Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-18

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ब्राह्मण उवाच ।
शुभानामशुभानां च नेह नाशोऽस्ति कर्मणाम् ।
प्राप्य प्राप्य तु पच्यन्ते क्षेत्रं क्षेत्रं तथा तथा ॥१॥
1. brāhmaṇa uvāca ,
śubhānāmaśubhānāṁ ca neha nāśo'sti karmaṇām ,
prāpya prāpya tu pacyante kṣetraṁ kṣetraṁ tathā tathā.
1. brāhmaṇaḥ uvāca śubhānām aśubhānām ca na iha nāśaḥ asti
karmaṇām prāpya prāpya tu pacyante kṣetram kṣetram tathā tathā
1. brāhmaṇaḥ uvāca iha śubhānām aśubhānām ca karmaṇām nāśaḥ na
asti tu kṣetram kṣetram prāpya prāpya tathā tathā pacyante
1. The Brahmin said: In this world, there is no destruction of good or bad actions (karma). Instead, by repeatedly entering various 'fields' (bodies or circumstances), they ripen accordingly.
यथा प्रसूयमानस्तु फली दद्यात्फलं बहु ।
तथा स्याद्विपुलं पुण्यं शुद्धेन मनसा कृतम् ॥२॥
2. yathā prasūyamānastu phalī dadyātphalaṁ bahu ,
tathā syādvipulaṁ puṇyaṁ śuddhena manasā kṛtam.
2. yathā prasūyamānaḥ tu phalī dadyāt phalam bahu
tathā syāt vipulam puṇyam śuddhena manasā kṛtam
2. yathā prasūyamānaḥ tu phalī bahu phalam dadyāt
tathā śuddhena manasā kṛtam vipulam puṇyam syāt
2. Just as a fruit-bearing tree yields abundant fruit when it produces, similarly, great merit (puṇya) results from actions performed with a pure mind.
पापं चापि तथैव स्यात्पापेन मनसा कृतम् ।
पुरोधाय मनो हीह कर्मण्यात्मा प्रवर्तते ॥३॥
3. pāpaṁ cāpi tathaiva syātpāpena manasā kṛtam ,
purodhāya mano hīha karmaṇyātmā pravartate.
3. pāpam ca api tathā eva syāt pāpena manasā kṛtam
purudhāya manaḥ hi iha karmaṇi ātmā pravartate
3. pāpam ca api tathā eva syāt pāpena manasā kṛtam
hi iha manaḥ purudhāya ātmā karmaṇi pravartate
3. Sin also occurs similarly when an action is performed with a sinful mind, for it is by focusing the mind that the self (ātman) engages in actions here.
यथा कर्मसमादिष्टं काममन्युसमावृतः ।
नरो गर्भं प्रविशति तच्चापि शृणु चोत्तरम् ॥४॥
4. yathā karmasamādiṣṭaṁ kāmamanyusamāvṛtaḥ ,
naro garbhaṁ praviśati taccāpi śṛṇu cottaram.
4. yathā karma-samādiṣṭam kāma-manyu-samāvṛtaḥ naraḥ
garbham praviśati tat ca api śṛṇu ca uttaram
4. śṛṇu ca uttaram ca api tat yathā kāma-manyu-samāvṛtaḥ
naraḥ karma-samādiṣṭam garbham praviśati
4. And hear this explanation of how a person, overwhelmed by desire and anger, enters a womb according to actions (karma) designated by past deeds.
शुक्रं शोणितसंसृष्टं स्त्रिया गर्भाशयं गतम् ।
क्षेत्रं कर्मजमाप्नोति शुभं वा यदि वाशुभम् ॥५॥
5. śukraṁ śoṇitasaṁsṛṣṭaṁ striyā garbhāśayaṁ gatam ,
kṣetraṁ karmajamāpnoti śubhaṁ vā yadi vāśubham.
5. śukram śoṇita-saṃsṛṣṭam striyā garbhāśayam gatam
kṣetram karmajam āpnoti śubham vā yadi vā aśubham
5. śukram śoṇita-saṃsṛṣṭam striyā garbhāśayam gatam
karmajam kṣetram āpnoti śubham vā yadi vā aśubham
5. Sperm, mixed with blood and having entered a woman's womb, obtains a body (field) determined by (karma), which may be auspicious or inauspicious.
सौक्ष्म्यादव्यक्तभावाच्च न स क्वचन सज्जते ।
संप्राप्य ब्रह्मणः कायं तस्मात्तद्ब्रह्म शाश्वतम् ।
तद्बीजं सर्वभूतानां तेन जीवन्ति जन्तवः ॥६॥
6. saukṣmyādavyaktabhāvācca na sa kvacana sajjate ,
saṁprāpya brahmaṇaḥ kāyaṁ tasmāttadbrahma śāśvatam ,
tadbījaṁ sarvabhūtānāṁ tena jīvanti jantavaḥ.
6. saukṣmyāt avyakta-bhāvāt ca na saḥ
kvacana sajjate samprāpya brahmaṇaḥ kāyam
tasmāt tat brahman śāśvatam tat
bījam sarva-bhūtānām tena jīvanti jantavaḥ
6. saḥ saukṣmyāt ca avyakta-bhāvāt na
kvacana sajjate tasmāt brahmaṇaḥ kāyam
samprāpya tat śāśvatam brahman tat
sarva-bhūtānām bījam tena jantavaḥ jīvanti
6. Because of its subtlety and unmanifest nature, it does not cling to anything. Therefore, having attained the body of brahman (the Absolute), that brahman (the Absolute) is eternal. That is the seed of all beings; through it, all creatures exist.
स जीवः सर्वगात्राणि गर्भस्याविश्य भागशः ।
दधाति चेतसा सद्यः प्राणस्थानेष्ववस्थितः ।
ततः स्पन्दयतेऽङ्गानि स गर्भश्चेतनान्वितः ॥७॥
7. sa jīvaḥ sarvagātrāṇi garbhasyāviśya bhāgaśaḥ ,
dadhāti cetasā sadyaḥ prāṇasthāneṣvavasthitaḥ ,
tataḥ spandayate'ṅgāni sa garbhaścetanānvitaḥ.
7. saḥ jīvaḥ sarvagātrāṇi garbhasya āviśya
bhāgaśaḥ dadhāti cetasā sadyaḥ
prāṇasthāneṣu avasthitaḥ tataḥ spandayate
aṅgāni saḥ garbhaḥ cetanā-anvitaḥ
7. The individual soul (jīva), having entered all the limbs of the embryo in parts, immediately sustains them with consciousness, being established in the vital (prāṇa) centers. Then, that embryo, endowed with consciousness (cetanā), begins to pulsate.
यथा हि लोहनिष्यन्दो निषिक्तो बिम्बविग्रहम् ।
उपैति तद्वज्जानीहि गर्भे जीवप्रवेशनम् ॥८॥
8. yathā hi lohaniṣyando niṣikto bimbavigraham ,
upaiti tadvajjānīhi garbhe jīvapraveśanam.
8. yathā hi lohaniṣyandaḥ niṣiktaḥ bimba-vigraham
upaiti tadvat jānīhi garbhe jīva-praveśanam
8. Just as molten iron, when poured, assumes the form of the mold, similarly understand the entry of the individual soul (jīva) into the embryo.
लोहपिण्डं यथा वह्निः प्रविशत्यभितापयन् ।
तथा त्वमपि जानीहि गर्भे जीवोपपादनम् ॥९॥
9. lohapiṇḍaṁ yathā vahniḥ praviśatyabhitāpayan ,
tathā tvamapi jānīhi garbhe jīvopapādanam.
9. lohapiṇḍam yathā vahniḥ praviśati abhitāpayan
tathā tvam api jānīhi garbhe jīvopapādanam
9. Just as fire enters a lump of iron, making it intensely hot, similarly you should understand the manifestation of the individual soul (jīva) in the embryo.
यथा च दीपः शरणं दीप्यमानः प्रकाशयेत् ।
एवमेव शरीराणि प्रकाशयति चेतना ॥१०॥
10. yathā ca dīpaḥ śaraṇaṁ dīpyamānaḥ prakāśayet ,
evameva śarīrāṇi prakāśayati cetanā.
10. yathā ca dīpaḥ śaraṇam dīpyamānaḥ prakāśayet
evaṃ eva śarīrāṇi prakāśayati cetanā
10. Just as a lamp, shining, illuminates a dwelling, so too does consciousness (cetanā) illuminate the various bodies.
यद्यच्च कुरुते कर्म शुभं वा यदि वाशुभम् ।
पूर्वदेहकृतं सर्वमवश्यमुपभुज्यते ॥११॥
11. yadyacca kurute karma śubhaṁ vā yadi vāśubham ,
pūrvadehakṛtaṁ sarvamavaśyamupabhujyate.
11. yat yat ca kurute karma śubham vā yadi vā
aśubham pūrvadehakṛtam sarvam avaśyam upabhujyate
11. yat yat karma ca śubham vā yadi vā aśubham
kurute sarvam pūrvadehakṛtam avaśyam upabhujyate
11. Whatever action (karma) one performs, whether good or bad, all that was done in a previous body is inevitably experienced.
ततस्तत्क्षीयते चैव पुनश्चान्यत्प्रचीयते ।
यावत्तन्मोक्षयोगस्थं धर्मं नैवावबुध्यते ॥१२॥
12. tatastatkṣīyate caiva punaścānyatpracīyate ,
yāvattanmokṣayogasthaṁ dharmaṁ naivāvabudhyate.
12. tataḥ tat kṣīyate ca eva punaḥ ca anyat pracīyate
yāvat tat mokṣayogastham dharmam na eva avabudhyate
12. tataḥ tat kṣīyate ca eva,
punaḥ ca anyat pracīyate.
yāvat tat mokṣayogastham dharmam na eva avabudhyate
12. After that (karma) is exhausted, other (karma) again accumulates. This cycle continues as long as one does not truly comprehend the natural law (dharma) that leads to the state of liberation (mokṣa).
तत्र धर्मं प्रवक्ष्यामि सुखी भवति येन वै ।
आवर्तमानो जातीषु तथान्योन्यासु सत्तम ॥१३॥
13. tatra dharmaṁ pravakṣyāmi sukhī bhavati yena vai ,
āvartamāno jātīṣu tathānyonyāsu sattama.
13. tatra dharmam pravakṣyāmi sukhī bhavati yena
vai āvartamānaḥ jātiṣu tathā anyonyāsu sattama
13. sattama,
tatra [aham] dharmam pravakṣyāmi,
yena vai [janaḥ] जातीषु tathā anyonyāsu āvartamānaḥ [api] sukhī bhavati
13. O best among the virtuous (sattama), in this context, I will declare that natural law (dharma) by which one becomes happy, even while revolving through different existences.
दानं व्रतं ब्रह्मचर्यं यथोक्तव्रतधारणम् ।
दमः प्रशान्तता चैव भूतानां चानुकम्पनम् ॥१४॥
14. dānaṁ vrataṁ brahmacaryaṁ yathoktavratadhāraṇam ,
damaḥ praśāntatā caiva bhūtānāṁ cānukampanam.
14. dānam vratam brahmacaryam yathoktavratadhāraṇam
damaḥ praśāntatā ca eva bhūtānām ca anukampanam
14. dānam,
vratam,
brahmacaryam,
yathoktavratadhāraṇam,
damaḥ,
praśāntatā ca eva,
bhūtānām ca anukampanam [dharmaḥ asti]
14. (This natural law (dharma) includes) charity (dāna), observing vows, celibacy (brahmacarya), undertaking prescribed observances, self-control (dama), and also tranquility, and compassion for all living beings.
संयमश्चानृशंस्यं च परस्वादानवर्जनम् ।
व्यलीकानामकरणं भूतानां यत्र सा भुवि ॥१५॥
15. saṁyamaścānṛśaṁsyaṁ ca parasvādānavarjanam ,
vyalīkānāmakaraṇaṁ bhūtānāṁ yatra sā bhuvi.
15. saṃyamaḥ ca anṛśaṃsyam ca parasvādānavarjanam
vyalīkānām akaraṇam bhūtānām yatra sā bhuvi
15. yatra saṃyamaḥ ca anṛśaṃsyam ca parasvādānavarjanam
bhūtānām vyalīkānām akaraṇam sā bhuvi
15. Where there is self-control, compassion, abstaining from seizing others' property, and refraining from harming any beings - that (virtue) exists on earth.
मातापित्रोश्च शुश्रूषा देवतातिथिपूजनम् ।
गुरुपूजा घृणा शौचं नित्यमिन्द्रियसंयमः ॥१६॥
16. mātāpitrośca śuśrūṣā devatātithipūjanam ,
gurupūjā ghṛṇā śaucaṁ nityamindriyasaṁyamaḥ.
16. mātāpitroḥ ca śuśrūṣā devatātithipūjanam
gurupūjā ghṛṇā śaucam nityam indriyasaṃyamaḥ
16. mātāpitroḥ ca śuśrūṣā devatātithipūjanam
gurupūjā ghṛṇā śaucam nityam indriyasaṃyamaḥ
16. (Also included are) service to one's mother and father, the worship of deities and guests, reverence for spiritual teachers (guru), compassion, purity, and constant self-control of the senses.
प्रवर्तनं शुभानां च तत्सतां वृत्तमुच्यते ।
ततो धर्मः प्रभवति यः प्रजाः पाति शाश्वतीः ॥१७॥
17. pravartanaṁ śubhānāṁ ca tatsatāṁ vṛttamucyate ,
tato dharmaḥ prabhavati yaḥ prajāḥ pāti śāśvatīḥ.
17. pravartanam śubhānām ca tat satām vṛttam ucyate
tataḥ dharmaḥ prabhavati yaḥ prajāḥ pāti śāśvatīḥ
17. śubhānām pravartanam ca tat satām vṛttam ucyate
tataḥ yaḥ śāśvatīḥ prajāḥ pāti dharmaḥ prabhavati
17. The performance of auspicious actions - this is declared to be the conduct of the virtuous. From this (conduct) arises natural law (dharma), which eternally protects beings.
एवं सत्सु सदा पश्येत्तत्र ह्येषा ध्रुवा स्थितिः ।
आचारो धर्ममाचष्टे यस्मिन्सन्तो व्यवस्थिताः ॥१८॥
18. evaṁ satsu sadā paśyettatra hyeṣā dhruvā sthitiḥ ,
ācāro dharmamācaṣṭe yasminsanto vyavasthitāḥ.
18. evam satsu sadā paśyet tatra hi eṣā dhruvā sthitiḥ
ācāraḥ dharmam ācaṣṭe yasmin santaḥ vyavasthitāḥ
18. evam sadā satsu paśyet tatra hi eṣā dhruvā sthitiḥ
yasmin santaḥ vyavasthitāḥ (saḥ) ācāraḥ dharmam ācaṣṭe
18. Thus, one should always observe (these qualities) among the virtuous; for indeed, in them lies this firm and constant state. Good conduct (ācāra) defines the natural law (dharma) in which the wise (santaḥ) are established.
तेषु तद्धर्मनिक्षिप्तं यः स धर्मः सनातनः ।
यस्तं समभिपद्येत न स दुर्गतिमाप्नुयात् ॥१९॥
19. teṣu taddharmanikṣiptaṁ yaḥ sa dharmaḥ sanātanaḥ ,
yastaṁ samabhipadyeta na sa durgatimāpnuyāt.
19. teṣu tat dharmanikṣiptam yaḥ saḥ dharmaḥ sanātanaḥ
yaḥ tam samabhipadyeta na saḥ durgatim āpnuyāt
19. teṣu tat dharmanikṣiptam yaḥ saḥ sanātanaḥ dharmaḥ
yaḥ tam samabhipadyeta saḥ durgatim na āpnuyāt
19. That eternal natural law (dharma), which is inherent within beings – whoever realizes it will not encounter misfortune.
अतो नियम्यते लोकः प्रमुह्य धर्मवर्त्मसु ।
यस्तु योगी च मुक्तश्च स एतेभ्यो विशिष्यते ॥२०॥
20. ato niyamyate lokaḥ pramuhya dharmavartmasu ,
yastu yogī ca muktaśca sa etebhyo viśiṣyate.
20. ataḥ niyamyate lokaḥ pramuhya dharmavartmasu
yaḥ tu yogī ca muktaḥ ca saḥ etebhyaḥ viśiṣyate
20. ataḥ lokaḥ dharmavartmasu pramuhya niyamyate
yaḥ tu yogī ca muktaḥ ca saḥ etebhyaḥ viśiṣyate
20. Therefore, humanity is constrained, being bewildered on the paths of natural law (dharma). But the one who is both a practitioner of yoga (yogī) and liberated (mukta), he is superior to these.
वर्तमानस्य धर्मेण पुरुषस्य यथा तथा ।
संसारतारणं ह्यस्य कालेन महता भवेत् ॥२१॥
21. vartamānasya dharmeṇa puruṣasya yathā tathā ,
saṁsāratāraṇaṁ hyasya kālena mahatā bhavet.
21. vartamānasya dharmeṇa puruṣasya yathā tathā
saṃsāratāraṇam hi asya kālena mahatā bhavet
21. dharmeṇa vartamānasya puruṣasya asya yathā
tathā saṃsāratāraṇam hi mahatā kālena bhavet
21. For a person (puruṣa) living according to natural law (dharma), his liberation (saṃsāra-tāraṇa) from the cycle of rebirth (saṃsāra), in whatever way it may happen, will indeed occur over a long period of time.
एवं पूर्वकृतं कर्म सर्वो जन्तुर्निषेवते ।
सर्वं तत्कारणं येन निकृतोऽयमिहागतः ॥२२॥
22. evaṁ pūrvakṛtaṁ karma sarvo janturniṣevate ,
sarvaṁ tatkāraṇaṁ yena nikṛto'yamihāgataḥ.
22. evam pūrvakṛtam karma sarvaḥ jantuḥ niṣevate
sarvam tat kāraṇam yena nikṛtaḥ ayam iha āgataḥ
22. evam sarvaḥ jantuḥ pūrvakṛtam karma niṣevate
sarvam tat kāraṇam yena nikṛtaḥ ayam iha āgataḥ
22. Thus, every living being (jantu) experiences the results of actions (karma) done in the past. All of that is the cause by which this being, having been diminished, has arrived here.
शरीरग्रहणं चास्य केन पूर्वं प्रकल्पितम् ।
इत्येवं संशयो लोके तच्च वक्ष्याम्यतः परम् ॥२३॥
23. śarīragrahaṇaṁ cāsya kena pūrvaṁ prakalpitam ,
ityevaṁ saṁśayo loke tacca vakṣyāmyataḥ param.
23. śarīragrahaṇam ca asya kena pūrvam prakalpitam
iti evam saṃśayaḥ loke tat ca vakṣyāmi ataḥ param
23. asya śarīragrahaṇam ca pūrvam kena prakalpitam
iti evam saṃśayaḥ loke tat ca ataḥ param vakṣyāmi
23. And by whom was the assumption of a body (śarīragrahaṇam) by the individual (ātman) previously ordained? Such a doubt exists among people, and I will explain that hereafter.
शरीरमात्मनः कृत्वा सर्वभूतपितामहः ।
त्रैलोक्यमसृजद्ब्रह्मा कृत्स्नं स्थावरजङ्गमम् ॥२४॥
24. śarīramātmanaḥ kṛtvā sarvabhūtapitāmahaḥ ,
trailokyamasṛjadbrahmā kṛtsnaṁ sthāvarajaṅgamam.
24. śarīram ātmanaḥ kṛtvā sarvabhūtapitāmahaḥ
trailokyam asṛjat brahmā kṛtsnam sthāvarajaṅgamam
24. sarvabhūtapitāmahaḥ brahmā ātmanaḥ śarīram
kṛtvā kṛtsnam sthāvarajaṅgamam trailokyam asṛjat
24. Brahmā, the grandfather of all beings, having created a body (śarīra) for himself (ātman), then brought forth the entire three worlds, including all that is stationary and moving.
ततः प्रधानमसृजच्चेतना सा शरीरिणाम् ।
यया सर्वमिदं व्याप्तं यां लोके परमां विदुः ॥२५॥
25. tataḥ pradhānamasṛjaccetanā sā śarīriṇām ,
yayā sarvamidaṁ vyāptaṁ yāṁ loke paramāṁ viduḥ.
25. tataḥ pradhānam asṛjat ca cetanā sā śarīriṇām
yayā sarvam idam vyāptam yām loke paramām viduḥ
25. tataḥ pradhānam ca cetanā asṛjat sā śarīriṇām (bhavati)
yām loke paramām viduḥ yaya idam sarvam vyāptam
25. Then he created the primordial matter (pradhāna) and the sentient principle (cetanā). That (cetanā) belongs to embodied beings, and it is by this (cetanā) that all this (world) is pervaded, and which people consider supreme in the world.
इह तत्क्षरमित्युक्तं परं त्वमृतमक्षरम् ।
त्रयाणां मिथुनं सर्वमेकैकस्य पृथक्पृथक् ॥२६॥
26. iha tatkṣaramityuktaṁ paraṁ tvamṛtamakṣaram ,
trayāṇāṁ mithunaṁ sarvamekaikasya pṛthakpṛthak.
26. iha tat kṣaram iti uktam param tu amṛtam akṣaram
trayāṇām mithunam sarvam ekaikasya pṛthak pṛthak
26. iha tat kṣaram iti uktam tu param amṛtam akṣaram (asti)
sarvam trayāṇām mithunam (asti) ekaikasya pṛthak pṛthak
26. Here, that which is mutable is declared to be "kṣaram" (perishable). But the supreme (principle) is indeed immortal and "akṣaram" (imperishable). The entire aggregate of phenomena is a combination of these three, each existing distinctly.
असृजत्सर्वभूतानि पूर्वसृष्टः प्रजापतिः ।
स्थावराणि च भूतानि इत्येषा पौर्विकी श्रुतिः ॥२७॥
27. asṛjatsarvabhūtāni pūrvasṛṣṭaḥ prajāpatiḥ ,
sthāvarāṇi ca bhūtāni ityeṣā paurvikī śrutiḥ.
27. asṛjat sarvabhūtāni pūrvasṛṣṭaḥ prajāpatiḥ
sthāvarāṇi ca bhūtāni iti eṣā paurvikī śrutiḥ
27. pūrvasṛṣṭaḥ prajāpatiḥ sarvabhūtāni sthāvarāṇi
ca bhūtāni asṛjat iti eṣā paurvikī śrutiḥ
27. Prajapati, who was himself previously created, brought forth all beings, including the immobile ones. This is indeed an ancient revealed text (śruti).
तस्य कालपरीमाणमकरोत्स पितामहः ।
भूतेषु परिवृत्तिं च पुनरावृत्तिमेव च ॥२८॥
28. tasya kālaparīmāṇamakarotsa pitāmahaḥ ,
bhūteṣu parivṛttiṁ ca punarāvṛttimeva ca.
28. tasya kālaparimāṇam akarot sa pitāmahaḥ
bhūteṣu parivṛttim ca punarāvṛttim eva ca
28. sa pitāmahaḥ tasya kālaparimāṇam bhūteṣu
parivṛttim ca punarāvṛttim eva ca akarot
28. That grandfather (Brahma) determined the measure of its time [the creation's duration] and also the cycles of change and repeated return (saṃsāra) for all beings.
यथात्र कश्चिन्मेधावी दृष्टात्मा पूर्वजन्मनि ।
यत्प्रवक्ष्यामि तत्सर्वं यथावदुपपद्यते ॥२९॥
29. yathātra kaścinmedhāvī dṛṣṭātmā pūrvajanmani ,
yatpravakṣyāmi tatsarvaṁ yathāvadupapadyate.
29. yathā atra kaścit medhāvī dṛṣṭātmā pūrvajanmani
yat pravakṣyāmi tat sarvam yathāvat upapadyate
29. yathā atra kaścit medhāvī dṛṣṭātmā pūrvajanmani
yat pravakṣyāmi tat sarvam yathāvat upapadyate
29. Just as a wise individual who has realized the self (ātman) in a previous life (pūrvajanman), so too, whatever I shall declare here, all of it will be truly comprehended.
सुखदुःखे सदा सम्यगनित्ये यः प्रपश्यति ।
कायं चामेध्यसंघातं विनाशं कर्मसंहितम् ॥३०॥
30. sukhaduḥkhe sadā samyaganitye yaḥ prapaśyati ,
kāyaṁ cāmedhyasaṁghātaṁ vināśaṁ karmasaṁhitam.
30. sukhaduḥkhe sadā samyak anitye yaḥ prapaśyati
kāyam ca amedhyasaṃghātam vināśam karmasaṃhitam
30. yaḥ sadā sukhaduḥkhe anitye samyak prapaśyati
ca kāyam amedhyasaṃghātam vināśam karmasaṃhitam
30. He who always rightly perceives pleasure and pain as impermanent, and the body as an impure aggregate that is destined for destruction and bound by past actions (karma).
यच्च किंचित्सुखं तच्च सर्वं दुःखमिति स्मरन् ।
संसारसागरं घोरं तरिष्यति सुदुस्तरम् ॥३१॥
31. yacca kiṁcitsukhaṁ tacca sarvaṁ duḥkhamiti smaran ,
saṁsārasāgaraṁ ghoraṁ tariṣyati sudustaram.
31. yat ca kiṃcit sukham tat ca sarvam duḥkham iti
smaran saṃsārasāgaram ghoram tariṣyati sudustaram
31. Remembering that whatever little happiness exists, that too is entirely sorrow, one will cross the terrible ocean of cyclic existence (saṃsāra), which is exceedingly difficult to traverse.
जातीमरणरोगैश्च समाविष्टः प्रधानवित् ।
चेतनावत्सु चैतन्यं समं भूतेषु पश्यति ॥३२॥
32. jātīmaraṇarogaiśca samāviṣṭaḥ pradhānavit ,
cetanāvatsu caitanyaṁ samaṁ bhūteṣu paśyati.
32. jātīmaraṇarogaiḥ ca samāviṣṭaḥ pradhānavit
cetanāvatsu caitanyam samam bhūteṣu paśyati
32. Even though affected by births, deaths, and diseases, the knower of the fundamental principle (prakṛti) perceives equal consciousness in all sentient beings.
निर्विद्यते ततः कृत्स्नं मार्गमाणः परं पदम् ।
तस्योपदेशं वक्ष्यामि याथातथ्येन सत्तम ॥३३॥
33. nirvidyate tataḥ kṛtsnaṁ mārgamāṇaḥ paraṁ padam ,
tasyopadeśaṁ vakṣyāmi yāthātathyena sattama.
33. nirvidyate tataḥ kṛtsnam mārgamāṇaḥ param padam
tasya upadeśam vakṣyāmi yāthātathyena sattama
33. Then, seeking the supreme state, he becomes detached from all of worldly existence. I will now impart his teaching to you, O most excellent one, precisely as it is.
शाश्वतस्याव्ययस्याथ पदस्य ज्ञानमुत्तमम् ।
प्रोच्यमानं मया विप्र निबोधेदमशेषतः ॥३४॥
34. śāśvatasyāvyayasyātha padasya jñānamuttamam ,
procyamānaṁ mayā vipra nibodhedamaśeṣataḥ.
34. śāśvatasya avyayasya atha padasya jñānam uttamam
procyamānam mayā vipra nibodha idam aśeṣataḥ
34. Now, O Brahmin, comprehend this excellent knowledge of the eternal and immutable state, which is being expounded by me completely and without reservation.