Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-124

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
लोमश उवाच ।
ततः श्रुत्वा तु शर्यातिर्वयःस्थं च्यवनं कृतम् ।
संहृष्टः सेनया सार्धमुपायाद्भार्गवाश्रमम् ॥१॥
1. lomaśa uvāca ,
tataḥ śrutvā tu śaryātirvayaḥsthaṁ cyavanaṁ kṛtam ,
saṁhṛṣṭaḥ senayā sārdhamupāyādbhārgavāśramam.
1. lomaśa uvāca tataḥ śrutvā tu śaryātiḥ vayaḥstham cyavanam
kṛtam saṃhṛṣṭaḥ senayā sārdham upāyāt bhārgavāśramam
1. Lomasha said: Then, upon hearing that Chyavana had been made youthful again, Sharyati, delighted, approached the hermitage of Bhrigu's descendant along with his army.
च्यवनं च सुकन्यां च दृष्ट्वा देवसुताविव ।
रेमे महीपः शर्यातिः कृत्स्नां प्राप्य महीमिव ॥२॥
2. cyavanaṁ ca sukanyāṁ ca dṛṣṭvā devasutāviva ,
reme mahīpaḥ śaryātiḥ kṛtsnāṁ prāpya mahīmiva.
2. cyavanam ca sukanyām ca dṛṣṭvā devasutau iva
reme mahīpaḥ śaryātiḥ kṛtsnām prāpya mahīm iva
2. Having seen Chyavana and Sukanya, appearing like divine children, King Sharyati rejoiced as if he had obtained the entire earth.
ऋषिणा सत्कृतस्तेन सभार्यः पृथिवीपतिः ।
उपोपविष्टः कल्याणीः कथाश्चक्रे महामनाः ॥३॥
3. ṛṣiṇā satkṛtastena sabhāryaḥ pṛthivīpatiḥ ,
upopaviṣṭaḥ kalyāṇīḥ kathāścakre mahāmanāḥ.
3. ṛṣiṇā satkṛtaḥ tena sabhāryaḥ pṛthivīpatiḥ
upopaviṣṭaḥ kalyāṇīḥ kathāḥ cakre mahāmanāḥ
3. Honored by that sage, the great-minded king, accompanied by his wife, sat down near him and engaged in pleasant conversations.
अथैनं भार्गवो राजन्नुवाच परिसान्त्वयन् ।
याजयिष्यामि राजंस्त्वां संभारानुपकल्पय ॥४॥
4. athainaṁ bhārgavo rājannuvāca parisāntvayan ,
yājayiṣyāmi rājaṁstvāṁ saṁbhārānupakalpaya.
4. atha enam bhārgavaḥ rājan uvāca parisāntvayan
yājayisyāmi rājan tvām saṃbhārān upakalpaya
4. Then Bhrigu's descendant (Chyavana), comforting him, said, "O King, I shall make you perform a sacrifice; please arrange the necessary preparations."
ततः परमसंहृष्टः शर्यातिः पृथिवीपतिः ।
च्यवनस्य महाराज तद्वाक्यं प्रत्यपूजयत् ॥५॥
5. tataḥ paramasaṁhṛṣṭaḥ śaryātiḥ pṛthivīpatiḥ ,
cyavanasya mahārāja tadvākyaṁ pratyapūjayat.
5. tataḥ parama-saṃhṛṣṭaḥ śaryātiḥ pṛthivī-patiḥ
cyavanasya mahārāja tat vākyam prati-apūjayat
5. O great king, then King Śaryāti, the lord of the earth, being exceedingly delighted, fully honored that statement of Cyavana.
प्रशस्तेऽहनि यज्ञीये सर्वकामसमृद्धिमत् ।
कारयामास शर्यातिर्यज्ञायतनमुत्तमम् ॥६॥
6. praśaste'hani yajñīye sarvakāmasamṛddhimat ,
kārayāmāsa śaryātiryajñāyatanamuttamam.
6. praśaste ahani yajñīye sarvakāmasamṛddhimat
kārayāmāsa śaryātiḥ yajñāyatanam uttamam
6. śaryātiḥ praśaste yajñīye ahani sarvakāmasamṛddhimat
uttamam yajñāyatanam kārayāmāsa
6. On an auspicious day, suitable for a Vedic ritual (yajña), King Śaryāti had an excellent venue for the Vedic ritual built, one that was endowed with the fulfillment of all desires.
तत्रैनं च्यवनो राजन्याजयामास भार्गवः ।
अद्भुतानि च तत्रासन्यानि तानि निबोध मे ॥७॥
7. tatrainaṁ cyavano rājanyājayāmāsa bhārgavaḥ ,
adbhutāni ca tatrāsanyāni tāni nibodha me.
7. tatra enam cyavanaḥ rājan yājayām āsa bhārgavaḥ
adbhutāni ca tatra āsan yāni tāni nibodha me
7. O King, there Cyavana, the descendant of Bhṛgu, caused him (Śaryāti) to perform the Vedic ritual (yajña). And there, wonders occurred; hear those from me.
अगृह्णाच्च्यवनः सोममश्विनोर्देवयोस्तदा ।
तमिन्द्रो वारयामास गृह्यमाणं तयोर्ग्रहम् ॥८॥
8. agṛhṇāccyavanaḥ somamaśvinordevayostadā ,
tamindro vārayāmāsa gṛhyamāṇaṁ tayorgraham.
8. agṛhṇāt cyavanaḥ somam aśvinoḥ devayoḥ tadā
tam indraḥ vārayām āsa gṛhyamāṇam tayoḥ graham
8. Then Cyavana took the Soma offering for the two gods, the Aśvins. At that moment, Indra tried to prevent that particular Soma libation of theirs from being accepted.
इन्द्र उवाच ।
उभावेतौ न सोमार्हौ नासत्याविति मे मतिः ।
भिषजौ देवपुत्राणां कर्मणा नैवमर्हतः ॥९॥
9. indra uvāca ,
ubhāvetau na somārhau nāsatyāviti me matiḥ ,
bhiṣajau devaputrāṇāṁ karmaṇā naivamarhataḥ.
9. indraḥ uvāca ubhau etau na somārhau nāsatyau iti me
matiḥ bhiṣajau devaputrāṇām karmaṇā na evam arhataḥ
9. Indra said: "In my opinion, these two, the Nāsatyas (Ashvins), are not worthy of soma. By their profession (karma) as physicians to the sons of the gods, they are certainly not qualified for it."
च्यवन उवाच ।
मावमंस्था महात्मानौ रूपद्रविणवत्तरौ ।
यौ चक्रतुर्मां मघवन्वृन्दारकमिवाजरम् ॥१०॥
10. cyavana uvāca ,
māvamaṁsthā mahātmānau rūpadraviṇavattarau ,
yau cakraturmāṁ maghavanvṛndārakamivājaram.
10. cyavanaḥ uvāca mā avamaṃsthāḥ mahātmānau rūpadraviṇavattarau
yau cakratuḥ mām maghavan vṛndārakam iva ajaram
10. Cyavana said: "O Indra, do not insult these two great souls (mahātman), who are more endowed with beauty and wealth. They made me ageless (ajara) like an immortal god (vṛndāraka)."
ऋते त्वां विबुधांश्चान्यान्कथं वै नार्हतः सवम् ।
अश्विनावपि देवेन्द्र देवौ विद्धि पुरंदर ॥११॥
11. ṛte tvāṁ vibudhāṁścānyānkathaṁ vai nārhataḥ savam ,
aśvināvapi devendra devau viddhi puraṁdara.
11. ṛte tvāṃ vibudhān ca anyān kathaṃ vai na arhataḥ
savam aśvinau api devendra devau viddhi purandara
11. devendra purandara tvāṃ ca anyān vibudhān ṛte
aśvinau api savam na kathaṃ vai arhataḥ devau viddhi
11. “How indeed, without you and the other gods, could the two Aśvins not be worthy of the Vedic ritual (sava)? O king of gods (Devendra), O destroyer of cities (Purandara), know that the Aśvins are also deities!”
इन्द्र उवाच ।
चिकित्सकौ कर्मकरौ कामरूपसमन्वितौ ।
लोके चरन्तौ मर्त्यानां कथं सोममिहार्हतः ॥१२॥
12. indra uvāca ,
cikitsakau karmakarau kāmarūpasamanvitau ,
loke carantau martyānāṁ kathaṁ somamihārhataḥ.
12. indraḥ uvāca cikitsakau karmakarau kāmarūpasamanvitau
loke carantau martyānām katham somam iha arhataḥ
12. Indra said: "How can these two physicians, who are mere workers (karma-kara) and wander among mortals in this world, possessing forms as they desire (kāmarūpa), be worthy of soma here?"
लोमश उवाच ।
एतदेव यदा वाक्यमाम्रेडयति वासवः ।
अनादृत्य ततः शक्रं ग्रहं जग्राह भार्गवः ॥१३॥
13. lomaśa uvāca ,
etadeva yadā vākyamāmreḍayati vāsavaḥ ,
anādṛtya tataḥ śakraṁ grahaṁ jagrāha bhārgavaḥ.
13. lomaśaḥ uvāca etat eva yadā vākyam āmreḍayati vāsavaḥ
anādṛtya tataḥ śakram graham jagrāha bhārgavaḥ
13. Lomaśa said: "When Vāsava (Indra) repeated this very statement, Bhārgava (Śukra), disregarding Śakra (Indra) then, took the Soma draught."
ग्रहीष्यन्तं तु तं सोममश्विनोरुत्तमं तदा ।
समीक्ष्य बलभिद्देव इदं वचनमब्रवीत् ॥१४॥
14. grahīṣyantaṁ tu taṁ somamaśvinoruttamaṁ tadā ,
samīkṣya balabhiddeva idaṁ vacanamabravīt.
14. grahīṣyantam tu tam somam aśvinoḥ uttamam tadā
samīkṣya balabhit devaḥ idam vacanam abravīt
14. But then, observing him about to take that Soma – the excellent portion meant for the two Aśvins – the god Balabhit (Indra) spoke this statement.
आभ्यामर्थाय सोमं त्वं ग्रहीष्यसि यदि स्वयम् ।
वज्रं ते प्रहरिष्यामि घोररूपमनुत्तमम् ॥१५॥
15. ābhyāmarthāya somaṁ tvaṁ grahīṣyasi yadi svayam ,
vajraṁ te prahariṣyāmi ghorarūpamanuttamam.
15. ābhyām arthāya somam tvam grahīṣyasi yadi svayam
vajram te prahariṣyāmi ghorarūpam anuttamam
15. "If you yourself take Soma for the sake of these two, I will strike you with my terrifying and unequalled thunderbolt (vajra)."
एवमुक्तः स्मयन्निन्द्रमभिवीक्ष्य स भार्गवः ।
जग्राह विधिवत्सोममश्विभ्यामुत्तमं ग्रहम् ॥१६॥
16. evamuktaḥ smayannindramabhivīkṣya sa bhārgavaḥ ,
jagrāha vidhivatsomamaśvibhyāmuttamaṁ graham.
16. evam uktaḥ smayan indram abhivīkṣya saḥ bhārgavaḥ
jagrāha vidhivat somam aśvibhyām uttamam graham
16. Thus addressed, that Bhārgava (Śukra), smiling and looking at Indra, took the excellent Soma draught for the two Aśvins, according to sacred rule.
ततोऽस्मै प्राहरद्वज्रं घोररूपं शचीपतिः ।
तस्य प्रहरतो बाहुं स्तम्भयामास भार्गवः ॥१७॥
17. tato'smai prāharadvajraṁ ghorarūpaṁ śacīpatiḥ ,
tasya praharato bāhuṁ stambhayāmāsa bhārgavaḥ.
17. tataḥ asmai prāharat vajram ghorarūpam śacīpatiḥ
tasya praharataḥ bāhum stambhayāmāsa bhārgavaḥ
17. Then, Śacī's husband (Indra) hurled his terrifying thunderbolt at him. However, as he was striking, Bhargava (Chyavana) paralyzed his arm.
संस्तम्भयित्वा च्यवनो जुहुवे मन्त्रतोऽनलम् ।
कृत्यार्थी सुमहातेजा देवं हिंसितुमुद्यतः ॥१८॥
18. saṁstambhayitvā cyavano juhuve mantrato'nalam ,
kṛtyārthī sumahātejā devaṁ hiṁsitumudyataḥ.
18. saṃstambhayitvā cyavanaḥ juhuve mantrataḥ analam
kṛtyārthī sumahātejāḥ devam hiṃsitum udyataḥ
18. After paralyzing (his arm), Chyavana, possessed of immense power, offered oblations into the fire with sacred formulas (mantras). He was eager to harm the god (Indra) and create a Kṛtyā (a magical being for destructive purposes).
ततः कृत्या समभवदृषेस्तस्य तपोबलात् ।
मदो नाम महावीर्यो बृहत्कायो महासुरः ।
शरीरं यस्य निर्देष्टुमशक्यं तु सुरासुरैः ॥१९॥
19. tataḥ kṛtyā samabhavadṛṣestasya tapobalāt ,
mado nāma mahāvīryo bṛhatkāyo mahāsuraḥ ,
śarīraṁ yasya nirdeṣṭumaśakyaṁ tu surāsuraiḥ.
19. tataḥ kṛtyā samabhavat ṛṣeḥ tasya
tapobalāt madaḥ nāma mahāvīryaḥ
bṛhatkāyaḥ mahāsuraḥ śarīram yasya
nirdeṣṭum aśakyam tu surāsuraiḥ
19. Then, from that sage (Chyavana), by the power of his asceticism (tapas), a Kṛtyā (a magical being) named Mada (Intoxication) was born. He was an immensely powerful, great demon with a colossal body, whose form was indeed impossible for even gods and demons to describe.
तस्यास्यमभवद्घोरं तीक्ष्णाग्रदशनं महत् ।
हनुरेका स्थिता तस्य भूमावेका दिवं गता ॥२०॥
20. tasyāsyamabhavadghoraṁ tīkṣṇāgradaśanaṁ mahat ,
hanurekā sthitā tasya bhūmāvekā divaṁ gatā.
20. tasya āsyam abhavat ghoram tīkṣṇāgradanśanam
mahat hanuḥ ekā sthitā tasya bhūmau ekā divam gatā
20. His mouth became terrifying, immense, and had sharp, pointed teeth. One of his jaws rested on the ground, while the other extended up to the sky.
चतस्र आयता दंष्ट्रा योजनानां शतं शतम् ।
इतरे त्वस्य दशना बभूवुर्दशयोजनाः ।
प्राकारसदृशाकाराः शूलाग्रसमदर्शनाः ॥२१॥
21. catasra āyatā daṁṣṭrā yojanānāṁ śataṁ śatam ,
itare tvasya daśanā babhūvurdaśayojanāḥ ,
prākārasadṛśākārāḥ śūlāgrasamadarśanāḥ.
21. catasraḥ āyatāḥ daṃṣṭrāḥ yojanānām
śatam śatam itare tu asya
daśanāḥ babhūvuḥ daśayojanāḥ
prākārasadṛśākārāḥ śūlāgrasamadarśanāḥ
21. Four tusks, each a hundred yojanas long, were extended. His other teeth measured ten yojanas, shaped like fortress walls and appearing like the points of lances.
बाहू पर्वतसंकाशावायतावयुतं समौ ।
नेत्रे रविशशिप्रख्ये वक्त्रमन्तकसंनिभम् ॥२२॥
22. bāhū parvatasaṁkāśāvāyatāvayutaṁ samau ,
netre raviśaśiprakhye vaktramantakasaṁnibham.
22. bāhū parvatasaṃkāśau āyatau ayutam samau
netre raviśaśiprakhye vaktram antakasaṃnibham
22. His two arms, like mountains, were stretched out equally for ten thousand (yojanas). His two eyes were radiant like the sun and moon, and his mouth resembled Antaka (Yama, the god of death).
लेलिहञ्जिह्वया वक्त्रं विद्युच्चपललोलया ।
व्यात्ताननो घोरदृष्टिर्ग्रसन्निव जगद्बलात् ॥२३॥
23. lelihañjihvayā vaktraṁ vidyuccapalalolayā ,
vyāttānano ghoradṛṣṭirgrasanniva jagadbalāt.
23. lelihan jihvayā vaktram vidyutcapalololayā
vyāttānanaḥ ghoradṛṣṭiḥ grasan iva jagat balāt
23. Licking his mouth with his tongue, which was flickering restlessly like lightning, he had a wide-open mouth and a terrifying gaze, as if forcefully devouring the world.
स भक्षयिष्यन्संक्रुद्धः शतक्रतुमुपाद्रवत् ।
महता घोररूपेण लोकाञ्शब्देन नादयन् ॥२४॥
24. sa bhakṣayiṣyansaṁkruddhaḥ śatakratumupādravat ,
mahatā ghorarūpeṇa lokāñśabdena nādayan.
24. sa bhakṣayiṣyan saṃkruddhaḥ śatakratum upādravat
mahatā ghorarūpeṇa lokān śabdena nādayan
24. Enraged and intent on devouring, he rushed towards Śatakratu (Indra), causing the worlds to resound with sound through his great and terrifying form.