalābhyām na
1. The brahmin said, "That destruction of the Kurus was not caused by Duryodhana, nor by you, nor by Karna and Saubala (Shakuni)."
दैवं तत्तु विजानीमो यन्न शक्यं प्रबाधितुम् ।
दैवं पुरुषकारेण न शक्यमतिवर्तितुम् ॥२॥
2. daivaṁ tattu vijānīmo yanna śakyaṁ prabādhitum ,
daivaṁ puruṣakāreṇa na śakyamativartitum.
2. daivam tat tu vijānīmaḥ yat na śakyam prabādhitum
daivam puruṣakāreṇa na śakyam ativartitum
2. tat daivam tu vijānīmaḥ yat prabādhitum na
śakyam daivam puruṣakāreṇa ativartitum na śakyam
2. Indeed, we understand that to be fate (daiva), which cannot be obstructed. Fate cannot be overcome by human effort (puruṣakāra).
अक्षौहिण्यो महाराज दशाष्टौ च समागताः ।
अष्टादशाहेन हता दशभिर्योधपुंगवैः ॥३॥
3. akṣauhiṇyo mahārāja daśāṣṭau ca samāgatāḥ ,
aṣṭādaśāhena hatā daśabhiryodhapuṁgavaiḥ.
3. akṣauhiṇyaḥ mahārāja daśa aṣṭau ca samāgatāḥ
aṣṭādaśāhena hatāḥ daśabhiḥ yodhapuṃgavaiḥ
3. mahārāja daśa aṣṭau ca akṣauhiṇyaḥ samāgatāḥ
(tāḥ) aṣṭādaśāhena daśabhiḥ yodhapuṃgavaiḥ hatāḥ
3. O great king, eighteen akshauhinis (large divisions of an army) assembled and were destroyed in eighteen days by ten foremost warriors.
भीष्मद्रोणकृपाद्यैश्च कर्णेन च महात्मना ।
युयुधानेन वीरेण धृष्टद्युम्नेन चैव ह ॥४॥
4. bhīṣmadroṇakṛpādyaiśca karṇena ca mahātmanā ,
yuyudhānena vīreṇa dhṛṣṭadyumnena caiva ha.
4. bhīṣmadroṇakṛpādyaiḥ ca karṇena ca mahātmanā
yuyudhānena vīreṇa dhṛṣṭadyumnena ca eva ha
4. (hatāḥ) bhīṣmadroṇakṛpādyaiḥ ca mahātmanā karṇena
ca vīreṇa yuyudhānena ca eva ha dhṛṣṭadyumnena
4. ...by Bhishma, Drona, Kripa, and others, as well as by the noble-souled Karna, by the heroic Yuyudhana (Satyaki), and indeed by Dhrishtadyumna.
चतुर्भिः पाण्डुपुत्रैश्च भीमार्जुनयमैर्नृप ।
जनक्षयोऽयं नृपते कृतो दैवबलात्कृतैः ॥५॥
5. caturbhiḥ pāṇḍuputraiśca bhīmārjunayamairnṛpa ,
janakṣayo'yaṁ nṛpate kṛto daivabalātkṛtaiḥ.
5. caturibhiḥ pāṇḍuputraiḥ ca bhīmārjunayamaiḥ nṛpa
janakṣayaḥ ayam nṛpate kṛtaḥ daivabalātkṛtaiḥ
5. nṛpa nṛpate ayam janakṣayaḥ caturibhiḥ pāṇḍuputraiḥ
bhīmārjunayamaiḥ daivabalātkṛtaiḥ kṛtaḥ
5. O King, this annihilation of people was brought about by the four sons of Pāṇḍu - Bhīma, Arjuna, and the twins (Nakula and Sahadeva) - who were compelled by the power of destiny, O lord of men.
अवश्यमेव संग्रामे क्षत्रियेण विशेषतः ।
कर्तव्यं निधनं लोके शस्त्रेण क्षत्रबन्धुना ॥६॥
6. avaśyameva saṁgrāme kṣatriyeṇa viśeṣataḥ ,
kartavyaṁ nidhanaṁ loke śastreṇa kṣatrabandhunā.
6. avaśyam eva saṃgrāme kṣatriyeṇa viśeṣataḥ
kartavyam nidhanam loke śastreṇa kṣatrabandhunā
6. avaśyam eva loke saṃgrāme kṣatriyeṇa viśeṣataḥ
kṣatrabandhunā śastreṇa nidhanam kartavyam
6. In this world, it is indeed imperative that a kṣatriya, especially one who is a kṣatriya-kinsman, should meet their end by a weapon in battle.
तैरियं पुरुषव्याघ्रैर्विद्याबाहुबलान्वितैः ।
पृथिवी निहता सर्वा सहया सरथद्विपा ॥७॥
7. tairiyaṁ puruṣavyāghrairvidyābāhubalānvitaiḥ ,
pṛthivī nihatā sarvā sahayā sarathadvipā.
7. taiḥ iyam puruṣavyāghraiḥ vidyābāhubalānvitaiḥ
pṛthivī nihatā sarvā sahayā sarathadvipā
7. taiḥ puruṣavyāghraiḥ vidyābāhubalānvitaiḥ
iyam sarvā sahayā sarathadvipā pṛthivī nihatā
7. By these tigers among men, endowed with learning and the strength of their arms, this entire earth, along with its horses, chariots, and elephants, was laid waste.
न स राजापराध्नोति पुत्रस्तव महामनाः ।
न भवान्न च ते भृत्या न कर्णो न च सौबलः ॥८॥
8. na sa rājāparādhnoti putrastava mahāmanāḥ ,
na bhavānna ca te bhṛtyā na karṇo na ca saubalaḥ.
8. na saḥ rājā aparādhnauti putraḥ tava mahāmanāḥ na
bhavān na ca te bhṛtyāḥ na karṇaḥ na ca saubalaḥ
8. tava saḥ mahāmanāḥ rājā putraḥ na aparādhnauti na
bhavān na ca te bhṛtyāḥ na karṇaḥ na ca saubalaḥ
8. That great-minded king, your son, is not at fault. Nor are you, nor your servants, nor Karṇa, nor Śakuni (the son of Subala).
यद्विनष्टाः कुरुश्रेष्ठा राजानश्च सहस्रशः ।
सर्वं दैवकृतं तद्वै कोऽत्र किं वक्तुमर्हति ॥९॥
9. yadvinaṣṭāḥ kuruśreṣṭhā rājānaśca sahasraśaḥ ,
sarvaṁ daivakṛtaṁ tadvai ko'tra kiṁ vaktumarhati.
9. yat vinaṣṭāḥ kuruśreṣṭhāḥ rājānaḥ ca sahasraśaḥ
sarvam daivakṛtam tat vai kaḥ atra kim vaktum arhati
9. kuruśreṣṭhāḥ,
yat sahasraśaḥ rājānaḥ ca vinaṣṭāḥ,
tat sarvam vai daivakṛtam.
kaḥ atra kim vaktum arhati?
9. O best of the Kurus, the fact that thousands of kings have perished, all of this is indeed brought about by divine will. Who among us here can say anything (to change it)?
गुरुर्मतो भवानस्य कृत्स्नस्य जगतः प्रभुः ।
धर्मात्मानमतस्तुभ्यमनुजानीमहे सुतम् ॥१०॥
10. gururmato bhavānasya kṛtsnasya jagataḥ prabhuḥ ,
dharmātmānamatastubhyamanujānīmahe sutam.
10. guruḥ mataḥ bhavān asya kṛtsnasya jagataḥ prabhuḥ
dharmātmānam ataḥ tubhyam anujānīmahe sutam
10. bhavān asya kṛtsnasya jagataḥ guruḥ mataḥ prabhuḥ.
ataḥ,
dharmātmānam sutam tubhyam anujānīmahe.
10. You are revered as the spiritual teacher (guru) and master of this entire world. Therefore, for your son, who is a righteous soul (dharmātman), we grant our approval to you.
लभतां वीरलोकान्स ससहायो नराधिपः ।
द्विजाग्र्यैः समनुज्ञातस्त्रिदिवे मोदतां सुखी ॥११॥
11. labhatāṁ vīralokānsa sasahāyo narādhipaḥ ,
dvijāgryaiḥ samanujñātastridive modatāṁ sukhī.
11. labhatām vīralokān sa sasahāyaḥ narādhipaḥ
dvijāgryaiḥ samanujñātaḥ tridive modatām sukhī
11. sa sasahāyaḥ narādhipaḥ vīralokān labhatām.
dvijāgryaiḥ samanujñātaḥ sukhī tridive modatām.
11. May that king, accompanied by his helpers, attain the worlds of heroes. May he, sanctioned by the foremost of the twice-born (dvija) Brahmins, rejoice happily in heaven.
प्राप्स्यते च भवान्पुण्यं धर्मे च परमां स्थितिम् ।
वेद पुण्यं च कार्त्स्न्येन सम्यग्भरतसत्तम ॥१२॥
12. prāpsyate ca bhavānpuṇyaṁ dharme ca paramāṁ sthitim ,
veda puṇyaṁ ca kārtsnyena samyagbharatasattama.
12. prāpsyate ca bhavān puṇyam dharme ca paramām sthitim
veda puṇyam ca kārtsnyena samyak bharatasattama
12. bharatasattama,
bhavān puṇyam ca dharme ca paramām sthitim prāpsyate.
puṇyam ca kārtsnyena samyak veda.
12. And you will attain merit (puṇya) and the highest state regarding natural law (dharma). And, O best of Bhāratas, know fully and perfectly about merit (puṇya).
दृष्टापदानाश्चास्माभिः पाण्डवाः पुरुषर्षभाः ।
समर्थास्त्रिदिवस्यापि पालने किं पुनः क्षितेः ॥१३॥
13. dṛṣṭāpadānāścāsmābhiḥ pāṇḍavāḥ puruṣarṣabhāḥ ,
samarthāstridivasyāpi pālane kiṁ punaḥ kṣiteḥ.
13. dṛṣṭāpadānāḥ ca asmābhiḥ pāṇḍavāḥ puruṣarṣabhāḥ
samarthāḥ tridivasya api pālane kim punaḥ kṣiteḥ
13. asmābhiḥ dṛṣṭāpadānāḥ puruṣarṣabhāḥ pāṇḍavāḥ ca
tridivasya api pālane samarthāḥ kim punaḥ kṣiteḥ
13. We have witnessed the valorous deeds of the Pandavas, who are eminent among men. They are capable of protecting even the celestial realm; what then to speak of the earth?
अनुवत्स्यन्ति चापीमाः समेषु विषमेषु च ।
प्रजाः कुरुकुलश्रेष्ठ पाण्डवाञ्शीलभूषणान् ॥१४॥
14. anuvatsyanti cāpīmāḥ sameṣu viṣameṣu ca ,
prajāḥ kurukulaśreṣṭha pāṇḍavāñśīlabhūṣaṇān.
14. anuvatsyanti ca api imāḥ sameṣu viṣameṣu ca
prajāḥ kurukulaśreṣṭha pāṇḍavān śīlabhūṣaṇān
14. kurukulaśreṣṭha imāḥ prajāḥ sameṣu ca viṣameṣu
ca śīlabhūṣaṇān pāṇḍavān api anuvatsyanti
14. O best of the Kuru dynasty, these people will follow the Pandavas, who are adorned with excellent conduct, both in prosperity and in adversity.
ब्रह्मदेयाग्रहारांश्च परिहारांश्च पार्थिव ।
पूर्वराजातिसर्गांश्च पालयत्येव पाण्डवः ॥१५॥
15. brahmadeyāgrahārāṁśca parihārāṁśca pārthiva ,
pūrvarājātisargāṁśca pālayatyeva pāṇḍavaḥ.
15. brahmadeyāgrahārān ca parihārān ca pārthiva
pūrvarājātisargān ca pālayati eva pāṇḍavaḥ
15. pārthiva pāṇḍavaḥ brahmadeyāgrahārān ca
parihārān ca pūrvarājātisargān ca eva pālayati
15. O King, the Pandava certainly maintains the land grants given to Brahmins, the tax exemptions, and the donations made by former kings.
दीर्घदर्शी कृतप्रज्ञः सदा वैश्रवणो यथा ।
अक्षुद्रसचिवश्चायं कुन्तीपुत्रो महामनाः ॥१६॥
16. dīrghadarśī kṛtaprajñaḥ sadā vaiśravaṇo yathā ,
akṣudrasacivaścāyaṁ kuntīputro mahāmanāḥ.
16. dīrghadarśī kṛtaprajñaḥ sadā vaiśravaṇaḥ yathā
akṣudrasacivaḥ ca ayam kuntīputraḥ mahāmanāḥ
16. ayam kuntīputraḥ mahāmanāḥ dīrghadarśī kṛtaprajñaḥ
sadā vaiśravaṇaḥ yathā akṣudrasacivaḥ ca
16. This son of Kunti (Yudhishthira) is far-sighted, sagacious, and always like Vaiśravaṇa (Kubera, the god of wealth). He also has noble ministers and is magnanimous.
अप्यमित्रे दयावांश्च शुचिश्च भरतर्षभ ।
ऋजु पश्यति मेधावी पुत्रवत्पाति नः सदा ॥१७॥
17. apyamitre dayāvāṁśca śuciśca bharatarṣabha ,
ṛju paśyati medhāvī putravatpāti naḥ sadā.
17. api amitre dayāvān ca śuciḥ ca bharatarṣabha
ṛju paśyati medhāvī putravat pāti naḥ sadā
17. bharatarṣabha medhāvī api amitre dayāvān ca
śuciḥ ca ṛju paśyati naḥ putravat sadā pāti
17. O best among the Bharatas, the discerning one is compassionate and pure even towards an enemy. He perceives things impartially and always protects us paternally.
विप्रियं च जनस्यास्य संसर्गाद्धर्मजस्य वै ।
न करिष्यन्ति राजर्षे तथा भीमार्जुनादयः ॥१८॥
18. vipriyaṁ ca janasyāsya saṁsargāddharmajasya vai ,
na kariṣyanti rājarṣe tathā bhīmārjunādayaḥ.
18. vipriyam ca janasya asya saṃsargāt dharmajasya
vai na kariṣyanti rājarṣe tathā bhīmārjunādayaḥ
18. rājarṣe bhīmārjunādayaḥ tathā asya janasya
dharmajasya saṃsargāt vipriyam ca vai na kariṣyanti
18. O royal sage, Bhima, Arjuna, and the others will certainly not cause any displeasure to these people through their association with the virtuous (dharmaja) one.
मन्दा मृदुषु कौरव्यास्तीक्ष्णेष्वाशीविषोपमाः ।
वीर्यवन्तो महात्मानः पौराणां च हिते रताः ॥१९॥
19. mandā mṛduṣu kauravyāstīkṣṇeṣvāśīviṣopamāḥ ,
vīryavanto mahātmānaḥ paurāṇāṁ ca hite ratāḥ.
19. mandāḥ mṛduṣu kauravyāḥ tīkṣṇeṣu āśīviṣopamāḥ
vīryavantaḥ mahātmānaḥ paurāṇām ca hite ratāḥ
19. kauravyāḥ mṛduṣu mandāḥ tīkṣṇeṣu āśīviṣopamāḥ
vīryavantaḥ mahātmānaḥ ca paurāṇām hite ratāḥ
19. The Kauravas are mild towards the gentle but like venomous serpents towards the harsh. They are valorous, great-souled, and devoted to the welfare of the citizens.
न कुन्ती न च पाञ्चाली न चोलूपी न सात्वती ।
अस्मिञ्जने करिष्यन्ति प्रतिकूलानि कर्हिचित् ॥२०॥
20. na kuntī na ca pāñcālī na colūpī na sātvatī ,
asmiñjane kariṣyanti pratikūlāni karhicit.
20. na kuntī na ca pāñcālī na ca ulūpī na sātvatī
asmin jane kariṣyanti pratikūlāni karhicit
20. na kuntī ca na pāñcālī ca na ulūpī na sātvatī
asmin jane karhicit pratikūlāni kariṣyanti
20. Neither Kunti, nor Draupadi (Pāñcālī), nor Ulupi, nor Subhadra (Sātvatī) will ever act unfavorably towards these people.
भवत्कृतमिमं स्नेहं युधिष्ठिरविवर्धितम् ।
न पृष्ठतः करिष्यन्ति पौरजानपदा जनाः ॥२१॥
21. bhavatkṛtamimaṁ snehaṁ yudhiṣṭhiravivardhitam ,
na pṛṣṭhataḥ kariṣyanti paurajānapadā janāḥ.
21. bhavatkṛtam imam sneham yudhiṣṭhiravivardhitam
na pṛṣṭhataḥ kariṣyanti paurajānapadāḥ janāḥ
21. paurajānapadāḥ janāḥ yudhiṣṭhiravivardhitam
bhavatkṛtam imam sneham pṛṣṭhataḥ na kariṣyanti
21. The citizens and country folk will not disregard this affection, initiated by you and furthered by Yudhiṣṭhira.
अधर्मिष्ठानपि सतः कुन्तीपुत्रा महारथाः ।
मानवान्पालयिष्यन्ति भूत्वा धर्मपरायणाः ॥२२॥
22. adharmiṣṭhānapi sataḥ kuntīputrā mahārathāḥ ,
mānavānpālayiṣyanti bhūtvā dharmaparāyaṇāḥ.
22. adharmiṣṭhān api sataḥ kuntīputrāḥ mahārathāḥ
mānavān pālayiṣyanti bhūtvā dharmaparāyaṇāḥ
22. kuntīputrāḥ mahārathāḥ dharmaparāyaṇāḥ bhūtvā
adharmiṣṭhān api sataḥ mānavān pālayiṣyanti
22. The Kuntī's sons, the great charioteers, having become fully devoted to (dharma), will protect human beings, even those who are extremely unrighteous.
स राजन्मानसं दुःखमपनीय युधिष्ठिरात् ।
कुरु कार्याणि धर्म्याणि नमस्ते भरतर्षभ ॥२३॥
23. sa rājanmānasaṁ duḥkhamapanīya yudhiṣṭhirāt ,
kuru kāryāṇi dharmyāṇi namaste bharatarṣabha.
23. sa rājan mānasam duḥkham apanīya yudhiṣṭhirāt
kuru kāryāṇi dharmyāṇi namaḥ te bharatarṣabha
23. rājan bharatarṣabha sa yudhiṣṭhirāt mānasam duḥkham apanīya dharmyāṇi kāryāṇi kuru.
te namaḥ
23. O King, O best of the Bhāratas, remove this mental sorrow from Yudhiṣṭhira, and perform your righteous (dharma-related) duties. Salutations to you.
वैशंपायन उवाच ।
तस्य तद्वचनं धर्म्यमनुबन्धगुणोत्तरम् ।
साधु साध्विति सर्वः स जनः प्रतिगृहीतवान् ॥२४॥
24. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tasya tadvacanaṁ dharmyamanubandhaguṇottaram ,
sādhu sādhviti sarvaḥ sa janaḥ pratigṛhītavān.
24. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tasya tat vacanam dharmyam anubandhaguṇottaram
sādhu sādhu iti sarvaḥ saḥ janaḥ pratigṛhītavān
24. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca.
sarvaḥ saḥ janaḥ tasya tat dharmyam anubandhaguṇottaram vacanam sādhu sādhu iti pratigṛhītavān
24. Vaiśampāyana said: All those people approved of his speech as 'good, good!', for that word was righteous (dharma-related) and excellent in its qualities and consequences.
धृतराष्ट्रश्च तद्वाक्यमभिपूज्य पुनः पुनः ।
विसर्जयामास तदा सर्वास्तु प्रकृतीः शनैः ॥२५॥
25. dhṛtarāṣṭraśca tadvākyamabhipūjya punaḥ punaḥ ,
visarjayāmāsa tadā sarvāstu prakṛtīḥ śanaiḥ.
25. dhṛtarāṣṭraḥ ca tat vākyam abhipūjya punaḥ punaḥ
visarjayāmāsa tadā sarvāḥ tu prakṛtīḥ śanaiḥ
25. Dhṛtarāṣṭra, having repeatedly honored that statement, then slowly dismissed all the subjects (prakṛti).
स तैः संपूजितो राजा शिवेनावेक्षितस्तदा ।
प्राञ्जलिः पूजयामास तं जनं भरतर्षभ ॥२६॥
26. sa taiḥ saṁpūjito rājā śivenāvekṣitastadā ,
prāñjaliḥ pūjayāmāsa taṁ janaṁ bharatarṣabha.
26. sa taiḥ sampūjitaḥ rājā śivena avekṣitaḥ tadā
prāñjaliḥ pūjayāmāsa tam janam bharatarṣabha
26. O best of the Bhāratas (bharatarṣabha), that king, having been revered by them and then auspiciously seen by Śiva, worshipped those people with folded hands.
ततो विवेश भुवनं गान्धार्या सहितो नृपः ।
व्युष्टायां चैव शर्वर्यां यच्चकार निबोध तत् ॥२७॥
27. tato viveśa bhuvanaṁ gāndhāryā sahito nṛpaḥ ,
vyuṣṭāyāṁ caiva śarvaryāṁ yaccakāra nibodha tat.
27. tataḥ viveśa bhuvanam gāndhāryā sahitaḥ nṛpaḥ
vyuṣṭāyām ca eva śarvaryām yat ca cakāra nibodha tat
27. Then the king, accompanied by Gāndhārī, entered his chamber. And when the night had dawned, listen to what he did.