Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-25

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततस्तेषु प्रयातेषु कौन्तेयः सत्यसंगरः ।
अभ्यभाषत धर्मात्मा भ्रातॄन्सर्वान्युधिष्ठिरः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tatasteṣu prayāteṣu kaunteyaḥ satyasaṁgaraḥ ,
abhyabhāṣata dharmātmā bhrātṝnsarvānyudhiṣṭhiraḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tataḥ teṣu prayāteṣu kaunteyaḥ
satyasaṃgaraḥ abhyabhāṣata dharmātmā bhrātṝn sarvān yudhiṣṭhiraḥ
1. Vaiśaṃpāyana said: Then, after they had departed, Yudhiṣṭhira, the son of Kuntī (Kaunteya), whose resolve was true (satyasaṅgara) and whose soul was devoted to natural law (dharma), addressed all his brothers.
द्वादशेमाः समास्माभिर्वस्तव्यं निर्जने वने ।
समीक्षध्वं महारण्ये देशं बहुमृगद्विजम् ॥२॥
2. dvādaśemāḥ samāsmābhirvastavyaṁ nirjane vane ,
samīkṣadhvaṁ mahāraṇye deśaṁ bahumṛgadvijam.
2. dvādaśa imāḥ samāḥ asmābhiḥ vastavyam nirjane
vane samīkṣadhvam mahāaraṇye deśam bahumṛgadvijam
2. These twelve years must be spent by us in a solitary forest. You all should explore a region in the great forest that is abundant with many deer and birds (dvija).
बहुपुष्पफलं रम्यं शिवं पुण्यजनोचितम् ।
यत्रेमाः शरदः सर्वाः सुखं प्रतिवसेमहि ॥३॥
3. bahupuṣpaphalaṁ ramyaṁ śivaṁ puṇyajanocitam ,
yatremāḥ śaradaḥ sarvāḥ sukhaṁ prativasemahi.
3. bahupuṣpaphalam ramyam śivam puṇyajanocitam
yatra imāḥ śaradaḥ sarvāḥ sukham prativasemahi
3. A place abundant with many flowers and fruits, delightful, auspicious, and suitable for virtuous people; where we may happily reside for all these years (śarad).
एवमुक्ते प्रत्युवाच धर्मराजं धनंजयः ।
गुरुवन्मानवगुरुं मानयित्वा मनस्विनम् ॥४॥
4. evamukte pratyuvāca dharmarājaṁ dhanaṁjayaḥ ,
guruvanmānavaguruṁ mānayitvā manasvinam.
4. evam ukte prati uvāca dharmarājam dhanañjayaḥ
guruvat mānavagurum mānayitvā manasvinam
4. When this was said, Dhanañjaya (Arjuna) replied to Dharmarāja (Yudhiṣṭhira), after respectfully honoring the high-minded (manasvin) teacher of humanity (mānavaguru) as if he were a guru.
अर्जुन उवाच ।
भवानेव महर्षीणां वृद्धानां पर्युपासिता ।
अज्ञातं मानुषे लोके भवतो नास्ति किंचन ॥५॥
5. arjuna uvāca ,
bhavāneva maharṣīṇāṁ vṛddhānāṁ paryupāsitā ,
ajñātaṁ mānuṣe loke bhavato nāsti kiṁcana.
5. arjunaḥ uvāca bhavān eva maharṣīṇām vṛddhānām pari
upāsitā ajñātam mānuṣe loke bhavataḥ na asti kiṃcana
5. Arjuna said: 'Indeed, you have been revered by the great sages and the elders. There is nothing whatsoever in the human world that is unknown to you.'
त्वया ह्युपासिता नित्यं ब्राह्मणा भरतर्षभ ।
द्वैपायनप्रभृतयो नारदश्च महातपाः ॥६॥
6. tvayā hyupāsitā nityaṁ brāhmaṇā bharatarṣabha ,
dvaipāyanaprabhṛtayo nāradaśca mahātapāḥ.
6. tvayā hi upāsitāḥ nityam brāhmaṇāḥ bharatarṣabha
dvaipāyanaprabhṛtayaḥ nāradaḥ ca mahātapaḥ
6. Indeed, O best among the Bhāratas (Bharatarṣabha), you have always served Brāhmaṇas like Dvaipāyana and others, as well as Nārada, who is of great asceticism (mahātapas).
यः सर्वलोकद्वाराणि नित्यं संचरते वशी ।
देवलोकाद्ब्रह्मलोकं गन्धर्वाप्सरसामपि ॥७॥
7. yaḥ sarvalokadvārāṇi nityaṁ saṁcarate vaśī ,
devalokādbrahmalokaṁ gandharvāpsarasāmapi.
7. yaḥ sarvalokadvārāṇi nityam saṃcarate vaśī
devalokāt brahmalokam gandharvāpsarasām api
7. He (Nārada) who, being self-controlled (vaśin), constantly moves through the gates of all worlds, from the world of the gods (devaloka) to the world of Brahmā (brahmaloka), and even among the Gandharvas and Apsarases.
सर्वा गतीर्विजानासि ब्राह्मणानां न संशयः ।
प्रभावांश्चैव वेत्थ त्वं सर्वेषामेव पार्थिव ॥८॥
8. sarvā gatīrvijānāsi brāhmaṇānāṁ na saṁśayaḥ ,
prabhāvāṁścaiva vettha tvaṁ sarveṣāmeva pārthiva.
8. sarvā gatīḥ vijānāsi brāhmaṇānām na saṃśayaḥ
prabhāvān ca eva vettha tvam sarveṣām eva pārthiva
8. Without a doubt, you know all the paths of the Brahmins (brāhmaṇa), and indeed, O king (pārthiva), you know the influences of all of them.
त्वमेव राजञ्जानासि श्रेयःकारणमेव च ।
यत्रेच्छसि महाराज निवासं तत्र कुर्महे ॥९॥
9. tvameva rājañjānāsi śreyaḥkāraṇameva ca ,
yatrecchasi mahārāja nivāsaṁ tatra kurmahe.
9. tvam eva rājan jānāsi śreyaḥ kāraṇam eva ca
yatra icchasi mahārāja nivāsam tatra kurmahe
9. You alone, O king, truly know what causes prosperity (śreyas). Therefore, wherever you desire, O great king, there we will establish our dwelling.
इदं द्वैतवनं नाम सरः पुण्यजनोचितम् ।
बहुपुष्पफलं रम्यं नानाद्विजनिषेवितम् ॥१०॥
10. idaṁ dvaitavanaṁ nāma saraḥ puṇyajanocitam ,
bahupuṣpaphalaṁ ramyaṁ nānādvijaniṣevitam.
10. idam dvaitavanam nāma saraḥ puṇyajanochitam
bahupuṣpaphalam ramyam nānādvijaniṣevitam
10. This lake, named Dwaitavana, is suitable for virtuous people. It is beautiful, abundant in flowers and fruits, and frequented by various twice-born (dvija) beings.
अत्रेमा द्वादश समा विहरेमेति रोचये ।
यदि तेऽनुमतं राजन्किं वान्यन्मन्यते भवान् ॥११॥
11. atremā dvādaśa samā viharemeti rocaye ,
yadi te'numataṁ rājankiṁ vānyanmanyate bhavān.
11. atra imāḥ dvādaśa samāḥ viharema iti rocaye yadi
te anumatam rājan kim vā anyat manyate bhavān
11. I would prefer that we dwell here for these twelve years. O king, if this is agreeable to you, what other course of action do you consider?
युधिष्ठिर उवाच ।
ममाप्येतन्मतं पार्थ त्वया यत्समुदाहृतम् ।
गच्छाम पुण्यं विख्यातं महद्द्वैतवनं सरः ॥१२॥
12. yudhiṣṭhira uvāca ,
mamāpyetanmataṁ pārtha tvayā yatsamudāhṛtam ,
gacchāma puṇyaṁ vikhyātaṁ mahaddvaitavanaṁ saraḥ.
12. Yudhiṣṭhira uvāca mama api etat matam pārtha tvayā yat
samudāhṛtam gacchāma puṇyam vikhyātam mahat dvaitavanam saraḥ
12. Yudhiṣṭhira said: "Pārtha, that which you have stated is also my opinion. We shall go to the auspicious, renowned, great Dvaita forest lake."
वैशंपायन उवाच ।
ततस्ते प्रययुः सर्वे पाण्डवा धर्मचारिणः ।
ब्राह्मणैर्बहुभिः सार्धं पुण्यं द्वैतवनं सरः ॥१३॥
13. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tataste prayayuḥ sarve pāṇḍavā dharmacāriṇaḥ ,
brāhmaṇairbahubhiḥ sārdhaṁ puṇyaṁ dvaitavanaṁ saraḥ.
13. Vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ te prayayuḥ sarve pāṇḍavāḥ dharmacāriṇaḥ
brāhmaṇaiḥ bahubhiḥ sārdham puṇyam dvaitavanam saraḥ
13. Vaiśaṃpāyana said: "Then all the Pāṇḍavas, who followed the path of righteousness (dharma), proceeded along with many brahmins to the sacred Dvaita forest lake."
ब्राह्मणाः साग्निहोत्राश्च तथैव च निरग्नयः ।
स्वाध्यायिनो भिक्षवश्च सजपा वनवासिनः ॥१४॥
14. brāhmaṇāḥ sāgnihotrāśca tathaiva ca niragnayaḥ ,
svādhyāyino bhikṣavaśca sajapā vanavāsinaḥ.
14. brāhmaṇāḥ sa agnihotrāḥ ca tathā eva ca niragnayaḥ
svādhyāyinaḥ bhikṣavaḥ ca sa japāḥ vanavāsinaḥ
14. There were brahmins who maintained their sacred fires (agnihotra) and also those who did not, those who diligently studied the Vedas (svādhyāyin), mendicants (bhikṣu), and forest dwellers (vanavāsin) who recited mantras (japa).
बहवो ब्राह्मणास्तत्र परिवव्रुर्युधिष्ठिरम् ।
तपस्विनः सत्यशीलाः शतशः संशितव्रताः ॥१५॥
15. bahavo brāhmaṇāstatra parivavruryudhiṣṭhiram ,
tapasvinaḥ satyaśīlāḥ śataśaḥ saṁśitavratāḥ.
15. bahavaḥ brāhmaṇāḥ tatra parivavruḥ Yudhiṣṭhiram
tapasvinaḥ satyaśīlāḥ śataśaḥ saṃśitavratāḥ
15. Many brahmins surrounded Yudhiṣṭhira there, ascetics (tapasvin) of truthful conduct, hundreds of them, with firmly resolved vows.
ते यात्वा पाण्डवास्तत्र बहुभिर्ब्राह्मणैः सह ।
पुण्यं द्वैतवनं रम्यं विविशुर्भरतर्षभाः ॥१६॥
16. te yātvā pāṇḍavāstatra bahubhirbrāhmaṇaiḥ saha ,
puṇyaṁ dvaitavanaṁ ramyaṁ viviśurbharatarṣabhāḥ.
16. te yātvā pāṇḍavāḥ tatra bahubhiḥ brāhmaṇaiḥ saha
puṇyam dvaitavanam ramyam viviśuḥ bharatarṣabhāḥ
16. The Pāṇḍavas, who were the best among the Bhāratas, went there accompanied by many brāhmaṇas and entered the sacred and beautiful Dvaitavana.
तच्छालतालाम्रमधूकनीप कदम्बसर्जार्जुनकर्णिकारैः ।
तपात्यये पुष्पधरैरुपेतं महावनं राष्ट्रपतिर्ददर्श ॥१७॥
17. tacchālatālāmramadhūkanīpa; kadambasarjārjunakarṇikāraiḥ ,
tapātyaye puṣpadharairupetaṁ; mahāvanaṁ rāṣṭrapatirdadarśa.
17. tat śālatālāmramadhūkanīpakadambasarjārjunakarṇikāraiḥ
tapātyaye puṣpadharaiḥ upetam mahāvanam rāṣṭrapatiḥ dadarśa
17. The king (rāṣṭrapati) saw that great forest, which at the end of summer, was endowed with śāla, tāla, mango, madhūka, nīpa, kadamba, sarja, arjuna, and karṇikāra trees bearing flowers.
महाद्रुमाणां शिखरेषु तस्थुर्मनोरमां वाचमुदीरयन्तः ।
मयूरदात्यूहचकोरसंघास्तस्मिन्वने काननकोकिलाश्च ॥१८॥
18. mahādrumāṇāṁ śikhareṣu tasthu;rmanoramāṁ vācamudīrayantaḥ ,
mayūradātyūhacakorasaṁghā;stasminvane kānanakokilāśca.
18. mahādrumāṇām śikhareṣu tasthuḥ manoramām vācam udīrayantaḥ
mayūradātyūhacakorasaṅghāḥ tasmin vane kānanakokilāḥ ca
18. In that forest, flocks of peacocks, dātyūha birds, and chakor partridges, as well as forest cuckoos, perched on the tops of the great trees, uttering charming sounds.
करेणुयूथैः सह यूथपानां मदोत्कटानामचलप्रभाणाम् ।
महान्ति यूथानि महाद्विपानां तस्मिन्वने राष्ट्रपतिर्ददर्श ॥१९॥
19. kareṇuyūthaiḥ saha yūthapānāṁ; madotkaṭānāmacalaprabhāṇām ,
mahānti yūthāni mahādvipānāṁ; tasminvane rāṣṭrapatirdadarśa.
19. kareṇuyūthaiḥ saha yūthapānām madotkaṭānām acalaprabhāṇām
mahānti yūthāni mahādvipānām tasmin vane rāṣṭrapatiḥ dadarśa
19. In that forest, the king (rāṣṭrapati) saw large herds of great elephants (mahādvipa), whose leaders were swollen with rut and resembled mountains in their immense power, along with herds of female elephants.
मनोरमां भोगवतीमुपेत्य धृतात्मनां चीरजटाधराणाम् ।
तस्मिन्वने धर्मभृतां निवासे ददर्श सिद्धर्षिगणाननेकान् ॥२०॥
20. manoramāṁ bhogavatīmupetya; dhṛtātmanāṁ cīrajaṭādharāṇām ,
tasminvane dharmabhṛtāṁ nivāse; dadarśa siddharṣigaṇānanekān.
20. manoramām bhogavatīm upetya dhṛtātmanām cīrajaṭādharāṇām
tasmin vane dharmabhṛtām nivāse dadarśa siddharṣigaṇān anekān
20. Approaching the enchanting Bhogavatī, he saw many groups of perfected sages (siddha-ṛṣi-gaṇa) dwelling in that forest, which was the abode of those who upheld natural law (dharma), who had disciplined their inner self (ātman), and who wore bark garments and matted locks.
ततः स यानादवरुह्य राजा सभ्रातृकः सजनः काननं तत् ।
विवेश धर्मात्मवतां वरिष्ठस्त्रिविष्टपं शक्र इवामितौजाः ॥२१॥
21. tataḥ sa yānādavaruhya rājā; sabhrātṛkaḥ sajanaḥ kānanaṁ tat ,
viveśa dharmātmavatāṁ variṣṭha;striviṣṭapaṁ śakra ivāmitaujāḥ.
21. tataḥ sa yānāt avaruhya rājā
sabhrātṛkaḥ sajanaḥ kānanam tat
viveśa dharmātmanvatām variṣṭhaḥ
triviṣṭapam śakraḥ iva amitojāḥ
21. Then that king, accompanied by his brothers and retinue, having descended from his vehicle, entered that forest. He was the foremost among those possessing a righteous inner self (ātman), and of immeasurable prowess (amitojas), like Śakra entering heaven (triviṣṭapa).
तं सत्यसंधं सहिताभिपेतुर्दिदृक्षवश्चारणसिद्धसंघाः ।
वनौकसश्चापि नरेन्द्रसिंहं मनस्विनं संपरिवार्य तस्थुः ॥२२॥
22. taṁ satyasaṁdhaṁ sahitābhipetu;rdidṛkṣavaścāraṇasiddhasaṁghāḥ ,
vanaukasaścāpi narendrasiṁhaṁ; manasvinaṁ saṁparivārya tasthuḥ.
22. tam satyasaṃdham sahitāḥ abhipetuḥ
didṛkṣavaḥ cāraṇasiddhasaṃghāḥ
vanaukasaḥ ca api narendrasiṃham
manasvinam saṃparivārya tasthuḥ
22. Groups of Cāraṇas and Siddhas, eager to see him, approached that king, who was true to his commitments. And the forest dwellers also surrounded that lion among kings, the high-minded one, and remained standing.
स तत्र सिद्धानभिवाद्य सर्वान्प्रत्यर्चितो राजवद्देववच्च ।
विवेश सर्वैः सहितो द्विजाग्र्यैः कृताञ्जलिर्धर्मभृतां वरिष्ठः ॥२३॥
23. sa tatra siddhānabhivādya sarvā;npratyarcito rājavaddevavacca ,
viveśa sarvaiḥ sahito dvijāgryaiḥ; kṛtāñjalirdharmabhṛtāṁ variṣṭhaḥ.
23. sa tatra siddhān abhivādya sarvān
pratyarcitaḥ rājavat devavat ca
viveśa sarvaiḥ sahitaḥ dvijāgryaiḥ
kṛtāñjaliḥ dharmabhṛtām variṣṭhaḥ
23. Having saluted all the perfected beings (siddha) there, and having been honored in return like both a king and a god, he, the foremost among the upholders of natural law (dharma), entered, accompanied by all the chief Brahmins (dvija), with his hands folded in reverence (añjali).
स पुण्यशीलः पितृवन्महात्मा तपस्विभिर्धर्मपरैरुपेत्य ।
प्रत्यर्चितः पुष्पधरस्य मूले महाद्रुमस्योपविवेश राजा ॥२४॥
24. sa puṇyaśīlaḥ pitṛvanmahātmā; tapasvibhirdharmaparairupetya ,
pratyarcitaḥ puṣpadharasya mūle; mahādrumasyopaviveśa rājā.
24. saḥ puṇyaśīlaḥ pitṛvat mahātmā
tapasvibhiḥ dharmaparaiḥ upetya
pratyarcitaḥ puṣpadharasya
mūle mahādrumasya upaviveśa rājā
24. That noble-minded (mahātman) king, of virtuous conduct, having met with the ascetics devoted to natural law (dharma) and being honored by them, sat down at the base of a great tree bearing flowers.
भीमश्च कृष्णा च धनंजयश्च यमौ च ते चानुचरा नरेन्द्रम् ।
विमुच्य वाहानवरुह्य सर्वे तत्रोपतस्थुर्भरतप्रबर्हाः ॥२५॥
25. bhīmaśca kṛṣṇā ca dhanaṁjayaśca; yamau ca te cānucarā narendram ,
vimucya vāhānavaruhya sarve; tatropatasthurbharataprabarhāḥ.
25. bhīmaḥ ca kṛṣṇā ca dhanañjayaḥ ca
yamau ca te ca anucarā narendram
vimucya vāhān avaruhya sarve
tatra upatasthuḥ bharatapravarhāḥ
25. Bhima, Draupadi (kṛṣṇā), Arjuna (dhanañjaya), the two twins, and their attendants - all of them, the foremost of the Bharatas, having unharnessed their mounts and dismounted, approached the king there.
लतावतानावनतः स पाण्डवैर्महाद्रुमः पञ्चभिरुग्रधन्विभिः ।
बभौ निवासोपगतैर्महात्मभिर्महागिरिर्वारणयूथपैरिव ॥२६॥
26. latāvatānāvanataḥ sa pāṇḍavai;rmahādrumaḥ pañcabhirugradhanvibhiḥ ,
babhau nivāsopagatairmahātmabhi;rmahāgirirvāraṇayūthapairiva.
26. latāvitānāvanataḥ saḥ pāṇḍavaiḥ
mahādrumaḥ pañcabhiḥ ugradhanvibhiḥ
babhau nivāsopagataih mahātmbhiḥ
mahāgiriḥ vāraṇayūthpaiḥ iva
26. That great tree, adorned with bowed-down creeper canopies, shone like a great mountain with herds of elephants, as the five noble-minded ones (mahātman), who were fierce archers, settled there for their stay.