Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-299

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
धर्मेण तेऽभ्यनुज्ञाताः पाण्डवाः सत्यविक्रमाः ।
अज्ञातवासं वत्स्यन्तश्छन्ना वर्षं त्रयोदशम् ।
उपोपविश्य विद्वांसः सहिताः संशितव्रताः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
dharmeṇa te'bhyanujñātāḥ pāṇḍavāḥ satyavikramāḥ ,
ajñātavāsaṁ vatsyantaśchannā varṣaṁ trayodaśam ,
upopaviśya vidvāṁsaḥ sahitāḥ saṁśitavratāḥ.
1. vaiśampāyanaḥ uvāca dharmeṇa te abhyanujñātāḥ
pāṇḍavāḥ satyavikramāḥ ajñātavāsam
vatsyantaḥ channāḥ varṣam trayodaśam
upopaviśya vidvāṃsaḥ sahitāḥ saṃśitavratāḥ
1. Vaiśampāyana said: The Pāṇḍavas, true in their valor (vikrama), having been permitted by the natural law (dharma), intending to live in a secret residence (ajñātavāsa) disguised for thirteen years, sat down together, being wise and resolute in their vows.
ये तद्भक्ता वसन्ति स्म वनवासे तपस्विनः ।
तानब्रुवन्महात्मानः शिष्टाः प्राञ्जलयस्तदा ।
अभ्यनुज्ञापयिष्यन्तस्तं निवासं धृतव्रताः ॥२॥
2. ye tadbhaktā vasanti sma vanavāse tapasvinaḥ ,
tānabruvanmahātmānaḥ śiṣṭāḥ prāñjalayastadā ,
abhyanujñāpayiṣyantastaṁ nivāsaṁ dhṛtavratāḥ.
2. ye tat bhaktāḥ vasanti sma vanavāse
tapasvinaḥ tān abruvan mahātmānaḥ
śiṣṭāḥ prāñjalayaḥ tadā
abhyanujñāpayiṣyantaḥ tam nivāsam dhṛtavratāḥ
2. Then, the great-souled (mahātmanah) Pandavas, who had undertaken vows and were well-behaved, spoke with folded hands to the ascetics who had been devoted to them and were dwelling with them in the forest, intending to seek their permission to leave that abode.
विदितं भवतां सर्वं धार्तराष्ट्रैर्यथा वयम् ।
छद्मना हृतराज्याश्च निःस्वाश्च बहुशः कृताः ॥३॥
3. viditaṁ bhavatāṁ sarvaṁ dhārtarāṣṭrairyathā vayam ,
chadmanā hṛtarājyāśca niḥsvāśca bahuśaḥ kṛtāḥ.
3. viditam bhavatām sarvam dhārtarāṣṭraiḥ yathā vayam
chadmanā hṛtarājyāḥ ca niḥsvāḥ ca bahuśaḥ kṛtāḥ
3. All of you know how the sons of Dhritarashtra (Dhārtarāṣṭras) deceitfully seized our kingdom and repeatedly rendered us destitute.
उषिताश्च वने कृच्छ्रं यत्र द्वादश वत्सरान् ।
अज्ञातवाससमयं शेषं वर्षं त्रयोदशम् ।
तद्वत्स्यामो वयं छन्नास्तदनुज्ञातुमर्हथ ॥४॥
4. uṣitāśca vane kṛcchraṁ yatra dvādaśa vatsarān ,
ajñātavāsasamayaṁ śeṣaṁ varṣaṁ trayodaśam ,
tadvatsyāmo vayaṁ channāstadanujñātumarhatha.
4. uṣitāḥ ca vane kṛcchram yatra dvādaśa
vatsarān ajñātavāsasamayam śeṣam
varṣam trayodaśam tat vatsyāmaḥ
vayām channāḥ tat anujñātum arhatha
4. We have endured hardship living in the forest for twelve years. For the remaining thirteenth year, the period of incognito living, we shall dwell concealed. Therefore, you should grant us permission for that.
सुयोधनश्च दुष्टात्मा कर्णश्च सहसौबलः ।
जानन्तो विषमं कुर्युरस्मास्वत्यन्तवैरिणः ।
युक्ताचाराश्च युक्ताश्च पौरस्य स्वजनस्य च ॥५॥
5. suyodhanaśca duṣṭātmā karṇaśca sahasaubalaḥ ,
jānanto viṣamaṁ kuryurasmāsvatyantavairiṇaḥ ,
yuktācārāśca yuktāśca paurasya svajanasya ca.
5. suyodhanaḥ ca duṣṭātmā karṇaḥ ca
sahasaubalaḥ jānanataḥ viṣamam kuryuḥ
asmāsu atyantavairiṇaḥ yuktācārāḥ
ca yuktāḥ ca paurasya svajanasya ca
5. The evil-minded Suyodhana (Duryodhana), Karna, and along with Saubala (Shakuni), who are our extreme enemies, if they were to know, would certainly inflict severe harm upon us. (Therefore), we must be of proper conduct and vigilant with regard to both our citizens and our own kinsfolk.
अपि नस्तद्भवेद्भूयो यद्वयं ब्राह्मणैः सह ।
समस्ताः स्वेषु राष्ट्रेषु स्वराज्यस्था भवेमहि ॥६॥
6. api nastadbhavedbhūyo yadvayaṁ brāhmaṇaiḥ saha ,
samastāḥ sveṣu rāṣṭreṣu svarājyasthā bhavemahi.
6. api naḥ tat bhavet bhūyaḥ yat vayam brāhmaṇaiḥ saha
samastāḥ sveṣu rāṣṭreṣu svarājyasthāḥ bhavemahi
6. Oh, would that it happen again that we, united with the Brahmins, may all become established in our own independent rule (svarājya) within our own territories (rāṣṭra).
इत्युक्त्वा दुःखशोकार्तः शुचिर्धर्मसुतस्तदा ।
संमूर्छितोऽभवद्राजा साश्रुकण्ठो युधिष्ठिरः ॥७॥
7. ityuktvā duḥkhaśokārtaḥ śucirdharmasutastadā ,
saṁmūrchito'bhavadrājā sāśrukaṇṭho yudhiṣṭhiraḥ.
7. iti uktvā duḥkhaśokārttaḥ śuciḥ dharmasutaḥ tadā
saṃmūrchitaḥ abhavat rājā sāśrukaṇṭhaḥ yudhiṣṭhiraḥ
7. Having spoken thus, King Yudhiṣṭhira, the pure son of dharma (dharma), overcome with sorrow and grief, then fainted, his throat choked with tears.
तमथाश्वासयन्सर्वे ब्राह्मणा भ्रातृभिः सह ।
अथ धौम्योऽब्रवीद्वाक्यं महार्थं नृपतिं तदा ॥८॥
8. tamathāśvāsayansarve brāhmaṇā bhrātṛbhiḥ saha ,
atha dhaumyo'bravīdvākyaṁ mahārthaṁ nṛpatiṁ tadā.
8. tam atha āśvāsayān sarve brāhmaṇāḥ bhrātṛbhiḥ saha
atha dhaumyaḥ abravīt vākyam mahārtham nṛpatim tadā
8. Then all the Brahmins, along with his brothers, comforted him. Subsequently, Dhaumya then spoke a statement of great meaning (mahārtha) to the king.
राजन्विद्वान्भवान्दान्तः सत्यसंधो जितेन्द्रियः ।
नैवंविधाः प्रमुह्यन्ति नराः कस्यांचिदापदि ॥९॥
9. rājanvidvānbhavāndāntaḥ satyasaṁdho jitendriyaḥ ,
naivaṁvidhāḥ pramuhyanti narāḥ kasyāṁcidāpadi.
9. rājan vidvān bhavān dāntaḥ satyasaṃdhaḥ jitendriyaḥ
na evam vidhāḥ pramuhyanti narāḥ kasyāṃcit āpadi
9. O King, you are learned, self-controlled, committed to truth (satyasaṃdha), and have conquered your senses (jitendriya). Men of such character do not become bewildered in any calamity.
देवैरप्यापदः प्राप्ताश्छन्नैश्च बहुशस्तथा ।
तत्र तत्र सपत्नानां निग्रहार्थं महात्मभिः ॥१०॥
10. devairapyāpadaḥ prāptāśchannaiśca bahuśastathā ,
tatra tatra sapatnānāṁ nigrahārthaṁ mahātmabhiḥ.
10. devaiḥ api āpadaḥ prāptāḥ channaiḥ ca bahuśaḥ tathā
tatra tatra sapatnānām nigrahārtham mahātmabhiḥ
10. Even by the gods, who were great souls (mahātman) and frequently in disguise, dangers were encountered in various places for the purpose of subduing their enemies.
इन्द्रेण निषधान्प्राप्य गिरिप्रस्थाश्रमे तदा ।
छन्नेनोष्य कृतं कर्म द्विषतां बलनिग्रहे ॥११॥
11. indreṇa niṣadhānprāpya giriprasthāśrame tadā ,
channenoṣya kṛtaṁ karma dviṣatāṁ balanigrahe.
11. indreṇa niṣadhān prāpya giriprasthāśrame tadā
channena uṣya kṛtam karma dviṣatām balanigrahe
11. Then, Indra, in disguise, having reached the Niṣadha mountains and stayed in a hermitage (āśrama) on the mountain plateau, performed an action (karma) to subdue the strength of his enemies.
विष्णुनाश्वशिरः प्राप्य तथादित्यां निवत्स्यता ।
गर्भे वधार्थं दैत्यानामज्ञातेनोषितं चिरम् ॥१२॥
12. viṣṇunāśvaśiraḥ prāpya tathādityāṁ nivatsyatā ,
garbhe vadhārthaṁ daityānāmajñātenoṣitaṁ ciram.
12. viṣṇunā aśvaśiraḥ prāpya tathā adityām nivatsyatā
garbhe vadhārtham daityānām ajñātena uṣitam ciram
12. Similarly, Viṣṇu, having assumed the form of a horse's head, and intending to dwell in Aditi's womb, remained there for a long time, unrecognized, in order to slay the demons (daitya).
प्राप्य वामनरूपेण प्रच्छन्नं ब्रह्मरूपिणा ।
बलेर्यथा हृतं राज्यं विक्रमैस्तच्च ते श्रुतम् ॥१३॥
13. prāpya vāmanarūpeṇa pracchannaṁ brahmarūpiṇā ,
baleryathā hṛtaṁ rājyaṁ vikramaistacca te śrutam.
13. prāpya vāmanarūpeṇa pracchannam brahmarūpiṇā baleḥ
yathā hṛtam rājyam vikramaiḥ tat ca te śrutam
13. You have indeed heard how the kingdom was taken from Bali by the divine being (brahmarūpin), who had assumed the disguised form of a dwarf (vāmana), through his mighty strides.
और्वेण वसता छन्नमूरौ ब्रह्मर्षिणा तदा ।
यत्कृतं तात लोकेषु तच्च सर्वं श्रुतं त्वया ॥१४॥
14. aurveṇa vasatā channamūrau brahmarṣiṇā tadā ,
yatkṛtaṁ tāta lokeṣu tacca sarvaṁ śrutaṁ tvayā.
14. aurveṇa vasatā channam ūrau brahmarṣiṇā tadā
yat kṛtam tāta lokeṣu tat ca sarvam śrutam tvayā
14. My child, you have heard all that was done in the worlds by the brahmin sage (brahmarṣi) Aurva, who was then dwelling concealed within the thigh.
प्रच्छन्नं चापि धर्मज्ञ हरिणा वृत्रनिग्रहे ।
वज्रं प्रविश्य शक्रस्य यत्कृतं तच्च ते श्रुतम् ॥१५॥
15. pracchannaṁ cāpi dharmajña hariṇā vṛtranigrahe ,
vajraṁ praviśya śakrasya yatkṛtaṁ tacca te śrutam.
15. prachannam ca api dharmajña hariṇā vṛtranigrahe
vajram praviśya śakrasya yat kṛtam tat ca te śrutam
15. O knower of righteousness (dharma), you have also heard what Hari did, concealed and having entered Indra's thunderbolt (vajra), during the slaying of Vṛtra.
हुताशनेन यच्चापः प्रविश्य छन्नमासता ।
विबुधानां कृतं कर्म तच्च सर्वं श्रुतं त्वया ॥१६॥
16. hutāśanena yaccāpaḥ praviśya channamāsatā ,
vibudhānāṁ kṛtaṁ karma tacca sarvaṁ śrutaṁ tvayā.
16. hutāśanena yat ca apaḥ praviśya channam āsata
vibudhānām kṛtam karma tat ca sarvam śrutam tvayā
16. And what was done by the Fire-god (Agni), after he entered the waters and remained concealed, this deed (karma) was accomplished by the gods (vibudhā), and all that too has been heard by you.
एवं विवस्वता तात छन्नेनोत्तमतेजसा ।
निर्दग्धाः शत्रवः सर्वे वसता भुवि सर्वशः ॥१७॥
17. evaṁ vivasvatā tāta channenottamatejasā ,
nirdagdhāḥ śatravaḥ sarve vasatā bhuvi sarvaśaḥ.
17. evam vivasvatā tāta channena uttamatejasā
nirdagdhāḥ śatravaḥ sarve vasatā bhuvi sarvaśaḥ
17. My child, in this manner, all enemies on earth were completely burned by the concealed Vivāsvat, who possessed supreme splendor (tejas) and dwelt (there).
विष्णुना वसता चापि गृहे दशरथस्य वै ।
दशग्रीवो हतश्छन्नं संयुगे भीमकर्मणा ॥१८॥
18. viṣṇunā vasatā cāpi gṛhe daśarathasya vai ,
daśagrīvo hataśchannaṁ saṁyuge bhīmakarmaṇā.
18. viṣṇunā vasatā ca api gṛhe daśarathasya vai
daśagrīvaḥ hataḥ channam saṃyuge bhīmakarmaṇā
18. Indeed, Daśagrīva was secretly killed in battle by Viṣṇu, who performed formidable deeds while dwelling in Daśaratha's house.
एवमेते महात्मानः प्रच्छन्नास्तत्र तत्र ह ।
अजयञ्शात्रवान्युद्धे तथा त्वमपि जेष्यसि ॥१९॥
19. evamete mahātmānaḥ pracchannāstatra tatra ha ,
ajayañśātravānyuddhe tathā tvamapi jeṣyasi.
19. evam ete mahātmānaḥ pracchannāḥ tatra tatra ha
ajayan śātravān yuddhe tathā tvam api jeṣyasi
19. Thus, these great souls (mahātman), remaining hidden here and there, indeed conquered their enemies in battle. Similarly, you too will conquer.
तथा धौम्येन धर्मज्ञो वाक्यैः संपरितोषितः ।
शास्त्रबुद्ध्या स्वबुद्ध्या च न चचाल युधिष्ठिरः ॥२०॥
20. tathā dhaumyena dharmajño vākyaiḥ saṁparitoṣitaḥ ,
śāstrabuddhyā svabuddhyā ca na cacāla yudhiṣṭhiraḥ.
20. tathā dhaumyena dharmajñaḥ vākyaiḥ saṃparitoṣitaḥ
śāstrabuddhyā svabuddhyā ca na cacāla yudhiṣṭhiraḥ
20. Thus, Yudhiṣṭhira, the knower of natural law (dharma), was completely pleased by Dhaumya's words. He did not waver, being firm in both scriptural wisdom and his own understanding.
अथाब्रवीन्महाबाहुर्भीमसेनो महाबलः ।
राजानं बलिनां श्रेष्ठो गिरा संपरिहर्षयन् ॥२१॥
21. athābravīnmahābāhurbhīmaseno mahābalaḥ ,
rājānaṁ balināṁ śreṣṭho girā saṁpariharṣayan.
21. atha abravīt mahābāhuḥ bhīmasenaḥ mahābalaḥ
rājānam balinām śreṣṭhaḥ girā saṃpariharṣayan
21. Then, Bhīmasena, the mighty-armed and greatly powerful, the best among the strong, spoke to the king, completely delighting him with his words.
अवेक्षया महाराज तव गाण्डीवधन्वना ।
धर्मानुगतया बुद्ध्या न किंचित्साहसं कृतम् ॥२२॥
22. avekṣayā mahārāja tava gāṇḍīvadhanvanā ,
dharmānugatayā buddhyā na kiṁcitsāhasaṁ kṛtam.
22. avekṣayā mahārāja tava gāṇḍīvadhanvanā
dharmānugatāyā buddhyā na kiñcit sāhasam kṛtam
22. O great king, nothing rash or violent has been done by your Gāṇḍīva-wielding warrior's (Arjuna's) intellect (buddhi), which always conforms to natural law (dharma).
सहदेवो मया नित्यं नकुलश्च निवारितौ ।
शक्तौ विध्वंसने तेषां शत्रुघ्नौ भीमविक्रमौ ॥२३॥
23. sahadevo mayā nityaṁ nakulaśca nivāritau ,
śaktau vidhvaṁsane teṣāṁ śatrughnau bhīmavikramau.
23. sahadevaḥ mayā nityam nakulaḥ ca nivāritau śaktau
vidhvaṃsane teṣām śatrughnau bhīmavikramau
23. I always restrained Sahadeva and Nakula, who are both of formidable might (bhīmavikramau) and are capable of destroying those enemies (śatrughnau).
न वयं तत्प्रहास्यामो यस्मिन्योक्ष्यति नो भवान् ।
भवान्विधत्तां तत्सर्वं क्षिप्रं जेष्यामहे परान् ॥२४॥
24. na vayaṁ tatprahāsyāmo yasminyokṣyati no bhavān ,
bhavānvidhattāṁ tatsarvaṁ kṣipraṁ jeṣyāmahe parān.
24. na vayam tat prahāsyāmaḥ yasmin yokṣyati naḥ bhavān
bhavān vidhattām tat sarvam kṣipram jeṣyāmahe parān
24. We will not abandon the task into which your honor will appoint us. Let your honor arrange all that; swiftly we shall conquer our enemies.
इत्युक्ते भीमसेनेन ब्राह्मणाः परमाशिषः ।
प्रयुज्यापृच्छ्य भरतान्यथास्वान्स्वान्ययुर्गृहान् ॥२५॥
25. ityukte bhīmasenena brāhmaṇāḥ paramāśiṣaḥ ,
prayujyāpṛcchya bharatānyathāsvānsvānyayurgṛhān.
25. iti ukte bhīmasenena brāhmaṇāḥ paramāśiṣaḥ prayujya
āpṛcchya bharatān yathāsvān svāni ayuḥ gṛhān
25. After Bhīmasena had thus spoken, the Brahmins, having pronounced their supreme blessings and having taken leave of the Bharatas, went each to their own homes.
सर्वे वेदविदो मुख्या यतयो मुनयस्तथा ।
आशीरुक्त्वा यथान्यायं पुनर्दर्शनकाङ्क्षिणः ॥२६॥
26. sarve vedavido mukhyā yatayo munayastathā ,
āśīruktvā yathānyāyaṁ punardarśanakāṅkṣiṇaḥ.
26. sarve vedavidaḥ mukhyāḥ yatayaḥ munayaḥ tathā
āśīḥ uktvā yathānyāyam punaḥ darśanakāṅkṣiṇaḥ
26. All the principal knowers of the Vedas, along with the ascetics and sages, having duly offered their blessings, were eager to see them again.
सह धौम्येन विद्वांसस्तथा ते पञ्च पाण्डवाः ।
उत्थाय प्रययुर्वीराः कृष्णामादाय भारत ॥२७॥
27. saha dhaumyena vidvāṁsastathā te pañca pāṇḍavāḥ ,
utthāya prayayurvīrāḥ kṛṣṇāmādāya bhārata.
27. saha dhaumyena vidvāṃsaḥ tathā te pañca pāṇḍavāḥ
utthāya prayayuḥ vīrāḥ kṛṣṇām ādāya bhārata
27. O descendant of Bharata, the learned ones, along with Dhaumya and those five heroic Pandavas, having risen, departed, taking Draupadi (Kṛṣṇā) with them.
क्रोशमात्रमतिक्रम्य तस्माद्देशान्निमित्ततः ।
श्वोभूते मनुजव्याघ्राश्छन्नवासार्थमुद्यताः ॥२८॥
28. krośamātramatikramya tasmāddeśānnimittataḥ ,
śvobhūte manujavyāghrāśchannavāsārthamudyatāḥ.
28. krośamātram atikramya tasmāt deśāt nimittataḥ
śvobhūte manujavyāghrāḥ channavāsārtham udyatāḥ
28. On the next day, having traveled just one krosa from that spot for a particular reason, those tigers among men were prepared for their period of living in concealment.
पृथक्शास्त्रविदः सर्वे सर्वे मन्त्रविशारदाः ।
संधिविग्रहकालज्ञा मन्त्राय समुपाविशन् ॥२९॥
29. pṛthakśāstravidaḥ sarve sarve mantraviśāradāḥ ,
saṁdhivigrahakālajñā mantrāya samupāviśan.
29. pṛthak śāstravidaḥ sarve sarve mantraviśāradāḥ
saṃdhivigrahakālajñāḥ mantrāya sam upāviśan
29. All of them, individually learned in various sciences and all skilled in counsel (mantra), discerning the opportune times for peace and war, sat down for a strategic deliberation (mantra).