Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-76

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
स्रंसन्त इव मज्जानस्तावकानां भयान्नृप ।
तौ दृष्ट्वा समतिक्रान्तौ वासुदेवधनंजयौ ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
sraṁsanta iva majjānastāvakānāṁ bhayānnṛpa ,
tau dṛṣṭvā samatikrāntau vāsudevadhanaṁjayau.
1. saṃjaya uvāca sraṃsantaḥ iva majjānaḥ tāvakānām bhayāt
nṛpa tau dṛṣṭvā samatikrāntau vāsudevadhanaṃjayau
1. saṃjaya uvāca nṛpa tau vāsudevadhanaṃjayau samatikrāntau
dṛṣṭvā tāvakānām majjānaḥ bhayāt sraṃsantaḥ iva
1. Sañjaya said: O King, having seen those two, Vāsudeva (Kṛṣṇa) and Dhanañjaya (Arjuna), passing through (the enemies), the marrow of your men seemed to melt from fear.
सर्वे तु प्रतिसंरब्धा ह्रीमन्तः सत्त्वचोदिताः ।
स्थिरीबूता महात्मानः प्रत्यगच्छन्धनंजयम् ॥२॥
2. sarve tu pratisaṁrabdhā hrīmantaḥ sattvacoditāḥ ,
sthirībūtā mahātmānaḥ pratyagacchandhanaṁjayam.
2. sarve tu pratisaṃrabdhāḥ hrīmantaḥ sattvacoditāḥ
sthirībhūtāḥ mahātmānaḥ pratyagacchan dhanaṃjayam
2. tu sarve mahātmānaḥ pratisaṃrabdhāḥ hrīmantaḥ
sattvacoditāḥ sthirībhūtāḥ dhanaṃjayam pratyagacchan
2. But all of them, the great-souled ones, enraged and ashamed, impelled by courage (sattva), became firm and advanced towards Dhanañjaya (Arjuna).
ये गताः पाण्डवं युद्धे क्रोधामर्षसमन्विताः ।
तेऽद्यापि न निवर्तन्ते सिन्धवः सागरादिव ॥३॥
3. ye gatāḥ pāṇḍavaṁ yuddhe krodhāmarṣasamanvitāḥ ,
te'dyāpi na nivartante sindhavaḥ sāgarādiva.
3. ye gatāḥ pāṇḍavam yuddhe krodhamarṣasamanvitāḥ
te adya api na nivartante sindhavaḥ sāgarāt iva
3. ye krodhamarṣasamanvitāḥ yuddhe pāṇḍavam gatāḥ
te adya api na nivartante sindhavaḥ sāgarāt iva
3. Those who, filled with wrath and indignation, went to join the Pāṇḍavas in battle, do not return even today, just as rivers do not return from the ocean.
असन्तस्तु न्यवर्तन्त वेदेभ्य इव नास्तिकाः ।
नरकं भजमानास्ते प्रत्यपद्यन्त किल्बिषम् ॥४॥
4. asantastu nyavartanta vedebhya iva nāstikāḥ ,
narakaṁ bhajamānāste pratyapadyanta kilbiṣam.
4. asantaḥ tu ni avartanta vedebhyaḥ iva nāstikāḥ
narakam bhajamānāḥ te prati apadyanta kilbiṣam
4. tu asantaḥ nāstikāḥ vedebhyaḥ iva ni avartanta.
te narakam bhajamānāḥ kilbiṣam prati apadyanta.
4. But the wicked ones returned, just as non-believers turn away from the Vedas. They, experiencing hell, incurred punishment.
तावतीत्य रथानीकं विमुक्तौ पुरुषर्षभौ ।
ददृशाते यथा राहोरास्यान्मुक्तौ प्रभाकरौ ॥५॥
5. tāvatītya rathānīkaṁ vimuktau puruṣarṣabhau ,
dadṛśāte yathā rāhorāsyānmuktau prabhākarau.
5. tāvat ītya rathānīkam vimuktau puruṣarṣabhau
dadṛśāte yathā rāhoḥ āsyāt muktau prabhākarau
5. tāvat rathānīkam ītya vimuktau puruṣarṣabhau
dadṛśāte yathā rāhoḥ āsyāt muktau prabhākarau
5. Having traversed that chariot formation, the two foremost among men (puruṣarṣabhau) appeared, just like two suns released from the mouth of Rāhu.
मत्स्याविव महाजालं विदार्य विगतज्वरौ ।
तथा कृष्णावदृश्येतां सेनाजालं विदार्य तत् ॥६॥
6. matsyāviva mahājālaṁ vidārya vigatajvarau ,
tathā kṛṣṇāvadṛśyetāṁ senājālaṁ vidārya tat.
6. matsyau iva mahājālam vidārya vigatajvarau
tathā kṛṣṇau adṛśyetām senājālam vidārya tat
6. mahājālam vidārya vigatajvarau matsyau iva,
tathā kṛṣṇau tat senājālam vidārya adṛśyetām.
6. Just as two fish, having torn apart a great net and freed from anguish, appeared, so too the two Kṛṣṇas (Kṛṣṇa and Arjuna) were seen, having torn apart that formidable army-net.
विमुक्तौ शस्त्रसंबाधाद्द्रोणानीकात्सुदुर्भिदात् ।
अदृश्येतां महात्मानौ कालसूर्याविवोदितौ ॥७॥
7. vimuktau śastrasaṁbādhāddroṇānīkātsudurbhidāt ,
adṛśyetāṁ mahātmānau kālasūryāvivoditau.
7. vimuktau śastrasaṃbādhāt droṇānīkāt sudurbhidāt
adṛśyetām mahātmānau kālasūryau iva uditau
7. mahātmānau śastrasaṃbādhāt sudurbhidāt droṇānīkāt
vimuktau uditau kālasūryau iva adṛśyetām
7. The two great souls (ātman), having been released from the multitude of weapons and from Droṇa's army, which was very difficult to pierce, appeared like the suns of destruction (kālasūrya) that have just risen.
अस्त्रसंबाधनिर्मुक्तौ विमुक्तौ शस्त्रसंकटात् ।
अदृश्येतां महात्मानौ शत्रुसंबाधकारिणौ ॥८॥
8. astrasaṁbādhanirmuktau vimuktau śastrasaṁkaṭāt ,
adṛśyetāṁ mahātmānau śatrusaṁbādhakāriṇau.
8. astrasaṃbādhanirmuktau vimuktau śastrasaṃkaṭāt
adṛśyetām mahātmānau śatrusaṃbādhakāriṇau
8. mahātmānau astrasaṃbādhanirmuktau śastrasaṃkaṭāt
vimuktau śatrusaṃbādhakāriṇau adṛśyetām
8. The two great souls (ātman), having been entirely freed from the multitude of missiles and released from the danger of weapons, appeared, causing distress to their enemies.
विमुक्तौ ज्वलनस्पर्शान्मकरास्याज्झषाविव ।
व्यक्षोभयेतां सेनां तौ समुद्रं मकराविव ॥९॥
9. vimuktau jvalanasparśānmakarāsyājjhaṣāviva ,
vyakṣobhayetāṁ senāṁ tau samudraṁ makarāviva.
9. vimuktau jvalanasparśāt makarāsyāt jhaṣau iva
vyakṣobhayetām senām tau samudram makarau iva
9. tau jvalanasparśāt makarāsyāt jhaṣau iva vimuktau
samudram makarau iva senām vyakṣobhayetām
9. Having been released from the fiery touch, like two fish from the mouth of a sea monster (makara), those two (heroes) agitated the army, just as two sea monsters (makara) stir up the ocean.
तावकास्तव पुत्राश्च द्रोणानीकस्थयोस्तयोः ।
नैतौ तरिष्यतो द्रोणमिति चक्रुस्तदा मतिम् ॥१०॥
10. tāvakāstava putrāśca droṇānīkasthayostayoḥ ,
naitau tariṣyato droṇamiti cakrustadā matim.
10. tāvakāḥ tava putrāḥ ca droṇānīkasthayoḥ tayoḥ
na etau tariṣyataḥ droṇam iti cakruḥ tadā matim
10. tadā tava putrāḥ ca tāvakāḥ droṇānīkasthayoḥ
tayoḥ na etau droṇam tariṣyataḥ iti matim cakruḥ
10. Then, your sons and your men, regarding those two (heroes) who were (operating) within Droṇa's army, formed the opinion, "These two will not overcome Droṇa!"
तौ तु दृष्ट्वा व्यतिक्रान्तौ द्रोणानीकं महाद्युती ।
नाशशंसुर्महाराज सिन्धुराजस्य जीवितम् ॥११॥
11. tau tu dṛṣṭvā vyatikrāntau droṇānīkaṁ mahādyutī ,
nāśaśaṁsurmahārāja sindhurājasya jīvitam.
11. tau tu dṛṣṭvā vyatikrāntau droṇānīkam mahādyutī
na āśaśaṃsuḥ mahārāja sindhurājasya jīvitam
11. mahārāja,
tu,
mahādyutī,
tau,
droṇānīkam,
dṛṣṭvā,
vyatikrāntau,
na,
sindhurājasya,
jīvitam,
āśaśaṃsuḥ
11. O great king, having seen those two resplendent ones pass through Drona's army, they no longer hoped for the life of the king of Sindhu.
आशा बलवती राजन्पुत्राणामभवत्तव ।
द्रोणहार्दिक्ययोः कृष्णौ न मोक्ष्येते इति प्रभो ॥१२॥
12. āśā balavatī rājanputrāṇāmabhavattava ,
droṇahārdikyayoḥ kṛṣṇau na mokṣyete iti prabho.
12. āśā balavatī rājan putrāṇām abhavat tava
droṇahārdikyayoḥ kṛṣṇau na mokṣyete iti prabho
12. rājan,
prabho,
tava,
putrāṇām,
balavatī,
āśā,
abhavat,
(iti yat),
kṛṣṇau,
droṇahārdikyayoḥ,
na,
mokṣyete
12. O king, O lord, a strong hope arose in your sons, thinking: "The two Krishnas (Krishna and Arjuna) will not escape Drona and Kritavarma (Hardikya)."
तामाशां विफलां कृत्वा निस्तीर्णौ तौ परंतपौ ।
द्रोणानीकं महाराज भोजानीकं च दुस्तरम् ॥१३॥
13. tāmāśāṁ viphalāṁ kṛtvā nistīrṇau tau paraṁtapau ,
droṇānīkaṁ mahārāja bhojānīkaṁ ca dustaram.
13. tām āśām viphalām kṛtvā nistīrṇau tau paraṃtapau
droṇānīkam mahārāja bhojānīkam ca dustaram
13. mahārāja,
tau,
paraṃtapau,
tām,
āśām,
viphalām,
kṛtvā,
droṇānīkam,
ca,
dustaram,
bhojānīkam,
nistīrṇau
13. O great king, having made that hope futile, those two tormentors of enemies (Arjuna and Krishna) crossed through Drona's army and also the Bhoja army, which was difficult to penetrate.
अथ दृष्ट्वा व्यतिक्रान्तौ ज्वलिताविव पावकौ ।
निराशाः सिन्धुराजस्य जीवितं नाशशंसिरे ॥१४॥
14. atha dṛṣṭvā vyatikrāntau jvalitāviva pāvakau ,
nirāśāḥ sindhurājasya jīvitaṁ nāśaśaṁsire.
14. atha dṛṣṭvā vyatikrāntau jvalitau iva pāvakau
nirāśāḥ sindhurājasya jīvitam na āśaśaṃsire
14. atha,
dṛṣṭvā,
(tau),
jvalitau,
pāvakau,
iva,
vyatikrāntau,
(te),
nirāśāḥ,
sindhurājasya,
jīvitam,
na,
āśaśaṃsire
14. Then, seeing them, those two who had passed beyond like two blazing fires, the others became hopeless and did not hope for the life of the Sindhu king.
मिथश्च समभाषेतामभीतौ भयवर्धनौ ।
जयद्रथवधे वाचस्तास्ताः कृष्णधनंजयौ ॥१५॥
15. mithaśca samabhāṣetāmabhītau bhayavardhanau ,
jayadrathavadhe vācastāstāḥ kṛṣṇadhanaṁjayau.
15. mithaḥ ca samabhāṣetām abhītau bhayavardhanau
jayadrathavadhe vācaḥ tāḥ tāḥ kṛṣṇadhanaṃjayau
15. abhītau bhayavardhanau kṛṣṇadhanaṃjayau mithaḥ
ca jayadrathavadhe tāḥ tāḥ vācaḥ samabhāṣetām
15. Krishna and Arjuna (kṛṣṇadhanaṃjayau), unafraid and instilling fear, conversed with each other, speaking those various words concerning the slaying of Jayadratha.
असौ मध्ये कृतः षड्भिर्धार्तराष्ट्रैर्महारथैः ।
चक्षुर्विषयसंप्राप्तो न नौ मोक्ष्यति सैन्धवः ॥१६॥
16. asau madhye kṛtaḥ ṣaḍbhirdhārtarāṣṭrairmahārathaiḥ ,
cakṣurviṣayasaṁprāpto na nau mokṣyati saindhavaḥ.
16. asau madhye kṛtaḥ ṣaḍbhiḥ dhārtarāṣṭraiḥ mahārathaiḥ
cakṣurviṣayasaṃprāptaḥ na nau mokṣyati saindhavaḥ
16. ṣaḍbhiḥ dhārtarāṣṭraiḥ mahārathaiḥ madhye kṛtaḥ asau
saindhavaḥ cakṣurviṣayasaṃprāptaḥ (saḥ) nau na mokṣyati
16. This Sindhu king (saindhava), placed in the middle by six great charioteers (mahārathaiḥ) of Dhritarashtra's side (dhārtarāṣṭraiḥ), has come within our sight; he will not escape from us two.
यद्यस्य समरे गोप्ता शक्रो देवगणैः सह ।
तथाप्येनं हनिष्याव इति कृष्णावभाषताम् ॥१७॥
17. yadyasya samare goptā śakro devagaṇaiḥ saha ,
tathāpyenaṁ haniṣyāva iti kṛṣṇāvabhāṣatām.
17. yadi asya samare goptā śakraḥ devagaṇaiḥ saha
tathā api enam haniṣyāvaḥ iti kṛṣṇau avabhāṣatām
17. yadi asya samare śakraḥ devagaṇaiḥ saha goptā (syāt),
tathā api enam (vayam) haniṣyāvaḥ iti kṛṣṇau avabhāṣatām
17. "Even if Indra (Śakra) along with the hosts of gods were his protector in battle, nevertheless, we two shall kill him!" – thus declared the two Krishnas (kṛṣṇau).
इति कृष्णौ महाबाहू मिथः कथयतां तदा ।
सिन्धुराजमवेक्षन्तौ तत्पुत्रास्तव शुश्रुवुः ॥१८॥
18. iti kṛṣṇau mahābāhū mithaḥ kathayatāṁ tadā ,
sindhurājamavekṣantau tatputrāstava śuśruvuḥ.
18. iti kṛṣṇau mahābāhū mithaḥ kathayatām tadā
sindhurājam avekṣantau tatputrāḥ tava śuśruvuḥ
18. iti (evaṃ) mahābāhū kṛṣṇau mithaḥ kathayatām (santau) tadā sindhurājam avekṣantau (ca,
iti bhāvaḥ).
tava tatputrāḥ śuśruvuḥ
18. While the two mighty-armed Krishnas (kṛṣṇau mahābāhū) were thus conversing with each other, observing the Sindhu king (sindhurājam), your sons (tatputrāḥ) heard (śuśruvuḥ) them then.
अतीत्य मरुधन्वेव प्रयान्तौ तृषितौ गजौ ।
पीत्वा वारि समाश्वस्तौ तथैवास्तामरिंदमौ ॥१९॥
19. atītya marudhanveva prayāntau tṛṣitau gajau ,
pītvā vāri samāśvastau tathaivāstāmariṁdamau.
19. atītya marudhanve iva prayāntau tṛṣitau gajau
pītvā vāri samāśvastau tathā eva āstām ariṃdamau
19. tau ariṃdamau tṛṣitau gajau marudhanve iva prayāntau
atītya vāri pītvā tathā eva samāśvastau āstām
19. Like two thirsty elephants journeying through a desert, after drinking water, those two subdueers of enemies became similarly comforted.
व्याघ्रसिंहगजाकीर्णानतिक्रम्येव पर्वतान् ।
अदृश्येतां महाबाहू यथा मृत्युजरातिगौ ॥२०॥
20. vyāghrasiṁhagajākīrṇānatikramyeva parvatān ,
adṛśyetāṁ mahābāhū yathā mṛtyujarātigau.
20. vyāghrasiṃhagajākīrṇān atikramya iva parvatān
adṛśyetām mahābāhū yathā mṛtyujarātigau
20. mahābāhū vyāghrasiṃhagajākīrṇān parvatān
iva atikramya adṛśyetām yathā mṛtyujarātigau
20. Like (as if) they were crossing mountains teeming with tigers, lions, and elephants, the two great-armed heroes disappeared, just like those who transcend death and old age.
तथा हि मुखवर्णोऽयमनयोरिति मेनिरे ।
तावका दृश्य मुक्तौ तौ विक्रोशन्ति स्म सर्वतः ॥२१॥
21. tathā hi mukhavarṇo'yamanayoriti menire ,
tāvakā dṛśya muktau tau vikrośanti sma sarvataḥ.
21. tathā hi mukhavarṇaḥ ayam anayoḥ iti menire
tāvakāḥ dṛśya muktau tau vikrośanti sma sarvataḥ
21. (janāḥ) ayam anayoḥ mukhavarṇaḥ tathā hi iti menire.
tāvakāḥ (janāḥ) tau muktau dṛśya sarvataḥ vikrośanti sma.
21. Indeed, they thought, "Such is the color of their faces!" But your people, seeing those two freed, cried out from all sides.
द्रोणादाशीविषाकाराज्ज्वलितादिव पावकात् ।
अन्येभ्यः पार्थिवेभ्यश्च भास्वन्ताविव भास्करौ ॥२२॥
22. droṇādāśīviṣākārājjvalitādiva pāvakāt ,
anyebhyaḥ pārthivebhyaśca bhāsvantāviva bhāskarau.
22. droṇāt āśīviṣākārāt jvalitāt iva pāvakāt anyebhyaḥ
pārthivebhyaḥ ca bhāsvantau iva bhāskarau
22. (tau) bhāsvantau bhāskarau iva (abhāsetām) droṇāt āśīviṣākārāt,
jvalitāt pāvakāt iva ca anyebhyaḥ pārthivebhyaḥ.
22. The two heroes, shining like two suns, were distinct from Droṇa, who resembled a venomous snake; as if from a blazing fire; and also from the other kings.
तौ मुक्तौ सागरप्रख्याद्द्रोणानीकादरिंदमौ ।
अदृश्येतां मुदा युक्तौ समुत्तीर्यार्णवं यथा ॥२३॥
23. tau muktau sāgaraprakhyāddroṇānīkādariṁdamau ,
adṛśyetāṁ mudā yuktau samuttīryārṇavaṁ yathā.
23. tau muktau sāgaraprakhyāt droṇānīkāt ariṃdamau
adṛśyetām mudā yuktau samuttīrya arṇavam yathā
23. tau ariṃdamau droṇānīkāt sāgaraprakhyāt
arṇavam samuttīrya mudā yuktau yathā adṛśyetām
23. Those two subdueers of enemies, liberated from Drona's army which was like a vast ocean, appeared joyful, as if they had crossed an ocean.
शस्त्रौघान्महतो मुक्तौ द्रोणहार्दिक्यरक्षितान् ।
रोचमानावदृश्येतामिन्द्राग्न्योः सदृशौ रणे ॥२४॥
24. śastraughānmahato muktau droṇahārdikyarakṣitān ,
rocamānāvadṛśyetāmindrāgnyoḥ sadṛśau raṇe.
24. śastraghān mahataḥ droṇahārdikyarakṣitān muktau
rocamānau adṛśyetām indrāgnyoḥ sadṛśau raṇe
24. mahataḥ śastraghān droṇahārdikyarakṣitān muktau
indrāgnyoḥ sadṛśau rocamānau raṇe adṛśyetām
24. Those two, having traversed the great multitudes of weapons, guarded by Drona and Kṛtavarmā (Hārdikya), appeared resplendent in battle, resembling Indra and Agni.
उद्भिन्नरुधिरौ कृष्णौ भारद्वाजस्य सायकैः ।
शितैश्चितौ व्यरोचेतां कर्णिकारैरिवाचलौ ॥२५॥
25. udbhinnarudhirau kṛṣṇau bhāradvājasya sāyakaiḥ ,
śitaiścitau vyarocetāṁ karṇikārairivācalau.
25. udbhinnarudhirau kṛṣṇau bhāradvājasya sāyakaiḥ
śitaiḥ citau vyarocetām karṇikāraiḥ iva acalau
25. udbhinnarudhirau kṛṣṇau bhāradvājasya śitaiḥ
sāyakaiḥ citau karṇikāraiḥ acalau iva vyarocetām
25. The two Krishnas (Arjuna and Krishna), whose blood had burst forth, covered with Drona's sharp arrows, shone like two mountains strewn with Karṇikāra flowers.
द्रोणग्राहह्रदान्मुक्तौ शक्त्याशीविषसंकटात् ।
अयःशरोग्रमकरात्क्षत्रियप्रवराम्भसः ॥२६॥
26. droṇagrāhahradānmuktau śaktyāśīviṣasaṁkaṭāt ,
ayaḥśarogramakarātkṣatriyapravarāmbhasaḥ.
26. droṇagrāhahradāt muktau śaktyāśīviṣasaṃkaṭāt
ayaḥśarogramakarāt kṣatriyapravarāmbhasaḥ
26. muktau droṇagrāhahradāt śaktyāśīviṣasaṃkaṭāt
ayaḥśarogramakarāt kṣatriyapravarāmbhasaḥ
26. Liberated from the lake where Drona was the crocodile, from the perils of spears and venomous snakes, from the fierce alligators of iron-arrows, and from the waters that were excellent kṣatriya warriors.
ज्याघोषतलनिर्ह्रादाद्गदानिस्त्रिंशविद्युतः ।
द्रोणास्त्रमेघान्निर्मुक्तौ सूर्येन्दू तिमिरादिव ॥२७॥
27. jyāghoṣatalanirhrādādgadānistriṁśavidyutaḥ ,
droṇāstrameghānnirmuktau sūryendū timirādiva.
27. jīghoṣatalanirhrādāt gadānistriṃśavidyutaḥ
droṇāstramedhāt nirmuktau sūryendū timirāt iva
27. sūryendū timirāt iva nirmuktau (tau),
jīghoṣatalanirhrādāt gadānistriṃśavidyutaḥ droṇāstramedhāt
27. From the deep roar of the bowstring, accompanied by maces and swords like flashes of lightning, the two (heroes) were released from Drona's weapon-clouds, just as the sun and moon emerge from darkness.
बाहुभ्यामिव संतीर्णौ सिन्धुषष्ठाः समुद्रगाः ।
तपान्ते सरितः पूर्णा महाग्राहसमाकुलाः ॥२८॥
28. bāhubhyāmiva saṁtīrṇau sindhuṣaṣṭhāḥ samudragāḥ ,
tapānte saritaḥ pūrṇā mahāgrāhasamākulāḥ.
28. bāhubhyām iva saṃtīrṇau sindhuṣaṣṭhāḥ samudragāḥ
tapānte saritaḥ pūrṇāḥ mahāgrāhasamākulāḥ
28. (tau) bāhubhyām iva saṃtīrṇau,
(yathā) tapānte mahāgrāhasamākulāḥ pūrṇāḥ samudragāḥ sindhuṣaṣṭhāḥ saritaḥ (tīryante)
28. They had crossed (the formidable battle), as if with their (mighty) arms, like full rivers at the end of summer that flow to the ocean and are teeming with great crocodiles.
इति कृष्णौ महेष्वासौ यशसा लोकविश्रुतौ ।
सर्वभूतान्यमन्यन्त द्रोणास्त्रबलविस्मयात् ॥२९॥
29. iti kṛṣṇau maheṣvāsau yaśasā lokaviśrutau ,
sarvabhūtānyamanyanta droṇāstrabalavismayāt.
29. iti kṛṣṇau maheṣvāsau yaśasā lokaviśrutau
sarvabhūtāni amanyanta droṇāstrabalavismayāt
29. iti sarvabhūtāni droṇāstrabalavismayāt,
yaśasā lokaviśrutau maheṣvāsau kṛṣṇau amanyanta.
29. Thus, all beings, astonished by the power of Drona's weapon, regarded these two Krishnas (Arjuna and Krishna), who were great archers and renowned in the world for their fame.
जयद्रथं समीपस्थमवेक्षन्तौ जिघांसया ।
रुरुं निपाने लिप्सन्तौ व्याघ्रवत्तावतिष्ठताम् ॥३०॥
30. jayadrathaṁ samīpasthamavekṣantau jighāṁsayā ,
ruruṁ nipāne lipsantau vyāghravattāvatiṣṭhatām.
30. jayadrathaṃ samīpastham avekṣantau jighāṃsayā
ruruṃ nipāne lipsantau vyāghravat tau atiṣṭhatām
30. tau vyāghravat atiṣṭhatām,
(yathā) nipāne ruruṃ lipsantau (tathā) jighāṃsayā samīpastham jayadrathaṃ avekṣantau.
30. Those two (Arjuna and Krishna) stood like tigers, observing Jayadratha, who was standing nearby, with the desire to kill him, just as (tigers) desire to seize a deer (Ruru) at a watering hole.
यथा हि मुखवर्णोऽयमनयोरिति मेनिरे ।
तव योधा महाराज हतमेव जयद्रथम् ॥३१॥
31. yathā hi mukhavarṇo'yamanayoriti menire ,
tava yodhā mahārāja hatameva jayadratham.
31. yathā hi mukhavarṇaḥ ayam anayoḥ iti menire
| tava yodhāḥ mahārāja hatam eva jayadratham
31. mahārāja tava yodhāḥ jayadratham hatam eva menire,
yathā hi ayam mukhavarṇaḥ anayoḥ iti.
31. O great king, your warriors indeed considered Jayadratha as already slain, just as this facial expression [of resolve] was evident on these two (Kṛṣṇa and Arjuna).
लोहिताक्षौ महाबाहू संयत्तौ कृष्णपाण्डवौ ।
सिन्धुराजमभिप्रेक्ष्य हृष्टौ व्यनदतां मुहुः ॥३२॥
32. lohitākṣau mahābāhū saṁyattau kṛṣṇapāṇḍavau ,
sindhurājamabhiprekṣya hṛṣṭau vyanadatāṁ muhuḥ.
32. lohitākṣau mahābāhū saṃyattau kṛṣṇapāṇḍavau |
sindhurājam abhiprekṣya hṛṣṭau vyanadatām muhuḥ
32. lohitākṣau mahābāhū saṃyattau kṛṣṇapāṇḍavau sindhurājam abhiprekṣya hṛṣṭau muhuḥ vyanadatām.
32. The red-eyed, mighty-armed, and ready Kṛṣṇa and Arjuna, upon catching sight of the king of Sindhu (Jayadratha), roared repeatedly with joy.
शौरेरभीशुहस्तस्य पार्थस्य च धनुष्मतः ।
तयोरासीत्प्रतिभ्राजः सूर्यपावकयोरिव ॥३३॥
33. śaurerabhīśuhastasya pārthasya ca dhanuṣmataḥ ,
tayorāsītpratibhrājaḥ sūryapāvakayoriva.
33. śaureḥ abhīśuhastasya pārthasya ca dhanuṣmataḥ
| tayoḥ āsīt pratibhrājaḥ sūryapāvakayoḥ iva
33. abhīśuhastasya śaureḥ ca dhanuṣmataḥ pārthasya tayoḥ sūryapāvakayoḥ iva pratibhrājaḥ āsīt.
33. A splendor emanated from those two - from Śauri (Kṛṣṇa), who held the reins, and from Pārtha (Arjuna), who wielded the bow - like that of the sun and fire.
हर्ष एव तयोरासीद्द्रोणानीकप्रमुक्तयोः ।
समीपे सैन्धवं दृष्ट्वा श्येनयोरामिषं यथा ॥३४॥
34. harṣa eva tayorāsīddroṇānīkapramuktayoḥ ,
samīpe saindhavaṁ dṛṣṭvā śyenayorāmiṣaṁ yathā.
34. harṣaḥ eva tayoḥ āsīt droṇānīkapramuktayoḥ |
samīpe saindhavam dṛṣṭvā śyenayoḥ āmiṣam yathā
34. droṇānīkapramuktayoḥ tayoḥ saindhavam samīpe dṛṣṭvā harṣaḥ eva āsīt,
yathā śyenayoḥ āmiṣam (dṛṣṭvā).
34. Indeed, joy seized those two (Arjuna and Kṛṣṇa), who had been freed from Droṇa's army, upon seeing the Sindhu king (Jayadratha) nearby, just as two hawks feel joy at the sight of their prey.
तौ तु सैन्धवमालोक्य वर्तमानमिवान्तिके ।
सहसा पेततुः क्रुद्धौ क्षिप्रं श्येनाविवामिषे ॥३५॥
35. tau tu saindhavamālokya vartamānamivāntike ,
sahasā petatuḥ kruddhau kṣipraṁ śyenāvivāmiṣe.
35. tau tu saindhavam ālokya vartamānam iva antike |
sahasā petatuḥ kruddhau kṣipram śyenau iva āmiṣe
35. tau tu kruddhau antike vartamānam iva saindhavam ālokya,
āmiṣe śyenau iva,
sahasā kṣipram petatuḥ.
35. But those two, seeing Saindhava as if he were present nearby, suddenly fell upon him enraged, swiftly like two hawks upon their prey.
तौ तु दृष्ट्वा व्यतिक्रान्तौ हृषीकेशधनंजयौ ।
सिन्धुराजस्य रक्षार्थं पराक्रान्तः सुतस्तव ॥३६॥
36. tau tu dṛṣṭvā vyatikrāntau hṛṣīkeśadhanaṁjayau ,
sindhurājasya rakṣārthaṁ parākrāntaḥ sutastava.
36. tau tu dṛṣṭvā vyatikrāntau hṛṣīkeśadhanañjayau |
sindhurājasya rakṣārtham parākrāntaḥ sutaḥ tava
36. hṛṣīkeśadhanañjayau tau tu dṛṣṭvā vyatikrāntau,
sindhurājasya rakṣārtham tava sutaḥ parākrāntaḥ.
36. But seeing Hṛṣīkeśa (Kṛṣṇa) and Dhanañjaya (Arjuna) having passed them by, your son exerted himself for the protection of the king of Sindhu (Jayadratha).
द्रोणेनाबद्धकवचो राजा दुर्योधनस्तदा ।
ययावेकरथेनाजौ हयसंस्कारवित्प्रभो ॥३७॥
37. droṇenābaddhakavaco rājā duryodhanastadā ,
yayāvekarathenājau hayasaṁskāravitprabho.
37. droṇena ābaddhakavacaḥ rājā duryodhanaḥ tadā
| yayau ekarathena ājau hayasamskāravit prabho
37. tadā droṇena ābaddhakavacaḥ,
hayasamskāravit rājā duryodhanaḥ,
prabho,
ekarathena ājau yayau.
37. Then King Duryodhana, his armor fastened by Droṇa and skilled in horse training, went into battle in a single chariot, O Lord.
कृष्णपार्थौ महेष्वासौ व्यतिक्रम्याथ ते सुतः ।
अग्रतः पुण्डरीकाक्षं प्रतीयाय नराधिप ॥३८॥
38. kṛṣṇapārthau maheṣvāsau vyatikramyātha te sutaḥ ,
agrataḥ puṇḍarīkākṣaṁ pratīyāya narādhipa.
38. kṛṣṇapārthau maheṣvāsau vyatikramya atha te
sutaḥ | agrataḥ puṇḍarīkākṣam pratīyāya narādhipa
38. atha narādhipa te sutaḥ maheṣvāsau kṛṣṇapārthau vyatikramya agrataḥ puṇḍarīkākṣam pratīyāya.
38. Then your son, O king, passing by Kṛṣṇa and Arjuna, those great archers, went forth ahead to meet the lotus-eyed one (Kṛṣṇa).
ततः सर्वेषु सैन्येषु वादित्राणि प्रहृष्टवत् ।
प्रावाद्यन्समतिक्रान्ते तव पुत्रे धनंजयम् ॥३९॥
39. tataḥ sarveṣu sainyeṣu vāditrāṇi prahṛṣṭavat ,
prāvādyansamatikrānte tava putre dhanaṁjayam.
39. tataḥ sarveṣu sainyeṣu vāditrāṇi prahṛṣṭavat
prāvādyan samatikrānte tava putre dhanañjayam
39. tataḥ,
tava putre dhanañjayam samatikrānte,
sarveṣu sainyeṣu vāditrāṇi prahṛṣṭavat prāvādyan.
39. Then, in all the armies, musical instruments sounded joyfully when your son advanced against Dhananjaya.
सिंहनादरवाश्चासञ्शङ्खदुन्दुभिमिश्रिताः ।
दृष्ट्वा दुर्योधनं तत्र कृष्णयोः प्रमुखे स्थितम् ॥४०॥
40. siṁhanādaravāścāsañśaṅkhadundubhimiśritāḥ ,
dṛṣṭvā duryodhanaṁ tatra kṛṣṇayoḥ pramukhe sthitam.
40. siṃhanādaravāḥ ca āsan śaṅkhadundubhimikṣritāḥ
dṛṣṭvā duryodhanam tatra kṛṣṇayoḥ pramukhe sthitam
40. duryodhanam tatra kṛṣṇayoḥ pramukhe sthitam dṛṣṭvā,
siṃhanādaravāḥ ca śaṅkhadundubhimikṣritāḥ āsan.
40. Lion-like roars, mixed with the sound of conchs and drums, also arose when Duryodhana was seen standing there in front of Kṛṣṇa and Arjuna.
ये च ते सिन्धुराजस्य गोप्तारः पावकोपमाः ।
ते प्रहृष्यन्त समरे दृष्ट्वा पुत्रं तवाभिभो ॥४१॥
41. ye ca te sindhurājasya goptāraḥ pāvakopamāḥ ,
te prahṛṣyanta samare dṛṣṭvā putraṁ tavābhibho.
41. ye ca te sindhurājasya goptāraḥ pāvakopamāḥ te
prahṛṣyanta samare dṛṣṭvā putram tava abhibho
41. Abhibho,
ye ca te sindhurājasya pāvakopamāḥ goptāraḥ,
te tava putram dṛṣṭvā samare prahṛṣyanta.
41. And those protectors of the Sindhu king, who were fierce like fire, O Lord, they rejoiced in battle upon seeing your son.
दृष्ट्वा दुर्योधनं कृष्णस्त्वतिक्रान्तं सहानुगम् ।
अब्रवीदर्जुनं राजन्प्राप्तकालमिदं वचः ॥४२॥
42. dṛṣṭvā duryodhanaṁ kṛṣṇastvatikrāntaṁ sahānugam ,
abravīdarjunaṁ rājanprāptakālamidaṁ vacaḥ.
42. dṛṣṭvā duryodhanam kṛṣṇaḥ tu atikrāntam saha anugam
abravīt arjunam rājan prāptakālam idam vacaḥ
42. rājan,
kṛṣṇaḥ tu duryodhanam saha anugam atikrāntam dṛṣṭvā,
arjunam idam prāptakālam vacaḥ abravīt.
42. But Kṛṣṇa, O King, seeing Duryodhana who had advanced along with his followers, spoke these timely words to Arjuna.