Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-103

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
कथं स वै विपन्नश्च कथं वै पातितो भुवि ।
कथं चानिन्द्रतां प्राप्तस्तद्भवान्वक्तुमर्हति ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
kathaṁ sa vai vipannaśca kathaṁ vai pātito bhuvi ,
kathaṁ cānindratāṁ prāptastadbhavānvaktumarhati.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca kathaṃ saḥ
vai vipannaḥ ca kathaṃ vai pātitaḥ
bhuvi kathaṃ ca anindratām
prāptaḥ tat bhavān vaktum arhati
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca saḥ vai katham
vipannaḥ ca katham vai bhuvi
pātitaḥ ca katham anindratām
prāptaḥ tat bhavān vaktum arhati
1. Yudhishthira said: 'How, indeed, did he perish, and how was he cast down upon the earth? And how did he lose his position as Indra? You should explain that.'
भीष्म उवाच ।
एवं तयोः संवदतोः क्रियास्तस्य महात्मनः ।
सर्वा एवाभ्यवर्तन्त या दिव्या याश्च मानुषाः ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
evaṁ tayoḥ saṁvadatoḥ kriyāstasya mahātmanaḥ ,
sarvā evābhyavartanta yā divyā yāśca mānuṣāḥ.
2. bhīṣmaḥ uvāca evam tayoḥ saṃvadatoḥ kriyāḥ tasya mahātmanaḥ
sarvāḥ eva abhyavartanta yāḥ divyāḥ yāḥ ca mānuṣāḥ
2. bhīṣmaḥ uvāca evam tayoḥ saṃvadatoḥ tasya mahātmanaḥ yāḥ
divyāḥ yāḥ ca mānuṣāḥ sarvāḥ kriyāḥ eva abhyavartanta
2. Bhishma said: 'Thus, while those two were conversing, all the deeds of that great soul (Agastya), whether divine or human, began to unfold.'
तथैव दीपदानानि सर्वोपकरणानि च ।
बलिकर्म च यच्चान्यदुत्सेकाश्च पृथग्विधाः ।
सर्वास्तस्य समुत्पन्ना देवराज्ञो महात्मनः ॥३॥
3. tathaiva dīpadānāni sarvopakaraṇāni ca ,
balikarma ca yaccānyadutsekāśca pṛthagvidhāḥ ,
sarvāstasya samutpannā devarājño mahātmanaḥ.
3. tathā eva dīpadānāni sarvopakaraṇāni
ca balikarma ca yat ca anyat
utsekāḥ ca pṛthak vidhāḥ sarvāḥ tasya
samutpannāḥ devarājñaḥ mahātmanaḥ
3. Similarly, all lamp offerings, all kinds of equipment, bali offerings, and whatever other various manifestations - all these have originated from that great-souled king of the gods.
देवलोके नृलोके च सदाचारा बुधैः स्मृताः ।
ते चेद्भवन्ति राजेन्द्र ऋध्यन्ते गृहमेधिनः ।
धूपप्रदानैर्दीपैश्च नमस्कारैस्तथैव च ॥४॥
4. devaloke nṛloke ca sadācārā budhaiḥ smṛtāḥ ,
te cedbhavanti rājendra ṛdhyante gṛhamedhinaḥ ,
dhūpapradānairdīpaiśca namaskāraistathaiva ca.
4. devaloke nṛloke ca sadācārāḥ budhaiḥ
smṛtāḥ te cet bhavanti rājendra
ṛdhyante gṛhamedhinaḥ dhūpapradānaiḥ
dīpaiḥ ca namaskāraiḥ tathā eva ca
4. The wise consider good customs in both the divine and human realms. O great king, if these are observed, householders prosper through offerings of incense, lamps, and salutations, and similar acts.
यथा सिद्धस्य चान्नस्य द्विजायाग्रं प्रदीयते ।
बलयश्च गृहोद्देशे अतः प्रीयन्ति देवताः ॥५॥
5. yathā siddhasya cānnasya dvijāyāgraṁ pradīyate ,
balayaśca gṛhoddeśe ataḥ prīyanti devatāḥ.
5. yathā siddhasya ca annasya dvijāya agram pradīyate
balayaḥ ca gṛhoddśe ataḥ prīyanti devatāḥ
5. Just as the first portion of cooked food is offered to a brahmin (dvija), and bali offerings are made in the vicinity of the house, so too are the deities pleased by this.
यथा च गृहिणस्तोषो भवेद्वै बलिकर्मणा ।
तथा शतगुणा प्रीतिर्देवतानां स्म जायते ॥६॥
6. yathā ca gṛhiṇastoṣo bhavedvai balikarmaṇā ,
tathā śataguṇā prītirdevatānāṁ sma jāyate.
6. yathā ca gṛhiṇaḥ toṣaḥ bhavet vai balikarmaṇā
tathā śataguṇā prītiḥ devatānām sma jāyate
6. Just as a householder surely finds satisfaction through bali offerings, so too, a hundredfold pleasure (prīti) arises for the deities.
एवं धूपप्रदानं च दीपदानं च साधवः ।
प्रशंसन्ति नमस्कारैर्युक्तमात्मगुणावहम् ॥७॥
7. evaṁ dhūpapradānaṁ ca dīpadānaṁ ca sādhavaḥ ,
praśaṁsanti namaskārairyuktamātmaguṇāvaham.
7. evam dhūpapradānam ca dīpadānam ca sādhavaḥ
praśaṃsanti namaskāraiḥ yuktam ātmaguṇāvaham
7. Virtuous persons praise the offering of incense and lamps, particularly when accompanied by salutations, as such actions foster the development of one's intrinsic qualities (ātman).
स्नानेनाद्भिश्च यत्कर्म क्रियते वै विपश्चिता ।
नमस्कारप्रयुक्तेन तेन प्रीयन्ति देवताः ।
गृह्याश्च देवताः सर्वाः प्रीयन्ते विधिनार्चिताः ॥८॥
8. snānenādbhiśca yatkarma kriyate vai vipaścitā ,
namaskāraprayuktena tena prīyanti devatāḥ ,
gṛhyāśca devatāḥ sarvāḥ prīyante vidhinārcitāḥ.
8. snānena adbhiḥ ca yat karma kriyate
vai vipaścitā namaskāraprayuktena
tena prīyanti devatāḥ gṛhyāḥ ca
devatāḥ sarvāḥ prīyante vidhinā arcitāḥ
8. Whatever ritual action is performed by a wise person with water and bathing, accompanied by salutations, by that the deities are pleased. All household deities are also pleased when worshipped according to proper rites.
इत्येतां बुद्धिमास्थाय नहुषः स नरेश्वरः ।
सुरेन्द्रत्वं महत्प्राप्य कृतवानेतदद्भुतम् ॥९॥
9. ityetāṁ buddhimāsthāya nahuṣaḥ sa nareśvaraḥ ,
surendratvaṁ mahatprāpya kṛtavānetadadbhutam.
9. iti etām buddhim āsthāya nahuṣaḥ saḥ nareśvaraḥ
surendratvam mahat prāpya kṛtavān etat adbhutam
9. Adopting this understanding, that King Nahusha, after achieving the great lordship of the gods, performed this extraordinary feat.
कस्यचित्त्वथ कालस्य भाग्यक्षय उपस्थिते ।
सर्वमेतदवज्ञाय न चकारैतदीदृशम् ॥१०॥
10. kasyacittvatha kālasya bhāgyakṣaya upasthite ,
sarvametadavajñāya na cakāraitadīdṛśam.
10. kasyacit tu atha kālasya bhāgyakṣaye upasthite
sarvam etat avajñāya na cakāra etat īdṛśam
10. However, after some time, when the decline of his fortune manifested, he disregarded all these practices and no longer performed such deeds.
ततः स परिहीणोऽभूत्सुरेन्द्रो बलिकर्मतः ।
धूपदीपोदकविधिं न यथावच्चकार ह ।
ततोऽस्य यज्ञविषयो रक्षोभिः पर्यबाध्यत ॥११॥
11. tataḥ sa parihīṇo'bhūtsurendro balikarmataḥ ,
dhūpadīpodakavidhiṁ na yathāvaccakāra ha ,
tato'sya yajñaviṣayo rakṣobhiḥ paryabādhyata.
11. tataḥ saḥ parihīṇaḥ abhūt surendraḥ
balikarmataḥ dhūpadīpodakavidhiṃ
na yathāvat cakāra ha tataḥ asya
yajñaviṣayaḥ rakṣobhiḥ paryabādhyata
11. tataḥ saḥ surendraḥ balikarmataḥ
parihīṇaḥ abhūt ha dhūpadīpodakavidhiṃ
yathāvat na cakāra tataḥ asya
yajñaviṣayaḥ rakṣobhiḥ paryabādhyata
11. Then, the king of the gods, Indra, became diminished because he did not properly perform the rituals involving incense, lamps, and water, which are part of the prescribed offerings (balikarma). Consequently, his domain of Vedic rituals (yajña) was obstructed by demons (rakṣas).
अथागस्त्यमृषिश्रेष्ठं वाहनायाजुहाव ह ।
द्रुतं सरस्वतीकूलात्स्मयन्निव महाबलः ॥१२॥
12. athāgastyamṛṣiśreṣṭhaṁ vāhanāyājuhāva ha ,
drutaṁ sarasvatīkūlātsmayanniva mahābalaḥ.
12. atha agastyam ṛṣiśreṣṭham vāhanāya ājuhāva ha
drutam sarasvatīkūlāt smayan iva mahābalaḥ
12. atha mahābalaḥ drutam ṛṣiśreṣṭham agastyam
sarasvatīkūlāt smayan iva vāhanāya ājuhāva ha
12. Then, the mighty one (Indra) quickly summoned Agastya, the foremost among sages, from the bank of the Sarasvati, as if smiling, for a vehicle.
ततो भृगुर्महातेजा मैत्रावरुणिमब्रवीत् ।
निमीलयस्व नयने जटा यावद्विशामि ते ॥१३॥
13. tato bhṛgurmahātejā maitrāvaruṇimabravīt ,
nimīlayasva nayane jaṭā yāvadviśāmi te.
13. tataḥ bhṛguḥ mahātejā maitrāvaruṇim abravīt
nimīlayasva nayane jaṭāḥ yāvat viśāmi te
13. tataḥ mahātejā bhṛguḥ maitrāvaruṇim abravīt
nimīlayasva te nayane yāvat jaṭāḥ viśāmi
13. Then, the exceedingly brilliant Bhṛgu said to Maitrāvaruṇi (Agastya): 'Close your eyes while I enter your matted locks.'
स्थाणुभूतस्य तस्याथ जटाः प्राविशदच्युतः ।
भृगुः स सुमहातेजाः पातनाय नृपस्य ह ॥१४॥
14. sthāṇubhūtasya tasyātha jaṭāḥ prāviśadacyutaḥ ,
bhṛguḥ sa sumahātejāḥ pātanāya nṛpasya ha.
14. sthāṇubhūtasya tasya atha jaṭāḥ prāviśat acyutaḥ
bhṛguḥ saḥ sumahātejāḥ pātanāya nṛpasya ha
14. atha saḥ sumahātejāḥ bhṛguḥ acyutaḥ tasya
sthāṇubhūtasya jaṭāḥ prāviśat ha nṛpasya pātanāya
14. Then, that exceedingly brilliant Bhṛgu, the unfailing one (acyuta), entered the matted locks of Agastya, who had become motionless like a pillar, indeed for the downfall of the king.
ततः स देवराट्प्राप्तस्तमृषिं वाहनाय वै ।
ततोऽगस्त्यः सुरपतिं वाक्यमाह विशां पते ॥१५॥
15. tataḥ sa devarāṭprāptastamṛṣiṁ vāhanāya vai ,
tato'gastyaḥ surapatiṁ vākyamāha viśāṁ pate.
15. tataḥ saḥ devarāṭ prāptaḥ tam ṛṣim vāhanāya vai
tataḥ agastyaḥ surapatim vākyam āha viśām pate
15. Then, that lord of the gods (devarāṭ) approached that sage to make him his vehicle. Thereupon, O lord of the people, Agastya spoke these words to the lord of the gods (surapati).
योजयस्वेन्द्र मां क्षिप्रं कं च देशं वहामि ते ।
यत्र वक्ष्यसि तत्र त्वां नयिष्यामि सुराधिप ॥१६॥
16. yojayasvendra māṁ kṣipraṁ kaṁ ca deśaṁ vahāmi te ,
yatra vakṣyasi tatra tvāṁ nayiṣyāmi surādhipa.
16. yojayasva indra mām kṣipram kam ca deśam vahāmi
te yatra vakṣyasi tatra tvām nayiṣyāmi surādhipa
16. O Indra, quickly engage me; and to which place shall I carry you for your sake? Wherever you command, there I will transport you, O lord of the gods (surādhipa).
इत्युक्तो नहुषस्तेन योजयामास तं मुनिम् ।
भृगुस्तस्य जटासंस्थो बभूव हृषितो भृशम् ॥१७॥
17. ityukto nahuṣastena yojayāmāsa taṁ munim ,
bhṛgustasya jaṭāsaṁstho babhūva hṛṣito bhṛśam.
17. iti uktaḥ nahuṣaḥ tena yojayāmāsa tam munim
bhṛguḥ tasya jaṭāsaṃsthaḥ babhūva hṛṣitaḥ bhṛśam
17. Thus addressed by him (Agastya), Nahuṣa engaged that sage (Agastya) to be his bearer. Bhṛgu, who was situated within his (Nahuṣa's) matted hair, became exceedingly delighted.
न चापि दर्शनं तस्य चकार स भृगुस्तदा ।
वरदानप्रभावज्ञो नहुषस्य महात्मनः ॥१८॥
18. na cāpi darśanaṁ tasya cakāra sa bhṛgustadā ,
varadānaprabhāvajño nahuṣasya mahātmanaḥ.
18. na ca api darśanam tasya cakāra saḥ bhṛguḥ
tadā varadānaprabhāvajñaḥ nahuṣasya mahātmanaḥ
18. And at that time, Bhṛgu did not reveal himself, for he knew the power of the boon granted to the great-souled Nahuṣa.
न चुकोप स चागस्त्यो युक्तोऽपि नहुषेण वै ।
तं तु राजा प्रतोदेन चोदयामास भारत ॥१९॥
19. na cukopa sa cāgastyo yukto'pi nahuṣeṇa vai ,
taṁ tu rājā pratodena codayāmāsa bhārata.
19. na cukopa saḥ ca agastyaḥ yuktaḥ api nahuṣeṇa
vai tam tu rājā pratodena codayāmāsa bhārata
19. nahuṣeṇa yuktaḥ api saḥ agastyaḥ vai na cukopa.
tu rājā pratodena tam codayāmāsa bhārata.
19. Even though yoked by Nahuṣa, Agastya did not get angry. But the king (Nahuṣa) kept urging him with a goad, O Bhārata.
न चुकोप स धर्मात्मा ततः पादेन देवराट् ।
अगस्त्यस्य तदा क्रुद्धो वामेनाभ्यहनच्छिरः ॥२०॥
20. na cukopa sa dharmātmā tataḥ pādena devarāṭ ,
agastyasya tadā kruddho vāmenābhyahanacchiraḥ.
20. na cukopa saḥ dharmātmā tataḥ pādena devarāṭ
agastyasya tadā kruddhaḥ vāmena abhyahanat śiraḥ
20. saḥ dharmātmā na cukopa.
tataḥ tadā kruddhaḥ devarāṭ vāmena pādena agastyasya śiraḥ abhyahanat.
20. The righteous (dharma) Agastya did not get angry. Thereupon, the king of gods (Nahuṣa), enraged, struck Agastya's head with his left foot.
तस्मिञ्शिरस्यभिहते स जटान्तर्गतो भृगुः ।
शशाप बलवत्क्रुद्धो नहुषं पापचेतसम् ॥२१॥
21. tasmiñśirasyabhihate sa jaṭāntargato bhṛguḥ ,
śaśāpa balavatkruddho nahuṣaṁ pāpacetasam.
21. tasmin śirasi abhihate saḥ jaṭāntargataḥ bhṛguḥ
śaśāpa balavat kruddhaḥ nahuṣam pāpacetasam
21. tasmin śirasi abhihate,
saḥ bhṛguḥ jaṭāntargataḥ balavat kruddhaḥ pāpacetasam nahuṣam śaśāpa.
21. When that head was struck, Bhṛgu, who was residing within (Agastya's) matted locks, became exceedingly angry and cursed the evil-minded Nahuṣa.
भृगुरुवाच ।
यस्मात्पदाहनः क्रोधाच्छिरसीमं महामुनिम् ।
तस्मादाशु महीं गच्छ सर्पो भूत्वा सुदुर्मते ॥२२॥
22. bhṛguruvāca ,
yasmātpadāhanaḥ krodhācchirasīmaṁ mahāmunim ,
tasmādāśu mahīṁ gaccha sarpo bhūtvā sudurmate.
22. bhṛguḥ uvāca yasmāt padā ahanaḥ krodhāt śirasi imam
mahāmunim tasmāt āśu mahīm gaccha sarpaḥ bhūtvā sudurmate
22. bhṛguḥ uvāca.
yasmāt krodhāt padā imam mahāmunim śirasi ahanaḥ,
tasmāt he sudurmate,
āśu sarpaḥ bhūtvā mahīm gaccha.
22. Bhṛgu said: 'Because you, in anger, struck the head of this great sage with your foot, therefore, O very evil-minded one, quickly go to the earth, becoming a snake!'
इत्युक्तः स तदा तेन सर्पो भूत्वा पपात ह ।
अदृष्टेनाथ भृगुणा भूतले भरतर्षभ ॥२३॥
23. ityuktaḥ sa tadā tena sarpo bhūtvā papāta ha ,
adṛṣṭenātha bhṛguṇā bhūtale bharatarṣabha.
23. iti uktaḥ saḥ tadā tena sarpaḥ bhūtvā papāta
ha adṛṣṭena atha bhṛguṇā bhūtale bharatarṣabha
23. bharatarṣabha tena iti uktaḥ saḥ tadā sarpaḥ
bhūtvā adṛṣṭena bhṛguṇā bhūtale papāta ha
23. O best of Bharatas, thus cursed by him (Bhrigu), he (Nahusha) then transformed into a snake and fell to the ground, unseen by Bhrigu.
भृगुं हि यदि सोऽद्राक्षीन्नहुषः पृथिवीपते ।
न स शक्तोऽभविष्यद्वै पातने तस्य तेजसा ॥२४॥
24. bhṛguṁ hi yadi so'drākṣīnnahuṣaḥ pṛthivīpate ,
na sa śakto'bhaviṣyadvai pātane tasya tejasā.
24. bhṛgum hi yadi saḥ adrākṣīt nahuṣaḥ pṛthivīpate
na saḥ śaktaḥ abhaviṣyat vai pātane tasya tejasā
24. pṛthivīpate yadi nahuṣaḥ bhṛgum hi adrākṣīt saḥ
tasya pātane tejasā na śaktaḥ vai abhaviṣyat
24. O lord of the earth, if Nahusha had indeed seen Bhrigu, Bhrigu would certainly not have been able to cause his (Nahusha's) fall with his (Bhrigu's) spiritual power.
स तु तैस्तैः प्रदानैश्च तपोभिर्नियमैस्तथा ।
पतितोऽपि महाराज भूतले स्मृतिमानभूत् ।
प्रसादयामास भृगुं शापान्तो मे भवेदिति ॥२५॥
25. sa tu taistaiḥ pradānaiśca tapobhirniyamaistathā ,
patito'pi mahārāja bhūtale smṛtimānabhūt ,
prasādayāmāsa bhṛguṁ śāpānto me bhavediti.
25. saḥ tu taiḥ taiḥ pradānaiḥ ca tapobhiḥ
niyamaiḥ tathā patitaḥ api mahārāja
bhūtale smṛtimān abhūt prasādayāmāsa
bhṛgum śāpa antaḥ me bhavet iti
25. mahārāja tu saḥ bhūtale patitaḥ api
taiḥ taiḥ pradānaiḥ ca tapobhiḥ
niyamaiḥ tathā smṛtimān abhūt bhṛgum
prasādayāmāsa iti me śāpa antaḥ bhavet
25. But, O great king, even after falling to the ground, he (Nahusha) remained mindful and, through various gifts, ascetic practices (tapas), and self-restraints, propitiated Bhrigu, saying, 'May there be an end to my curse!'
ततोऽगस्त्यः कृपाविष्टः प्रासादयत तं भृगुम् ।
शापान्तार्थं महाराज स च प्रादात्कृपान्वितः ॥२६॥
26. tato'gastyaḥ kṛpāviṣṭaḥ prāsādayata taṁ bhṛgum ,
śāpāntārthaṁ mahārāja sa ca prādātkṛpānvitaḥ.
26. tataḥ agastyaḥ kṛpāviṣṭaḥ prāsādayata tam bhṛgum
śāpāntārtham mahārāja saḥ ca prādāt kṛpānvitaḥ
26. mahārāja tataḥ kṛpāviṣṭaḥ agastyaḥ tam bhṛgum
śāpāntārtham prāsādayata ca kṛpānvitaḥ saḥ prādāt
26. Then, O great king, Agastya, filled with compassion, propitiated Bhrigu for the cessation of the curse, and Bhrigu, also compassionate, granted his request.
भृगुरुवाच ।
राजा युधिष्ठिरो नाम भविष्यति कुरूद्वहः ।
स त्वां मोक्षयिता शापादित्युक्त्वान्तरधीयत ॥२७॥
27. bhṛguruvāca ,
rājā yudhiṣṭhiro nāma bhaviṣyati kurūdvahaḥ ,
sa tvāṁ mokṣayitā śāpādityuktvāntaradhīyata.
27. bhṛguḥ uvāca rājā yudhiṣṭhiraḥ nāma bhaviṣyati kurūdvahaḥ
saḥ tvām mokṣayitā śāpāt iti uktvā antaradhīyata
27. bhṛguḥ uvāca rājā yudhiṣṭhiraḥ nāma kurūdvahaḥ bhaviṣyati
saḥ tvām śāpāt mokṣayitā iti uktvā antaradhīyata
27. Bhṛgu said, "A king named Yudhiṣṭhira, the leader of the Kurus, will come into being. He will free you from the curse." Having spoken thus, he disappeared.
अगस्त्योऽपि महातेजाः कृत्वा कार्यं शतक्रतोः ।
स्वमाश्रमपदं प्रायात्पूज्यमानो द्विजातिभिः ॥२८॥
28. agastyo'pi mahātejāḥ kṛtvā kāryaṁ śatakratoḥ ,
svamāśramapadaṁ prāyātpūjyamāno dvijātibhiḥ.
28. agastyaḥ api mahātejāḥ kṛtvā kāryam śatakratoḥ
svam āśramapadam prāyāt pūjyamānaḥ dvijātibhiḥ
28. api mahātejāḥ agastyaḥ śatakratoḥ kāryam kṛtvā
dvijātibhiḥ pūjyamānaḥ svam āśramapadam prāyāt
28. The greatly effulgent Agastya also, having completed the task of Indra, returned to his own hermitage, being honored by the Brahmins (dvijātibhiḥ).
नहुषोऽपि त्वया राजंस्तस्माच्छापात्समुद्धृतः ।
जगाम ब्रह्मसदनं पश्यतस्ते जनाधिप ॥२९॥
29. nahuṣo'pi tvayā rājaṁstasmācchāpātsamuddhṛtaḥ ,
jagāma brahmasadanaṁ paśyataste janādhipa.
29. nahuṣaḥ api tvayā rājan tasmāt śāpāt samuddhṛtaḥ
jagāma brahmasadanam paśyataḥ te janādhipa
29. rājan janādhipa api tvayā tasmāt śāpāt nahuṣaḥ
samuddhṛtaḥ te paśyataḥ brahmasadanam jagāma
29. O king (rājan), Nahuṣa was also rescued by you from that curse. He went to the abode of Brahmā (brahmasadana) while you, O lord of men (janādhipa), were observing.
तदा तु पातयित्वा तं नहुषं भूतले भृगुः ।
जगाम ब्रह्मसदनं ब्रह्मणे च न्यवेदयत् ॥३०॥
30. tadā tu pātayitvā taṁ nahuṣaṁ bhūtale bhṛguḥ ,
jagāma brahmasadanaṁ brahmaṇe ca nyavedayat.
30. tadā tu pātayitvā tam nahuṣam bhūtale bhṛguḥ
jagāma brahmasadanam brahmaṇe ca nyavedayat
30. tadā tu bhṛguḥ tam nahuṣam bhūtale pātayitvā
brahmasadanam jagāma ca brahmaṇe nyavedayat
30. Then, having cast Nahuṣa down to the ground, Bhṛgu went to the abode of Brahmā (brahmasadana) and reported it to Brahmā (brahman).
ततः शक्रं समानाय्य देवानाह पितामहः ।
वरदानान्मम सुरा नहुषो राज्यमाप्तवान् ।
स चागस्त्येन क्रुद्धेन भ्रंशितो भूतलं गतः ॥३१॥
31. tataḥ śakraṁ samānāyya devānāha pitāmahaḥ ,
varadānānmama surā nahuṣo rājyamāptavān ,
sa cāgastyena kruddhena bhraṁśito bhūtalaṁ gataḥ.
31. tataḥ śakram samānāyya devān āha
pitāmahaḥ varadānāt mama surāḥ nahuṣaḥ
rājyam āptavān saḥ ca agastyena
kruddhena bhraṃśitaḥ bhūtalam gataḥ
31. tataḥ pitāmahaḥ śakram samānāyya
devān āha surāḥ mama varadānāt nahuṣaḥ
rājyam āptavān saḥ ca kruddhena
agastyena bhraṃśitaḥ bhūtalam gataḥ
31. Then, having summoned Indra, Brahmā said to the gods, "O gods, because of the boon granted by me, Nahuṣa obtained the kingdom. And he, enraged by Agastya, was made to fall and went to the mortal world."
न च शक्यं विना राज्ञा सुरा वर्तयितुं क्वचित् ।
तस्मादयं पुनः शक्रो देवराज्येऽभिषिच्यताम् ॥३२॥
32. na ca śakyaṁ vinā rājñā surā vartayituṁ kvacit ,
tasmādayaṁ punaḥ śakro devarājye'bhiṣicyatām.
32. na ca śakyam vinā rājñā surāḥ vartayitum kvacit
tasmāt ayam punaḥ śakraḥ devarājye abhiṣicyatām
32. surāḥ ca rājñā vinā kvacit vartayitum na śakyam
tasmāt ayam śakraḥ punaḥ devarājye abhiṣicyatām
32. And O gods, it is not at all possible to carry on without a king. Therefore, let this Indra be consecrated again to the sovereignty of the gods.
एवं संभाषमाणं तु देवाः पार्थ पितामहम् ।
एवमस्त्विति संहृष्टाः प्रत्यूचुस्ते पितामहम् ॥३३॥
33. evaṁ saṁbhāṣamāṇaṁ tu devāḥ pārtha pitāmaham ,
evamastviti saṁhṛṣṭāḥ pratyūcuste pitāmaham.
33. evam saṃbhāṣamāṇam tu devāḥ pārtha pitāmaham
evam astu iti saṃhṛṣṭāḥ pratyūcuḥ te pitāmaham
33. pārtha tu devāḥ pitāmaham evam saṃbhāṣamāṇam te
saṃhṛṣṭāḥ "evam astu" iti pitāmaham pratyūcuḥ
33. O Pārtha, as Brahmā was speaking thus, the gods, overjoyed, replied to him, saying, "So be it!"
सोऽभिषिक्तो भगवता देवराज्येन वासवः ।
ब्रह्मणा राजशार्दूल यथापूर्वं व्यरोचत ॥३४॥
34. so'bhiṣikto bhagavatā devarājyena vāsavaḥ ,
brahmaṇā rājaśārdūla yathāpūrvaṁ vyarocata.
34. saḥ abhiṣiktaḥ bhagavatā devarājyena vāsavaḥ
brahmaṇā rājaśārdūla yathāpūrvam vyarocata
34. rājaśārdūla saḥ vāsavaḥ bhagavatā brahmaṇā
devarājyena abhiṣiktaḥ yathāpūrvam vyarocata
34. O tiger among kings, that Indra, having been consecrated to the sovereignty of the gods by the revered one, Brahmā (brahman), shone forth as before.
एवमेतत्पुरावृत्तं नहुषस्य व्यतिक्रमात् ।
स च तैरेव संसिद्धो नहुषः कर्मभिः पुनः ॥३५॥
35. evametatpurāvṛttaṁ nahuṣasya vyatikramāt ,
sa ca taireva saṁsiddho nahuṣaḥ karmabhiḥ punaḥ.
35. evam etat purāvṛttam nahuṣasya vyatikramāt saḥ
ca taiḥ eva saṃsiddhaḥ nahuṣaḥ karmabhiḥ punaḥ
35. Indeed, this incident transpired in the past due to Nahusha's transgression. And Nahusha was, moreover, perfected again by those very actions (karma).
तस्माद्दीपाः प्रदातव्याः सायं वै गृहमेधिभिः ।
दिव्यं चक्षुरवाप्नोति प्रेत्य दीपप्रदायकः ।
पूर्णचन्द्रप्रतीकाशा दीपदाश्च भवन्त्युत ॥३६॥
36. tasmāddīpāḥ pradātavyāḥ sāyaṁ vai gṛhamedhibhiḥ ,
divyaṁ cakṣuravāpnoti pretya dīpapradāyakaḥ ,
pūrṇacandrapratīkāśā dīpadāśca bhavantyuta.
36. tasmāt dīpāḥ pradātavyāḥ sāyam vai
gṛhamedhibhiḥ divyam cakṣuḥ avāpnoti
pretya dīpapradāyakaḥ
pūrṇacandrapratīkāśāḥ dīpadāḥ ca bhavanti uta
36. Therefore, lamps should certainly be offered in the evening by householders. One who offers lamps attains divine vision after death. And indeed, these lamp-givers become radiant like the full moon.
यावदक्षिनिमेषाणि ज्वलते तावतीः समाः ।
रूपवान्धनवांश्चापि नरो भवति दीपदः ॥३७॥
37. yāvadakṣinimeṣāṇi jvalate tāvatīḥ samāḥ ,
rūpavāndhanavāṁścāpi naro bhavati dīpadaḥ.
37. yāvat akṣinimeṣāṇi jvalate tāvatīḥ samāḥ
rūpavān dhanavān ca api naraḥ bhavati dīpadaḥ
37. For as many years as a lamp burns (for the duration of) eye-blinks, the person who offers lamps becomes handsome and wealthy.